Satsning på kvinnligt företagande är modern kvinnokamp

Få saker rör upp känslor som regeringens satsning på kvinnors företagande. Programmet är en stor och viktigt satsning som är lätt att motivera. Jämställdhetsperspektivet är tydligt. Lika solklart är att en bredare bas av entreprenörer ger fler innovationer. Kvinnors företagande bidrar till hela Sveriges välstånd. Det är en självklarhet.

Ändå finns det gnällspikar som inte nöjer sig med att den riktigt stora pengaströmmen från staten når män. En färsk rapport visar att 90 procent av den statliga kapitalförsörjningen går till företag som drivs av män. Det är inte heller många kvinnor som styr de företag som får del av det statliga riskkapitalet som uppgår till 17 miljarder. Ändå är det de 303 miljoner kronorna som programmet Främja kvinnors företagande har betalat ut under åren 2007-2010 som sticker i ögonen på företrädare för såväl näringslivets organisationer som media. I en debattartikel i DN den 16/8 skriver exempelvis Svenskt Näringslivs vd, Urban Bäckström: ”Det är bättre att företagare får goda villkor och ges möjlighet att utveckla nya idéer än att de tvingas agera lobbyister för resurser hos statliga myndigheter.”   

Många hakade på Svenska Dagbladets ”avslöjande” den 15/8 som påstod att ”375 miljoner satsade – utan utvärdering". Flera ledarstick går i linje med Dan Bizzozeros uppfattning, rådgivare vid Stockholms NyföretagarCentrum: ”När det görs satsningar som riktas explicit på kvinnligt företagande och inte på företagande i allmänhet, uppstår intrycket att kvinnor är mindre kompetenta eftersom de behöver stöd som uppenbarligen inte männen har behov av.”

Kritiken gör gällande att det är fel med riktade insatser mot kvinnor, att resultaten inte går att mäta och att pengarna skulle göra bättre nytta genom generella insatser. Detta trots att det till skillnad från många andra satsningar finns ett tydligt mål (fler företag som drivs av kvinnor) och många olika resultat att visa upp. Mellan 2006-2010 ökade antalet företag som drivs av kvinnor med 13 procent. Likaså har nettoomsättning, antalet anställda i kvinnors företag och lönesumman utbetald från kvinnors företag ökat betydligt.

Jag är en av de drygt 800 ambassadörerna i nätverket för kvinnors företagande som ställer upp helt ideellt. Jag bidrar genom att ibland möta andra kvinnor som behöver coaching och peppning och en kvinnlig förebild. Jag ger av min egen tid för att inspirera andra kvinnor vilket också ger mig både inspiration och energi tillbaka. När vi, flera hundra kvinnor, samlas uppstår en enorm energi, nya kontakter och spännande affärsmöjligheter. 

Mitt engagemang kan beskrivas som dagens moderna kvinnokamp och är lika legitimt som den kvinnokamp som fördes på 1900-talet. Den bottnar i övertygelsen att vi kvinnor ska ha samma möjlighet som män att driva företag, nå maktpositioner, tjäna pengar och forma våra egna liv. Detta borde välkomnas av alla som arbetar för utveckling och välfärd. 

Sverige behöver tillväxt och fler företag som kan skapa jobb. Då behöver också kvinnors företagande stärkas. En stor del av det organiserade Sverige lägger tyvärr allt för stor kraft åt att bevaka sina revir. Varken facket eller näringslivets organisationer har hittills velat dra ett enda strå till stacken för att få en ökad mångfald i näringslivet. Näringslivet och dess organisationer har en rejäl hemläxa att göra för att ta tillvara den kompetens och många idéer som finns bland kvinnliga entreprenörer.