Kapital från privatpersoner bättre än statliga satsningar

Staten satsar årligen närmare 30 miljarder i företagsstödjande åtgärder. Till detta kommer administrationen som subventionerade informationstjänster, statens administrativa kostnad för att driva stödgivande organisationer, jordbruksstöd, andra subventioner eller stöd som utbetalas till den offentliga sektorn. Av alla dessa miljarder når enbart en bråkdel småföretagen. Företagsstöd och riskkapital till mindre onoterade bolag lyser med sin frånvaro. Bankerna är inte intresserade av att låna ut pengar till annat än säkra verksamheter. Ett bolag under uppbyggnad är betecknat som ett högriskprojekt. Banker och ALMI Företagspartner lånar istället ut pengar till etablerade och större tillverknings- och industriföretag som kan påvisa kassaflöden. Mindre onoterade bolag framförallt inom tjänstesektorn som kan och vill växa, är hänvisade till privatpersoner som vågar satsa sina skattade pengar i dessa framtidens bolag.

Trots insatserna om bättre företagarpolitik så ligger grundstrukturen kvar. Förslaget är att ta bort stora delar av allt företagsstöd som utgår från staten. Det är inte särskilt effektivt att först ta in skattepengar från företagen för att sedan efter stora administrativa kostnader dela ut pengarna i projekt till större företag. När ändå privatpersoner står för det mesta av riskkapitalet till onoterade bolag borde staten premiera detta med avdragsmöjligheter i privatpersonens deklaration.

Ett exempel på företagsstöd är det som går till kommunala bolag. Kommunala flygplatser får företagarstöd från staten. Staten tar in pengar, administrerar, delar ut pengar (bland annat till sig själv) för sedan i bästa fall mäta resultatet som blir nästintill obefintligt.

Svenskt näringsliv har genomgått ett stålbad efter senaste krisen. Allt tänkbart stöd från staten har gått till tillverkningsindustrin, banker och storföretag. Nu pratar man om att satsa pengarna i infrastrukturella satsningar. Försvinnande lite stöd har gått till småföretagen. Krisen har kostat industrin över 70 000 jobb sedan 2007, men den privata tjänstesektorn har samtidigt ökat med drygt 50 000 jobb. Det är i tjänstesektorn jobben kommer, i dag och i framtiden. Det är framförallt i småföretagen som expansionen måste ske.

Större företag automatiserar och lägger ut produktion till Kina medan en småföretagare istället anställer en person till. Större företag kan på sin höjd lägga ut produktion och lego på mindre företag då det innebär en uppenbar risk i egen lönsamhet.

Fortfarande behandlas varje småföretagare som en potentiell skattesmitare vilket visade sig när lagen om kassaregister mer var anpassat för skattemyndighetens kontroller än för småföretagens villkor. När lagen  om slopad revisionsplikt för småföretag lades fram höjdes återigen rösten hos ledande socialdemokrater inom aktuellt utskott i riksdagen, att skattemyndigheten istället när som helst skall kunna besöka företag som måste anpassa sin bokföring för att passa myndighetskontrollen från skattemyndigheten. Politik och myndigheter behandlar småföretagare med samma regler som storföretagare.

Allt fler företagare försvinner i rask takt. Statistik från SCB visar att 60 000 företagare kommer att gå i pension de närmaste fem åren. Detta motsvarar var åttonde aktiv företagare i Sverige. För varje småföretag som läggs ned förlorar mellan en och två anställda sina arbeten.  Inströmningen av nya yngre företagare är för liten för att ersätta dem som pensioneras. Om inget drastiskt händer kommer Sverige inom 5-10 år kommer att ha minst 30 000 färre företagare än idag. I dagsläget har det aldrig varit så mycket företag till salu i Sverige som nu.

Tillgången till riskvilligt kapital (ägarkapital) är det som behovs allra mest hos mindre företag i dagsläget.  Vi är ur den tuffaste ekonomiska krisen på 70 år och men många små företag har det fortfarande mycket besvärligt. Trots det finns det mindre företag som växer och vill stasa. Privatpersoner som har kapital är en förutsättning för att bolag skall kunna växa. Att skapa spelregler som är gynnsamma för den/de som vill satsa investeringskapital i små växande företag är ett måste för Sverige som småföretagarnation.

Vårt skattesystem har inte direkt skapat fler kapitalister i Sverige men ändå är det till 90 procent privatpersoner som satsar ägarkapital i små onoterade bolag.

Sänkta inkomst- och kapitalinkomstskatter som gynnar sparande och återinvesteringar är därför viktigt för företagandet. Införandet av platt skatt skulle revolutionera tillgången på riskkapital. Faktiskt har under mycket lång tid skattesystemet gynnat institutionellt och utländskt ägande framför inhemskt och privat. Pensionspengar satsas enbart i börsnoterade bolag. De onoterade bolagen kommer inte i åtnjutande av investeringskapital som de stora företag automatiskt har tillgång till.

Att satsa pengar i små onoterade bolag är en stor risk. Detta måste premieras. I dag verkar det mer Ok att vinna stora vinster på Triss, Lotto och Trav än att satsa pengar i svenska bolag som växer och nyanställer personal. Staten kan underlätta för nya företag genom att göra det mera förmånligt att satsa kapital i företagande. Ett riskkapitalavdrag måste införas omgående. Ett sådant avdrag bör inte vara begränsat till satsningar i eget eller närståendes företag utan kunna vara utformat så att man kan satsa i företag drivna lika gärna inom sitt nätverk eller, inspirerat av den brittiska modellen, via mindre riskkapitalfonder som satsar på mindre företag och i tidiga skeden.

I Storbritannien finns ett stort antal lånemöjligheter som stöds av staten. Det innebär inte att det är myndigheter som typ ALMI eller Industrifonden som är långivare utan privata aktörer kan låna ut egna pengar i kombination med statliga pengar.

I England finns också ett system med Enterprise Investment System (EIS) som ger skattelättnader för privatpersoner som investerar i onoterade bolag. Samma modell har den svenska utredningen om ”skatterabatt på aktieförvärv och vinstutdelningar” anammat vilket skulle kunna komma att innebära 20 procentiga avdragsmöjligheter i deklarationen påföljande år. Om man behåller investeringen i tre år behöver man inte betala reavinstskatt. I England har man dessutom ett system med skattelättnader för direktörer som arbetar oavlönat. Med föreslagna åtgärder belastas inte bolagets likviditet och lönsamhet i början av dess existens då bolaget är som mest sårbart.

En EIS-fond innebär att någon investerar i småbolag för investerarens räkning. Här äger inte fonden aktierna utan investeraren själv och därför får man själv också skattelättnaden. Bolaget får inte vara för stort och totala investeringarna får heller inte vara för stora. Om man dessutom investerar en kapitalvinst i ett onoterat bolag får man skjuta på reavinstskatten utan tidsgräns och utan beloppsgräns. Således kan man få både skattelättnad och skjuta på reavinstskatten.

Utan svårigheter skulle man i Sverige kunna tillföra betydande investeringar i onoterade bolag som kommer direkt från privatpersoner, om bara den politiska viljan finns. Det gick att införa såväl avdragsrätt för hushållsnära tjänster som ROT-avdrag så varför inte avdragsrätt för att kunna vidarutveckla tjänstesektorn och att fler småföretag expanderar? När Gösta Bohman en gång i tiden föreslog visst skattebefriat fondsparande för privatpersoner gav det ett explosionsartat sparande. Vi tror viljan att investera i svenska onoterade bolag är välvillig och stor hos gemene man.

Skattereduktionen för förvärv av aktier beräknas minska skatteintäkterna med cirka 0,47 miljarder kr per år. Förslaget kan antas att ytterligare förstärka den redan förmånliga skattemässiga behandlingen av innehavare av andelar i fåmansföretag. Utredningen som lades fram för över två år sedan, drar därför slutsatsen att förslaget lämpligen skulle kunna finansieras genom beskattningen av inom det s.k. 3:12-systemet justeras (beskattning för övriga onoterade andelar justeras). Med andra ord skjuter man över notan på bolaget längre fram. Eftersom det är en överlevnadsfråga för många bolag så får det passera. Frågan är varför det skall drabba de mindre företagen? Istället kunde man läyy destinera företagsstödet till denna satsning och förbjuda att kommunala bolag skall kunna erhålla företagsstöd från Staten (för bland annat kommunala flygplatser).

Frågan om ett avdragsrätt som en extremt viktig fråga. Dagens industripolitik, förlåt näringspolitik styrs av akademiska styrinstrument och en klåfingrighet att lägga sig i nästan allt. När förslag kommer upp om att ta bort pålagor från småföretagare vilka betalar överdrivna skatter på arbete så kommer enda argumentet:

- För dyrt !
- För vem?

Staten har tydligen inte råd att avstå från de intäkter en sänkning av exempelvis arbetsgivaravgifterna och därmed lönsekatten skulle medföra. Underlätta för företagaren att utveckla en lönsam verksamhet utifrån den risk det innebär att starta eget och driva eget. Det ska inte vara dyrare att ha anställd personal i Sverige jämfört med flertalet andra länder inom EU. Så är det i dag.

Det självklara måste sägas! Om man inte lägger om industripolitiken till att bli en småföretagarpolitik i Sverige har vi snart tiotusentals färre fungerande bolag kvar på marknaden. Det är här jobben skall komma, det är här alla skatteintäkter skall komma in för att finansiera vår välfärd.

Jan Rejdnell (29 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46302

4 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Herr tankesmidare

"för att finansiera vår välfärd"

Trodde liberalerna var motsåndare till begreppet "välfärdsstat"? Men du har alldeles rätt. Vi behöver fler frisersalonger, så att välfärden kan finansieras.

Permalänk | Anmäl #1 birgitta ellis, 2012-08-23, 10:17

Bra artikel.
Detta är ett exempel på att man beskattar (stjäl pengar) från dem som bevisligen klarar av att generara välfärd och produktivitet.
Pengarna används sedan av personer som bevisligen aldrig har klarat av att generara välfärd och produktivitert. Dessa statliga personer använder pengarna på att satsa i företag som faller dem i smaken.
Företag med kompisar i ledningen har naturligvis en bra position.

Hur många jobb och välfärd till medborgarna har försvunnit pga detta de senaste 20 åren?

Välfärd skapas av medborgare och staten kan aldrig skapa välfärd.
Staten kan däremot skapa förutsättningar för medborgarna.

Permalänk | Anmäl #2 u_19023, 2012-08-23, 11:28

Det är ju självklart så att de som skapat pengarna från första början, också är dom som är bäst lämpade att investera dom i andra personers verksamheter. Frågan är inte det utan varför vi i Sverige fortfarande efter alla decennier av diskussioner sedan löntagarfonderna fortfarande inte gjort något åt det.

Permalänk | Anmäl #3 Gunnar Bech, 2012-08-23, 17:08

Så vitt jag lyckades begripa så är det genomgående utmärkta förslag. Varför inte införa samtliga förslag omgående? Det lär ju i alla fall inte bli värre än idag, och mycket talar för att det blir mycket bättre.

Permalänk | Anmäl #4 Johannes Westlund, 2012-08-23, 17:59

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.