Ensidigt skylla upploppen på västvärlden

När man läser islamologen Jan Hjärpes artikel på Newsmill slås man av det faktum att han har haft exakt samma budskap under alla de år han varit samhällsdebattör: Ansvaret för problemen i arabvärlden och för den våldsbejakande tolkningen av islam ligger hos västvärlden – eller för den delen hos Israel.

Detta budskap upprepas trots att verkligheten har förändrats. Det senare ett faktum som borde kräva av en forskare att hen fann nya verktyg och korrigerade sin tolkningsmodell.

Vid varje våldsutbrott från muslimer, och de senaste handlar tyvärr inte bara om extremister utan även om moderata muslimer, har Jan Hjärpe förlagt problemen hos yttrandefriheten. Han lyfter han fram hur förolämpade, provocerade och kränkta muslimer blir av konstverk och filmer – taffliga, dåliga eller ej – som på ett eller annat sätt behandlar deras trossystem. Som om en kränkning vore jämförbar med mord, eller till och med allvarligare.

Det vetenskapssamhälle och den fria debatt Hjärpe själv är en del av bygger dock på  motsatsen: att man får säga sin mening och uttrycka den på olika sätt oavsett om den är tafflig, provocerande, omoralisk, dum, elak eller högstående, vacker och uppbygglig.

Jan Hjärpe gör därför ett slutledningsfel i sin artikel då han mer eller mindre ålägger den som begagnar sig av sin yttrandefrihet att vara moralisk. Någon sådan begränsning eller ett sådant åtagande finns inte i yttrandefriheten. Det är tack och lov på få ställen i världen det finns hädelselagar. Men där de finns, som i t ex Pakistan, kan man döma en flicka med Downs syndrom till döden för att hon anses ha lekt med Koranen.

Ansvaret förläggs således hos dem som utövar sin yttrandefrihet. De ska beläggas med restriktioner och självcensur dikterade av hur religiösa människor upplever sin verklighet och sig själva. I den kristna västvärlden har vi haft en liknande historia. Få skulle försvara sådana uttryck och krav idag.

Och varför skulle just religion vara ett särskilt skyddat område, och i synnerhet då islam? Alla åsikter, uppfattningar och övertygelser ska kunna kritiseras i ett demokratiskt samhälle. Religion bör inte ha en särställning och anses vara mera djupgående än andra föreställningar. Tar vi oss inte ur den tankefiguren kommer vi aldrig att komma till rätta med våld och förtryck i religionens namn. Religion bör betraktas som vilken ideologi som helst och behandlas därefter.

Dessutom försöker nu Jan Hjärpe skylla den i demokratiskt hänseende frostskadade – eller djupfrysta - arabiska våren på västvärlden. Väst ”provocerar” och försvårar på så sätt en ” demokratisk fredlig utveckling”. Det verkar inte finnas några gränser för hur Hjärpes raster ständigt kommer till samma slutsats: Det är västvärldens fel.

Att den islamkritiska/fientliga film som nu diskuteras verkligen är skälet, och inte svepskälet, till våldsvågen diskuteras dessutom av flertalet experter på området. Detta nämner dock inte Hjärpe. Men att störa bilden tillhör forskningens uppgift.

De muslimska regimkritiker som räds islamiseringen av sina länder och som kämpar för frihet lånar Hjärpe sällan eller aldrig sin röst.

Han tycks se på muslimerna i arabvärlden – och muslimer överhuvudtaget - som vore de barn. Och på västvärlden som om den var en tyrannisk förälder. Det är att odla och förstärka den bild som orsakar våldet istället för att försöka nyansera och bidra till en förändring av bilden av väst i arabvärlden. Detta är oansvarigt.

Istället för att analysera och problematisera (och då inte ständigt västvärldens roll), som torde vara en forskares uppgift, är Hjärpe apologetisk i förhållande till sitt studieobjekt islam. Men det är skillnad på att söka förståelse och på att försvara.

En mängd litteratur, konst och filmer (bra och taffliga) framställer Jesus relation till Maria från Magdala som sexuell. Det har ibland provocerat och säkert haft precis det syftet. Varför skulle man inte kunna visa eller skriva sådant om Muhammed och hans relationer? Det intressanta att diskutera är också varför sexualiteten uppfattas som så provocerande när den kombineras med tro och religion. Här finns ett helt tankesystem av könsuppfattningar och syn på renhet och orenhet.

Jan Hjärpe har säkert vällovliga syften med sina många utspel. Men nu behövs nya ansatser, förklaringsmodeller och verktyg som hjälper oss att förstå och diskutera det som händer i världen och i vårt eget land. Det onda väst med dess koloniala, imperalistiska maktutövning och Israels dito har aldrig varit heltäckande förklaringsmodeller. Nu mindre än någonsin.

När amerikanska flaggor bränns eller förses med davidsstjärnor med svastikor i mitten borde väl även svenska islamologer förstå att det är dags att byta spår för att behålla något slags trovärdighet.

Annika Borg (10 artiklar)
http://passagen/annika-borg / www.annikaborg.se

Anmäl