Sveriges Radio sviker musiken

Är det så att man på Sveriges Radio inte längre betraktar musiken som en del av sitt kulturella uppdrag? Går man in på SR:s hemsida och klickar sig fram till samlingssidan för kultur kan man läsa om Film/TV, Form/Mode, Konst, Litteratur, Medier, Scen, Spaning och Politik enligt rubrikerna i menyn. Musik finns inte med. Musik är alltså något annat än kultur.

I sina officiella dokument riktade till ägaren förmedlar man en annan bild av sin verksamhet. I Sveriges Radio mot 2019 - Sveriges Radios avsikts förklaring vid kontrollstationen 2011, kan man bland annat läsa:

”Publiken ska kunna använda Sveriges Radios musikutbud som en personlig och kunnig guide till nya musikupplevelser och dela med sig av dem till andra. Musikutbudet präglas av stor genrebredd och allsidighet som presenteras på olika sätt i olika kanaler, allt från kören och orkestern i Berwaldhallen till guiden in i den nya unga musikvärlden i P3. Sveriges Radio bedriver en omfattande och kvalificerad musikjournalistik. Uppdraget blir ännu viktigare i framtiden när spridningen av musik har förändrats via olika musiktjänster och villkoren för musikindustrin ser annorlunda ut. Musikutbudet är större än någonsin och då blir guidningen, kompetensen och kunnandet alltmer angeläget. Sveriges Radio ska erbjuda det som är populärt och efterfrågas av många, men också förvalta musikaliska traditioner, främja musikalisk utveckling och introducera ny musik.”

När nu kanalledningen för P2 står i begrepp att göra om programtablån och lägga ned de nischprogram som fram tills nyligen fått utgöra alibi för att Sveriges Radio lever upp till sitt public serviceuppdrag på musikområdet, hotas visan tillsammans med jazzen, folkmusiken och världsmusiken. Visprogrammet Felicia, folkmusikprogrammet Folke och världsmusikprogrammet Klingan med flera får nu ge plats åt en ny typ av tablå där musik ska spelas i längre sammanhängande block istället för att presenteras av kunniga programledare som lotsar lyssnarna till nya musikupplevelser. I en artikel i Dagens Nyheter den 11 juli försvarar kanalchefen Elle-Kari Höjeberg förändringen med att man vill ge folk vad folk vill ha, ”Ge mig något vackert klassiskt”, efterlyser majoriteten av lyssnarna, enligt Elle-Kari Höjeberg.

Det är häpnadsväckande slutsatser som ledningen för Sveriges Radio har dragit av utvecklingen på musikområdet. I en tid när streamingtjänster på nätet som Spotify har gjort ett nästan obegränsat musikutbud omedelbart tillgängligt världen över väljer man att dra ned på den enda egentliga konkurrensfördelen som public serviceradion har framför de egenkomponerade spellistorna på Spotify – nämligen den kunniga programledaren som kan gräva fram och presentera ny och spännande musik och därmed öppna fönster till för en själv tidigare okända musikaliska världar. Den som vill lyssna på sina favoritartister kan med lätthet göra det på nätet. Utmaningen ligger i att hitta fram till nya musikupplevelser.

På samma sätt är det märkligt hur man från Sveriges Radios sida har valt att i P3 och P4 lägga sig allt närmare de kommersiella radiostationernas musikutbud. Att den kommersiella radions utbud är begränsat enligt minsta gemensamma nämnarens logik handlar givetvis om de villkor man verkar under på marknaden, inte minst när det rör sig om en marknad som sedan länge domineras av en gigant som Sveriges Radio. Att man då på SR inte inser vilken enorm fördel det är att inte behöva underkasta sig dessa villkor utan att istället ta vara på vad som faktiskt är den stora fördelen (och nackdelen) med public servicemedia – att man faktiskt inte är tvungna att ge folk vad folk vill ha, utan faktiskt kan presentera sådant som lyssnaren inte visste att de skulle komma att gilla.

Den svenska visan utgör en gränsöverskridande genre som tangerar såväl litteraturen som den folkliga vistraditionen och populärmusiken. Denna sällsamma hybrid är resultat av en handfull starkt lysande stjärnors inverkan på den svenska musikhistorien genom århundradena. Mest inflytelserika på denna utveckling var i tur och ordning Carl Michael Bellman, Evert Taube och Cornelis Vreeswijk. Samtliga diktare med djup kännedom om och en strävan att placera sig själva i litteraturhistorien, men också influerade av sin tids populärmusik. Den litterära visans starka ställning i Sverige får anses vara en av huvudorsakerna till att svenska sångtexter inom de flesta genrer håller en med internationella mått mätt frapperande hög kvalitet.

Trots vismusikens nära släktskap med populärmusiken har genren blivit allt mer styvmoderligt behandlad i public servicemedia. I takt med att Sveriges Radios P4 allt mer kommit att efterlikna systerkanalen P3 med dess inriktning på pop- och rockmusik har visan tillsammans med andra smalare genrer som jazz och folkmusik hänvisats till nischprogrammen i P2. Marginaliseringen ökades ytterligare 2008 när musikläggandet i P4 centraliserades vilket berövade de lokala redaktörerna inflytandet över musiken i de egna programmen. I samband med detta minskades också antalet nationella musikläggare betänkligt vilket ytterligare strömlinjeformade musikutbudet i P4 – som tidigare varit den mest pluralistiska kanalen och tillika den kanal där mer eller mindre okända, nya artister först kunde nå sin publik genom att uppmärksammas av lokala musikläggare.

Det är emellertid inte bara visan, folkmusiken, jazzen och världsmusiken som drabbas av den stundande omläggningen av innehållet i P2. Även den klassiska konstmusiken kommer att underkastas en strömlinjeformning med fokus på Europeiskt 1800-tal och kända stycken. Lättuggat och lättsmält.

Det är svårt att hitta särskilt många spår av Sveriges Radios avsiktsförklaring i den musikaliska praktiken, och tar man bort nischprogrammen från P2 tycks det som man gett upp den helt och hållet. Radion fyller alltjämt en central roll när det gäller upptäckandet av ny musik. Det är av den anledningen som skivbolagen lägger ned stor ansträngning på att plugga sina nya artister och låtar gentemot de få musikläggare som finns kvar. Det finns en stark korrelation mellan vilken musik som spelas i radion och vilken musik som säljer – i skivbutiker och på nätet. Det handlar alltså inte om att radion ger folk vad folk vill ha utan snarare att folk vill ha det som de har upptäckt när de lyssnat på radion. Om Sveriges Radio tog sitt uppdrag på allvar skulle de säkerställa en mångfald av inte minst nya och okända artister som via radion kunde nå ut till publiken, istället väljer man att agera som en sämre version av de kommersiella kanalerna.

De kommersiella kanalerna är bra på att ge folk vad folk vill ha, för den som vill ha ett ännu mer anpassat musikutbud helt i linje med den egna smaken finns mängder av tjänster på internet att tillgå, Spotify är den mest namnkunniga. Att Sveriges radio inte förstår att deras enda konkurrensfördel i sammanhanget är att kunna öppna nya världar för lyssnarna, är fullständigt obegripligt.

Lars Anders Johansson (9 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46300

18 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag håller med till 1000 %.
Man blir vansinnig på hur kulturfolket ser på musik. Lyssnar man på P1 så blir man ständigt förvånad av den pratande kulturelitens relation till musik. Lite depprock och en par rapp verkar göra dem nöjda vad gäller musikintaget.

Klingan är för mig fullständigt heligt. Tar dom bort Lennart Wretlind så får jag väl hänga mig i närmsta träd.

Dessutom denna tråkiga inställning att klassisk / konst musik skall fungera som ett våtvarmt omslag till stela människor.

Jag vill bli överraskad inte sövd.

Permalänk | Anmäl #1 u_475, 2012-08-23, 14:54

Jadu att Radion´s P3 låter som ett diskotek det är inget nytt. Denna fixering vid listmusik..Ja den är penibel. Dessa flåshurtiga programledare kanalen håller sig med som sitter och tramsar och flamsar, ja det är skittrist. Men jag har sedan många år passerat målgruppen och borde igentligen vara färdig för pensionärsradio i P4 och lotta Bromée.. Men fyfan måste jag?

Permalänk | Anmäl #2 Micael calmén, 2012-08-23, 14:57

Dessutom, vad hände med hårdrocken? Superpopulär i Sverige, massor av lokala band. Ändå underrepresenterad!

Permalänk | Anmäl #3 Elin Olsson, 2012-08-23, 15:32

Nu är det ju musikbranchen som är det största av mina levebröd, så jag vet rätt mycket om saken.

Om folk visste hur det går till, vilka som väljer musiken som ligger på sk "A, B eller C-rotation" och hur detta urval går till, skulle många bli mörkrädda.
Här har public service mycket att ta igen och en skydlighet att göra det.
Det har gått fort från 70 och 80-talens progressiva tänkande där alla fick plats oavsett var de kom ifrån eller hur "kända" de var, till dagens extremt smalspåriga tänkande, där producenter a la Stefan Wermelin, med hjärtat i musiken och enorm kunskap och breddtänkande, nu förpassats till sporadiska nattsändningar, eller som P3 Rock med någon liten stund nu och då.

Nu när kommersiella radion konkurrerar, finns det ännu större anledning för public service att vara den progressiva motpol de ska vara.
För de som minns program som Vox, Inferno, Linje 19 och liknande program från 80-talet, där många av de artister som idag är etablerade fick sin chans, trots brist på skivkontrakt med stora bolag, gör det extra ont i hjärtat.

Skriver inte mer, för jag blir bara förbannad..

Permalänk | Anmäl #4 u_22014, 2012-08-23, 16:11

Det viktiga är att halvtrassliga rappband från förorten kommer fram. De andra får hanka sig fram genom spelningar på studenthak mm.

Permalänk | Anmäl #5 christoffer andersson, 2012-08-23, 16:18

En bekant har utryckt sig så här:
– Är det inte konstigt att den populärmusik som publicservice spelar, är 90 % producerad de senaste 10 åren?

Permalänk | Anmäl #6 Jan Ivarson, 2012-08-23, 16:20

Jag begriper inte heller varför de lägger ned så bra program. Det är ju så onödigt att förändra något som är så bra. Kunniga programledare som Lennart Wretlind skapar ett stort mervärde. Dessutom finns redan SR-kanaler som bara spelar musik. SR Världen, t ex.

Permalänk | Anmäl #7 Niclas Kuoppa, 2012-08-23, 16:55

Ökad kommersialisering är en del av problemet.

Permalänk | Anmäl #8 Jens A., 2012-08-23, 18:07

En en snabb titt på kommande tablåer visar att åtminstone program med mer experimentell musik ännu får existera
(Monitor och Ström). Ett tag var jag rädd att p2-människorna lyssnat för mycket på någon svindyr Musse Pigg-konsult. Men även Klingan har varit en självklart inslag för mig på söndagmorgnarna och ändrar de inte sitt beslut så visar de bara att de inte vill finnas för sina lyssnare.

Permalänk | Anmäl #9 Charlie Darwin, 2012-08-23, 19:06

Vid seglingar till Finland är det ett nöje att höra radio Vega,en svensktalande kanal.
Många gamla godingar har där avnjutits.
Mer svensk en vår egen radio av musikutbudet att döma.
Stort tack radio Vega!!

Permalänk | Anmäl #10 u_17979, 2012-08-23, 20:59

P3 är en lekstuga för vänsterjournalister i medievärlden som siktar mot stjärnorna men skjuter sig i fötterna. Det luktar rödvin ut genom högtalarna och flamsradion håller dagisnivå.
P1 är ok men några programpunkter suger. Musik, vad är det?
P2 "no comments"
P4 Nej tack!!!
Vad lyssnar jag på då?
Rockklassiker givet, tyvärr får jag streama ca 1 år till.

Permalänk | Anmäl #11 Johan C-berg, 2012-08-23, 21:49

Carl Michael Bellman, Evert Taube och Cornelis Vreeswijk var det länge sedan man kunde höra i P4.
Vad kommer sig detta? Jo, det är "P4:s musikpolicy" som styr detta. P4:s musikpolicy bestämmer att man skall spela musik som är högst 30 år gammal med betoning på de tre senaste åren. För närvarande ligger tidsgränsen vid 1982.
Därvid är ju Carl Michael Bellman, Evert Taube och Cornelis Vreeswijk automatisk uteslutna och förövrigt all europeisk och svensk underhållningsmusik innan 1982.
Ansvarig för P4:s musikpolicy är P4:s musikchef Pia Kalischer som förövrigt är gift med Anders Korpi som är hög chef i ett musikförlag som heter "Universal Music Publishing AB" där han tituleras "Director".
Min misstanke är att detta äkta par använder P4:s kanaler för att föra ut detta musikförlags produkter för att få stora inkomster.
Att spela en Wienervals eller en dragspelslåt eller något med Evert Taube ger ju givetvis inga inkomster till musikförlaget.
Det är mycket märkligt att Sveriges Radios styrelse låtit detta fortgå? Musikcheferna på Sveriges Radio måste ju självklart stå helt fristående från de kommersiella musikförlagen.

Permalänk | Anmäl #12 Rune Nilsson, 2012-08-24, 08:17

#12 klockrent

Permalänk | Anmäl #13 u_9520, 2012-08-24, 08:32

är man lite äldre, och det är jag
prova 101,4 Radio Viking, går även att streama

Permalänk | Anmäl #14 u_9520, 2012-08-24, 08:34

P4??
Är inte det kanalen för gärsgårdsfotboll och den underbara sporten bandy,i radio.........
Underbart!
Musikaliskt varvat med de senaste hitsen.....
Jag är ingen stadig lyssnare......

Permalänk | Anmäl #15 u_17979, 2012-08-24, 12:27

Radiolyssnarna är väldigt känsliga, fel låtmix leder omgående till att hundratusentals rattar in nån annan kanal. Eftersom det är så lätt att byta kanal, så MÅSTE radio vara till för lyssnarna, inte för artisterna. De flesta är inte musiker och lyssnar inte på musik som om de studerade den, utan har det som ett bakgrundsljud medan de jobbar eller joggar.

Permalänk | Anmäl #16 Björn Larsson, 2012-08-29, 07:50

Jag kommer ihåg den tiden jag lyssnade på annat än P1. På den tiden när "melodiradio" fanns. Man kunde under samma timme höra kalle jularbo och KISS och en och annan jazzlåt eller varför inte opera... Oftast var det musik man aldrig hört förut och man fick nya influenser. Idag räcker det med att lyssna på de kommersiella kanalerna 25 minuter så har man hört låtarna som kommer att spelas dygnet runt hela veckan. Det är samma låtar som i de allra flesta kommersiella kanalerna. Undantaget nishkanaler som Bandit Rock eller Radio viking. Det är tragiskt att Sveriges radio, som får sina pengar via en skatt mer eller mindre, ska försöka plagiera kommersiella kanaler.

Permalänk | Anmäl #17 u_8976, 2012-08-29, 12:18

Tackar för länken till namninsamlingen. Tyvärr har ett malplacerat mellanslag smugit sig in. Den rätta adressen är: http://www.namninsamling.com/p2

Permalänk | Anmäl #18 Robert Huselius, 2012-09-03, 21:38

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.