Blunda inte för växande antisemitism i vårt parti

Ilmar Reepalu har aldrig någonsin gjort några antisemitiska utspel så enkelt är det med den saken!

Antisemitismen i Skåne är till stora delar en myt.

Bo T:
Din kommentar är ganska ogienomtänkt samt fattig i sin karraktär vad gäller allmänn sans och humanism, tycker jag.
Det är som att påstå att om det börjar mögla i sitt eget hus lämnar man det...istället för att kalla in på sanerare!
Antisemitism (och all annan djävulskap som tex. neonazism, muslimsk fanatism, misogyni etc.) bör bekämpas där man står. Såvida du inte är antisemit själv, det vill säga.

Malte Skogsnäs:
Det är korrekt att stor del av antisemitism kommer ifrån ett stort antal muslimska länder i mellanöstern i dagsläget men skiten kommer inte ursprungligen därifrån och genomsyrar fortfarande Europa (framför allt i östländerna samt Ryssland).
Långt innan staten/landet Israel bildades (efter 2:a V. kriget 1948) hägrade den överallt. T.o.m USA.

Sven Ekberg:
Säg mig det parti som är rent från elände i form utav enkla lösningar a la extremåsikter? Förmodligen kommer du fram till det faktumet att partier består utav individer (liksom i stort i samhället). Med andra ord går finns där inget annat sätt att stå emot vrångbilder utav medmänniskor utan ett: att ta fighten där den existerar. Vill man ha ett parti utan skit får man hjälpas åt att rensa ut det just därifrån. Det finns inga enkla lösningar om vi vill behålla en demokrati. Det ligger i demokratins grundnatur.

Dina exempel haltar betänkligt!

Citaten ”om 50 år finns inte Israel längre”, "Israel är en olaglig statsbildning och bör upphöra" eller exemplet på kartor utan staten Israel - är inte exempel på Antisemitism. Det är inte uttryck för ett hat baserat på religion. Det är möjligen antisionism. Jag är motståndare till alla idéer om att en statsbildning kan byggas på religion, eller att teritorriella anspråk kan baseras på religiösa urkunder.

Att jag hatar det staten Israel gör med koncentrationslägret Gaza, har inget som helst samband med mina synpunkter på Judendomen som religion. Jag är antisionist. Det är ett motstånd mot en vansinnig politisk ideologi, inte ett motstånd mot någon religion.

Att du oroas över förmågan att skilja på den israeliska militärens agerande på västbanken tusen mil härifrån och den judiska minoriteten i svenska städer, borde få dig att undvika att blanda samman antisionism med antisemitism.

Sossarna behandlar gärna intolerans med tolerans när den kommer från rätt håll och berikar partiet.

Krister Kronlind

Tydligen finns inte Palestina områden i israeliska läroböcker och palestinierna demoniseras som våldsamma, primitiva, underlägsna, aggressiva, opålitliga.

"Maps of Israel included all the territory between the Mediterranean Sea and the River Jordan. Many textbooks showed maps of the Middle East on which only Israel's name appeared, with the territories of the surrounding Arab countries left blank"

"He claims Arabs are portrayed in these textbooks as primitive, inferior in comparison to Jews, violent, untrustworthy, fanatic, treacherous and aggressive. "

http://en.wikipedia.org/wiki/Textbooks_in_Israel

#9 Carl Westlund,

nej, det är du som är historielös. Judarna har historiskt sett levt i relativt god harmoni i mellanöstern; koranen menar dessutom att gud ämnat israel åt judarna. Emellertid har Europa haft oräknerliga fall av judeförföljelser.

"Jews and Christians living under early Muslim rule were known as dhimmis, a status that was later also extended to other non-Muslims like Hindus. As dhimmis they were to be tolerated, and entitled to the protection and resources of the Ummah, the Muslim commonwealth. "

Källa: Wehr (1976) pp. 515, 516.

Krister Kronlind

"Många av de personer som uttalat antisemitiska vanföreställningar i vår närhet har rötterna i Mellanöstern."

********************************************

Vilka socialdemokrater har sagt vad?

@#8 Olle Montanus
>Det finns inga belägg för att antisemismen skulle ha ökat i Sverige.
Verkligen? Islam ökar i Sverige, därmed hatet emot framförallt judar och även kristna och allehanda Kafir.
Nu går kommunister, islamister och nazister hand i hand för att göra slag i saken, utan någon som helst motstånd - eftersom då är man rasist.

Det spelar väl ingen roll vad Judarna gjort eller gör runtom i världen. Inte skall väl Svenskfödda Judar behöva lida för andras synder? Varför dra in Palestinafrågan i detta?

Flera av Malmös Judar har bott här under generationer.

Det spelar väl ingen roll vad Judarna gjort eller gör runtom i världen. Inte skall väl Svenskfödda Judar behöva lida för andras synder? Varför dra in Palestinafrågan i detta?

Flera av Malmös Judar har bott här under generationer.

#18 Henrik C, 2012-08-22

Fria fantasier från din sida. Däremot är det ju så att högerextremistiska partier med nynazistiska rötter numera bjuds in till Knesset. Inte så konstigt med tanke på att Israel numera styrs av högerextremister som kallar afrikaner för "infiltratörer" och "cancer".

#22 Henrik C

Lögn. Reepalu har inte krävt att judar ska ta avstånd från Israel. Han uttryckte en önskan om att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza.

"Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler."

http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/-/reepalu-israel...

Vad som istället hände var att den pro-israeliska lobbyn satte igång ett vidrigt mediadrev med få motsvarigheter i modern tid.

Det är otroligt att så fort en jude uttalar sig om det skrämmande omotiverade hatet mot judar i Sverige så skall genast staten Israel blandas in.

Och hur kan någon se staten Israels missgärningar men totalt blunda för de missgärningar som kommer från Israels muslimska grannländer?

Och vad har judarna i Malmö med Israel att göra? Skall vi avkräva svar och ursäkter från muslimerna i Sverige för vad varenda muslimskt land gör mot t.ex. sina kvinnor?

#16 TM1970

Du förskönar bilden av "dhimmis". Läs gärna:

http://www.australianislamistmonitor.org/index.php?option=com_content&ta...

#16 TM1970

"Judarna har historiskt sett levt i relativt god harmoni i mellanöstern; koranen menar dessutom att gud ämnat israel åt judarna. "

Och hur ofta hör man det korancitatet refereras till av islamisterna i melanöstern?

Läs nedanstående och fundera igen på hur bra judarna behandlades under arabiskt styre:

http://www.newsmill.se/artikel/2012/07/19/myt-att-muslimer-och-judar-lev...

Kommentarerna här visar att det är ett problem att folk har så förtvivlat svårt att hålla isär begreppen.
1) Kritik av Israel är inte antisemitism. Tyvärr så vill israelvännerna ofta ha det till det och då urholkas begreppet antisemitism. Tyvärr kan ju det leda till att VERKLIG antisemitism inte tas på allvar.
2) Judarna i Sverige är inte ansvariga för Israels politik. Man behöver väl knappast säga att förföljelse på den här grunden är både korkad och förkastlig.

Tyvärr verkar de som röstar blunda för det mesta vilket möjliggjort den politik och inställning vi har bland politiker/partier samt den resulterande (och berättigade) politikerförakt. Denna utveckling underblåses också av en väldigt vinklad media Israel är inga helgon och kritiken mot deras agerande är ofta berättigad men motsvarande kritik mot terrorism mot Israel/judar från islamsk håll lyser ofta med frånvaro. Jag antar att ofta bekräftar svensk media antiisrael/antijudisk propaganda för muslimer.

Andra mer farliga tendenser är de terrorister vi nu exporterar till följd av radikalisering i de samhällsenklaver vilket byggs upp. Socialdemokraterna är det parti som mest energiskt vill fånga upp invandrarröster/medlemmar självklart så sätter de nya medlemmar sin prägel på partiet där det redan fanns en stor motvilja mot Israel.

Fram tills inte för så länge sedan så har judar i Sverige mest haft bekymmer med nynazister men nu undrar jag om inte mesta delen av deras plågoandar inte röstar Socialdemokratiskt.

# 25. "Civilisationernas krig rycker närmare, och det är då själva djävulen att man som svensk ska behöva förlita sig på amerikanska och israeliska kärnvapen, för att få en muslimfri zon i vår del av världen. För dit kommer vi, var så säkra, Och när hundratals miljoner lik ligger och svalnar, och oskattbara materiella värden förstörts, kommer Israel och USA att finnas kvar."

Det var det tramsigaste jag läst på länge. Och jag har läst en hel del. Om det armageddon blir av som du förespråkar så lär det nog inte finnas varken amerikaner, judar eller svenska besser wissers kvar heller. En sak till. Det är lustigt att du nämner Israel och USA. Världens två största imperialist- och översittarnationer. Du vet väl vad imperalism står för? Eller

Imperialism är en strävan hos vissa stater eller nationer att bilda imperier som omfattar områden av främmande folkslag och nationer av ojämnlika ekonomiska, kulturella och territoriella anspråk, baserat på dominans och underlydnad. Ordet imperium kommer från latinet och betyder "befallning", "myndighet", "herravälde". Lägg därtill begreppet -The United States as "the world's policeman".

Inga oklarheter kvar hoppas jag?

I takt med att Sverige alltmer öppnar sig mot omvärlden kommer ocksâ denna till oss.

Kring detta tror jag att det är illusoriskt och dömt att misslyckas att vilja avskärma sig frân enbart det senare eller att kring detta försöka göra medvetna val.

Âterstâr att pâ bortaplan ta världen som det är och att pâ hemmaplan ta samma värld som den här hos oss väljer att faktiskt manifestera sig.

Mycket kring det senare är exogent, bortom varje rimlig svesnk kontroll -bortsett ifrân att viljan till en sâdan väl knappast ens förefinns?

Hade det t.ex. inkommit till riket hundratusentals ytterst konservativt sinnade amerikaner eller hundratusentals ytterst övertygade zoroastrier (eller sionister!) hade givetvis detta - i sig - ocksâ âterverkat pâ det svenska âsikts- och samhällsklimatet.

Kring allt detta världsliga fâr vi m.a.o. ta det ena med det andra.
Möjligheten till andra politiska val âterstâr hela tiden.
Dâ är det kring dessa det, i förekommande fall, mâ väckas debatt snarare än kring div. ev. symptom pâ den faktiskt förda politiken.

Krister Kronlid har skrivit en sympatisk och frimodig artikel som borde tjäna som en väckarklocka. Klart att hans inside-beskrivning är trovärdigare än motinläggen från dem som försöker leda diskussionen på avvägar. Skulle föreslå att de gör ett experiment - gå omkring på en egen hand i Malmö med en kippa på huvudet så får ni avläsa reaktionen.

#38 Mose Apelblat

Krister Kronlid har skrivit en infam och obehaglig artike och hans trovärdighet är obefintlig i detta sammanhang. Han ljuger ju och påstår att Ilmar Reepalu gjort "återkommande antisemitiska utspel". Detta är en fråck och skamlig lögn som proisraeliskla propagandister upprepat intill leda. Däremot har Reepalu upprepade gånger fördömt antisemitism. Detta är fakta som är mycket lätta att kontrollera.Däremot går det inte att kontrollera vad Krister Kronlid säger sig ha hört. Än mindre dra några slutsatser av det.Att upprepa "Jag har hört..." fyra gånger och påstå att antisemitismen växer inom SSU är inte seriöst.

#38:
Nja, en god del av Kronlids artikel fâr väl ändâ sägas syfta till att att ta avstând frân ett enl. honom alltför hârt vinklat intervju-uttalande. Detta är dâ, omvänt, ett motsv. angrepp pâ tidningen.

Huvudparten av det resterande inlägget ägnas sedan ât att beskriva en enl. honom medial och social miljö i MÖ. Dock är det i lângs stycken bl.a. just denna vi har valt att -via de därifrân immigerande- de fakto importera till Sverige. Via dessa immigranter har dessa motsv. uppfattningar sekundärt sedan kommit att ingâ ocksâ i den svenska bandbredden av faktiskt förekommande uppfattningar här i landet. Betr. detta uttalar sedan Kronlid (specifikt betr. sitt (s)-parti att detta "mâste hanteras". Det lâter betryggande! Det hade möjligen framstâtt som ännu mera övertygande om han ocksâ hade kunnat delge läsekretsen nâgra antydningar om "hur".

Till sist tror jag, för min del, att det i praktiken ställer kommer att ställa sig ung. lika svârt framöver som i det svenska förflutna att resa upp opinionsmässiga brandväggar mellan diverse externa och mera lands-interna angelägenheter. Detta mâ sedan framstâ som lika dystert som allmänt beklagligt.

Jag har tidigare âtergett förre tyske Presidenten von Weizsäckers ord om att "det finns ingen kollektiv skuld. Ur detta följer samtidigt att det inte heller kan finnas nâgon kollektiv oskuld".

Allt i den senare vägen mâste nog dessvärre (som i just det efterkrigstida tyska fallet) i främsta rummet först tjänas in.

Detta är, noga taget, raka motsatsen till yrkandena pâ uppmurandet av brandväggar. Att "dom", just nu, just här, inte är "vi".
Globaliseringen i stort driver ocksâ globaliseringen av uppfattningarna och attityderna. Här tror jag att det är viktigt at inte alltför mycket och alltför ihärdigt missta sig pâ de allt starkare sambanden -och dessas faktiska beskaffenhet. Politik är inte bara att "vilja" utan förblir ocksâ "det möjligas konst".

#33 Johnny Lilja: Problemet är dock att alla "israelkritiker" uppenbarligen inte själva har insett detta, då de angriper judiska institutioner och judiska individer. Då majoriteten av "israelkritikerna" per automatik går i försvarsställning så fort begreppet "antisemitism" dyker upp, och börjar orera om sionism, imperialism och USA, bidrar de själva till förvirringen.

Varför kan vänstern inte erkänna att antisemitismen har integrerats i den svenska antisionistiska rörelsen? Vänstern sopar problemet medvetet under mattan med diverse bortförklaringar och vinklingar. Kan det vara för att många av dessa har åsikter som kränker antisionismens gränser och gränsar till antisemitism och nazism?

"Många av de personer som uttalat antisemitiska vanföreställningar i vår närhet har rötterna i Mellanöstern. Det är ett faktum som kvarstår och det måste jag, SSU och partiet hantera. "

Jasså kan man erkänna sånt? På EXPOS hemsida står det att det bara är nynazister som är emot judar och att islamofober inte hade något att göra på kippa vandringen.

De skarpt skiljaktliga uppfattningarna kring den israeliska frâgan är av den karaktären att de skär rakt igenom mânga andra mera allmänpolitiska uppfattningar. Sâdant är ganska sällsynt -men det förekommer och nu är vi där.

Om vi sedan -mycket översiktligt- ger oss till att skärskâda de tvâ sâ oförsonliga lägren har vi pâ den kritiska sidan personer som drivs av det vi kan beteckna som en närmast personligt upplevd moralisk indignation. (Här tror jag antydningsvis att vi kan jämföra med med t.ex. abolitionisternas avsly för slaveri-institutionen eller dreyfusardernas avsky att se en oskyldlig man dömd.)

Pâ den andra sidan har vi, fort och grovt, makten, den bestâende ordningen, känslan av att allt annat skulle fâ oöverskâdliga konsekvenser. Betr. just Israel är den falangen dessutom och till hela sin karaktär utpräglat internationellt orienterad. Dess argument är till sin karaktär import-gods.

Jag skriver detta inte i syfte att förmedla nâgra djupare sanningar men för att antyda Kronlid m.fl. strider pâ till synes omvänd front.
För den händelse de i Sverige boende judarna skulle vara kända för en gentemot det israeliska (nâgot) mera distanserad attityd skulle där finnas större utsikter till framgâng att driva linjen att ute i världen mâ det finnas det en uppslitande och splittrande stridsfrâga men här i Sverige är vi alla goda svenskar. Som torde vara allom bekant är det dock inte sâ utan i det allmänna medvetandet framstâr de svenska judarna som mycket framträdande advokater för den israeliska saken i alla dess förgreningar. I det läget misstänker jag att svensk-judisk allenagâng har endast begränsade utsikter att uppfattas som annat än ytterligare manifestationer av den svensk-judiska opinionsbildningen i stort, inkl. den ocksâ kring just Israel.

I ett sâpass etniskt och även i andra avseenden blandat samhälle som dagens svenska mâste det rimligen förekomma en hel rad aggressioner mot div. grupper och -markörer. Om den goda viljan funnas borde det här vara möjligt att arrangera mera ekumeniska manifestationer mot a-l-l-a dessa yttringar. Detta vore att samla alla goda krafter kring en upplevt god sak. Detta vore ocksâ att ge röst ât sâdana grupper som idag, av olika skäl, inte förmâr ge publika uttryck ât den egna frustrationen. I detta alltsâ en ocksâ social solidaritet.

I stället ser vi en med alla normala mâtt mätt stark och självmedveten grupp kräva full och oinskränkt respekt för egen del, oavsett. Och visst kan man göra sâ och visst är man i sin fullkomligt goda rätt att göra just sâ. Detta behöver sedan inte hindra att den bredare opinionen kan finna samma framfart nâgot självcentrerad och kanske t.o.m. nâgot arrogant. Kring detta omdömesfrâgor, för gruppen likaväl som för den bredare omgivningen. Hela tiden gäller dock att "min rätt" är nâgon annans motsv. "skyldighet".

Malte Skogsnäs:
Var så god och läs vad jag skrivit igen för din beskrivning utav vad jag påstått är förvrängt.
Vart vill jag komma? Jo, bort ifrån detta omogna sätt att alltid beskriva saker och ting i svart & vitt.
Att stanna upp en stund och bejaka bjälken i ögat istället för flisorna (om än många sådana) i mellanöstern.
Att peka ut en stor grupp framför andra då eländet finns så mycket närmare än vad vi egentligen önskar ta bejaka är bekvämt, mänskligt men ack så förödande i verkligheten.
Jag har aldrig påstått att antisemitism inte existerat väldigt länge historiskt sett i mellanöstern.
Jag vill dock vända tillbaka blicken till den historiska antisemitism som faktiskt existerat väldigt länge runt omkring oss.
Det är faktiskt den vi kan bekämpa igenom vår närvaro och vidarebefodran utav djupare kunskap om våra medmänniskors lika värde.
Ganska enkel konklusion, enligt mig.

Det är rätt uppenbart att vissa intoleranser av vissa grupper är okej, medan andra är onda och ska inte tolereras. När någon grupp som det är officiellt synd om agerar negativt så kan inte dom politiskt korrekta hantera det. Det verkar mycket svårt för dom att behandla människor lika oavsett ursprung. Det hade varit lämpligt om dom började med det själva i stället för att klaga på andra som dom anser inte gör det.

#54 Sirius
Det finns högst tjugo tusen judar i Sverige. Och flera hundra tusen muslimer. I fall svenska judar överhuvudtaget har ett enhetligt förhållningssätt till du kallar "det israeliska" - varför tror du förresten det? - så lär det inte märkas så mycket.

Hur har du fått uppfattningen att svenska judar - 2 promille av sveriges befolkning - skulle vara "mycket framträdande advokater för den israeliska saken i alla dess förgreningar" ? Och även om det skulle vara sant - tilltror du inte dessa 2 promille lite väl stor genomslagskraft i debatten? Är det inte mer sannolikt att flera hundra tusen muslimer - även med beaktande av att de är av olika schatteringar - har större inverkan på stämningarna i Sverige? Eller hör du till de som tror att det är judarna som styr världen?

Leopold, Om Reepalu hade sagt sig önska att muslimska företrädare ï Sverige ska ta avstånd från Ahmadinejad eller den syriska regimen eller avarterna inom islam hade du reagerat på samma sätt då? Hade du då tyckt att det inte fanns något som helst klandervärt i ett sådant uttalande?

Pinsam jämförelse minst sagt. Rätt slående förresten att ni som gapar om islamism inte har ett ont ord att säga om rebellerna i Syrien.

Du svarar inte på frågan Leopold. Men det är väl inte pinsamt att sakna svar?
Om du vill veta vad jag tycker om rebellerna i Syrien så tycker jag synd om det syriska folket. De får bara skit såväl med nuvarande regimen som med rebellerna.

#55 Maria Arnelöf, du skrev "ursprungligen" vilket är fel. Du är flera hundra år fel ute.

Om Reepalu sagt sådär om Ahmadinejad hade jag inte brytt mig alls. Jag har inte mycket till övers för den mannen men gällande politiken mot USA och Israel stöder jag den fullständigt.

Fast det var inte politien mot USA och Israel det var frågan om, Leopold. Utan svenska judars rätt att slippa antisemitism. Om du inte har mycket till övers för Reepalu varför tar du honomdå i försvar i #58?

Det var inte politiken mot USA och Israel han talade om - han är ju faktiskt bara kommunalpolitiker utan något som helst mandat i utrikespolitiska frågor. Det han sa var att han önskade judarna i Malmö skulle ta avstånd från Israels politik.

Så min fråga till dig kvarstår. Om han gjort motsvarande uttalande där han önskade att svenska muslimer tar avstånd från politiken i någon arabisk diktatur - hade du också då tyckt som i ditt inlägg #58 att det inte är nåt klandervärt alls?

#57: Min syn mera i stort försökte jag sammanfatta i #37.
Globaliseringen i stort globaliserar även uppfattningarna.
Här blir det allt svârare att upprätta brandväggar och att hävda skyddade lokala zoner. Vi fâr ta det ena med det andra.

Betr. de judiskt publika rösterna i Sverige hänvisade jag till det jag tror utgör det mera utbredda svenska intrycket av inriktninge och tonläget. Hur saken m.a.o. uppfattas. De (mâĥända antalsmässigt fâtaliga?) som här hörs är utpräglat pro-israeliska. I vart fall râder publik radiotystand frân de med avvikande uppfattningar om det storpolitiska. De frondörer som givetvis finns synes inte framträda med âberopande av sin judiskhet. Publikt förefaller m.a.o. saknas i det svenska offentliga samtalet typen Finkelstein.

Detta kan sedan jämföras med den betydligt större bandbredden ibland de publikt framförda uppfattningarna ur de vi kan beteckna som de muslimska leden. Här är det m.a.o. lättare att känna igen den ganska heterogena och mângfasetterade svenska opinionen mera i stort.

Vidare skulle jag säga att den publika judiska gruppen har lagt sig till med en i det stora hela ganska pockande och aggressiv framtoning. Man är inte nöjda!

Sâvitt jag har förstâtt saken har det i Malmö förekommit incidenter av typen ilska tillrop om att "ta av dig kippan". Det framstâr som oklart om detta är en kommunal angelägenhet. Inte desto mindre har kommunalrâdet Reepalu hängts ut som "antisemit". Jag har lâst det han pâstâs ha yttrat och jag kan ur detta inte finna pâhoppen befogade. Inte desto mindre har av detta gjorts först riks-sak med yrkanden om rikspolitiska avstândstaganden och i brist pâ tillräckligt mânga och skarpa sâdana har frâgn därefter internationaliserats. Här har vi kunnat läsa att USA-presidentens (!) speciella ombud har besökt Reepalu, som enl. uppgift tycket sig ha haft ett nyttligt och klarlâggande samtal -vilket inte hindade sändebudet att i efterhand ställa sig bakom delar av kritiken. For in del finner jag framfarten nâgot märklig och föga förtroendegivande, unegfâr som att de svenska skall passa sig noga sâ att inte de här publika judiska rösterna bussar stormakten pâ oss. Jag tror inte det är sâ man bygger upp ett ökat förtroede inne i Sverige men detta är kanske inte heller avsikten?

Beträffande gruppernas numerär -vilket indirekt har koppling till det demokratiska- är den här publikt-verbala judiska gruppen mycket liten men medialt synnerligen aktiv. Även ur detta, möjligen, en viss risk för tilltagande publik trötthet. Det ropas väldigt mycket pâ ganska mânga vargar.

Men framförallt (#37) tror jag alltsâ att brandväggsansprâken fungerar allt sämre. Här hjälper det inte att höja rösten och knappast heller att i en alltmer globaliserad värld hänvisa till den egna gruppens rent legala rättigheter. I politiken hänger allt ihop.
Bärandet av kippa liksom judehatt -eller törnekrona- är för allan del en rättighet. Hur denna sedan utnyttjas är en omdömesfrâga. Den som vill kan -faktiskt- avstâ. Den som framhärdar i sin rätt skickar oundvikligen ett antal alltmer global-präglade signaler. Saken kan möjligen vinna pâ att i nâgon mân ocksâ betraktas ur det perspektivet. Livet tillsammans handlar till en del om att bâde kunna ge och att kunna ta. Med den förmâgan blir det hela i vart fall âtskilligt enklare.

#66: Även det du skriver om Reepalu här är inte korrekt.
Det han, enl. det jag har läst, framförde var ung. det jag själv skrev alldeles nyss, nämligen att gruppen (med rätt eller fel!) f-r-a-m-s-t-â-r som monolitisk och att detta intryck sannolikt bidrar till att det demonstreras emot den. Detta är ett s.k. budskap.

Hur detta sedan tas emot och ev. leder till förändringar ( i framtoningen) är givetvis gruppens ensak.

Jag finner det slâende att den "muslimska gruppen" -som av sina mânga belackare- grna framställs som just monolitisk här har vederlagt sina kritiker med en mycket högre grad av âsikt-pluralitet och -mângfald. Här byggs det upp ett snabbt tilltagande publikt förtroendekapital. Det är ung. sâ man vinner pâ opinions-marknaden. Att "ha rätt" är inte lika starkt och framförallt är det inte ett smack dynamiskt. Kraften kommer ur rörelsen och ur förmâgan att anpassa sig till tiden och omständigheterna. Sâdant brukar just politiker, företagsledare o.likn. begripa. Skönandarna i sina elefenbenstorn ofta mindre och framförallt: lângsammare!
Det är ju nämligen väldigt trevligt att veta sig ha rätt. Pâ den grunden kan man sedan peka finger ât alla de som inte har skâdat ljuset utan har fel!

Sirius, tror du att alla som i debatten oroar sig för antisemitismen i Sverige är judar? För min del hoppas och tror jag att det är betydligt fler som hyser denna oro.

Du skriver: sâvitt jag har förstâtt saken har det i Malmö förekommit incidenter av typen ilska tillrop om att "ta av dig kippan". Såvitt jag själv har förstått så har det åtskilliga gånger hänt att man spottat och på andra sätt trakasserat rabbinen, att man ropat tillmälen till folk på väg till synagogan och att judiska barn hotas och mobbas på grund av att de just är judar. Dessutom att är det vanligt att ungdomar med muslimsk bakgrund demonstrativt lämnar klassrummet när undervisningen tar upp Förintelsen.

Om allt detta är en kommunal angelägenhet? Nej, snarare delvis polisiär. Men den högste kommunalpolitikern är en opinionsbildare.

Judar är vid sidan av samer Sveriges äldsta minoritet. De har funnits här sedan 1700-talet och iag har då aldrig hört om några integrationsproblem för deras del. Inte om överdrivet bidragsberoende eller andra sociala problem heller för deras del. Som grupp har de aldrig gjort sig kända för att provocera eller kränka andra minoriteter eller utmana samhällets grundläggande demokratiska v'ärderingar.

När Reepalu gång på gång gör uttalanden som av denna icke konfrontativa minoritet uppfattas som kränkande så fiskar han väljarröster i mycket grumliga vatten. Eller ska judarna inte ha tolkningsföreträde när de uppfattar sig kränkta av att kollektivt uppmanas ta avstånd från Israels politik? Skulle man nånsin tåla en sådan uppmaning till nån annan grupp? Till muslimer om att kollektivt ta avstånd från alla de arabiska diktaturregimers grymheter?

#66. Nu menade jag inte Reepalu utan Ahmadinejad vilket borde ha varit uppenbart.

#69: Varför detta sâ uppskruvande tonläge och dessa egendomliga tillvitelser?

Betr. den mer egentiga svenska endogena antisemitismen är det med denna ung. som med ormrna pâ Island: Finns inte! Nada!

De i Sverige boende judarna är övergenomsnittligt produltiva; framgângsrika och samhällsnyttiga. De kunde gärna vara betydligt fler. De utgör vare sig som grupp eller individuellt nâgot som helst problem. Det finns ingen som helst jordmân för nâgon som helst antisemitism. Ur detta följer, för mitt vidkommande, att jag inte är ett smack orolig betr. den ev. framväxten av nâgon sâdan. Det vore världens dummaste grej!

Betr. folken i det som idag är Sverige är samerna ett ursprungsfolk som fanns inkom frân norr och levde lângs bergskedjan i väster medan germanfolket invandrade frân söder och spred sig huvudsakligen lângs vattenvägarna. Finnarna i Tornedalen tillkom med det finska landförvärvet. Romerna inkom till riket under sen medeltid. För judarna infördes speciallagstiftning för att möjliggöra deras inledningsvis ytterst begränsade arbetskraftsinvandring (grosshandel med pengar och lâneförläggning). Bâde finnarna och romerna var alltsâ före i kön -vad nu sâdant kan ha för betydelse. Judarna var den första icke-kristna gruppen. Sverige var ju annars en stenhârd religiös diktatur fram till slutet av 1800-talet.

Det som i debaten utmâlas som antisemitism är, ung. som du själv antyder, en âterspegling av konflikten i MÖ. Kring den en stark maktmässig asymmetri. Jag tror att de pâhopp och missfirmelser du beskriver skall ses som de maktlösas protestyttringar mot de Makthavande. Här blir dâ ocksâ skolbarnen instrumentaliserade.
Helt oacceptablelt -men samtidigt verkligheten.

I den situationen fungerar enl. min enkla mening inga brandväggar mellan "där" och "här" eller mellan "just nu" och "nâgot tidigare/senare" utan allt hänger alltmer ihop. Inte heller det förbehâllslösa hävdandet av den egna goda rätten räcker lângt.

I det läget är det hela den situationen som behöver, med Kronlids ord, "hanteras".

Om du ursäktar kan jag inte riktigt se att de svenska judar som framträder som sâdana i debatten riktigt förmâr att ta tag i den utmaningen. Min känsla är att det ropas pâ âtgärder och pekas finger för mycket och självomprövas för litet. Detta är -i sâ fall- frâgor för gruppen att hantera internt. Mycket av det som skrivs, inkl. av Kronlid här ovan, fungerar inte opinionsmässigt.
Gruppen äger det problemet. reepalu och t.ex. jag kan drista oss att pâpeka detta. Skjut inte pâ pianisten!

Tydligen måste muslimer ta avstånd, enligt bla. israel grupper men inte judar själv.

Artikel - Om muslimer kan man skiva vad som helst
http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/debatt-mainmenu-91/politik-main...

#72: Jag tror inte att saken handlar om detta utan mera om en attityd i stort.

Alldeles oaktat de yttre tillropen och âthutningarna uppvisar (t.ex.) gruppen "muslimer i Sverige" en imponerande omprövningsförmâga grundad pâ självkritik. Här räcker det att betrakta hela raden av spännande inlägg här pâ Newsmill. Den spännvidden i uppfattningar gör sedan att gruppen i stort kommer att uppfattas som alltmer Sverige-kompatibel och alls inte bestâende av de mörkmän och kuvade kvinnor som belackarna (felaktigt!) har gjort gällande. Muslimerna kommer m.a.o. att bli en av "vinnarna".

Till den dynamiken finns t.v. ingen som helst motsvarighet pâ den publikt framträdande judiska sidan. Här är allt i stället statiskt, formellt, i lânga stycken självömkande och -även- trist förutsägbart.
Nâgonting stämmer inte inne i gruppen! Allt som hörs är liksom samma sak, med samma gamla argument pâ samma gamla teman. Den spännande inom-judiska debatt som finns t.ex. inne i det israeliska samhället ger inget som helst âtersken i den svenska debatten. T.ex. fru Abramowitz Sverige-Israel Information är lika förutsägbar som pâ sin tid ukaserna frân det sojvetiska kommunistpartiets centralkommittés politbyrâ.

Det har sagts att det i Sverige som litet land bara ryms en uppfattning i taget. Just detta präglar den publika judiska gruppens framträdanden. Varför är alla de andra sâ tysta?
Vem är ev. rädd för vem och vilka har ev. tappat lusten att yttra sig?

Utöver detta finns ocksâ mera diffusa opinionsmässiga handikapp. Muslimerna i Sverige (för att âterigen exemplifiera med dem) är lika hänvisade till en framtid i just Sverige som nâgonsin de s.k. etniska svenskarna. Kring den situationen finns dâ ett slags brödraskap och ödesgemenskap.

Ocksâ här är det annorlunda med de svenska judarna -som när som helst kan rekvirera ut israeliska pass och flytta dit. Kul för dem och sâ där men samtidigt en särställning d.v.s. ett slags privilegium.

Jag har pâ annan plats skrivit om den förre talmannen i Knesset Avraham Burg som idag bedömer Netanuahu-politiken som sâ riskabel för Israels framtid att han yrkar pâ bl.a. internationella sanktioner mot det egna landet. Om sâdant dock inte minsta pip frân vare sig i Sverige-boende enskilda judar eller frân fru översta Israel-informatören Abramowitz. Det är inte sâ man ev. vinner.
I den mân detta är av intresse. Alternativt kan man nöja sig med att ha rätt. Helt annan grej dock!

#73. Det är det klassiska. Ställd inför obehagliga fakta som man inte kan bemöta så försöker man tiga ihjäl det, alt. avfärda det som lögn utan att bemöta det i sak.

#74:
Nja, allting kan "bemötas".
Resten, i den mân man alls vill, blir en frâga om "hur".

Jag har skrivit berömmande om gruppen "muslimer i Sverige".
Här sitter idag inget fast och här vilas det inte pâ nâgra lagrar utan tvärtom, här förs det en intensiv intern debatt om i stort sett allt.
Här finns ocksâ massor med röster som gâr ut externt och deklarerar vad de stâr för, vad de vill och vad och vilka i den egna gruppen som de bekämpar. Allt detta a) imponerar och b) bygger upp ett sympati- och förtroendekapital ute i samhället.

Alternativet kunde annars ha tänkas bestâtt i ett fasthâllande vid idén om den egna självrättfärdigheten:
- Det är inte oss det är fel pâ -utan omgivningen.
- Ingen förstâr oss.
- Det vi begâr är bara vâr mest elementära rätt.
- O.s.v.

Detta, fort och grovt, är t.v. den publikt framträdande svensk-judiska gruppens position.

I den ingâr t.v. inte minsta synliga spâr av nâgon självprövning -eller omvärldsanpassning. När en Reepalu dristar sig framföra det uppenbara, nämligen att upprörande och skändliga ting sker, varje dag och i judiskt namn och det det vore gynnsamt för lokalklimatet i Malmö -och de pâspottade skolbarnen- om den judiska församlingen kunde ta avstând frân i vart fall de pâgâende brotten mot folkrätten väljer man här, i stället för att ta ad notam, att vissla dit stormaktens speciella sändebud för att ta fräckingen i örat och för att den vägen hänga ut "antisemiten" även internationellt. Samtidigt sänker man hela stadens namn och rykte.
Vem vill bo där? Själva funderar man alltmer pâ att emigrera till Israel!

Sâ här kommunikationsmässigt eländigt skulle det inte behöva vara. Man man verkar t.v. just inte bry sig. Läget framstâr som helt statiskt.

#75 Sirius:
"Jag har skrivit berömmande om gruppen "muslimer i Sverige".
Här sitter idag inget fast och här vilas det inte pâ nâgra lagrar utan tvärtom, här förs det en intensiv intern debatt om i stort sett allt.
Här finns ocksâ massor med röster som gâr ut externt och deklarerar vad de stâr för, vad de vill och vad och vilka i den egna gruppen som de bekämpar. Allt detta a) imponerar och b) bygger upp ett sympati- och förtroendekapital ute i samhället."

Min uppfattning är den motsatta. Överlag är gruppen "muslimer i Sverige" är värdekonservativ, svåranpassad och har en polariserande effekt på övriga samhället. Det finns en brist på vilja att anpassa sig efter de nya omständigheterna, vilket följaktiligen har lett till dagens problematik. Muslimer är och förblir ett kontroversiellt element i dages samhälle, gissningsvis kommer det inte att förbättras framöver i takt med att den gruppen kräver mer utrymme på bekostnad av majoritetsbefolkningar i Sverige och andra länder.

Följande punkter passar väldigt väl in på dem:
- Det är inte oss det är fel pâ -utan omgivningen.
- Ingen förstâr oss.
- Det vi begâr är bara vâr mest elementära rätt.

#76: Kanske det!
Fast om du tittar igenom artikel-förteckningen här pâ newsmill ser du en hel lâng rad inlägg som fâr sägas konfrontera den muslimska gruppens mera "traditionellt" uppfattade attityder. Jag kanske hâr uttycker mig mindre precist men jag hoppas att du förstâr vad jag syfter pâ.

Den sortens inlägg kring t.ex. det sionistiska, Israel-rasistiska m.m. finns ocksâ t.ex. i den israeliska debatten sâ de kan knappast sâgas vara judiskt tabu. Dâremot saknas de fullkomligt i den publika delen i de inlägg där författarna deklarerar sig som judiska. Det var den, i mina ögon, svensk-judiska ankdammsparadoxen jag ville lyfta fram snarare än att betygsätta de svensk muslimska rösterna.

Med detta sagt stâr jag fast vid min positiva muslimska bedömning. I mina ögon uppvisar gruppens företrädare en tanke-spänst och en förändringsvilja som jag finner lovvärd och -även-lovande m.a.p. framtiden här i Sverige.

Men som sagt, mitt syfte var att belysa de publikt framträdande svenska judarna underskott pâ deklarerad mângfald och synliga vilja att ompröva de traditionella paradigmen kring t.ex. det sionistsiska. I detta, enl. mig ett kommunikaionsmässigt nära nog fiasko. Men om det är OK för dem sâ......
Men varför är alla de andra sâ tysta?
Se där en annan ganska intressant frâga.
( De finns ju t.ex. inne i Israel, och i t.ex. USA.)

Sirius, du skriver
Det som i debaten utmâlas som antisemitism är, ung. som du själv antyder, en âterspegling av konflikten i MÖ. Kring den en stark maktmässig asymmetri. Jag tror att de pâhopp och missfirmelser du beskriver skall ses som de maktlösas protestyttringar mot de Makthavande. Här blir dâ ocksâ skolbarnen instrumentaliserade.
Helt oacceptablelt -men samtidigt verkligheten.
I den situationen fungerar enl. min enkla mening inga brandväggar mellan "där" och "här" eller mellan "just nu" och "nâgot tidigare/senare" utan allt hänger alltmer ihop".

Så svenska judar bär de facto visst ett ansvar alla fall för konflikten i Mellanöstern, vare sig de vill eller inte? Om de utsätts för projektionen att de är Makthavande så bör de för sitt eget bästa agera i enlighet med denna projektion?

Jag har undrat förur och då jag inte får konkret svar undrar jag med risk för att vara tjatig igen. Finns det nån annan grupp - politisk, religiös, etnisk eller annan - som med hänvisning till globaliseringen och till att allt hänger ihop - får finna sig i en sådan förväntan? Att ta ansvar för något de definitivt inte påverkar och inte kan påverka, vilket i detta fall är Israels politik.

Sirius: Det som bland annat framstår i dina inlägg är synen att de svenska judarna, som alltså skulle leva i den "svensk-judiska ankdammsparadoxen" framställs som "pockande" och "agressiva", attacker mot judiska skolbarn i Malmö ses som maktlösas protesteringer mot de Makthavande, gliringar kastas mot personer som argumenterar och informerar emot en enögd israelattityd. Andemeningen verkar mycket tydlig. Jag finner attityden inte speciellt ogenomskinligt, sas.

Jag har svårt förstå annat ofta otydligt uttryckt och verbost i dina inlägg. Kanske lika bra det. Lätt att misstolka

Kommentar om ankdamm: Ankdammsaktigt är i min syn svenska medias och svenska politikers illvilliga och hätska attityder till Israel:

Det alltför vanliga "rush to judgement" vid uppblossande av våld, tendensen att okritiskt anammma Israels fienders narrative av konflikten, ignorerandet och bortviftandet av Israels fienders hot och verkliga attacker, tom stöd för Ahmadinejads politik mot Israel och världens judar från somliga kändisaktivister. Ankdamm. En politiskt korrekt sorts ankdamm.

#78: Sakta i backarna!
Mitt inledande postulat är att det i dagens Sverige inte finns nâgon som helst antisemitism i egentlig mening.

Kronlid m.fl. hänvisar till svensk anti-semitism. De exempel han anför är enligt min uppfattning tveksamma i sak men framförallt, och detta mycket otvetydigt, âterspeglingar av konflikten runt den israeliska politiken.

I den situationen bedömer jag det som helt utsiktslöst att hävda att "här" inte skulle vara "där". Vidare uppfattar jag att frânvaron av mângfald i de utsagor om "där" som framförs i namn av de svenska judar som i den publika debatten väljer att framträda som sâdana skapar ett intryck av att denna israeliska politik de fakto stöds. Därmed lämnas heller inget motsv. svensk-judiskt bidrag till att minska de i Sverige uppkommande reaktionerna mot det som sker "där". Sâ här lângt alltsâ en rad observationen, beskrivningar av det jag uppfattar utgöra det publika intrycket.

Vad sedan dessa i debatten framträdande svensk-judiska personerna väljer att göra eller inte göra liksom f.ö. alla de svensk-judiska personer som t.v. väljer att inte alls uttala sig publikt är givetvis en frâga för var och en av alla dessa.

Betr. den senare delen av dina frâgor finner jag det nârmast självklart att svaret är jakande. Det är mycket vanligt att personer som istas i Sverige och som har anknyting till en yttre konflikthärd ofta förutsätts eller i vart fall misstänks för att stödja det som antas vara de dominerande uppfattningarna i den miljö ur vilken de är sprungna. Det enda som här mera i sak särskiljer den svensk-judiska gruppen är att den har funnits i landet sâpass länge att dess karaktär av invandrare har försvunnit ur det s.a.s. allmänna medvetandet (sâdant jag alltsâ uppfattar det.) Vidare fâr den svensk-judiska gruppen i stort betecknas som övergenomsnittligt närande och i alla avseenden samhällsnyttig och det kanske t.o.m. skulle kunna hävdas att just den, just i dimensionen samhällsnytta och allmän duktighet de fakto innehar den absoluta ledarpositionen. Jag är ingen vän av klass-begreppet men om jag gör ett undantag skulle det kanske gâ att beskriva saken som att den sedan länge Sverige-boende gruppen av judar tillhör den nationella "övre" samhällsklassen där de lângt senare inkomna "invandrar-grupperna" snarare âterfinns i de "lägre" socio-ekonomiska och mindre "välassimilerade" samhällsskikten.

Sâ att, visst finns det skillnader.
Dock finns det även -faktiskt- likheter och närmare bestämt kring s-y-n-e-n pâ ett slags etniskt o.s.v. samband mellan de som bor "här" och det som händer "där". Detta är ett slags associationsmässig förbindelse mellan den etniska gruppen "dâr" och den "motsvarande" "här". Den, tror jag, mâste grupperna "här" lära sig att leva med och -även- förhâlla sig till. Ocksâ kring detta har jag skrivit att jag inte tror att det fungerar (Publikt/politiskt/opinionsmässigt!) att försöka bygga eller hävda nâgra brandväggar. Beträffande detta sista noterar jag att min grundsyn inte alls delas av Krister Kronlid som tvärtom skriver att denna gör honom "förbannad" och "orolig". Jag är givetvis ledsen för detta.
Min avsikt är inte och har heller aldrig varit att sâra, däremot att efter blygsam förmâga tillföra s.d.h. perspektiv. I den mân nâgon här möjligen skulle uppfatta att sâ kan ha varit fallet är jag glad för detta.

#79: Jaha, och här har vi A-K Roth igen! Du skall ocksâ fâ svar:

Betr. ankdammen inledde jag med observationen att det inne i dagens Israel förs en livaktig och intensiv debatt kring den nationella situationen och de möjliga nationella vägvalen. Här är det lângtifrân sâ att alla sluter upp som en man kring den officiella linjen. En del av de frpan denna avvikande uppfattningarna är t.o.m. ytterst kritiska till den sedan nu anska länge förda politiken; Här finns det ocksâ inslag som i sak nära ansluter till den mera seriösa delen av den politiska kritik som formuleras ocksâ i utlandet. Jag tog exemplet Avraham Burg som belägg för att även radikal kritik av den râdande ordningen inte kan sägas vara à priori jude- eller ens sionist-inkompatibel. Det var här jag sedan dristade mig pâpeka att ingenting ens tillnärmelsevis motsvarande framförs i svensk-judiskt namn.

Det som gâr att formulera i Israel-judiskt namn tycks därmed inte kunna framföras i svensk-judiskt!

I Sverige tycks det därmed, betr. gruppen självidentifierade svensk-judiska debattörer vara opinionsmässigt betydligt lägre i tak. Det var möjligen oförsiktigt att kring detta anknyta till ankdamms-epitetet. Jag kunde kanske lika gärna ha skrivit om en förmodad utstötningsmekanism.

Beträffande det "pockande" och "aggressiva" fâr detta jämföras med de andra "grupper" som jag berörde i mitt f.g. inlägg. Här duger inget annat än att vidhâlla att jag för min del tycker mig uppfattar en ganska markant skillnad just i attityderna. Det som lyser igenom i mânga av svensk-judiska inläggen är en slags konstant sârad oskuld och en i mina ögon närmast allergisk överkänslighet pâ temat "antisemitism". Allting "emot" verkar liksom per definition landa i sâdan.

Jag menar att detta med vilka länder som enl. de ena och de andra "behövs" o.s.v. kan ju knappast - i sig- ha med antisemitism att skaffa! Om det nu skulle finnas personer i Kronlids parti som uttrycker att Israel "inte behövs" är detta en âsiktsyttring jämförbar med att den att andra, av helt andra skäl o.s.v. kanske för sin del inte ser behova av t.ex. Nordkorea (som dâ kanske uppfattas som fusionabelt med Sydkorea, ungeför som pâ sin tid DDR mer Förbundsrepubliken!). Uppfattning i sak som uppfattning i sak sâledes! Bara för att en del till äventyrs berör Israel behöver de inte vara vare sig "antisemitiska" eller nâgra, som Kronlid ocksâ skriver "vanföreställningar". Det sista är ju f.ö. närmast ursäktande.
Typen Breivik mâ vara en galning men det vore kanske oförsiktigt att hävda att han skulle lida av vanföreställningar, eller att typen Adolf Eichmann skulle ha gjort det. Ocksâ sâdant mâr nog bra att bedömas frân fall till fall - i den mân det alls är av intresse. Detsamma gäller, och i med en ännu högre grad av angelägenhet vad som till äventyrs -och med uteslutande av andra epitet- kan sägas utgöra antisemitism i egentlig mening.

Är de inte dags att lägga ner jakten på Reepalu?

Reepalu riktade budskapet mot både judiska OCH MUSLIMSKA grupper. Intressant att vi inte hör muslimska grupper anklaga han för rasism... Kanske för att budskapet inte var rasistiskt.

"Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.
– Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten"

http://www.skanskan.se/article/20100127/malmo/701269748/-/reepalu-israel...

#84: Ursäkta och sâ där men jag tycker nog att det är jag själv som mest och starkast har formulerat detta -betr. just den gruppen som redan finns i Sverige. Här skrev jag att fler av den sorten vore ännu bättre för landet. Här skriver du i en s.a.s. mer rasistisk tradition att a-l-l-a judar (just i sin genskap av detta skulle vara en ära o.s.v. för vârt land. Sâ lângt ser jag, för min del, ingen anledning att gâ och vore det aktuellt att gâ dithän just för alla judar har jag svârt att se varför det, i sâ fall, skulle stoppa enbart vid dessa. För mycket och för litet skämmer allt. Sâdana där t.ex. heltids- och hel-livs religionsstuderande med massor av barn, som gâr samma väg, som lever pâ bidrag och som trakasserar kvinnor pâ bussar och diverse andra mindervärdiga ute pâ stan kan jag inte se att Sverige skulle ha mera pâtaglig nytta av.