Skolministern måste mjuka upp förbudet mot hemskolning

I Sverige råder en närmast totalitär politisk enighet om att det bara är en form av lärande som är riktig, nämligen den som sker i en skola. Detta trots att den svenska skolans resultat rasar år från år.

Den svenska skolplikten, vilket innebär att lärandet måste ske i skolan, är unik. I de flesta demokratier har man läroplikt, vilket innebär att lärandet är det viktiga, var det sker kommer i andra hand.

Den rigida svenska skolplikten gör att alla andra undervisningsmodeller i praktiken är förbjudna. Vågar man ändå ifrågasätta den och förespråka någon annan modell, till exempel hemundervisning, ja, då tycks det råda en politisk enighet om att man bör använda sig av sin frihet att lämna landet. För det är nämligen omöjligt att myndighetssverige skulle kunna tänkas överväga en uppmjukning av sin enögda hållning.

Ja, så krass ser verkligheten ut i Sverige. Särskilt är det de få hemundervisande familjerna som i praktiken får känna av denna politiska konformism. Man tvingas gå i exil.

Fredrik Malm (FP) uttrycker den svenska hållningen så här: ”Alla barn i Sverige har rätt till en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Genom skolplikten försäkras alla barn denna rättighet.” Punkt!

Den i exil på Åland boende hemskoleläraren, Jonas Himmelstrand, konfronterar denna hållning med att anse att skolan som utbildningsform var en tillfällig utbildningslösning för industrisamhället.

-Med dagens höga utbildningsnivå tillsammans med Internet måste därför skola ses som en utbildningsform bland många andra. Svenska politiker har tyvärr mycket fördomar och ogrundade åsikter om hemundervisning.

Grön Ungdoms språkrör Rebecka Carlsson är inne på delvis samma linje.

-Den svenska skolan är byggd i ett industrisamhälle, för ett industrisamhälle och för att reproducera ett industrisamhälle. Dessutom är den byggd som en industri.

Och centerpartisten Maria Kornevik Jakobsson tycker det är sorgligt att den borgerliga regeringen gått längre i socialism vad gäller skolan än vad Socialdemokraterna själva gjorde.

-Vi är snart ensamma i världen med att i praktiken förbjuda hemskolning. Det är en skam för vårt land, menar hon.

Att sittande Regering och nuvarande Riksdag, med den nya skollagen från 2011, enats om att köra över FN:s människorättsdeklaration angående föräldrarätten är anmärkningsvärt. I artikel 26.3 står det att ”Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar”.

Många familjer började med hemundervisning eftersom de inte såg någon annan utväg. Ofta inleddes hemundervisningen på inrådan av den lokala skolmyndigheten. Barnen hade av olika anledningar inte mått bra i den traditionella skolmiljön.

Men så kom skärpningen av lagen sommaren 2011. I lagtexten lade man till att hemundervisning endast kunde tillåtas om det fanns ”synnerliga skäl”. Den skärpningen innebar att hemskolning skulle tillämpas restriktivt.

Den moderate riksdagsledamoten och ordföranden i Utbildningsutskottet, Tomas Tobé, förklarar hur lagen skall tolkas.

-Synnerliga skäl kan vara om en elev flyttar till Sverige från ett grannland och vill slutföra pågående termin i sin gamla skola, eller att en elev önskar vara frånvarande under längre tid på grund av resor eller filminspelning. Finns inte de anledningarna skall hemundervisning inte tillåtas.

I praktiken innebar skärpningen att ett tvärstopp för hemundervisning infördes. Men föräldrar som sett hur bra det fungerat var då inte beredda att låta barnen återgå till skolmiljön. När hoten och vitesföreläggandena kom från kommunernas sida, valde man exil, för barnens skull!

Hemundervisning är en växande global rörelse med miljontals anhängare, främst i den anglosaxiska världen. Även om företeelsen är mycket liten i Sverige, lär det inte förbli så. Med växande problem i den svenska skolan, parat med ökad föräldramedvetenhet och globala influenser, kommer fler och fler att förstå fördelarna och möjligheterna med hemskolning.

Det svenska politiska etablissemanget med Utbildningsminister Jan Björklund i spetsen, bör snarast revidera sin avoghet. Den moderna samhällsutvecklingen hinner nämligen alltid, förr eller senare, ikapp enfalden!