Missbruksutredningen får inte läggas i byrålådan

1 000 000 riskbrukare av alkohol, 330 000 alkoholberoende, 77 000 riskbrukare av narkotika, 65 000 med läkemedelsberoende, 10 000 med dopningsproblem och 29 500 tunga narkotikamissbrukare. Scenariot är att vissa grupper kommer öka dramatiskt till 2020. Kostnaderna är i det närmaste astronomiska: 150 miljarder årligen. Att halvera summan gör det inte mer hanterbart. Enklare att greppa är den oproportionerligt låga insatsen från landsting och kommuner till vården som är 17 miljarder.

Denna bild lämnade utredaren Gerhard Larsson i sin missbruksutredning på ansvarig minister Maria Larssons bord för snart 1,5 år sedan. Betänkandet skickades på remiss till 185 instanser, över 200 remissvar inkom. Alltså ett stort intresse för denna genomsyn av vården. Man kan rimligen tycka att detta borde startat en stor och bred debatt, framförallt att regeringen såg till att en proposition arbetats fram under innevarande år. Men icke så, inget händer och få ifrågasätter varför, än mindre ställs krav på handling!

När utredningen tillsattes kritiserades regeringen för att välja en väg där man skulle slippa tillföra vården mer pengar och då genom att begrava frågan i en översyn för att tysta ned kritikerna. Detta gjordes i ett läge då vården utsattes för nya nedskärningar som egentligen bara var en fortsättning på 90- talets nedskärningar som resulterade i en minskning av anslagen på ca 25 procent.

Regeringen bekräftar sannerligen utredarens analys av vad som är den främsta bristen för vården, nämligen låg politiskt prioritet. Man vinner inga röster, för det är vad valen handlar om, på ökade anslag till missbrukarvård. Den ställs istället mot skattesänkningar, äldrevård, skola och omsorg där man hellre överträffar varandra. Chanslöst med andra ord eftersom politiker med en bastant, solidarisk och humanistisk ryggrad saknas då valrörelsen snart är här. Så det tåget har snart gått.

Nu står vi inför neddragningar återigen och tydliga tecken på detta syns:

Under 2012 har socialarbetarna på olika platser i landet protesterat och uppmärksammats. Från Göteborg och Stockholm har budskapet varit att ökad arbetsbörda och minskade resurser omöjliggör ett rättssäkert arbetssätt.

Enligt Socialstyrelsen senaste lägesrapport minskar resurserna till missbrukarvården, samma myndighet rapporterar att antalet vuxna med missbruksproblem i frivillig institutionsvård har minskat med 1/3 sedan början av 2000-talet.

Många kommuner skriver i dag att vårddygnen på institution ökar och att man avser stoppa detta, i vissa fall avbryter man pågående insats och tar hem människor till sin öppenvård. Äldre missbrukare nedprioriteras till förmån för de unga. Boende/öppenvårdsverksamheter med mera läggs ned.

I en del beskrivningar från lokalpolitiker talas det om ”chanser”. Alltså att de som fått flera behandlingar beviljade i princip har förverkat gunsten och välviljan från politikerna som fattar beslut i frågorna.

Ett axplock av argument som visar den pågående trenden där lokalpolitiker skamlöst visar upp sin okunnighet som stigmatiserar människor med ett missbruk. För en del åtgärder finns inget lagligt stöd. Men det fortgår och då utan kännbara sanktioner. Det ska i sammanhanget sägas att många av dessa politiker eftersökte tydliga riktlinjer för vården och de fick då Socialstyrelsen nationella riktlinjer 2007. Deras egen medlemsorganisation SKL fick regeringens uppdrag att utbilda nämnda politiker om vad som är god och effektiv beroendevård. I dagsläget mot ovanstående målade bakgrund så blir den osökta frågan – har de beroende blivit hjälpta av detta då?

Oavsett vad man anser i sakfrågorna eller om bristerna vad gäller riktlinjerna såväl som missbruksutredningens förslag, så är detta en god ambition att minska den vårdideologiska dimensionen och istället föra oss närmare en modern och kunskapsbaserad vård.

Nu ser vi det ideologiska tjafset, för att inte säga en oöverstiglig barriär, på det politiska riksplanet. Maria Larsson sitter i ett i princip maktlöst parti KD som knappt klarar spärren för att hålla sig kvar i riksdagen. Maria Larsson ansluter sig kraftfullt till den restriktiva hållningen för politiken tillsammans med olika organisationer samtidigt som utredningen utmanar den politiken. Detta skadeskjutna parti lyder under det konservativa Moderata samlingspartiet som är ett reellt hot för utvecklingen av en modern, solidarisk och human missbruks- och beroendevård. Moderaterna gör allt för att stoppa det andra europeiska länder redan infört samt utvärderat. Här råder ideologisk övertygelse!

Maria Larsson är ansvarig och ska hållas för det. Om hon inte klarar uppgiften så får socialminister Göran Hägglund visa lite handlingskraft. Det är också på tiden att Socialdemokraterna som visar på en ambition av en god utveckling på området gör gemensam sak med Vänsterpartiet för att sätta press på att utredningen inte glöms bort.

Som det ser ut nu så blev det ingen blomstringstid till en stor del utsatta människor – det blev istället en hägring som också den försvann!

(Artikeln är tidigare publicerad i X-CONS Magazine nr 2)

Jimmy Blondin, en av initiativtagarna bakom ”Uppropet för en bättre missbrukarvård” som man kan läsa mer om här: Facebookuppropet