Dåligt samband mellan nationellt prov och betyg är inget problem

Betygssättningen är en form av lärarbyråkrati, som tar kraft från undervisningen och kostar mycket. Ett bättre system är utökade prov och användning av dessa vid antagningen, som det fungerar i bland annat USA. Den svenska lärarkåren liksom Törestad överskattar sin förmåga.

Proven anpassas då till utbildningen och varje utbildningsverksamhet kan anta de personer som de vill ha. Den centrala apparaten får mindre inflytande. Utbildningsverksamheterna får då en ny parameter att konkurrera om, eleverna.

Ett steg till är att låta eleverna betala halva utbildningen över grundskolan själva. Detta skulle förbättra kvaliten, minska överutbildningen och få bort mycket flum i de ungas liv. Idag är de i händerna på korrupta lärare, byråkrater och politiker som ska tala om hur allt ligger till.

Jag vill tillägga att naturligtvis behövs också en uppryckning av lärarutbildningen och då även undervisning i bedömning, som är en mycket komplicerad uppgift. Lärare har dessutom alltför dåliga kunskaper i socialpsykologi för att förstå hur lätt de blandar in irrelevanta faktorer i sin betygssättning.

Med ytterligare lärarutbildning i socialpsykologi för att inte blanda in irrelevanta faktorer i betygssättningen så torde det byråkratiska inslaget i den lärande processen öka. Nästa steg på väg till det optimala skulle kunna vara att betygssätta de som betygssätter.

#3
Kunskaper ger inte ökad byråkrati. Byråkrati är fantasilös och ska så vara.

Den svenska tilltron till betygssystemet kommer från kyrklig verksamhet. För att få fart på gudstjänsterna tvingade prästerna folk att läsa, bland annat för att kunna sjunga ur psalmboken. Prästerna höll husförhör med barnen redan innan de nådde en ålder motsvarande dagens första klass i grundskolan. Detta höjde läsförståelsen mycket effektivt. Nästan alla kunde läsa enkel text för två hundra år sedan, vilket var unikt i Europa. Men någon igentlig nytta hade de inte av detta. Landet var efterblivet och fattigt.

Betygen sitter därför djupt i svenskarnas huvuden och det är verkligen något som de vill ha och kämpa för. Nya system med nya stjärnor och ytterligare millimeterrättvisa har utvecklats med åren. De fattiga flydde delvis av detta till USA. Där fanns inget liknande system och så är det än idag. Betygen tar resurser från lärandet både för elever och lärare och bidrar till skolans fördumning, både inom det enkla och mest teoretiska och avancerade.

#5
Betyg finns i hela världen och har ofta långt fler skalsteg än de svenska. Dålig disciplin tar mer tid från undervisnigen än betygssättning. I USA är betygens vikt minst lika stor som här.

Vi talar ofta om Sverige som om vi var unika i olika avseenden.Ofta är sådana påståenden felaktiga.

Skillnaden i antagning i USA är total. Där används prov typ högskoleprovet. Proven är standardisersade och eleven behöver normalt bara göra en typ av prov. Inget centralt antagningsystem med millimeterättvisa finns. Byråkratin och allt krångel som uppstår runt detta är långt mindre än med betyg, även om det tränas i provtagning. Realtionskorruptionen minskar och affärsmässigheten blir bättre.

Det svenska systemet med privata skolor som konkurrerar med varandra genom trissa upp betyg är helt sjukt. Det kan naturligtvis inte angripas med akademisk utbildning av lärare i betygssättning.

#7
Jag tror vi talar om olika saker när det gäller USA. Jag har själv arbetat där och vet hur det fungerar. Affärsmässigheten snarare ökar korruptionsrisken.

Jag har pluggat på Harvard i Cambridge och sett flexibilitet i antagningarna. Millimeterrättvisa är lika omöjlig på ett universitet som på en arbetsplats och det är inte något att sträva efter. En förälder som vill erbjuda sitt barn ett jobb kan gå omvägen och köpa ett företag. Det inget problem i sig och inte heller om det sker inom utbildningen.

#9

Jag ser en mängd problem.
Vem har talat om millimeterrättvisa? Inte jag.

”Dålig disciplin tar mer tid från undervisnigen än betygssättning.” Är inte den svenska skolan världsledande inom både centraliserad betygsstyrning och dålig disciplin? Den dåliga disciplinen måste bero mycket på betygen. Eleverna antas vara slöa och inte intresserade för sin egen skull. Ingen elev får skylla sig själv om det som tillhandahålls inte kommer till nytta. Betygen verkar därför alltid vara i centrum. Tokig moralism är kanske ett bättre ord än för detta än millimeterrättvisa.

Så enkla samband finns bara inte! Det är proggarna som sätter betyg i centrum genom att hävda att de också ska ha en lärandefunktion.

Bertyg är endast till för att sätta på pränt lärarnas uppfattning av eleverna kunskaper. Betygen blir med nödvändighet lätt subjektiva eftersom lärare inte har utbildning i testteori och bedömningspraktik.
Någon millimeterrättvisa är det sannerligen inte fråga om!

”Betyg är endast till för att sätta på pränt lärarnas uppfattning av elevernas kunskaper.” Och lite till förstås. Hela antagningen är baserad på betyg. Och det är en stor apparat, som med en dators precision talar om resultatet. Men det kanske inte är millimeterrättvisa, eftersom det finns ett stort godtycke i botten, vilket vi verkar vara överens om.

Vissa terminer ges betyg. Mycket under studietiden är orienterat runt detta. Det tar stora resurser och ger konstiga snedvridningar i själva utbildningen. Med högskoleprov för alla skulle studierna bli mer normaliserade och inriktade mot det som ska läras ut. Det borde vara direkta prov även för antagning efter grundskolan, på liknande sätt som efter High school i USA.