Miljörörelsen borde slåss för svensk mat och miljö

Replik till bland annat Kew Nordqvists artikel.

Jag och Centerpartiet brinner för miljö, klimat och resurshushållningsfrågorna. Det gör säkert också Kew Nordqvist och Miljöpartiet och jag är positiv till att vi ofta kan jobba sida vid sida för dem.

Samtidigt finns det ibland lite olika vägar för att nå målen varav en del kan vara kontraproduktiva och leda fel. Då är det viktigt med en öppen och ärlig debatt och det är därför jag så tydligt nu kritiserar Miljöpartiets – och Svenska Naturskyddsföreningens (SNFs) - alltför ensidiga fokus ifråga om Sveriges och världens livsmedelsförsörjning.

Min uppfattning är att det är Centerpartiet som är det ursprungliga och det moderna miljöpartiet i svensk politik. Miljöpartiet är också mycket fokuserade på miljöfrågorna, men vill ibland så mycket att kraven skulle motverka sina syften. När man t ex vill beskatta svensk industri så hårt att den skulle i betydande delar konkurreras ut och läggas ned och produktionen fortsätta i andra länder med betydligt högre utsläpp, då är man kontraproduktiv. Svensk sysselsättning och ekonomi skulle försämras och de globala industriutsläppen skulle öka istället för att minska, eftersom svensk industri faktiskt ligger långt framme i att reducera sina utsläpp.

När Miljöpartiet vill ta bort reseavdragen eller införa en kilometerskatt för transporter är det samma sak, effekten skulle bli negativ för landsbygden och företagandet där. Och hur miljön skulle tjäna på att landsbygden utarmas och storstäderna tillväxer, det är för mig en gåta.

Min kritik mot Miljöpartiet – och SNF -  är att de inte finns tillsammans med Centerpartiet på barrikaderna för att slå vakt om det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsproduktionen. Man har tyvärr ett alltför ensidigt fokus som i sin radikalitet är kontraproduktivt och skulle öka hungern i världen och driva upp livsmedelspriserna kraftigt. Därtill skulle den svenska livsmedelsproduktionen fortsätta att minska och ersättas av en fortsatt växande import, vilket slår hårt mot kretslopp, miljö och biologisk mångfald i Sverige.

Kew Nordqvist och Johanna Sandahl brinner inte i första hand för svensk livsmedelsproduktion utan för att svensk och internationell livsmedelsproduktion i sin helhet ska bli ”ekologisk”, dvs säga blankt nej till all tillförsel av växtnäring genom mineralgödsling, blankt nej till varje kemiskt bekämpningsmedel oavsett vilka skördekatastrofer som hade kunnit undvikas och blankt nej till växtsorter framtagna med hjälp av genteknik som t ex står emot svåra svampangrepp och därmed minskar behovet av kemisk bekämpning helt eller delvis.

Jag skulle tro att Kew och Johanna skulle ge samma svar på Svenska Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson på frågan om vad han skulle välja av svensk eller ekologisk mat. Ekologiskt. Var det är kommer ifrån i världen. Brasiliansk oxfilé eller dansk fläskkotlett går alltså före svenska sådana, om de till skillnad från de svenska är ekocertifierade.

Där skiljer vi oss åt. Jag brinner för att Sveriges åkrar och betesmarker och djurstallar ska användas för att producera livsmedel i världsklass med hög miljöhänsyn och djuromsorg. Och jag inte acceptera att den svenska livsmedelsproduktionen sedan 25 år har minskat med nära en tredjedel samtidigt som importen av mat från länder med sämre miljö- och djuromsorg har ökat från 25 till nära 50 procent av konsumtionen. Sverige är det kanske mest importberoende landet i Europa och den utvecklingen har ännu inte kunnat hejdats.

Jag har full respekt för det ekologiska jordbruket i Sverige och för dess mångdubbling under 25 år, från 0,2 procent av livsmedelsproduktionen till nu ca 4-5 procent. Det är en viktig nisch och ett bra miljöalternativ som trots sina nödvändiga merpriser – 30-60 procent – efterfrågas av allt fler ideologiskt övertygade konsumenter och kommuner.

Jag stöder ett fortsatt generöst stöd till ekoproduktionen och önskar den all framgång på marknaden. Men, och det är orsaken till min kritik mot Miljöpartiet och SNF, detta räcker inte till för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft i sin helhet, så att det kan stå emot importtrycket och åter börja tillväxa.

Det jordbruk som stadigt tappar mark mot importmaten är det moderna miljövänliga svenska jordbruk som står för 95 procent av livsmedelsproduktionen och som ligger i världstäten vad gäller miljö- och djuromsorg. Det jordbruket beskrivs av Johanna Sandahl och Kew Nordqvist som ohållbart och att det utarmar jordens resurser och hotar den biologiska mångfalden. Här skiljer vi oss åt.

Vi är självfallet överens om att Sveriges och världens jordbruk ska vara så hållbart och resurseffektivt som möjligt. Det är viktigt med bra växtföljder, med kvävefixerande grödor och att utnyttja insatta resurser effektivt vare sig det är t ex stall- eller mineralgödsel så att läckage minimeras.

Men att som Kew Nordqvist och Johanna Sandahl så kategoriskt hylla det ekologiska jordbruket och så kategoriskt förkasta det moderna miljövänliga svenska jordbruk som inte säger blankt nej till t ex mineralgödsling är jag starkt kritisk till.

Min uppfattning är att ekojordbruket är ett bra miljöalternativ, låt vara lite fyrkantigt ibland med sina kategoriska nej och ibland komplicerade regelverk. Men även det dominerande svenska jordbruket är ett bra miljöalternativ, inom ramen för Sveriges stränga miljö-och djurskyddslagar, vårt kalla klimat och vår goda etik. Vilket jordbruk som är mest miljövänligt eller hållbart och som har minst växtnäringsläckage, det som bara använder stallgödsel och kvävefixerande grödor, eller det som också tillför mineralgödsel, det förtjänar att diskuteras och här finns olika uppfattningar i t ex forskarvärlden.

Att Sveriges och världens jordbruk successivt måste utvecklas i mer resurshushållande och miljö- och djurvänlig riktning, det är vi överens om. Och där kommer god resurshushållning i olika avseenden att vara grundläggande. Den mineralgödsel som används, och som säkert kommer att minska, ska tas i anspråk av grödorna och inte läcka, alternativ till kemiska bekämpningsmedel ska utvecklas så långt möjligt och de som får godkännande ska vara så skonsamma som möjligt.

Däremot, under överskådlig tid, vore det utomordentligt radikalt om jordbruket i världen, utöver den viktiga ekonischen, förbjöds eller valde att inte alls använda mineralgödsel mm., dvs följde ekokonceptet. FAO säger att utmaningen inför framtiden är att höja matproduktionen med 60-70 procent till år 2050, och att det i första hand måste ske genom högre hektaravkastningar. Skulle MPs och SNFs linje vinna allmän anslutning är det min övertygelse att hunger och svält i världen skulle öka i hög grad liksom matpriserna.

Jag skulle ändå tro att jag, Kew och Johanna borde vara överens om att det sämsta miljöalternativet på matområdet är den importerade mat från andra länder som nu väller in över landet, och som producerats med väsentligt sämre regelverk för miljö och djuromsorg. Likaså bör vi ha samsyn i att svenska åkrar och betesmarker inte ska läggas för fäfot eller skogsplanteras, om vi vill behålla vårt öppna landskap samt sluta kretsloppet och främja den biologiska mångfalden.

Alliansen och landsbygdsminister Eskil Erlandsson gör olika satsningar, t ex på Matlandet Sverige, för att stärka livsmedelsproduktionen så att den bättre ska kunna konkurrera med matimporten. Jag tror att läget är så allvarligt att ytterligare insatser är nödvändiga, gärna i bred samverkan över partigränser och med handel, industri, konsumenter och organisationer som SNF:

Ska svenskt jordbruk kunna klara denna utmaning är det min övertygelse att huvudkraften i ansträngningarna måste inriktas på att stärka konkurrenskraften hos det dominerande jordbruket. Här saknar jag MP och SNF på barrikaderna, ni åser rätt passivt den svenska livsmedelsproduktionens utflyttning och koncentrerar er främst på att öka ekoandelen av den minskande svenska livsmedelsproduktionen.

Jag är övertygad om att om inte huvudfokus flyttas från den viktiga ekonischen och till det dominerande jordbruket som tappar mot importen, så klarar inte jordbruket att vända utvecklingen.

Mina debattinlägg syftar till driva opinion för det svenska jordbruket, och för att få till stånd en bred kraftsamling där även MP och SNF ingår. Men denna kraftsamling måste också ha rätt huvudfokus och för att få MP och SNF att vara med och stå upp även för det dominerande svenska jordbruket har jag valt att använda en kraftfull och tydlig argumentation.

Jag är beredd att diskutera dessa så viktiga frågor vad gäller mat och jordbruk och livsmedelsförsörjning var och när som helst! Hoppas att debatten ökar liksom den svenska livsmedelsproduktionen och en bred uppslutning bakom den!

Staffan Danielsson (45 artiklar)

Anmäl