Nya utredningen en attack mot fri radio och television

Så var det dags igen. Dags för en ny expertutredning att lägga fram förslag på hur public service ska kunna begränsas. Klåfingrigheten hos den borgerliga regeringen är stor när det gäller att begränsa Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradions möjligheter att fortsätta att vara den fria och breda av folket uppskattade televisionen och radion i allmänhetens tjänst dvs. public service. 

Nio av tio svenska hushåll som ska betala licensavgiften idag gör det också. Förtroendet, i synnerhet för Sveriges Radio, är mycket stort. Större än för något annat massmedieföretag. Det visar SOM-institutets årliga undersökningar av förtroendet för olika media. 

I direktiven till utredningen var finansieringen – givetvis – en av punkterna att utreda. Utredaren levererar nu också vad regeringen önskar. Nämligen förslaget om att public service i och med nästa anslagsperiod ska finansieras på annat sätt än idag. Bara för att. Förslaget liknar dagens begravningsavgift. Och nog är liknelsen vid en begravning av public service en inte alltför långsökt tanke. 

När en utredare, Rose-Marie Frebran (KD), så sent som 2008 på uppdrag av regeringen utredde frågan fann utredaren ingen anledning att överge dagens system. Men skam den som ger sig. Juristen Martin Holmgren blev näste man att i en expertutredning se till att det som skulle sägas blev sagt.

Licensfinansiering är dåligt. Finansiering via skatten är bra. Att Storbritannien, som brukar betraktas som public service hemland inte har frågan om att ta bort licensfinansieringen på dagordningen är inget motiv för den svenska regeringen att behålla ett fungerande system. Den svenska regeringen/utredaren tittar tydligen hellre på Rumänien, Polen, Tjeckien och Slovakien som finansierar direkt via staten.   

I den svenska regeringen kliar det i nyporna att ändra och beskära public service. Och det är just klåfingrigheten som är det farliga för oberoendet och det starkaste skälet för att hålla politiker, av alla politiska färger, så långt borta från finansieringen och styrningen av en fri och obunden radio och television som möjligt under avtalsperioden. 

Tyvärr är inte finansieringsformen det enda som kan förändras. Redan idag är handlingsfriheten beskuren av regeringen. Sedan två år tillbaka måste bolagen ansöka om tillstånd för att få sända nya typer av program dvs nya programformat. Själva programinnehållet ska först kontrolleras så att det inte är en så bra idé att kommersiella bolag kan göra programmen istället och tjäna pengar.  I stöpsleven ligger nu också att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion inte längre ska få använda webben till att göra något annat än det som är i direkt anslutning till programmen. Varför det? Varför ska SR, SVT eller UR inte få göra unikt material som till exempel extra material inför valen?

Svaret är förstås att public service ska bli smalare, tråkigare och därmed inte nå så stora skaror tittare och lyssnare som idag. På det att de kommersiella bolagen ska få sin vilja fram och public service tappa det stora stöd som nu finns hos dagens licensbetalare. Simsalabim så har dagens public service gått i graven.