Stängda kommentarsfält främjar inte det goda samtalet

Jag läser nyheten att Newsmill stänger kommentarsfälten och blir bedrövad. Kanske handlar det om en sorg över sakernas tillstånd och världens ondska – men för mig är det även en personlig fråga. Många talar om likriktning och kapitulation inför det politiskt korrekta, redaktörerna själva menar att det helt enkelt handlar om resurser och publicistiskt ansvar. 

Min karriär som Newsmillskribent har varit vacklande. Efter 16 publicerade artiklar och sammanlagt c:a 90 000 läsare kan jag nog räkna mig som en del av traditionen och har därmed ett ansvar för de debatter jag  dragit igång. Jag räknar till mer än 1000 kommentarer och blir lite sentimental. En del av trådarna är vanställda och obegripliga efter hårdhänt (men nödvändig) moderering. Andra blev extremt intressanta och har antagligen bidragit till att lyfta debatten bortom den vanliga kultursidesfären. Ibland har det varit hårt arbete att vårda trådarna och jag är stolt över att sällan ha låtit dårarna ta över.

Jag skriver i huvudsak om genus och skola. Min enkla tes är att det behövs fler män inom förskola och skola. Samtidigt som jag försöker utmana en genusvetenskap (som avfärdar pedagogens kön som ointressant) får jag många oväntade och högljudda vänner inom reaktionära grupper. De personer jag verkligen ville debattera med tycks överge Newsmill. Kanske är det den hårda tonen som skrämmer bort feminister från arenan. Vad krävs för att locka tillbaka dem och återupprätta det goda samtalet?

Stängda kommentarsfält kan inte vara svaret på den frågan.

Idag råder tystnad och låsta positioner inom den svenska jämställdhetsdebatten. Och andelen män inom förskolan är fortfarande 4% - 35 år efter att jag tog min förskollärarexamen. Ett land som beskriver sig som världens mest jämställda borde ha högre ambitioner än så. Framför allt borde det finnas en plats att diskutera frågan på!