Polisen

Magnus Lindgren om Polisen

Poliskulturen är största hotet mot effektivitet

Forskare och tidigare polis: Jerzy Sarnecki och Björn Fries konstaterar att polisen är i stort reformbehov. Men är medicinen verkligen en centraliserad polis med högskoleutbildade poliser?


Om författaren

Jag är forskare och f.d. polis som arbetat inom svensk polis sedan början av 1990-talet, samt generalsekreterare för (fil.dr. & f.d. polis) Stiftelsen Tryggare Sverige.

 

 

I måndags (13/8) konstaterade professor Jerzy Sarnecki och f.d. narkotikasamordnaren Björn Fries på SvD Brännpunkt att det är hög tid att syna den svenska kriminalpolitiken. Ett område med omfattande reformbehov är enligt artikelförfattarna polisen.

Mot bakgrund av de senaste årens rapporter från Riksrevisionen, Statskontoret, Brottsförebyggande rådet m.m. om långa utredningstider, bristande styrning och effektivitet samt låg uppklaringsprocent är det lätt att hålla med om kritiken. Men är medicinen för att komma tillrätta med problemen verkligen en centraliserad polis med högskoleutbildade poliser? 

Grundläggande brister i utredningsarbetet
I en nyligen publicerad rapport från Brottsförebyggande rådet (Brå 2012:1) har polisens utredningar av hedersrelaterade brott varit föremål för granskning. Förutom resultatet från en genomgång av polisutredningar innehåller rapporten ett antal konkreta rekommendationer för hur polisens arbete kan förbättras.

Förslagen handlar bland annat om att förhöra de närvarande direkt på platsen, att hålla flera förhör med målsäganden, att hålla förhör med de misstänkta, att höra de vittnen som finns samt att dokumentera förhör på video eller ljudband.

Detta är för de flesta poliser grundläggande och självklara utredningsåtgärder, oavsett om det handlar om hedersrelaterade brott eller annan typ av brottslighet. Trots detta menar alltså Brå att dessa utredningsåtgärder inte blir gjorda ens i de högprioriterade utredningarna om hedersrelaterade brott.

Då återkommer vi till frågan om vilken som är rätt medicin för att bota sjukan. Skulle dessa grundläggande utredningsåtgärder genomföras i större utsträckning med en centraliserad polis, där alla poliser fått gå på en högskola och därför skulle bli bättre på att använda sig av så kallade forskningsbaserade polismetoder? Svaret är förstås nej! Polisen vet vad de ska göra, men det blir inte gjort! 

Poliskulturen sätter gränser
Polisens största problem är att kulturen, den s.k. poliskulturen, tillåts vara bestämmande för vad som blir utfört inom polisverksamheten. Detta i förening med den brist på styrning av verksamheten som Justitiedepartementet stått/står för leder ofelbart bort från målet.

Det är också dessa faktorer som kritiseras i den så kallade 22 julikommissionen efter bomben mot regeringskansliet och massmordet på Utøya i Norge. De gör bland annat att tagna beslut aldrig blir genomförda utan dras i långbänk samt att något ansvarsutkrävande aldrig görs utan verksamheten tillåts bara fortsätta precis som i tidigare hjulspår. 

Behov av ansvarsutkrävande
De enskilt viktigaste åtgärderna för att utveckla svensk polis handlar om en tydlig ledning och styrning från den högsta toppen samt uppdelning av verksamheten i flera olika ”resultatenheter” (se vårt tidigare remissvar på polisorganisationsutredningen).

Här finns det stora lärdomar att dra från andra länder, inte minst USA där brottsligheten minskat markant under de senaste 20 åren. I New York har den anmälda brottsligheten minskat med cirka 80 procent sedan 1990-talets början. Staden har färre mord per invånare än år 1961, men nedgången sker på bred front och inkluderar våldtäkter, misshandel, rån, inbrott, bilstölder och brott som begås i skolorna. Enligt federala polisen FBI räknas New York nu som en av USA:s säkraste städer. 

I en nyutkommen bok ”The city that became safe” söker den amerikanska professorn Franklin Zimring förklarningar till brottslighetens nedgång i New York. Det som utmärker New York är, enligt Zimring, polisens förändrade arbete. Alla är inte överens om exakt vilka polisiära metoder som starkast bidragit till effekten, men det står klart att den så kallade Compstat-modellen visat sig ha gett mycket goda resultat. Den går i korthet ut på att en starkare samordning av polisens arbete, med tydlig ansvarsfördelning och press uppifrån på att lägre chefer, och poliserna på gatan, gör sitt jobb. 

Ett återkommande begrepp som många använder sig av i sina försök att förklara den minskade brottsligheten och ökade tryggheten i New York är ”accountability”, det vill säga ansvarsutkrävande på lokal nivå av fattade beslut – jämför även polisprofessor Perssons läsvärda tankar om Sheriffen i Genesta. 

Det är också här framgångsfaktorerna finns i ett svenskt perspektiv!

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46257

13 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Utmärkt artikel och en klar redovisning av Tryggare Sveriges offensiv som syftar till att äntligen bryta det samlade etablicemangets försök att med ständiga omorganisationer undvika att ta itu med de verkliga orsakerna. USA och GW har svaren men Sarnecki och Fries ställer upp på centralisering och högskolepoliser.

Mer och mer av kärnverksamheten sköts idag utmärkt av väktare med mycket kort utbildning men som finns på plats och ingriper på gator och torg och som sköter bevakning av snart sagt alla verksamheter dit allmänheten har tillträde och dessutom ambassader,firmor,offentliga byggnader och privata bostäder.

Nu då GW lämnat Rikspolisstyrelsens tvångströja bakom sig ryter han till och föreslog i sin Expressenkolumn söndag 5 augusti att hälften av de 20.000 poliserna skulle överföras till lokal polis. Det skulle innebära att en stad med 40.000 innevånare som idag har 20 poliser skulle få 80 poliser ! Det vore en drömsituation och visar att de flesta av dagens poliser inte arbetar med kärnverksamheten.

Naturligtvis kommer hela etablicemanget med Polisfack,PoliserPolischefer,Professorer, Riksdag,Regering och experter kämpa för livet mot GW:s synsätt. Däremot skulle allmänheten jubla och vi skulle äntligen få samma trend som i USA !

Permalänk | Anmäl #1 Anders Bergstedt, 2012-08-17, 09:34

Med Högskoleutbildade poliser får vi bara teoretiker, typ kapten Klänning, istället för poliser. I vissa fall verkar det som om man tycker att poliser skall kunna allt.
Det skall de inte.
En del skall upprätthålla lagens bestämmelser. Till det behöver man inte kunna något annat än lagen och ha muskler.
En del skall utreda brott. De behöver inte ha polisiära egenskaper alls.. Men gärna hjärna. Jättegärna.
En del skall vända pärmsidor. De behöver bara veta vad tystnadsplikt är.
En del behöver vara informatörer eller förhorsledare. De måste kunna flera språk.

Skall det vara så svårt att förstå, att man måste administrera detta problem i 50 år.

Permalänk | Anmäl #2 Kristian Grönqvist, 2012-08-17, 11:20

Poliser? Sådana har det väl inte funnits i detta land på decenier?

Permalänk | Anmäl #3 Sven Ekberg, 2012-08-17, 11:47

Utmärkt förslag av Persson. Det skulle också gå att ha en polis i bilen normalt och då kan de inte kan åka runt och snacka skit så mycket hela dagarna. Många vill bli poliser så det finns all anledning att sätta press på dönickarna.

Permalänk | Anmäl #4 Urban Persson, 2012-08-17, 12:27

Jag tycker Kristian är inne på något viktigt i sitt svar på min artikel. Ska vi verkligen ha "allpoliser"? Den befintliga polisverksamheten i vårt land kan inte effektiviseras endast genom några enkla organisatoriska förändringar. Den måste reformeras i grunden för att anpassas efter de problem som den är satt att lösa. Dessa problem är i dagsläget så komplexa att det är omöjligt att lösa dem med sådana organisatoriska lösningar m.fl. som togs fram för mer än 50 år sedan. Om man skulle börja om från ett nolläge; vem skulle komma på tanken att utbilda en yrkesgrupp som kallas ”poliser” och som skulle ha till yrke att kunna hantera alla de sociala problem som kallas ”brottslighet” och ordningsstörningar? Istället skulle man sannolikt tillskapa olika organisationer med olika kompetenser och ansvarsområden. Den viktigaste skillnaden ligger i att polisarbetet på lokal nivå, i kommunerna, är av ett helt annat slag än polisarbetet som handlar om att bekämpa den organiserade brottsligheten. Det lokala polisarbetet är en del (och den viktigaste) för att kommunerna ska kunna förebygga brott bland sina invånare. Den polisverksamheten ska alltså ses som en kommunal angelägenhet på samma sätt som man ser på kommunernas ansvar för skolan, socialvården, fritidsverksamheten etc. Alltså en helt omistlig verksamhet som kommunledningarna måste förfoga över för att klara lag och ordning i sina kommuner.

Permalänk | Anmäl #5 Magnus Lindgren, 2012-08-17, 12:27

När det gäller den ineffektiva polisbyråkratin kommer jag att tänka på den berömda Parkinsons lag 1957. Han studerade det märkliga faktum att brittiska marinministeriet och kolonialkontoret bara växte trots att kolonierna försvann och flottan minskade.

Parkinson kom fram till att en byråkrati styrs främst av inre krafter och växer oavbrutet alldeles oavsett basverksamheten. I extremfallet behövs ingen basverksamheten alls.

Jag tror det behövs en mycket tydligare ekonomistyrning, framför allt på lönesidan. Ambitiösa poliser, som jobbar nästa hela arbetstiden och inte drar sig för att fronta buset, ska ha mycket högre lön än alla betonghäckar som bara sitter i kontorsvärmen och gör minimal nytta. Idag är det väl ofta tvärtom.

Centralisering tror jag inte ett dugg på. Leder bara till en massa nivåer, chefer och byråkrati som fjärmar sig från verkligheten. Förstatligandet av polisen på 1960-talet gjorde väl ingen glad?

En sak man faktisk kan fundera på är ren prestationslön. Varför ska inte den ambitiöse polis som kanske presterar tre gånger så mycket som sin halvslöe kollega få betydligt bättre betalt?

Man kan också fundera på upphandling och konkurrensutsättning. Visst kan det vara knepigt med myndighetsutövning, sekretess m m, men det går nog att lösa.

Permalänk | Anmäl #6 u_21282, 2012-08-17, 18:04

Nu ska vi se så vi kan bryta ner detta lite bättre utifrån verklighetens perspektiv och inte professorers statistik och annat mummel.
Inte för att på intet sätt negligera forskningen, den är alldeles förträfflig, men det tenderar bli fokus på enbart detta tyvärr.

Gällande svensk polis så är de facto kulturen inom polisen som är ett helvetes bekymmer, ursäkta språket.
Nyutexaminerade poliser med en osäkerhet som gör dom farligare än något annat. Med det i baktanken skall man även belysa att pga osäkerhet, rädsla etc så får man en polismakt som går ut som en bulldozer bildligt talat i alla ärenden dom tar i. Nu tänker nog tyvärr författaren något i stil med " men nähä! Nu är han cynisk". Tyvärr är det dagens sanning. Hade man sammanställt allt på papper så hade man kunnat stapla det till månen. Jag är inte långt över 30 fyllda. Så det räcker att gå 20-25 år tillbaka när alla vi ungar sprang efter polisen på gatan och försökte stoppa dom för att prata, få sitta i bilen och pilla, titta på pistolen etc. Ungarna älskade polisen och ville bli poliser själva. Polisen kom på besök i skolan och samma bemötande där. Vad händer idag om polisen kommer? Tugga på den moroten en stund.

När det gäller brottsligheten i USA så borde författaren veta om han nu är forskare att brottsligheten i USA är direkt kopplat till kriminalvården. Vissa stater har över 90% återfallsfrekvens inom loppet på tre år. Sverige har styvt 55%. Än dock riktigt illa. Norge ligger om jag inte minns helt fel på styvt 20-25. Då skall det tilläggas att Norge har helt superfina anstalter med mat, celler, etc. Summa summarum är att ju hårdare kriminalvård desto högre brottslighet. Börja i den änden så får man snöbollseffekt. Sen som GW påtalar är att polisens styre är komplett körda i grus bildligt talat. Får man en bättre styrning så kan man som nån längre upp påtalade få än mer poliser på gräsrotsnivå.

Till utbildningen då.
Den skall inte förringas i i stort. Men dock är det mycket brister i denne. Såsom beteendevetenskapen. Jag fick ett spontant besök på gatan av en tjänsteman som säkerligen var 10 år yngre än mig. Jag som läst mycket beteendevetenskap under många år kunde inom fen minuter läsa hela honom som en öppen bok.

Osäker.
Dåligt självförtroende.
Rädd.
Och listan går vidare.

Detta resulterade i ett arrogant bemötande som jag bemötte på samma sätt. Moment 22 kan man säga. Han ville ha legitimation för att se vem jag var, om jag var lyst etc. Till slut var han på väg att ta en PL14 så jag fick allt ta plånboken ur fickan motvilligt. Detta skiter väl jag i förvisso men när detta sker dagligen så går det arm i arm med att man spär på polisföraktet som under många år grott som ogräset i trädgården.

Sen har man "klättringskulturen" inom polisen.
Det går för fort med alldeles för många steg gällande att klättra uppåt inom myndigheten. Vilket innebär att många äldre rävar och bra poliser försvinner från gatan och efterlämnar sig förödelsen med nya poliser. Detta har delvis skapat problematiken idag med polisföraktet jämte mycket annat förstås. Hur löser man detta? Jo anledningen till varför man vill uppåt är lönen. Då lönen på gräsrotsnivå är åt helvete för låg så klart som korvspad att man vill säkra sin plånbok. Höj lönen så blir det mindre klättrande som resultat.

Så kontentan?
Jag tycker överlag polisen gör ett bra jobb. Men mycket måste förändras.

Nåväl, dags för en whisky i badkaret :-)
Ha en fantastiskt fredag gott folk.

Fridens liljor.

Med reservation för felskrivningar.

Permalänk | Anmäl #7 johanjohansson, 2012-08-17, 19:47

Det finns flera orsaker till den uppenbara ineffektiviteten inom svensk polis. En viktig sådan orsak är det faktum att erfarna ordningspoliser har blivit en sällsynthet. Det är helt enkelt stor skillnad på en rutinerad konstapel som med lätthet hanterar ett uppseglande storbråk med ena handen i fickan och lugn pondus, och nybörjaren som antingen springer och gömmer sig i väntan på förstärkning eller i desperation tar till övervåld.

Bakgrunden är att det i det närmaste blivit regel att denna stomme i polisarbetet enkom ses som ett första hinder på vägen till de fina tjänsterna bakom skrivbord, ett hinder som därför bör klaras av snabbast möjligt. Detta i sin tur beror dels på att man nuförtiden rekryterar karriärsugna akademiker snarare än robusta renhållningsarbetare, dels på att man skapat en organisation där snabbaste vägen till högre löner är att spendera kort tid på många olika tjänster.

Lösningen tror jag är att för det första rekrytera både akademikertyper och mer praktiskt inriktade personer (vilket såklart inte utesluter att det finns multibegåvningar med talanger åt båda hållen). För det andra måste det skapas vettiga karriär- och löneutvecklingsmöjligheter inom ordningspolisarbetet.

Artikeln är mycket bra, och flera av kommentarerna ovan tillför viktig information och kloka synpunkter. Även jag rekommenderar varmt Leif GW Perssons krönikor i ämnet.

Permalänk | Anmäl #8 PG, 2012-08-18, 21:56

Offentliga institutioner som inte utsätts för konkurrens hamnar i princip alltid i en total ineffektivitet och en sjunkande produktivitet. För att inte det ska ske måste det finnas en mycket stark och fristånde ledning med tydliga resultatmål och stort mod. Att ta ansvar för en sådan verksamhet klarar inte vem som helst. Ledningen måste skyddas från politisk styrning och verkligen ges ansvaret för verksamheten. Inte som nu tvingas ägna sin tid åt att samla ihop och skicka statistik över misslyckandet till justitiedepartementet varje månad. Den tiden borde ägnats åt strategisk och taktisk planering i stället. Inför ett skydd mot politisk styrning av verksamheten och kräv endast en tydlig årsredovisning av verksamheten Sparka alla chefer som endast har som mål att hålla sin egen rygg fri från kritik. En resultatinriktad ledning som arbetar målmedvetet och hårt är det som krävs. Rädsla är förmodligen det största hindret. Hoten mot polis och rättsväsende har blivit ett allvarligt hinder för det svenska rättssystemet. Fokusering mot att få bort den organiserade brottsligheten måste prioriteras om vi skall vända trenden.

Permalänk | Anmäl #9 Kristian Fredriksson, 2012-08-19, 03:14

Det finns ingen reform, ingen åtgärd, medicin, som inte - polisen prövat.

(1) De har stans starkaste fackförening, Svenska polisförbundet,(TCO) sedan 1903, långt innan arbetarrörelsen var något att räkna med, före storstrejken 1909.

(2.) Polisen förstatligades, År 0 = 1965, Calle "Batong" Persson, bort från lands/ stadsfiskals- länsmans, fjärdingsmanna- systemet. Fast det fanns en statspolis- avd. innan

(3.) Sedan 1990talet, (då de slutade med att kollektivt sjukskriva sig, som facklig stridsåtgärd, som pågått sedan midsommar 1955,) ca, har de blivit militariserade i utrustning, beteende, attityd, beväpning, (trots att kopplet och blankvapnet, sabeln, kom på polismuséet. )

(4.) De "fotar" aldrig idag, som förr, däremot har de nu kamerabevak-ning inom alla " svåra " nöjesdistrikt, samt trafikövervakning, radar- och fartkameror, sköldar, hjälmar, förhandlare, alkotest + spikmattor.

(5.) Teknologin, är State-of-the -art, i kommunikation, tänkandet i utbildning, samt PR-verksamhet, för ungdomar, och grannsam-verkan, ex.vis. Inte minst datorstöd. (Men även ett särskilt " läck-system", som träder i kraft, när någon kändis torskat, man kan göra en hacka, eller skapa varnande exempel, med enkla medel.)

(6.) De har fått en enorm personalökning, som inte påverkat verk-samheten, en 20 miljarders-budget, nu va´? , halva försvarsbud-geten. Flera personer skjuts ihjäl, eller ner, än tidigare, och bara
senaste tiden verkar den yttre polisverksamheten, sätta hårt mot hårt, plåt mot plåt, vad det nu båtar. Det utgör ej ett "lärande" system,
säjer alla, gamla Sovjetunionen tycktes mer lätt att reformera.

(Punkt 7- vad kommer nu ?) Surprice ! For You ! Jo, var tog den kvinnliga delen av poliskåren vägen, som var ett sånt löfte tycktes det, på 1970/90talen. Den skulle lösa upp alla knutar, och block-eringar. Något mer osynligt får man leta efter, (säpo?). Damerna verkar helt ha absorberats, av kårandan, trots kvinnlig polismästare i Stock-holm, ca 8 år, Göthblad. Aldrig har så många - misslyckats så stort ? Eller anses de vara " attrapper" i piketen, som förr ? Eller den stora "syndabocken" i systemet, som alla går runt ? "Misstänkt " tyst, skulle vilken polis som helst, uppfatta det som.

Permalänk | Anmäl #10 Patrik Matsson, 2012-08-19, 22:32

Hela resonemanget om polisen bygger på ett helt fel tänkande att polisen skulle vara till för allmänheten. Helt fel. Polisens uppgift är att se till att beslut som tas av riksdag och regering verkställs.

Eftersom detta är direkt riktat mot medborgarna måste man legitimera detta vilket görs genom att låta polisen jaga bovar och banditer. Om det är framgångsrikt är av sekundär betydelse eftersom det inte är polisens primära uppgift.

Utifrån detta kan ni fundera lite på hur polisen rekryteras och vilka egenskaper man letar efter.

Permalänk | Anmäl #11 Göran Axelsson, 2012-08-20, 18:45

(Punkt 8 = Riåtta ! ) Lämpligt därför att kommendera : Chock ! Utföres lämpligen av de kvinnliga ridande poliserna, med piskor, mot någon sårbar punkt i systemet, en svensk variant = Police-Pussy-Riot.

Rid in i Polishuset, uppför trapporna på," Herrgår´n" (som man gjorde på regementena förr.) Kommer garanterat, att reta gallfeber
på svensk polis i terminalvårdsstadiet. (Inte s.k. "Police Riot", som polisen utförde i Göteborg 2001, mest, d.v.s. att upprepat angripa fredliga demonstranter, som efter lite påpuckling - naturligtvis, löper amok.)

Permalänk | Anmäl #12 Patrik Matsson, 2012-08-20, 20:49

(Punkt 9. = Nio) mm:s Sig Sauer-kulor till ett antal av 16, pumpades in genom fönstret i en gymlokal av utryckande polis, i våras, vid ett rån mot en guldbutik.(Sthlm) Tre rånare , varav en sköt med start-pistol.

Elden besvaras !

Markera värde : Nu ! : Nästan alla aningslösa, ambitiösa, småtjocka, kontorslunch-gymmare blev " bekämpade ", (+ en banan, stupade i en skål på receptionsdisken.)

Markera läge: Nu ! Halvbra oskön, träffbild, det kunde varit värre.

Permalänk | Anmäl #13 Patrik Matsson, 2012-08-21, 15:39

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.