Politisk kohandel hotar svensk rymdvetenskap

Tja, fast man vet vad man har men inte vad man fâr!
Gräset tenderar alltid at vara grönare pâ andra sidan staketet.
Det finns alltid nya och mera lovande projekt.
Finns dessa dessutom inom ramen för nystartade företag utan tyngande byrâkrati, inpinkade revir m.m. -sâ desto mera lockande.

Sedan tycker jag att de som förhandlar förtjänar respekt.
Det är ganska "enkelt" att (t.ex.) sâga Ariane, som gammal, för dyr, helt av banan (och fransk!) o.s.v.

Fast dâ fâr man vara beredd att göra detsamma med Europena Spallation Source i Lund, säga även här att "vi bryyyr oss inte, om i Lund eller nâgot annat tjotahejti!" Nu satsar vi vâr peng, och vâr prestige pâ Musk och ni andra: Ha en bra dag!

Det är inte svårt att bygga en satellit och skicka upp den i omloppsbana längre. Det är inte komplicerade utvecklingsprojekt. Det är produkter som i de flesta fallen kan upphandlas på samma sätt som annan infrastruktur. Så långt har Sven Grahn rätt. Rymdtekniken är alltmer en mogen teknik. Det finns säkert flera olika politiska motiv till att satsa på det ena eller andra projektet. ITER, GMES, GNSS, det är ingen brist på goda initiativ som är viktiga. För att inte tala om Gallileo. Samhällsförändrande projekt allihop. Men varför Sverige? Vad ger det oss?

Vad skiljer idag rymdforskningen i relation till annan fysikforskning? Varför inte granskas och hanteras på liknande sätt? Varför inte låta teknikutvecklingen hanteras som övrig teknikutveckling där de kan ge tydlig utväxling för skattekronorna? Tyvärr tycks Sven Grahn tro att Sverige av självändamål ska satsa på rymdforskning. Varför då? Varför särhantera rymden från annan teknikutveckling? Kan Sven Grahn redovisa hur Rymdbolagets tillväxt, sysselsättning eller patentutveckling utvecklats – är detta tillväxtbranschen som kommer bygga vår välfärd? Jag är tveksam.

Sven Grahns projekt behöver finansieras inom de olika politikområden som utnyttjar den. Vi var kanske en stormakt i rymden. Vi var kanske det även inom bil-, kärnkraft- och vars-industrierna. Branscher där tekniken mognade och blev billigare. Enklare. Mindre offentligt finansieras (som tur var).

Jag är förvånad över att Sven Grahn talar om förändringar i rymdbranschen och samtidigt är oförstående till att inget enskilt politikerområde accepterar att forskningen om rymden tillåts kosta 1,000,000,000 kronor (en miljard) om året? Frågan är inte att flytta medel från ett projekt till ett annat, utan varför överhuvudtaget Sverige behöver subventionera forskning i och om rymden?

SpaceX är det bästa som har hänt rymdindustrin på mer än en generation. Kostnaden för att få upp satelliter halveras och de har rimliga utvecklingsplaner för att halvera igen eller mer. Om EU tar upp den kastade handsken och försöker konkurrera kommer det att gå ännu fortare.

Nu är det läge att utveckla industrier som producerar bra och billiga komponenter för en expansion av kommersiell rymdverksamhet. Rymdföretagen borde kunna lära sig av fordonsindustrin.

Man bör bygga en hiss till rymden. Det blir billigare än att ta raketer.
Man behöver bara uppfinna en lina som tar sin egenvikt 36 000 km lång och 100 kg till. Det bör inte vara för svårt för ett land som i framtiden kan producera sinn el med hjälp av väderkvarnar och solpaneler.

Satelliter skiljer sig från bärraketer. Marknadsmekanismerna skiljer sig. Därmed likaså logiken.

Det är dock – som Sven Grahn skriver – korrekt att Ryssland, Kina, Japan och Indien i stort sett sköter sina uppskjutningar av satelliter av statligt eller delvis statligt ägda företag. Förmågan att nå rymden är en politisk central fråga för samtliga dessa större ekonomier. Det är också en politisk angelägenhet för USA, som räddade kommersiella Space-X när företaget först misslyckades att utveckla sin raket (även om USAF har valt bort Space-X för sina militära uppskjutningar).

I Sverige har Rymdstyrelsen sett möjligheterna och fördelarna av ytterligare satsningar på bärraketer inte minst för dess goda spridning av teknologi och kunskap, även om endast 25% av dess budget idag går till området.

Rymdmarknaderna fungerar inte och kan inte, som Karl Magnusson antyder, jämföras med andra branscher. De offentliga och privata intressena är olika, även om de i mycket överensstämmer. Men det gör dessvärre att affärsmodellerna inte följer biltillverkarens logik (däremot är stödet i det aktuella exemplet för de kommersiella uppskjutningarna i knappa 17Mkr, även om det i artikeln insinueras vara närmare 150Mkr).

Affärsmodellerna har vållat stora problem för de exempel som nämns. Falcon1 har amerikanerna slutat sälja för att de inte kunde producera och leverera produkten till det kontrakterade priset. Det är också mycket osäkert hur konkurrenskraftiga Space-X kommer att kunna vara i framtiden. Bärraketer förblir utmanande att konstruera och producera. Det är därför vi har en stark position på marknaden.

Att sedan Space-X lyder under USA:s exportkontroll – ett skäl varför det tidigare inte varit aktuellt för Europa och länder omnämnda ovan att bli beroende av dessa leverantörer – är en politisk fråga för andra att värdera.

Att nå rymden är viktigt. Att världen idag har hedrat Armstrong är ett fortsatt viktigt tecken på dess betydelse. Samtidigt handlar rymden om storpolitik och kompromisser. Då som nu. Skälen är flera och det är inte endast Europa som har en aktiv politik för tillträdet utan även USA, Ryssland, Kina, Indien, Japan, Brasilien, Israel, Korea och Iran…

Jag har genom mina år i branschen följt Ariane och en viktig skillnad, som inte belyses  här än (men samtidigt är denna artikel mer ett forum för en branschkonferens), är att alla andra länder jag nämnde satsar politiskt och ekonomisk på egna raketer för att främst hantera de egna institutionella satelliter, dvs deras raketer har dominerande egen statlig hemmamarknad. För Ariane är de flesta uppskjutningar kommersiella satelliter och mestadels av kontrakten kommer från kunder utanför EU. En annorlunda affärsmodell således som har fördelar, men även en svag punkt: den lilla egna hemmamarknaden (dvs den europeiska institutionella marknaden) gör Ariane raketen mycket beroende
av att underhålla kompetens och infrastruktur med kommersiella kontrakt.

Den japanska konkurrerande raketen har dragit sig ur den kommersiella marknaden på grund av de låga prisnivåer. Ariane konkurrerar, tvärt emot vad som artikel påskiner, främst med de ryska raketer medan de kinesiska och indiska väntar i kulisserna. Det finns flera skäl till detta. En del handlar om lasten. Tillgänglighet styr också. Men för samtliga gäller att priserna sjunker. Europa behöver som Sven Grahn påpekar bestämma sig för hur de i framtiden önskar hantera dels Europas egna institutionella behov men även relatera till den alltmer konkurrensutsatta kommersiella marknaden.

Personligen tror jag att Europa har teknik, kompetens och en erfarenhet att ta en framgångsrik del av den växande kakan. Det som saknas är produktportföljen. Men Space-X & Co kommer inte vara en konkurrent i närtid, tyvärr…

Kul att så många kommenreta artikeln. Några observationer:

Det som Rymdstyrelsen vill göra framgår av deras budgetunderlag: http://www.snsb.se/Global/Om%20Rymdstyrelsen/Budgetunderlag/Rymdstyrelse...

Så det är inte "mina" projekt utan myndighetens egen prioritering.

Att det är ryska Proton som just nu är Arianes huvudkonkurrent är korrekt, men den raketen har vissa kvalitetsproblem och jag tror att SpaceX Falcon Heavy kommer att bli huvudkonkurrenten om några år.

Att NASA är en överbyråkratiserad organisation är det ingen tvekan om. Men kongressen har tvingat NASA att arbeta på ett delvis nytt sätt genom att bl.a. köpa uppskjutningar och andra tjänster från företag som bl.a. SpaceX. Man har handlat upp tjänsterna på samma sätt som svensk offentlig förvaltning handlar upp saker som åldringsvård...Men det är fortfarande skattebetalarna som betalar. Folk glömmer ofta det i den allmänna euforin kring Elon Musk och hans SpaceX. Att sedan Hr Musk förmodilen är avsevärt bättre på att för en begränsad summa pengar utveckla ett rymdsystem än om det skulle ledas av NASA är också klart. Men....skattebetalarna betalar. SpaceX har inte precis gått lottlösa - NASA har pumpat in massor av pengar i SpaceX och konkurreneten Orbital. Något som ör möjligt genom en speceill lag som sätter normala upphandlingsregler ur spel.

Förresten, NASA har nog ett av världens starkaste varumärken...betydligt vassare än Tillväxtverkets.

Så det är lätt att utveckla satelliter! Ja, det är lättare, men gör ju att komplexiteten kan öka i motsvarande mån. Att skicka upp satelliter är inte heller snutet ur näsan. En bärraket är svår att få att fungera. Det är bl.a. mycket dyrt att utveckla styrautomaten.

Sverige har bra saker att bidra med i världens rymdverksamhet, både inom t.ex. klimatforskning men också vissa specialtekniker.

Jag säger inte med artikeln att man skall gå ur Ariane, men tycker att man skall överväga det som ett alternativ till det nuvarande katastrofala läget. Man måste fatta ett rationellt beslut som är begripligt för de som arbetar i branschen och för skattebetalarna.Om man skall fortsätta att subventionera Ariane i alla led så vill jag att vi skall veta varför.

Karl Magnusson har fel om svensk rymdbudget. Den ligger snarare på ca 800 milj/år (inte 1000 milj/år). Det är mindre än 0,3 *promille* av Sveriges BNP, ett belopp som tyvärr legat stilla så länge jag kan minnas, mindre ön vad som satsas på att subventionera Opera i landet - och av de blygsamma pengarna går mycket tillbaka i beställningar till svensk rymdflygindustri.
Lösningen på Sven Grahns problem är enkelt: ÖKA rymdbudgeten. Den har legat still för länge, är relativt sett mycket blygsam, ger stora följdeffekter (bl a svenska industribeställningar och s k spinoff), och med större rymdbudget har vi råd med att både vara med i Ariane OCH utföra andra projekt.
Ge mer pengar till rymdprojekt, helt enkelt. Det är spetsteknikutveckling som är lönsam! Ser i nyheterna att man tänkt sig satsa 30 miljarder på 1850-årsteknologin järnväg. Har vi slantar tll det, har vi banne mig råd att satsa något på rymden också!

--Ahrvid