Offerstämpel gynnar inte mig som svenskasiat

Svensk media, främst de statliga propagandaorganen, älskar att ta fram diverse rabiata personligheter på vänsterkanten och låta dem spy sin galla på allt och alla i det offentliga rummet. Att vissa har kriminell bakgrund, eller som vänsterextremister ses som en bonus av de skattefinansierade vänsterjournalisterna. Det folkliga förnuftet skall förtryckas och extremismen skall få åsiktsföreträde.

Snart blir vi tvångsbeskattade så att SR skall ha råd att upprätthålla propagandan.

Det är bara att inse att vi har fått en ny rasideologisk industri i Sverige. Rasideologiska institut har återuppstått i form av Mångkulturellt centrum (där man bedriver forskning i "ras- och vithetsstudier"), Centrum mot rasism, Afrosvenskarnas Riksförbund, m.fl. Svenskarna försörjer dem med skattemedel för att få bli ständigt "avslöjade som rasister". Man resonerar ständigt i termer av ras och pekar ut medlemmar av en etnisk grupp såsom förtryckare. Därmed ökar rashetsen i samhället och det uppstår en ny form av rasism.

Det finns nämligen människor som är naiva nog att gå på detta. Många tror på budskapet att svenskarna ägnar sig åt ständigt rasförtryck. Därmed projiceras den märkliga solidaritet som vissa invandrare känner för den egna etniska gruppen. Det är exempelvis vanligt att afrosvenskar, som är helt obekanta, hälsar på varandra på stan och kallar varandra för "broder". De moderna rasideologerna tycks tro att svenskar känner motsvarande solidaritet inbördes, dvs. att vi är medmänskliga mot vita svenskar men föraktar de övriga. Men det är en en projektion och en fullkomlig missbedömning. Svenskar är inte alls lika solidariska med sin "ras" såsom de flesta invandrade grupper. Vi kommer inte i närheten av det kotteri som försiggår bland vissa invandrargrupper, som känner en oerhörd solidaritet med sin egen sort.

I Bergmans film Fanny & Alexander manifesterar Erland Josephson en judisk stereotyp: en lismande farbror som går något framåtböjd och med fötterna inåt. Han är iklädd märkliga kläder och bor i ett underligt hus, där det också bor tokiga släktingar. Han är en rik och knipslug affärsman. Se där, svensken Ingmar Bergman "avslöjad" som rasist! Hübinette hävdade att det skulle "ta hus i helvete" om judar skulle karikeras på samma sätt som asiater. Men tydligen är det inte så.

Det finns hur mycket "rasism" som helst att gräva fram om vi håller på så här, inte minns när det gäller den "germanska rasen". Det är en etnisk stereotyp som är vanlig i krigsfilmer. Germanska blonda män framställs på ett mycket ofördelaktigt sätt, betydligt värre än dom ofarliga asiatiska stereotyperna. Om vi skall utrota den här formen av "rasism" så behövs det enorma resurser och framförallt en utrensning av en massa filmer. Men det är inte rasism.

Jag föreslår att dessa "avslöjare av rasism" ägnar sig åt något annat. De moderna rasideologiska instituten som ägnar sig åt propaganda mot den "vita rasen" bör läggas ned. Dom ägnar sig åt en pseudo-debatt som påminner om Don Quixotes kamp mot väderkvarnar. Dom begriper helt enkelt inte orsakerna till integrationsproblemen som dom analyserar på det mest arkaiska och primitiva sättet, välbekant från etniska konflikter genom historien. Men svårigheterna beror inte på att dom vita är de "onda" som förtrycker de stackars invandrarna som är välmenande och "goda". Det måste gå att göra en djupare analys än så.
Dr. Mabuse (ps).

Tack för artikeln, David.

Tobias Hübinette är inte så smart. Han förstår inte att det mesta han uppfattar som "rasistisk humor" i själva verket är en drift med våra egna stereotyper.

Tack David för en bra och viktigt artikel.

Applåder!

Tobias Hübinette har på ett förtjänstfullt sätt synliggjort för oss naiva, adoptionsglada svenskar de problem med inentifikation m.m. som adopterade kan ha och som rimligen är en av orsakerna till den högre självmordfrekvensen bland adopterade (vilket självklart inte betyder att adopterade inte kanske vanligtvis är lyckliga).

Om annorlunda utseende har något med dessa saker att göra så är det rimligt att anta att det kanske generellt är lättare att växa upp som adopterad från den indiska subkontinenten än från Ostasien. Liksom lite svårt för artikelförfattaren att känna sig träffad av "gulinghumor"...

I ett sådant här sammanhang blir det nästan löjeväckande att tala om "asiater". Asien är en kontinent som innefattar enorma caucasoida grupperingar såväl som enorma mongoloida grupperingar. Artikelförfattaren är genetiskt betydligt närmare släkt med skandinaver än med personer adopterade från Korea, vilket förstås avspeglas i hans föga avvikande utseende. Vad ska folk håna honom för liksom, hans bruna skinn?

I övrigt starkt medhåll med artikelförfattaren. Ostasiater som någon slags kollektiv grupp åtnjuter för övrigt generellt gott anseende i västvärlden. De har lätt att få jobb, de är framgångsrika i den akademiska världen, de har låg brottslighet och integrerar sig väl i samhället.

Det är kanske inte orimligt att anta att vissa av Tobias Hübinettes negativa erfarenheter handlar om just honom eller om just adoptioner från den koreanska halvön - eller åtminstone om adoption OCH annorlunda utseende SAMTIDIGT, vilket jag menar är hans positiva bidrag till samhällsdebatten. (Dessvärre kan jag inte säga detsamma om flera av hans övriga åsikter.)

Det går inte att diskutera med Tobias Hubinette. Han är helt insnöad. Ett flertal adoptivasiater har flertalet gånger kritiserat honom och hans absurda uttalanden. TOM Lena Sundström som är långt ute på vänsterkanten. Men han tar inte åt sig.

Tobias lider av extremt lågt självförtroende och självkänsla och måste ständigt hävda att han är ett stackars offer för att få lite uppmärksamhet. Tyvärr så får han denna uppmärksamhet av vänstermedia som inte missar en chans att få vita svenskar att skämmas för sin existens.

Barn ÄR ens barn oavsett det kommit genom magen eller via adoption. Det kommer sig av att ett barn är en helt EGEN PERSON.
På samma sätt är föräldrar barnets föräldrar oavsett HUR de blivit det.

Att då trycka på adoptivbarnets ursprungliga härkomst är jag inte alls säker på är så bra. Man vill ju att föräldrarna ska vara ens föräldrar och inte några andra sortens.

Allt ska benas ut och undersökas in i minsta beståndsdel i Sverige nuförtiden. Krånglas till helt enkelt.

Det kan inte vara så roligt att ses som en som det på något sätt är synd om.

Skönt David, att du sätter ned foten mot fjanteriet!

#7 jon79, 2012-09-07, 13:08

Intressant att du nämner Lena Sundström, som precis som Tobias Hubinette är adopterad just från Korea.

Får man slänga in en spekulativ brandfackla här?

Ostasiatiska kvinnor röner stora framgångar hos det motsatta könet i västvärlden. Det kan man inte säga om Ostasiatiska män. Det kanske inte är helt oväsentligt när det gäller självförtroende hos adopterade långt bortifrån.

#10 Det är inte omöjligt att det ligger något i det. Men det ändrar ju inget. Oavsett varför är Tobias uttalanden absurda och verklighetsfrånvända.

Mycket handlar om att göra sig märkvärdig, vilket är ett bra ord om man låter det sjunka in lite.

I ett Sverige där det är fult att identifiera sig med det svenska tar man till andra egenskaper som får fylla tomrummet, och ju mer svenskhatet har spridits i samhället desto påtagligare och viktigare har etnicitet blivit. Feminismen är ett annat exempel på detta. Deras åsikter blir allt mer absurda ju mer jämställt Sverige blir, detta för att de sällan brinner för jämställdhet utan har en tomhetskänsla som de fyller med identiteten från feminismen.

Psykisk ohälsa och svenskhatet går hand i hand. Om media och politiker ger lättpåverkade människor i Sverige en anledning att vara stolta över den svenska kulturen kommer den psykiska hälsan förbättras avsevärt.

Kompetent analys David.

Mycket bra och träffande artikel! Tack

Den dagen vi människor slutar driva och skämta med varandra är det hög tid för homo sapiens att försvinna från Jorden.

Varför är alla feminister, vänsterextremister och genusmytomaner(same same) så jävla lättkränkta? Har några av dessa lättkränkta någonsin varit med i en idrottsförening? Inte en chans. Det är nästan ett krav för ungdomar, att de bör vara med en idrottsförening i 5 år i ung ålder så de lär sig att gruppen är viktigare än individen. Detta har helt försvunnit i "uppfostran".

Så berömligt nyktert resonerat och sakligt skrivet! Det är man verkligen inte så bortskämd med. Men jag är övertygad om att det förhåller sig precis så som David Lindén redogör och framför allt utan emotionella svallvågor utlösta av den berusande viktimiseringen av svenskarnas påstådda orientalrasism.

Tobias Hübinettes retorik är resultatet av ett fenomen som jag kallar traumaorienterad verklighetstolkning och det tilltänkta traumat är konsekvens av att vara annorlunda än majoriteten av svenskarna. Sådan verklighetstolkning är lika befängd som Lindén just påpekar angående Hübinettes utgångspunkt ”att blod är tjockare än kärlek, omtanke och uppfostran.”

Den här artikeln är precis lika viktig och klargörande som reflektion över den bisarra rasismhysterin som Makode Lindes ”Pain Cake” utmanade så mitt i prick!

Det finns antagligen en viss andel barn som sattes upp för adoption (via mellanlandning på barnhem) pga. att deras tillkomst till denna värld kanske inte var någon vacker historia. Jag menar, vilka barn adopterar man bort - det noga planerade barnet i ett stabilt förhållande av två stabila och kärleksfulla föräldrar eller ett barn som blev resultatet av en tillfällig förbindelse där antingen handlingen var mindre moralisk enligt lokal kultur och därmed kanske barnet blev paria eller där miljön eller ekonomin gjorde det svårt att ge barnet en god upppväxt? Kanske gjorde moderns psykiska problem att hon hamnade på gatan.

I den grad en benägenhet för vissa psykiska problem går i arv är det rätt självklart att det därför kan ge en överrepresentation av en senare benägenhet till sådana problem bland de bortadopterade barnen, vilket möjligen skulle kunna vara en delförklaring till den fyra gånger högre självmordfrekvensen bland adoptivbarn. Det handlar således kanske inte bara om problem som identifikation etc. utan att där även kan finnas en nedärvd överrepresentation.

Uppenbarligen finns det mycket framggångsrika adoptivbarn - och naturligtvis många lyckliga. Korea-halvön tillskrivs för övrigt i diverse globala IQ-undersökningar som varandes i den absoluta toppen, t.ex. i böckerna "IQ and the Wealth of Nations" och "IQ and Global Inequality", bägge av "Dr. Richard Lynn, Professor Emeritus of Psychology at the University of Ulster, Northern Ireland, and Dr. Tatu Vanhanen, Professor Emeritus of Political Science at the University of Tampere, Tampere, Finland". Det är sedan länge bevisat att IQ i hög grad är ärftligt. Det går naturligtvis utmärkt att konstatera att koreaner har en tendens att vara intelligenta, utan att för den skull gå in i någon debatt om IQ-begreppet eller enskilda böcker.

Det räcker med en snabb blick på bilden för att förstå att David Linden inte tar åt sig av ”gulinghumorn” . Den handlar ju inte om honom!

#7 jon79,
Troligen finns det stora likheter med Hubinett och Robbinson robban.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Robert_Andersson_(dokusåpadeltagare)
Han gjorde en del absurda stunt för att vara i rampljuset.
Hubinett´s publik är rödvinsvänstern.

#12
"Mycket handlar om att göra sig märkvärdig, vilket är ett bra ord om man låter det sjunka in lite."

Exakt så.
Jag har träffat flera adopterade som körde det racet i högstadiet. Exotisk när det passade, svensk när det var mer fördelaktigt, testandes gränsen hur hotfull man kan vara samtidigt som man anklagar någon annan för att vara rasist, ständigt omdefinierande av tillhörighet för att äta alla kakor och ha dem kvar. Detta är dock helt och hållet förlåtligt eftersom de (som jag fortfarande vet någonting om) lämnade den där identitetsonanin i högstadiet och växte upp. Precis som alla vi andra, kan tilläggas.

Frågan är vad Tobias har för ursäkt, eller hon tanten i Aftonbladet förövrigt. Ni vet hon som aldrig missar ett ögonblick att bedyra sin utländska exotism och gemenskaphetskänsla med nyligen invandrade MENA-invandrare, fast hon själv kom till Sverige som litet barn och inte längre kan anses ha något relevant polskt över sig överhuvudtaget. Ja förutom något Z i efternamnet.

Jag tycker det är på tiden att alla adopterade som levt hela sitt liv i Sverige börjar inse hur svennebanan de egentligen är, och låter saken bero. Det är ingen som imponeras av utländsk exotism längre. Om man envisas man med att vara ett unikum blir man också ensam.

..och så hemskt töntigt är det inte att vara svensk faktiskt.