Medierna är inte intresserade av kommentarsdialog

Newsmills beslutade i går att tills vidare stänga sina kommentarsfält. De är inte ensamma. Under det senaste året har tidningar och debattplattformar börjat begränsa eller helt stänga sina kommentarsfält. Orsaken till åtgärderna är att man tröttnat på att ha kommentarsfält som får ett monstertruckrally att se ut som ett kafferep.

Jag förstår tröttheten. Jag tror att alla vi som följer aktuella debatter då och då drabbas av den. Det är jobbigt att försöka föra konstruktiva samtal när några bestämt sig för att trolla sönder samtalet. Jag upplever dock ändå att öppna kommentarsfält är viktiga och att vi alla har ett ansvar för att bevara dem så öppna som möjligt.

Media har ända fram till för ett drygt tiotal år sedan varit ren envägskommunikation. Tidigare var media en scen från vilken några få utvalda kunde basunera ut sina åsikter medan vi andra snällt fick nöja oss med att husera på överbefolkade insändarsidor. Det hade naturligtvis praktiska orsaker. Alla får inte plats i en papperstidning.

I dag skulle alla som vill ge sina synpunkter på en debattartikel rent tekniskt också kunna göra det. Plötsligt har vi alla givits den tekniska möjlighet att göra avtryck i samhällsdebatten. Det hade kunnat vara en veritabel revolution för det offentliga samtalet om det inte vore för två saker som sätter käppar i hjulet: revirtänkande och allmän tölpighet.

De som är vana att få trona i ensam majestät i media är inte överdrivet intresserade av att dela det utrymmet med någon. Speciellt inte med folk som, hemska tanke, kanske inte håller med dem. Det är så mycket trevligare att lalla vidare genom livet med orubbade cirklar och med sin egen världsbild intakt.

Detta revirtänkande lyser ofta igenom i diskussioner om hur man ska skapa trevliga kommentarsfält. Grundinställningen är att kommentarsfält per automatik är ”pissrännor” och att alla som befinner sig i dem i bästa fall är suspekta och i värsta fall samhällsfarliga. Det är en mycket dålig utgångspunkt. Utgångspunkten borde i stället vara att möjligheten för alla att göra sin röst hörd är fantastisk och att de flesta kommentatorer faktiskt är intresserade och trevliga medborgare som det finns ett stort värde att ha ett utbyte med.

Dålig kommentarsfältskultur är inte ett tekniskt problem, som löses med begränsning och nedstängning. Det är ett kommunikativt problem som uppstår när man öppnar möjligheten att säga sin åsikt utan någon som helst intention att faktiskt lyssna. Om man bjuder in gäster måste man ha någon som agerar värd och ser till att de känner sig välkomna och inte ställer till ofog. Här har tidningarna och debattplattformarna varit extremt dåliga på att ta sitt ansvar.

Det vore dock naivt att tro att tidningar och debattplattformar ensamma bär skulden för de havererade kommentarsfälten. Vi som kommenterar har också ett ansvar. Det finns tyvärr en del tölpar i kommentarsfälten som inte har en aning om hur man ska bete sig när man går bort.

De tycks tro att yttrandefrihet är rätten att få säga vad man vill när och var man vill utan någon som helst hänsyn till andra. Ni vet vilka de är. Det är de som tror att ”Ditt jävla ålahuve!” är ett bra argument i en debatt om fjällnära skogar. Det är de som med febrig intensitet och illa dolda hot framhärdar att algblomningen är ett säkert resultat av ”islamisering”. Det är de som låter sin taskiga självbild materialiseras i meningslöst orerande om ”feministfittor” och ”fitthoror”.

Det finns ingen anledning att låta dessa personer förstöra alla andras möjlighet att föra givande samtal om aktuella ämnen. Personer som inte förstår vikten av allmän hyfs kan man med gott samvete behandla precis som man behandlar människor som beter sig illa utanför nätet. Man visar dem trevligt men bestämt på dörren, så att alla andra kan fortsätta ha trevligt med varandra. Det är dock önskvärt att ha högt i tak rent åsiktsmässigt i kommentarsfälten. Kuriösa åsikter är i sig inte ett problem. Det är sättet de framförs på som kan skapa problem och det är där det är bäst att sätta in krutet om man vill skapa trevliga kommentarsfält.

Som flitig debattartikelförfattare känner jag att frågan om begränsningar och nedstängningar av kommentarsfält väcker starka känslor i mig. Jag vill inte tvingas vara en megafon. Jag vill inte prata till människor. Jag vill prata med människor.

Begränsade eller stängda kommentarsfält får mig att känna mig som en sådan där tölp jag just beskrev. Jag vill inte bara öppna en dörr ut i det offentliga rummet, skrika ut min åsikt och sedan vända mig om att gå utan att vänta på ett svar. Jag tycker att det känns allmänt ohyfsat. Jag vill veta vad ni tycker och tänker. Jag vill att ni ska rubba mina cirklar.

I brist på ett kommentarsfält här hos Newsmill tar jag mig istället friheten att bjuda hem er som tagit er tid att läsa mitt inlägg till min egen blogg och inlägget: ”Att skriva debattartiklar utan att få hänga med läsarna efteråt är som att äta kola med pappret på” 

Varmt välkomna!

Anna Troberg (26 artiklar)

Anmäl