Om författaren
Journalist som bevakat samhällsfrågor i drygt 20 år.
Detta är en investering i infrastruktur som har historiska proportioner. Inte sedan stambanorna byggdes för drygt 100 år sedan har någon regering satsat lika mycket pengar på järnvägsnätet. Genom de kolossala investeringarna visar alliansregeringen på effektivaste sätt att den tar problemen i järnvägsnätet på allvar – och att den agerar kraftfullare i frågan än oppositionen.
Detta framgår också i den promemoria om järnvägssatsningen som regeringen presenterade på onsdagen: ”Sverige har inte råd med att människor inte kan komma till jobbet och att företag förlorar kunder på grund av att järnvägsnätet inte håller tillräcklig standard”, står det.
Genom sitt resoluta agerande, mitt i mandatperioden, har regeringen i god tid tagit itu med de för väljarna mycket välkända tågförseningarna – en fråga som säkert kunde ha förpestat hela valrörelsen 2014 och som kunde ha fått alla andra vallöften om satsningar på infrastruktur, industri och jobb att förblekna i jämförelse.
I ett slag har alltså regeringen förvandlat en rejäl black om foten till en tillgång. Allianspartierna kan utan risk för mothugg påstå att de handlat medan oppositionen passivt tittat på – utan att vara först med förslag om nödvändiga satsningar på järnvägsnätet. Regeringen kan till och med gå på offensiven och fråga oppositionen när den hade tänkt att agera – och hur – för att komma tillrätta med de tågförseningar som med jämna mellanrum toppat både löpsedlar och nyhetssändningar i åratal.
Av den promemoria som regeringen offentliggjorde på onsdagen framgår också att allianspartierna lägger en stor del av skulden för tågeländet på oppositionen och den tidigare s-regeringen: ” Regeringen har sedan 2006 ökat resurserna till drift och underhåll på järnväg med 75 procent och samtidigt fyllt igen de hål som den förra regeringen lämnade efter sig i form av ofinansierade satsningar med räntebetalningar som åt upp betydande delar av utrymmet för att vårda järnvägssystemet”, står det.
Inte nog med att s-regeringen banat väg för ett elände som hotar att skada Sveriges konkurrenskraft som industrination, oppositionen saknar dessutom den kraft som behövs för att föra landet ur den hotande återvändsgränden.
Regeringens föreslagna satsning på infrastrukturen görs i befolkningstäta delar av landet där missnöjet med tågförseningar och SJ:s otillräckliga service tycks vara stort. En titt på berörda lokaltidningars nätupplagor visar också att lobbygrupper och allmänhet tar emot förslaget med öppna armar. Få verkar bry sig om, eller tro på, att det ska dröja ända till 2028 innan Ostlänken – dubbelspåret mellan Järna och Linköping – är klar.
Här öppnar sig eventuellt en möjlighet för oppositionen att komma med offensivare förslag – på 16 år hinner mycket förändras, kanske framstår rent av dagens investeringslöfte som otillräckligt mot det behov som finns när stora delar av dagens arbetskraft hunnit nå pensionsåldern.
Frågan är också hur regeringen kan dröja med att fullborda utbyggnaden av järnvägsnätet, som den själv beskrivit som en ödesfråga för jobb och välfärd, ända till 2028?
En annan intressant undran är förstås om resten av landet blir utan behövliga och välmotiverade järnvägssatsningar under överskådlig tid. För visst finns det fler flaskhalsar än i Mälardalen och Västsverige, bland annat i Skåne. Och hur går det med tåg- och vägförbindelsen Helsingborg-Helsingör? Den nämns över huvud taget inte alls i regeringens förslag.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46458
De årliga statliga anslagen till järnvägen är på cirka 20 miljarder kronor. Ungefär 1/3 av denna subvention går till löpande drift och underhåll. Eftersom kraven på banorna är större inom pensontrafiken kan pengarna mest kopplas dit. Det är svårt att göra en mer exakt fördelning och säga vad subventionen hade varit utan persontrafiken. Men de hade varit en bråkdel.
Om de totala anslagen till investeringar och löpande kostnader kommer att öka ger Olsson ingen information om, trots att ingen annan regering har satsat lika mycket pengar på järnvägsnätet på mer än hundra år. Kanske vet han det inte själv.
Enligt nämnda promemoria ska anslagen för drift och underhåll öka med cirka 2 miljarder kr per år från 2014. Med detta kommer drift och underhållsanslaget ungefär upp i samma nivå som de samlade intäkterna för SJ:s persontrafik.
Samtidigt tappar verksamheten intäkter. Under de sista 5 åren har SJ:s försäljning sjunkit 5-10 procent och då är inte inflationen cirka 9 procent enligt KPI inräknad. Statens persontrafik har alltså förlorat cirka 15 procent av sin omsättning. För fem år sedan fanns i dessutom en vinst i verksamheten på cirka 7 procent och nu är den nere i ungefär noll. Fallande omsättning och vinst är typiska kännetecken på en verksamhet på väg att försvinna.
http://www.sj.se/content/1/c6/17/11/24/SJ_Arsredovisning_150dpi-4%20WEB%...
Kurvorna för järnvägen kommer bara att bli sämre och sämre. Problemen är strukturella och har att göra med själva tekniken och dyrare naturresurser. Långt mer kostnadseffektivt vore extremt långa trailerbussar med dubbla plan och cirka 250 passagerare och som framförs hälften så fort. Men detta har de korrupta makthavarna förbjudit. Dom kommer att köra samhället i botten på alla plan med sitt flum. Än så länge är tydligen tågen en röstvinnare.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-08-30, 10:44
Jag håller med Urban helt Och frågar mig följande:
Vad är det för fel på busstrafik?
Är det ett värde i sig själv att ett fordon går på räls?
Om rälsdrift är mera energieffektivt på grund av lägre friktion så skulle det speglas i låga driftskostnader. Varför behöver då rälstrafik ständiga subventioner?
Om det behöver "satsas" på rälstrafik, varför kan inte järnvägsföretagen gå till banken och få ett lån på normala lånevilkor?
Är det ett självändamål att behöva byta transportmedel för att nå slutdestinationen eftersom rälstrafik är så oflexibel?
Permalänk | Anmäl
Tage Fridolfssn, 2012-08-30, 11:22
Om man går 5 år tillbaka så är man vid 2008 års ekonomiska kris och ett oljepris på 147$ fatet. Med den referensen är det inte konstigt att resandet har gått ner.
Men långsiktigt är jag inte orolig för järnvägsresandet, jag är orolig för bensinpriserna.
Man kan ta pengar från bygge av nya motorvägar och flygplatser så fort dessa transportslag minskar, vilket bör vara inom ett par år när beninpriserna stiger.
Konsten i det fallet är väl snarast att inte binda upp sig för stora långsiktiga väg och flygprojekt de närmaste åren. Man kör stora projekt uppdelat i mindre delprojekt så man an styra mer detaljerat var infrastrukurpengarna går.
Permalänk | Anmäl
Anders Olsson, 2012-08-30, 11:29
Anders, du bör inte oroa dig för stigande bensinpriser. Om råoljepriset skulle dubblas från dagens 115 USD/fat så höjer det bensinpriset cirka 5 kr inkl moms, vilket inte betyder någon direkt dramatisk förändring för bilåkandet. Samtidigt ökar oljeprisets andel av världens BNP från cirka 5-6 procent till cirka 11 procent, vilket knäcker världsekonomin, varvid bensinpriset minskar. Oljepriset måste alltså vara inom vissa gränser och kan inte nå detta pris inom överskådlig tid.
Med dyrare naturrresurser allmänt, för det finns mycket annat än olja och priserna hör ihop, kommer järnvägen att bli dyrare alla sätt och det ställer större krav på slimmade lösningar. Samtidigt blir statens ekonomi sämre och möjligheten till enorma subventioner minskar. Järnvägen och speciellt dess persontrafik kommer därför att köra rakt in i väggen.
Försök att se det som ett makroekonomiskt fenomen och inte ett privatekonomiskt. Vissa kommer att få mindre i försäljning, lön, bidrag, pension med mera och inte ha råd att köpa bensinen. Detta ingen politisk fråga och något som man kan ha något tyckande om.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-08-30, 12:57
Politiskt öppnar det här möjligheter för samarbeten mellan Alliansen och Miljöpartiet men jag hoppas att Miljöpartiet önskar mer spår och sansar sig med att önska dyra höghastighetsjärnvägar.
Urban, det står dig fritt att starta ett bussbolag. För att få motsvarande ekonomi och komfort som packade busstrailrar kan du köra med begagnade bussar.
Permalänk | Anmäl
Magnus Redin, 2012-08-30, 17:22
#4
Du ser bristen på olja som en prisfråga, men det är långtifrån säkert att det finns olja i Europa.
Först och främsst så har vi en marknadsromantik som innebär att vi alltid tror att oljan går till den högstbjudande. Då bortser vi ifrån länder som kör bindande kontrakt typ KIna och Japan(Vi köper 30% av er olja årligen till världsmarknadspris) Infrastruktur /Pipelines från Irak och Iran till Kina och Indien. Våra egna sanktioner som hindrar oss att handla med Iran. Det faktum att alla oljefält nära Europa minskar. Intern politiki Saudiarabien där vissa fraktioner vill skära ner med 10 millioner fat om dagen. Vi befinner oss långt ifrån både Venezuela och Canada. Och allt som kan gå fel i en värld på brytpunkten.
Det är löjligt att beskriva det hela som en prisfråga när det handlar om en fråga om tillgång. Det är inte intressant om någon/Vi) vill betala 1000 $ fatet för ett fat olja som inte finns.
Permalänk | Anmäl
Anders Olsson, 2012-08-30, 18:52
Magnus, fordonet är förbjudet, bland annat inom längd och vikt (28 ton). Det är ungefär lika dumt som att förbjuda annat än ånglok. Om du kan fixa ett specialtillstånd bland dina moderata kontakter så kan du få gå i trailern och ta betalt och så kör jag. Räkna på en milkostnad 250 kr och vad du behöver ta betalt per skalle för resan. Vi kan konkurrera ut allihop.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-08-30, 19:50
Närå,Jan Anders.
Vi är inte mer korkade än att vi kan genomskåda alliansens valfläsk.
55 miljarder satsar dom,det kommer attkosta det dubbla i slutändan för oss skattebetalare.
Permalänk | Anmäl
u_17979, 2012-08-30, 20:46
Anders #6, du har rätt om att man inte kan ta för givet olja kan köpas till ett viss pris på världsmarknaden. En mängd saker som du tar upp kommer att göra att allt mindre exporteras till avlägsna länder. Ryssland, som levererar ungefär hälften av den svenska oljan och allt mer, kommer av avbryta sin försäljning vid en viss tidpunkt, som inte är så långt bort. Kanske 2030.
Någon som har något av det här slaget vill inte sälja det sista. Men många måste. Saudiarabien importerar den mesta maten. Ryssland exporterar. Vem slutar sälja först? Ryssland naturligtvis och då finns obetydligt från Nordsjön och landet får sopptorsk. Men det finns som tur är svensk olja i alunskiffer för tiotal år med dagens förbrukning. Och här finns även uran, propan, kvävegödsel, metaller, svavel med mera. Ryssland har också lite olja för sin export.
Som jag nämnde har oljan och de andra kritiska naturresurserna ett högsta marknadspris som andel av BNP för världen i stort och för ett visst land. När detta uppnås fryser världsekonomin och då står det här landet med sin stora matimport, sina stora företag och sin centraliserade regim med rumpan bar. Och då måste allt slimmas.
Denna nya tid har i princip redan kommit. Oljan och de andra naturresurserna balanserar ekonomin och gör den klassiska finansiella stimulanspolitiken verkningslös. Järnvägens persontrafik är och blir på tok för dyr. Det enda vettiga är att dra in subventionerna och skrota allt på en gång. Det är tidsfråga innan detta görs. Och det kommer att bli surt för de korrupta makthavarna.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-08-31, 09:21
9 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
De årliga statliga anslagen till järnvägen är på cirka 20 miljarder kronor. Ungefär 1/3 av denna subvention går till löpande drift och underhåll. Eftersom kraven på banorna är större inom pensontrafiken kan pengarna mest kopplas dit. Det är svårt att göra en mer exakt fördelning och säga vad subventionen hade varit utan persontrafiken. Men de hade varit en bråkdel.
Om de totala anslagen till investeringar och löpande kostnader kommer att öka ger Olsson ingen information om, trots att ingen annan regering har satsat lika mycket pengar på järnvägsnätet på mer än hundra år. Kanske vet han det inte själv.
Enligt nämnda promemoria ska anslagen för drift och underhåll öka med cirka 2 miljarder kr per år från 2014. Med detta kommer drift och underhållsanslaget ungefär upp i samma nivå som de samlade intäkterna för SJ:s persontrafik.
Samtidigt tappar verksamheten intäkter. Under de sista 5 åren har SJ:s försäljning sjunkit 5-10 procent och då är inte inflationen cirka 9 procent enligt KPI inräknad. Statens persontrafik har alltså förlorat cirka 15 procent av sin omsättning. För fem år sedan fanns i dessutom en vinst i verksamheten på cirka 7 procent och nu är den nere i ungefär noll. Fallande omsättning och vinst är typiska kännetecken på en verksamhet på väg att försvinna.
http://www.sj.se/content/1/c6/17/11/24/SJ_Arsredovisning_150dpi-4%20WEB%...
Kurvorna för järnvägen kommer bara att bli sämre och sämre. Problemen är strukturella och har att göra med själva tekniken och dyrare naturresurser. Långt mer kostnadseffektivt vore extremt långa trailerbussar med dubbla plan och cirka 250 passagerare och som framförs hälften så fort. Men detta har de korrupta makthavarna förbjudit. Dom kommer att köra samhället i botten på alla plan med sitt flum. Än så länge är tydligen tågen en röstvinnare.
Jag håller med Urban helt Och frågar mig följande:
Vad är det för fel på busstrafik?
Är det ett värde i sig själv att ett fordon går på räls?
Om rälsdrift är mera energieffektivt på grund av lägre friktion så skulle det speglas i låga driftskostnader. Varför behöver då rälstrafik ständiga subventioner?
Om det behöver "satsas" på rälstrafik, varför kan inte järnvägsföretagen gå till banken och få ett lån på normala lånevilkor?
Är det ett självändamål att behöva byta transportmedel för att nå slutdestinationen eftersom rälstrafik är så oflexibel?
Om man går 5 år tillbaka så är man vid 2008 års ekonomiska kris och ett oljepris på 147$ fatet. Med den referensen är det inte konstigt att resandet har gått ner.
Men långsiktigt är jag inte orolig för järnvägsresandet, jag är orolig för bensinpriserna.
Man kan ta pengar från bygge av nya motorvägar och flygplatser så fort dessa transportslag minskar, vilket bör vara inom ett par år när beninpriserna stiger.
Konsten i det fallet är väl snarast att inte binda upp sig för stora långsiktiga väg och flygprojekt de närmaste åren. Man kör stora projekt uppdelat i mindre delprojekt så man an styra mer detaljerat var infrastrukurpengarna går.
Anders, du bör inte oroa dig för stigande bensinpriser. Om råoljepriset skulle dubblas från dagens 115 USD/fat så höjer det bensinpriset cirka 5 kr inkl moms, vilket inte betyder någon direkt dramatisk förändring för bilåkandet. Samtidigt ökar oljeprisets andel av världens BNP från cirka 5-6 procent till cirka 11 procent, vilket knäcker världsekonomin, varvid bensinpriset minskar. Oljepriset måste alltså vara inom vissa gränser och kan inte nå detta pris inom överskådlig tid.
Med dyrare naturrresurser allmänt, för det finns mycket annat än olja och priserna hör ihop, kommer järnvägen att bli dyrare alla sätt och det ställer större krav på slimmade lösningar. Samtidigt blir statens ekonomi sämre och möjligheten till enorma subventioner minskar. Järnvägen och speciellt dess persontrafik kommer därför att köra rakt in i väggen.
Försök att se det som ett makroekonomiskt fenomen och inte ett privatekonomiskt. Vissa kommer att få mindre i försäljning, lön, bidrag, pension med mera och inte ha råd att köpa bensinen. Detta ingen politisk fråga och något som man kan ha något tyckande om.
Politiskt öppnar det här möjligheter för samarbeten mellan Alliansen och Miljöpartiet men jag hoppas att Miljöpartiet önskar mer spår och sansar sig med att önska dyra höghastighetsjärnvägar.
Urban, det står dig fritt att starta ett bussbolag. För att få motsvarande ekonomi och komfort som packade busstrailrar kan du köra med begagnade bussar.
#4
Du ser bristen på olja som en prisfråga, men det är långtifrån säkert att det finns olja i Europa.
Först och främsst så har vi en marknadsromantik som innebär att vi alltid tror att oljan går till den högstbjudande. Då bortser vi ifrån länder som kör bindande kontrakt typ KIna och Japan(Vi köper 30% av er olja årligen till världsmarknadspris) Infrastruktur /Pipelines från Irak och Iran till Kina och Indien. Våra egna sanktioner som hindrar oss att handla med Iran. Det faktum att alla oljefält nära Europa minskar. Intern politiki Saudiarabien där vissa fraktioner vill skära ner med 10 millioner fat om dagen. Vi befinner oss långt ifrån både Venezuela och Canada. Och allt som kan gå fel i en värld på brytpunkten.
Det är löjligt att beskriva det hela som en prisfråga när det handlar om en fråga om tillgång. Det är inte intressant om någon/Vi) vill betala 1000 $ fatet för ett fat olja som inte finns.
Magnus, fordonet är förbjudet, bland annat inom längd och vikt (28 ton). Det är ungefär lika dumt som att förbjuda annat än ånglok. Om du kan fixa ett specialtillstånd bland dina moderata kontakter så kan du få gå i trailern och ta betalt och så kör jag. Räkna på en milkostnad 250 kr och vad du behöver ta betalt per skalle för resan. Vi kan konkurrera ut allihop.
Närå,Jan Anders.
Vi är inte mer korkade än att vi kan genomskåda alliansens valfläsk.
55 miljarder satsar dom,det kommer attkosta det dubbla i slutändan för oss skattebetalare.
Anders #6, du har rätt om att man inte kan ta för givet olja kan köpas till ett viss pris på världsmarknaden. En mängd saker som du tar upp kommer att göra att allt mindre exporteras till avlägsna länder. Ryssland, som levererar ungefär hälften av den svenska oljan och allt mer, kommer av avbryta sin försäljning vid en viss tidpunkt, som inte är så långt bort. Kanske 2030.
Någon som har något av det här slaget vill inte sälja det sista. Men många måste. Saudiarabien importerar den mesta maten. Ryssland exporterar. Vem slutar sälja först? Ryssland naturligtvis och då finns obetydligt från Nordsjön och landet får sopptorsk. Men det finns som tur är svensk olja i alunskiffer för tiotal år med dagens förbrukning. Och här finns även uran, propan, kvävegödsel, metaller, svavel med mera. Ryssland har också lite olja för sin export.
Som jag nämnde har oljan och de andra kritiska naturresurserna ett högsta marknadspris som andel av BNP för världen i stort och för ett visst land. När detta uppnås fryser världsekonomin och då står det här landet med sin stora matimport, sina stora företag och sin centraliserade regim med rumpan bar. Och då måste allt slimmas.
Denna nya tid har i princip redan kommit. Oljan och de andra naturresurserna balanserar ekonomin och gör den klassiska finansiella stimulanspolitiken verkningslös. Järnvägens persontrafik är och blir på tok för dyr. Det enda vettiga är att dra in subventionerna och skrota allt på en gång. Det är tidsfråga innan detta görs. Och det kommer att bli surt för de korrupta makthavarna.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.