Om författaren
Ulf Schyldt arbetar som politisk sekreterare på Folkpartiets riksdagskansli och är hjärtligt trött på att läsa debattartiklar om "skolan" som mer fokuserar på Jan Björklund än dagens problem med sjunkande kunskapsresultat.
Det märks allt tydligare att Miljöpartiet vill profilera sig som ett skolparti, och därför försöker man utmana Folkpartiet. Grön Ungdoms språkrör Rebecka Carlsson gör det senast i en Newsmill-artikel 2012-08-20.
Miljöpartiets angrepp är nästan alltid substanslösa och innehåller bara allmänna floskler. Carlsson uppehåller sig exempelvis mer vid att tala om ”skoldebatten” än att faktiskt tala om den svenska skolans problem. Eller än värre, artiklar som balanserar på gränsen till personangrepp. Även där märks Carlssons fixering vid utbildningsministerns person.
Att Sverige har en utbildningsminister som i tio år har talat om vikten av kunskap och om hur den svenska skolan praktiskt och konkret ska bli bättre – snarare än att leverera tomma visioner – är tydligen svårt att smälta. Men debatten handlar inte om ”Björklunds skola” utan om den svenska skolan. Om dess problem och brister – något som Miljöpartiet ogärna talar om.
Om nu kunskapsfokus är så provocerande och så dödande för kreativiteten, hur kommer det sig då att den enda konkreta punkten i Carlssons artikel handlar om att öka mängden teoretiska ämnen på yrkesprogrammen?
Miljöpartiets skolpolitik är full av motsägelser av det slaget. Man vill allt gott, är emot allt ont. Men varken problem eller förslag framställs konkret. Om det är debatt om skolan som önskas, varför då inte prata om problemen som finns i den svenska skolan? De är dessvärre inte få. Låt oss börja med läsförståelse. För att elever ska kunna vara kreativa, som Carlsson önskar, inser alla att det är önskvärt med en hög läsförståelse. En förutsättning för att kunna vara kreativ, är ju att man förstår problemet man förväntas lösa.
Den internationella undersökningen PISA (Program for International Student Assessment) visar att läsförståelsen hos svenska elever under lång tid har sjunkit. Var femte svensk elev når idag inte upp till vad Skolverket definierar som ”grundläggande nivå” i läsning. Den som inte når den grundläggande nivån i läsförståelse har stora svårigheter att ta till sig kunskap i andra ämnen. För att lära sig dessa, måste man ju förstå läromedlen. Hur ska eleverna då kunna utveckla sin kreativitet, om de har svårt att ens tillgodogöra sig grundläggande kunskap i ämnet?
En annan viktig internationell undersökning är TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study) som bland annat mäter förståelsen av matematikämnet. Även TIMSS visar att det finns långtgående brister i svenska skolelevers förståelse av grundläggande räkneoperationer. I rapporten från 2007 sägs till exempel: ”En elev kan ha flera parallella uppfattningar om ett och samma begrepp, vilka ofta är kontextuellt beroende. Uppfattningarna kan vara motstridiga och oförenliga och trots detta existera sida vid sida.”
Sådana motstridiga uppfattningar leder självklart till problem vid tillämpningen, rapporten fortsätter: ”…en och samma elev uppvisade en korrekt beräkning av två tal i en uppgift i ett sammanhang och en inkorrekt beräkning av samma tal i ett annat.”
Talet om att ökat kunskapsfokus i skolan skulle vara hämmande för kreativiteten hade varit mer trovärdigt, om Miljöpartiets företrädare hade erkänt att dagens skola har problem och talat om hur de vill lösa dem.
Det är enkelt att måla upp en vision om en bättre skola. Vem vill inte att alla människor ska få utveckla sina bästa sidor, och helst göra det av eget val och utifrån sina egna förutsättningar. Men när den visionen krockar med verkligheten handlar det om andra saker. Vilka chanser i livet får den som går ut skolan utan att kunna läsa, skriva och räkna ordentligt? Vilken nytta har den eleven av aldrig så vackra visioner?
Det finns ingen arbetsmarknad där skolpolitikers högtidstal om kreativitet och utveckling, kan ersätta individens egna kunskaper och färdigheter. Inte idag och inte heller i framtiden. Det är därför Miljöpartiet sviker alla de elever som skolan misslyckas med eller som misslyckas i skolan.
Carlsson raljerar om att Folkpartiets skolpolitik innebär en ”kraftmätning mot Sveriges alla elever att spotta ut tuggummit, ta av sig kepsen och sitta tysta och lyssna”. Men bakom detta raljerande döljer sig något som Miljöpartiet aldrig orkat ta ansvar för – elevernas arbetsmiljö. Bakom angrepp på kepsförbud och större behörigheter för lärare, ligger en vardag där alltför många skolelever känner oro för att gå till skolan.
Var tionde elev har någon gång känt rädsla och olust för att gå till skolan, visar Skolinspektionens årsrapport. Under den tid Miljöpartiet gav Socialdemokraterna sitt stöd, skars både befogenheterna och resurserna för skolan att ta itu med mobbingen ned.
Sedan alliansregeringen tillträdde 2006 har vi skärpt lagen, vilket glädjande nog lett till högre skadeståndsbelopp för dem som utsatts för övergrepp utan att skolan gjort tagit sitt ansvar. Vi har också skärpt kraven på den enskilda skolan att ha effektiva åtgärdsplaner – och satsat 40 miljoner på att ta fram forskningsbaserade åtgärder. Vi har även höjt kraven på tillgång till elevhälsovård betydligt. Och vi har också skärpt lärares och skolpersonals behörighet att ta itu med mobbare.
I riksdagen var Miljöpartiet emot åtgärden att flytta mobbare av hänsyn till mobbingoffret. Åtgärden skulle bara tas till om mobbingen hotade andra elevers säkerhet.
För att utveckla de talanger som behövs på arbetsmarknaden, krävs precis samma saker idag som tidigare – kunskaper, omdöme, flit och nyfikenhet. Man kan inte hoppa över kunskaperna. Då brister till slut även det andra. Man kan inte heller ignorera studiemiljön. Där lärare saknar befogenhet att ta itu med mobbare, där drabbas skolans redan svagaste elever.
Dagens och morgondagens samhälle har verkligen inte minskat behovet av att kunna läsa, skriva och räkna. Dagens och morgondagens skola bör därför heller inte lura i eleverna något annat än att dessa grundläggande färdigheter behövs.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46327
Sveriges skola är en flumskola där vi tappat både på matematik och naturvetenskapliga ämnen.
Permalänk | Anmäl
Jens A., 2012-08-22, 10:17
Bra artikel. Skulle dessutom vilja säga att följande citat:
"Grön Ungdoms språkrör Rebecka Carlsson målar tomma visioner istället för att erkänna skolans problem."
Hade kunnat beskriva större delen av miljöpartiets politik. Gärna tomma visioner men överhuvudtaget ingen förankring i problemlösning eller praktiska möjligheter.
Permalänk | Anmäl
Robert Johansson, 2012-08-22, 10:56
Artikelförfattaren har rätt i sin kritik mot miljöpartiets skolpolitik. Men på 1970-talet var även Centerns Ungdomsförbund och Folkpartiets Ungdomsförbund emot betyg. CUF ville enbart ha varvad utbildning. Här bör vi som är center- och folkpartister vara självkritiska när vi kritiserar miljöpartiet.
Permalänk | Anmäl
Ingemar Andersson i Katrineholm, 2012-08-22, 11:18
Jens, du har tyvärr allför rätt. Att förstå matematik är otroligt viktigt. Det grundlägger en förståelse för så mycket mer - inte bara naturvetenskap (i strikt mening), utan också så mycket annat. Alla statistiska påståenden vi utsätts för, att förstå hur programmering fungerar - och inte minst grundläggande vetenskapligt tänkande, som är beroende av logik.
Permalänk | Anmäl
Ulf Schyldt, 2012-08-22, 11:30
Ingemar, visst var det så. Tilltron till "flum" var utbrett - också i de borgerliga ungdomsförbunden och stundtals partierna också. Men när vi ser resultatet i form av sjunkande kunskaper, så måste man ju dra slutsatser och kunna byta åsikt.
Permalänk | Anmäl
Ulf Schyldt, 2012-08-22, 11:31
MP:s tes "ökat kunskapsfokus i skolan är hämmande för kreativiteten"
Är framsprunget ur ingenting alls. Vi som känner oss kreativa välsignar kunskap!
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-08-22, 11:45
Ulf. Menar du verkligen att Miljöpartiet vill profilera sig som ett skolparti. I så fall skulle de väl inte låta ett språkrör publicera en sådan osannolikt amatörmässig artikel som Rebecka Carlsson gjorde. Det var den enklaste ogenomtänkta progressivistiska retorik av sextiotalssnitt som hörts på länge. Visst är det glädjande att Folkpartiet tar brister i skolan på allvar även om tonen varit alarmistisk i överkant. Synd att Fp inte hart varit skarpare i sin problemanays. Att du är trött på skallet på Bjöklund är förståeligt för ingen tycker väl att det är så lustigt att hånas i årtal. Men det finns goda skäl till kritiken mot stora delar av skolminsterns åtgärder. Han lägger sig i den professionella delen av veksamheten genom att skriva lärarna på näsan om hur de ska undervisa. Han har tidigare i hög grad förväxlat bedömning för betygssätning med bedömning för mer nyanserad och rådgivande återkoppling. Han har trott att tidigare betyg och flera betygssteg är en kungsväf till bättre kvalitet. Han har inte förrän sent uppfattat att huvudproblemet med matte/no är ett rekryteringsproblem och i stället trott att reformer i lärarnas grundutbildning är problemet Så är det inte. Han ser på TIMMS och PISA som ett slags kunskapsolympiad i stället för som indikatorer och ingångar till fortsatt analys. Kort sagt har vi en utbildningsmiister som har ett kunskapsfokus men säger väldigt lite om vilka kunskaper i vilka kunskapsormer och som är hemfallen åt enkla quick fix-lösningar i stället för mer genomgripande probleanalys. Skolministern har lärt sig lite mer om skolan under sina sex år på posten och jag ger honom gärna klapp på axeln för att han (i) har slutat använda det meningslösa "flum"ordet, vilket ju betyder att personen inte förmår precisera sin kritik, (ii) för att sent om sider förstått rekryteringsproblemet och behovet av karriärvägar för lärare och (iii) för att han har uppfattat läsutvecklingens betydelse för de totala skolresultaten. Det artar sig.
Permalänk | Anmäl
Göran Linde, 2012-08-22, 12:04
Göran Linde: Det enda som är alarmistiskt är att var femte elev inte kan läsa. Förövrigt är kunskapsfokus avgörande för ett land där det endast är en hög kunskaps- och utbildningsnivå som motiverar våra höga löner.
Permalänk | Anmäl
Christer Eriksson, 2012-08-22, 13:05
Visst har läskunnigheten sjunkit. Men varför det? Om nu Björklund är så bra. Varför har det inte blivit bättre? Schyldt verkar ha fullständigt missförstått artikeln han kommenterar. Den propagerar inte för en lägre kunskapsnivå. Snarare tvärtom. Schyldt lider av den kraftiga missuppfattningen att kreativitet är kontraproduktivt när det gäller lärande. Så är inte fallet. Pedaogisk forskning har visat på motsatsen. Metkognitiv aktivitet gynnar prestationerna. Kunskap och färdigheter är inte heller samma sak. Han hänvisar dessutom till TIMMS i frågan om matematiken. Ja, att Björklunds skola är dålig kan vi väl vara överens om. Att så många går ur Björklunds skola utan riktiga färdigheter i matte och svenska är naturligtvis skrämmande.
Skolverkets utredningar ha visat vad som behövs och vad som skiljer Sverige från exempelvis Kina när det gäller matematik. Kinesiska elever exempelvis är mer KREATIVA. De är mer inriktade på PROBLEMLÖSNING och inte den katederkorvstoppning som FP står för. Tyvärr kör majoren alltsomoftast över skolverkets kompetens.
Kardinalfelet som Schyldt, Björklund m.fl gör är att se katederundervisning och kunskapsfokus som synonymer.
#6 Det där är inte sant, Alvin! Så står det faktiskt inte i artikeln!
#7 Tack Göran, för ett NYANSERAT inlägg
Permalänk | Anmäl
Johnny Lilja, 2012-08-22, 16:50
Hepp, man borde korrekturläsa först :-)
Metakognitiv resp. pedagogisk ska det förstås vara. Bärbara har alldeles för små tangenter!
Permalänk | Anmäl
Johnny Lilja, 2012-08-22, 16:53
En bra artikel. Folkpartiet, eller åtmintone alliansen, är det självklara valet för oss välutbildade småbarnsföräldrar som vill ha våra barn i en bra skola. Jag tackar Björklund för att han initierat och lett debatten under många år. Vändningen har inte riktigt kommit än, men det tar tid att vända en sjunkande skuta, eller hur man nu säger.
Permalänk | Anmäl
Tom Eliasson, 2012-08-22, 20:42
Kan man inte ta och titta lite närmare på det här med Finlands skolor som man ju sagt är så bra och se om det finns någon inspiration att hämta?
Permalänk | Anmäl
Elin Olsson, 2012-08-22, 21:50
#9 Johnny Lilja sa (#6 Det där är inte sant, Alvin! Så står det faktiskt inte i artikeln!)
Nej, det stor så här:
"Talet om att ökat kunskapsfokus i skolan skulle vara hämmande för kreativiteten hade varit mer trovärdigt........"
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-08-23, 07:56
@Johnny Lilja, fösöker du verkligen påstå att TIMSS-rapporten från 2007, som jag citerar - som kom ut ett år efter att alliansregeringen tillträtt, visar resultatet av alliansens politik?
Ja, då är det väl rätt uppenbart att du ser de orsaksförhållanden du VILL se, ingenting annat.
De kunskaper och färdigheter som TIMSS och PISA mäter, är resultatet av flera års skolutbildning. Läsförståelse och matematisk kunskap förvärvas och tränas successivt under flera år. Ett eller ens ett par års förändringar gör liten skillnad.
Och 2007 hade knappt och jämt utredningarna för det nya betygssystemet, nya läroplaner, ny lärarutbuildning osv. tillsats. Än mindre några lagar ändrats.
De skolelever som började skolan 2006 går nu i sexan, och de blir de första som får uppleva en av reformerna - tidigare betyg. Om ungefär fyra, fem år, kan vi börja jämföra om det gjorde dem bättre rustade inför gymnasiet (dvs. när de har gått ut gymnasiet och vi kan börja jämföra deras slutbetyg med tidigare årskullar).
Och det är som sagt en av reformerna. Den reformerade lärarutbildningen kommer vi att få vänta minst ett tiotal år på resultatet.
Permalänk | Anmäl
Ulf Schyldt, 2012-08-23, 08:30
@Elin: Jodå, Finlands skolor är förebild på många sätt. En hel del av inspirationen till flera av reformerna kommer från dem. Men det finns ju också skillnader mellan skolsystemen, så det gör att det inte alltid går att överföra allt rakt av.
Men en av de saker som hånas mest, dvs. "katederundervisning", visar sig ju inte bara i Finlands exempel vara mer framgångsrikt än de svenska skolornas "fria arbete", utan också i forskning om elevers resultat i matematik.
Permalänk | Anmäl
Ulf Schyldt, 2012-08-23, 08:40
Christer Eriksson. Vad har du för belägg för att var femte elev inte kan läsa och vilka åldrar avser du? Det är ju så att elever befinner sig i olika steg i läsutvecklingen där de lägre är avkodning följt av automatisering och de högre mer nyanserade färdigheter i granskande och tolkande textanalys. Vilken nivå som i vilken ålder skall betraktas som godtagbar bygger på värderande avgöranden. Eftersom kursplanerna innehåller (innehöll) mål att uppnå, vilka anger godtagbara färdigheter i olika åldrar ,så kan vi förstås ange siffor för hur många som når dit men det betyder inte att de som inte når fram inte kan läsa. De läser sämre. Somliga svaga läsare hämtar upp eftersläpet i mognare ålder. Men visst håller jag med om att läsutvecklingen skall ha ett tydligt fokus i skolan eftersom det är den faktor som har starkast samband med totala skolresultat.
Det här med kunskapsfokus är ett lite konstigt inslag i skoldebatten. Det är lite som att måla en karikatyr av en tänkt motståndare och sedan kasta smuts på den. Det finns nämligen (mig veterligt) inte en enda kvalificerad pedagog som anser något annat än att skolans främsta syfte är elevers kunskapsförvärv. Däremot finns det ju olikheter i vilka kunskaper man lyfter fram och i vilka kunskapsformer. Min egen uppfattning är att det vi kallar "epistemiskt vetande" d.v.s vetande om fakta, begrepp och samband, är nödvändigt och grundläggande för att tolkande, nyskapande, originellt problemlösande, och reflekterande kunskapsformer ska kunna utvecklas. Om vi är överens om det epistemiska vetandets nödvändighet kanske vi också kan vara överens om att det inte är tillräckligt utan skall användas dels för sitt egenvärde, dels för att också utveckla färdigheter, reflektion och skapande. Den grundläggande kunskapen kan väl gärna få förmedlas genom katalogt lärande men vi behöver också analogt och dialogt lärande. Vilka lärandeformer som skall tillämpas för vilka stoff är en fråga för lärarnas professionella avgöranden, inte för skolpolitikers klåfingrighet.
Jag vill också gärna säga någonting om det avskyvärda ordet "flum" och dess användning i skoldebatten. Ordet etablerades på sextiotalet och avsåg ursprungligen att vara rökig i bollen av cannabis. In i skoldebatten kom det i kritiken av en numera lyckligt bortglömd amerikansk pedagog, Carl Rogers, som hade den egendomliga uppfattningen att lektionspass inte skulle vara förplanerade utan "utspinna sig".Senare kom ordet att användas om slappa lektionspass i progressivistisk anda såsom dåligt planerade grupparbeten med redovisningar som inte hade mycket att ge. Därefter kom ordet att användas om hela den progressivistiska traditionen och den demokratiska andan och undersökande arbetssätten. Den traditionen är ett gemensamt arv i hela den liberalt demokratiska och eknomiskt utvecklade västvärlden och ingalunda något socialdemokratiskt påfund Ursprunget finner vi som bekant i John Deweys och William Kilpatrcks försöksskolor i Chikago vid nittonhundratalets början, liksom hos vissa europeiska pedagoger som Maria Montessori och Celestine Freinet. Den svenska progressivismen, som blev officiell skolpolitik efter 1946 års skolkommission är en import av den amerikanska varianten. Att tala om 40 år av "flumskola" som Björklund har gjort innebär att underkänna hela moderniseringen av skolan och helt glömma att den svenska skolan har legat i världstopp under sextio och sjuttiotalen när Lgy -65, Lgy 70, Lgr -62 och Lgr -69 tillämpades.
Permalänk | Anmäl
Göran Linde, 2012-08-23, 10:56
Kan någon vara vänlig och definiera "katederundervisning". Det ska visst vara något farligt som leder till "korvstoppning". Nå. Det kan mycket väl vara så att kinesiska elever är mer kreativa i problemlösning i såväl matematik som andra ämnen. Jag slår mig dock i backen på att de också har tvingats slå i sig de grundläggande kunskaper somkrävs för att vara kreativ. När jag bygger på min veranda tar det längre tid för mig än för en snickare och det händer att jag gör fel, gör om och får fundera ut alternativ. Men jag skulle vara helt ställd om jag inte innan jag började dels kunde använda verktygen, skilja dem åt, välja rätt format samt läsa (instruktioner) och räkna.
Jag Är lärare och ser hur grunderna, läsa, skriva, räkna (tänka) vacklar hos många elever. Då är många gånger det bästa individualiserade stödet var elev i en klass kan få en välorganiserad katederundervisning; alltså i så måtto att läraren visar på grunder, arbetsmetoder, modeller och genvägar. Sedan finns han eller hon där till stöd och hjälp. Praktskt och bra!
Permalänk | Anmäl
sören holdar, 2012-08-23, 15:52
sören holdar #17 ":Då är många gånger det bästa individualiserade stödet var elev i en klass kan få en välorganiserad katederundervisning; alltså i så måtto att läraren visar på grunder, arbetsmetoder, modeller och genvägar. Sedan finns han eller hon där till stöd och hjälp. Praktskt och bra."
Precis! Vad är alternativet? Att eleverna själva söker kunskap och jobbar själva? Är inte det att gå över ån efter vatten när de har lärare som ska kunna förmedla kunskapen, visa på grunder, arbetsmetoder, modeller och genvägar mycket snabbare och effektivare?
Inom matematiken är definitioner - entydiga och tillräckliga - a och o. Många elever nuförtiden tycks inte ha dessa klart för sig dessa och har ingen enhetlig syn på dessa, därför att lärare inte kollar att de får med sig detta. Att definiera begrepp så att alla är överens om vad de pratar om, är viktigt i många andra ämnen också och det är lärarens sak att se till. Annars blir ju allting förvirrat. Dessutom måste eleverna ha vissa basfakta och färdigheter.
Permalänk | Anmäl
Ina Höst, 2012-08-23, 18:07
Oj, Ulf! Hur tänkte du när du skrev det här?
"Miljöpartiets angrepp är nästan alltid substanslösa och innehåller bara allmänna floskler."
Första tesen att de "nästan alltid [är] subststanslösa" är rätt hård men OK, du öppnar för att det finns utspel med substans. Fint så! Men sen följer du upp detta med att "[de] innehåller bara allmänna floskler".
Detta är bekymmersamt av flera anledningar. För det första kan man väl tycka att kategoriska uttalanden av den typen är rätt tomma och floskelliknande, och för det andra innebär det att de utspel du menar har substans (för du erkänner att det ibland finns substans i vissa av deras utspel) endast består av "allmänna floskler". Så du finner alltså substans i allmänna floskler? Är det verkligen allmänna floskler då?
Antagligen kommer du inte bry dig, men jag vore jättetacksam om du skulle svara. Ett möjligt svar som jag direkt skulle förstå är något i stil med "attans, jag skulle nog täknt över den formuleringen lite bättre - det blev inte riktigt som jag tänkt mig". Men om du verkligen står bakom din formulering 100% skulle jag jättegärna höra hur du resonerar. Har du lust att dela med dig?
(Snälla- Vänligen beakta att jag röstar blankt och både gillar och ogillar olika delar av MP och FP's politik, så kom helst inte dragande med "jäkla MP-troll" et cetera. Jag är bara intresserad av tankegångarna kring formuleringen av ett politiskt utspel här.)
Tack på förhand!
Permalänk | Anmäl
Carl Piper, 2012-08-23, 21:35
19 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Sveriges skola är en flumskola där vi tappat både på matematik och naturvetenskapliga ämnen.
Bra artikel. Skulle dessutom vilja säga att följande citat:
"Grön Ungdoms språkrör Rebecka Carlsson målar tomma visioner istället för att erkänna skolans problem."
Hade kunnat beskriva större delen av miljöpartiets politik. Gärna tomma visioner men överhuvudtaget ingen förankring i problemlösning eller praktiska möjligheter.
Artikelförfattaren har rätt i sin kritik mot miljöpartiets skolpolitik. Men på 1970-talet var även Centerns Ungdomsförbund och Folkpartiets Ungdomsförbund emot betyg. CUF ville enbart ha varvad utbildning. Här bör vi som är center- och folkpartister vara självkritiska när vi kritiserar miljöpartiet.
Jens, du har tyvärr allför rätt. Att förstå matematik är otroligt viktigt. Det grundlägger en förståelse för så mycket mer - inte bara naturvetenskap (i strikt mening), utan också så mycket annat. Alla statistiska påståenden vi utsätts för, att förstå hur programmering fungerar - och inte minst grundläggande vetenskapligt tänkande, som är beroende av logik.
Ingemar, visst var det så. Tilltron till "flum" var utbrett - också i de borgerliga ungdomsförbunden och stundtals partierna också. Men när vi ser resultatet i form av sjunkande kunskaper, så måste man ju dra slutsatser och kunna byta åsikt.
MP:s tes "ökat kunskapsfokus i skolan är hämmande för kreativiteten"
Är framsprunget ur ingenting alls. Vi som känner oss kreativa välsignar kunskap!
Ulf. Menar du verkligen att Miljöpartiet vill profilera sig som ett skolparti. I så fall skulle de väl inte låta ett språkrör publicera en sådan osannolikt amatörmässig artikel som Rebecka Carlsson gjorde. Det var den enklaste ogenomtänkta progressivistiska retorik av sextiotalssnitt som hörts på länge. Visst är det glädjande att Folkpartiet tar brister i skolan på allvar även om tonen varit alarmistisk i överkant. Synd att Fp inte hart varit skarpare i sin problemanays. Att du är trött på skallet på Bjöklund är förståeligt för ingen tycker väl att det är så lustigt att hånas i årtal. Men det finns goda skäl till kritiken mot stora delar av skolminsterns åtgärder. Han lägger sig i den professionella delen av veksamheten genom att skriva lärarna på näsan om hur de ska undervisa. Han har tidigare i hög grad förväxlat bedömning för betygssätning med bedömning för mer nyanserad och rådgivande återkoppling. Han har trott att tidigare betyg och flera betygssteg är en kungsväf till bättre kvalitet. Han har inte förrän sent uppfattat att huvudproblemet med matte/no är ett rekryteringsproblem och i stället trott att reformer i lärarnas grundutbildning är problemet Så är det inte. Han ser på TIMMS och PISA som ett slags kunskapsolympiad i stället för som indikatorer och ingångar till fortsatt analys. Kort sagt har vi en utbildningsmiister som har ett kunskapsfokus men säger väldigt lite om vilka kunskaper i vilka kunskapsormer och som är hemfallen åt enkla quick fix-lösningar i stället för mer genomgripande probleanalys. Skolministern har lärt sig lite mer om skolan under sina sex år på posten och jag ger honom gärna klapp på axeln för att han (i) har slutat använda det meningslösa "flum"ordet, vilket ju betyder att personen inte förmår precisera sin kritik, (ii) för att sent om sider förstått rekryteringsproblemet och behovet av karriärvägar för lärare och (iii) för att han har uppfattat läsutvecklingens betydelse för de totala skolresultaten. Det artar sig.
Göran Linde: Det enda som är alarmistiskt är att var femte elev inte kan läsa. Förövrigt är kunskapsfokus avgörande för ett land där det endast är en hög kunskaps- och utbildningsnivå som motiverar våra höga löner.
Visst har läskunnigheten sjunkit. Men varför det? Om nu Björklund är så bra. Varför har det inte blivit bättre? Schyldt verkar ha fullständigt missförstått artikeln han kommenterar. Den propagerar inte för en lägre kunskapsnivå. Snarare tvärtom. Schyldt lider av den kraftiga missuppfattningen att kreativitet är kontraproduktivt när det gäller lärande. Så är inte fallet. Pedaogisk forskning har visat på motsatsen. Metkognitiv aktivitet gynnar prestationerna. Kunskap och färdigheter är inte heller samma sak. Han hänvisar dessutom till TIMMS i frågan om matematiken. Ja, att Björklunds skola är dålig kan vi väl vara överens om. Att så många går ur Björklunds skola utan riktiga färdigheter i matte och svenska är naturligtvis skrämmande.
Skolverkets utredningar ha visat vad som behövs och vad som skiljer Sverige från exempelvis Kina när det gäller matematik. Kinesiska elever exempelvis är mer KREATIVA. De är mer inriktade på PROBLEMLÖSNING och inte den katederkorvstoppning som FP står för. Tyvärr kör majoren alltsomoftast över skolverkets kompetens.
Kardinalfelet som Schyldt, Björklund m.fl gör är att se katederundervisning och kunskapsfokus som synonymer.
#6 Det där är inte sant, Alvin! Så står det faktiskt inte i artikeln!
#7 Tack Göran, för ett NYANSERAT inlägg
Hepp, man borde korrekturläsa först :-)
Metakognitiv resp. pedagogisk ska det förstås vara. Bärbara har alldeles för små tangenter!
En bra artikel. Folkpartiet, eller åtmintone alliansen, är det självklara valet för oss välutbildade småbarnsföräldrar som vill ha våra barn i en bra skola. Jag tackar Björklund för att han initierat och lett debatten under många år. Vändningen har inte riktigt kommit än, men det tar tid att vända en sjunkande skuta, eller hur man nu säger.
Kan man inte ta och titta lite närmare på det här med Finlands skolor som man ju sagt är så bra och se om det finns någon inspiration att hämta?
#9 Johnny Lilja sa (#6 Det där är inte sant, Alvin! Så står det faktiskt inte i artikeln!)
Nej, det stor så här:
"Talet om att ökat kunskapsfokus i skolan skulle vara hämmande för kreativiteten hade varit mer trovärdigt........"
@Johnny Lilja, fösöker du verkligen påstå att TIMSS-rapporten från 2007, som jag citerar - som kom ut ett år efter att alliansregeringen tillträtt, visar resultatet av alliansens politik?
Ja, då är det väl rätt uppenbart att du ser de orsaksförhållanden du VILL se, ingenting annat.
De kunskaper och färdigheter som TIMSS och PISA mäter, är resultatet av flera års skolutbildning. Läsförståelse och matematisk kunskap förvärvas och tränas successivt under flera år. Ett eller ens ett par års förändringar gör liten skillnad.
Och 2007 hade knappt och jämt utredningarna för det nya betygssystemet, nya läroplaner, ny lärarutbuildning osv. tillsats. Än mindre några lagar ändrats.
De skolelever som började skolan 2006 går nu i sexan, och de blir de första som får uppleva en av reformerna - tidigare betyg. Om ungefär fyra, fem år, kan vi börja jämföra om det gjorde dem bättre rustade inför gymnasiet (dvs. när de har gått ut gymnasiet och vi kan börja jämföra deras slutbetyg med tidigare årskullar).
Och det är som sagt en av reformerna. Den reformerade lärarutbildningen kommer vi att få vänta minst ett tiotal år på resultatet.
@Elin: Jodå, Finlands skolor är förebild på många sätt. En hel del av inspirationen till flera av reformerna kommer från dem. Men det finns ju också skillnader mellan skolsystemen, så det gör att det inte alltid går att överföra allt rakt av.
Men en av de saker som hånas mest, dvs. "katederundervisning", visar sig ju inte bara i Finlands exempel vara mer framgångsrikt än de svenska skolornas "fria arbete", utan också i forskning om elevers resultat i matematik.
Christer Eriksson. Vad har du för belägg för att var femte elev inte kan läsa och vilka åldrar avser du? Det är ju så att elever befinner sig i olika steg i läsutvecklingen där de lägre är avkodning följt av automatisering och de högre mer nyanserade färdigheter i granskande och tolkande textanalys. Vilken nivå som i vilken ålder skall betraktas som godtagbar bygger på värderande avgöranden. Eftersom kursplanerna innehåller (innehöll) mål att uppnå, vilka anger godtagbara färdigheter i olika åldrar ,så kan vi förstås ange siffor för hur många som når dit men det betyder inte att de som inte når fram inte kan läsa. De läser sämre. Somliga svaga läsare hämtar upp eftersläpet i mognare ålder. Men visst håller jag med om att läsutvecklingen skall ha ett tydligt fokus i skolan eftersom det är den faktor som har starkast samband med totala skolresultat.
Det här med kunskapsfokus är ett lite konstigt inslag i skoldebatten. Det är lite som att måla en karikatyr av en tänkt motståndare och sedan kasta smuts på den. Det finns nämligen (mig veterligt) inte en enda kvalificerad pedagog som anser något annat än att skolans främsta syfte är elevers kunskapsförvärv. Däremot finns det ju olikheter i vilka kunskaper man lyfter fram och i vilka kunskapsformer. Min egen uppfattning är att det vi kallar "epistemiskt vetande" d.v.s vetande om fakta, begrepp och samband, är nödvändigt och grundläggande för att tolkande, nyskapande, originellt problemlösande, och reflekterande kunskapsformer ska kunna utvecklas. Om vi är överens om det epistemiska vetandets nödvändighet kanske vi också kan vara överens om att det inte är tillräckligt utan skall användas dels för sitt egenvärde, dels för att också utveckla färdigheter, reflektion och skapande. Den grundläggande kunskapen kan väl gärna få förmedlas genom katalogt lärande men vi behöver också analogt och dialogt lärande. Vilka lärandeformer som skall tillämpas för vilka stoff är en fråga för lärarnas professionella avgöranden, inte för skolpolitikers klåfingrighet.
Jag vill också gärna säga någonting om det avskyvärda ordet "flum" och dess användning i skoldebatten. Ordet etablerades på sextiotalet och avsåg ursprungligen att vara rökig i bollen av cannabis. In i skoldebatten kom det i kritiken av en numera lyckligt bortglömd amerikansk pedagog, Carl Rogers, som hade den egendomliga uppfattningen att lektionspass inte skulle vara förplanerade utan "utspinna sig".Senare kom ordet att användas om slappa lektionspass i progressivistisk anda såsom dåligt planerade grupparbeten med redovisningar som inte hade mycket att ge. Därefter kom ordet att användas om hela den progressivistiska traditionen och den demokratiska andan och undersökande arbetssätten. Den traditionen är ett gemensamt arv i hela den liberalt demokratiska och eknomiskt utvecklade västvärlden och ingalunda något socialdemokratiskt påfund Ursprunget finner vi som bekant i John Deweys och William Kilpatrcks försöksskolor i Chikago vid nittonhundratalets början, liksom hos vissa europeiska pedagoger som Maria Montessori och Celestine Freinet. Den svenska progressivismen, som blev officiell skolpolitik efter 1946 års skolkommission är en import av den amerikanska varianten. Att tala om 40 år av "flumskola" som Björklund har gjort innebär att underkänna hela moderniseringen av skolan och helt glömma att den svenska skolan har legat i världstopp under sextio och sjuttiotalen när Lgy -65, Lgy 70, Lgr -62 och Lgr -69 tillämpades.
Kan någon vara vänlig och definiera "katederundervisning". Det ska visst vara något farligt som leder till "korvstoppning". Nå. Det kan mycket väl vara så att kinesiska elever är mer kreativa i problemlösning i såväl matematik som andra ämnen. Jag slår mig dock i backen på att de också har tvingats slå i sig de grundläggande kunskaper somkrävs för att vara kreativ. När jag bygger på min veranda tar det längre tid för mig än för en snickare och det händer att jag gör fel, gör om och får fundera ut alternativ. Men jag skulle vara helt ställd om jag inte innan jag började dels kunde använda verktygen, skilja dem åt, välja rätt format samt läsa (instruktioner) och räkna.
Jag Är lärare och ser hur grunderna, läsa, skriva, räkna (tänka) vacklar hos många elever. Då är många gånger det bästa individualiserade stödet var elev i en klass kan få en välorganiserad katederundervisning; alltså i så måtto att läraren visar på grunder, arbetsmetoder, modeller och genvägar. Sedan finns han eller hon där till stöd och hjälp. Praktskt och bra!
sören holdar #17 ":Då är många gånger det bästa individualiserade stödet var elev i en klass kan få en välorganiserad katederundervisning; alltså i så måtto att läraren visar på grunder, arbetsmetoder, modeller och genvägar. Sedan finns han eller hon där till stöd och hjälp. Praktskt och bra."
Precis! Vad är alternativet? Att eleverna själva söker kunskap och jobbar själva? Är inte det att gå över ån efter vatten när de har lärare som ska kunna förmedla kunskapen, visa på grunder, arbetsmetoder, modeller och genvägar mycket snabbare och effektivare?
Inom matematiken är definitioner - entydiga och tillräckliga - a och o. Många elever nuförtiden tycks inte ha dessa klart för sig dessa och har ingen enhetlig syn på dessa, därför att lärare inte kollar att de får med sig detta. Att definiera begrepp så att alla är överens om vad de pratar om, är viktigt i många andra ämnen också och det är lärarens sak att se till. Annars blir ju allting förvirrat. Dessutom måste eleverna ha vissa basfakta och färdigheter.
Oj, Ulf! Hur tänkte du när du skrev det här?
"Miljöpartiets angrepp är nästan alltid substanslösa och innehåller bara allmänna floskler."
Första tesen att de "nästan alltid [är] subststanslösa" är rätt hård men OK, du öppnar för att det finns utspel med substans. Fint så! Men sen följer du upp detta med att "[de] innehåller bara allmänna floskler".
Detta är bekymmersamt av flera anledningar. För det första kan man väl tycka att kategoriska uttalanden av den typen är rätt tomma och floskelliknande, och för det andra innebär det att de utspel du menar har substans (för du erkänner att det ibland finns substans i vissa av deras utspel) endast består av "allmänna floskler". Så du finner alltså substans i allmänna floskler? Är det verkligen allmänna floskler då?
Antagligen kommer du inte bry dig, men jag vore jättetacksam om du skulle svara. Ett möjligt svar som jag direkt skulle förstå är något i stil med "attans, jag skulle nog täknt över den formuleringen lite bättre - det blev inte riktigt som jag tänkt mig". Men om du verkligen står bakom din formulering 100% skulle jag jättegärna höra hur du resonerar. Har du lust att dela med dig?
(Snälla- Vänligen beakta att jag röstar blankt och både gillar och ogillar olika delar av MP och FP's politik, så kom helst inte dragande med "jäkla MP-troll" et cetera. Jag är bara intresserad av tankegångarna kring formuleringen av ett politiskt utspel här.)
Tack på förhand!
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.