Ministern måste ta tag i försvarets personalproblem

Just nu är känslorna inom försvarsmakten upprörda över det nya s.k. tvåbefälssystemet. En konsekvens av dess snabba införande är att erfarna officerare med lång tjänstgöring får stå tillbaka för unga relativt nyutexaminerade kollegor. Omdömena är hårda och försvarsmaktens ledning kritiseras bl a för bristande verklighetsförankring.

Överhuvudtaget finns en stark oro kring försvarsmaktens hela personalförsörjning. Många soldater överväger att hoppa av i förtid. Några har redan gjort det. Dessutom finns ett starkt underliggande kostnadstryck. Och det är lång tid kvar innan den nya personalförsörjningen ska vara fullt ut genomförd. Mycket hinner att hända. Först 2019 ska hela organisationen med 9.200 tidvist och 6.700 fast anställda soldater vara färdig och klar. Idag är cirka 10.000 befattningar obesatta.

Försvarsmakten har en stabilitets- och rekryteringsutmaning av mycket stora mått i kärnan av sin verksamhet. Det är ett arbete som inte får misslyckas om trovärdigheten i försvaret ska upprätthållas. Därför är det återkommande upprepandet från moderat håll om hur bra allt går både tröttsamt och verklighetsfrämmande. Ska problemen kunna lösas så krävs modet att inse att de existerar.

För att bidra till stabilitet i försvarsmaktens nya personalförsörjning så har vi socialdemokrater, trots vår grundläggande skeptiska hållning till det nya systemet, gjort upp med regeringen om regler för tidvist anställda soldater. Vi blev överens med regeringsföreträdarna om att en särskild arbetsgivarfunktion skulle inrättas inom försvarsmakten, en partssammansatt grupp skulle ta sig an villkoren när det gäller sådant som löner – försäkringar – premier.  Möjlighet till vidareutbildning och validering till civilt meritvärde hörde också till uppgörelsen. Vi gjorde uppgörelsen för att systemet inte skulle undermineras och situationen bli kaotisk i avsaknad av nödvändiga lagar och regelverk.

Nu är det av oerhörd vikt att det som vi kommit överens också levereras i positiv mening. Annars riskerar också det att utveckla sig till ett problem och ytterst en trovärdighetsfråga. Situationen inom försvarsmakten är redan alldeles för turbulent och osäker. Därför kommer debatten om tvåbefälssystemet olägligt. Som politiker måste vi göra vad vi kan för att understödja stabilitet och långsiktighet i försvarsmaktens arbete.

Med anledning av det som nu sker inom försvarsmakten har undertecknad lämnat in följande interpellation i riksdagen till försvarsminister Karin Enström (m):

”Just nu bemannas försvarsmaktens organisation utifrån ett s k tvåbefälssystem. Detta är en process som nu kritiseras från flera håll eftersom det lett till att befattningar tillsätts på ett sådant sätt som många från kompetens- och erfarenhetssynpunkt inte accepterar. Dessutom förändras nu hela personalförsörjningen inom försvarsmakten. Avhopp och risk för avhopp innan kontraktstidens utgång bland soldaterna samt ett starkt underliggande kostnadstryck är problem som är tydliga. Intrycket är att den nödvändiga stabiliteten i försvarsmaktens personalförsörjning saknas.

För att bidra till stabilitet har socialdemokraterna i en uppgörelse med regeringen vad gäller regler för tidvist anställda soldaters villkor fått klartecken för en översyn när det gäller bl a lönenivåer, premier, försäkringar, villkor för studier, kompetensvalidering etc. Det är viktigt att detta verkställs så att det ger resultat, men också att förändringsarbetet inom försvarsmakten drivs på ett sådant sätt att stabiliteten i organisationen inte försämras.

Min fråga till ministern är:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att bidra till en god kvalitet och stabilitet i försvarsmaktens personalförsörjning på såväl kort som lång sikt?”

Jag ser fram emot debatten som är helt nödvändig. Vi har inte råd att tappa kunnig och erfaren personal inom försvarsmakten.  Inte heller kan vi bara se på när soldater hoppar av eller umgås med sådana tankar långt innan kontraktstiden på 6 – 8 år är avklarad. Då är det dags att agera!