Publicerad: 2012-08-21 09:08, Uppdaterad: 2012-08-21 09:08
Tidigare vice ordförande i Cancerfonden: Cancerfondens Bengt Westermark har skrivit en replik på min artikel om cancerforskningen. Det mest intressanta i hans replik är det han inte skriver.
Jag är tidigare vice ordf i Cancerfonden.
Westermark använder det vanliga argumentet att överlevnaden bland cancerpatienter fördubblats på 60 år. Vad han inte skriver är hur liten framgången faktiskt varit när det gäller att bota de sjuka. När det gäller att bryta den fortgående cancerepidemin med preventiva åtgärder kan knappast någon framgång noteras, om man undantar minskad tobaksrökning. Vi vet fortfarande skandalöst lite om hur kosten påverkar cancersjukligheten.
Det jag påpekar i min artikel är att den Big Pharma-styrda inriktningen på kemterapi/bromsmedicinering mycket riktigt ökat femårsöverlevnaden – men till vilket pris? Jag har tyvärr kunnat följa en rad personer i min nära omgivning som genomlidit den ytterst plågsamma och ofta ovärdiga behandlingen i ett antal år för sakta men säkert torteras till döds av ömsom cancern och ömsom kemiska preparat med hemska biverkningar. Av alla de jag följt är det få som blivit botade. Efter halvannat års verkningslös kemterapi blev jag själv botad från min cancer av kirurgiska ingrepp till priset av besvärliga handikapp.
Westermark hävdar felaktigt att jag skrivit att läkemedelsindustrin helt skall särskiljas från forskningens arena. Det jag skriver är att de astronomiska ekonomiska intressen som läkemedelsindustrin har på det här området har snedvridit och korrumperat forskningen. I brist på oberoende forskare sätter Big Pharma de facto agendan för vad som prioriteras både inom cancer- och hjärt/kärlforskningen. Westermark medger detta när han skriver att inom cancervården sker en snabb utveckling av läkemedel, främst av industrin, och för att kunna göra dem tillgängliga i vården krävs en stor forskningsinsats. Forskningsinsatsen är således främst inriktad på att göra Big Pharmas preparat tillgängliga i vården, där är vi tydligen eniga.
Om prevention skriver han att man är glada över att idag kunna konstatera att forskning på hur insulinnivåer påverkar cancerutvecklingen är ett hett forskningsområde, tvärt emot vad Lars Bern konstaterar. Jag har inte gjort något sådant påstående. Jag har däremot ifrågasatt varför man inte ägnar sig åt att studera hela kedjan kost-blodsocker-insulin-cancer? Svaret är givetvis det att läkemedelsindustrin inte har det minsta interesse av sambandet mellan kost och insulinnivån. Om insulin är en viktig faktor vid cancerutveckling som Westermark antyder, så planerar industrin givetvis en ny medicin som skall tas livslångt för att kontrollera insulinnivåerna, istället för det självklara att minska på den kost som höjer blodsockret – nämligen lättsmälta kolhydrater.
Avslutningsvis redogör Westermark för den procedur som prövningen av olika forskningsprojekt genomgår inom Cancerfonden. Eftersom jag själv några år deltog i det arbetet tillsammans med Westermark kan jag intyga att det är ett bra arbete som görs. Han berör dock inte med en stavelse vilka bias visavi industrin som forskarna i nämnden och de olika prioriteringskommittéerna har. Det tror jag skulle intressera donatorerna.


Är det viktigare att isolera Sd än att bekämpa cancer?

Unga kan skrämmande lite om cancer

Klinisk forskning kräver samverkan även med industrin

Cancerforskningen måste befrias från industriintressen

Bygg svensk lungcancervård på forskning i stället för fördomar

Tankar om vården efter att ha fått cancer vid 35 års ålder

Jarl Alfredius var aldrig intresserad av sig själv
DNA-test för prostatacancer ger mer information

Jag tog psa-test av en slump och upptäckte cancern
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




8 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
"cancerepidemin"? Du får gärna utvekla det där. För mig påminner det ordet om när Rachel Carson lär ha påstått i "Tyst vår" att cancer numera var den vanligaste dödsorsaken bland barn. Vad hon glömde nämna var att cancer inte hade ökat hos barn. Däremot hade dödligheten i infektionssjukdomar minskat kraftig hos barn (vacciner, hygien, antibiotika, bättre näring), och därmed var infektionssjukdomar inte längre den största dödsorsaken hos barn. (I gurnden hade Rachel Carson rätt, just där hade hon fel.)
Du verkar göra ett liknande misstag. Innan modärn sjukvård levde många inte tillräckligt länge för att få cancer, dessutom diagnostiserades inte alla cancerfall. Detta kan jag som lekman se som en viktig (enda) orsak till ökning av cancer.
Just det jag är lekman och tänkter inte kommentera cancervårde, förutom då att man bör ta medicinska råd från läkare inte från newsmill eller internet i stort.
Det Bern i grunden pläder för är en annan inriktning (andra stadgar!) för Cancerfonden.
Idag är fonden en passiv finansiär.
Bland de forskningsprojekt som finns väljer man att ekonomiskt stödja de mest lovande.
Vilka forskningsprojekt finns det dâ att välja emellan?
Jo, just de som âtnjuter, med Berns ord, Big Pharma.
Kring dess flockas forskarna och här finns ocksâ mentorerna, handledarna och karriärvägarna.
Vad är sedan ett "lovande" projekt?
Jo, ett som nära ansluter just till tidigare forskning.
Typ att fortsätta/utvidga den kliniska forskningen kring de beprövade cellgifterna A, B och C -men i nya kombinationer, behandlingsintervall, doseringar o.likn.
Alternativt skulle dock Fonden kunna se som sin uppgift att stödja helt ny forskning. Sâdan är dâ, nästan per definition, inte alls "lovande" och här finns heller inte -idag, i brist just pâ finansiering, färdiga forskningsstrukturer med just mentorer, handledare, lokaler och allt annat som behövs. För more-of-the-same-gänget vore detta givetvis rena kätteriet.
Jag delar Berns grundsyn att det sannolikt vore pâ sikt mera fruktbart att finansiera helt ny forskning. Dock misstänker jag att de konservativa krafterna hela tiden är för starka. Man vet vad man har men inte vad man fâr.
F.ö. fângar Berns inlägg hela vârd-paradoxen.
Det som lönar sig för alla utförarna är "behandling".
Däremot gâr det inte att tjäna ett rävöre pâ "bot".
Just hälsan tiger ju still!
#1
56.000 fall per år i lilla Sverige och ökande, det kallar jag en epidemi!
3.
"Age adjusted cancer rates, for example, are falling, not rising."
"Last week the American Cancer Society reported that death rates from cancer are falling steadily, at an annual rate of about 1.9% in men and 1.5% in women."
Två citat av Matt Ridley, brittisk vetenskapsjournalist.
Ja, jag förstår vad du skriver. Folk får cancer, i princip alla av oss kommer att själva få cancer, och/eller ha närstående som får cancer. Vilket naturligtivs är skrämmande. Men, hur ska jag skriva, ordet epidemi ger intrycket att cancer ökar kraftig, när Ridley - som kanske kan ha fel - tvärt om har andra sifror.
Jag kanske inte skulle ha kommenterat över huvud taget, jag reagerade bara på ordet epidemi, eftersom jag tyckte undrade om det var att måla fan på väggen.
#3:
Visst är det mycket och det är väl f.ö. just dârför som det alls finns en Cancerfond. Det finns ju inga motsv. fonder för forskning kring mycket mera sällsynta dödsorsaker, inkl. drunkningsdöden i landets simhallar eller bland de som vandrar pâ Kungsleden!
Men cancern är ett stort folkhälsobekymmer och ett som orsakar stor oro och -även- ett stort lidande.
Här har sedan cancerfonder att verka enligt sitt syfte.
Westermark & al. fâr väl anses handlägga i enlighet med detta.
Du förordar en ändring.
Dâ kan jag inte begripa annat än att fondens syfte skulle behöva ändras motsvarande, till att organisera sâdana forskningsinsatser som enligt en helt annan sakkunnigkrets vore ägnad att
a) skapa djupare insikt om de faktorer som utlöser cancerutvecklingen i cellerna och
b) verka för att dessa kausal-orsaker elimineras eller neutraliseras.
Men här, eftersom forskningsläget kring mycket av detta âr sâ torftigt, kanske just inget av dessa nya grepp skulle kunna beskrivas som à priori "lovande".
Kring mycket av det genuint nya finns det nämligen ingen dynamisk forskningsfront att utgâ ifrân. Därför skulle saken mera handla om att organisera öppnandet av nya fronter. De forskare som ev. skulle kunna rekryteras vore givetvis brända pâ den gamla vanliga fronten. Att framstâ som tokig och besatt av en idé o.s.v. är endast undantagsvis till nytta i karriären. Ofta framstâr det som mera givande att inte frondera utan att smälta in i omgivningen och göra ett bra jobb där. Det är sâ man kan göra sig ett gott namn hos t.ex. Westermark och vem vet, en dag kan man kanske t.o.m. kunna hoppas överta hans ytterst grannlaga och ansvarsfulla uppdrag nämligen att fördela de till fonden inflytande medlen till ännu mera klinisk forskning.
Det borde forskas på om kostförändringar typ LCHF kan påverka risken
att få cancer. Det är väl lite tokigt om man inget gör förrän folk fått cancer i stället för att försöka förebygga den.
Henrik
Det är nu inte riktigt så enkelt. Det handlar inte bara om en variabel när det gäller att forska på det förebyggande planet. Vi stoppar i oss en massa saker, vi omges av en massa saker vi andas en massa saker, vi behöver kohortstudier på alla dessa saker för att veta något så när bestämt...
Dessutom är det troligt att den mesta cancern alltid funnits, men dolts av tidigare dödande sjukdomar, vi måste dö av någonting... Att hänga upp allting på tex LCHF är lika korkat som att tro att böner till Gud hjälper.
Lennart Koskinen, biskop emeritus sa en gång till en man som frågade om livet efter döden.
Det vet ingen, så passa på att leva nu, för det är det enda Du själv kan påverka....
#7: Nja, utgângspunkten för Berns artikel är ju ändâ att det faktiskt finns en just Cancerfond vilket i sig indikerar ett betydande publikt intresse för hela omrâdet.
Idag, kan vi sluta oss till, används fondens medel för att stärka det behandlingsindustriella intresset. Just för industrin är det nämligen pâ "behandling" som det gâr att tjäna pengar. (Det är lika i t.ex. "skogsindustrin" som tjänar sina pengar pâ "avverkning". Realt är detta den enda skogsindustri som finns)
Kring denna fondens inriktning pläderar Bern för en omsvängning bort frân det industriella och till förmân för det förebyggande och botande. Att även sâdant vore förknippat med nya utmaningar och intressekonflikter ligger i öppen dag. Mot den bakgrunden finner jag dina ord om at leva nu närmast hânfulla och - i sak- ett försvar för den bestâende ordningen. Lev pâ bara och gâr detta ât h-e sâ finns det "behandling" -och hjälper inte den sâ, tja!, shit happens!
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.