LO:s krav på vinstfri välfärd lär bli mardröm för S

I händelse av en politisk strid, vad ska ni hota med. Dom tillverkande företagen har ändå lämnat landet om ca 15 år, det som Svenskt näringsliv har kvar är företag som lever på staten. Ska ni verkligen bita den hand som föder er?

Janerik, i en sådan här diskussion florerar alltid ytterlighetssynpunkter, som vissa inom LO och kanske dina också för den delen. Dessa ytterlighetssynpunkter kommer aldrig få någon majoritet.

Jag tror en majoritet av svenska folket kan tänka sig vissa privata vinster inom skattefinansierad välfärd, t ex för duktig personal som startar eget.

Det man inte kan acceptera är när stora ofta anonyma ofta utländska ägare kapar åt sig hundratals miljoner ur skattefinansierad vård, skola, omsorg. Ägare utan något annat intresse än privat förmögenhetsbildning.

Det är t ex provocerande att Attendos vd Henrik Borelius på inte alltför många år har skapat sig en privat förmögenhet på hundratals miljoner som systematiskt har lyfts ur skattefinansierad äldreomsorg.

En stor majoritet av svenska folket, även många borgerliga politiker är hjärtligt trötta på den här typen av vidlyftigheter på skattebetalarnas bekostnad. Så det lär nog bli så Janerik, att privata vinster i skattefinansierad välfärd inte förbjuds, men att regelverket styrs upp så att nuvarande privata excesser på skattebetalarnas bekostnad förhindras.

#2. Det riktigt intressanta Lisa vore väl ändå att även undersöka hur en ersättning byggd på kommunala kostnader för omsorg, skola och vård kan generera de vinster de gör (ibland) för privata entrepenörer. Allt kan ju inte bero på usel service på olika plan, då skulle ju ingen välja de alternativen. Exempel. "Min" landstingsdrivna vårdcentral skulle efter många om och men läggas ner då den kostade landstinget alldeles för mycket att driva. Men den finns där fortfarande. Nu i drift genom en entrepenör ansluten till praktikertjänst. Alla trivs, ägaren tjänar pengar och landstinget sparar skattepengar. Hur kan det gå till du?

In mina ögon finns det ingen djupare likhet mellan fondfrâgan och den nu aktuella "vinstfrâgan". Fonderna skulle ha inneburit en gradvis "socialisering" av hela det privata näringslivet. Fackets mantra var f.ö. att "med fonderna tar vi över successivt".

Däremot är vinstfrâgan i grunden en chimär, ett slags felsyn.

Det offentliga skulle ju t.ex. s-a-m-t-i-d-i-g-t kunna
a) med ett brett och leende välkomna alla dessa privata utförare
o-c-h
b) sätta deras ersättningsnivâer sâ lâgt att nästan ingen privataktör skulle se intresse att gâ in.

Kring det sista skulle man sedan möjligen dra pâ sig en "diskrimineringsdebatt" men den borde man kunna hantera med hänvisning till div. tekniska lurvigheter. Sâdana finns alltid att tillgâ!

Detta bara för att antyda att "vinsterna" hela tiden utgör mellanskillnaden mellan "intäkterna" och "kostnaderna" -och här har det offentliga ett beslutsmonopol kring dessa intäkters storlek.
Enkelt! Det är det offentliga som de fakto föder de privata.

Vad frâgan alltsâ realt handlar om är i grunden knappast ens av ideologisk natur utan av närmast kontraktuell, upphandlingsmässig sâdan.

Vi kan kanske anta att det finns en ganska utbredd väljarmässig uppslutning kring den privatverksamhet som redan nu finns. Här kan knappast heller ingen (utom de privata ägarna dâ) rimligen ha mycket emot att ersättningsvillkoren ses över och kanske t.o.m. skärpts till - i skattebetalarna bästa intresse. Insatser av detta slag framstâr som nästa naturliga steg, i ett läge där vi har med pionjär- och introduktionsfasen bakom oss.

Janerik Larsson fortsätter med sin bombastiska kritik, han klargör också att näringslivet inte tänker acceptera en Socialdemokratisk politik som de väljer efter egna utgångspunkter:

"Men jag tror knappast att de borgerliga partierna och näringslivsorganisationerna i längden kommer att acceptera denna problemformulering. "

Socialdemokraterna får helt enkelt inte välja bort vinster ur vård och skola, deklarerar Larsson, Vi har olika partier i Sverige och medborgarna får faktiskt fortfarande välja efter eget huvud vilket parti de tänker rösta på.

Vad än Janerik Larsson anför mot demokratin.

Jag har förståelse för att varken Janerik Larsson eller fackets representant Stefan Carlén inte debatterar i sak. De klarar helt enkelt inte av detta.

Tråkigt men det betyder inte att alla behöver överge saklig argumentation, som princip.

Mina argument är bland annat de här: Till exempel det nära sambandet mellan personaltäthet i äldrevården och dess kvalitet.

Och att privata utförare av äldrevård har lägre personaltäthet.

Så här säger Marta Szebehely , professor i Socialt arbete vid Stockholms universitet:

"– Personaltätheten är i alla fall en väldigt viktig kvalitetsindikator.

Varför då?
– Det har att göra med hur mycket tid man har som personal. Och tid är grundläggande i äldreomsorgen. Det är klart att det går använda personalens tid lite olika. Men det finns internationell forskning som visar ett klart samband mellan vinstsyftande och icke-vinstsyftande regi, personaltäthet och till exempel frekvensen av liggsår. Slutsatsen är klar: Ju mer personal, desto färre liggsår.

– På något sätt säger det här sig självt. Det här är tjänster som måste utföras av människor och det finns många moment i äldreomsorgen som inte går att rationalisera."

Källa: http://www.dagensarena.se/innehall/det-finns-en-naiv-tro-pa-konkurrens-i...

Marta Szebehely fortsätter:

"Vad säger forskningen om kvalitetsskillnader mellan offentlig och privat äldreomsorg?
– Det finns en riktigt stor studie från 2007. Forskarna fann att det var cirka tio procents lägre personaltäthet, fler timanställda och färre heltidsanställda i icke-kommunala boenden jämfört med kommunala. De resultaten stämmer också mycket väl överens med en väldigt stor amerikansk metastudie. Men den svenska studien kan också ha undervärderat skillnaderna"

Hon beskriver tron på privatisering av äldrevården som naiv:

"Hur används den kunskap som finns?
– Det finns en väldig naivitet i Sverige i hur man ser på de här frågorna. Man tror att när man öppnar upp för konkurrens så kommer det automatiskt att bli bättre. Det påstår ju den ekonomiska teorin och den politiska ideologin. Men man vet inte.

– Det finns varken svenska eller internationella studier som visar på att det skulle blivit bättre. Det är ju på ett sätt lite märkligt, för vi lever i en tid då allt man gör inom socialtjänsten ska vara evidensbaserat. Samtidigt är det här inte det minsta evidensbaserat."

Men det viktigaste skälet till, tror jag, att skola och äldrevård inte kan jämföras med till exempel byggindustrin är följande.

Harvardprofessorn John D. Donahues verk "Den svåra konsten att privatisera" sammanfattar egen och andra forskning. Och den visar att det går utmärkt att privatisera enklare typer av verksamhet som bussar eller sophämtning.

Däremot när det gäller mera komplexa verksamheter som vård och skola visar det sig att utföraren, ofta riskkapitalbolag i Sverige, i praktiken alltid kan gå förbi skrivna avtal. Hur detaljerade avtalen än är skrivna.

Och av detta framgår även att det inte går att inspektera sig fram till högre kvalitet. Utföraren kan alltid hänvisa till en annan tolkning.

Det följer logiskt alltså INTE ALLS att om man är emot privata utförare i vård och skola så är man emot all vinstdriven verksamhet.

Det kommer att ta minst en regeringsperiod till med Alliansen, att städa upp i den socialkommunistiska hegemonin av statliga och kommunala bedömningar/prissättningar ifråga om var och hur våra skatter skall användas, medborgarna och landet till mesta glädje o nytta. Detta borde väl vara stats- o kommunalbyrokraters första plikt/skyldighet i en demokrati. Man är faktiskt anställda av folket !!!
Jag är rädd att vi bara sett toppen av ett isberg med det alltför långa socialdemokratiska maktinnehavet.

Doctor Eleph@nt ombedes vänligen hänvisa till källa/källor för var och när kvaliteten blivit sämre vid privat vård/verksamhet. Som du skriver borde tom rättsmyndighet inkopplas.

Ett professionellt öga avslöjar ett högt blodtryck, åldersdiabetes, övervikt och trolig kärlförträngning hos Jan Erik. Med så kort tid kvar till äldreomsorgen borde Jan-Erik göra raka motsatsen än han gör. Se till att folket på golvet får mer betalt. Det är ändå de som kommer att väga blöjan på honom och sätta den blöta tillbaka på honom om han kissat för lite...
Ingen hotelse Jan-Erik, en garanti...
Kiss i sängen och ha de bra
Ligga lite och fundera
Varm om stjärten som en sommarda
jag tror jag kissar lite mera....

Jag hoppas Du ser fram emot det Jan-Erik.

De undersköterskor som sköter våra äldre på äldreboenden som Tallbohov, Koppargården osv, de var livrädda för att berätta för Dagens Nyheter om de missförhållanden som rådde där.

De visste vad som väntade, och de fick rätt, de förtalades av Carema och deras inhyrda PR-byråer.

När SNS skrev rapporten "Konkurrensens konsekvenser - vad händer med svensk välfärd" 2011, då kom den rapporten med oönskade resultat av Svenskt Näringsliv, nämligen att privatiseringarna varken gjort verksamheten billigare eller bättre. Då sparkade Svenskt Näringsliv VD Urban Bäckström den som hade huvudansvaret för rapporten.

De stora bolagen och dess intresseorganisation Svenskt Näringsliv vill inpränta följande norm hos allmänhet, journalister och forskare:

KRITISERA ALDRIG ETT PRIVAT FÖRETAG

Det spelar inga roll om det finns sakliga skäl.

Jag noterar att Jonas Vlachos, en av skribenterna i rapporten nämnd ovan, nyss skrivit en debattartikel i DN. Där klargör han i genomsnitt får elever på friskolor högre betyg på de nationella proven än elever på kommunala skolor, trots att externa bedömare anser proven likvärdiga.

Det är intressant att det fortfarande finns fri forskning som vi får ta del av. Det är en viktig rättighet som vi ska vara rädda om i Sverige.

Dr Elephant lägger sig vinn om att visa på källor och anger i inlägget ovan som källa Dagens Arena - den socialdemokratiska sk tankesmedjan - ur vilken han klipper några rader här och där från en intervju med en professor i socialmedicin.
Vi måste visa källan, sa Måns. Källan är vad vi ska visa, sa Bill. Källare är ordet, sa Bull.
Och vad säger professorn? Ja tex:
"– Personaltätheten är i alla fall en väldigt viktig kvalitetsindikator." Jaha. Och vem påstår motsatsen? Eller:
"– Det finns varken svenska eller internationella studier som visar på att det skulle blivit bättre.". Nähä. Men det finns heller inga som pekar på motsatsen. Den som påstår det bästa Elephant är även hon ute i ditt illa sedda träsk av tyckare och DN-ankor. Vad jag återkommer till är nog väl känt i dessa spalter vid det här laget. Kort sagt ska skattepengar användas på bästa sätt till mesta nytta. "Bäst pang för pengarna" kan det sammanfattas. Ersättningar baseras på kommunala kostnader och entrepenören gör vinst samtidigt som det blir en bättre affär för kommunen än att driva verksamheterna i egen regi. Då måste man inte vara riskkapitalkramare (jag är det som sagt inte) för att fundera över kommunalekonomi och användning av skattemedel. Nog finns det anledning att hoppas på forskning.

Nå men bättre kan du Kristian. Detdär var väl ändå under din värdighet. Denna gång gjorde du nog fler än mig besviken.

I refererade artikel framgår att Marta Szebehely är en av författarna till rapporten Konkurrensens konsekvenser, det finns över 100 referenser i den rapporten som hon stödjer sig på.

Det är positivt att Sören nu plötsligt intresserar sig för referenser,...

#12 Doktor Elepha@nt jag har nu läst dinna inlägg och du har vetenskapligt bevisat att privata företag är skräp och att statliga företag är det bästa som finns. Jag är nu en konverterad kommunist som hatar privata initiativ och aktiva människor som tänker själv och tar egna val.
Jag känner att staten är en trygg familj som tar hand om mig.
Det är som ett hem, ett folkhem.

perq, det vore bättre om du letade upp lite egna som data som stödde din sak, det är så en debatt förs.

Istället för att, utan överdrift tror jag att det är 100 gånger, gång på gång upprepa att marknaden alltid vet bäst.

Du är ju programmerare, vore det inte bättre att du skrev ett debattinlägg en gång och sedan låter programmet klistra in det på alla debattforum där du deltar, Du har ju ändå alltid samma torftiga budskap.

Som jag antydde i #4 är debatten nonsens-betonad.
Det offentliga sitter i sin egenskap av kund med alla trumf pâ handen.
Här är det bara att pressa priserna till dess att en del aktörer väljer att dra sig ur. Varvid det lär visa sig om dessa loosers kommer att finnas inom det offentliga eller et privata eller litet var som helst (vilket kanske är det mest troliga). Det som behövs är nya ersättningssystem och -även- en ordning enligt vilken ddet inte skall vara möjligt för de privata att plocka russinen ur kakan. Betr. det sista mâste jag bekänna att upplägget med "friskolor" inger betänkligheter. Det finns ju en skolplikt. Ur denna följer att det ocksâ mäste finnas ett landsomfattande nät av skolor. Det är dessa som mâste kunna konkurrensutsättas. Dâ mâste det ocksâ vara sâ att det i princip skall kunna löna sig lika bra att driva en skola i knepig miljö (kanske ren glesbygd?) som under mera gynnsamma förhâlladen. Jag tror ocksâ att det kunde vara klokt att det offentliga svarade för den tunga infrastrukturen, inkl. skolbyggnaderna. Allt detta är regelverks-frâgor. Till dessa regler hör ocksâ vad som är okey -och ev. inte- i frâga om marknadsföringen.

Sirius, din starkaste sida är ditt självförtroende, i sak har du inte mycket att säga - långa, träiga väggar av text.

Doktor Eleph@nt.
I socialkommunistiska länder är det naturligtvis fri forskning och kan du ibland bli exv. professor om du forskar " rätt " !!!
Väntar fö på uppgifter om var privat vård visat sämre kvalitet i vården trots vinster.

Elephantenskulle kanske ta sig en titt i spegeln innan hon kliver in i porslinsbutiken och ironiserar över andras självförtroende, deras "långa, träiga väggar av text", "samma torftiga budskap" och återkommande brist på referenser. För vad är det vetenskapliga värdet i tex "– Personaltätheten är i alla fall en väldigt viktig kvalitetsindikator.". Särskilt när elefantens förtydligande inte innebär annat än att den i ett från en artikel från ett uttalat politiskt forum intervjuade professorn är delförfattare till en rapport där hon i sin tur stödjer sig på "över 100 referenser."
Lysenko angav också referenser. Samtidigt använder elefanten politikerns taktik att nogsamt undvika andras frågor för att istället prata på i sin sak. Tre gånger hittills i denna ännu korta tråd har hon låtit frågan som senast ställs henne i #17 hänga i luften.

Jag är helt förvânad över all den här anti-vinst-i-omsorgen uppstândelsen.

Om här till äventyrs skulle göras oskäliga vinster eller hârdsparas till skada för kvaliteten är allt detta i den offentlige huvudmannens händer. Här är det bara att t.ex. betala mindre och skärpa till kvalitetskraven.

Kring detta mâste det rimligen finnas en punkt där kvalitetskraven finge anses avtalsmässigt säkrade. Âterstâr i det lâget sedan att handla upp prestationerna sâ att det jämfört med egenregin skulle uppstâ en skattebetalarmässig fördel med privat-driften.

Skulle det här visa sig att just inga privata ville ställa upp, ja dâ skulle detta bara visa att a) det var för slött och slappt tidigare och att b) egenregin kanske till sist inte är sâ dâlig som det ibland hävdas.

Alltsâ: Varför all uppstândelsen och alla de stora orden i ett läge där det är regelverket som behöver ses över. Detta är och förblir den offentliga kundens egen grej (!) Bara att göra!

Det är faktiskt inte konstifikare att lägga ut driften av t.ex. en vârdcentral pâ en underenterprenör än att göra exakt detsamma för driften av t.ex. en personalmatsal eller snöröjningen i en kommun. Överallt gäller det att vara tydlig kring kravspecifikationen och -med detta gjort- att sedan inte betala för mycket (!)

Jag tror att den s.k. allmänna opinionen alltmer kommer att fatta att det förhâller sig just sâ och -omvänt- att frâgan inte alls har nâgon starkare t.ex. ideologisk laddning.

Eftersom det är jag som skattebetalare som investerar och betalar vinsterna undrar jag hur jag får del av vinstutdelningen. Nu blev det väääldigt tyst bland vinsivrarna, de vill som vanligt inte att någon annan skall få något.

#21 Mikael. Jag, precis som du får som skattebetalare i kommun och landsting del av vinsten i samma stund driften kostar mindre än förut. Att en entrepenör som efter upphandling driver en verksamhet på uppdrag av kommunen ändå genererar vinst säger mer om ineffektiv kommunal drift än om giriga direktörer. På samma sätt är vi förlorare om våra politiskt förtroendevalda inte ser över kostnaderna. Dels i form av sämre använda skattemedel, dels direkt i form av tex nedlagda vårdcentraler. Som Sirius påpekar är alltså inte driften i sig ett bekymmer.

Sören Holdar

Tillhör Du också den kategorin personer, som tycker att sanningssägande(typ Dawkins på Skavlan) är bara oförskämt. Jag har faktiskt också blivit uppfostrad så. Säkert Dawkins också. Men vid en viss ålder finner man plötsligt att dylik låtsad artighet är grunden till de flesta missförstånd i världen.
Eftersom jag suttit på chefsposter i sjukvården samt forskningen,, numera pensionerad, så har jag en form av sjukdomsinsikt, inte bara hos mig själv, utan även på andra.
Jag var dessutom hygglig. Jag kunde ha nämnt att betablockarna han äter, står för den rätt blygsamma prestation han rent sexuellt har, och, att om insikten i hans ålder fortfarande saknas, så kommer den aldrig. Medicinska sanningar, som alldeles för ofta sopas under mattan.
Och jag har inte smygtittat i hans journal. Jag ser det på hans ansikte. Elementärt Watson. Skulle jag se honom live, skulle jag nog hitta några diagnoser till.

Det är möjligt att jag är elak, men det är tillåtet, inte ens min mamma påstod att jag var snäll..

#21: Vad saken ytterst handlar om är att de verksamaheter som finns drivs effektivt. Till den ändan har det tvärsigenom historien visat sig att detta bäst sker genom en företagare som drivs av ett vinstintresse -bara för honom.

Det du skriver om "del i vinsten" omintetgör den ordningen.
Här skulle ju nämligen alla företagets intressenter (banker, anställda, leverantörer m.fl.) ocksâ vilja ha delar av företagarens vinst. Just sâ kan det alltsâ inte vara.

För övrigt finner jag att "motstândardebattörerna" försummar alla alternativen inom den icke-offentliga driften.

Det skulle ju t.ex. gâ alldeles utmärkt att t.ex. en krets anställda drev en vârdcentral i egen kooperativ regi och där överskottet t.ex. utbetalades som en lönebonus vid ârets slut e.likn. >>Ingen vinst"!

Att vi just inte ser mycket sâdant, nâgonstans, i nâgot land, i nâgon bransch beror sannolikt pâ att det är mera effektivt med en (1) företagare/ägare/verksamhetsledare. Fördelen här är det tydligare ledarskapet o-c-h att ersättningen utgörs av hela (!) vinsten.
Allt detta empiriskt belagt. Jag tror det är svârt kommer att visa sig politiskt svârt att gâ till storms mot just den erfarenheten. hela det real-socialistiska projektet byggde pâ den motsatta ambitionen.
Hur det slutade fôr det projektet, och hur det sâg ut under den tid det varade vet vi ocksâ -fast en del verkar ha förträngt detta. Alternativt är de idag sâ unga att de helt enkelt inte har en susning.

Det viktiga för samhället är att skettemedlen används till a) värdiga ändamâl och detta b) effektivt. Detta sista är ocksâ viktigt.

Om det här skulle ha varit sâ att de privata har fâtt för mycket betalt ("enorma vinster") eller har tillâtits kostnadsjaga pâ kvalitetens bekostnad är detta den offentliga huvudmannens ytterst ansvarig för detta. I övrigt hänvisar jag till #4, #15 och #20! Det offentliga kan styra och ställa med allt detta precis som det passar bäst! Utförarna har bara att anpassa sig till kundkraven -eller överge sina resp. verksamheter. Men sâ länge de driver mâste de kunna tillâtas gâ med vinst. Försök inte allt detta. Sâ svârt borde det inte vara! Lycka till!

Nej inte alls Kristian, men jag tycker kommentaren var plump och heller tillför debattråden ett jota. Gärna satirisk, ironisk, sardonisk - men det är inget att dra på munnen åt när det saknar finess. "If you don´t laugh you´ll get cancer" sade den misslyckade stå upp-komikern.

rättelse #25 "heller inte" förstås

Visst är det så, som en del kommentatorer skrivit ovan, att det här på lång sikt reglerar sig självt, genom att människor väljer bort t ex äldreomsorgsföretag som Carema och Attendo. Problemet är bara att det tar tid, år, och under tiden lyfter de här bolagen hundratals miljoner i privata vinster ur skattefinansierad verksamhet.

Trots alla skandaler kring t ex Carema så sitter kommuner och landsting fast i avtal som gör att Carema varje månad cashar in hundratals miljoner, trots att de säkert förstått att det på sikt är kört för dem inom äldreomsorgen. Men den dagen den sorgen, då hoppar de vidare till någon annan verksamhet.

Man tycker kapitalintressen kunde hitta annat att ägna sig åt, men det finns tydligen få saker som är så lönsamma för "privata" näringslivet som att komma åt skatteintäkter.

Det är därför det här måste och troligen kommer att styras upp. Vård, skola, omsorg är inte vilka verksamheter som helst, utan verksamheter som har en avgörande betydelse i människors liv. Människor är beredda att betala avsevärd skatt för detta, men då ska pengarna gå till verksamheten och inte till privat förmögenhetsbildning.

Det utesluter inte privata företag, men det ska vara seriösa ansvarsfulla företag med ett långsiktigt engagemang i verksamheten och med ägare som inte bara är intresserade av att skapa en privat förmögenhet.

Den tiden är förbi då borgarna kunde hota med "socialisering" och kommunism. Medborgarna i idag är väl medvetna om att vi har, och fortfarande har en blandekonomi. Att våra skattekronor däremot fullt ur går till vinster utan att en del går tillbaka till verksamheterna, är det som retar svenska folket. Alltså inte bara LO- folk och vänsterfolk. Sså den väntade mardrömmen för S som Larserik Larsson väntar på lär inte komma. Det går ju redan nu att lösa vinstfrågan då det finns en form av AB som inte är vinstutdelade företag. Men enklare är ju förstås att bestämma hur stor del som skall gå till vinst respektive gå tillbaka till verksamheterna. Då menar somliga att "ingen" kommer att vilja driva dessa företag då de tar risker. Då säger jag att risken står ju faktiskt skattebetalarna för då vinst räknas ut efter att samtliga kostnader dragits av d v s löner, pensioner, hyra, amaterial, el, värme, räntor mm....

#27: Duu......

Till att börja med kunde den offentliga kunden/betalaren/uppdragsgivaren fort som ögat ta sig i kragen och se till att utforma ett vattentätt och relevant regelverk samt bestâmma sig för hur mycket man vore beredd att betala.

Innan detta är gjort är det inte stor idé att orda om annat.
Med detta gjort kan allt nytt följa det nya och betr. de redan löpande avtalen skulle det gâ för sig att yrka pâ omförhandlingar. Med en enda kund är det nog svârt för utförarna att ställa sig avvisande.

Det är likadant inom den catering-verksamhet jag tidigare har exemplifierat med. Här kan vi tänka oss att det fanns ett avtal om t.ex. ett vegetriskt alternativ och att kunden dessutom -hux flux- skulle vilja ha ocksâ ett som vore koscher. Dâ fâr man sätta sig att komma överens om de nya villkoren. Inte kan catering-firman nöja sig med att säga att "Haha! Pâskrivet är pâskrivet -och därför blir det ingen koscher före 2017!"

Det du skriver om lângsiktiga engagemang och andra drivkrafter än vinstintresset är -ursäkta- nonsens. Med rätt sorts avtal spelar det ingen roll för kunden huruvida cateringfirman ev. âr lângsiktig
eller om dess ägare vis sidan om vinstintresset ocksâ tycker att det är roligt att gâ i köket och insupa matlukten.

Sâ fort det offentliga köper minsta suddgummi pâ marknaden eller tankar ett av sina fordon pâ en bensinstation har det att göra med aktörer som enbart är, som du skriver, "intresserade av att skapa privata förmögenheter". Att det offentliga skulle driva egna gummiplantager eller oljefält finns liksom inte pâ kartan. Det viktiga är hela tiden priset och prestationen. Sâ är det ocksâ pâ t.ex. vârdomrâdet. Ingenting alls säger att egenregin nödvändigtvis skulle vara vare sig bättre eller sämre än privata driftformer. Vi skattebetalare vill helt simpelt ha rätt prestation till lägsta möjliga kostnad. Det sista gynnas av skarp konkurrens. Det första bygger pâ att kunden tar sitt ansvar (inkl. för vâr egen gamla mammas välbefinnande pâ vârdhemmet!) Om den offentliga huvudmannen försummar detta och dessutom betalar för mycket (!) bäddar man kanske, här och där, för "enorma vinster". Allt detta är, i sâ fall, självförvâllat (!) Bara att rätta till! Fort som ögat!

#29
Att det offentliga måste "ta sig i kragen" och skapa ett "relevant regelverk" är väl precis vad dagens diskussion handlar om?

Att kräva seriösa ansvarsfulla företag med ett långsiktigt engagemang är verkligen inte nonsens. Varför tror du gamla och anhöriga har kanske hundra gånger större förtroende för t ex Stockholms sjukhem än för Carema? Det handlar just precis om detta!

Slutligen måste man inse att det är en enorm skillnad mellan olika skattefinansierade verksamheter. När det gäller materialinköp kan man nog stå ut med helt andra krämarfasoner än när det gäller livsviktiga verksamheter som vård, skola, omsorg.

#28:
En "leverantör" fâr b-e-t-a-l-t för sina leveranser.
De pengarna är sedan hans och bara hans.
Här har kunden ingenting att gôra med hur mycket som skall âterinvesteras, t.ex. i form att fortsatt produktutveckling.

P.s.s. fâr en anställd l-ö-n och samma här, hur den används är helt upp till den anställde. arbetsgivaren kan inte krâva att en viss del skall âterinvesteras, t.ex. i egen kompetensutveckling.

Företagaren ersätts p.s.s. med sin v-i-n-s-t och samma här, den är hans och bara hans, analogt med de tidigare nämna kategorierna.
Denna vinst är inte ett dugg mindre legitim, eller i behov av att övervakas, än "priserna", "lönerna", "hyresintäkterna" eller "ränteintäkterna". Precis som leverantören gör detta med drivkraften att fâ betalt och den anställde arbetar i förvissningen om att fâ ut sin lön arbetar företagaren för att, om möjligt, kunna ta ut en vinst.

Skillnaden här är sedan detta med "om möjligt". I motsats till alla de andra kategorierna är företagarens vinst bara en eventualitet. Sâ lât honom dâ ha denna i fred om han alltsâ har skött det hela sâpass bra att där alls finns nâgon vinst (!)

För kunden (aka skattebetalarna) är lönerna, vinsterna o.s.v. principiellt likgiltiga. Det som intresserar kunden är prestationen och priset för denna.

#28:
En "leverantör" fâr b-e-t-a-l-t för sina leveranser.
De pengarna är sedan hans och bara hans.
Här har kunden ingenting att gôra med hur mycket som skall âterinvesteras, t.ex. i form att fortsatt produktutveckling.

P.s.s. fâr en anställd l-ö-n och samma här, hur den används är helt upp till den anställde. arbetsgivaren kan inte krâva att en viss del skall âterinvesteras, t.ex. i egen kompetensutveckling.

Företagaren ersätts p.s.s. med sin v-i-n-s-t och samma här, den är hans och bara hans, analogt med de tidigare nämna kategorierna.
Denna vinst är inte ett dugg mindre legitim, eller i behov av att övervakas, än "priserna", "lönerna", "hyresintäkterna" eller "ränteintäkterna". Precis som leverantören gör detta med drivkraften att fâ betalt och den anställde arbetar i förvissningen om att fâ ut sin lön arbetar företagaren för att, om möjligt, kunna ta ut en vinst.

Skillnaden här är sedan detta med "om möjligt". I motsats till alla de andra kategorierna är företagarens vinst bara en eventualitet. Sâ lât honom dâ ha denna i fred om han alltsâ har skött det hela sâpass bra att där alls finns nâgon vinst (!)

För kunden (aka skattebetalarna) är lönerna, vinsterna o.s.v. principiellt likgiltiga. Det som intresserar kunden är prestationen och priset för denna.

Sören Holdar

Jag tar till mig en del av kritiken, jag är bara något less på den ständiga skönmålningen av den privata sjukvården. Jan-Erik sysslar med. Utan att ta till sig andra argument. Eftersom jag har ett förflutet i sjukvåden, inser jag hur genomskinliga hans resonemang är. Han har helt enkelt inte konfronterats med verkligheten. Då kan man bli lite gramse på lösryckta argument, som inte korrelerar med verkligheten. My bad.

#30: Du drömmer! I stället för att handla om regelverket, upphandlingen, kvalitetskontollen och annat konkret/tekniskt kännetecknas större delen av debatten av generalangrepp pâ vinst inom vârden och pâ en anda av generell misstro mot privatregin.

Det du själv skriver är i mina ögon strâlande illustrationer av detta tänkande. "Lângsiktiga ägare" är ju dessas ensak. Det offentliga vill (eller "borde vilja") ha rätt prestation till rätt pris. Användarna vill, precis som du antyder, känna trygghet. Den känslan är dock här-och-nu. Vad spelar det gamla mamma för roll om företaget finns kvar om hundra âr eller inte -om hon känner sig försummad, i kissiga bjöjor eller vara det nu kan vara. Om Stockholms Sjukhem har ett stabilt bra rykte sâ desto roligare för Stockholms Sjukhem! Dâ kan ju de som ev. inte alls är nöjda hos Carema flytta dit -varvid, om den trenden hâller i sig, Carema kommer att svältas ut frân markanden även om dess bjöjor är alldeles kissiga och dess personal skrämd till tysknad o.s.v. Detta vore i sa fall Caremas STORA problem. Övriga kan rösta med fötterna. Detta är en av finesserna med konkurrensen -den som ofta är sâ svagt utvecklad inom egenregin. Just här är de privata ofta räddningen (!)

Var det skulle behövas stâs ut med för "krämarfasoner" begriper jag inte alls. Ocksâ den sortens framstâr i mina ögon som allmän utfulning av de privata och som en antydan om att dessa inte skulle duga just inom vârden och omsorgen -vilket ytterligare befäster intrycket av att du är ute i nâgot slags ideologiska avsikter och knappast är ett dugg intresserad av att vrida râtt det som ev. âterstâr att rätta till -via just sâdant som ett stramare regelverk, tuffare upphandlingar och annat kund-tekniskt.

Likasâ slirar du pâ det "livsviktiga". En personalmatsal kan ju sägas vara lika livsviktig som en vârdcentral i den meningen att om nâgot skulle gâ allvarligt fel skulle nâgon kunna riskera att dö.
Detsamma kan f.ö. sägas om t.ex. en lastbil, en injektionspruta liksom en massa annat varu-betonat (!)

Däremot kan knappast en skola betecknas som just "livsviktig". Ocksâ den är "viktig" men här mera pâ lâng sikt, bidragande till det uppväxande släktets framtidsutsikter, nationens fortsatta välstând och annat sâdant. Här ligger utmaningen i denna lânga tidsdimension och här uppfattar jag att ocksâ de privatas "marknadsföring" skulle behöva stramas upp - fortfarande av den offentliga huvudmannen (!)

#34 Sirius
Bakom alla ord verkar vi rätt överens i grundläggande frågor. Vi är inte emot privata vinster i skattefinansierad välfärd, men vi anser att regelverk, kontroll och uppföljning behöver stramas upp så att man stävjar avarter och får så mycket välfärd som möjligt för våra surt inbetalade skattepengar.

Så tycker nog en stor majoritet av svenska folket och det känner naturligtvis företagen på sig. Därför är det naturligt att Attendos vd i förebyggande syfte klagar i DN förra veckan över att kontrollen är för sträng redan idag. Detta trots att han enligt mediauppgifter har lyft minst en halv miljard i privat förmögenhet ur skattefinansierad äldreomsorg.

Men eftersom en stor majoritet av svenska folket sannolikt har ungefär samma uppfattning som du och jag, så lär väl det här komma att stramas upp. Vi lever ju i en demokrati och då brukar en uppfattning som omfattas av en stor majoritet så småningom slå igenom.