Svenssons fördomar försvårar missbrukares väg tillbaka

Missbrukare har mer eller mindre alltid betraktats som parasiter, människor som inte kan ta ansvar för sina egna liv. Det är en allmän uppfattning bland vanliga skötsamma svenssons att en människa med alkohol- eller drogproblem som inte kan sköta sig är värd allt förakt. Han är inte välkommen någonstans i samhället. När han söker jobb och öppet erkänner sina problem med missbruk men att han vill komma ifrån detta, så är arbetsgivarens svar i 9 fall av 10 att den sökande inte är välkommen på arbetsplatsen. Arbetsgivaren vill ha anställda som sköter sig och som han kan lita på.

Det verkar ofta inte finnas någon förståelse alls bland allmänheten för personer som fastnat i olika beroenden. Det kan finnas många orsaker till att en människa hamnar i missbruk, men det vanliga brukar vara taskig uppväxt, mobbning i skolan eller diverse motgångar eller sorger som missbrukaren drabbats av i vuxen ålder.

Det är lätt om man kommer från en trygg hemmiljö och har ett starkt socialt nätverk att döma ut personer som hamnat utanför av en eller annan anledning. Har man hamnat utanför den sociala gemenskapen är man suspekt och inte att lita på. Bilden av missbrukaren som en missanpassad luffare eller lösdrivare lever kvar sen gamla tider. Ofta ses missbrukaren som en latmask, som inte vill göra rätt för sig eller bidra till samhället. Men det är en stereotyp bild som  som sagt lever kvar från gamla tider.

Det talas mycket om tolerans i dagens samhälle. Att man ska acceptera alla människor som de är. Men missbrukare verkar vara ett undantagsfall i sammanhanget. Man berömmer den missbrukare som klarar att hålla sig nykter och drogfri. Men den som ständigt återfaller förblir en loser i samhällets ögon. Sen vet jag att det finns många missbrukare som faktiskt söker hjälp men som inte får den, antingen för att behandlingshemmen är fullbelagda eller för att det sociala inte anser att missbrukaren har sådana problem att han faller under LVM - lagen om vård av missbrukare. Du ska näst intill hålla på att supa eller knarka ihjäl dig innan du kan få den hjälp du behöver. Jag känner till många fall där en persons missbruk har nått ett mycket kritiskt stadium, men som bara får höra att han ska gå till vårdcentralen och få antabus. Och det säger sig kanske självt att en person som är djupt nere i sitt missbruk inte förmår sköta sina åtaganden.

Alla kan hamna där, oavsett vilken samhällsklass man tillhör. Det är lätt att slå sig för bröstet och säga att "det drabbar aldrig mig". De flesta svenskar anser sig ha karaktär och disciplin nog att inte gå över gränsen. Inte ens de som varje dag kommer hem från jobbet och häller upp sig en stadig whisky eller en grogg, anser sig ha problem. Nej de som har problem är de som sitter på parkbänkarna och stör den allmänna ordningen.

Jag tror personligen att om fler brydde sig om hur missbrukarna mår, så skulle mycket vara vunnet. Att försöka bry sig, även om man känner ett starkt mostånd mot det. Missbrukare är inte mer än människor och min erfarenhet är att de missbrukare som upplever att de får stöd och hjälp från sin omgivning mycket lättare klarar att hålla sig nyktra och drogfria. När de upplever att de har stöd från "vanligt" folk brukar behovet av att döva sig med alkohol eller droger minska radikalt.

I grund och botten strävar även missbrukare efter att bli en del av samhället. Men svenssons fördomar och avståndstagande försvårar detta.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46601

7 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Rattfyllerister är inte mer än människor heller. Men vi försöker verkligen hålla bort dem från vägarna. Och faktum är att det är mot lagen att köra bil onykter. Surprise. Skall vi gulla med dem också och hjälpa dem in i bilarna...?

Permalänk | Anmäl #1 Kristian Grönqvist, 2012-09-08, 00:11

Kristian: Nu är du ute på snespår. Det är inte rattfyllerister inlägget i första hand handlar om utan personer med svår missbruksproblematik, dessa har sällan råd med bil ens en gång, än mindre körkort. Du väljer själv vilka du vill "gulla" med och inte. Ingen har tvingat dig till förståelse.

Permalänk | Anmäl #2 Daniel Johnsson, 2012-09-08, 08:18

Körkort och bilbesiktning är inget som missbrukare brukar bry sig speciellt mycket om.
En avställd skrotbil utan försäkring är väl det vanligaste fortskaffningsmedlet i dessa kretsar.

Permalänk | Anmäl #3 u_17979, 2012-09-08, 10:38

Tala med respekt om Svensson. Det är Svensson som via skatter och i egenskap av brottsoffer som försörjer knarkarna, och det vare sig de vill eller inte. Du och dina kamrater borde gå runt med en liten lapp i pannan med texten "förlåt" på och tacka Svensson istället för att gnälla om fördomar.

Permalänk | Anmäl #4 Tommy puma, 2012-09-08, 11:30

Bara detta att våga skriva artikeln, och få göra sin röst hörd, borde vara bra missbruksterapi. Ett önskat resultat vore att få ta del av en ny artikel längre fram där författaren undertecknar i egenskap av nykter och drogfri Svensson.

"Gnäll och gull"- terapi är naturligtvis helt förkastligt eftersom en missbrukare behöver insikt om de bakomliggande mekanismerna kring missbruket. Det är då man får det manöverutrymme som behövs för att kunna rucka loss denna börda.

I övrigt är boken "Drogberoende" av Joachim Volckerts en bra början på vägen tillbaka.

Permalänk | Anmäl #5 John Smith, 2012-09-08, 12:57

Tommy: Kanske borde de personer som vet med sig att de är orsak till att vederbörande hamnade i missbruk är de som borde säga förlåt? Om man ser det från ett annat håll, menar jag. Naturligtvis anser jag inte att någon ska "leva gott" på skattebetalarnas bekostnad, som du framställer problematiken. Mitt inlägg syftade endast till att försöka öka förståelsen för missbrukarens problematik - inget annat.

John: Jag förespråkar inte alls någon gnäll- eller gull terapi. Självklart behöver missbrukaren komma till insikt om de bakomliggande mekanismerna. Jag anser tillochmed att en del missbrukare har sig själva att skylla då de fått väldigt många chanser men inte tagit dem. Men för de som har ett långt gånget missbruk är suget efter alkohol eller droger ofrivilligt. De vill, men kan inte.

Permalänk | Anmäl #6 Daniel Johnsson, 2012-09-08, 13:30

#6 Daniel

Utmärkt! Bara det är ett steg åt rätt håll men så länge missbrukaren försöker föra över skuldbördan på andra leder det ingenstans. Tar man inte itu med problemet på ett personligt plan spelar det ingen roll hur många "chanser" missbrukaren får. Ingen annan kan göra det jobbet åt själva missbrukaren.

Att ens använda begreppet "skylla sig själv" i det här sammanhanget är onödigt hårt och hjälper inte någon. Sen spelar det ingen roll hur långt gånget missbruket är, undantaget heroinister som behöver läkarvård, och uttrycket "vill men kan inte" låter mer som en undanflykt.

Är det inte snarare, "kan men vill inte"?

Permalänk | Anmäl #7 John Smith, 2012-09-08, 14:04

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.