Westermark bekräftar mina farhågor

"cancerepidemin"? Du får gärna utvekla det där. För mig påminner det ordet om när Rachel Carson lär ha påstått i "Tyst vår" att cancer numera var den vanligaste dödsorsaken bland barn. Vad hon glömde nämna var att cancer inte hade ökat hos barn. Däremot hade dödligheten i infektionssjukdomar minskat kraftig hos barn (vacciner, hygien, antibiotika, bättre näring), och därmed var infektionssjukdomar inte längre den största dödsorsaken hos barn. (I gurnden hade Rachel Carson rätt, just där hade hon fel.)

Du verkar göra ett liknande misstag. Innan modärn sjukvård levde många inte tillräckligt länge för att få cancer, dessutom diagnostiserades inte alla cancerfall. Detta kan jag som lekman se som en viktig (enda) orsak till ökning av cancer.

Just det jag är lekman och tänkter inte kommentera cancervårde, förutom då att man bör ta medicinska råd från läkare inte från newsmill eller internet i stort.

Det Bern i grunden pläder för är en annan inriktning (andra stadgar!) för Cancerfonden.

Idag är fonden en passiv finansiär.
Bland de forskningsprojekt som finns väljer man att ekonomiskt stödja de mest lovande.

Vilka forskningsprojekt finns det dâ att välja emellan?
Jo, just de som âtnjuter, med Berns ord, Big Pharma.
Kring dess flockas forskarna och här finns ocksâ mentorerna, handledarna och karriärvägarna.

Vad är sedan ett "lovande" projekt?
Jo, ett som nära ansluter just till tidigare forskning.
Typ att fortsätta/utvidga den kliniska forskningen kring de beprövade cellgifterna A, B och C -men i nya kombinationer, behandlingsintervall, doseringar o.likn.

Alternativt skulle dock Fonden kunna se som sin uppgift att stödja helt ny forskning. Sâdan är dâ, nästan per definition, inte alls "lovande" och här finns heller inte -idag, i brist just pâ finansiering, färdiga forskningsstrukturer med just mentorer, handledare, lokaler och allt annat som behövs. För more-of-the-same-gänget vore detta givetvis rena kätteriet.

Jag delar Berns grundsyn att det sannolikt vore pâ sikt mera fruktbart att finansiera helt ny forskning. Dock misstänker jag att de konservativa krafterna hela tiden är för starka. Man vet vad man har men inte vad man fâr.

F.ö. fângar Berns inlägg hela vârd-paradoxen.
Det som lönar sig för alla utförarna är "behandling".
Däremot gâr det inte att tjäna ett rävöre pâ "bot".
Just hälsan tiger ju still!

#1
56.000 fall per år i lilla Sverige och ökande, det kallar jag en epidemi!

3.
"Age adjusted cancer rates, for example, are falling, not rising."

"Last week the American Cancer Society reported that death rates from cancer are falling steadily, at an annual rate of about 1.9% in men and 1.5% in women."

Två citat av Matt Ridley, brittisk vetenskapsjournalist.

Ja, jag förstår vad du skriver. Folk får cancer, i princip alla av oss kommer att själva få cancer, och/eller ha närstående som får cancer. Vilket naturligtivs är skrämmande. Men, hur ska jag skriva, ordet epidemi ger intrycket att cancer ökar kraftig, när Ridley - som kanske kan ha fel - tvärt om har andra sifror.

Jag kanske inte skulle ha kommenterat över huvud taget, jag reagerade bara på ordet epidemi, eftersom jag tyckte undrade om det var att måla fan på väggen.

#3:
Visst är det mycket och det är väl f.ö. just dârför som det alls finns en Cancerfond. Det finns ju inga motsv. fonder för forskning kring mycket mera sällsynta dödsorsaker, inkl. drunkningsdöden i landets simhallar eller bland de som vandrar pâ Kungsleden!

Men cancern är ett stort folkhälsobekymmer och ett som orsakar stor oro och -även- ett stort lidande.

Här har sedan cancerfonder att verka enligt sitt syfte.
Westermark & al. fâr väl anses handlägga i enlighet med detta.

Du förordar en ändring.
Dâ kan jag inte begripa annat än att fondens syfte skulle behöva ändras motsvarande, till att organisera sâdana forskningsinsatser som enligt en helt annan sakkunnigkrets vore ägnad att
a) skapa djupare insikt om de faktorer som utlöser cancerutvecklingen i cellerna och
b) verka för att dessa kausal-orsaker elimineras eller neutraliseras.

Men här, eftersom forskningsläget kring mycket av detta âr sâ torftigt, kanske just inget av dessa nya grepp skulle kunna beskrivas som à priori "lovande".

Kring mycket av det genuint nya finns det nämligen ingen dynamisk forskningsfront att utgâ ifrân. Därför skulle saken mera handla om att organisera öppnandet av nya fronter. De forskare som ev. skulle kunna rekryteras vore givetvis brända pâ den gamla vanliga fronten. Att framstâ som tokig och besatt av en idé o.s.v. är endast undantagsvis till nytta i karriären. Ofta framstâr det som mera givande att inte frondera utan att smälta in i omgivningen och göra ett bra jobb där. Det är sâ man kan göra sig ett gott namn hos t.ex. Westermark och vem vet, en dag kan man kanske t.o.m. kunna hoppas överta hans ytterst grannlaga och ansvarsfulla uppdrag nämligen att fördela de till fonden inflytande medlen till ännu mera klinisk forskning.

Det borde forskas på om kostförändringar typ LCHF kan påverka risken
att få cancer. Det är väl lite tokigt om man inget gör förrän folk fått cancer i stället för att försöka förebygga den.

Henrik

Det är nu inte riktigt så enkelt. Det handlar inte bara om en variabel när det gäller att forska på det förebyggande planet. Vi stoppar i oss en massa saker, vi omges av en massa saker vi andas en massa saker, vi behöver kohortstudier på alla dessa saker för att veta något så när bestämt...
Dessutom är det troligt att den mesta cancern alltid funnits, men dolts av tidigare dödande sjukdomar, vi måste dö av någonting... Att hänga upp allting på tex LCHF är lika korkat som att tro att böner till Gud hjälper.
Lennart Koskinen, biskop emeritus sa en gång till en man som frågade om livet efter döden.
Det vet ingen, så passa på att leva nu, för det är det enda Du själv kan påverka....

#7: Nja, utgângspunkten för Berns artikel är ju ändâ att det faktiskt finns en just Cancerfond vilket i sig indikerar ett betydande publikt intresse för hela omrâdet.

Idag, kan vi sluta oss till, används fondens medel för att stärka det behandlingsindustriella intresset. Just för industrin är det nämligen pâ "behandling" som det gâr att tjäna pengar. (Det är lika i t.ex. "skogsindustrin" som tjänar sina pengar pâ "avverkning". Realt är detta den enda skogsindustri som finns)

Kring denna fondens inriktning pläderar Bern för en omsvängning bort frân det industriella och till förmân för det förebyggande och botande. Att även sâdant vore förknippat med nya utmaningar och intressekonflikter ligger i öppen dag. Mot den bakgrunden finner jag dina ord om at leva nu närmast hânfulla och - i sak- ett försvar för den bestâende ordningen. Lev pâ bara och gâr detta ât h-e sâ finns det "behandling" -och hjälper inte den sâ, tja!, shit happens!