LO:s nonprofit-förslag är oförskämt

Kvalitetsbegreppet är en del av vår vardag. Vid köksborden då föräldrar ska välja förskola/skola för sina barn, med våra äldre om vilket boende han/hon vill ställa sig i kö till eller då vårdtagare väljer att lista sig vid en vårdcentral. Forskningen bidrar också till att fördjupa förståelsen för kvalitet i välfärden. Kriterier för välskötta skolor finns och egenskaper hos skickliga lärare listas.

När målstyrda betyg infördes 1996 kunde vi börja jämföra olika skolors resultat. Tidigare – med det relativa betygssystemet - hade resultaten varit ojämförbara och ointressanta. Segregationen fanns då, likväl som nu. Vi som kom från lågutbildade hem i Vingåker med femma i något ämne visste att den var värd snäppet lägre i jämförelse med de bättre rustade eleverna från Katrineholm. Idag har skolan ett större fokus på det kompensatoriska uppdraget än vad den hade då, vilket är viktigt i ett frihetligt samhälle där alla individer – trots olika förutsättningar – ska få samma möjligheter att lyckas. Därför måste ett av de kvalitetskriterier som Friskolekommittén ska presentera vara just förädlingsvärde, det vill säga hur en skola tack vare undervisning lyckas maximera sina elevers kunskapsutveckling.

Kvalitetsfokuset hade inte funnits om inte Alliansen genomfört en rad valfrihetsreformer som har skapat konkurrens. Men de som har gjort jobbet är de människor som tar risker och satsar engagemang, kunskap, tid, pengar och karriär på att starta alternativ till det kommunala eller landstingsägda. Att dessa företagare som gör sådana initiala investeringar inte skulle få göra vinst är för mig otänkbart och oförskämt. Att bygga upp en välfungerande, attraktiv skola eller vårdcentral är ett hårt jobb och att ägaren ska kunna göra vinst vid försäljning är en självklarhet.

Att som LO förespråka non-profit är orealistiskt. I praktiken kommer valfrihetssystemet klappa ihop om aktiebolagen stängs ner. Bara i Stockholm stad gick 38 000 elever i fristående grund- och gymnasieskolor 2011, enligt Skolverkets statistik.

Om vinster ska investeras i verksamheten och göra non-profit innebär det att systemet skulle tvinga skolor som går med vinst att använda medlen innan bokslut görs. Detta är slöseri. Innan kommunala skolor fick ta med sig överskott in i nästa räkenskapsår hände det att medlen förbrukades innan årets slut; till läromedel eller annat, som man egentligen inte behövde för stunden, men köpte för att slippa lämna ifrån sig överskottet. Istället för att spara till kommande behov skulle pengarna i non-profit smetas ut på ryckiga, oplanerade satsningar.

Däremot ska det vara svårt att tumma på kvaliteten inom välfärden. Skolinspektionen och Socialstyrelsen håller koll på kvaliteten utifrån lagstiftning, regelbundna inspektioner och anmälningar från brukare och personal. Samtidigt måste vi i politiken vässa beställarorganisationerna, formulera och definiera kriterier för den kvalitet brukarna är berättigade till, samt säkra uppföljningssystem och erbjuda transparenta jämförelser, så att det blir enkelt att göra informerade val, tex att välja bort en utförare som brukaren inte gillar, kanske för att den har gjort vinst, om nu det skulle vara viktigt för någon. Nästa steg är att fundera över hur kvalitetsbonusar kan utformas till medarbetarna, utan att tex betygsinflation uppstår.