Turismen är inget monster som behöver tämjas

“Ett monster som måste tämjas”. Den här gången är det författaren Tomas Löfström som kritiserar turismen i en artikel i Sydsvenskan (5/9) och argumenterar för att turismindustrin exploaterar människans lägsta drifter och upprätthåller klasskillnader och orättvisor. Löfström blickar tillbaka till tiden innan sista minuten-resor, innan resenärer blev turister. På den tiden åkte politiskt medvetna till Barcelona och Marrakech, rökte hasch och drack vino tinto. Visst, de var kanske inte riktiga äventyrare men de var i alla fall På Äventyr.

Detta var många år innan vanligt folk, den förhatade medelklassen, skulle få resvanor som sträckte sig över världshaven. Det var före murens fall och halveringen av världsfattigdomen, innan iPhone, Facebook och Ryanair blivit var mans egendom. Och Google Maps, förstås.

Finns det skäl att vara nostalgisk? Det beror på hur man är lagd, men slagkraftiga data på sin sida har man inte. 260 miljoner jobb finns i turistnäringen. Det motsvarar ungefär vart tolfte jobb i världen. För många länder är landet som sådant en av få exportvaror som finns – även om det är konsumenten som rör på sig och inte exportgodset; palmerna, havet, horisonten, Parthenon.

Visst leder flygtrafik precis som andra transporter till koldioxidutsläpp, men dagens flyg släpper ut 70 procent mindre än vad flygplan gjorde på 60-talet och utgör bara 2 procent av världens totala utsläpp.

Resor till Maldiverna, Indien och Sydafrika skapar också en känsla för den globala miljön. Prisbelönta filmer som BBC:s Den Blå Planeten kan väcka intresse, men en djupare upplevelse och respekt kan endast följa av den gemenskap som uppstår när man befinner sig på plats. Av samma anledning sker miljöförbättringar bäst decentraliserat mellan personer som bor och känner till området, bortom de stora organisationernas ovanifrån-planer.

Flyget kommer fortsätta att effektiviseras, av ekonomiska skäl. Bränsle utgör i dag en tredjedel av flygbolagens kostnader. Samtidigt dematerialiseras många andra varor, böckerna, tidningarna, radion och alla cd-skivor har redan flyttat in i telefonen. Att vi lägger en större andel pengar på att resa och upptäcka likheter i personer och kulturer som för bara femtio år sedan sågs som främlingar och barbarer, är frigörande. Världen har heller aldrig varit fredligare än nu.

Prognoserna säger att vi kommer att resa mer. Enligt World Tourism Organization kan vi räkna med en fördubbling från dagens en miljard turister till två miljarder turister under kommande två decennier. Ökningen kommer inte främst från att personer i den rika delen av världen reser mer, utan att personer i Kina, Indien och Afrika kommer att ha råd med sina första utlandssemestrar.

I rapporten “En flygande start” beskriver ekonomerna Lena Lindvall och Anders Gustafsson för Timbros räkning de positiva effekterna av ett ökat resande, inte minst för att främja demokrati och svaga ekonomier. Ta Maldiverna, vars ekonomi till 70 procent består av intäkter från turismen.

Med Löfströms kritiska perspektiv reduceras dagens resande till onödig konsumtion, där alla familjer gör samma saker på samma sätt. Men det är inte resans form som avgör upplevelsen, utan de samtal man har och de människor man möter. Betraktelsen blir därför orättvis, där andra personer reduceras till betingade djur i ett förmodat riggat, kapitalistiskt system som låter sig studeras utifrån. Det är en verklighet få känner igen sig i, när de packar väskorna och frågar hustrun om passet är med. Men det är en verklighet som passar bra in om man vill beklaga sig över en värld där många fler kan få uppleva det man själv har varit med om.

Det stämmer att Marocko inte längre är vad det en gång var. Här trängs nu småbarnsfamiljer med backpackers, och barnstolarna står redo på hotellens altaner för att alla ska kunna vara med och dricka eftermiddagste ur tunga tekannor. Löfström kallar det “Ett monster som måste tämjas” och får gehör från andra personer som motsätter sig de breda gruppernas ökade mobilitet och intressen. Men att säga att turismen är ett monster, när den på punkt till punkt bevisar sig som en stor vänlig jätte, är ett misstag som inte ens unga Sophie i Roald Dahls bok gör om, när hon väl har lärt känna honom.