Profet-filmen är gjord i samma anda som Life of Brian

Jan Hjärpe tycks i sin artikel på Newsmill anse att Pastor Jones i Florida, som brände en bok av koranen, samt den s.k. SION-rörelsen i USA, med konservativa och kristna förtecken, är representativa för dagens religionskritiker i allmänhet och islamkritiker i synnerhet. Inget kan dock vara mer felaktigt. Debatten om religionens roll i samhället förs snarare av sekulära krafter, i likhet med förbundet Humanisterna, som till skillnad från Pastor Jones och SION har sin udd riktad mot alla religiösa sedvänjor och förhållningssätt som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Debatten om könsstympelse av småbarn, samt hedersrelaterat våld, i ett religiöst sammanhang är endast några få exempel på detta.

Jan Hjärpe tycks vidare förespråka en slags konsekvensetik där vi ska vakta vår tunga för att inte framkalla våldsamma reaktioner. Vi bör alltså inte begagna oss av den yttrandefrihet som är en förutsättning för demokratin i västvärlden om någon kan tänkas svara med våld! Att jämställa legitima meningsyttringar med våld är för det första inkompatibelt med västerländsk lagstiftning, och för det andra omoraliskt. Yttrandefrihet är i vår världsdel en mänsklig rättighet, inte våld. Att använda våld, och inte dialog, som medel för att främja egna politiska mål är snarare högst kriminellt.

Jan Hjärpe talar dessutom om profeten Muhammed som om han kände honom personligen. Han litar så gravallvarligt på koranens innehåll att han utan att tveka förpassar en satirisk film om den stora profeten som en ren lögn utan att förstå den humoristiska dimensionen. Men att samma film kanske inte håller samma kvalité som Monthy Python’s ”Life of Brian” betyder inte att den inte är gjord i samma anda, vilket förövrigt alla kan se om man endast bemödar sig om att se filmen innan man uttalar sig, eller för all del mördar ambassadörer och bränner ner ambassader.

Jan Hjärpe har dessutom missat att den aktuella filmen som lades ut på Youtube redan den andra juli i år men att reaktionerna av någon märklig anledning lät vänta på sig till årsdagen för 9/11. Tar man samtidigt i betraktning att samma våldsverkare, inte demonstranter, viftar med den svarta flaggan till Al-qaida i samma sammanhang bör man inte förledas att tro att s.k. moderata muslimer ligger bakom kravallerna, utan snarare ytterliggående islamister som endast har funnit en ursäkt för att markera mot den västerländska yttrandefriheten.

Enligt Jan Hjärpe var detta den sämsta tidpunkten för att starta en konflikt mellan väst och öst. Men i så fall får Hjärpe rikta sin uppmärksamhet mot de våldsverkare i den muslimska världen som startade den blodiga konflikten utan att anklaga vissa filmskapare i västvärlden. Tidpunkten för all form av religionskritik, även i satirisk form, gentemot islam bör inte skjutas på framtiden så länge religionen är en högst levande politisk kraft i muslimska länder. Kulturrelativister i västvärlden, samt religiösa företrädare i den muslimska världen, har säkert tid att vänta ytterligare 50 år på att islam ska ifrågasättas på samma självklara sätt som kristendomen, men dagens ungdom i samma länder har nog inte samma tålamod.