Jan Björklund vet inte vad bra forskning är

Alliansregeringens desperata försök att styra Sverige uppifrån- och ned....genom en övertro på att folk som inte forskar på ett område ändå ska kunna styra över det område som de inte forskar på.

I hetsen över att försöka styra och kontrollera fram höga resultat får forskarna lägga en stor del av sin arbetstid på att ansöka om forskningspengar, anslagskraven är så omfattande att forskningen nästan måste vara klar innan man kan beviljas pengar för att påbörja forskningen....

Låt istället forskarna själva bestämma vem som ska få del av anslagen. Och anslagen ska vara fasta och knutna till högskolor- och universitet.

Det är mycket enkelt. Bra forskning är sådan forskning som leder till genomgripande upptäkter som får stor betydelse för vårt samhälle och mänskligheten. Upptäckten av penecillin till exempel. Kan dina studier i biofysik leda till ny förståelse för hur naturen fungerar så är det också ett utmärkt exempel. Forskning i offentlig förvaltning kan däremot inte skapa särskilt mycket. Det enda som kan uppnås är att klokare och mer ekonomiskt gynnsamma beslut tas. Slutsatsen blir att mindre resurser bör satsas på forkning inom detta område och mer på dem som har stora utvecklingsmöjligheter. Naturvetenskap, matematik, teknik och medicin är sådana områden. Samhällsvetenskaperna och de humanisktiska vetenskaperna har inte den potentialen utan kan möjligen i sina bästa stunder se till så att missbruk och misshushållning minskar. Det behövs också i ett samhälle men att forskningen skulle vara så särskilt angelägen är jag ytterst tveksam till. Rada upp de stora upptäkter som har fått stor betydelse för oss så tror ja endast uppfinnandet av demokratin, penningsystemet och beskattning platsar. Religion och krigföring är inga höjdaruppfinningar då det gäller vårt välstånd eller kulturella förkovran. Listan kommer däremot att vara fullspäckad av andra forskningresultat som rör de tidigare nämnda vetenskapsgrenarna och framför allt tekniken. Det är resultat som räknas. Att forskare tycker det är puttenuttigt i Sverige för att vi inte kräver några resultat är ju snarast ett argument för att Jan Björklund har rätt. Det är alltid resultatet som räknas och den stora frågan är hur man når ett gott sådant. Björklunds förslag är en bra början. Framför allt finns det mycket " forskning" som helt enkelt är negativ för vårt samhälle då det inte är frågan om vetenskap utan rena personliga åsikter. Åsikter är inte vetenskap och bör inte ha forskningsstöd. Politiskt eller kulturellt stöd möjligen.

Dina exempel på vad som inte lämpar sig för internationell publicering är väl inte så lyckade. Skattesystem och styrning av sjukvård finns det säkert mängder av internationella studier på och en gedigen kunskap att relatera till.

Kristian: Det är inte alls enkelt. Och ditt exempel penicillin är en utmärkt illustration till varför. Att svampen Penicillium hade antimikrobiella egenskaper dokumenterades systematiskt redan under andra halvan av 1800-talet (och var förmodligen känt innan dess). Men det dröjde en bra bit in på 1900-talet (kring 1930) innan penicillin effektivt kunde användas som medicin mot infektioner. En av anledningarna var att man i slutet av 1800-talet helt enkelt inte visste att infektioner i människor orsakades av mikrober.
Som avslutning kan nämnas att Fleming fick nobelpriset år 1945 för sitt arbete med penicillin, alltså flera årtionden efter att man "upptäckt" ämnet.
Min poäng är att det är mycket svårt att i ett kort perspektiv avgöra vilken "forskning som leder till genomgripande upptäkter som får stor betydelse för vårt samhälle och mänskligheten" som du skriver.

Vad gäller vilka forskningsområden som skall premieras så tror jag att det är svårt att övertyga dig om vikten av annan forskning än naturvetenskaplig, utifrån vad du skriver om dessa forskningsfält. Men min uppfattning är att ett gott samhälle bara till en viss del kan definieras av dess teknologiska nivå (lite slarvigt använt som mängden av naturvetenskaplig kunskap, och hur den omsatts i människonyttiga produkter). En stor del kommer att utgöras av samhällets struktur - ett bygge som underlättas av samhällsvetenskaplig kunskap - och mellanmänskliga relationer, vilka är starkt påverkade av hur mycket vi har av, och värdesätter, humanistisk kunskap.

P-O: Jag förstår din invändning, och att säga att den internationella scenen är oåtkomlig för sådan forskning är kanske alltför drastiskt. Det vi är ute efter är att forskningsresultat inom medicin betraktas som mer generellt intressanta än forskning kring hur svensk sjukvård struktureras över stat-landsting-kommun, till exempel. Men för den svenska patient som uppsöker sjukvården kan det sistnämnda ha betydligt större effekt.

Björklund fortsätter att klampa runt som en elefant i en porslinsbutik. Han TYCKER väldigt mycket., men ett tyckande som inte baseras på verklig kunskap och kompetens hör inte hemma på ministernivå.

#4 Johannes Björnerås

Jo det är enkelt. All den forskning som ledde till framgången med penecillinet var nyttig forkning. Det går att rada upp tusentals forskningrapporter som inte har haft eller kommer att få någon som helst positiv betydelse för samhälle eller mänsklighet. Det bör vi betrakta som dålig forskning ur ett samhällsperspektiv. De rapporterna bidrar inte till något som helst utan har bara undandragit en massa resurser från möjlig nyttig forskning.

Prioriteringar måste göras. Jag har inte hävdat att det alltid är lätt att förutse vart forskningen kommer att leda. Läs min artikel som jag publicerad här på Newsmill för drygt ett år sedan. Däremot hävdar jag att det finns en hel del forskning som inte bör ha stöd då vi på förhand kan säga att den inte kommer att ha någon som helst nyttoaspekt att tillföra samhället som ju bekostar kalaset. Mycket av den samhällsvetenskapliga forskningen räknar jag in där och då också nationalekonomi som några skribenter tydligen inte tycker hör till området. Det kan vara mycket intressant forskning i sig men den leder aldrig till några framsteg och då är det fel att gynna sådan forskning på nyttigare forsknings bekostnad. Björklund gör helt rätt som försöker fokusera och styra över resurser till elitforskning och områden som vi kan vara säkra på är samhällsnyttiga. Det innebär fortfarande inte att vi kan räkna med några revolutionerande resultat men chanserna måste anses ha ökat väsentligt i händelse av en lyckad reform.

#7 Kristian Fredriksson

Jag har nu läst den senaste av dina artiklar på ämnet, läst din presentation och dina kommentarar till vår artikel. Jag inser efter det att vi inte kommer att komma till någon form av konsensus i denna fråga. Åsikter är liksom politik och mycket annat här i livet högst subjektiva. Din åsikt är att i princip all samhällsvetenskaplig forskning, och om jag ska tolka dina inlägg även humaniora i stort såsom filosofi, språk m.m., är överflödig. Jag hävdar med bestämdhet det rakt motsatta.

Förståelsen för det samhälle och bakgrunden till hur det har formats sätter ramarna för hela vår existens som människor. Från antropologins och socialantropologins dåtida och nutida beskrivning av vårt sätt att leva, via språkets betydelse för vår kultur vidare till statsvetenskapens insikter om samhällets funktion och de politiska filosofiernas betydelse. Utan allt detta hade det kort och gott inte funnits förutsättningar för stabila och, relativt sett, välfungerande instutioner i samhället. En helt nödvändig förutsättning för den fria och oberoende, naturvetenskapliga, spetsforskning du ensidigt vill prioritera.

Jag kan ge dig en poäng när det gäller nationalekonomin som forskningsfält. Där finns det helt klart en problematik. Den problematiken kommer dock helt av att forskare inom fältet sedan Milton Friedmans dagar försökt få nationalekonomin att framstå som just en naturvetenskap. Det finns en klart felaktig positivistisk ansats i nationalekonomin som lett till en övertro på att mänskligt beteende och politik går att reducera till förenklade matematiska modeller. Sanningen skulle jag säga är den precis omvända. Nationalekonomi är politik och som sådan behöver vi förstå den.

Slutligen får väl konstateras att vi får vara överens om att inte vara överens. Jag tror inte att en ensidigt teknokratisk syn på världen är till nytta för mänskligheten. Vi behöver ha all typ av forskning, både för tekniska framsteg men också för mänskliga. Det sista löser inte naturvetenskapen eller Jan Björklunds forskningssatsning.

Kristian:

Det verkar inte som att du förstår min poäng. Du har rätt i att den forskning som ledde fram till att penicillin kunde användas för att bota infektioner var nyttig. Men storleken av denna nytta var möjlig att bedöma först i efterhand - i det här fallet årtionden senare.
Om jag förstår dig rätt så eftersträvar du en fördelningsmodell som bygger på att:
1) Det du kallar "samhällsnyttig forskning" skall gynnas.
2) Denna nytta är möjlig att förutse/bedöma så fort man har resultatet av en viss forskningsstudie. Du verkar också eftersträva en stark koppling mellan forskning och näringsliv - dvs en snabb omsättning av forskning till produkt innebär hög kvalitet.

Om vi återgår till fallet penicillin: Hur föreställer du dig att denna forskning hade fått finansiering mot bakgrund av punkt två?

#9 Johannes Björnerås

Jo jag förstår din poäng eftersom det är just den poängen jag tar upp i min artikel. Man kan inte veta forkningsresultatet i förväg om det inte är en av de forskningsrapporterna som just går ut på att bekräfta ett på förhand givet svar. Det är de jag vill ha bort och i stället ge mer resurser till forskning som kan föra samhället framåt. Jag är mycket intresserad av filosofi, sociologi, historia, nationalekonomi, lingvistik och religionshistoria men för den skull kan jag inte anse de här företeelserna så angelägna att de ska ha mer forskningsstöd än nödvändigt och framför allt anser jag inte att de ska ha något stöd då de är ovetenskapliga, som nu är så vanligt förekommande. En självsanering måste ske om de skall kvalificera sig anser jag. Humaniora är sällan ovetenskaplig på samma sätt som samhällsvetenskaperna så den har sitt berättigande.