Myt att vindkraften minskar koldioxidutsläpp

"Vindkraft ger ett betydande bidrag till minskning av koldioxidutsläppen" är ett påstående som oemotsagt utropats alltsedan alliansens energiöverenskommelse 2008. Förra ministrarna Maud Olofsson och Andreas Carlgren började, därefter har den magiska ramsan upprepats överallt där motivering för vindkraftutbyggnaden ansetts vara påkallad.

Några siffror på den betydande minskningen presenteras emellertid aldrig, kanske inte oväntat. Statistik finns nämligen, och den är ingen uppmuntrande läsning. Danmark och Tyskland är stora vindkraftländer och framhålls ofta som förebilder. De borde snarare tjäna  som avskräckande exempel. Siffrorna är minst sagt nedslående:

                        Utsläpp från elproduktion               År   

                        miljoner ton koldioxid                                              

Danmark         16,9                                               2005

                        21,6                                               2007

                        16,8                                               2010

Tyskland         325                                                2005

                       340                                                2007

                       302                                                2010

                       304                                                2011 (prel.)

Sverige har en obetydlig fossilbaserad elproduktion men inte ens hos oss har vindkraft minskat utsläppen. Från 2005 till 2010 har de tvärtom ökat från 2,9 till 3,6 miljoner ton. Ändå producerar vi långt mer elenergi från vindkraft än från fossilkraft.

Verkligheten stämmer tydligen inte med de trosvissa försäkringarna om utsläppsminskningar. Boven heter reglerkraft, och det förstår alla som inte glömt gymnasiets fysiklektioner. I Tyskland börjar man förstå. Det är uppenbart att landet aldrig kommer ens i närheten av att nå sina klimatmål med nuvarande energipolitik där satsning på vindkraft är en viktig del. Reträtten från de storslagna målen som sattes efter katastrofen i Fukushima har påbörjats, och den tyska regeringen annonserar nu en ny nationell energiplan som skall presenteras 2013. 

Det som nu sker i Tyskland har redan skett i Sverige (Skåne) fast hos oss i liten skala jämfört med Europas energijätte. Vi lade ner Barsebäck och byggde i stället upp gaskraftverket Öresundskraft i Malmö samtidigt som vindkraften började byggas ut. Resultat: den sammanlagda elenergiproduktionen är i stort sett oförändrad och utsläppen av koldioxid ökar. I Tyskland byggs eller planeras just nu över 40 nya kol- och gaskraftverk för att ersätta kärnkraft och för att ha reglerkraft tillgänglig för den massiva vindkraftutbyggnaden.

I längden går det inte att satsa på ett energisystem med en stor andel intermittent elproduktion, t.ex. vindkraft, som kräver tillgång till en lika stor parallell produktionskapacitet i form av reglerkraft. Det blir orimligt dyrt, och om reglerkraften produceras i fossilkraftverk med stora koldioxidutsläpp har man inte åstadkommit annat än ett återtåg på alla fronter. Utsläppen minskar inte, kostnaderna skenar och leveranssäkerheten minskar. De tyska och danska elnäten, en gång lika pålitliga och välbalanserade som de svenska, utsätts nu allt oftare för spänningsvariationer som kräver extraordinära ingripanden för att förhindra nätkollaps.

Ju mer vi bygger ut vindkraft i Sverige, desto mer närmar vi oss situationen i de stora vindkraftländerna Danmark, Tyskland och Storbritannien. Vi klarar än så länge att utan stora olägenheter reglera vindkraften med vattenkraft och gaskraften i Öresundsverket, men med nuvarande utbyggnadstakt når vi snart en gräns - ca 10 TWh vindkraft/år enligt Kungliga Vetenskapsakademien - där vi måste se oss om efter alternativ reglerkapacitet.

Detta blir än angelägnare eftersom både Danmark och Tyskland kommer att efterfråga stora mängder svensk vattenkraft så snart överföringskapaciteten mellan länderna byggts ut. Planer på utbyggnad av vår vattenkraft har redan luftats. Branschorganisationen Svensk Energis vd Kjell Jansson ansåg 2009 att den svenska vattenkraften måste byggas ut med 30% för att ta hand om elproduktionen från den planerade vindkraftutbyggnaden. 

I Upsala Nya Tidning skrev professor Lennart Bengtsson den 19 juli om en nyligen publicerad demoskopundersökning som avslöjar svenska folkets låga kunskapsnivå i klimat- och utsläppsfrågor. Lennart Bengtssons slutsats var att okunskapen driver politikerna till att fatta felaktiga beslut. Jag befarar att det är värre än så. Våra beslutande politiker i regering och riksdag är nog i sådana ärenden ungefär lika okunniga som folk är mest och framför allt lika fångade av en klimatångest som tränger undan sans och eftertanke.

Det brukar heta att man skall bli extra vaksam när alla ropar med samma stämma. Den vakthållningen bör skötas av massmedia, och det är på tiden att radio/TV och tidningar på allvar granskar den energipolitik som grundas på alliansens energiöverenskommelse.