Björklunds skola dödar kreativitet

Ja, hur blir det när en major får ha hand om pedagogiken?

Helt rätt. Svaret på framtidens utmaningar kan aldrig vara mindre och snävare kunksap.

Jag väntar med spänning på vad Miljöpartiet har för svar på de "svåra frågorna". Det finns ju tyvärr inte ens antydningar om vad dessa fantastiska lösningar ska bestå av i artikeln.

Men jag kan ju gissa på billiga boenden i centrala lägen nära nöjesstråken för alla studenter samt inga studielån bara bidrag utan tidsbegränsningar och utan studiekrav.

Trots att jag inte är MP så måste jag hålla med. Folkpartiet ser ungdomar och barn som produktionsenheter istället för som människor.
Var i detta samhälle kan man hetsa människor och kräva att de ska jobba dygnet runt och helger med läxor och uppgifter utan någon form av ersättning eller förmån (och man upprörs över barnarbete där man i varjefall får betalt). Var är man livegen i lag dvs uteblir man så tas man om hand (slaveri eller hur) jo i grundskolans värld för skyldigheten är inskriven i lag.

Joda det gäller att piska ungdomarna att visa resultat, att hetsa dom mot varann i prestation att slå ut hälften av barnen är samhällelig plikt och skyldighet och skolans främsta uppgift. Och alla spelar med, press föräldrar ungdomar speciellt de som lyckas.

Det är roligt att lära sig om det görs på rätt sätt. Men FP som i alla andra frågors auktoritära och samhällsgraderande inställning suger.

Efter att ha läst den här artikeln slås jag framför allt av två saker: dels kan huvuddelen av innnehållet avfärdas som floskler och dels lider innehållet brist på konkreta förslag på hur den gröna visionen ska förverkligas.

Jag kan inte låta bli att reflektera över textens retoriska knep ("dagens gymnasieelektriker är morgondagens barnmorska") som förefaller ha till syfte att dölja eller övervinna brister i argumentationen.

Kan det rent av vara så att Carlssons text är en spegling av hennes egna idéer av hur elever i den framtida, "gröna" svenska skolan förväntas prestera: utan precision, konkretion och substans?

"Idag får Jan Björklund ha skoldebatten i princip i fred och där bedriva sin kraftmätning mot Sveriges alla elever att spotta ut tuggummit, ta av sig kepsen och sitta tysta och lyssna."

Vad menas med denna mening? Om man vill vara trovärdig i en debatt om skolan så får man först lära sig skriva på begriplig svenska.

"Vi gröna vill se en framtidsinriktad skola med en bredare kunskapssyn där analysförmåga och förmåga att hitta information och placera den i en kontext är centralt. "

Nej, det här tror jag inte går hem i stugorna. Det här förslaget är ett nästan parodiskt exempel på hur svensk skola har velat fungera ända sedan 1970-talet. Resultatet är fiasko. Barnen är sjukare, mår sämre, kan mindre, fler blir utslagna, de som har studievana föräldrar får större och större fördel m.m. Man måste gå och exakt andra hållet, satsa fokus på kunskap och mätning av dem.

Att ironisera över tuggummituggande kepsbärare är också genant. Alla vet att den oro som finns i svenska klassrum, där man beter sig hur man vill utan hänsyn till andra, är en liten del av orsaken till att svenska skolbarn mår dåligt och lär sig för lite. Ordning är en förutsättning för en fungerande skola.

Det är rätt att skolan lider av disciplinproblem och att detta är en otrygg värld för de flesta ungdomar (som lök på laxen av alla prestationskrav). Men detta bör bemötas genom ett tryggare samhälle vilket vi inte har idag. Två faktorer som jag personligen tror är orsaken är barn övervägande del av sitt liv vistas på instutioner av olika slag och att karriärtänkande numera är knäsatt vilket man faktiskt får ge den svenska statsfeminismen äran av.
Det är en jätteskillnad mellan olika skolor beträffande lugna lektioner och tillit till vuxna och lärare.
De skolor som är bäst i detta är skolor med religiösa inslag (som katolska skolan) eller halvideologiska (som waldorf).

Jag kan försäkra Dig att skolan har förändrats. Jag gick i skolan mellan 1951 - 1965. Då var det inte frågan om att hjälpa elever utan ren katederundervisning och därefter redovisade eleven kunskaperna och betyg sattes från årskurs ett och med hjälpa av drygt tio steg. Inte alla men många lärare rentav mobbade vissa elever och andra lärare negligerade de som inte hängde med.
Läxor och läxförhör utan hänsyn till den hemmamiljö eleven vistades i.
Nu verkar det som det är eleven som är i centrum och inte läraren.
Visst har skolan förändrats.

Jag tycker alltid man hör hur de strängaste lärarna är de bästa lärarna. Detta torde om något vara mer behövligt idag då MP m.fl. har revolutionerat samhället och inkluderat en miljö som skolan inte alls varit förberedd på. Dessutom tycks lösningen vara att införa ännu mindre disciplin som så många av barnen i skolan behöver, och detta av många olika anledningar.

Kanske är det dock så att den mer orättvisa betygssättningen i samband med fler kvinnliga lärare söker efter ännu större möjlighet att sålla bort killarna från undervisningen. Ge dem fria tyglar medan tjejernas starka sidor motiveras och vi kommer ha många framtida hippies och kommunister som kan förstöra samhället ännu mer.

Fast kanske det är bra idéer, vem vet. Att förespråka Grön Ungdom visar bara på ett sådant fruktansvärt dömande mot oliktänkande att de är svåra att ta på allvar.

Den förrsta och största frågan handlar om att återställa lärarnas status och auktoritet. Här kommer såklart "kepsfrågan" in. Även om den känns som en löjlig bifråga så symboliserar den något viktigt: vilken auktoritet har lärarna? Vilka krav får de ställa på eleverna? Hur långt får lärare gå för att se till att de kraven efterföljs? Att närma sig den här frågan genom att tänka att "motiverade elever som får vara kreativa kommer ta av sig kepsen och vara tysta", det är inte en framkomlig väg.

Några förslag:

- Lätta upp skolplikten och rätten att få undervisning. Lärare bör få fysiskt kasta ut elever från lektioner i ALLA årskurser, om de stör.

- Snabba upp kontakten med föräldrar ifall undervisningen inte fungerar. Försöken vid SMS direkt vid skolk är bra.

- Koppla samtliga försörjningsstöd hos föräldrarna till barnens skolgång. Det ska inte vara möjligt att t.ex. lyfta försörjningsstöd och ha skolkande barn. Även barnbidraget bör villkoras.

- Motivera äldre elever med ekonomiska bonusar för lyckade skolresultat.

Bara när lärarnas problem är lösta kan man ens börja fundera på elevernas problem. Det enda problem som Björklund egentligen kan lösa (dvs. som inte kostar pengar) är ordnings/auktoritetsproblemet.

Det kan låta som att jag är en anhängare av "blindkartor och årtal", och av Major Björklunds disciplinskola. Inte nödvnändigtvis.

Det är en utbredd missuppfattning alternativt nidbild som används i artikeln, där idén att elever ska sitta still och hålla käften automatiskt också antas betyda att det man ska lära sig är "katederundervisning" årtal och blindkartor. Oavsett om man ska ha kreativ och "modern" undervisning som artikelförfattaren efterlyser, så krävs ändå att eleverna sitter still och håller käften.

Varför detta tjat om kepsar och om major Björklund? Jag kan inte finna annat än att det är brist på förslag och konkretiseringar som gör att man drar till med dessa utfyllnadsmaterial. Det är inget fel på katederundervisning och att låta elever själva hitta information bygger på att de verkligen har kunskap om vad de ska leta efter.

Sveriges skolor behöver först och främst en studiemiljö som går att arbeta i. I dagens disciplin- och respektlösa skolvärld får barn hörselskador, blir hyperaktiva och mår ohyggligt dåligt. Arbetsmiljön är under all kritik på grund av det socialistiska flummet att skrota disciplin och ordning. Det är värt att kriga mot ofoget. Utan lugn och ro kan ingen lära sig någonting. Oavsett vilka fina reformer man har måste studiesituationen tillåta lärande.

Sedan måste vi göra något åt matematiken. Det är det viktigaste ämnet i skolan bortsett från förstaspråket. Det avgör i större grad förmågan att prestera på naturvetenskapliga högskolelinjer än förkunskaper inom respektive ämnesområde linjerna riktar sig mot. Matematiken är ett ämne alla har god nytta av att kunna. Allting i hela samhället involverar matematik. Hela civilisationens utveckling är hårt kopplad till matematik. Ett ganska kul försök att förklara hur viktigt matematik är finns här:
http://thebestpageintheuniverse.net/c.cgi?u=math

Det är också intressant att det finns täta kopplingar mellan verkligt stora konstnärer, ingenjörskunnande och matematiskt kunnande. Bara för att ta ett exempel, Da Vinci. Konstvärlden är full av spännande matematiska konstruktioner såsom det gyllene snittet mm. Så det finns ju en mikroskopisk chans, eller så, för att matematik är bra för kreativiteten... Sen att dagens så kallade konstnärer och -vetare är för "fina" (läs mediokra) för att ens kunna befatta sig med den högre form av tänkande matmatik är... Det är en helt annan fråga.

Citat: "Vi gröna vill se en framtidsinriktad skola med en bredare kunskapssyn där analysförmåga och förmåga att hitta information och placera den i en kontext är centralt."

Är det inte detta som skolan sysslat med i hög grad i många ämnen under de senaste årtiondena? Jag tror inte fp är emot detta alls i princip. Frågan är bara om vi inser vad detta betyder egentligen och hur detta realiserats i gårdagens skola och hur den ska realiseras i framtiden skola.

Citat: "Vår tid präglas av förändring och dagens kunskaper är i vissa fall värdelösa imorgon. Rätt svar idag är fel svar imorgon."

Alla tider präglas av förändring. Att ge exempel i rätt/fel är oerhört banalt och klantigt. För vad är det som eleverna egentligen lär sig som skulle vara så svartvitt? Jo det finns saker som är enormt faktabetonade som t.ex. matematik och väsentliga delar av fysiken och biologin. I speciellt de två sistnämnda är ju själva grundtesen att "så trodde/visste vi förr, nu tror/vet vi så här...därför att" och "i framtiden är det möjligt att vi kommer att....". För att man nu sannolikt uptäckt Higgs partikel, vad exakt har blivit värdelöst av det som man läst i fysiken under de senaste 10 åren? Det man läst, även om det inte är komplett, gör ju att man är med på mattan överhuvudtaget! Även i ämnen som mer relaterar till samhälle och politik så ser jag inte att det finns bekymmer med att gamla kunskaper skulle bli värdelösa. Tex Sovjetstaten ansåg av vissa (många) vara robust, likväl rasade den samman. Även om man gick i skolan under 70-80-talet och fick läsa om Sovjet i olika ämnen i en "faller inte samman" anda (som jag inte är för på nåt vis) så har väl inte dessa elever haft några problem med att ta in denna kunskap. Dessa om nån fick ju uppleva och värdera så mycket mer iom sammanbrottet. Ett exempel som nästan får en att rysa är ju övergången från mekaniska skrivmaskiner till datasystem (80-talet). Tänk att sitta och skriva med skrivmaskiner i skolan bara för att sen gå ur skolan och landa i en datavärld med skärmar och printrar. Så efter man måste ha känt sig då. Inte helt sant. För åtminstone kunde man direkt skriva på dator med 10 fingersystemet, vilket många (mig inklusive) inte klarar av. Att framföra argument som rätt-fel och värdelös i ett förändringsperspektiv är nonsens i det här fallet och polariseringen faller pladask.

Texten innehåller inga åtgärder eller förslag överhuvudtaget för att förbättra skolan så det är svårt att ha några synpunkter. Men man undrar ju när och varför kunskap blev till något dåligt? Och varför skulle det råda ett motsatsförhållande mellan kunskap och kreativitet? Får man sämre fantasi om man lär sig var Brasilien ligger på världskartan? Har en person som vet när andra världskriget ägde rum sämre problemlösningsförmåga än en som inte vet det?

Vi kan konstatera att den Svenska skolan rasar i kunskap i jämförelse med omvärlden. Huruvida det är bra eller inte inte får andra debattera om.

Varför raset har skett kan man naturligtvis har synpunkter om, men vi kan i alla fall konstatera att att raset korrelerar med kravbristen och ointresset för skolan och lärande i allmänhet, samt kontrollfunktioner eller kvalitetssäkring, samt bristen på motivation och incitament..

Hur man vänder på den steken, finns det säkert ett flertal åsikter om också, men gröna partier har inte gjort sig kända för mer kontroll överhuvudtaget.

Majoren Björklund föreslår en pedagogik som inte tilltalar dagens lärare och det kan jag förstå, det är ju deras skuld att raset skett... Att medicinen då uppfattas som besk, är självklart.

#16 Nja. Herr Björklund har ju gett lärarna mindre tid för eleverna genom att ställa större byråkratikrav. När det gäller den bristande matematikförmågan handlar det (enligt mattelyftet )om
*Undervisningen domineras av att eleverna arbetar på egen hand, utan att egentligen förstå vad de gör.
*För stor andel av lärarna saknar lärarutbildning. I gymnasiet är en fjärdedel av de som undervisar i matematik helt utan lärarexamen.
*Många som undervisar i matematik saknar utbildning för ämnet. Enligt Statskontoret är knappt hälften av de som undervisar i matematik i årskurs 6-9 fullt behöriga.
*Jämfört med många andra länder har svenska elever relativt få undervisningstimmar i matematik, särskilt på lågstadiet.

Som synes är det inte mycket av detta som lärarna själva är ansvariga för. Någon NY pedagogik föreslås inte heller av Björklund.
"Lärare ska förklara, berätta, instruera och repetera i helklass, och dessutom leder läraren diskussioner och samtal i helklass för att säkerställa att eleverna förstår det matematiska tänkandet, de matematiska begreppen. Mindre eget arbete, mer av katederundervisning." (Jan Björklund vid presskonferensen 110905)
http://www.newsmill.se/node/39289
Det här är inte alls vad exempelvis Kina har, där man är mer fokuserad på problemlösning. Diskussionen i helklass kan jag skriva under på, det är bra men f.ö. lyser Björklunds övertro på katederundervisning igenom. Forskningen stöder snarast skolverkets analys (inte oväntat)
http://claesjohnson.blogspot.se/2011/09/skolverket-sagar-bjorklund.html
Slutligen vill jag tillägga att det oftast inte är KUNSKAPEN i matematik det brister i utan själva problemlösningen att TILLÄMPA matematiken. Några konkreta förslag finns inte i artikeln men kritiken som förs fram är berättigad.

Skolan har inte förändrats på 50 år skriver du.
Kanske har du rätt-men eleverna har definitivt förändrats!
Varför ligger Finland i topp och Sverige rasar i Pisa utvärderingarna av skolans resultat?
Jag tror inte det beror på att eleverna är för tysta och uppmärksamma under lektionerna eller att de saknar egna initiativ!
Tvärt om tycks det som om skolan misslyckas speciellt med de som är stökiga och oroliga. Kan det bero på bristande ordning?
Alternativt är de helt enkelt obildningsbara!

Johnny Lilja

I det här fallet tycker jag, som jag tycker om van der Kwast. Om man helt saknar sjukdomsinsikt så är det omöjligt att förändra något.
Man har ju gjort allt rätt...
Naturligtvis är det delvis lärarkårens fel också, för att de, såsom varande på planen, inte sett att det går åt helvete. De är spårvagnsförarna.

Att sedan lönen borde lyftas med minst tiotusen är en annan femma.
För att locka några initiativrika lärare. Men jag lever i hoppet. Bara man blir kvitt den här romantiska invandringspolitiken.

(Ursäkta att jag tenderar att upprepa mina argument.) Man kan inte rå på den här sortens problem genom att "ändra studieprogrammet", o.dyl., som är standardresponsen från politiker. Samhället har kommit långt i infantiliseringsprocessen. Hela livet skall vara som en dagistillvaro. Det här passar speciellt bra för människor med låg och medioker intelligens, som mer och mer tar över i samhället. Det finns snart inget incitment att göra bra ifrån sig. Det måste fungera så eftersom skolorna, inklusive högskolorna, skall härbärgera infantila och lågintelligenta individer. Alla människor är nämligen "lika" och alla har "samma förutsättningar". Det är alltså själva *samhällsandan* som skapar dom här problemen. Följden är att kompetenta, kravställande, och intelligenta människor mobbas ut. Dom betraktas som "kapitalistförtryckare och rasister" som förtrycker den "lilla människan".

Ett avancerat patriarkaliskt samhälle bygger på kompetens och individuell handligskraft. Men det är ju något fult idag. Samhället genomgår en feminisering och infantilisering då vi inte längre högaktar den starka, självständiga individen, utan istället upphöjer den "lilla människan". Det liknar den marxistiska tanken om "proletären" och hans medvetandenivå såsom förebildlig. Det är alltså ett slags "proletariatets diktatur" som vi omedvetet eftersträvar i Sverige. Problemet är att om vi fokuserar enbart på skolpolitiska åtgärder så kan proletärerna fortsätta att utöka sin makt i samhället, eftersom vi inte inser att det är själva samhällsandan som är grundproblemet. Vi måste diskutera vart vår civilisation är på väg.
-Dr Mabuse (ps)

Artikeln präglas av en del sakfel som t.ex. förnekande av de omfatande förändringar som gjorts i gymnasieskolan såväl strukturellt som pedagogiskt. Författarens utläggningar om kunskapssyn är oprecisa och egentligen bara upprepningar av progressivistisk retorik utan mycket eftertanke som t.ex. att elever ska ge nya svar i stället för rätta svar. Givetvis ska de dels ha ett vetande om fakta, begrepp och sammanhnag och kunna ge rätta svar" i vissa sammanhnag, dels kunna ge nya svar med kreativ problemlösning i andra fall. Men jag håller med författaren att Björklund inte är rätt man att lyfta den svenska skolan. Han har alltför överförenklade quick fix lösningar på allt och tycks inte ta del av vad den kvalificerade pedagogiska forskningen i Sverige och internationellt har att säga (åtminstone visar han inga spår av detta).
Om vi frågar vad eleverna har i skolan att göra, d.v.s vad den är bra för, kan vi dela in svaren i (i) individnytta kontra samhällsnytta; och (II) instrumentell nytta kontra ideelll nytta. Instrumentell individnytta handlar om att stärka elevens karräröjlighter. Instrumentell samhällsnytta om att stärka landets ekonomiska utveckling, ideell individnytta om att utveckla elevens talanger och potentialer och utveckla peronligheten till en god samhällsmedborgare med hög etik och omtanke. Ideell samhällsnytta handlar om att stärka gemensamma värderingar (som t.ex. att arbeta med värdegrundstextens mål). Skolan behöver riktas mot alla dessa syften men balanserna kan diskuteras. Björklund befinner sig mycket ensidigt i ruta två, instrumentell samhällsnytta och där är han i gott sällskap med de minst utvecklade länderna, och han skiljer sig därmed från den internationella trenden i liberal skoldebatt, vilken mer lyfter fram individnyttan och de idella aspekterna av den (bl.a den mycket inflytelserika amerikanska filosofen Martha Naussbaum). Vad beträffar kunskapssyn så är det helt meningslöst att polarisera mellan katederundervisning och kunskapssökande metoder. Det handlar i stället om vilka balanser mellan kunskasformer som bör eftersträvas. De huvudsakliga kunskapsformerna är (i) praktiskt behärskande, att kunna utföra något, (ii) vetande om fakta, begrepp och samband, (iii) omdömesgilla ställningstaganden och handlingar grundade i vetande, erfarenhet och etisk orientering, och (iv) reflektion om kunskapen. Vad är dess ursprung och grund? Varför ska vi acceptera den som kunskap?Viket värde har den? Hur kan den användas och vad har den för samhälliga konsekvenser vid tillämning? Vad finns för det alternativa sätt att se på saken? Etc. Alla dessa fyra kunskapsformer behövs och man kan i varje ämne diskutera balanserna melan dem liksom vilka lärandeformer som lämpar sig för olika stoff, såsom bl.a katalogt lärande av vissa grundläggande fakta, analogt lärande av principer för överspridning till nya särfall och dialogt lärande, att skaffa erfarenheter i kommunikation och samarbete.
Tänk om skoldebatten kunde handla om syften, kunskapsformer och lärandeformer och om förutsättningarna (frågor om ekonomi, rekrytering, skolorganisation, skollag etc. för att underlätta det man vill åstadkomma.

#21 Dr. J. Mabuse,

Förbaskat bra skrivet.! Tack för det inlägget!

#21 Dr J Mabuse,
Bra skrivet det är problemet och inget annat.

Om man själv är medioker men eftersträvar makt så är det viktigt att man förstör allas andras talanger så mycket som möjligt annars har man ingen möjlighet att dominera.

Det finns en hel arsenal av verktyg för att fördumma människor idag.
De flesta biter på agnet som dumma torskar.

1) Fördummande TV program.
2) En diet hög på kolhydrater och socker. Snabbmat som är lätt tillgängligt och sötsaker i mängder.
3) Alkohol och tobak.
4) Bekvämma fotöljer och soffer som man kan sjunka ner i.
5) Fördummande media som styr in livets mening på att konsumera
artiklar och vara sjukligt upptagen av utseende och yta.
6) Media som dyrkar personer som inte åstadkommer något produktivt.
7) Beskatta goda produktiva initiativ och ge bidrag till dåliga improduktiva initiativ.

Undvika att utbilda barnen i :

1) att kommunicera bra.
2) Teckning och konst
3) Filosofi och moral
4) Meditation och empati
5) Matematik och logik
6) Retorik
7) Mindmaps

Mvh
Per

@21:

Så enkelt är det absolut inte. Det finns intelligenta och drivna individer som är "patriarkala" individualister och det finns dom som har ett mer "feminint" och socialt tänk. Du måste skilja på intelligens och personlighet. Även om vi för att förenkla saken antar att det finns ett användbart mått på intelligens såsom "g-faktorn" eller liknande modell så existerar inte mänsklig intelligens i isolation. En människa är inte en självmedveten FPGA.

Jag tror av erfarenhet att vissa människor, då de har en kall och asocial läggning och dessutom är intelligenta har en tendens att blanda ihop de två och tro att de blir ansatta på grund av sin intelligens när det i själva verket rör sig om ren personlighetskemi, och att andra människor å andra sidan tror att de är arroganta när de i själva verket bara följer sina naturliga drifter.

Däremot så kan jag hålla med om att förståelsen för människor som är extremt individualistiska, oavsett på vilket sätt de är det, är låg i dagens samhälle och speciellt i skolan. Man borde lära barnen att respektera alla typer av människor.

Ordning och reda är en förutsättning för lärande. Jag har intrycket av att det är just den inriktning som antyds som varit drivande i utvecklingen av skolan på senare år, och då rimligtvis är en av orsakerna till problem. Man löser oftast inte problem som ett tankeparadigm skapat inom samma paradigm. Björklund går på det beprövade, vilket framstår som väsentligt klokare än att fortsätta med det som inte verkar fungera.

Kreativitet är bra, men det är inte så meningsfullt om man saknar baskunskaper, för man måste ha vissa kunskaper för att applicera kreativitet.

#19 En faktor är faktiskt de elever som räknas bort. Alla länder räknar bort vissa elever som alltför mycket avviker. Nu är det så att Finland räknar på ett annat sätt. De räknar bort en större andel dåliga elever och det lyfter naturligtvis deras resultat. Det tråkiga överhuvudtaget i den här debatten är att folk som inte har en susning om pedagogik plötsligt vet allt som är fel och rätt med utbildningen. Jag vet det inte och inte många andra heller. Låt oss bara konstatera att överförenklingar inte gynnar någon.
#22 På pricken! Bra skrivet!
#20 Lärare är i gemen ett ganska konservativt släkte men nog har det kommit en hel del kritiska inlägg från lärarförbundet?! Helt skuldfria är inte lärarna, visst är det så. Det verkliga stolpskottet var kommunaliseringen. Skolan var inte redo för det och kommunerna klarade inte av det.

@25:
Man är inte "kall" och "extremt individualistisk" bara för att man tar ansvar för sitt eget liv, visar engemang samt en vilja att förkovra sig. I skolan idag är det fult att vilja förkovra sig, åtminstone bland pojkarna. Då riskerar man att bli mobbad. Den patriarkala personligheten går förlorad och ersätts alltmer med en infantil personlighet som har en kollektiv personlighet samt bärs upp av samhället. Man vill inte bli en individ, helt enkelt. Man vill ingå i en kollektiv personlighet. Då riskerar man inte bli mobbad.

Det är alldeles tydligt att ambitionsnivån hos individerna sjunker eftersom dom räknar med att bli uppburna av samhället som fungerar som ett daghem. Om man inte utvecklas till en sann individ så kan man inte ta egna intiativ eftersom man då omedelbart står ut från mängden. Infantiliseringen hänger alltså samman med en slags kollektivism, en grupp-psykologi som förkväver individens emancipation. Vita farmare i svarta Afrika har alltid hävdat just detta, nämligen att de svarta arbetarna saknar ambitioner att ta sig någonstans i livet. Det gör att det är svårt för Zimbabwe, Sydafrika, osv. att utvecklas. Det kommer att få förödande konsekvenser om vi inte upphöjer individualitetens (inte individualismens) ideal.
-Dr Mabuse (ps)

@28:

Jag har ochså haft tankar åt det här hållet men mina erfarenheter har inte gett mig stöd för dem. Människor verkar alltid agera i vad de upplever som sitt självintresse, och om gruppgemenskap för dem är ett intresse så är det ju logiskt att de väger det intresset mot andra intressen?

Angående samhällsstrukturen så vill jag påpeka att ambition som jag ser det existerar separat från behov - om individer inte tar egna initiativ på grund av att de inte behöver så måste de ju sakna intern drivkraft?

Och om man vrider lite på det så kan man ju se det som så att mobbarna har en väldigt patriarkal och asocial läggning - de ser de dom vill ha, upplevd social dominans och plåster på såren för upplevda oförrätter, och försöker ta det?

Personligen så är jag funtad så att jag inte förstår gruppgemenskap så jag kan egentligen inte analysera den biten men för mig tycks det som att "normala människor" befinner sig i en evig gråzon mellan allocentrism och egocentrism utan att någonsin riskera att bli alltför själviska eller "försvinna". Som nån sorts naturligt och självregulerande ying-yang-förhållande om du förstår vad jag menar.

Den här unga damen verkar vara lite för grön för att ge sig in i skoldebatten. De kunskaper man behöver ha med sig från skolan och in i vuxenvärlden är i stort sett desamma som för trettio år sedan. Visst har det hänt lite på IT sidan, men alla skall väl inte bli IT tekniker Jag kan garantera att om vi hade kunnat testa niondeklassare från 1982 på de "moderna" kunskapstest vi kan tänka oss ha i dagens nionde årskurs, så hade resultatet blivit bättre i allt utom just i IT. Hade de fått en grundkurs i dagens teknik under några veckor så hade de presterat bättre där också. Världen är inte så annorlunda nuförtiden som många tycks inbilla sig. Endast skolresultaten.

Verklighetsförankring är bl.a. det som skiljer kreativitet från rena galenskapen . En förutsättning för kreativitet är m.a.o. en bra skolunderbyggnad. detta är stick i stäv med vad exempelvisd MP förordar. Rebecka Carlsson skola har de facto existerat sedan mitten av 60-talet - kom till skolan om du vill- när du vill - klädd hur du vill. tugga tuggummi, hörlurar, mobiltelfoner - inga peroblem. Läsa läxor - behövs inte om man inte vill osv. Resultat? Sverige har legat uselt till i olika internationella mätningar. Nu märks också de usla resultaten på universitet och högskolor. Ju mer korkade, ju dummare befolkning desto lyckligare blir tydligen företrädare för V, MP och delar av S . Unikt för Sverige. I Alliansens, i borgerlighetens Sverige är det fritt fram att starta friskolor. Vill man som förälder sätta sitt barn alternativt uppmuntra sin tonåring att gå i MP- skola a la Rebecka Carlsson så är det fritt fram - man behöver inte vara i skolan , kan ha mössan på och bak och fram. Man behöver inte lyssna, inte lära. Man behöver ingenting.

@31:

Kanske just där i mötet mellan inlärning och kreativitet som källan till framgång finns? Att lära sig att internalisera saker medvetet oavsett om det är matematik eller programmering eller tekniker för handslöjd och sedan när man bemästrat sitt verktyg låta kreativiteten löpa fritt tycks mig alltid ha lett till framgång - men det var bara i slöjdlektionerna i skolan som jag såg kreativitet. Och där var det minsann ingen brist på disciplin.

Om man kunde lära alla det här så skulle väl alla vara så begåvade som de kan och orkar.

Jag anar att Rebecka Carlsson och Jan Björklund talar om två olika saker, eller åtminstone utifrån två olika perspektiv.
Man kan å ena sidan mena att gymnasieskolan är en plats för utbildning, punkt slut.
Å andra sidan tror jag de flesta kommuner i Sverige tyvärr behöver gymnasieskolan som någon sorts dagcentral för tonåringar. Tonåringar som ser lektionerna i sig, dvs själva utbildningen, som valfri i bemärkelsen "att gå på gymnasiet är att finnas i skolhuset".
I mitt lärarjobb ser jag flera gånger i veckan elever uppehålla sig på skolan, men ändå inte komma på sina lektioner. Jag har hört både personal i skolledning och elevvårdsteam säga: "Var ska dom annars vara?" De resurser detta senare exempel kräver av skolan är förstås väldigt kostsamma om man ser till den utbildning som man möjligen ändå kan lyckas åstadkomma.
Den fråga den här artikeln belyser skulle tjäna mycket på att man är medveten om de skillnaderna i skolans själva mening.

Det är jobbigt att lära sig saker. Läroböcker är tråkiga att läsa. Man skulle väl kunna få bra betyg ändå. Slapp man sedan vara i skolan så mycket, kan man ju lära sig något på andra ställen. Man lär sig mycket genom att sitta och prata på fiket. På internet finns svar på allt............väl?

Trots att skolan inte har kommit så långt som den borde ha kommit i utvecklingen under de senaste 50 åren så är en del av problemet att skolan verkar vara något slags pedagogiklabb där man ständigt prövar nya sätt att arbeta, nya sätt att lära ut och nya sätt att organisera både elever och lärare. Synbarligen utan utvärdering och med väldigt lite framförhållning. I början på sjuttiotalet lärde man till exempel ut matematik från första klass med hjälp av mängdlära, några år senare kom man på att det inte var så bra och la om pedagogiken utan att ta hänsyn till att man nu hade massa elever som hamnade mellan två radikalt olika sätt att lära sig matte från grunden.

Mitt intryck av skoldebatten är att halva den skolpolitiska kåren sitter i ena diket och ropar halleluja över att de inte sitter i det andra diket.

Ja, Björklund, vi måste ha en skola som lyckas med att lära ut de grundläggande faktakunskaper som förblir relevanta, men vi behöver också lämna utrymme för våra elever att bli självständigt tänkande människor, minst lika mycket för samhällets skull som för deras egen.

Om vi bortser från politiseringen av skolfrågan rör artikeln en central frågeställning som jag själv i tidigare artikel har berört. Skolans funktion i nuvarande och framtida samhälle. Skolan är ju idag en produkt av ett massproduktions och industritänkande. En skolkonstruktion som i sin metaform har syften att sortera och lära medborgarna att verkställa instruktioner. Den intressanta frågan vad det gäller ordning i skolan är ju varför barn och unga idag inte ser ett värde i skola och bildning. Kunskap och lärande kräver arbete och ibland tragglande. Alla behöver kunna läsa och automatisera multiplikationerna. Men det måste tas vidare till en nivå där vi även tränar och utvecklar kreativitet och ansvarstagande.
Skoldebatten borde handla om vilken roll skolan såväl grund som gymnasium ska ha i samhället. Det är den politiska dimensionen.
Lämna "huren" till de som jobbar i skolan med lärandet.

"Om det bara var tyst på mina lektioner skulle jag vara en riktigt duktig pedagog" (Stygge Staffan). Å andra sidan använder jag mitt hemliga vapen: jag lär dem fel...

Det här lät mest som flum. Den skola som ska ta hand om alla dessa elever från alla världens hörn med helt otroligt olika förutsättningar är med nuvarande resurser omöjlig att skapa. Redan i 7-års åldern har det genomsegregerade svenska samhället med sin misslyckade integration satt sina spår i barnen. Sverige förändras så fort att våra viktigaste samhällsfunktioner inte hinner med och det beror helt enkelt på att de enorma penningresurser som krävs för omvandlingen, inte finns tillgängliga.
Skolan känns idag som ett sammelsurium av olika nödlösningar och beror mestadels på det som nämnts i föregående stycke. Lärarflykten från många kommunala skolor är ett enormt problem men inte förvånande.
Min son hade 9 olika mentorer under sin högstadieperiod i en helt vanlig svensk småstad, hur ser det då ut i de stora förorternas skolor?
Det artikelförfattaren ser i sin kristallkula kommer aldrig att kunna genomföras för det hade krävts en genomgång av varje individuell elevs behov och sen skräddarsy en utbildning. De pengarna kommer aldrig att finnas, vi har alltför stora utgifter på annat håll.
Att alliansen backar på olika fronter, som behörigheten, är helt enkelt det att det blir för dyrt. Efter decennier av invandring kan vi nu se sänkningar av tidigare så högt satta mål. Man försöker släta över och ändra förutsättningar för att inte framstå ialltför dålig dager internationellt, men man misslyckas obönhörligen.
Det är politikernas fel, inte lärarnas, inte tjänstemännens, inte polisens, utan politikernas fel!

Skolans problem är att den idag är helt kravlös och saknar ett riktigt ledarskap. Socialisterna började redan under slutet av 60-talen att förvandla vår skola till en inrättning för flum och okunskap, utan någon som helst struktur där kaos oftast råder både bland lärare och elever. Målribborna är idag satta efter de sämst presterande eleverna (som ofta ens inte behärskar det Svenska språket.) Detta har lett till att kunskapströsklarna och kraven sänkts successivt genom åren. (även på universitet och gymnasienivå) för att på pappret kunna redovisa godkända elever. I många fall så är examina från Svenska Universitet inte längre godkända utomlands.
Det är dags för eleverna att lära sig att skolan och livet utanför inte enbart handlar om rättigheter utan också om krav och skyldigheter. Vi håller på att curlingfostra våra barn till ignoranta anarkister & slöfockar som tror att allt kommer att serveras på ett fat.

Fakta:
svensk skola var i den internationella toppen i slutet på 1980-talet. Det är nästan 30 år efter grundskolereformen. Den som menar att dagens skolproblem har sitt ursprung i sossarnas 60-tal vet inte vad de pratar om.
Man kan inte jämföra länder rakt av i internationella testerna. De säger
någonting men inte allting. Att använda dem i politisk retorik på det sätt som gjorts i Sverige och annorstädes är knappast ansvarsfullt.
70-talets så kallade "flumskola" var ganska traditionell för de allra flesta elever. Det gjordes experiment men de var marginalföreteelser och påverkade inte hela systemet. Måhända har många minnen av dessa experiment som tränger undan den traditionella skolvardagen som faktiskt var.
De flesta lärare aktiva på 90-talet var också aktiva på det framgångsrika 80-talet och även 70-talet. Inte minst gäller detta skolledarna på den tiden som fick sin lärarutbildning i början på 60-talet, eller till och med 50-talet.
Lärarkåren har de senaste tio åren föryngrats med sådana som själva inte haft toppbetyg i skolan men de kan knappast hängas ut för det fall som varit sedan 90-talet.
Ovanstående logik borde stämma til eftertanke när majoren med vänner slår ner på skolan och reformerar lite hur som helst och helt utan strategi eller vision.
Jag tycker det är alldeles utmärkt att en politisk företrädare målar upp en vision och inte är så där väldigt konkret. Pedagogiska råd och styrning från politiker borde vi fått nog av. Jag menar, Bjröklund har ju hållit på ett tag nu och inte har det gjort mycket nytta för helheten.

Det kan vara dags för en Sven Ekberg att besöka olika lärosäten för att exempelvis studera olika kravnivåer. Fråga gärna en mig närstående ättling vad som krävdes för att nå toppbetyg. Knappast något som ordnas mellan dator och forboll. Passa samtidigt på att repetera användningen av svenskans regler för användandet av versaler. Även versaler kan vara gemena bäste Sven.

Tack Jens Rosback för ett mycket insiktsfullt inlägg. Det var ju så att 1946 års skolkommission föreslog tre slag av genomgripande förändringar: (i) Sammanhållen enhetsskola (sedan kallad grundskola), (ii) moderniserade arbetsformer importerade från amerikansk progressivism, och (iii) förändrade grundvärderingar från Gud och Fosterlandet till demokratiska ideal, internationalism, jämlikhet etc. Genomslaget på organisationsnivå kom med 1962 års läroplan för grundskolan och därefter med den mer integrerade gymnasieskolan från och med 1970. Arbetsformerna i klassrummen påverkades endast långsamt och inte så mycket som folk tror eftersom det råder mycket sega strukturer inom möjligheterna att styra en hel klass. Trenden är helt i linje med vad som också skedde i hela den liberalt demokratiska Västvärlden och är inte alls något socialdemokratiskt påfund. Framgångarna för svensk skola var internationellt erkända så allt tal om sossar som infört en "flumskola" är verkligen "flummigt" för att använda ett ord som vanligtvis bara betyder att användaren inte förmår precisera sin kritik. Vad som hänt från nittiotalet och framåt är till stor del ett rekryteringsproblem. Inga framgånsrika elever från N-programmet söker till lärarutbildning för att bli matte/no-lärare. Lektionerna leds av lärare med annan ämnesutbildning, vilka gör så gott de kan. Lösningen torde ligga i inrättandet av karriärtjänster med höga löner. Lärare bör kunna få vidareutbilda sig på deltid till magister-eller licentiatnivå i ämnesfördjupning och ämnesdidaktik och de bör efter licexamen få avancera till lektortjänster med utvecklingsarbete inom tjänsten och eventuellt med deltid vid högskola och med samma lön som en universitetslektor. Då skulle vi får bra studenter som söker sig till lärarutbildning i matte/no och moderna språk. Detta torde leda til väsntliga resultatförbättringar.

det ska inte finnas kreativitet det ska finnas hårt arbetande ungdomar som sysslar med anständiga gråa jobb. Det verkar vara åsikten.

#43 Jens A.

Kreativitet betyder att tänka eller skapa något nytt. Det är en god engenskap men i många ämnen som till exempel matematik är det inte önskvärt annat än i den meningen att eleverna ska komma på bra lösningar på problem. Det finns inte många skolelever som kan skapa ny matematik. För att vara kapabel till det måste man i de flesta fall känna till mycket om ämnesområdet. Kreativitet som att hitta på nya strateggier i det datorspel man just nu spelar eller nya sätt att djävlas med läraren är inte önskvärt. Du har rätt i att skolan ska försöka träna upp självständigt och kreativt tänkande men mycket av det som skolan måste arbeta med är tråkigt och tungt arbete som inlärning av glosor och vetenskapliga samband. För att kunna bli kretiv i en positiv bemärkelse så är det en hel del vi måste lära oss som inte är kreativt, men visst kreativiteten är viktig att försöka få fram. det har du rätt i.

#44 Kreativ problemlösning är just vad som brister i dagens svenska matematikundervisning, Kristian. Läs exempelvis skolverkets utredning. Den stöds av den pedagogiska forskningen (Ja, Björklunds åsikter kan vi lämna därhän....). Vad som internationellt kallas mathematical literacy är också svagt utvecklad i Sverige.

Håller med om en del i artikeln, en del inte.

Artikelförfattaren skriver: "Vår tid präglas av förändring och dagens kunskaper är i vissa fall värdelösa imorgon. Rätt svar idag är fel svar imorgon."

Nja, det finns alltid kontinuitet i utvecklingen även om det kan gå fort ibland. Ny kunskap bygger alltid på gammal kunskap, så gammal kunskap blir inte värdelös, särskilt inte om skolan håller sig till basala fakta. Ofta ställs vi inför ny teknik, ny forskning och nya händelser och förhållanden. Gammal kunskap kan då behöva revideras, vidareutvecklas och verkligheten belysas från flera håll. Men ingen gammal kunskap hindrar det. Genom den gamla kunskapen har vi lärt oss att förstå sammanhang, särskilt om eleverna tillåts fråga "Varför" nu och då. Författaren är också inne på att verkligheten behöver belysas från flera olika håll, verkligheten är ju inte endimensionell utan flerdimensionell. En ren pluggskola där ingenting ifrågasätts kan dock hindra eleverna att se sammanhang.

Samma sak med innovationer, de utgår alltid från tidigare innovationer, olösta problem får en lösning. Kreativitet springer inte heller ut ur tomma intet utan bygger på kunskap och andra perspektiv. Låsta dörrar mellan olika ämnen kan hindra kreativiteten då den ofta får inspiration från flera olika håll och hämtar information från många håll.

Den deduktiva matematiken kan träna problemlösnings- och den analytiska förmågan. På min tid pluggade vi inte formler utan att härleda dem först, det var väldigt nyttigt för att förstå sammanhangen och sedan var det lätt att lära oss de formler vi behövde.

Att definiera begrepp som författaren nämner är också bra. Alla måste ju vara överens om vad de pratar om om de ska kunna föra något resonemang. Lite mer av sokratisk metod och talekonst är inte fel, men sofism bör undvikas. Premisserna i ett resonemang måste vara adekvata och stå i relation till varandra. Inom den deduktiva matematiken är definitioner oerhört viktiga. De ska vara entydiga och tillräckliga. Hur definieras en triangel t.ex.? En triangel är en tresidig figur. En figur är ju alltid plan (i motsatts till kropp) och sluten, därför är definitionen ovan entydig och tillräcklig. (Därefter kan man gå till att definiera en grupp trianglar t.ex. rätvinkliga och sedan till en specifik rätvinklig triangel, dvs. från det generella till det enskilda.)

Jag gick ju i den gamla skolan och det var mycket att lära sig, så det var mycket plugg också. Men inte sällan avsattes tid för samtal i klassen och diskussioner. Frågor kunde man alltid ställa i mån av tid. Dessutom skrev vi mycket uppsats, antingen i olika ämnen som vi hade att välja mellan eller ett fritt ämne. På den tiden var det katederundervisning och jag kan inte se något fel i det. Det var ett praktiskt sätt att lära ut till många på en gång under en kort lektion och alla kunde se och höra allting. Sedan kunde vi diskutera med varandra och tipsa varandra. En bra studieteknik många gånger är att lyssna hellre än att göra anteckningar och sedan själv skriva ner en kort sammanfattning av det som lärts ut under lektionen. Då ser man lättare kärnan och sammanhangen och behöver inte läsa så mycket läxor. Historieundervisningen var däremot helt kass på min tid, mest plugg av kungalängder, krig och årtal, men väldigt lite om levnadsförhållandena under olika tidsperioder. Men där har det ändrats mycket. Tidstavlor är förstås viktiga.

En bra arbetsmiljö med lugn och ro i klassen är en förutsättning och eleverna kan inte bete sig hur de vill. De ska inte störa. Där brister det stort i dagens skola, det håller jag med Björklund om att något måste göras. Jag har vikarierat i klasser där det tog en kvart innan det blev ro och då får eleverna inte lika mycket ut av skolgången som de behöver och andra får huvudvärk av den ständiga oron. Det handlar också om hänsyn. Så där tycker jag artikelförfattarnaren har fel som inte tar detta på allvar.

Betyg från årskurs ett enligt en flergradig betygskala håller jag inte med Björklund om. Det går inte att fingradera små barn mitt i deras utveckling. Det räcker med ett skrifligt meddelande till föräldrarna om att barnet läser, stavar och räknar bra dvs klarar skolan plus kort om uppförandet. När det blir mer ämnesundervisning kan skolan införa betyg, i början enligt en grov skala som väl godkänt, godkänt och inte helt godkänt, dvs. utan högsta och lägsta betyget och senare gå över till en lite finare skala.

Jag tror även att skolan bör förstatligas så att det blir mer enhetlig kvalitet över hela landet.

Att lära sig att söka kunskap, kan inte vara svårt. Nu när vi kan söka på internet bör dock eleverna lära sig att kontrollera kunskapen som de inhämtar genom att gå till flera olika källor från olika håll.

Det är mycket som behöver göras på skolområdet, vilka ämnen som ska prioriteras och hur undervisningen ska ske. Då får man fråga först varför skolan är viktig och varför barnen ska gå i skolan.

Sedan allmän skolgång blev verklighet har samhällsutvecklingen tagit stora steg framåt. Genom skolan får man tillgång till många generationers intellektuella arbete och kunskapssamlande. Vi utökar vår personliga intelligens med en kollektiv intelligens som är mycket större än den egna och det gör oss framgångsrika. Ett liv skulle inte räcka för att komma fram till allt detta själv, inte ens många, många liv. Skolan ska alltså lära ut dessa basala kunskaper och därmed ge barnen redskap att klara sig bra i vuxenlivet och i samhället. Med detta för ögonen, kan skolan styras rätt. Det är också stort och det kan kräva ett värdigt beteende i skolan både hos vuxna och barn.

Någon radikal förändring av skolan behövs inte utan det kan istället skada. Bygg istället vidare på det som är bra och för framåt och förkasta det som visat sig dåligt och som inte fungerar, gå tillbaka och börja om när man hamnat i en återvändsgränd.

(Ursäkta, det här blev långt!)

Mvh

#45 Johnny Lilja

Det är nog inte det enda som brister när det gäller elvernas förmåga att använda matematik. Hög intelligens korrelerar starkt med stor problemlösningsförmåga, men för att nå dit måste man först ha lärt sig matematikens grundläggande operationer och defenitioner. För att göra det behöver man förstå det matematiska språket och det kräver hårt arbete. Det är det som vissa dömer ut som katederundervisning. De förstår inte hur man lär sig matematik och naturvetenskap då de antingen inte presterade särskilt bra i de här ämnena eller studerade andra mindre intellektuellt krävande ämnen.

Nej men undersökningar visar faktiskt på att det mekaniska räknandet oftast inte är det som brister utan förmågan att tillämpa matematiken.
T.ex är det i Sverige så att lärarna (i lägre grundskolan) ofta undviker att blanda räknesätten för att "underlätta" för eleverna. Sedan är det absolut som du skriver att definitionerna inte är alldeles klara alla gånger. Vi är helt överens här. Enligt en del undersökningar så anser eleverna ofta att de inte förstått lärarnas förklaringar utan de förstår bättre om saken diskuteras i grupp eller när en kompis förklarar.
Nu tror jag definitivt inte att det är Björklunds intentioner här. Nu skiljer sig det här säkert en del mellan de olika åldersgrupperna också mitt resonemang gäller de lägre åldersgrupperna.

Jag lyfter på hatten och konstaterar att framtiden, på skolans område, tillhör De Gröna. Som vanligt efterlyser vissa de konkreta förslagen. Dessa förstår inte att just de politiker som strösslar med pseudoförnuftiga deltaljansvisningar också tillhör den populistiskt klåfingriga skara vi helst vill slippa. Den bästa verksamheten växer ju nämligen underifrån, genom dem som står den närmast och verkar i den.

#48 Johnny Lilja

Jag mistänker att du med mekaniskt räknande menar att räkna sida upp och sida ner med till exempel addition. Man behöver endast räkna ett tal om man har förstått hur addition fungerar, möjligen några till så att läraren också inser att man har begripit. Om man inte kan blanda tex räknesätt för att eleverna då inte vet hur de ska lösa uppgifterna så har de inte förstått någonting. Det är inte problemlösning. Problemlösning är tillämpning av de matematiska metoderna. Jag kan tala om för dig att de största problemen när det gäller svenska skolelevers matematikkunskaper är att så många inte behärskar bråkräkning eller procenträkning helt mekaniskt. Då kan man inte heller lösa några problem som rör det här.

För övrigt är mekanisk räkning ett olyckligt valt ord men det syftar förmodligen på urverk eller gamla Faciträknare. Jag har själv undervisat i mekanik och kan intyga att det då helt handlar om problemlösning. Matematiken förutsätts man kunna.