Försvarsbeslutet måste öka vår kapacitet till militära insatser

Försvarsberedningens arbete inför försvarsbeslutet 2014 har rullat igång. Underlag har tagits fram av olika myndigheter, och det är inte en särskilt trevlig bild som växer fram. De senaste 20 årens avspänning och säkerhet förbyts mot mer oroligheter, hårdare strider om naturresurser och ett allt mer svårtytt Ryssland. Vårt största hot kan dock komma inifrån Europa; en total EU-kollaps är inte helt otrolig.

Den som önskar fred måste förebereda sig för krig, påstod romaren Vegetius. Så drastiska ska vi inte vara, men tanken om att vara förberedd på att framtiden inte alltid kommer vara behaglig är klok. Vi står på tröskeln till en tid där några stater kommer kollapsa under sina skuldbördor, eftersom de under lång tid levt över sina tillgångar. EUs finansministrar kämpar heroiskt med att hålla länderna flytande, men hur länge går det?

Det finns många frågetecken om framtiden, men få svar. Hur kommer minskad tillgång av olja påverka stabiliteten? Hur hanterar vi de enorma sociala problem som kommer uppstå i en rad länder när de rasar samman som korthus under skuldbördorna? Vad kommer miljöproblemen och klimatförändringarna innebära för freden i världen? Dessa frågetecken behöver inte betyda att vi vandrar mot en katastrof, förändringar kan också vara grunden till att anlägga ett nytt samhälle som bygger på Hållbarhet med stort H (ekonomiskt, miljömässigt och socialt). Men brytningstider är ofta orostider, och det behöver vi ta ställning till när vi ska fatta nästa försvarsbeslut. Jag är av den bestämda åsikten att vi inte ska lägga mer resurser än nödvändigt på militären, eftersom framtidens knappa resurser snarare måste läggas på att uprätthålla samhället och livsmiljön. Men trots detta måste vi förhålla oss nyktert och realistiskt till vår närmsta omvärld.

"–Det finns en risk att EU kollapsar – vad gör vi då för att detta inte ska hända? Det är inte alls givet att vi går mot en solklar utveckling mot en bättre framtid. Vi anger de områden som man bör diskutera och analysera, förklarar överdirektör Nils Svartz vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som är en av de tre myndigheterna [som gett underlag till försvarsberedningen]." (SvD 17 september)

Vi har vant oss vid att ett synnerligen djupt samarbete i Europa är en självklarhet, men den senaste tidens utveckling visar tydligt att framtiden inte med självklarhet innebär fortsatt integration av de europeiska länderna. Om ytterligare någon kraftig påfrestning skulle läggas som sten på bördan för länderna i EU kan resultatet mycket väl bli ett ytterligare uppsving för nationalistiska krafter som vänder sig mot de andra länderna i Europa, och framställer samarbetet som en börda som måste avskaffas. Vi ser redan idag att en stressad grekisk befolkning röstat in nynazister i parlamentet, och i de flesta länder finns populistiska och EU-kritiska partier på frammarsch. Vad skulle Tysklands befolkning säga om att även axla Italiens och Spaniens skulder? Det finns många scenarier som slutar i en upplösning av EU och ett uppsving för marscherande bruna skjortor. Det vakuum som uppstår efter en eventuell EU-kollaps kan mycket väl uppfattas som ett hot, eller ett tillfälle, av Ryssland, ett vakuum som måste fyllas för att säkra ryska intressen. Östersjön och det arktiska området är av stor strategisk betydelse, och vi ligger mitt i smeten. Ett kraftigt försvagat eller försvunnet EU-samarbete kan betyda att vi plötsligt står ensamma med en labil och kraftigt nationalistisk stormakt i grannskapet. 

I detta sammanhang ska vi inte heller glömma vår solidaritetsförklaring, som innebär att vi lovar att ingripa om våra grannar hotas. Finland och Baltikum är de länder det handlar om i realiteten. Men innan vi kan leva upp till dessa löften måste vi ställa oss frågan om vi ens ha kapacitet att upprätthålla vår egen territoriella integritet? Kan vi ens försvara Gotland om det skulle behövas? Jag tror definitivt inte på att Ryssland skulle förklara krig mot oss eller våra grannländer, men att de skulle deklarera att de behöver "beskydda" Gotland eller något område i Baltikum i framtiden är inte helt otänkbart. Underlaget som kommit fram nu, som försvarsberedningen ska ta ställning till, bekräftar detta.

"–I Ryssland ser vi en påtaglig militär upprustning och en politisk utveckling som gör Ryssland svårbedömt; vilken reell militär förmåga kommer man att ha, under vilka omständigheter finns politisk vilja att sätta in militära maktmedel? Både Östersjön och Arktis får en ökad ekonomisk och strategisk betydelse när det gäller råvaror och handelsvägar. Att skydda dessa tillgångar blir ett nationellt säkerhetsintresse. Med ökad militär förmåga följer risker för eskalering där militära maktmedel sätts in, säger [brigadgeneral] Dennis Gyllensporre." (SvD 17 september)

Sveriges politiker måste våga tala om detta i klarspråk, inte dölja satsningar på Försvaret med snack om att det handlar om jobb (som man gjorde när man nyligen presenterade satsningen på nästa generations JAS Gripen). Vi måste våga säga att framtiden ser osäkrare ut, och att vi därför behöver förmågan till militära insatser i Sverige och vårt närområde. Vi måste kunna försvara oss, inte mot en fullskalig invasion som under Kalla kriget men mot begränsade militära insatser från främmande makt. Samtidigt måste vi satsa på att bygga ett resilient samhälle med reservkapacitet - det är dags att åter bygga upp de oljedepåer och liknande som vi så ivrigt sålde ut på nittiotalet samtidigt som vi bygger upp infrastrukturen för hållbar energi och livsmedelsförsörjning.

1,2 procent av vår statsbudget går till försvaret, vilket sannolikt är en rekordlåg nivå. Med lite framförhållning och god planering kan anslagen höjas gradvis för att nå en nivå där vi i alla fall har en teoretisk möjlighet att hävda vår suveränitet och vår förmåga att bistå våra grannar i enlighet med solidaritetsförklaringen. Det är därför viktigt att försvarsbeslutet 2014 tar ansats i en realistisk analys av det säkerhetspolitiska läget, och inte anpassar "hotbilden" efter hur mycket pengar finansdepartementet och Anders Borg vill anslå för tillfället.

1925 fattades ett försvarsbeslut som innebar en kraftig minskning av försvaret, eftersom politikerna menade att inga hotbilder fanns. 14 år senare stod vi med byxorna nere när andra världskriget bröt ut. Någon sådan konflikt är svår att se framöver, men mindre konflikter kan ändå vara mycket allvarliga och måste tas på allvar. Genom samarbete inom EU kan vi utveckla Europa till ett starkt, fredligt och hållbart samhälle - men vi måste vara smarta nog att samtidigt titta på alternativen.

Niklas Carlsson (23 artiklar)

Anmäl