Missuppfattning att äganderätten behöver staten

Idioti! Mänsklighetens triumf kommer ur att kunna inordna sig i hierarkier, inte ur liberalt asocialt beteende. Vad händer med den fria rörligheten då all mark är privatägd istället. I en stat får du åtminstone lite gemensamma spelregler.

Så... det är ok att Sverige är öppet för alla, så länge ingen kommer hem till dig?

Jag tycker att din artikel är historielös och uppmanar till självdestruktivitet.

Liberal debattör? Verkar snarare anarkistisk.

Den klassiska lockeanska liberala synen på staten är att den är legitim om den har consent of the governed, dvs att den politiska makten härleder sin legitimitet "nedifrån", från dem den ska utövas över (medborgarna) snarare än "uppifrån" (Gud, eliter el.dyl.).

För anarkister däremot är alla stater icke-legitima, även liberala demokratier, eftersom de aldrig i någon absolutistisk-utopisk mening kan bli "riktiga" demokratier (med 100-procentig consent och absolut millimeterrättvisa för alla hela tiden). Detta är f.ö. samma typ av kritik mot den liberala demokratin som kommunister brukar ha.

Ur liberal synvinkel är dock inte demokratin ett utopiskt projekt för att åstadkomma en alternativ verklighet el.dyl., utan snarare en empiriskt väl beprövad modell för minimering av risken för maktmissbruk, genom sådant som maktbalans, regelbundna val med olika partier, begränsade mandatperioder och yttrandefrihet till policy-kritik.

Den feodala staten är förvisso också en stat, men av ett helt annat slag, där kungen kan ses som privatägare av hela landet, som han sedan kan portionera ut i förläningar till sina favoriter. Där finns då s.a.s. ingen allmänning, eftersom hela landet, skogen m.m. är kungens privata egendom, eller från kungen givna förläningar till feodalherrar.

När romarna bildade sin republik började de med att förbjuda kungar. Staten skulle vara en res publica - allmän sak, offentlig angelägenhet - inte en privat familjesak. Detta är en del av det klassiska liberala tankegodset om staten.

Ja vad säger man?
Vi har ju facit på hur bra det är med öppna gränser och fri rörlighet.
Ett massflöde av kriminalitet in över Sveriges gränser?? utan att dom lberala tycker att det är något större problem.
Ja, man hör i allafall inga som ongör sig över den negativa sidan av öppna gränser och fri rörlighet.
Jag förstår inte vad liberaler vill uppnå, är det en total nedmontering av Sverige till förmån för alla som vill komma hit på vår bekostnad. är det en utrotning av Svenskarna som etnisk grupp, ja som sagt jag förstår inte, men så tillhör jag ju bara verklighetens folk som ser konsekvenserna av detta flummeri.

Oj nästan lite "klassiskta" liberala tankar i svensk media?

Jag hoppas att du har tjockt skinn på näsan, för kommentarerna kommer vara till bredden fyllda med "näthat".

Svenskar klarar inte efter 80år av socialism, 9års grundskola och en djupt rotat jante lag att höra "klassiskt" liberala ideer.

Svenskar är djupt religösa, men det är inte gud det tror på utan på Staten.

@stefan hallgren
"utan snarare en empiriskt väl beprövad modell för minimering av risken för maktmissbruk, "

Nu vet jag inte vilken värd du lever i men demokrati är en GARANT för maktmissbruk.

Demokrati : När det är moralsikt riktigt för en majoritet individer innom ett geografiskt områda att med VÅLD påtvinnga sina livsval och preferenser på en minoritet.

#6 MarcBot

Människans natur är som den är, och blir inte perfekt med den liberala demokratin. Det handlar mer om skademinimering.

Men säg nu vilken empiriskt beprövad modell DU menar skulle fungera bättre än den liberala demokratin som vi känner den med allmän rösträtt och allt.

Är det Kina? Kommunistparti-maktmonopol med kapitalism? Eller är det Somalia, ingen stat alls? Eller är det släktfejdernas Island på medeltiden, kanske, innan de själva bad om att få bli en del av staten Norge?

Förf. har förläst sig på Robert Nozick (Anarchy, State and Utopia), vilken jag också läste med behållning när den kom medio 70-talet, och därmed förlorat kontakt med verkligheten. Som recept för hur vi skall hantera- i Europa- nationalstatens formation i en regional/federal eller konfederal kontext duger inte Nozick, ur kul han än är i en libertarian mening.

Och FS:s historieskrivning är en smula för svepande. Sant är att restriktionerna när det gällde passage av nationsgränser är en följd av första världskriget, men internt har det också funnits, även i ett land som vårt som inte (!) var feodalt eller kände livegenskap ( vilket bl.a förekom i Danmark). Lösdrivarlagstiftningen var ett uttryck för detta.

Och statliga svenska tjänstemän behöver fortfarande formellt tillstånd att bege sig utomlands i tjänsten (en rest av Kungl. Maj:ts kontroll av undersåtarna), och studenterna i Lund kunde inte, förrän långt in på 1800-talet, åka till Köpenhamn utan formell permission ( det är därför Dronningens By utövar en särskild lockelse också i våra dagar).

EU år den bästa konstruktion vi nu känner att hantera det lokala, regionala och nationella strukturerna inom en vidare ram ( (helst federal och det är, tack och lov, dit vi är på väg som ett resultat av pågående kris). Vi behöver alltså inte libertariant flum för att komma vidare.

Bra där. Nu vet vi exakt vad ni "liberaler" står för.

Bra artikel. Upplyftande med lite filosofi om den svenska statens legitimitet.

Detta citat är bra:
"Faktum är att de flesta djur som liknar oss är territoriella och försvarar sina revir, ofta med livet som insats. Tillgången till ett revir är ofta en förutsättning för överlevnad."

Det kommer gälla speciellt efter peak-oil. Som det är idag så är det lönsamt att fånga svensk fisk köra ner den till Kina och låta socialist regimens slavar rensa fisken. Köra tillbaka den till Sverige och sälja den som svensk fisk.

Jag är innerligt trött på dessa ideologiskt programmerade människor som envetet skall lösa komplicerade problem med enkla formler. Det är en modern sjukdom. På medeltiden ansåg man verkligheten vara alltför komplicerad för att behärska, vilket ledde till att man förtröstade på Gud. Nu är det precis tvärtom. Man lär sig en trivial ideologisk tankemetod och tror att man kan lösa världsproblemen med den. Det är lika tokigt som att lära sig formeln för andragradsekvationer i matematiken och därmed inbilla sig att man behärskar alla matematiska problem. Men nästan samtliga matematiska problem är olösbara med hjälp av formler. Så ser verkligheten ut. Inga formler är tillämpbara. Verkligheten är i grund och botten kaotisk. Dock kan ordning uppstå mha. självbalanserande effekter som leder till att ordning uppstår ur kaos. Det finns många libertarianska nyliberaler som tänker så. Dom tror att kaosteorin är en enkel formel. Men sanningen är att om man förstör en ordning så leder det till förödelse. Att sofistikerad ordning kan uppstå efter hundratusen år är ingen tröst. Samhället och naturen självorganiserar sig inte enligt en enkel formel. Det fungerar inte så.

Det finns oerhört många människor som ständigt verkar för en förstörelse av vårt nuvarande samhällssystem. Dom framlägger sina triviala lösningar som skall appliceras på en civilisation som är den mest mångfacetterade och komplicerade i världshistorien. Det är som att ställa sig upp på en konvent för relativistisk kvantfysik och entusiastiskt presentera en trivial teori om partiklar såsom små stenkulor. Inställningen är löjeväckande. Det framstår som ett slags New Age-stolleri inom samhällsbyggnad och ekonomi. Vad har dessa människor för drivkraft? Möjligen finns det ett behov av självförnedring såsom omedveten kompensation för självöverskattning. Precis som medeltidens människor underskattade sig själva inklusive sin egen kapacitet så tenderar moderna människor att överskatta sig själva. Den moderna människan viftar sitt intellektuella trollspö och påstår att han har lösningen på de komplicerade problemen. Han presenterar därefter sin nyupptäckta lilla formel. Människor har gått från religiös tro till en överskattning av sig själva som tar sig uttryck i ideologiska intellektuella formler såsom lösning på synnerligen komplicerade problem. Samma utveckling pågår inom religionerna som alltmer omvandlas till ideologier. Ideologerna presenterar sina intellektuella lösningar, men dom bortser från 99% av problematiken, och gör ingen djupgående analys. Det här är ett tecken på hybris. Det behövs varken ett problematiserande eller ett studium av människolivets alla facetter. "Jag" har nämligen funnit Sanningen i form av denna lilla formel. Den har producerats av mitt intellekt som är kapabel att behärska verkligheten, precis såsom Newtons ekvationer kan förutsäga planetbanorna.
-Dr Mabuse (ps)

Segerfeldt har i mina ögon skrivit ett högst oklart debattinlägg.
Han har inte ordning pâ fundamenta. Han skriver själv att det finns olika former av äganderätt -vilket är obestridligt. Dock följer ur dessa att precis som en grupp "boende" har en gemensam "bostadsrättsförening" skulle de kunna ha en "kommun" eller en "stat". Utsagan att "äganderätten behöver inte staten" är dâ likvärdig med utsagan att äganderätten inte heller behöver bostadsrättsföreningen. Allt i och för sig helt korrekt. Problemet kommer i nästa resonemangsled dâ har ger sig pâ nationalstatens legitimitet specifikt. Jag kan inte se varför det skulle kunna anses illegitimt att de som bor i en stat utnyttjar den till sitt gemensamma upplevda bästa. Vill de här dra "streck i marken" runt dess gränser är detta lika legitimt som beslutet att avstâ frân sâdana. Dock visar ung. all tillgänglig empirisk erfarenhet att det skall mycket till för att ta detta sista steg. Ofta känns det tryggare att värna det som redan har den stora fördelen att finnas och att därmed vara välbekant. Att t.ex. ett EU skulle kunna ersätta/substituera Sverige tror jag inte alls. Det gick ju inte ens att hâlla samman den relativt sett mycket mera homogena unionen mellan Sverige och Norge. Inte heller tror jag att det idag skulle vara möjligt att fusionera de kanske ännu mera likartade länderna Sverige och Finland. Jugoslavien delades liksom Tjeckoslovakien. Lika barn leka bäst! Vad som här upplevs lika är starkt traditionsbundet.

Flumliberalism. Att jämföra gränserna i en demokrati med berlinmuren! Utan stat, inga medborgare, alltså inga medborgerliga rättigheter. Här kommer det verkliga syftet med den sk liberalismen in. Ett ÅTERINFÖRANDE av feodalismen. Ren plutokrati utan irriterande demokratisk kontroll. Den här gången med kapitalägarna som feodalherrar. Den som äger bestämmer. De sk liberalernas nya sköna värld!

Om vi i Sverige urholkar gränsernas betydelse så påverkar det självklart vårt förhållande till staten.
Samtidigt innebär öppnare gränser större krav på staten.
Vi får väl se om det pågående experimentet utfaller till belåtenhet framöver!

Avskaffa välförden först, sen avskaffa gränserna. Inte tvärtom. Antagligen väljer färre människor att komma hit om dem inte har chans på den. Inte sant?

Klart man kan legitimera gränser, alltså och säga här bestämmer vi, för det är våran mark. Ingen i Luleå borde bry sig om Lomma.
Kan Du inte ta din teori vidare mot EU, hur liberalt är det att Herr Rumpa är min President på en skala, snarare än Herr Mustalainen vid finska gränsen?

#11 Dr. J. Mabuse
Det är en slags modern sjukdom.

Ha, ja det känns som det. Jag träffar liberaler och kan vara enig dem, men säger oftast det jag sa först här. Kom Du och bo här, bara det är liberalt nog för mig att inte betala ditt upphälle.

självklart! staten är 'en klubb eller en förening, en naturlig vidareutveckling av mänskliga kollektiv som familj, stam eller klan'. så länge man är omyndig har man samma 'tillhörighet' som föräldrarna har bestämt sig för.

således har du bekräftat ditt 'frivilliga val' att bli / förbli svensk medborgare genom att inte ansöka för ett annat lands medborgarskap när du blev myndig.

ditt resonemang (latheten bestämde att jag är 'svensk' och därför vill jag att alla andra som är lika lat som jag och inte har 'aktivt' valt sitt medborgarskap borde ifrågasätta nationalstatens funktion) låter lite konstigt.... men samtidigt typiskt liberalt :)

#5 MarcBot,
Han är föga en klassisk liberal. En klassisk liberal var inte emot staten.

Här visar an upp den radikalistiska och utopiska anarko-kapitalismen.
Och jo alla bevis i historien bevisar att stat och äganderätt hänger ihop.
Äganderätt kan bara skyddas med våld och utan staten så blir det men den större yxan som vinner.

Ugh ideologister

Om nationsgränser är illegitima så är också skatter illegitima.

Författaren kallar sig liberal, men borde nog klargöra sin libertarianska hemvist. Som liberal blir det allt mer tröttande att förväxlas med libertarianska tokerier som utgår från Robert Nozik, Ayn Rand etc. Det är 2012 och John Locke är lika inaktuell som Karl Marx. Ägande och kapital är globaliserat. Om man söker feodala konstruktioner idag bör man nog primärt leta bland multinationella företag (bara ett företag som Apple är högre värderat än t ex nationalstaten Sveriges BNP).

#11 Mabuse du har så rātt. Vārlden ār extremt komplicerad.
Det ār bara socialistisk planering av medborgarnas vardag som kan fungera. Det ār tur att vi har alla statens tjānare som ār smarta, upplysta och utan egenintresse jobbar för medborgarnas bāsta.

Det där med demokrati behöver förtydligas. När blev Sverige demokratiskt? Lokal direktdemokrati har vi haft i kanske årtusenden, sen långt långt innan staten Sverige uppfanns. Och på tingen så verkar man mest ha sysslat med att fastställa just fastighetsgränser. Det är ur den traditionen som markägande länge förblev ett krav för att få rösta. På 1400-talet sammankallades den första Riksdagen, och den institutionen utvecklades av Gustav Vasa. Socknarna uppmanades rösta fram en riksdagsledamot att skicka iväg. Då blev vår demokrati representativ och rikstäckande. Det som kännetecknar den svenska demokratins utveckling de senaste 600 åren är ökad maktkoncentration. Ståndsriksdagens fyra kammare har blivit en, och Riksdagen har numera ensam all lagstiftande, dömande och exekutiv makt. Denna process skyndades inte minst på av kuppmakaren Gustav III vars diktatoriska befogenheten Riksdagen sen överförde till sig själv 1809.

Poängen i sammanhanget är att statens demokrati är lika diffus som dess territoriella gränsdragningar. Från att ha varit ett lokal direktdemokratiskt dömande i en fastighetsdomstol, har demokratin blivit totalitärt "gränslös" och mycket avlägset indirekt "representativ" från undersåtarna.

#1 Joakim Nilsson1
Du skrev lite fel där. Det du menar är att under hot om våld tvingas in i botten av en hierarki där din roll är att försörja överheten och lyda alla deras befallningar.

EnDr Roberts hade ett föredrag för en tid sen om hur Tyskland förlorade kriget. Det han sa kunde sammanfatts i en mening.

Dom förlorade kriget för att varje gång dom valde mellan en ideologisk lösning och en fungerande verklig så valde dom den ideologiska lösningen.

Exakt samma sak kan man säga om Västvärlden agerande efter Clintonåren. Vi väljer att låta ett antal oskickliga människor styra våra liv. Inse fakta, ideolog blir man om man inte behärskar vad man gör. Ju skickligare e människa blir på det dom gör desto mindre bryr dom sig om ideologi.

En stats agerande handlar om att förutsäga händelser vilket ger utfall. En libertan ideologis agerande handlar om att låta bli att agera vilket ger konsekvenser.

I en överbofolkad värld där chocker kommer att inträffa, flera chocker, så väljer jag att tillhöra en stat.

Vad saken ytterst handlar om är en tilltagande vilsenhet.
Tidigare referensramar upplevs mindre relevanta.
I den miljön uppkommer ett sökande efter annat att ev. kunna tro pâ och/eller ty sig till. I grunden vad som helst. Segerfeldts artikel är ett uttryck för detta sökande. Segerfeldt skriver att han faktiskt inte är säker pâ om inte nationalstatens gränser är lika illegitim som Berlinmuren. Detta är inget att gâ i taket för eller att förfasa sig över.
Dock är det samtidigt sâ att den sortens ifrâgasättande och sökande inte känner nâgra principiella eller praktiska gränser. I morgon kommer kanske en artikel där han eller nâgon annan skriver ung. detsamma om t.ex. demokratin. Hur legitim är den? Varför inte en stark man, en Ledare, en s.d.h. diktator? Varför inte?
Eller skolplikten, hur legitim är den? Nâgonstans längs den skisserade utvecklingen kommer det sannolikt att krävas ocksâ en tydligare uppslutning kring sâdant som vi faktiskt râkar tro pâ och anse angeläget att behâlla. Om inte skall vi inte vara säkra pâ att kunna behâlla det.

#23 Sirius
Det kärnfulla svaret på sina frågor lyder:
"När är det rätt att överfalla andra människor och med våld tvinga dem till sånt som de inte vill göra?"
Det är inte på något sätt en "ideologisk" fråga. Det är så konkret det kan bli, överfallsvåldet är den enda skillnaden mellan statlighet och frihet. Så det vore upplysande om kommentatorerna kunde argumentera i formen:
"Jag anser att det är rätt att med våld överfalla den och den för att plunda det och det av denne, för att spendera det på si och så".

#24: Framförallt är din frâga helt absurd.
Jag ser inte vem det skulle vara som "överfaller" och "tvingar".
Om just du inte vill ingâ i t.ex. en bostadsrättsförening är det ju bara att flytta och vill du inte heller betala hyra kan du ju testa att liksom testa att bo ute i skogen under en gran. Det finns absolut inget tvâng att bo som de flesta andra och som änu fler skulle vilja göra om de bara tyckte sig ha bättre râd eller om de kunde bo pâ ett bättre ställe.
Om du â andra sidan bor ung. som alla andra och med ordnade inkomster och det hela fâr du finna dig i spelreglerna, inkl. skatter, avgifter m.m. Du kan m.a.o. inte bâde ha kakan kvar och äta den.
Detsamma gäller ditt medborgarskap. Här har du den enasstâende möjligheten att - i kraft just av ditt medborgarskap- kunna välja att emigrera till ett ganska stort antal länder. Detta är, för den ev. missnôjde, den kanske mest realistiska utvägen. Annars kan du för all del avsäga dig ditt nuvarande medborgarskap utan att ha nâgot annat. Frân just detta skulle jag dock allvarligt vilja avrâda. Om ingenting alls passar, nâgonstans, kan du alltid som en yttersta utvâg ur jämmerdalen fundera pâ att ta dig själv av daga. Ocksâ sâdant händer och brukar dâ ofta ses som ett sjukdomssymptom. Vederbörande har lidit av svâr depression. Det är inte alltid man själv inser att sâ kan vara fallet.
Redan detta att aallt kânns nattsvart kan utgöra skâl att konsultera en läkare. Betr. den svenska statens funktionssätt âr det sedan med grundlagens ord sâ att "all offentlig makt i Sverige utgâr frân folket". Vi alla bestämmer i den representativt demokratiska formen hur vi gemensamt vill ha det. Här hör det till spelregleran att acceptera att bli nedröstad, att det är majoritetens vilja som formar besluten. Inte heller kring detta anser jag det befogat att tala om vare sig "överfall", "vâld" eller "tvâng". Passar inte denna svenska ordning och om du misströstar om att kunna verka för att införa en annan stâr det dig fritt att som redan är antytt lämna landet. Den som alltsâ har rätt mycket handlingsfrihet är till sist du själv. Dock är den inte större -men heller inte mindre- än alla andras, ocksâ detta enligt gemensamma, demokratiskt fattade, beslut. Det är dessa som resulterat i sâdant som högertrafiken, elfrekvensen 50 Hz och pastöriseringen av konsumentmjölken.

Finns inget våld inblandat i valet mellan att gå med i en bostadsrättsföreningen eller avstå. Och inte heller förekommer det någon som helst slags likhet mellan att tvingas inordnas som skattebetalare och regleringsslav i botten av den svenska statshierarkin, å ena sidan, och å andra sidan att som fri individ välja att bli likvärdig medlem i en bostadsrättsförening. Inte heller har jag sagt nånting som har med några "spelregler" att göra. Jag pratar om individers VÅLD mot andra individer. Sirius försök till svar ovan var komplett förvirrat, så jag upprepar den mycket mycket enkla frågan (ett slags enkelt prov på social och empatisk förmåga):

När är det rätt att med våld överfalla människor för att plundra dem på pengar?

#26 Det som hindrar människor från att överfalla varandra är lagstiftning och ordningsmakt. Utan stat, ingen lag och ingen ordningsmakt. Ingen ordningsmakt utan skatter. De skatter vi betalar gör oss inte till slavar. De hindrar tvärtom slaveri, våld och plundring.

Jaså?
Familjen, vänskapen, föreningarna, arbetsplatserna och marknaderna är höggradigt anarkistiska och oreglerade. Först långt efter att de spontant skapats och bevisats fungera alldeles utmärkt, så har den politiska parasitklassen med våld trängt sig in för att plundra dessa relationer. Finns inga politiska mellanhänder där. Den extremt snabbt expanderande sovjetiska byråkratin av politisk adel som med hot om våld dikterar allt fler detaljer i allas privatliv är en väldigt nymodig uppfinning. Tror du att dina vänner avstår från att "bli zombies" och mörda dig, för att det står en snut bakom axeln på dem? Skulle du själv bli det (eller inbillar du dig att du är nånting annat än vad andra människor är?) Faktum är att snuten inte utreder ens vart tionde brott som allmänheten anmäler. Trots att staten kostar det mesta av allas inkomst. Vakna upp, get real! Fatta att stater bara under senaste seklet har mördat tusen gånger fler än vad alla icke-statliga människor har mördat under mänsklighetens hela existens, och det är hundratusen år! Fatta att staten stjäl hundratals gånger mer än summan av allt vad alla andra tjuvar stjäl här och nu.

Människor samarbetar spontant med varandra för ömsesidig vinnings skull. Religiösa irror om att staten skulle var Jesus Kristus, ett heligt utommänskligt fenomen som helt oförklarligt "gör så att allt blir bra", är bäbisens amsaga. Väx upp, vakna upp. Fatta fakta.

Somalia har ingen stat och helt följdriktigt bestäms äganderätten av den privatarmé som har de flesta gevären.

Nej, ingen har frågat dig om du vill vara med i klubben Sverige. Dock så är nationalism kombinerat med demokrati den bästa lösningen för tillfället. När alla länder kommit upp i samma demokratiska nivå och är lika rika och utvecklade som Sverige kan vi börja prata om öppnare gränser. Kanske inga gränser. Tills dess måste vi skydda vår egendom. För, som du säger, vi är territoriella och tillgången till ett revir är ofta en förutsättning för överlevnad. Skulle Sveriges gränser rivas ned skulle våra liv genast sättas i stor fara. De halvöppna gränserna gör mer eller mindre redan det.

#29 Rune Nilsson
Somalia har massor av stater, det är det som är deras problem!
Massor av gubbar med skägg och koraner i klaner som dikterar vad andra måste göra. Det de saknar är en fri marknad, fri vänskap, fria familjer, med andra ord är det anarki som de saknar!

Äganderätt är sällan eller aldrig absolut. En skogsägare äger sin mark, men har ingen rätt att hindra Olle från grannbyn att plocka blåbär i den. Egyptier äger Egypten, men har en slags skyldighet gentemot mänskligheten att förvalta det världsarv som pyramiderna utgör. Jag äger min dator, men jag får inte elda upp den eftersom den då kan avge miljöfarliga gaser.

Samma sak är det med Sverige. Svenska medborgare äger Sverige, men det betyder inte att vi kan göra precis som vi vill med Sverige. Omvärlden utanför Sverige har en hel del att säga till om.

Såhär ser sunt ägande ut. Ägande (dvs. att inte alla på jorden äger allt gemensamt) är fundamentalt för utveckling och mänsklig framgång eftersom det allokerar ansvar till en avgränsad resurs, samtidigt som den skapar ett känslomässigt och själviskt incitament att sköta om resursen för att maximera sin egen nytta (till nytta för gruppen). Ägande är med andra ord ett slags organiserande - en koppling mellan resurser och ansvar. Det lönar sig bättre för individen att anstränga sig lite extra inom gränserna för det man äger istället för att tvingas dela det med alla andra i ett gränslöst kollektiv.

Revir i naturen skapar också de ett positivt mervärde. Djuret har koll på sitt revir med avseende på föda, konkurrenter och sociala strukturer (rang). Utan ägande (bestämmande över en avgränsad resurs) skulle sociala strukturer, organisation (arbetsspecialisering inom gruppen) och konkurrens för att främja starka individer för artens långsiktiga överlevnad vara svårare.

För en hanne är föda och honor resurser värda att slåss om. Vad är det för vits att slåss med andra hannar om honor om alla hannar parar vilka honor som helst, oavsett deras evolutionära lämplighet? Vad är det för vits för en hona att noga försöka välja ut den mest lämpliga hannen om hannarna inte visar vem som är starkast eller vecklar ut t.ex. sina fjädrar så att hon får en chans att jämföra hannarna? Vad är det för vits att inom reviret gömma föda för vintern om inga revirgränser finns och vem som helst kan ta vad som helst?

Evolutionen har gynnat revirtänkande eftersom det stärker och hjälper artens överlevnad. Frånvaro av ägande i naturen skulle ha samma destruktiva konsekvenser som frånvaro av ägande har på ekonomi och utveckling i mänskliga samhällen (kommunism).

Eller ur ett migrationspespektiv: Vad är det för vits att kämpa för svenska eller nordiska samhällen om det inte fanns några gränser och miljontals individer skulle välla in och våra värderingar försvinna i ett hav av andra värderingar? (I en demokrati vinner de som är flest.)

Gränser och ägande är naturligt och positivt för artens överlevnad och det gäller förstås även människor. Alla kan inte se det, men det skulle varken gynna varken Sverige eller mänskligheten om Sveriges gränser försvann. Tvärtom!

Det existerar inga mänskliga samhällen där inga kollektiva överenskommelser sker, på bekostnad av enskilda individers frihet. Att en person född i Sverige är tvingad att följa Sveriges lagar är ett exempel. Artikelförfattaren hade kanske inte överlevt till sin ettårsdag om han inte hade kunnat dra nytta av de resurser det land han aldrig bett om att få vara medborgare i hade erbjudit honom.

Jag tycker Segerfeldts syn på saken är sympatisk. Självklart måste man få ställa frågan om äganderättens upprätthållande kräver en stat. Det borde inte vara så att äganderätten kräver det. Tycker jag precis som Segerfeldt. Bra att Segerfeldt skriver det. Han väcker en berättigad fråga.

Jag undrar dock vem jag ska vända mig till om jag har nåt som jag har äganderätt till och nån annan inte respekterar denna min rätt. Vem ska jag vända mig till för att min rätt ska respekteras? Till Segerfeldt och hans penna? Eller till hans tangentbord? Så här i tangentbordstider. Och jag undrar om Segerfeldts tangentbord kan hjälpa mig, efter att jag stött på nån som inte respekterade min äganderätt? Hjälper Segerfeldts ord mig att återfå min äganderätt? Jag ifrågasätter att det i Segerfeldts penna finns den kraft som krävs att tillgodose min äganderätt. Den rätt jag och Segerfeldt ser som viktigt. Kanske har jag fel.

I den ideala världen där alla människor delar mina och Segerfedts åsikter och värdering är det naturligtvis så att våra ord är tillräckligt kraftfulla. Men tyvärr, bara i det ljus som kommentarerna till Segerfeldts kommentar här på Newsmill genererat, dristar jag mig till att dra slutsatsen att alla inte delar mina och Segerfeldts åsikter och värderingar och att det för att tillgodose båda våras rätt till ägande, krävs mer än ett tangentbord.

Det är så klart supderdupertrist att behöva påtala hur det fungerar i verkligheten. Till exempel att påtala att det bara i Sverige, gränslöshetens hemvist, finns en hel drös av tjuvar. Som alldeles upenbarligen inte bryr sig det minsta om min självklara äganderätt. Som också struntar i Segerfeldts äganderätt. Vet inte om hans tangentbord avhåller någon av dessa att kränka hans äganderätt. Kanske, men jag tror inte det. Jag kan ju ha fel där, men som sagt jag tror inte det.

I den verkliga världen utanför Newsmill dristar jag mig således, helt ologiskt, att anta, ja till och med postulera, att alla inte delar mina och Segerfeldts åsikter och värderingar. Än mindre respekteras våra åsikter om äganderätt av förfärligt många. Jag anser därmed det visat att hans och mina värderingar, inte hör hemma i verkligheten. De är bara oh så vackra tankar.

Om nån tvivlar på att mina och Segerfeldts gränslöst vackra och goda åsikter inte bör leda till praktisk tillämpning i Sverige, kan jag gladeligen hänvisa till vad som sker runt om oss i den verkliga värld där gränser upprätthålls med våld. I Sverige såväl som i verkligheten existerande andra länder. Alldeles oavsett hur inbillade dessa gränser är. Dagligen och stundligen. Av såväl stater, andra fria som påtvingade sammanslutningar och också av enskilda. Räcker att läsa tidningen för att se exempel, på att alla bevisligen inte delar mina och Segerfeldts vackra åsikter om ägandreättens självklara okränkbarhet. I vart fall tycks många inte bry sig om att i praktiken respektera äganderätten.

När jag och Segerfeldt fått alla i världen att ha samma åsikter och värderingar som vi har, alldeles på riktigt, då tycker jag vi ska gå vidare med statens avskaffande och upplösandet av alla gränser på vår sköna jord. Men inte tidigare. Hur det borde vara, är ju inte riktigt på riktigt samma som hur det faktiskt är, eller hur?

Och för mig själv så där helt i min ensamhet här vid tangentbordet, kan jag inte låta bli att tycka att det är lite obehagligt när folk blandar ihopa hur det borde vara med hur det är på riktigt. Särskilt när de som gör denna sammanblandning arbetar för att skapa ett som-det borde-vara-samhälle. Då blir jag kallsvettig. Riktigt rejält kallsvettig. Men som tur är äger jag många handdukar som jag kan torka bort svetten med, liksom. Och för att torka bort alldeles verklig kallsvett räcker det inte att vara flink på tangenbordet. Ord torkar inte bort nån svett alls. Inte ens kallsvett.

Men med tiden kan jag och Segerfeldt kanske erövra världen. Bara vi kavlar upp ärmarna och knappar utav bara helsike på våra tangentbord, så ska ni alla få se att vi kommer att vinna en storslagen seger även på det gränslösa slagfältet. Liksom.

#28 Björn Larsson, staten bildades spontant på grund av ekologiska och demografiska tryck och productionstryck med specialisering ochj mer komplex samhälle blev också styret mer komplexd för att hantera de nya samhället och vet du vad den fölrsta som gjorde våld var semi-nomader mot de som bodde på statsamällen. Arméer kom som ett beskydd mot dessa.

Oppenheim, Leo A.
1964 Ancient Mesopotamia Portrait of a Dead Civilization. Chicago: The University of Chicago Press.

#33 Charles Schapplin: Om du har äganderätt till något, och jag inte respekterar denna din rätt, så blir resultatet av detta att du berättar för alla du känner vad som hände. Om dessa personer då delar din uppfattning om äganderätt så kommer de inte att vilja befatta sig med mig. Detta blir i längden väldigt kostsamt för mig (eftersom jag går miste om en massa produktiv samverkan), varvid jag har ett incitament att rätta mig efter den gängse uppfattningen om äganderätt.

Som synes behövs inget våld, och därmed ingen stat, för att upprätthålla äganderätten. En stat "behövs" bara om folk i allmänhet tycker att det är för jobbigt att själva behöva ta ansvar, utan föredrar att inbilla sig att någon annan ska komma ställa allt till rätta åt dem (vilket dock inte staten gör, eftersom den inte har något incitament att göra det).

Äganderätten i sin individuella form har tillkommit som ett resultat av staters bildande. Ingen stat, noll äganderätt.
Sverige har varit en stat i ca 900 år. Egypten kanske 6000 år.
Svenskarna har varit bofasta i ca 5000 år. Kanske detta inte gäller Norrland men ändå. Poängen är att bofasthten, stamsamhället eller vad man ska kalla den inte förutsätter någon utvecklad äganderätt av enskild natur. Inte en sådan som libertarianer så religiöst tillber. Gravfynd kan berätta om personers personliga tillhörigheter. I den mån gravskicket är enskilt. Långa perioder i vår historia har människor begravts tillsammans i stora högar.
Man kan hävda att detta var ett uttryck för territoriala anspråk.
Hursomhelst: territoriet hävdas bäst kollektivt.

Varje begrepp stâr för nâgot specifikt.
Annars skulle det inte behövas.
Ägande är i grunden en förvaltningsform.
Om jag hittar en pinne i skogen eller en sten pâ stranden, och tar dennna med mig är den/blir den "min". Ägandet är i grunden en frâga om besittning.

Ägande-rätten är nâgot helt annat nämligen ett stadfästande av denna praxis.

Analogt är en familj primärt en krets besläktade personer som sammanlever. Familjerätten har sedan lagfäst vissa av dessa samlevnadsformer, typiskt dâ kring kärnfamiljen i direkt upp- och nedstigande led. För mera yviga storfamiljer och klaner finns ingen familjerätt.

Rätten kräver en rättsuppehâllande makt. Denna kan men behöver inte vara statlig. Det finns ingen rätt utanför möjligheterna att upprätthâlla den. Av det skälet är företeelser som krig i grunden rätts-lösa. En rättsordning av svensk typ kräver ovillkorligen en stat.

Ännu en skattefinansierad "nattväktare", som förläst sig på den förlegade Ayn Rands anarko-feodalism.

#38: Mera i stort ifrâgasätter jag behovet att alls publicera drapor som skildrar egna tvivel om ditten och datten. För sâdant passar t.ex. egna bloggar mycket bättre. Här kan den som vill fritt exponera sina tvivel inkl. pâ teman som: När jag vaknade i morse kândes det som en Tisdag. Kan jag möjligen vara gravid? Eller vad som helst.
Segerfeldt skriver i ung. den traditionen.

Den svenska realt existerande ägande-r-ä-t-t-e-n kräver ovillkorligen en svensk stat som kan garantera dessa rätter.
Äganderätten till fast egendom kräver hos oss just sâdant som ett riksomfattande koordinatsystem, fastighetsregister, lantmäteriförrättningar, hypoteksinskrivningar m.m. Liksom fastighetsdomstolar, överklagandeinstitut, kronofogdar och det hela. Landet har de fakto byggts upp pâ en grundval av sina (statliga) lagar. Skulle man här tänka bort statsmakten ramlar ocksâ resten av r-ä-t-t-e-n bort. Newsmill-redaktörerna kunde gott ha vägrat ta in Lagerfeldts dumheter. De är i grunden generande ocksâ för honom själv. Hans frivillig-syn leder rakt ut i den anarkistiska ödemarken. Eritreaner och t.ex. somalier torde kunna vittna om hur kul det är att leva under sâdana förhâllanden. En del samhällsförhâllanden är elementära. Hit hör sâdant som samlevnaden mellan en man och en kvinna -och strävan att sâ fort det bara är möjligt inrätta och därefter värna "stater", den territoriellt begränsade ramen för befolkningens pâ detta motsv. territorium gemensamma samlevnad -under för alla gällande och även med erforderligt vâld upprätthâllna lagar. Ur dessa sedan r-ä-t-t-e-n.

Svensk arkeologi har visat att i Sverige var ägandet, åtminstone på vissa platser, uppdelat och privat eller familjevis. Långt innan vi hade en stat.
RF 1 kap. Statsskickets grunder
1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Folket bildar staten genom samhällsfördraget. Det är inte så att i begynnelsen var staten. Om det någon gång är motiverat att tala om en social konstruktion, så är det om staten.
Äganderätten har varit central för att kunna bilda en stat. Det var endast de som kunde göra gällande ett ägande som hade mandat att bilda staten.

Sedan kan det gå hur illa som helst.
http://www.frihetsportalen.se/2012/09/the-casey-against-americas-downfall/

#40: Nja, skall vi vara stringenta var det ägandet som utgjorde stommen för stats-fördraget.
Innan staten sedan successivt kunde upprätthâlla respekten för ägandet fick ägarna ordna detta i andra former -primärt ytterst med den egna väpnade styrkan, sekundärt via ätter och andra liknande brödraskap till värnandet om medlemmarnas intressen.

Jag skulle nog vilja hävda att det i sak inte fanns nâgon ägande-r-ä-t-t innan de successiva statsfördragen. Även de gamla folklanden kan ju ses som den tidens stater och dessas kungaval vid Mora stenar som den tidens över-statliga och federativa pâbyggnad. Det som sedan hände var att den översta nivân alltmer tillskansade sig hela statsmakten.

Den utvecklingen tâl att tänka pâ ocksâ idag dâ en del glatt pläderar för ett Europas Förenta Stater. Frân sâdant lâr dock inte heller nu sedan finnas nâgon âtervändo. Ocksâ här skulle det sannolikt handl om att en gâng för alla lägga ned den nuvarande staten Sverige. Till detta ställer jag mig själv fullkomligt och oâterkallerligen fientlig. Jag ser Lagerfeldts artikel som en visserligen ganska tafatt men dock plädering för det helt motsatta.

#40 Mats Jangdal,
Äganderätt och stat bildades på grund av populations och ekologiska tryck med populationsökniong och specialiseringar och överskott på ekonomin så bildades.

En av statens jobb var att beskydda ägande. Ägande kom till som ett sätt att hantera och reglera resurser och staten kom till med ett mer avancerat system av ledarskapp som utvecklades för att samhället behövde desso större tryck och mer komplext det blir.

Rättigheter defineras av lag. Äganderätten utan lagen och staten är meningslöst och bara bläck på papper då fmåste du som individ skydda din egendom och den den största yxan vinner.
Radikal ideologi är ta mig fan ett gift lyssna på¨anarko-kapitalister som går emot alla moderna bevis staten är bara ett resultat av mänsklig organisering inte ett resultat av eliter som ni anarkister eller marxister gärna vill tro.

#35 David Bergkvist,

Staten är mänsklig organisering i ett mer komplex samhälle och strunt staten skyddar äganderätten det var staten som skyddade bönder från attackerande semi-nomader som förstörde deras egendom detta ledde till dom första arméerna.

Staten tog ocksp hand im gemensam egendom som konstbevatttning.

Ugh alla ideologer. Både anarko-kapitalismen och marxismen utgår från att någon grupp eller institution är ond eller orsaken till alla problem detta är ren idioti

Kul men flummigt, Fredrik!

Ursäkta en gammal stöt och trâkmâns och sâ där men vad skulle det enl. dig finnas för "kul" i Fredriks inlägg?

I mina ögon är det nästan uteslutande flummigt och som sâdant ett inlägg i den supranationella argumentationen.

#35 David Bergkvist, 2012-09-05, 00:08

Tack för ditt trevliga svar! Och att du tog dig tid att läsa min enformiga drapa.

Kan informera dig om att jag inte har några vänner. Min rätt är därmed förlorad i min och herr Segerfeldts drömvärld, så som du tycks se denna.

Tjyven däremot har 20 vänner, som skinnar mig på allt. Inte bara min cykel. Vilket jag vänlös inte kan göra något åt. Blir för mig vänlös att gå med rumpan bar, i min och herr Segerfeldts drömvärld.

#40 Mats Jangdal . Jag kan ge dig rätt på en punkt. Hävdandet av ägande av tex boskap och stengärdesgårdar som inringar dessa "inägor" eller betesmarker kan var betydligt äldre än staten och de småkungadömen som föregick staten.

Herdekulturen eller semi-nomaderna lade stor vikt vid ägande till boskap och upprättades system för att hålla rätt på vems ko som stod där.

I den mån jorden odlades var denna odling av mer eller mindre temporär natur. Jag tror att boskapsägaren är den som först och med kraft hävdar sin ägande-rätt.

Men jag tror inte bara att dem som var först med att bygga stängsel hade rätt att äga. Innan staten fanns spelade ätten eller klanen rollen som stat.

Jag tror att ägande förutsätter sedvanerätt. Att man i den här byn eller familjen brukat den här jorden i si och så många år.

Fredrik Segerfeldt:

"Att bli medborgare i en stat, däremot, kräver ingen sådan handling. Det sker automatiskt när man föds på statens territorium. Ingen har frågat mig om jag vill vara med i klubben Sverige. Jag har inte skrivit på något papper om det. Faktum är att om jag vill befinna mig i Sverige har jag inte något annat val än att följa de lagar och regler som gäller. Den enda möjligheten till exit är geografisk, att flytta från territoriet.
...
Det finns alltså skäl att likna nationalstatens gränser mer vid feodalstatens, än vid bostadsrättsföreningens. Vilket reser allvarliga frågor om dessa gränsers legitimitet. Tänk om de egentligen är lika illegitima som Berlinmuren?"

Exakt samma argumentation går att använda för att hävda lagarnas illegitimitet, så om ditt resonemang ovan gör gränserna illegitima så blir statens lagar också det. Du kan inte behålla kravet på att respektera statens lagar samtidigt som du hävdar att gränserna är illegitima, iaf inte med ditt resonemang.

Är det så du vill ha det, Fredrik Segerfeldt, en gränslös värld i ren anarki? Och det är kanske därför du inte berör frågor som t.ex. hur man avgör var svenska statens jurisdiktion slutar och var grannländernas jurisdiktion börjar. Om det inte skall finnas några lagar så försvinner ju sådana frågor i tomma intet.

Fredrik Segerfeldt, du är inte liberal, du är anarkist.

#48: Nja, egentligen redovisar han bara egna tvivel.
Han tar, noga taget, inte själv ställning till den underliggande sakfrâgan. För min del ser jag inte att sâdant duger som ett debattinlägg. Däremot kan man privatblogga ocksâ om egna anfäktelser av ung. vilket slag som helst, inkl. exemplet i #39:
"När jag vaknade i morse kändes det som tisdag!
kan jag möjligen vara gravid?"
Inte heller sâdant är väl vare sig liberalt eller anarkistiskt.
Däremot blir det kanske fort ointressant för omgivningen.
Fast Lisa Olson i #44 tyckte att det Fredrik skrev var "kul".
Annars finner jag din mer stringenta analys mera inträngande -förutsatt att det verkligen skulle finnas en substans att analysera.
Kring detta sista lämnar oss den gode Fredrik helt i sticket.
Sakll vi i det läget alls lägga möda pâ att bry oss?

Fredrik Segerfeldt: "Att bli medborgare i en stat, däremot, kräver ingen sådan handling. Det sker automatiskt när man föds på statens territorium. Ingen har frågat mig om jag vill vara med i klubben Sverige. Jag har inte skrivit på något papper om det. "

Se det som en gåva! Vill du inte ha den kan du avsäga dig den. Men se då till att få en annan stats medborskap, annars blir du STATSLÖS och har ingenstans att ta vägen utom möjligen till flyktingläger. Medborgarskap reserverar en plats på jorden åt dig.

(F,ö, blir man inte automatiskt svensk medborgare bara för att man föds inom Sverige. Svenskt medborgarskap ärver man av någon förälder som måste vara svensk medborgare. Man kan även ansöka och få svenskt medborgarskap om man är kvalificerad)

"Faktum är att om jag vill befinna mig i Sverige har jag inte något annat val än att följa de lagar och regler som gäller. Den enda möjligheten till exit är geografisk, att flytta från territoriet."

Det gäller inte bara i Sverige, det gäller i vilket land som helst här på jorden som du vistas i, landets lagar och regler måste följas.

Så ser världen ut, den är indelad i stater med gränser. Det vill till att ändra på det!