Provokationer mot islam kan leda till ökat våld

Antiislamisk propaganda tillverkas medvetet och i stor skala och den sprids globalt. En rad personer och organisationer arbetar med detta och kan då spela på olika gruppers och individers rädslor och känslor. Det är inget nytt. I USA har det inte minst varit fråga om aktiviteter från vissa evangelikala protestantiska grupper (pastor Terry Jones står för en av dem). 

En del är sådana som betecknas som ”dispensationalister”. Det är sådana som tolkar det som sker i världen just nu som förebud till den yttersta domen och Jesu återkomst. Och ett stort religionskrig är något som man ser fram mot som del av ”den yttersta tidens skeende”. Men propagandan drivs också av politiska organisationer utan den här mytologiska kopplingen, till exempel det som jag kallar ”patetiska nostalgiker” (till exempel SD) som tolkar skeendet i nationalistiska och etniska kategorier.

En del rubricerar sig som ”antijihadister”. Gemensamt för många av dem är vissa teman som propagandan arbetar med. Flera av dem gäller nidbilder av Muhammed: negativ framställning av hans sexualitet, hans ”stöld” av material från judendom och kristendom, massakern på den judiska stammen Banu Qurayza tas fram osv.

Vi känner igen åtskilliga teman i den antiislamiska jargongen från Breiviks beryktade dokument. I trailern från den nu aktuella filmen kan man till exempel se en förvrängd version av den kända berättelsen om Muhammeds kallelsevision och hur han får tröst av hustrun Khadija (i en scen som här framställs med sexuella anspelningar), och hur han får hjälp med att förstå det som skett genom hennes släkting Waraqa ibn Nawfal (i filmen framställd som en koptisk präst). Jag har sett liknande förr i produktioner från de här kretsarna, men då inte som film utan som serietidningar. Filmens skådespeleri är väldigt mediokert så det är inte någon professionell filmmakare som gjort den.

Att det nu är fråga om en medveten provokation kan vi se av tidpunkten för när nyheterna och ryktena om det här sprids – 11 september. Samtidigt hade då en av de här organisationerna, den som kallas SION (”Stop Islamization of Nations”), ett antiislamiskt möte i New York med Lars Vilks som en av de medverkande.

Vi kan se att reaktionerna i den muslimska världen blir stora. Men observera: framför allt i de områden där det råder kris, där det är kamp om makten: Egypten efter Arabvåren, Libyen, Jemen, Pakistan – och vi får räkna med att det också blir så i Afghanistan. Däremot inte i Syrien; där är fullt inbördeskrig och en sådan här historia spelar ingen roll i skeendet. Men i de här krisområdena: många blir genuint upprörda av provokationen och går ut i demonstrationer. Om man tar som exempel en stad som Kairo med kanske tjugo miljoner invånare så räcker det med att en promille av befolkningen går ut på gatorna så blir det ofantliga demonstrationer. Detta i sin tur kan utnyttjas av extrema grupper som ser våld som en väg att nå makt och inflytande.

Det är oerhört känsligt för den eller dem som försöker leda länderna i kris. Det är dessvärre så att det nästan är oundvikligt att det här kommer att eskalera. Detta var sämsta tänkbara tidpunkt för dem som hoppas på en demokratisk fredlig utveckling och bästa tänkbara tidpunkt för dem som vill motsatsen. Olyckligt är också att den faktiska debatt om religionen och dess roll som äger rum sedan Arabvåren, med också ganska amper religionskritik, nu försvåras genom att den förknippas med den här typen av provokationer.

Det är en sak som förvånar mig i debatten om yttrandefriheten: att man inte ser skillnaden mellan den juridiska frågan om lagligt och olagligt och den etiska frågan om moraliskt och omoraliskt. Vad de som utövar våld och mord gör är brottsligt, dvs. olagligt och är eller bör vara straffbart. De som driver propaganda och driver fram misstro och motsättningar, rentav hat, mellan människor, dvs. aktiviteter av den typ som den här filmen är ett exempel på, det är inte och bör inte vara olagligt (det faller under principen om yttrandefrihet) men det är ansvarslöst och djupt omoraliskt.

Det har lett till människors död och det kan ha provocerat fram en kris som kan eskalera fruktansvärt.