Därför älskas Palme av förtryckta folk

Mina föräldrar kom till Sverige som politiska flyktingar 1982, de flydde från Turkiet, från ojämlikhet, förtryck, från ett liv utan rätten till grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

De flydde till ett land som ute i världen uppfattades som ett ärligt, neutralt och fritt land. Ett land som symboliserades av solidaritet, ett land som värnade om mänskliga rättigheter, folkliga och minoriteters rättigheter. Ett land som stod upp för de svaga och som inte backade från sin ståndpunkt. Ett land som realiserade sina politiska visioner. Allt detta stod Olof Palme för.

Kurderna är ett folk som under århundraden har kämpat för sina rättigheter men som historiskt har hamnat i skymundan. En nation som aldrig fick tillträde att stå högst upp på världsherrarnas prioriteringslista. Den som förändrade dagordningen var Olof Palme. Min barndom präglades av demonstrationer för ett fritt Kurdistan. Vi bar på plakat som pryddes av texter som ”frihet till Kurderna”, ”solidaritet och rättvisa”, och så vidare. Typiska ord som används och användes av den politiska vänstern. För kurderna var det lätt att identifiera sig med den ideologin.

Dels på grund av den förtryckande högerregimen och militären i Turkiet, men också för att det i Sverige fanns en stark politisk vänster som värnade om internationell solidaritet utanför Sveriges och Europas gränser. Socialdemokratin var generös och mottaglig, de politiska flyktingarna fick stöd och hjälp. De fick också genom Palmes retorik och handling stöd från politiken, när han öppet kritiserade de länder som förtryckte kurderna. Här i Sverige blev kurder sedda och kände att de hade uppbackning. Det var inte en liten sak att en så väl ansedd politiker, en politiker som inte bara var statsminister, också var kurdernas vän. Det gav kampen den energi och glöd som behövdes för att fortsätta driva frågan.

Jag minns själv inte Palme, jag var för liten när han mördades för att minnas. Allt som finns är bilder på mig med Olof Palme i bakgrunden på TV. Men arvet, känslan om att han var en stark person, en person som stod upp för mänskligheten, den bilden har etsat sig fast i mitt medvetande.

Min far berättar för mig hur han såg på Olof Palme, att han gör det med en beundran. Palme uppfattades som en politiker med stark personlighet och integritet. Han stod upp för sina åsikter, han förenade ideologi med handling. Han stod alltid upp för de utsatta, för de svaga i samhället, för dem som inte hade tillräckligt höga röster.

För en utomstående betraktare så kan man dra en slutsats av det, och det är att Palme är en förebild och definition på hur en ledare bör vara. En person som inger hopp och självkänsla. Någon som ger människor styrka och självförtroende att föra sin vilja framåt. En legend och ovanlig kraft som fick grupper att engagera sig politiskt. Han gav kurderna en öppning, ett forum, en chans att låta omvärlden få reda på sanningen om hur de som folk har förtryckts i århundraden. Detta genom att vara den han var: en stark symbol för alla förtrycktas frihetskamp.

En bit av detta försvann när Olof Palme mördades, ett vakuum skapades mellan kurder som grupp och den politiska eliten. Det är svårt att skapa symboler och ledare som Palme, han är svår att ersätta.

Men jag tror att Sverige och världen behöver symboler som sätter ideologi och visioner framför realpolitik och pragmatism. Det verkliga arbetet utförs av människor som är aktiva i olika rörelser, och de behöver stöd och uppbackning för att lyckas.