Klinisk forskning kräver samverkan även med industrin

Lars Bern målar upp en dyster bild av cancerforskning i Sverige i sin debattartikel. Självklart är Cancerfonden den första att efterlysa ökat statligt stöd till cancerforskning, inte minst den kliniska forskningen som vi ser som ett prioriterat område inom forskningen. Men vi vill även betona att under årtionden av bedriven forskning har det skett stora framsteg, överlevnaden har fördubblats sedan Cancerfonden började finansiera forskning för 60 år sedan. Kunskapsnivån om cancer har ökat dramatiskt och idag kan vi skönja den komplexa bilden av cancercellen och tumören, en bild som vi tidigare inte kunde ana. Det innebär inte att vi är i närheten av nöjda – för hur kan vi vara det när 21 000 personer årligen dör i cancer i Sverige? Vi vill besegra cancern.


Vi efterlyser därför mer resurser för klinisk forskning – det vill säga medicinsk forskning som sker inom sjukvården. Forskning måste bli en lika naturlig del av verksamheten som sjukvård på universitetssjukhusen och då krävs det att tid och budget frigörs för de som forskar. För att skapa en framgångsrik klinisk cancerforskning krävs även en samverkan mellan sjukvård (landsting), akademi (universitet) och industri. Vi instämmer därmed inte i Lars Berns resonemang att läkemedelsindustrin helt ska särskiljas från forskningens arena. 


Klinisk forskning är det effektivaste sättet att omsätta nya forskningsrön till praktisk handling i sjukvården. Inom cancervården sker en snabb utveckling av läkemedel, främst av industrin, och för att kunna göra dem tillgängliga i vården krävs en stor forskningsinsats. Ibland kan man i ett kliniskt forskningsprojekt se att endast vissa patienter har nytta av behandlingen medan andra inte svarar utan kanske endast får biverkningar. Det gäller då att kunna identifiera de som har nytta av den och skapa en skräddarsydd behandling. Det vore oetiskt och ytterst kostsamt att inte lära sig att använda läkemedel på bästa sätt då de kan öka möjligheter till överlevnad och ge ökad livskvalitet i en patients liv.


Prevention är en viktig fråga. Cancerfonden efterlyser fler högkvalitativa forskningsprojekt med fokus på prevention inom kost och hälsa. Vi ser även att det är ett ytterst komplext forskningsområde och är glada över att idag kunna konstatera att forskning på hur insulinnivåer påverkar cancerutvecklingen är ett hett forskningsområde, tvärt emot vad Lars Bern konstaterar. 


Lars Bern lyfter fram vikten av oberoende forskning och att organisationer förhåller sig oberoende till forskning. Vi vill betona att Cancerfonden är en fristående ideell organisation utan statligt stöd. Cancerfonden initierar inte forskning utan finansierar högkvalitativa forskningsprojekt, oavsett inriktning, som initierats av individuella forskare eller forskargrupper. Det görs i nationell konkurrens genom att våra nio prioriteringskommittéer bedömer ansökningarna och därefter lämnar förslag om anslagsfördelning till forskningsnämndens arbetsutskott. Forskningsnämnden fortsätter sin granskning och prioriterar projekten så att de slutgiltiga förslagen överensstämmer med styrelsens budget. Forskningsnämnden beslutar därefter om fördelning av medel från Cancerfonden. Det är en process vi är stolta över och som säkerställer vårt oberoende.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46299

3 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Cancerfonden bör nog vara restriktiv med att ge forskningsmedel till läkemedelsindustrin. Det finns många problem med det. inte endast dem som Lars Bern lyfter fram. Är det lagligt att stödja forskning inom komersiella bolag då det gäller hjälpverksamhet. Tydliggörs det här för de som skänker pengar till cancerfonden?

Permalänk | Anmäl #1 Kristian Fredriksson, 2012-08-20, 16:00

Kristian. Cancerfonden ger inte forskningsmedel till läkemedelsindustrin. Ingenstans ovan påstås heller det. Våra medel delas ut till de bästa forskningsprojekten i nationell konkurrens - alltså direkt till universiteten. Forskarna, eller forskningsgrupperna, som söker finansiering kan dock ofta få den från flera håll. Vänligen, Jacob Lagercrantz, intressepolitiskt sakkunnig Cancerfonden.

Permalänk | Anmäl #2 Jacob Lagercrantz, 2012-08-21, 10:14

Jo, men hela Westermarks ansats är ju i sak minst sagt märklig!
Vem f-n har sagt att cancerforskning skall vara klinisk?
I det hele tatt!

Att hävda att den skall vara just klinisk innebär nämligen att den kapsa just av industriintressena som tjänar sin pengar pâ "behandling".

Dock finns det ju, helt vid sidan av alla dessa behandlingar rent förebyggande âtgärder. Sâ vet vi t.ex. att det är rakt av olämpligt att utsätta sig för höga doser joniserande strâlning. Flytta inte just till Fukushima eller ga omkring med en klump polonium i plânboken.
Röka är inte bra. Sola sâ att man blir bränd och brun är inte bra.
En del av den här sortens skydds-âtgärder är vedertagna.
Dock finns det mânga (!) andra som rentav anses suspekta -bl.a. just därför att de inte har gjorts till föremâl för nâgon som helst mera omfattande akademisk forskning. I en del fall är det t.o.m. sâ att själva existensen av t.ex. den elektromagnetiska jordstrâlningen inte bara ifrâgasätts utan rakt av förnekas.
Sâ-kan-det-inte-vara därför att det inte f-i-n-n-s nâgon jordstrâlning, tror man sig veta. Därför anses det, à priori, m-e-n-i-n-g-s-l-ö-s-t att interessera sig för sädant som sänglägen och avskärmning. Det finns fler exempel av ung. samma slag, där etablissemanget alltsâ stöter ifrân sig nya idéer.

Etablissemanget är uppbyggt kring den redan befintliga forskningsfronten. Det är den man steg för steg vill flytta framât -vilket man i och för sig ocksâ lyckas med. Dock gäller även här, enligt min enkla mening, lagen om avtagande gränsnytta.

Etablissemanget vill fortsätta att "behandla".
Det är där pengarna finns.
Att "bota" ger inget klirr i kassan -eller lyft i karriären.

Permalänk | Anmäl #3 Sirius, 2012-08-21, 12:50

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.