Yttrandefrihetens gränser

Ulf Johansson Dahre om Yttrandefrihetens gränser

Politiken ser till att hindra yttrandefriheten

Publicerad: 2012-08-23 20:08, Uppdaterad: 2012-08-23 20:08

Yttrandefrihetsforskare: Det finns ingen yttrandefrihet. Trots att vi dagligen matas med budskapet om att yttrandefriheten är grunden för vår demokrati, sker det lika ofta utmaningar och begränsningar av den.

68 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Uld Johansson Dahre är universitetslektor och socialantropolog vid Lunds universitet. Han forskar om yttrandefrihet i Sverige och internationellt.

När den amerikanske domaren Potter Stewart på 1960-talet ställdes inför den intrikata uppgiften att avgöra vad som är pornografi menade han att det i princip var omöjligt. Men, konstaterade han, man vet vad det är när man ser det. När man läser Högsta domstolens (HD) dom i det i juni avgjorda Mangamålet, som handlade om innehav av 39 mangabilder med barn i förmenta pornografiska sammanhang, verkar det som domarna i HD resonerat på samma sätt som Potter. Att definiera porr, inte ens tecknad barnporr, är uppenbarligen inte lätt. Men HD visste vad det var, eller inte, när man såg det. 38 av bilderna ansågs inte utgöra barnpornografi enligt HD. Men den 39:e bilden vållade huvudbry. Vi utomstående har inte fått ta del av och bilda oss en egen uppfattning om bilden som HD menade var barnpornografisk och egentligen kriminellt innehav.

HD:s avgörande i Mangamålet visar också på ett par andra problematiska frågor kring yttrandefriheten idag. Att yttrandefriheten är utsatt för utmaningar från olika håll, även i demokratier som Sverige, har uppmärksammats av många som paradoxalt. Yttrandefriheten sägs vara grunden för demokratin, men samtidigt är den uppenbarligen svår att förlika med människors och gruppers olika krav på personlig integritet eller skydd mot hetsande uttryck. I denna miljö har yttrandefriheten förpassats från att vara en oförytterlig princip som ska upprätthållas till varje pris, till en princip vars konsekvenser först måste utredas om den är värd att upprätthålla.

Utöver detta belyser Mangamålet också en annan tendens, nämligen att yttrandefrihet kopplas ihop med särskilda aktörer snarare än att vara en allmängiltig princip. HD menade ju i Mangamålet att innehavet av den 39:e bilden i och för sig var kriminellt, men att det trots allt var försvarligt eftersom innehavaren var expert på japansk kultur. Vi kan dra oss till minnes att ett liknande resonemang fördes av HD i det mycket kontroversiella Åke Green-fallet 2005. Pastor Greens utfall mot homosexuella betraktades i och för sig som hets mot folkgrupp, men hans religiösa ställning ansågs av HD vara en förmildrande omständighet. I båda dessa fall har yttrandefriheten blivit förvandlad av HD till en sorts professionsrättighet. Vi förstår i Mangamålet att vem som helst inte hade kunnat komma undan med innehav av den 39:e bilden. Inte heller hade vem som helst kunnat formulera sig som pastor Green.

Vad ska vi ha yttrandefrihet till?

När vi ser närmare på debatten om yttrandefriheten idag är det tydligt att de flesta menar att den är viktig för upprätthållande av det öppna och demokratiska samhället. Samtidigt är det påfallande många som är beredda att sätta ett, ”men vi menar inte just det yttrandet” efter. Lars Vilks hade få offentliga försvarare. Konsten brukar betraktas som sinnebilden av yttrandefrihet, men inte just Vilks Muhammedteckningar. Debattörer som trots allt tidigare försvarat yttrandefriheten känner sig nu alltmer obekväma med att försvara Vilks rätt att uttrycka sig.

Detta har lett till att vi behöver fråga oss vad vi egentligen ska ha yttrandefrihet till? Jag frågar inte för att jag har något särskilt svar på frågan som jag vill rekommendera, utan mer för att visa att om man har ett svar, och då menar jag vilket svar som helst, som att demokratin ska fungera, att vi ska kunna utbyta idéer eller granska makten, så är det inte bara möjligt, utan ofrånkomligt, att vi förr eller senare kommer att fråga oss vilka specifika yttranden eller konstverk som verkligen tjänar yttrandefrihetens syfte. Vi kommer att fokusera på yttrandefrihetens konsekvenser.

Detta är förstås inte en erfarenhetsbaserad utan en logisk slutsats. För om man har vad som brukar kallas en konsekvensialistisk uppfattning om yttrandefrihet, en uppfattning som värdesätter konsekvenserna av principen, så kommer man att vara på sin vakt mot yttranden och uttryck som man anser underminerar de goda effekter man säger sig vilja upprätthålla. Så om man upplever ett hot mot yttrandefrihetens konsekvenser så agerar man mot det. Det blir inte ett censurproblem av detta eftersom själva censuren redan finns i definitionen av yttrandefrihet som fastställts. HD menade i Mangamålet att yttrande- och informationsfriheten är grundläggande för demokratin. Barnpornografi är ett accepterat undantag från denna regel eftersom det är en dålig konsekvens av yttrandefrihet.

När det gäller barnpornografi är det naturligtvis inga svårigheter för de flesta att instämma i förbudet, men problemen hopar sig när vi har ett konsekventialistiskt synsätt på andra företeelser som religionskritik, personkritik eller kritik av etniska och sexuella minoriteter. Man hamnar lätt i en situation, som idag, när de som omtalas får avgöra vad som ska få yttras eller inte. Vi får en sorts subjektivt styrd yttrandefrihetskultur där kanske berättigad kritik uppfattas som kränkning. Yttranden blir tystade eftersom den omtalade känner sig kränkt. Med andra ord, vi har fått en kränkningskultur eftersom vi är fokuserade på konsekvenser av yttrandena vi framställer. Denna konsekvensialism kan tyckas rimlig, men innebär stora problem för yttrandefriheten. Handlar denna frihet inte om att vi ska få säga vad vi vill? Om vi vill leva i ett öppet demokratiskt samhälle så kanske vi måste tolerera andras uppfattningar, hur bisarra de än kan tyckas vara? Men denna absolutistiska uppfattning har idag påtagliga problem att övertyga. Snarare har vi gått mot att debatten ska vara sansad, förnuftig, konstruktiv eller vad det nu kallas.

Varför finns det ingen yttrandefrihet?

Den paradoxala situation vi befinner oss i är att yttrandefriheten fortfarande betraktas av de flesta som grunden för demokratin, samtidigt finns det många som vill begränsa den. Det är naturligtvis inte första gången yttrandefrihetens gränser diskuteras. Under större delen av yttrandefrihetens historia, i Sverige eller i andra länder, har det ständigt förts ett sorts lågintensivt ställningskrig mellan absolutister och konsekvensialister. Den första delen i denna dispyt har handlat om att definiera principens kärna. Vad är yttrandefrihetens essens?

Den andra delen har handlat om hur innehållet i principen bäst skyddas. I den här debatten har det funnits utrymme för ansenlig oenighet om yttrandefrihetens gränser. Man har diskuterat om yttrandefriheten ska definieras utifrån några önskvärda konsekvenser (för att sanningens imperium ska kunna råda, att idéernas marknad upprätthållas, att säkerställa fri informationstillgång, att granskning av den politiska makten kan ske, etc) eller om yttrandefriheten ska utformas utan tanke på konsekvenserna av vad som sägs. Konsekvensialister funderar fortfarande på vilka konsekvenser som är de primära som ska utgöra principens gränser. Icke-konsekvensialister funderar över om frihet, tolerans, eller jämlikhet kan trumfa yttrandefriheten. Oavsett vad de kommer fram till så kan man säga att de enas i försöken att finna gränser för yttrandefriheten.

HD:s avgörande i Mangamålet belyser därför på ett tydligt sätt mitt påstående att det inte finns någon yttrandefrihet i betydelsen att vad som helst kan yttras av vem som helst. Mangamålet, och för all del andra rättsfall och diskussioner om yttrandefriheten under senare år visar att den absolutistiska definitionen har svårt att hävda sig. Yttrandefrihet, sägs det, riskerar att göra intrång i den personliga integriteten. Man känner sig kränkt av kritik eller granskning. Samma argument förs på en kollektiv nivå, men kallas då för hets mot folkgrupp. Folkgrupp i det här sammanhanget är etniska, religiösa eller sexuella minoriteter.

Att påstå att det inte finns någon yttrandefrihet riskerar förstås kommentarer om att jag missat att det i Sverige finns två grundlagar som trots allt syftar till att upprätthålla detta. När jag påstår att det inte finns någon yttrandefrihet menar jag i stort sett tre saker. För det första, om man inte förstår yttranden bara som en sorts verbalt oljud, så är yttrandefriheten, trots grundlagsskyddet, idag både begränsad och begränsande.

Alla yttranden är begränsade eftersom de är kopplade till idéer om yttrandefrihetens konsekvenser. Det ligger en självcensurerande tanke i att man först ska tänka på konsekvenserna av vad man har att säga. Yttranden är inte fria därför att man styrs av hänsyn, tro eller övertygelse i det ögonblick man säger något. Dessutom, yttranden begränsar eftersom de är uttryck för tro eller övertygelser. Därför kommer yttranden alltid att försöka begränsa andra yttranden som man anser är felaktiga. Du hävdar x eftersom någon annan hävdat y och du menar att y är fel eller till och med farligt. Eller, du hävdar x eftersom du anser att x är en sanning som inte blivit tillräckligt erkänd. Det yttras inte massa saker bara för att bidra till att öka massan av yttranden, utan för att få andra att inse den sanning som du själv kommit fram till.

Det andra argumentet för att det inte finns någon yttrandefrihet överensstämmer i stort sett med uttrycket ”det finns inga gratisluncher”. Yttranden, liksom luncher, kostar. Om yttranden alltid handlar om att föra fram en övertygelse, så kommer detta alltid att ske på bekostnad av andra övertygelser. Någon betalar alltid för att yttranden ska kunna göras.

Det tredje argumentet för att det inte finns någon yttrandefrihet är att det inte finns något yttrande som inte har konsekvenser. Alla yttranden, utom möjligen de som görs i ett Speaker´s corner eller liknande, har konsekvenser. Och eftersom vi inte verkar vara beredda att acceptera vilka konsekvenser som helst, liksom HD, så kommer yttrandefriheten att begränsas. Att vi ofta är förvirrade när yttrandefrihetens gränser stakas ut beror på att vi har en grundlag som stipulerar att i princip vad som helst ska kunna yttras, men att detta i praktiken tolkas som - bara om det har de konsekvenser som vi samtycker till. Men eftersom det inte finns ett unikt ”vi” så blir det yttrandefrihetskonflikter.

En viktig anledning till denna förändring är förstås att vi luckrat upp gränsen mellan ord och handling. Det var en tid när vi inte kunde slå varandra, men i alla fall ha verbala dispyter som var en särskild fredad domän. Yttrandefrihet var ju länge en frihet att ´misshandla´ med ord. Nu betraktas ord allt oftare som faktiska slag, vilket ju är misshandel om det inte sker i en boxningsring. Vi kränks eller får vår personliga integritet rubbad av ord. Gränsen mellan ord och handling har försvunnit.

Vad har då denna förändring av yttrandefriheten för större politiska och sociala konsekvenser? Är det inte bra att extremister av allehanda slag begränsas i sin frihet? Är det inte bra att Vilks teckningar förpassas till historiens sophög? Men att låta det politiska korrekta styra yttrandefrihetens innehåll och gränser leder knappast till ett mer öppet samhälle. Tvärtom skyddas specifika politiska uppfattningar om vad som bör vara tillåtet att yttra, vilket döljs bakom den objektiva retoriken. Enligt yttrandefrihetsprincipen ska nästan allt få yttras, men i praktiken handlar det om att HD, eller någon annan, ska kunna avgöra vad som verkligen får sägas. Yttrandefriheten är alltså inget politiskt neutralt fält, där idéernas marknad ska främjas eller individen utvecklas. Politiken är redan på insidan av yttrandefrihetens domäner eftersom det inte finns några yttranden utan konsekvenser. Vissa yttranden stöds av några, samtidigt som andra tar avstånd från dem. Att dra gränsen mellan tillåtna och otillåtna yttranden kommer därför alltid att handla om politiska intressen.

Slutsatsen av detta resonemang är förstås att det inte finns någon yttrandefrihet. Vi har bara olika politiska uppfattningar om hur samhället ska styras, organiseras och vilken social kosmologi som detta ska ledas av. Kort sagt, yttrandefrihetens kärna handlar därför inte om att vi ska få säga vad vi vill. Yttrandefriheten är ett fält där en maktstrid utspelas om vilket samhälle vi ska ha.

Vad debatten om yttrandefriheten handlar om är inte bara att denna princip är uttryck för en vilja att upprätthålla ett demokratiskt samhälle, utan snarare om vilken typ av samhälle vi ska ha. HD menade i Mangamålet att yttrandefriheten är grunden för demokratin, vilket också bekräftas av grundlagen. Men när vi ser hur principen tolkas och definieras i praktiken av HD träder yttrandefriheten fram, inte som en ideologiskt neutral princip, utan framförallt som en princip för hur samhället bör se ut. Det brukar påstås att liberalismens största seger har varit förmågan att formulera politiskt neutrala principer. Denna så kallade processuella neutralitet lutar sig varken åt höger eller vänster. För inte så länge sedan var det populärt av makthavare att gå ut i massmedia och deklarera att man kanske inte gillar vad du säger, men att de var beredda, om inte dö, så i vart fall offra sig på något sätt för att du ska få säga det du vill. Den tiden känns idag väldigt avlägsen. När yttrandefriheten diskuteras idag är konsekvenserna i fokus. En tydlig konsekvens av detta är att yttrandefriheten inte längre är ett medel som ger möjlighet att säga vad man vill. En konsekvensialistisk hållning till yttrandefriheten konsoliderar snarare makten och fortsätter tysta de redan marginaliserade.

Det remarkabla i dagens debatt är dock att man, som den statliga yttrandefrihetskommittén, försöker undvika att definiera yttrandefrihetens gränser. Istället ger man sig i kast med att formulera skydd för yttrandefriheten utan att riktigt veta eller förklara var dess nya gränser ska dras. Den statliga yttrandefrihetskommittén kommer under hösten att presentera sitt förslag till nytt skydd. Denna kommitté, med justitierådet, tidigare justitiekansler, Göran Lambertz i spetsen, har tidigare tänkt högt kring yttrandefrihetskonsekvenserna av ny teknik som internet, bloggar, facebook, och twitter. Denna teknik har delvis gjort den gamla lagstiftningen obsolet, åtminstone det andra steget som handlar om hur man skyddar yttrandefriheten när denna väl är utstakad.

Kommittén har hävdat att den nya tekniken kräver nytt skydd för att folk inte ska bli kränkta. Men om definitionen av yttrandefrihetens gränser och essens inte först görs så finns det heller ingen anledning att ta steg två. Det enda alternativet till att formulera en tydlig och acceptabel konsekventialism av yttrandefrihet byggd på principer, som idéernas fria marknad, som de flesta kan acceptera, är en konsekventialism som stödjer vissa personers och gruppers uppfattningar. Vi får, inte en yttrandefrihet som gäller oavsett vem man är och vad man säger, i stort sett, utan snarare en yttrandefrihet som säger att du får säga vad du vill bara vi, vilka det nu är, tycker att det är lämpligt.

Men även om vi, eller någon annan, lyckas fylla begreppet yttrandefrihet med ett innehåll, så är problemen inte över. Kanske tycker någon att man inte ska få kritisera, granska eller förlöjliga religioner, etniska eller sexuella minoriteter. Kanske tycker någon att yttranden som tar sikte på dessa grupper måste kunna förhindras. Andra kanske tvärtemot förespråkar att vad som helst ska kunna sägas. Annars kan vi inte behålla ett öppet samhälle. I ett öppet samhälle, menar dessa absolutister, måste alla vara beredda på att granska eller bli granskad. Varje villkor som kopplas till respektive ståndpunkt resulterar dock i nya villkor. Nedlåtande kritik av homosexualitet accepteras om det sker inom religionsutövning. Samtidigt bör religioner inte kritiseras, vilket FN antagit en deklaration om. Religioner kan enligt FN betraktas som utsatta grupper. Mangabarnporr accepteras om innehavaren är en expert. Och dessa villkor kommer att leda till nya substantiella kulturellt betingade villkor och undantag.

Substantiell kultur är nyckelordet eftersom det i yttrandefriheten, åtminstone förr, finns en aura av absolutism, opartiskhet, neutralitet inför vad som får sägas. Yttrandefriheten begränsas bara av vissa stipulerade begränsningar som rikets säkerhet, kränkningar eller barnpornografi, men den begränsas inte av vem som är aktör. Det heter alltså inte att alla som vistas i Sverige har denna frihet utom de som har bruna ögon. Utan alla har denna frihet punkt. Det är principens frihet från substantiella politiska, sociala eller kulturella agendor som gör den grundläggande i en demokrati. Men debatten idag om yttrandefrihetens gränser visar är att det inte finns någon yttrandefrihet bortom ideologisk förankring. Det är bara en princip som är ställföreträdande för olika personer och gruppers politiska, sociala och kulturella visioner om hur livet bör se ut och samhället organiseras.

Kort sagt, vad yttrandefriheten handlar om är politik. Detta är förstås en problematisk slutsats eftersom yttrandefriheten brukar anses vara en princip bortom politiska intressen. Men politiken är redan en del av yttrandefriheten. Yttranden är otänkbara utan konsekvenser och eftersom konsekvenserna styrker något intresse på bekostnad av andra, så kommer yttrandefriheten alltid att vara politik med andra medel. Detta betyder inte att yttrandefrihetsväktare alltid är politiska aktörer. Dessa vill, eller borde, respektera gränsdragningar snarare än att manipulera dem för att kunna främja särintressen. Det handlar snarare om att gränsdragningen i sig själv är diskutabel och det är på det sättet som yttrandefriheten alltid kommer att handla om politik.

En annan sak som jag menar att dagens debatt om yttrandefrihetens gränsdragning visar är att även om vi kan ta fram en princip som är genuint neutral, t.ex. en yttrandefrihet som inte har någon bakomliggande social eller kulturell vision, skulle det inte hjälpa oss eftersom en sådan princip skulle vara fullständigt innehållslös och inte leda oss i någon riktning överhuvudtaget. Vi kan alltså inte fastställa vad yttrandefrihet är om vi inte fyller den med ett innehåll och detta innehåll är med nödvändighet förankrat i politiska, sociala eller kulturella visioner om livet och samhället. Ord beskriver inte bara världen, utan är med och formar den. Därför kan man inte förvänta sig att världen är densamma oavsett vad som sägs.

Ulf Johansson Dahre (2 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46305

68 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Yttrandefriheten är under stark hot i vårt land. Yttrandefriheten är demokratins viktigaste element. Vem eller vilka är staten/stater som får döma någon som tycker och tänker vad denna personen vill? Vem är ni/du att berätta vad jag får tänka och tycka? Vem är ni/du att berätta att jag inte får säga vad jag vill till vem som helst?

Denna video borde varje politiker i vårt land och EU ha som nattlektyr för all framtid. Våra förfäder kämpade och dog för yttrandefriheten, idag så håller journalister, politiker och vänsterorganisationer(EXPO, AFA mfl.) ta rätten ifrån oss.

Om jag nu inte tycker om gröna, bleka, vinröda, svarta, vita eller gula människor. Vem f-n har rätten att ta bort detta från mig?

Denna video borde alla se som överhuvudtaget tror på ordet demokrati!

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=NmuzrHwMkMU

Permalänk | Anmäl #1 Micael Johnsson, 2012-08-23, 20:30

Glömde skriva! Ju snabbare vi blir av med DO(Diskrimineringsombudmannen) desto bättre. Idag inns det vissa som blir kränkta över sin egen skugga, som förföljer dem. Denna myndighet ska skrotas ASAP, för den är ett demokratihot.

Permalänk | Anmäl #2 Micael Johnsson, 2012-08-23, 20:34

Åsikten : "Det fanns inga förintelseläger" är väl förbjuden i många länder. Det är väl nästan så att man nästan inte för tänka meningen, men det är ju svårt att kontrollera.
Yttranden som i dagsläget verkar gränsa till förbud verkar vara negativa åsikter om Islam. Har en känsla av att "yrkesförbud" har utfärdats mot en del skribenter som varit för frispråkiga i det ämnet. Var går gränsen?

Permalänk | Anmäl #3 Alvin Stoltz, 2012-08-23, 20:39

Res er för Lars Vilks!

http://www.youtube.com/watch?v=8bh-raHrMJQ

AVE!

Permalänk | Anmäl #4 frihetenärhär, 2012-08-23, 20:48

Yttrandefriheten borde vara helig i alla lägen.
http://www.youtube.com/watch?v=uZQ_7k6C7nM
Som vanligt så tror man att staten ska gå in och lägga saker till rätta.

Medborgare ska inte blanda in staten och domstolar.
Om du säger att "elvis lever" så får du betala ett omedelbart pris på en date eller på en arbetsintervjuv så enkelt är det.

Permalänk | Anmäl #5 u_19023, 2012-08-23, 21:08

http://www.youtube.com/watch?v=27sUfai00oU
Denna kommer fram till SamHarris reply snabbare

Permalänk | Anmäl #6 u_19023, 2012-08-23, 21:11

En mycket, mycket viktig betraktelse av UJD.

Befarar dock att en genomsnittlig politiker på riksdags- eller regeringsnivå mest skulle se ut som Sir Väs i ögonen efter en genomläsning. Tyvärr.

Permalänk | Anmäl #7 lorentz brydolf, 2012-08-23, 21:31

Tack för en läsvärd artikel Ulf.

Permalänk | Anmäl #8 Johan C-berg, 2012-08-23, 21:38

yttrandefriheten kan aldrig begränsas, bara förloras. Att sen det demokratiska samhället kan döma eller fördöma ett yttrande är en helt annan sak.
//SI

Permalänk | Anmäl #9 Sven-Ingvar Bengtsson, 2012-08-23, 21:40

Tack för en oerhört bra artikel. Det råder inga tvivel om att yttrandefriheten redan är borta. Se bara på lagen om hets mot folkgrupp som är så luddig att det inte går att förstå om man bryter mot lagen om man tex kritiserar invandringen eller islam. Att straffet dessutom är oproportionerligt strängt med långa fängelsestraff påverkar såklart vad man vågar säga.
Sedan har vi faran med att bara det som är politiskt korrekt får yppas. När en politiker går över gränsen så är han/hon borta ur politiken vilket gör att politikerna inte vågar uttrycka sin åsikt utan blir maniskt politiskt korrekta. De förstärker sedan de politiskt korrekta åsikterna genom att smyga in lagar mot det som är politiskt inkorrekt. Dessa politiker ser sig då som duktiga men gör oss alla en björntjänst.
Dessutom blir det problematiskt om man i lag särkiljer olika grupper av människor. Tex , återigen lagen om hets mot folkgrupp där etniska svenskar inte är en folkgrupp i juridisk mening. Det är ju helt sjukt att lagen inte är lika för alla. Demokratin måste ju bygga på att lagen är lika för alla. När kommer lagar som förbjuder kritik mot politiker? Det kommer som ett brev på posten om vi inte kämpar för demokrati och yttrandefrihet.

Permalänk | Anmäl #10 Ann Onym, 2012-08-23, 21:58

Yttrandefrihetslagstiftningen är en samling begränsningar i yttrandefriheten.
Demokratin ett skämt, rösta på blått eller rött var fjärde år, aik eller hammarby.

Permalänk | Anmäl #11 TAGE UNIKSSON, 2012-08-23, 22:00

Ulf, du har ju alldeles rätt i att det finns en spänning mellan regeletik och konsekvensetik i yttrandefrihetsfråor. Alltför ofta får vi höra sådana hot mot yttrandefriheten som att den måste användas med omdöme eller att den inte får kränka. Vi som anser att yttrandefriheten är den viktigaste av alla principer i ett öppet demokratiskt samhälle måste dock ändå alltid ta ställning till vissa rimliga inskränlningar. Dessa är (och är endast) vissa performativa yttranden som fullgör handlingar som enligt allmänt rättsmedvetande bör kriminaliseras. Ett performativt yttrande innebär att genom yttrandet fullgöra en handling. Exempel är t.ex. "Om konstapeln inte bryr sig om min fortkörning så kanske konstapeln vill gå ut med några kompisar på puben - några hundralappar kunde vara bra för det - eller hur? Detta är ett försök till bestickning och det är inte yttrandet utan bestickningen det handlade om. Detsamma gäller hot, utpressning och annant som fullgörs genom yttranden. Men för att utesluta vissa performativa yttranden från yttrandefriheten fordras klara definitioner så att bara sådana handlingar som i lagar andra än yttrandefrihetsförordning är kriminaliserade kan beaktas. Således kan t.ex. inte kränkning betraktas som performativt. Alla yttranden är ju avsedda att ha något slags konsekvens. Förtal ska vi vara försikihga med att undanta från yttrandefrihet. Alla förtjänar vi då och då lite hån för våra dumheter så lite taskighter får vi tåla.
Yttrandefriheten har ingen smakdomare och det är inte ett privilegium för de som är välartikulerade och sofistikerade och på ett artigt sätt kan uttdela smockor att tillämpa yttrandefrihet. Den tillhör alla och är yttrandena plumpa (vilket det förstås ibland måste vara) så gäller rätten lika ändå. Det är också betydelsfullt att klart uttrycka att religionskränkning är en rättighet enligt yttrandefihet. Religioner pådyvlar värlsdbilder, livsåskådeningar och handlingsdispositioner genom organiserad maktutövning och tillhör alltså den sfär av aktivitet som är allra viktigast att granska och självfallet får granskningen uttryckas i alla tänkbara former såsom skämt, hån och roliga bilder (som bl.a. Lars Vilks). Det finns förfärande tendenser med påtyckningar mot FN att inskränka rätten till religionskränkning och därmed alltså att förhindra granskninga av väsentliga aktiviteter i maktutövning. Låt oss adrig glömma att det bästa försvaret för yttrandefrihet att dagligen använda den.

Permalänk | Anmäl #12 Göran Linde, 2012-08-23, 22:09

Dahre: "Kort sagt, vad yttrandefriheten handlar om är politik. "

En realistisk syn, han resonerar fint och nyanserat.

Kampen för yttrandefrihet är en kamp som aldrig tar slut.

Permalänk | Anmäl #13 Doktor Eleph@nt, 2012-08-23, 23:03

Yttrandefrihet existerar inte längre i och med att folk jagas av etablissemanget för sina åsikter. Det koas etablissemanget nu skapar, först genom sin usla ekonomiska politik och sedan genom bidragsinvandringen, kommer leda till att folk vaknar upp för alternativ, och detta kommer etablissemanget sedan att försöka förtrycka för att behålla sin makt.

Det svensken borde kräva idag är främst inte sänkta skatter, mer frihet, mindre invandring eller vad de nu kan vara, utan rätten till vapen.

Permalänk | Anmäl #14 Andre Ralvert, 2012-08-23, 23:26

"Det finns INGEN yttrandefrihet" känns trots artikelförfattaren motiveringar krystat att påstå. Dessutom låter det som en förolämpning mot personer i diktaturer. Även i en svagare demokrati som Thailand ("demokrati med anmärkning" enligt Demokratiindex) så riskerar man att gripas om man yttrar negativa saker om kungen, medan man i Sverige tycks kunna säga och skriva nästan vilket obekräftat skvaller och vilka förnedringar som helst om kungen efter att ha rotat i hans privatliv eller bara spekulerat. Ja, man kan t.o.m. skriva en bok i ämnet och sedan bli intervjuad i radio och få sitta i TV-soffor medan en massa människor applåderar (medan andra vill kräkas).

Om jag t.ex. skulle skriva att jag tycker att Fredrik Reinfeldt är ful och korkad så händer...ja, faktiskt ingenting. (Fredrik Reinfeldt är enligt min mening vare sig ful eller korkad, snarare en kompetent och skicklig statsman med varma ögon.) Försök att skriva negativa saker om högsta hönset i en diktatur så får du se vad som händer...

Artikeln tar upp ett viktigt ämne. Vi inte ska inbilla oss att vi har FULL yttrandefrihet och vi kan ha gått för långt genom införandet av de begränsningar vi har, t.ex. pornografiska begränsningar och begränsningar av friheten att yttra sig om folkgrupper etc. När det gäller s.k. "hets mot folkgrupp" skulle man kunna säga att vi valt att göra osmaklighet och oanständighet i form av vissa typer av meningar olagligt. (Samtidigt skrattar vi åt USA som ofta med en slags frivillig censur tillämpar samma principer på att hålla fula ord borta och i ljudmedia ersätta dem med pip.)

Ironiskt nog använder vi samma argument för dessa inskränkningar i yttrandefriheten som diktaturer brukar använda sig av, nämligen att man ska "skydda" någon. Typexempel på vad som i Sverige anses behöva sådant skydd är t.ex. judar och barn. I Ryssland (som precis fallit ner från "hybridregim" till "auktoritär regim" enligt Demokratiindex), så är det bl.a. religiösas känslor som anses behöva skydd från Pussy Riots hädelse.

Ett av problemen med de inskränkningar som idag finns av yttrandefriheten i Sverige är att det skapar ett martyrskap, verklig eller inbillad - givetvis till viss del verklig eftersom man de facto inte får yttra alla åsikter.

Ett annat problem med Sveriges inskränkningar av yttradefriheten är att det åtminstone på marginalen skapar en skevhet hos en del människor mellan vad de verkligen tycker och tänker och vad de officiellt påstår att de tycker och tänker, dvs. inskränkningarna förvränger de åsikter som avhandlas inom ramen för den demokratiska diskussionen. Detta är samma mönster som uppkommer i diktaturer, där folk lär sig vad man "bör" tycka och vad man får säga.

Det finns inget utrymme i den demokratiska debatten för de personer som tycker att folkgruppen X bär på negativ egenskap Y eftersom det är olagligt att yttra sig på det sättet i Sverige, dvs. helt uppenbart gör sådana inskränkmingar i yttrandefriheten att den demokratiska diskursen förvrängs genom att den inte fullt ut speglar befolkningens verkliga åsikter.

Hela idén med en demokratisk debatt är ju just att alla åsikter ska få yttras, att ingen ur et övergripande systemperspektiv ska kunna säga att vissa åsikter är finare än andra, att alla ska få komma till tals och att sedan alla dessa åsikter ska få stötas och blötas och man ska nå något slags konsensus eller beslut genom omröstning. Om man redan in förväg olagliggör vissa åsikter så har man i viss utsträckning förstört den processen, även om det kanske i Sverige bara innebär att man naggat den i kanten, om nu de åsiker som inte får torgföras i Sverige möjligen innehas av relativt få personer.

Även när det gäller Sveriges pornografiska inskränkningarna i yttrandefriheten så ser man skadliga effekter av det, dessutom helt onödigt så. Om inte redan har gått för långt så har man åtminstone varit ytterst nära att gå för långt i sina tolkningar av vilka bilder som bör vara förbjudna att publicera. Det ter sig för gemene man närmast totalitärt att staten ska ha synpunkter på teckningar av flickor eller unga kvinnor. I bedömningarna av vad som är lagligt och vad som är olagligt ur ett barnpornografiperspektiv ingår absurda diskussioner om t.ex. bröststorlek (precis som om man inte skulle kunna vara en riktig kvinna om man har små bröst - var finns feministerna här kan man undra?).

Ur ett ostasiatiskt perspektiv ter sig sådana avvägningar än mer absurda eftersom en betydligt större andel kvinnor i den del av världen där mangan kommer ifrån 1) helt enkelt har mindre bröst, 2) ser allmänt mer flickaktiga ut i såväl kropp som ansikte, 3) är fysiskt mindre och mer finlemmade, samt 4) tillhör en kultur där ur svenskt perspektiv denna högre grad av upplevd flickaktighet av åtminstone delvis rent genetiska orsaker dessutom förstärks genom en slags populariserad flickaktig gullighet, på japanska kallad "kawaii" (ungefär "gullig").

Inga barn skyddas genom sådana här hårresande, okunniga och puritanska grepp mot avbildandet av unga kvinnor. Tvärtom. Det är ett korkat slöseri med begränsade polis- och rättsväsenderesurser, resurser som istället skulle kunna användas för att få tag i bilder på ej könsmogna individer samt för att få fast de pedofiler som helt uppenbart skadar barn.

Permalänk | Anmäl #15 Peter Andersson 2, 2012-08-23, 23:31

Väl avhandlat! Dessutom konsekvent genomgånget utan onödiga sidospår. Den filosofiska avrundningen får artikeln att närmast likna en fraktalprocess där varje försök att nå botten bara resulterar i fler utvikningar. Att kunna hålla balansen i det läget är mycket skickligt.

Så länge det existerar två tänkande individer har denna diskussion om yttrandefrihet inget slut. Varje (politiskt) försök att hålla tillbaka det fria ordet är dömt att misslyckas eftersom livet, till varje pris, alltid går vidare. Det innebär att ingen människa kan få det sista ordet och det utgör grundfundamentet i den innerligaste av mina önskningar om ett evigt resonerande och diskuterande.

"Kanske tycker någon att man inte ska få kritisera, granska eller förlöjliga religioner, etniska eller sexuella minoriteter."

Här önskar jag mig personligen en politisk "frizon", när det kommer till att åtminstone kunna granska och korsreferera religiösa urkunder, som inte pekar ut specifika (nu levande) individer i samhället. Svänger man sig däremot med uttryck som "jag tror", "har hört", "den å den säger" eller "min mollgan tycker" så kommer kritiken som en välförtjänt paj i ansiktet.

Vill jag (på skriftenliga och historiska grunder) diskutera trixandet med ormen i eden, vilken ängel som kontaktade muhammed i grottan eller vem som har skapat universum, så borde även det kunna göras. Vill någon sedan gå i taket för det och göra sig till "den sårade guden själv" är det inte så lite förmätet av en liten människa på jorden.

Min fråga är: Hamnar de metafysiska förutsättningarna, kring ämnet religion, utanför den politiska debatten om yttrandefrihet?

Permalänk | Anmäl #16 John Smith, 2012-08-23, 23:39

Det kan bli en viktig maktbalans de kommande åren.

Permalänk | Anmäl #17 Andre Ralvert, 2012-08-23, 23:42

Yttrandefriheten är en princip som vi alltid måste kämpa för. Det kommer alltid att finnas människor som vill inskränka den. Yttrandefriheten är en av våra viktigaste principer för att kunna bevara ett demokratiskt samhälle. En mycket bra artikel.

Permalänk | Anmäl #18 Kristian Fredriksson, 2012-08-24, 00:58

Jag ser till min glädje att Elefantdoktorn och andra gamla bekanta stödjer Dahres resonnemanger. Vad den hedervärde författaren kanske kunde tagit med, vore fenomenet att vårt samhälle numera består av, bland andra, ett antal vuxna individer (av alla raser, religioner och politiska inriktningar) som i sin andliga utveckling står på en nioårings nivå då det gäller integritet och kränkbarhet. Den som känner sig kränkt av ett allmänt hållet offentligt uttalande, muntligt eller skriftligt, bör inte söka sig en advokat (eller DO) utan en duktig psykolog/psykiatriker. Vi som kommit litet till åren undrar vad som framkallat alla dessa ömma tår, illa skodda för vistelse i verkligheten. Dessa individer behöver hjälp, ej upprättelse. De är inte kränkta, då framförd allmän kritik aldrig bör uppfattas personligen, trots detta inlysande faktum känner de sig personligen påhoppade. Jag dristar mig till att uppmana dem på bästa amerikanska filmvis: "Deal with it!". Det är inte samhällets och yttrandefrihetens problem utan deras helt egna. Det bästa vi kan göra, som privatpersoner, mediaarbetare eller makthavare, är att högaktningsfullt strunta i deras tår och och tårar, väl vetande att våra uttalanden inte hade intentionen att träffa den enskilde. Om den enskilde till äventyrs känner sig träffad, kan han göra ett av två: Antingen ta den förmenta kritiken allvarligt i övervägande eller vissla på sin hund och gå vidare.

Permalänk | Anmäl #19 curt jansson, 2012-08-24, 01:28

Tack Ulf!

Det var fa... i mig det bästa jag läst på länge. Insiktsfllt och lättbegripligt utan överdrifter åt ena eller andra hållet. Framför allt en mycket viktig betraktelse. Långt ifrån det snömos som många andra skribenter lyckas prestera.Fler av din sort på svenska lärosäten så skulle det svenska utbildningssystemet ta ett stort kliv framåt.

Permalänk | Anmäl #20 Mikael Andersson, 2012-08-24, 05:43

Angående inledningen: "Politiken ser till att hindra yttrandefriheten. Det finns ingen yttrandefrihet.."

Jag kickar boll. Det finns ingen boll.

Djup poesi. :-)

Permalänk | Anmäl #21 Nisse, 2012-08-24, 05:56

Yttrandefrihet innebär att ingenting är heligt.
Enligt UJD är inte ens denna princip helig. Uppenbarligen har han rätt. yttrandefrihetens princip om att inte helighålla något är dock viktig att upprätthålla så gott det går.

Noterar också att flera av dem jag debatterat både med och mot här på NM samstämmigt vill ha högt i tak för yttrandefriheten. Det är väl i viss mån symptomatiskt för oss som inte orkar hålla inne med våra åsikter och insikter.
Men var är de kvinnor som brukar debattera här?

Permalänk | Anmäl #22 Mats Jangdal, 2012-08-24, 07:11

Det är en god analys, yttrandefriheten är inte absolut utan ett politiskt slagfält med fronter som hela tiden rör sig.

Permalänk | Anmäl #23 Bo T, 2012-08-24, 07:37

#14 Andre Ralvert du skriver otroligt bra men jag håller inte med att
mera vapen i samhället kommer medföra något gott. Medborgarna har självklart rätten att försvara sig och det absolut vanligaste mordvapnet (kökskniven) duger bra.

De flesta människor är kloka och rationella i 99.99% av tiden.
Men irrationella i 0.001% av tiden. Alkohol är den mest aggressiv skapande drogen som finns.

Medelåldern är 78x365 dagar vilket medför att man
är en bomb i 78x365x0.001 = 28 dagar av sitt liv.

Men även kniven som vem som helst kan köpa medför problem:

http://www.expressen.se/gt/vanligaste-mordvapnet/
"De som bär kniv är ofta folk som är kriminella eller rör sig i gränszonen. De bär kniv för att de är rädda. Både små och stora gangstrar har ovänner, det är helt naturligt.
Kniven kommer fram för att den som bär på den är packad, påtänd eller blir rejält förbannad. Eller allt sammantaget."

"Nu är det alltså bara var tionde elev eller tre stycken i varje nia som brukar bära kniv?
Är det verkligen goda nyheter?"

Staten ska ha monopol på våld och straff.
Mvh
Per

Permalänk | Anmäl #24 u_19023, 2012-08-24, 08:21

#14 Andre Ralvert
Jag har förövrigt förändrat syn på USAs aggressiva utrikes politik efter att ha lyssnat på Ron Paul.

Det medför att jag har dumpat neokonservatismen helt och är numera
100% libertian.

Permalänk | Anmäl #25 u_19023, 2012-08-24, 08:29

#24 PerKQ
Jag har haft kniv sedan första klass, vanligen en pennkniv, ibland kompletterat med en kraftigare kniv när man vet om att man behöver ett stadigare verktyg. Kniven, ett av våra allra första verktyg, ingår i en civiliserad människas vardagsattribut.
Det farliga med brottslingars beväpning, oavsett det är kniv, knölpåk eller skjutvapen, är inte vapnet utan sinnelaget.

Permalänk | Anmäl #26 Mats Jangdal, 2012-08-24, 08:42

Tack för en viktig artikel som var väl skriven.
Detta är ett av de viktigaste ämnen som kan diskuteras och också förbättras. Vi i Sverige säger oss ha yttrandefrihet, men detta är bara en vacker kuliss. Sanningen är att våra politiker och media ständigt håller koll på oss och tystar den som har besvärande åsikter. Det gäller även här i Newsmill där många har blivit censurerade och fått sina kommentarer borttagna, inklusive undertecknad.
Samhället förändras, men knappast till det bättre. Man blir idag misstänkt för att vara pedofil om man säger hej till ett barn, samtidigt som det är OK att ha pornografiska barnbilder om man är "expert" i ämnet. Man får inte heller längre använda order "neger" om en svart människa, då detta är förolämpande. Att de själva ofta kallar varandra för "nigger" är dock helt OK, så länge ingen vit gör det. Ordet neger kommer ju från negro som betyder svart. Är svart ett förolämpande ord? Varför är då inte vit ett förolämpande ord i sådana fall? Var är logiken?
Andra saker som är snudd på tabu att diskutera om i Sverige är t.ex. Islam, dödsstraff, barnaga, eller att beväpna befolkningen, så som #14 Andre Ralvert föreslog. I dessa frågor så är det inte bara politiker och media, utan även allmänheten som censurerar ämnet.
Den allmänna åsikten står redan klar och kan därmed inte diskuteras. Följdaktligen så är du fast i en åsiktsmaskin som är kontrollerad ifrån eliten ända ned till arbetsgivare, grannar och ibland även Facebook. Det gäller att tänka på vad du säger om du vill ha kvar dina vänner.
Jag misstänker att de som är med i Sverigedemokraterna får erfara detta, trots att det nu är ett legalt parti i riksdagen.
Sverige är så litet att de styrande har full koll på oss. Med personnummer, övervakningskameror och med de nya avlyssningslagarna som togs i bruk så är du redan kollad och kategoriserad i ett fack. Yttrandefrihet i Sverige? Glöm det!

Permalänk | Anmäl #27 Jan Stenborg, 2012-08-24, 09:42

#26 Mats Jangdal,
Problemet är att ett machovapen påverkar sinneslaget speciellt hoss en ung osäker man.

Hagelgevär har inte en sådan machoeffekt och ingen sliter fram ett hagelgevär som de tillfälligtvis har i skjortarmen under en fest.

Jag har haft kniv emot mig två gånger i livet.
En gång drog en medelev en rambokniv som han bundit runt foten under en basketmatch. Den rambokniven påverkade hans sinne.

En annan gång höll en snorunge en kniv mot halsen på mig när jag var på väg hem på tunnelbanan. Den kniven påverkade sinneslaget på snorungen.

Mvh
Per

Permalänk | Anmäl #28 u_19023, 2012-08-24, 10:58

Insiktsfull och välskriven artikel med en utomordentligt klok analys av fenomenet "yttrandefrihet". Har själv alltid "förordat yttrandefrihet till varje pris" men denna artikel har fått mig att tänka till och fundera lite mer över eventuella vinklingar hit och dit. Har också alltid sett yttrandefrihet, som självreglerande, gällande extremuttryck och åsikter. Hmm! Fler inlägg av denne artikelförfattare, please!

Permalänk | Anmäl #29 birgitta ellis, 2012-08-24, 11:19

Bra artikel i mycket men lite lång. Bra att använda barnpornografi som ett exempel på att det finns gränser. Tycker dock man ska säga att YTTRANDEFRIHETEN FINNS men den är inte total eller absolut. (som Bo T #23 sa).
Såsom att jag är en FRI människa även om jag måste hålla mig till t.ex. trafikregler. Att hävda att frihet inte fanns för att det finns regler eller begränsningar känns som att välja vara negativ när man kan vara positiv. :-) Gränserna som rör sig är inte bara ett politiskt slagfält utan även ett filosofiskt och konstnärligt fält. Förnuftet sätter också gränser.

Inte ens TANKEFRIHET (vår frihet att tänka vad vi vill som i.o.f.s. inte står i nån grundlag men som ändå FINNS) är väl total. (?)
Varje person har nog en hel del tabun uppe i kontoret som hindrar att vilken tanke, bild eller känsla som helst skapas.
Pröva! ;-)

Människan kan må mycket dåligt av att behöva begränsa sig men antagligen också mycket dåligt av att inte begränsa sig.

M.v.h.

Permalänk | Anmäl #30 Nisse, 2012-08-24, 11:30

Sverige har åsiktsförtryck, ja! En seriös diskussion om reella samhällsföreteelser är många gånger ej möjlig, på grund av inskränkningar i yttrandefriheten. Lagar och påbud, gjorda av människor i maktposition med begränsad konsekvensanalytisk förmåga och, enligt min ringa mening, begränsade intellekt, hindrar en positiv och verklighetsförankrad samhällsutveckling.

Permalänk | Anmäl #31 birgitta ellis, 2012-08-24, 11:34

PerKQ
Vi ska väl försöka att inte gå OT i denna viktiga debatt, men det där med macho tycks vara högst subjektivt.
För att återknyta till yttrandefriheten, det är inte orden neger, lapp, zigenare, jude eller stockholmare som gör någon till rasist. Det är uppsåtet.
Samma sak är det med kniven. Den gör ingen till macho. Det är macho som för vissa är uppsåtet, anledningen till att bära kniv. Kausalitet har en riktning.

Permalänk | Anmäl #32 Mats Jangdal, 2012-08-24, 11:47

Kanske är det det, som Andre Ralvert säger i sitt inlägg #14, som är den stora faran, när yttrandefriheten begänsas, makthavaren inte lyssnar och medborgaren förvägras "ordet" att strida med. Då tar striden en annorlunda form.

Permalänk | Anmäl #33 birgitta ellis, 2012-08-24, 12:31

Ett litet tillägg till min kommentar #33. I USA ser man ofta följande NRA-slogans på billarnas nummerskyltar: "When guns are outlawed, only outlaws will have guns". Hur vill vi ha det i Sverige egentligen? Just nu är det väl mest jägare, polis, militär och KRIMINELLA "outlaws", som äger vapen. Men om allt drivs till sin spets är närheten till medborgargarden minimal. Eller?

Permalänk | Anmäl #34 birgitta ellis, 2012-08-24, 12:49

#25 PerKQ
Hundra procent libertarian? Du är du ju för civila vapen (och möjlighet till att organisera privatarméer) precis som jag. ;)

Vi ska nog inte diskutera vapenfrågan i denna tråden eftersom det är utanför ämnet. Men se gärna videoklippet om du har tid. Det var precis detta som USAs founding fathers menade att folket skulle ha vapen för. Även så var USAs grundfäder resultatet av privatarméer som organiserade sig för att besegra britterna.
http://www.youtube.com/watch?v=U5ut6yPrObw&list=FLTpQklimoJCj4prcL1sjju

Liberty-rörelsen som jag följer i USA har börjat beväpna sig, rejält, då det är mycket oroliga tider på väg. Visst att det finns galningar som kan få tag på vapen, men i dagens Sverige så hindrar vapenlagarna endast vanligt hederligt folk från att få tag på vapen (de som ska ha vapen) då kriminella knappast följer lagen.

Permalänk | Anmäl #35 Andre Ralvert, 2012-08-24, 12:50

Den heliocentriska världsbilden är sann oberoende om jag eller någon annan tror på den eller inte. Verkligheten och därmed sanningen är oberoende av politisk konsekvensbedömning. Om yttranden bedöms enbart med beaktande av motiv och följder ur ett politiskt perspektiv så finns möjligheten att sanna påståenden förbjuds. För att minimera risken för att det här skall hända så måste i princip alla påståenden tillåtas, både sanna och falska ( undantagen beskrivs bra i #12).
Om sanning och verklighet vore underordnade det politiska så skulle Sovjet blomstra och EU vara den ekonomiska och politiska framgång som politikerna lovade.

Permalänk | Anmäl #36 Evert Everhard, 2012-08-24, 14:46

Hur som helst så har yttrandefriheten ökat till en viss punkt. Den nåddes för kanske 30 år sedan. Sedan har det kommit diverse förbud för människor känner sig "kränkta" av allt möjligt numera.
Vad nu detta har med virrhjärnorna som tycker att alla ska få köra egen stridsvagn att göra vet jag inte men så blir det i kommentatorsfält.

Permalänk | Anmäl #37 Johnny Lilja, 2012-08-24, 15:39

Sveriges Riksdag skriver på sin hemsida

[http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GX0380]:

“Konstitutionsutskottets betänkande
2009/10:KU19
En reformerad grundlag
Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens proposition 2009/10:80 En reformerad
grundlag, där det föreslås omfattande ändringar i regeringsformen. I
propositionen tas också upp ändringar i vallagen (2005:837) och kommunallagen
(1991:900). I betänkandet behandlas förutom ändringarna i regeringsformen
följdändringar i tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen
samt i riksdagsordningen. Dessutom behandlas i betänkandet 36
motioner från den allmänna motionstiden 2009 som tar upp sådana frågor
som berörs i propositionen.

De föreslagna ändringarna i regeringsformen innebär bl.a. att en ny
bestämmelse om obligatorisk omröstning om statsministerns stöd i riksdagen
efter ett val införs, att konstitutionsutskottets grundlagsstadgade rätt att
få tillgång till handlingar i sin granskningsverksamhet utvidgas, att uppenbarhetskravet
vid lagprövning tas bort och att domstolarnas självständiga
ställning markeras.

Vidare föreslås ändringar som syftar till att stärka och tydliggöra enskildas
skydd mot intrång i fri- och rättigheterna från det allmännas sida, bl.a.
mot betydande integritetsintrång som innebär övervakning eller kartläggning.
Dessutom föreslås att huvudprincipen om full ersättning vid expropriation
och annat sådant förfogande tydliggörs samt att grundlagsskyddet
mot diskriminering utvidgas till att omfatta missgynnande med hänsyn till
sexuell läggning. Bestämmelser om skydd för forskningens frihet och om
att en rättegång ska vara rättvis och genomföras inom skälig tid föreslås
också.

Bestämmelserna om kommuner och landsting föreslås samlade i ett eget
kapitel och det införs en proportionalitetsprincip som innebär att en inskränkning
i den kommunala självstyrelsen inte bör gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Härutöver föreslås ändringar i
bestämmelserna om normgivningsmakten och finansmakten, om överlåtelse
av beslutanderätt till internationella organ och i regleringen som ska gälla
i krig och krigsfara. Dessutom föreslås att det uttryckligen anges att Sverige
är medlem i Europeiska unionen och deltar i internationellt samarbete
inom ramen för Förenta nationerna och Europarådet.

Språkliga och redaktionella ändringar föreslås i syfte att göra regleringen
tydligare och könsneutral.
I betänkandet behandlas av samordningsskäl de förslag till lagar om ändring
i regeringsformen som finns proposition 2009/10:81 Grundlagsskydd
för digital bio och andra yttrandefrihetsrättsliga frågor och i riksdagsstyrelsens
framställning 2009/10:RS4 Uppföljning av Riksrevisionen.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2011.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens grundlagsförslag som
vilande med ett fåtal ändringar av redaktionell karaktär. Utskottet föreslår
också att regeringens förslag till lag om ändring i riksdagsordningen, såvitt
avser huvudbestämmelserna, antas som vilande. Därmed tillstyrker utskottet
i allt väsentligt proposition 2009/10:80 i dessa delar och delvis proposition
2009/10:81 och framställning 2009/10:RS4 i delar som avser
ändringar i regeringsformen.

I proposition2009/10:80 finns härutöver förslag om ändringar i riksdagsordningens
tilläggsbestämmelser samt i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns
tillsyn, lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän,
kommunallagen (1991:900), lagen om (1994:261) om
fullmaktsanställning och vallagen (2005:837).

De föreslagna ändringarna i
kommunallagen innebär att det införs en möjlighet att besluta om extra val
till fullmäktige mellan ordinarie val, att det blir tillräckligt med stöd av en
tredjedel av fullmäktiges ledamöter för att hålla en kommunal rådgivande
folkomröstning med anledning av s.k. folkinitiativ och att kravet på
andelen initiativtagare höjs från 5 till 10 %. De föreslagna ändringarna i
vallagen innebär bl.a. att spärren för personrösterna i riksdagsvalet sänks
från 8 till 5 %.

Övriga lagändringar är rena följdändringar till ändringarna
i regeringsformen. Samtliga dessa lagändringar har enligt utskottets
mening ett sådant samband med de föreslagna grundlagsändringarna att de
bör antas först i samband med att riksdagen slutligt antar förslagen till
grundlagsändringar. Utskottet föreslår därför att behandlingen av propositionen
i dessa delar skjuts upp till riksmötet 2010/11.
2009/10:KU19

I själva verket så betyder detta att:

Riksdagen kan komma att göra omfattande ändringar av
grundlagen

Medan massmedia är fullt upptagna med att skriva om
melodifestivalen och fotboll-VM är riksdagen på väg att göra
omfattande ändringar i Sveriges grundlag som bland att tillåter militär
att sättas in mot folket. Omröstning skall enligt information från
riksdagen ske den 2 juni.

Det är svårt att tro att särskilt många riksdagsledamöter faktiskt har läst den drygt 400 sidor långa
proposition som de snart röstar om. Detta trots att det är ”omfattande ändringar” i grundlagen det
rör sig om – och det är justitiedepartementet själva som beskriver ändringarna som just omfattande.
I sammanfattningen på webben skriver departementet:

”I propositionen föreslås omfattande ändringar i regeringsformen. Det föreslås även ändringar i
vallagen (2005:837) och kommunallagen (1991:900) samt en rad följdändringar i bl.a.
riksdagsordningen. I regeringsformen föreslås ändringar av bestämmelserna om regeringen,
riksdagens kontrollmakt, normprövning och domstolarnas ställning.”

Men regeringen vill även göra ändringar i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihetsgrundlagen,
som det skrivits en del om under 2008 i samband med den så kallade grundlagsutredningen. Nu är
det dock sällsynt många och omfattande förändringar av grundlagarna som skyndas igenom innan
riksdagen går på sommarledighet och riksdagsvalet hålls i höst.

Minskad makt för medborgarna
Flera av förändringarna syftar till att förflytta makt ifrån medborgarna till politikerna. Nivån höjs
för hur många röstberättigade medborgare som måste kräva en kommunal folkomröstning för att
den ska genomföras. Andelen höjs från 5% till 10% av de röstberättigande. Samtidigt blir det
enklare för kommunala politiker att kräva samma sak. Politikerna kan fortfarande vägra att hålla en
folkomröstning såvida 2/3 av kommunfullmäktige motsätter sig det. Resultatet av folkomröstningen
är även i fortsättningen enbart ”rådgivande”.

EU-medlemskapet blir grundlag
Sveriges EU-medlemskap och Lissabonföredraget blir grundlagsskyddat, ett hårt slag mot de som
vill ta Sverige ur unionen. Medlemskapet har dock funnits i grundlagen sedan 1995.

Offentlighetsprincipen ”upphävs”
Omstridda ”Lex Helene Eduards” blir ny grundlag. Riksdagen ändrar tryckfrihetsförordningen så att
myndigheters säkerhetskopior inte längre är allmänna handlingar, i syfte att mörklägga vad
kollegorna i S-regeringen gjorde under tsunamin 2004. Det betyder att myndigheter och politiker
enkelt kan förstöra, eller som i tsunamifallet, låta offentliga handlingar ”försvinna”, utan att de får
återskapas och lämnas ut. Grundlagsändringen har kritiserats för att i praktiken upphäva
offentlighetsprincipen.

Militären får sättas in mot svenskar
En annan förändring är villkoren för när statsmakten får sätta in väpnade styrkor på svenskt
territorium – en förändring som går i strid med vad Försvarsmakten själva vill. Regeringen vill
utöka möjligheterna för att rikta vapen mot det svenska folket – om så krävs – med lagtillägget ”till
rikets försvar”.

I grunden råder en tvist mellan regering och försvarsmakt om vad som menas med
”krig och krigsfara”.

”Om det anses nödvändigt bör tillämpningsområdet avgränsas till krig eller krigsfara som hotar
statens existens eller territoriella integritet eller när det i övrigt vid krig eller krigsfara föreligger
trängande behov”, skriver Försvarsmakten. Den lagändring försvarsmakten motsätter sig medger
tolkningsutrymme och godtycklighet som i extrema fall innebär att politikerna med vapenmakt kan
använda militären – och inte polisen som idag – för att skydda sig själva från medborgarna.

Det har rapporterats om hur svensk militär tränar inför ett tänkt inbördeskrig i Sverige. Samtidigt övade amerikanska styrkor för krig mot den s.k. Tea Party-rörelsen, en medborgarrättsrörelse i
USA.

Riksdagen: Ladda ned propositionen

[ http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GX0380 ]

Riksdagen: Planerat beslutsdatum är 2 juni 2010.

[ http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=3120&doktyp=betankande&be... ]

Det Svenska politiska sysemet:

1) Fundamentet:
Arbete är grunden för allt värde. Axiomet stöds av såväl kapitalister som de flesta
socialister, framför allt statssocialister. Att mäta, väga, definiera och kvantifiera
värde ligger i statens, kapitalismens och socialismens natur. Skiljelinjerna går
endast mellan vem som bör ha makten att definiera och kontrollera detta värde;
marknaden, parlamentet eller diktatorn. Makten att definiera värdet rationaliseras
för massan efter den förklaringsmodell som för tiden råkar vara populär. De gamla kommuniststaterna handlade i
enlighet med den “historiska nödvändigheten”. Marknaden handlar i enlighet med “lagen om tillgång och
efterfrågan”. Det socialliberala projektet handlar i enlighet med det vaga begreppet “demokrati”, och försöker
därigenom populistiskt balansera mellan historisk nödvändighet och marknadskrafter. Diktatorn handlar i enlighet
med statens/folkets/nationens intresse. Gemensamt för dessa läror är att de konsekvent menar att folket varken
har överblick över sina egna intressen eller förmåga att själva definiera, kvantifiera och värdera desamma. Lärorna
står också på en metafysisk värdegrund, i det att inga begrepp makten använder för att berättiga sitt utövande
av kontroll i sig är kvantifierbart. “Staten”, “historien”, “demokratin”, “folkviljan”, “lagen om tillgång och
efterfrågan” etc. är i sig metafysiska begrepp.

2) Kontrollen:
Statens maktmedel har sitt existensberättigande genom utövandet av kontroll för att tillse att elitens (politiker
såväl som etablissemang) beskärda del av det upparbetade värdet tillfaller dem utan att själva utöva något
nämnvärt arbete. Elitens arbete består i att kontrollera kontrollapparaten (i bästa fall; mer om det senare).
Staten tar upp skatt, kapitalisten tar upp vinst. Kontrollapparaten har även till uppgift att med våld (fysiskt, psykiskt,
ekonomiskt, juridiskt) begränsa förekomsten av våld (fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, juridiskt) i samfundet
(kommunen, företaget, staten etc) då det senare våldet är kontraproduktivt och det förra inte är det.
Ergo: våld är bra om det tjänar eliten och utförs av godkänd kontrollapparat i sådan skala att det inte upprör befolkningen.

Ju större samfund, desto större elit, och därmed desto större kontrollapparat.

Arbetarna betalar alltså av sitt arbete till eliten, som försvarar detta med att kontrollapparaten måste betalas, så att arbetarna störningsfritt kan
lämna sitt värde till eliten. För att framstå i trevlig dager har många samfund också en omvårdnadsapparat.
Omyndiga personer uppfostras där ifrån barnsben av samfundet till att bli värdeproducerande arbetare.
Sjuka och handikappade tas om hand så att de om än inte bidrar till produktion av värde åtminstone inte stör produktionen.
Arbetare som blivit trasiga repareras så gott det går för att sedan åter producera värde för elitens räkning.

3) Propagandan:
Propagandaorganen fyller i dessa samfund en oerhört viktig dubbel funktion. Den exciterande funktionen, för att
använda en neurologisk term, är att trumma in budskapet om det värdefulla med att upprätthålla
samfundsordningen i demokratins/folkviljans/marknadskrafternas/statens (välj själv…) namn.
Den inhiberande funktionen är att åstadkomma ett tillräckligt högt massmedialt brus av underhållning, tarvligheter och
pseudonyheter så att befolkningen i samfundet inte gör en situationsanalys, alltså inte vaknar upp och förnimmer
koffeindoften. Tiden mellan arbetet och sömnen måste därför fyllas av distraktioner; tv/hasardspel/lagligt
drogintag m.m. I exemplet Sverige, som är ett samfund styrt av ledordet “demokrati”, är det därför föga
förvånande att den parlamentariska eliten kontrollerar tv, statliga spelbolag samt det statligt sanktionerade
drogintaget via Systembolaget.

De distraktioner som inte kontrolleras av den parlamentariska eliten kontrolleras
av en ekonomisk elit. Detta får folk att tro att ledordet “demokrati” i helig förening med “lagen om tillgång och
efterfrågan” på något vis skulle öka kvoten lycka i deras liv. Exemplen kan mångfaldigas. Distraktionen fungerar
således som ett lugnande medel. Detta medel måste eliten ha kontroll över. Tider av oro – höj dosen. Tider av
lugn – sänk dosen.

4) Arbetsmoralen:
Den del av befolkningen som inte arbetar studerar ofta. Därför är det av största vikt att universiteten och
utbildningsväsendet står under kontroll av samfundet, så att det som lärs ut inte kolliderar med samfundets
värdegrunder.

Vidare bör studier syfta till värdeproduktion. Studier enbart syftande till filosofins/
konstens/vetenskapens framåtskridande tolereras i viss mån men premieras icke. Pga. milt överseende tillåts en viss del av intelligentian vara improduktiv (t.ex.statligt konstnärsstöd). Så är dock icke fallet med övriga
improduktiva element.

Den del av befolkningen som tvingats till arbetslöshet måste också sysselsättas, vanligen
genom tvångsåtgärder, vilka rättfärdigas i nationalekonomiska termer, eller hot om tvångsåtgärder (“efter x dagar utan arbete inträffar konsekvens y”). Detta för att upprätthålla arbetsmoralen i samfundet.

Eliten måste genom kontrollapparat, varnande exempel (t.ex. sanktioner och tvångsåtgärder mot arbetslösa) och propaganda
trumma in arbetsmoralen i befolkningen, så att eliten slipper arbeta.

En stor del av detta trummande utföres i
Sverige på fritiden som oavlönat arbete i s.k. folkrörelser. Därigenom har man för en riktigt indoktrinerad klick
människor förenat propagandaorganens exciterande och inhiberande funktioner med arbete. Tjo!
Detta kallas på nyspråk för “förankring”.

T.ex. i Sverige har man “förankrat demokratin i de breda folklagren”. Uttytt på vanlig
svenska står det “vi har fått en uppsättning nyttiga idioter som jobbar gratis åt elitens propagandamaskineri”.

5) Yttrandefriheten:
Dessa elitens nyttiga idioters grund för sitt arbete ligger i begreppet ”yttrandefrihet”.

Yttrandefriheten som begrepp syftar till att stärka känslan av att det ligger något reellt i ledstjärnan ”demokrati”
(i andra stater och tider har yttrandefriheten stärkt värdet av ”folkviljan”, ”staten”, ”historien” etc).
Om yttrandet inte stärker känslan av värde i ledstjärnan är det inte fritt att yttra yttrandet.

Den som avviker ifrån elitens uppfattning om vad den vagt blinkande ledstjärnan symboliserar begår således våld på yttrandefriheten, och straffas av både
kontrollapparat och propagandaapparat i yttrandefrihetens namn.
Tjo igen!

Nu är det i och för sig ovanligt att det går så långt, eftersom det massmediala bruset i dess inhiberande funktion också dränker analyser som inte
överensstämmer med elitens egna.

Det händer dock att eliten lyfter fram någon marginell extremistgrupp och
framhåller den oerhörda faran dessa individer utgör för ledstjärnan
(”demokratin”, ”staten”, ”den historiska nödvändigheten”, ”folkviljan” etc.) och sedan håller en juridisk eller medial rättegång, varefter ett lugn infinner sig hos befolkningen.
Faran över för denna gång.

Propagandaapparaten måste dock alltid, oftast via officiell
nyhetsförmedling, med jämna mellanrum ge befolkningen en känsla av ett dovt hot, som om det inte åtgärdas
kommer att ta ifrån dem förmånen att fritt och ostört tjäna elitens intressen
(”skurkstater”, ”nynazister”, ”terrorister”, ”den röda faran”, ”den organiserade brottsligheten”, ”sekter”, ”sanningsrörelsen” etc).
Så hålls befolkningen både lugn och otrygg på samma gång.
Lugn, då man vet att eliten ser efter ens ”intressen”.
Otrygg, då det finns monster under sängen som man aldrig riktigt ser. Och detta är precis vad man vill uppnå. Tro inget annat.

6) Lagarna:
Lagarna (det juridiska våldets bevekelsegrund) syftar till att upprätthålla ordningen i så måtto att man reglerar
befolkningens möjligheter att gå emot elitens uppfattning om hur människan bör bete sig för att vara produktiv.

För att exemplifiera är droger ett lämpligt ämne. Följande resonemang kommer i stort ursprungligen ifrån
diskordianen och filosofen R.A. Wilson. Låt oss börja med att slå fast att droger sanktioneras och försäljs av
staten. På ett apotek i Sverige kan du, förutsatt att du innehar ett recept, införskaffa t.ex. Rohypnol, en drog som används i alltifrån bankrån (till att göra förövaren okänslig och lugn) till våldtäkter (där drogen används till att göra offret okänsligt och lugnt).

I var stad som har ett apotek finns det vanligen en bar och ett Systembolag. Där
säljs, med statens goda minne, olika varianter av C2H3OH, ett starkt beroendeframkallande narkotikum som
statistiskt sett hos vissa individer framkallar våldsamt beteende och sociala problem.

Således är etablissemangets
kamp mot (vissa) droger tämligen genomskinlig. Eliten sanktionerar de droger de anser passa befolkningen och
sina vinstintressen, pga. det för eliten nödvändiga behovet av lämpliga distraktioner för sagda befolkning.

Wilson skriver: lagar är som korvar. Man tycker bättre om dem om man inte vet hur de blir till.

Rättsskipningen är ett annat intressant område för den som tycka om differentiering. Helt öppet visar man att etablissemanget går fritt
när det genomförs bedrägerier och skalbolagsaffärer i hundratalsmiljonerklassen. En dam som svindlat till sig
drygt fyratusen kronor döms till fängelse (rättsfall taget ur verkligheten 2002).

Det riktigt sorgliga är som vanligt
att befolkningen inte tycks bry sig. Efter mordet på utrikesminister A.L. kan man till och med finna
sympatiyttringar för idén att politiker och företagshöjdare bör ha särbehandling på grund av sina o e r h ö r t
betungande karriärer. Härmed ställer jag mig till förfogande för vilken ministerpost som helst för den blygsamma
ersättningen av tiotusen kronor per månad. Utan fallskärm och pension.

7) Ränta:
Ett synnerligen grundläggande begrepp i ekonomismen (läran som definierades i stycke ett) är ränta. Detta är
förmodligen det mest utstuderade tricket eliten använder för att främja sina syften. Här bryter eliten mot sitt eget
axiom, och gör det med befolkningens samtycke, eftersom individen ofta tror att ränteinstrumentet även tjänar
hans/hennes syften. Om arbete verkligen är grunden för allt värde kan räntesystemet inte vara giltigt. Därför har
kapitalisterna uppfunnit begreppet ”arbetande kapital”. Idén är att om långivare X lånar ut kapital till låntagare Y
(individ/firma/organisation/stat etc.) ska X pga. tidsfaktorn ha ett reellt sett större kapital tillbaka när
transaktionen är avslutad. Detta ökar X’s kapital i sig, vilket möjliggör att X kan låna ut mer kapital till andra
låntagare för att sedan växa ännu mer. Ergo: X vinner värde skapat av arbete utan att utföra något arbete. På
detta följer spekulation, inflation, deflation, konjunkturer, börsväsende, hausse, baisse m.m; begrepp som
används för att rationalisera elitens välmåga och arbetarnas fluktuerande situation. Grundaxiomet emotsägs av
eliten själv, och denna elit vet att den kommer undan med bedrägeriet eftersom befolkningen via
propagandamaskineriet och distraktionerna hålls upptagen med oväsentligheter.

8) Grundförutsättningen:
Hela detta system vilar på en enda essentiell förutsättning: rädsla. För etablissemanget är det av största vikt att
befolkningen är rädd, och vinsterna av detta är legio. Juridiken och ekonomin är de två viktigaste verktygen för
att ingjuta denna grundläggande känsla av otrygghet i folket. Denna otrygghet leder till ett icke oansenligt mått
av förvirring hos de lägre samhällsklasserna, vilket i sin tur gör det i princip omöjligt för dessa att fatta rationella
beslut (till stor del också beroende på att informationsflödet inte är fritt.)

Permalänk | Anmäl #38 Bengt Hesdorf, 2012-08-24, 17:45

En mycket tankvärd och klargörande artikel om yttrandefrihet som ger mig en och annan tankeställare.
Jag är för den friheten, men när jag tänker efter har det nog inte gällt allt som jag anser är fel.
Nu får jag tänka om.

Permalänk | Anmäl #39 karin grubb sellin, 2012-08-24, 17:49

Jag råkade få en ofullständig url till Sveriges Riksdag hemsida i min förra kommentar

http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GX0380

Skall det vara.

Permalänk | Anmäl #40 Bengt Hesdorf, 2012-08-24, 17:50

#38 Bengt Hesdorf

Nu förstår jag, på tok för mycket, vad det handlar om.

I (min senast tillagda) egenskap av nyttig idiot borde det därför vara min skyldighet att anmäla ditt inlägg, eftersom det uppenbarligen inte är tillräckligt distraherande för att gynna elitens intressen.

"Således är etablissemangets kamp mot (vissa) droger tämligen genomskinlig. Eliten sanktionerar de droger de anser passa befolkningen och sina vinstintressen, pga. det för eliten nödvändiga behovet av lämpliga distraktioner för sagda befolkning."

Så det är den här stinkande lilla högen som har irriterat mig så länge..? Budskapet är således, kort och gott: "Använd tobak och alkohol tills du rökt och supit ihjäl dig, bara det sker lagligt, men nåde dig om du använder substanser som gör dig insiktsfull och klartänkt." Det dova och ihåliga ljudet från den klassiska dumtrumman hörs nu väldigt tydligt.

Det känns angeläget att återigen damma av Rammsteins gamla dänga "We're all living in America" för att riktigt känna in stämningen.

Peace

Permalänk | Anmäl #41 John Smith, 2012-08-24, 19:43

Bengt Hesdorf,
Bland de rädslor du räknade upp för att hålla folket fogligt kunde du gott ha nämnt klimathotet. Den urgamla drömmen att beskatta luften vi andas. Det nya är endast att det inte är skatt på luften vi andas in, det är skatt på det vi andas ut. För då gör vi oss skyldiga till utsläpp, förorening. Luften är gemensamt ägd och alla har rätt att andas in den gratis, men ingen får "förorena" den med sina utdunstningar.
Det andra steget är vattnet, exempelvis EU:s vattendirektiv. Luft och vatten finns i allt vi äger och gör. Den som kontrollerar luften och vattnet kontrollerar allt. Myndigheternas direktiv och egna påfund kring luft och vatten har redan kraftigt beskurit äganderätten och därmed rätten till egna initiativ.

Klimathotet, den bilogogiska mångfalden och hållbar utveckling är samma typ av metafysiska begrepp som dem du nämner, vilka lanserats av eliten för att tillåta eliten lura skjortan av oss och styra oss in i minsta detalj.

Permalänk | Anmäl #42 Mats Jangdal, 2012-08-24, 21:28

#30 Nisse

Självcensur är nödvändigt för en individs överlevnad. Censorn är placerad i pannloben och människor som har fått den delen av hjärnan förstörd saknar självcensur eller omdöme. Deras liv blir ett helvete då det inte fungerar att bete sig hur som helst i ett samhälle. Den slälvcensur som däremot sker i normala hjärnor av olika anledningar är däremot inte önskvärd i ett demokratiskt samhälle. Det finns människor som inte vågar ha ett Facebookkonto av rädsla för att deras arbetsgivare ska kunna läsa vad som står där. Alla möjliga rädslor och taktiska överväganden hindrar människor från att tala om sina åsikter. Det är ett större hot mot demokratin än de som går över den tillåtna gränsen då och då. Alla inlägg här på Newsmill som tagits bort är exempel på detta. Bristen på kvinnor här är förmodligen ett tecken på självcensur då det förmodligen är en viktigare egenskap hos en kvinna än en man. På något annat sätt kan jag inte förklara det här fenomenet. Rent ointresse kan ju också vara en förklaring men den vill jag helst inte acceptera och jag tror inte heller det är förklaringen.

Det tycks mig som om kvinnor har ett större behov av att agera i grupp än män och kvinnor som är självständiga tänkare och skriver personligen är värda allt beröm, både här på Newsmill och i andra sammanhang. Vi behöver även kvinnorna om vi ska kunna bevara demokratin. All onödig självcensur och censur ska bort. Ingenting ska få vara heligt. Att göra anspråk på något sådant är bara ett enkelt sätt att förhindra kritik av sig själv eller det man representerar. Det kan vi inte acceptera.

Permalänk | Anmäl #43 Kristian Fredriksson, 2012-08-25, 05:46

#38 bengt
En lång och ganska roande historia.
Systemet verkar fungera ganska bra i Sverige. Sverige är ju trots allt ett ganska bra land att leva i.

Det som är positivt är att man behöver inte se på tv och läsa tidningar längre.

Permalänk | Anmäl #44 u_19023, 2012-08-25, 06:12

#44 PerKQ,

Ja för dig som tydligen inte har blivit oskyldigt dömd eller som inte är rädd för att säga din mening. Så är det inte för alla.

Permalänk | Anmäl #45 Kristian Fredriksson, 2012-08-25, 06:45

Mamma och Pappa säger till det lilla barnet att inte pilla sig mellan benen. Eliten / etablissemanget gör sitt första våldsamma frihetsberövande mot den stackars lilla människan. Sedan går det bara utför. Lärare, chefer och så även dessa förbannade politiker. Och vi ska ju inte tala om alla journalister och media-redaktioner med sin censur och sina försök att stävja och fålla in oss vanliga stackare i sina tankegångar. Ja egentligen alla som tycker någonting över huvud taget. Alla som tycker nåt annat.

(Ursäkta om jag är lite ironisk).

Som jag sagt innan så tycker jag din artikel är bra, Ulf, men den andas lite av detta allmänna missnöje med det som kallas politik,
(eller lockar fram). Utan att inse att politik är t.o.m. vad mamma och pappa sysslar med då de fostrar stackars oss. Eller så kan vi välja att inte kalla det politik och då kan man fråga sig om yttrandefriheten har så mycket med politik att göra som du hävdar. Varför ska vi sätta upp gränser och regler för barn över huvud taget, och låta det få konsekvenser om de inte efterföljs?

Att landa i ett "Yttrandefriheten finns inte" förbryllar lite menar jag.
Yttrandefriheten finns men är inte absolut, är bättre.

Frihet och yttrandefrihet är bra och "frihet under ansvar" är ett bra måtto.

M.v.h.

Permalänk | Anmäl #46 Nisse, 2012-08-25, 07:17

#43
Hej Kristian!

Såg inte att du hade skrivit ett inlägg till mig innan jag skickade iväg mitt senaste#46. Jag satt å skrev på mitt eget medan andra trillade in. Ska läsa det noggrannare senare idag och svara nåt.

Hej så länge!

Permalänk | Anmäl #47 Nisse, 2012-08-25, 07:42

Jag har försökt att tänka mig resan från ett uttalande eller handling!
När någon uttalar sig uppseendeväckande och en journalist får tag på händelsen gör han/hon det till en story! Storys ska sälja, fostra, agitera, skapa osv! Och detta, mina damer och herrar, helt efter journalistens tyck och tänk! Han/hon skapar en politisk korrekthet!
Nu har vi kommit bort från att få tycka fritt! Självklart ska du tycka som alla andra i fikarummet, annars väntar utfrysning och mobbing!
Dock ska vi inte glömma bort att alla lagar och normer vilar på kristen grund i hela Europa, på gott eller ont? Det är kristendomen som är grundsynen på vår etik som i sin tur leder till moral!

Permalänk | Anmäl #48 Ulf G Johansson, 2012-08-25, 09:40

Denna artikel leder mina tankar till John Lennons "Working class hero".

WORKING CLASS HERO

As soon as you’re born they make you feel small
By giving you no time instead of it all
Till the pain is so big you feel nothing at all
A working class hero is something to be
A working class hero is something to be
.....................................................................

They hurt you at home and they hit you at school
They hate you if you’re clever and they despise a fool
Till you’re so fucking crazy you can’t follow their rules
A working class hero …....
…..........................................................................

They’ve tortured and scared you for twenty odd years
Then they expect you to pick a career
When you can’t really function you’re so full of fear
A working class hero …....
…..........................................................................

Keep you doped with religion and sex and tv
And you think you’re so clever and classless and free
But you’re still fucking peasants as far as I can see
A working class hero …....
….........................................................................

There’s room at the top they are telling you still
But first you must learn how to smile as you kill
If you want to be like the folks on the hill
A working class hero …....

If you want to be a hero well just follow me
If you want to be a hero well just follow me

Permalänk | Anmäl #49 Jan Stenborg, 2012-08-25, 10:51

#48 Ulf G Johansson

Den här floskeln ska du inte tro på. Kristendomen har aldrig varit moralisk, endast repressiv och moralistisk mot oliktänkande. Om kristendomens dogmer inte är sanna så är det den mest omoraliska verksamheten i historien. Jag hävdar att dogmerna inte är sanna, inte endast på den grunden att de är moderna uppfinningar i stort, som har beslutats om i kristen demokratisk ordning på kyrkomöten. För att inte tala om de moderna sekterna som pingstkyrkan och liknande som har kommit upp med en kompott som inte har något gemensamt med den ursprungliga kristna kyrkan, utom möjligen delar av deras skrifter. De här religiösa verksamheterna saknar all moral enligt min åsikt. Moral kan endast bestämmas från fall till fall och det duger inte med tio guds bud som i sin förlängning kan leda till den djupaste omoral. Inte på grund av att individer är omoraliska utan för att tio guds bud i sig själva leder till omoral. Det här är inte lätt att förstå för en övertygad kristen men det är tyvärr så. Om gud har skapat de tio budorden så är han själv omoralisk. Sorgligt men sant.

Permalänk | Anmäl #50 Kristian Fredriksson, 2012-08-25, 11:08