Skyll inte antisemitism på S-medlemmar från Mellanöstern

Enligt artikeln säger inte Reepalu att "Israel är en varböld"

Rubriken är istället "Israel har skapat en varböld" och längre ned i texten står:

" Konflikten kan människor ta ställning till. Det gör jag också. Det var totalt oproportionerligt våld från Israel under Gazakonflikten. Det är en varböld förstås."

Det verkar ganska uppenbart att Reepalu syftar till konflikten och Israeliska statens agerande och inte Israel som stat eller nation.

Ytterligare en i raden av tyckare som gör vad de kan för att blanda ihop Israel-kritik med antisemitism. Tröttsamt. Judar och araber är semiter, om man nu skall prata i dessa förlegade rastermer. Så att kalla araber etc för antisemiter blir fånigt. Dessutom, det Reepalu sa var inte antisemitiskt. Nu har detta med antisemitism upprepats så många gånger att det slår tillbaka på uppreparna. Att man inte kan ta en ordentlig debatt utan att ta till antisemitism är beklämmande.

Hej Jessica! Det har jag, ofta, från många olika och jätteläskiga saker. Har också talat med invandrare från mellanöstern som har en sansad syn på staten Israel och som tar avstånd från rasistiska attacker på judar. Om personliga erfarenheter räknas så skulle jag uppskatta proportionen till mer än 100/1.

Jag har tidigre citerat Samuel Clemens (aka Mark Twain) yttande om att han inte kunde beskriva en synâl utan att det var nâgon enögd f-n som känd sig utpekad.

Nâgot liknande präglar enl. min mening den skarpa inom-svenska konflikten kring synen pâ Israel och andra förhâllanden i Mellan Östern-regionen. En mycket stor "känslighet"!

Den inom-svenska diskrepansen i upfattning är av reéll natur.
Den finns verkligen! Dock finns det uppenbarligan ävan andra och liknande.

Inom-svenskt finner jag det befogat att jämföra dessa. Dock är redan detta ytterligt kontroversiellt -för just kring den israeliska (specifikt!) finns det frân de programmiska Israel-anhängarnas sida ett grundläggande ansprâk pâ det rakt motsatta, nämligen hävdandet att just den frâgan skulle vara fullkomligt unik.

Jag tror att denna lilla ingress är central för förstâelsen av detta inom-svenska debattklimat.

En annan viktig skillnad utgörs av det faktum att det programmatiska Israel-stödet uttrycks i intensiva och välorganiserade former med samlade resurser som "övriga/resterande" uppfattningar inte p.s.s. kan -eller kanske inte ens vill- organisera.

Allt sammaantaget skapar detta en medial och även resursmässig särställning för det programmatiskt Israel-förstâende, inkl. landets nuvarande politik pâ skilda omrâden.

När, som häromdagen, det skrevs ett i sak anti-turkiskt utfall pâ ett stort svenskt riksdagspartis twitter-sida och när en svenska av turkiskt ursprung protesterade, utlöste detta en ström av anti-turkiska svenska kommentarar som bekräftade den resonans-botten som (m)-twittraren kan sägas ha appelerat till. Enkelt uttryckt utgick (m)-angreppet här frân en endogen svensk opinionsströmning. Till sâdant finns helt simpelt ingen som helst motsvarighet betr. landet Israel eller folkgruppen svenskar av judiskt ursprung. (För om nu Pekgül skulle vara "turk" vore givetvis t.ex. Kronlid i analogi med detta "jude" och om Pekgül skulle vara "klappturk" skulle Kronlid vara (t.ex?) "kippajude" eller "demojude". Här skulle heller i-n-g-e-n -betr. Kronlid- finna sâdant vara uttryck för "svensk humor" -vilket har framförts som giltigt skäl till epitetet om Pekgül (!)

Detta hindrar inteatt det programmatiskt Israel-propagerande lägret driver tesen att en i grunden svensk antisemitism skulle förefinnas, ibland utsmyckad med utsagan att den finns utan att dess anhängare själva skulle vara medvetna om detta.

Protesterna, eller i vart fall, som här ovan, relativiseringen, av denna tas sedan som belägg för denssa egna tesers giltighet.

Här, lika enkelt uttryckt som nyss, kommer angreppet s.a.s. utifrân medan "försvaret" blir endogent. (Med detta inte antytt att de ena uppfattningarna som det andra, om det ena landet eller ett annat sedan inte skulle vara pecis lika svensk-internt legitima i sak utan enbart att konfliktfronten är av kvalitativt helt (!) olikartat slag.)

Där t.ex. grupperingen Sverige-Israel Information upprätthaller ett hârt propagandatryck av visst slag -vilket i sig sedan leder till motreaktioner, finns det överhuvudtaget nâgon motsvarande t.ex. Sverige-Turkiet Information och ännu mindre med samma Sverige-aggressiva framtoning. Till denna tradition ansluter sig f.ö. och enl. min mening även Presits dâ hon ganska ogenerat vantolkar det t.ex. Reepalu -i en mycket konkret situation- har yttrat.

Det synes mig uppenbart att en situation som den i Malmö, om den inom rimlig tid och i rimlig utsträckning skall kunna ges en lösning m-â-s-t-e hanteras pragmatiskt och inte ideologiskt. Sâ -eller i brist pâ detta ingen snar lösning alls! Konkret kan jag inte se annat än att det var detta Reepalu förordade.

Det var -faktiskt- inte den svenske politikern Reepalu som t.ex. talade om nâgra "spottkoppsjudar" e. likn. utan den sortens utgick frân ett annat partis kansli i Stockholm och inte alls av en politiker utan en tjänsteman/ombudsman -detta dessutom inte alls i syfte att lösa ett angeläget och akut lokalt samlevnadsproblem utan mera gratis och som ett uttryck för mera allmän misstro mot en viss svensk folkgrupp.

Kring det ena och det andra alltsâ till sist en hel rad i mina ögon viktiga skillnader.

Men för jösse namn vilken artikel! Det hade varit positivt om Jessica hade läst sin egna länk innan hon använde den. Syftet verkar vara att brännmärka och anklaga han för uttalanden han inte har gjort.

Reepalu har inte sagt att Israel är en "varböld" utan liknar konflikten och debatten vid en varböld. Som nummer 2 av kommentarerna här förklarar.
http://www.skanskan.se/article/20100127/malmo/701269748/-/reepalu-israel...

Nummer två Reepalu har INTE uttalat sig antisemitiskt detta är vad han sa:

"Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler. – Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten"
http://www.skanskan.se/article/20100127/malmo/701269748/-/reepalu-israel...

Han säger alltså att judar inte har med med vad Israel håller på med.

3

Detta (blanda israelkritik med antisemtiism) är ett vapen, ett argument för att tysta fördömanden av Israel.

Hur ofta tror du KD jobbar för demokrati i Israel för palestinier och andra minoriteter?

Där kallas mörkhyade cancer och attackeras. Om KD fördömt denna främlingsfientlighet och rasism är det bra men har det skett?

http://www.huffingtonpost.co.uk/2012/05/24/israel-miri-regev-african-mig...

http://www.svd.se/nyheter/nyheter/utrikes/unga-judar-misstankta-for-hatb...

Debatten om Palestina och Israel är tröttsam och vem som helst förstår att Israel motverkar fred med bosättningar och krig.

Jessica har både rätt och fel. Rätt i att antisemitismen inom S fick fotfäste under Palmes regim och att Kronlind inte tar upp dess uppkomst och tillväxt under i S, dvs. många år innan massinvandringen av muslimer från MÖ påbörjades.

Fel i påståendet att Kronlind inte vet vad han talar om. Alla som studerat judehatet i MÖ arabstater vet att den är djupt rotad och förekommande liksom den var i nazityskland.
Araber är uppfödda med judehat och detta tar dom med sig när de emigrerar utomlands och blir aktiva i politiska vänsterpartier som V, S och MP i Sverige där de finner en lämplig jordmån att sprida sitt judehat till resten av befolkningen.
Det innebär inte att alla araber hatar judar och har inget med diskriminering att göra. Kronlind har bara iakttagit och beskrivit detta bedrövliga faktum inom hans eget parti.

"Den som har öra han höre"
en uppmaning från kristdemokraternas källbok.

Trots den den dåliga starten med mordet på Folke Bernadotte så hade Sverige med Tage Erlander i spetsen en mycket positiv syn på Israel på1950-60-talet.Socialdemokraterna hade mycket vänskapliga relationer med det då statsbärande israeliska arbetarpartiet..
Sedan skulle det ändras en del på 70-talet men då var det inte fråga om antisemitismen som det alltid skall påstås.Det var väl mycket en fråga om att man upptäckte palestiniernas situation i den allmänna vänstervågen som var på den tiden.

#16 Sven Erik Hansson

Vid den tid Palme tog emot Arafat erkändes de palestinska rörelserna som terrororganisationer av den demokratiska Västvärlden. Vid den tiden gick den största delen av palestiniernas verksamhet ut på att utföra terrorattentat mot civila israeler.
Terroraktionerna mot israeler i OS i Munchen 1972 är ett ex. i raden.

Palmes mottagande av Arafat hade varit förståelig om palestinierna verkat för fred och en tvåstatslösning byggd på fredsförhandlingar. Men så var inte fallet. Deras verksamhet gick istället helt och hållet ut på väpnade terroraktioner. Fred fanns inte på deras agenda.
Och deras målsättning, då som nu, och som anges i PLO:s program från 1968, är förstörelsen av den judiska staten och fördrivning av dess judiska invånare.

Detta vände sig inte Palme, Andersson, Theorin, Schori mfl mot. Skulden för palestiniernas situation lade de istället på Israel. Men att palestiniernas ensidiga inriktning på terror och målet att förinta den judiska staten skulle ha något med palestiniernas situation att göra ignorerades fullständigt.
Likaså ignorerades judehatet i den palestinska propagandan. Denna överslätande och tillåtande inställning till det arabiska/palestinska judehatet öppnade dörrarna för antisemitismens uppkomst och tillväxt inom S.

#16: Du har alldeles rätt.
Till att börja med (s.k. historisk tillbakablick!) var den blygsamma och sena judiska invandringen till Sverige en social och civil solskenshistoria av förtjänstfulla insatser och välanpassning.
Israels tillkomst, konjunkturellt förstärkt av den nazistiska förföljelsen och utrotningen, hälsades med utbredd för at inte säga total entusiasm i den tidens Sverige och pâ den vägen fortsatte det ganska länge. Det skall ocksâ sägas att den tidens Israel var nâgot ganska annorlunda än dagens. Dâ regerades ocksâ Israel av ett arbetarparti och landet var bâde sekulärt och i vissa stycken (t.ex. kibbutzerna) ocksâ socialistiskt präglat. Det fanns alltsâ initialt mycket som förenade och just ingenting som âtskilde. "Därom kan jag vittna, om herrn sâ vill, ty jag var med."
Det var först senare som vägarna i nâgon mân börja dela sig.
Israels gemensamma krig i Suez var en pâminnelse om den bestâende motsättningen med Egypten och sexdagarskriget med dess erövring av nytt land underströk ocksâ ett slags latent aggressivitet. I ungefär samma veva tilltog ocksâ motstândet frân de fördrivna. Vartefter som tiden sedan har gâtt tror jag det är korrekt att säga att den svenska uppslutningen bakom Israel har i nâgon mân avtagit, dock frân en alltjämt hög nivâ. Jag tror inte alls att till Sverige invandrade kring detta har lämnat nâgot pâvisbart anti-Israeliskt bidrag.

#16. Det här är så otroligt tröttsamt men sionistanhängarna är de som har svårast att skilja på sionism och judendom.

Det är direkt lögnaktigt att påstå att PLO-programmet från 1968 skulle föreskriva en fördrivning av judiska invånare. Något "judehat" i den palestinska "propagandan" finns heller inte.

Ganska intetsägande upprepningar i artikeln. Låt oss titta på Reepalus "antisemitiska" uttalande:
"– Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda.

Kan du bidra till att dämpa agget mot svenska judar som inte vill ta ställning i Israel-Palestina-konflikten?
– Konflikten kan människor ta ställning till. Det gör jag också. Det var totalt oproportionerligt våld från Israel under Gazakonflikten. Det är en varböld förstås. Det är mitt sätt att ta konflikt i en internationell fråga, det handlar inte om Malmös kommunalpolitik. Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen. "

Antisemitism? Knappast! Man blir hjärtligt trött på Israelvännernas formliga bombardemang av artiklar där kritik mot Israel felaktigt utpekas som antisemitism.
Kaba har gjort ett uttalande om " en judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning" Det är, vad jag vet, det enda som skulle kunna kallas antisemitiskt.
I övrigt handlar det om kritik mot staten Israel och dess ockupationspolitik som stämplas som antisemitism.

#20: Om du ursäktar kan jag inte finna ditt sista citat antisemitiskt.
Det pekar ut tvâ grupp (den judiska-europeiska), en tendens ( den högerextremistiska) och en aktivitet, en sammansvärjning.

I mina ögon kan jag enbart finns det sista ordet i nâgon mân stötande.

Byter vi ut det mot t.ex. "folkupplysning" blir hela meningen helt PK okey.

Vi kan ta bort förstärkningsordet "högerextremistisk" eller byta det mot nâgon annan positionsbestämning av typen "filantropisk".

Den kvarstâende fragan blir dâ om den utpekade judisk-europeiska gruppen har speciell anledning att à priori undantas frân varje antydan om att inom sig inhysa en (1) falang som ägnar sig ât sammansvärjning. Vi kunde ju tänka oss att det var nâgon annan grupp som utpekades, av typen en "saudi-salafistisk grupp" -eller nâgot annat. Jag kan inte se det berättigade i att göra ett sâdant undantag. Det som à priori kan hävdas betr. ett folk mâste rimligen kunna anföras mot alla. Sedan är det en helt annat sak om det i det nâgot eller alla av sâdana utsagor ev. ligger nâgon sanning. Detta är en helt annan frâga.

Typen av pâhopp -som sâdan- tycks mig dock ligga inom gränsen för vad som kan anses acceptabelt.

det jag betraktar som mycket mindre acceptabelt är mera svepande pâhopp, av typen att alla judar (eller arabiska muslimer) i sin egenskap av just detta hyser de ena eller de andra âsikterna eller skulle ägna sig ât t.ex. sammansvärjningar. Förfalskningen "Sions vises protokoll" tillhörde den kategorin -som, dâ den som där klart utpaekade just judarna tveklöst var att beteckna som antisemitiskt. Här har anständighetsgränsen passerats med god marginal. Men att dete skulle inom en regional-etnisk grupp skulle kunna finnas en "sammansvärjning", varför inte, som hypotes eller rentav som pâstâende. Jag medger att det mâ vara för den utpekade gruppen kränkande, delvis för att just inskränkningen gör utsagan rackarns svâr att effektivt vederlägga. Men antisemitiskt -knappast!

Folkpartiet har ju profilerat sig som både det mest Israelvänliga partiet och det mest EUpositiva partiet.EU står för det nya där man är motståndare till nationalismen som fanns före andra världskriget.
Änna pikant. Israelerna själva har en raljant och negativ syn på EU enligt vad jag läst på israeliska nättidningar.
Israel är ju en skapelse av nationalismen som fanns i Europa före andra världskriget.

Re Lilja kan ju påpekas att bl.a. Reepalus jämställande av sionism med nazism är i sig judeföraktande, antisemitiskt. Sj¨ålvaste FN slog igenom sionism=rasism på 70-0talet men den fuoraktande fadäsen tog man tillbaka.

#3 Åke, att folk ideligen tjafsar om vad ordet antisemitism innebär är okunningt. Ordet myntades för att ge ett finare namn för judehat i Europa, finns inga tvivel om den saken, vilka andrta semitiska språkgrupper det än finns. Det är bara att läsa om hur ordet uppkom. Iofs kan svenskar förakta svenskar, svarta förakta svarta och judar förakta judar.