Därför är obligatorisk public service-skatt helt rätt

Det kommer inte en dag för tidigt, förslaget att avskaffa TV-avgiften. En stor byråkratisk överrock som med stundom tvivelaktiga metoder upprätthållit ett mossigt system måste givetvis bort. Det är fullt möjligt, utan att för den skull hota det vi värdesätter med public service. 

Om legitimiteten för TV-avgiften är ifrågasatt idag, vad väntar då inte runt hörnet? På bara några år har vi fått SVT Play liksom Sveriges Radio och Utbildningsradion på nätet. För många människor har nättjänsterna blivit det huvudsakliga eller rentav det enda nyttjandet av public service. Om man tar del av public service på det sättet är det gratis. Om man istället väljer en traditionell TV-apparat är kostnaden drygt 2 000 kronor per år. Jag har en kollega i riksdagens kulturutskott med tillhörande högt arvode som tagit del av stora mängder public service utan att betala en krona för det, eftersom kollegan saknat TV-apparat. Det är inte ett rimligt finansieringssystem. 

Public Service bör istället finansieras via skatten, precis enligt det förfarande som häromdagen presenteras av den statligt tillsatta public service-kommittén. Det ska vara åtskiljt från den övriga statsbudgeten, för att på så vis förhindra att riksdag och regering frestas att detaljstyra eller använda sig av public service-medlen till annat i tider av ekonomisk oro. Just det var för övrigt exakt vad som hände under den svenska krisen på 1990-talet när närmare en halv miljard kronor fördes över från public service till den ordinarie statsbudgeten. Dagens TV-avgift garanterar således ingalunda några vattentäta skott mellan politisk finansiell påverkan och programbolagens budget. 

Varför ska då avgiften – eller skatten som det blir enligt utredningens förslag – vara obligatorisk? Skälet till detta är att marknaden aldrig kommer att visa intresse för att erbjuda delar av det programutbud som SVT, SR och UR har. Just idag onsdag sänder SVT såväl Oddasat som Uutiset; kanske inte dina favoritprogram men för andra den viktigaste nyhetskällan. UR sänder På tal om matte och SR Dagens Strindbergsbrev. Jag anser att public service bör ägna än mer kraft åt att sända program av detta slag, alltså sådant som aldrig skulle sändas på marknadens villkor. Och även om jag sällan eller aldrig tittar på Uutiset är det av vikt för mig att också finskspråkiga medborgare får en chans att hålla sig välinformerade om det som händer i vår värld. 

Avslutningsvis, systemet med Radiotjänst och TV-avgift är mycket dyrt att administrera. Om man istället använder sig av skatteinstrumentet frigörs årligen 150 miljoner kronor. Förslagsvis bör dessa medel komma public service till godo, exempelvis genom en satsning på den alltmer nödvändiga digitaliseringen av radio.