Cancervården

Lars Bern om Cancervården

Cancerforskningen måste befrias från industriintressen

Publicerad: 2012-08-16 16:08, Uppdaterad: 2012-08-20 12:08

Tidigare ledamot i Cancerfonden: Sverige har förlorat två riksdagsledamöter i cancer denna vecka. Tyvärr tyder mycket på att kampen mot cancer befinner sig i en återvändsgränd.

22 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Lars Bern har varit vice ordförande i Cancerfonden och setat i fondens forskningsnämnd. Han är huvudman i Hjärt-Lungfonden och har egen erfarenhet av att vara cancersjuk.

En av Sveriges mest lovande politiker Johnny Munkhammar har gått bort efter att en längre tid ha kämpat emot sin cancersjukdom. I går kom beskedet att även Socialdemokraternas förra gruppledare Carina Moberg har gått bort i cancer.

Den som får en cancerdiagnos börjar en plågsam resa där man hela tiden blir allt sjukare och ofta tvingas leva åratal med ett Damokles-svärd hängande över huvudet – var dag. Så småningom tar man sig ur eländet, ofta svårt sargad som jag själv gjort, eller så dukar man under som Johnny och Carina. Sanningen är den att cancerforskningen gjort förvånansvärt små framsteg – det handlar mest om att vi blivit bättre på att hålla de cancersjuka vid liv med vidriga cellgifter och andra bromsmediciner och/eller genom att operera bort angripna organ. Jag har sett allt för många nära vänner vandra denna Via Dolorosa med ständiga livskvalitetssänkande behandlingar för att hålla dem vid liv. Jag har ofta frågat mig om inte dagens cancervård mest förlänger plågan?

När president Nixon 1971 startade ”kriget mot cancern” pratade man om att göra en kraftsamling för att lösa ”cancerns gåta”. Cancern är inte längre någon gåta, forskarna har idag bra koll på vad som orsakar cancer och på förloppet av sjukdomen. Däremot har framstegen när det gäller att helt bota cancersjuka med några undantag varit minst sagt blygsam, trots en omfattande forskning. Cancerforskning har hög status och drar följaktligen till sig många begåvade forskare så det råder inte brist på kompetenser för att hitta lösningar. Jag tror snarast att felet ligger i de intressen som styr forskningen och ansvarar för gjorda prioriteringar. Ansvariga för finansiering av cancerforskning är politikerna, allmänheten genom Cancerfonden m.fl. och läkemedelsindustrin. De styr hur man prioriterar.

Med tanke på att var tredje person förr eller senare drabbas av cancer utgör cancerbehandling en växande mångmiljardmarknad för Big Pharma. Alltså är de företagen den största forskningsfinansiären. Man får sina inkomster på det här området främst från de preparat som används i cancervården. Man tjänar mer på preparat som bromsar och mildrar cancerns förlopp och mindre på metoder och preparat som botar. Eftersom det rör sig om vinstmaximerande företag prioriterar man givetvis forskning på det förra området.

Vi måste inse att industrins intresse inte sammanfaller med allmänintresset på det här området. Det cyniska i situationen är att för industrin gäller det att hålla cancerpatienterna vid liv så länge som möjligt utan att de blir helt botade. Döda och friska cancerpatienter ger inga intäkter. Industriforskningen handlar således mest om att få fram bättre bromsmediciner än konkurrenternas och när man fått fram ett preparat gäller det att arrangera studier som visar att de fungerar utan allt för besvärliga biverkningar. Här finns ett starkt intresse av att ”se till” att studierna får det resultatet. En framgångsrik metod för att påverka forskarnas attityder till de egna preparaten är att bjuda in dem till påkostade forskningsseminarier på exotiska platser och att erbjuda framstående forskare ”hjälp” genom att skriva och publicera tillrättalagda artiklar i kända tidskrifter i deras namn.

Cancersjuklighet och cancerbehandling kostar samhället enorma belopp årligen. Mot den bakgrunden är politikernas njugghet med forskningsmedel en dålig resursprioritering. Industrioberoende forskning finansieras idag till tre fjärdedelar av Cancerfonden och liknande organ. Statens snålhet har gått så långt att man t.o.m. ”beskattar” allmänhetens gåvor med overheadkostnaderna för de universitetsinstitutioner där forskningen bedrivs. Det innebär i praktiken att om du skänker en hundralapp till Cancerfonden så går först en dryg tiondel till administration och sedan går en betydligt större del till staten som ersättning för lokaler och infrastruktur.

En effekt av dagens situation blir att väldigt många forskare hittar en stor del av sina forskningsmedel direkt eller indirekt hos industrin och att de därmed fastnar i de prioriteringar som gynnar industriintressen. Fenomenet är likartat inom hjärt/kärlforskningen. En konsekvens blir att naturmediciner som Big Pharma inte tjänar något på får ringa uppmärksamhet och ofta utan vidare stämplas som pseudovetenskap. Jag minns när jag under min tid i Cancerfondens styrelse berättade för en professor om en bekant som ansåg sig botad från sin livshotande cancer av ett naturmedel. Hans reaktion var; då måste cancerdiagnosen varit fel! Tanken att närmare informera sig om naturmedlet tror jag inte ens nuddade hans medvetande. Det är även tydligt hur dessa intressen försöker nedvärdera gamla icke patenterbara preparat som t.ex. ASA (acetylsalicylsyra) som visat positiva effekter för att förebygga några cancerformer. Med jämna mellanrum släpper man ut våldsamt överdrivna varningar om ASA:s biverkningar för att skrämma människor från att använda det. Att de moderna värk-, cancer- och hjärt-kärlpreparaten har långt värre biverkningar tiger man däremot om.

Trots att vi med god säkerhet tror att livsstilsfaktorer har stor betydelse för utveckling av cancer och för hur aggressiv en cancer blir, är intresset för sådana faktorer ringa bland forskare. Undantag är rökning där det idag råder enighet om hälsoeffekterna. När Cancerfonden fyllde 50 år föreslog vi från styrelsen att forskarna skulle ta fram förebyggande kostrekommendationer. Resultatet blev ytterst nedslående. När man kartlade den forskning som fanns rörande sambandet mellan kost och cancer, visade det sig att forskningsresultaten var så få och motsägelsefulla att forskarna avrådde från att gå ut med några rekommendationer alls. Dagens kostdebatt visar att kunskapen rörande samband mellan kost och hjärt/kärlsjuklighet är lika dålig.

Det finns bl.a. mycket starka skäl att misstänka att höga insulinnivåer, som främst orsakas av kolhydratrik kost, har en stark inverkan på hur en cancersjukdom utvecklas. Trots detta har forskningsområdet låg prioritet. Detsamma gäller hur t.ex. höga halter fruktsocker i blodet påverkar cancertumörer. Att förebygga och påverka cancersjuklighet med en bättre kosthållning är givetvis ointressant för den som säljer läkemedel. I den kultur som läkemedelsindustrin lyckats bygga upp inom forskningsetablissemanget har livsstilsforskning fått låg status. Devisen är ”ät vad du vill och blir du sjuk så får du mediciner av oss som staten betalar.” När jag i våras föreslog Hjärt-Lungfonden att man skulle göra en satsning på av industrin oberoende forskning rörande sambandet mellan kost och hjärt-kärlsjuklighet avvisades förslaget av styrelsen med motivet att en sådan satsning skulle ”skada Hjärt-Lungfondens anseende!”

Det är dags att ompröva hela cancerforskningen. För samhället finns det stora besparingsmöjligheter om man kan bryta den stigande cancerkurvan, för att inte tala om allt lidande som skulle kunna undvikas. Grundpelaren i en framtida cancerforskning borde vara en betydande expansion av forskning som är HELT oberoende av såväl läkemedels- som livsmedelsindustrin. Någon sådan forskning existerar nästan inte idag varken på cancerområdet och inte heller inom hjärta och kärl. Forskningsresurser och forskartjänster måste skapas som gör detta möjligt. Det är även viktigt att de insamlingsorganisationer som likt Cancerfonden och Hjärt-Lungfonden drar in bidrag från allmänheten blir helt oberoende av industriintressen. Det är de inte idag. Forskningsråden i dessa organisationer innehåller forskare med band till industrin.

Låt Johnny Munkhammars tragiska bortgång bli en väckarklocka. Själva kan vi göra en insats genom att påverka våra politiker och genom att bara lämna bidrag till insamlingsorganisationer som kan visa sitt oberoende från industriintressen. Kräv att få se vilka bias som organisationernas experter har.

Lars Bern (53 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46259

22 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mitt förslag som jag nämnt förut är att skapa en institutionell motvikt, som innebär att de mest vanliga och de mest allvarliga folksjukdomarna, ska få forskningsmedel som motsvarar vikten av frekvensen och allvaret.

Vi lägger hundratals miljarder av skattepengar på sjukdomar per åd, då bör den institutionella motvikten i form av medicinsk forskning på just dessa sjukdomar kunna ligga på cirka fem eller tio miljarder per år. Alltså några procent av totalkostnaden.

Gör man så här kan den institutionella motvikten kraftigt förbättra folkhälsan på några decenniers sikt . Men också minska skattebetalarnas kostnader.

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2012-08-16, 16:54

"Att förebygga och påverka cancersjuklighet med en bättre kosthållning är givetvis ointressant för den som säljer läkemedel. I den kultur som läkemedelsindustrin lyckats bygga upp inom forskningsetablissemanget har livsstilsforskning fått låg status. Devisen är ”ät vad du vill och blir du sjuk så får du mediciner av oss som staten betalar.”"

Till att börja med kan inte läkemedelsbolag avgöra vad folk ska äta, och det intresserar dem knappast heller. Det är inte heller en lösning på cancer att börja förbjuda maträtter, då det är ett individansvar. Alla vet exempelvis att motion är nyttigt men få motionerar. Samt att du beskriver problemet, att de har garanterade inkomster från staten för sina bromsmediciner.

Det existerar heller inga "oberoende" organisationer. Alla är beroende av något, och detta påverkar utvecklingen. Tex om du har en grupp människor vars jobb är att hitta botemedlet på cancer, så vet de att den dagen de hittar lösningen så är de arbetslösa. Därmed har de endast anledningar till att inte hitta lösningen.

Problemet löses genom att kunden bestämmer. Igen, en fri marknad, så hade det billigaste alternativet med bäst resultat dragit kunder, varav detta hade, som alltid, varit drivkraften bakom lösningen till cancer. Hade jag fått cancer så hade jag vänt mig till de som hade bäst rykte (kvalitet) och bäst pris.

Permalänk | Anmäl #2 Andre Ralvert, 2012-08-16, 16:59

@ Andre Ralvert: Cancerceller behöver socker för att leva och växa. Det skulle vara ytterst intressant om det gjordes forskning på cancerpatienter och lågkolhydratkost. Är det möjligt att svälta cancerceller och kunna dra ner på medicineringen så är det ett framsteg. Tyvärr ger den typen av framsteg inte klirr i kassan hos läkemedelsbolagen (och inte hos sockerproducenter heller).

Permalänk | Anmäl #3 Lotta Bruhn, 2012-08-16, 19:27

Lars Berns artikel borde noga läsas av alla de som föresprâkar "det privatas" överlägsenhet över "det offentligas".

Han skriver att pharma-industrin agerar "cyniskt" vilket är i sak tossigt.
Den industrin, precis om alla andra, agerar vinst-optimerande.

En del grejer betalar sig bättre än annat -och det blir därefter.

Betr. dessa resultat kan man dâ som privat-kramare ansluta sig till doa-kören som finner det helt fantastiskt med denna strida flod av nya och allt effektivare preparat som lanseras pâ marknaden -eller kan man ur ett samhällsperspektiv förorda en annan ordning -vilket f.ö. ocksâ Bern i mâttfulla och hovsamma ordalag tillâter sig göra.

Det Bern skriver om Big Pharma är precis lika tillâmpligt pâ den privata/vinstsrivan t.ex. vârdcentralen.

Mammon är en stor och mäktig Gud.
Av det skälet fâr man ta honom som han är -eller kasta ut honom.
Sâlänge privatiserings-kramarna inte ens begriper detta enkla, utan framhärdar i att just Mammon alltid och överallt är "bättre", lär debatten mera i stort inte komma ur fläcken.

Permalänk | Anmäl #4 Sirius, 2012-08-16, 19:38

Det kanske mest flagranta exemplet pâ vinstintresset styrka är miljörförstöringen och risker att denna kommer att förstöra livet pâ jorden som vi känner det.

Här är det dock sâ ingen av de möjliga räddningsaktionerna lönar sig.
Vinstintresset, sâdant det iga uppfattas och dârmed tillâmpas har inget som helst intresse av att rädda livet pâ jorden.

Allt i den vägen är nämligen olönsamt.
Redan av det skälet förspiller samhâllet sin tid pâ att "diskutera "och "samrâda" med exploatringsintressena. Här är ju inte minst via alla, som medborgare, proppen Orvar. Det finns i sammanhanget ingen anledning alls att hänga ut t.ex. "industrin".

(Detta är f.ö. miljörörelsens strategiska misstag.)

Permalänk | Anmäl #5 Sirius, 2012-08-16, 19:53

Cancer är många sjukdomar som både kan förebyggas, botas eller lindras så det är ett mycket klokt förslag att bredda motivationen bakom forskningsfinansieringen för att stödja nya idéer som annars inte kommer att provas och få visa sina svagheter och styrkor.

Permalänk | Anmäl #6 Magnus Redin, 2012-08-16, 20:35

Jag är inne på samma linje som Bern. Industrins intressen kan verka fritt utan begränsningar och styrning. Industrin sätter upp villkoren.

Följande artikel handlar om samma ämne men varnar för de kommande genvaccinen som kommer att bli enormt lukrativt. Och enormt farligt för folkhälsan. Artikeln refuserades av Newsmill, DN och SvD. http://wp.me/p17M3t-4Em

Permalänk | Anmäl #7 Torbjörn Sassersson, 2012-08-16, 21:02

Det finns guldkorn i Berns artikel, inkl. om naturpreparat.
Vi vet att diverse naturfolks rön om olika växters medicinska egenskaper noga har utforskats. Detta passar nämligen industrins molekylära ansats som handsken eftersom dessa växtes aktiva substanser kan kartläggas, renframställas och läggas till grund för klinisk utvärdering.

Däremot finns det ocksâ annan traditionell kunskap som inte är molekylär och som av det skälet avfärdas som icke-forskningsbar.

Personligen tror jag att det kunde vara intressant att med öppet sinnelag inventera och utvärdera ocksâ denna fond av -trots allt- kunskap.

Här skulle dâ -givetvis- det idag "vetenskapliga" forskningsetablissemangat ropa om skandal och charlataneri.
Detta är dock inget annat än en korporations värnande om sitt eget inpinkade och t.v. inkomstbringande revir.

All forskning behöver ju inte utgâ frân den redan befintliga, förhandenvarande forskningsfronten -Bara för att detta är det enklaste -och mest karriärbefrämjande.

Det skulle ju gâ för sig att helt oförskräckt öppna ocksâ nya.
Konkurrens som är sâ bra!

Permalänk | Anmäl #8 Sirius, 2012-08-16, 21:29

Ett av problemen i sammanhanget är att samhället har abdikerat frân sin ledarroll. Sâ har man t.ex. inrättat ett (1) naturvetenskapligt forskningsrâd som fördelar forskningsmedlen -givetvis till de som râdsmedlemmarna uppfattar som seriösa. I detta dock en skadlig korporativism och ett undertryckande av alternativen.

Jag tror att det skulle behövas mer konkurrens pâ omrâdet.
Jag tror att det är nästan ogörligt att t.ex. reformera Cancerfonden.
Däremot kunde denna behâllas som pengainsamlande paraplyorganisation som sedan hade att enlit en schablon fördela medlen pâ ett antal mindre operativa organisationer i inbördes konkurrens. Här kunde dâ industrin, som idag styr det hela anförtros/inskränkas till att fortsätta att styra en men den kunde tänkas vara portförbjuden i ett par andra. Vad jag vill komma till är att det behövs fler synsätt och en hârdare konkurrens redan i toppen.

Permalänk | Anmäl #9 Sirius, 2012-08-17, 01:51

Lars Berns artikel bekräftar vad vi i vår familj länge diskuterat: att läkemedlsindustrin har intresse av att INTE BOTA cancerpatienter.
Intresse av att INTE "lösa cancerns gåta". Maximal vinst går före allt.
Maximal vinst ignorerar totalt mänskligt lidande. Lars Berns artikel borde tas upp av politikerna på riksdagsnivå. Och uppmärksammas
av media även internationellt. - Krigsindustrin dödar. Läkemedelsindustrun dödar - under tortyr. Men vrida forskningen ur deras händer är kanske omöjligt. Deras ekonomiska makt för stor.
Ulla Johansson

Permalänk | Anmäl #10 Ulla Johansson, 2012-08-17, 07:28

Jag googlade på "LCHF cancer" och hittade följande:

Socker och stärkelse göder cancer enligt vetenskapens värld
http://mariannslchf.se/socker-och-starkelse-goder-cancer-enligt-vetenska...

Permalänk | Anmäl #11 Bengt Nilsson, 2012-08-17, 08:12

Bern har starka populistiska drag. Sist var det att fodret till kreatur skulle bestå av bara gräs och inte det minsta konkreta förslag fanns om hur det skulle uppnås.

När samhällets komplexitet ökar betalas allt mer av någon annan och då blir det så här. När makthavarna ökar komplexiteten för att öka effektiviteten så blir det inte längre så mycket effektivare. Forskningen blir allt mer korrupt och inte bara inom läkemedel. De statliga anslagen ger allt mindre tillbaka. För populisten är det mer forskning som gäller. Tekniken ska ju frälsa världen. En populist kan inte säga att den cancersjuke får ordna sin sjukdom själv. Men det är faktiskt det enda sättet att få kostnadseffektiva lösningar.

Hur som helst, trots alla självmotsägelser, komplexiteten kommer att fortsätta öka. Folket kommer att få allt mindre tillbaka och bli som slavar. Maktapparatens driftskostnader kommer att öka. De interna snedvridningarna blir större och det märks väl inom utbildning och forskning. Elverna blir dummare, rapporterna blir mer idiotiska, patentinstrumentet spårar ur allt mer, formellt trams får allt större vikt, affärer kommersialiseras allt mer utomlands, politikerna blir dummare, debattartiklarna blir kortare och mer osakliga med mera. Bern visar detta tydligt.

Permalänk | Anmäl #12 Urban Persson, 2012-08-17, 11:35

#12
populism (ytterst av lat. po_pulus 'folk'), rörelse eller ideologi som vädjar till "folket" som grupp oberoende av någon social klass. (NE)
Meningen va att kreaturen skulle beta och äta ensilage bestående av gräs, hur kan det vara svårt att uppnå?
Resten av inlägget är på en för hög nivå för att jag skall förstå så det har jag svårt att kommentera. NE skriver om populism: "Folket är enligt populisterna nedtryckt av en elit som har monopol på makten i samhället." Kanske är det du försöker skriva?

Permalänk | Anmäl #13 Lars Bern, 2012-08-17, 13:49

Lars, jag kan erkänna att jag också har populistiska drag och det kan ses som nästan oundvikligt. Men förslaget om gräset och kreaturen var väl ändå inte riktat till bönderna som något råd för optimal lantbruksekonomi.

När cancerbehandlingar subventioneras till nästan 100 procent och det inte är ett centralstyrt system med bara ett allmänt ägande så uppstår konstiga effekter. Om reparationer av bilar skulle subventioneras lika mycket oavsett bilens hantering och underhåll och varje fordon måste hållas rullande tills varje viktig komponent är utsliten alternativt det sker en större frontalkrock så skulle det bli ungefär samma sak. Att då låta oberoende bilexperter styra reparationerna och få bort snedvridningarna är närmast omöjligt. De som har avancerade kunskaper om hur den kära bilen hålls rullande kommer alltid att ligga steget före. Lägg till att bilreparationer kan patenteras. Då har det spårat ur fullständigt och det kan ses som ett uttryck för populism och frånvaro av en övergripande ekonomi.

Permalänk | Anmäl #14 Urban Persson, 2012-08-17, 15:25

#14: Din bilreparationsanalogi är inte relevant.
En bil och dess funktioner är kända in i minsta detalj.
Nâgra egenliga reparationer görs inte heller utan det som betecknas sâ avser ett utbyte av delsystem mot ett nytt av exakt samma slag -varvid den övergripnade bil-funktionen har âterställts.

Kring detta är kunden (den som betalar) bâst i stând att avgöra hur mycket han vill lägga ut. Alternativet kan ju annars vara att lâta den trasiga bilen gâ till skrot och börja cykla -eller att köpa en ny bil.

Betr. de svâra sjukdomarna ligger det fullkomligt annorlunda till.
Här fattas hela tiden stora sjok primär kunskap.
Här fattas -ocksâ- effektiv omsättning av redan befintlig kunskap.
Sâ är det t.ex. fullkomligt klarlagt att rökning, snusning, betydande övervikt m.m. representerar mycket pâtagliga hälsorisker. Inte desto mindre görs här frân kundens (= samhällets sida) ganska litet. Även den forskning som samhället fiansierarar, och har mycket goda skäl att finansiera, hanteras slentrianmässigt och konsensus-präglat. Här tenderar det, som Bern skriver, att hela tiden bli mer av samma sak och omvänt, just inget utrymme för nytänkande eller uppbrott frân det gamla invanda.

Privat cancerbehandling, oberoende av vam som betalar den, famlar precis lika mycket som all annan cancerbehandling.
Det som saknas är
a) profylaxen (typ att förbjuda tobaken) och
b) bättre kunskap om effektivare botemedel.

"Industrin" har inget intresse av nâgon bot.
Industrin tjänar sina pengar pâ den palliativa behandlingen.

Om -hypotetsiskt- tobaksrökningen och -snusningen verkligen skulle totalförbjudas vore detta dâliga nyheter för industrin.

Den har i grunden samma intresse som tobakshandlarna av att den finns kvar -och att det hela tiden tillkommer nya rökare/snusare. Tro inget annat!

Permalänk | Anmäl #15 Sirius, 2012-08-17, 17:45

Det borde forskas mer om vad cannabinoider kan göra när det gäller cannabis. Det finns en hel del studier som visar cannabionoders anti-cancer effekt. Hitta bland annat denna sida http://www.alternet.org/drugs/can-pot-treat-cancer-without-devastating-e...

"Guzmán and his colleagues found that THC and its synthetic emulators selectively killed tumor cells while leaving healthy cells unscathed. No Big Pharma chemotherapy drugs could induce apoptosis (cell death) in cancer cells without trashing the whole body. Up to 90 percent of advanced cancer patients suffer cognitive dysfunction from “chemo brain,” a common side effect of corporate cancer meds that indiscriminately destroy brain matter, whereas cannabinoids are free-radical scavengers that protect brain tissue and stimulate brain cell growth."

Permalänk | Anmäl #16 Lars Svensson, 2012-08-18, 08:47

Jag har på nätet träffat på fyra olika sätt som kan påverka cancer.

1. En forskare anser att svamp och viss cancer kan försvagas med bikarbonat:
http://www.nexusmagazine.com/index.php?option=com_docman&task=doc_view&g...

2. B 17 som finns i aprikoskärnor angriper cancerceller:
http://www.aprikoskarnor.se/
Observera att man är noga med att påpeka att man inte menar att det är ett botemedel mot cancer. Det verkar som om man vill undvika att bli anklagad för kvacksalveri...

3. Vitamin C.
I dessa artiklar beskriver man hur vitamin B17 och vitamin C påverkar cancer:
http://www.nexusmagazine.com/index.php?option=com_docman&task=doc_view&g...

http://www.nexusmagazine.com/index.php?option=com_docman&task=doc_view&g...

3. LCHF sänker blodsockret och sänker därmed mottagligheten för cancer.

Var och en kan själv bilda sig en uppfattning och man ska inte tro på allt som är sant...

Permalänk | Anmäl #17 Lars-Erik Molin, 2012-08-18, 09:34

Bra Lars! Läkemedelsindustrin har alltid haft på tok för stort inflytande över sjukvården och forskningen. Blev chockad när jag häromåret hörde en räknenisse på Astra skryta om hur de successivt lyckat minska produktionskostnaderna samtidigt som de successivt lyckats öka intäkterna (=samhällskostnaderna).

Man har gjort vissa försök från myndigheternas sida att bryta detta t ex med "Kloka listan" där man anger de billigaste varianterna av samma preparat. En annat intressant försök är FYSS där man som ett alternativ till den preparattyngda FASS anger livsstilsåtgärder - motion, kost osv - för olika sjukdomar.

Ytterligare ett försök från myndigheterna är kravet på årliga läkemedelsgenomgångar för sina patienter. Det är inte ovanligt att äldre äter 15 - 20 olika mediciner. Det har bara byggts på under åren. Förutom kostnaderna så blir många sjuka pga biverkningar.

T ex har det visar sig att en del balansproblem och fallskador bland äldre beror på biverkningar av mediciner. Varje gång man gör en ordentlig läkemedelsgenomgång kan man plocka bort några preparat och minska några andra.

Läkemedelsindustrin är naturligtvis inte ett dugg intresserad av förebyggande livsstilsfrågor. Skulle man t ex få alla svenskar att motionera en halvtimma om dagen så att man fick lite flås och lite puls så skulle man åstadkomma enorma hälsovinster.

Diabetes, hjärtl o kärlsjukdomar, depression, sömnproblem, matsmältningsproblem osv osv skulle kanske halveras. Vi skulle göra miljardvinster i sjukvården samtidigt som människor skulle må mycket bättre. T o m gamla som sitter i rullstol kan motionera på olika sätt och med god effekt på sömn, aptit, styrka o balans.

Våra allra största möjligheter finns inte alltid bortom kostsam forskning utan så nära att det bara är att sträcka ut handen och ta dem.

Permalänk | Anmäl #18 u_21282, 2012-08-18, 12:59

Man kan tänka sig open source cancer-forskning. Det finns också redan, jag har läst om något som heter Pink army cooperative, vars ide är just open source cancer-forskning. Som lekman är det jättekul att tänka sig att de som revolutionerar cancervården inte kommer att vara stora företag eller forskare på elituniversitet utan halvgalna biohackare i Menlo Park , Kalifornien, som på facebook citetar James Watson: "Om inte forskare leker Gud, vem ska då göra det?"

Men jag har naturligtvis ingen aning om de verkligen kan göra något bra. Problemet med cancer är att det är fruktansvärt komplicerat, inte för att världens forskare skulle konspirera och hålla botemedlen hemligt.

Permalänk | Anmäl #19 Anders Ekergård, 2012-08-18, 14:22

#2 Andre Ralvert

Du kan vara helt säker på att den forskare som hittar lösningen på cancerns gåta kommer att vara mer än villig att dela med sig av den kunskapen. Ditt påstående är absurt.

Cancerforskningen är en internationell verksamhet och det läggs mycket stora resurser på att lösa dess gåta. Vi skall nog inte hoppas på att lösningen kommer från läkemedelsindustrin utan troligen från något av de stora forskningsuniversiteten runt om i världen. Svensk cancerforskning bör ske inom några få universitetssjukhus och koncentreras kring några få tumörsjukdomar och behandlingsmetoder för att vara effektiv. Låt läkemedelsindustrin sköta sitt och se till att de forskare som får statligt och organisatoriskt stöd är oberoende och kvalificerade sådana. Kopplingar till läkemedelsindustrin bör diskvalificera sökanden om det inte är uppenbart att där inte kan förekomma en intressekonflikt..

Jag har också en vän som har blivit botad från diagnosen obotlig cancer med naturmedel. Det mesta av det slaget är dock rent kvacksalveri så det bör inte ses som någon lösning utan endast som en möjlighet vilken som helst. Min son dog av en hjärntumör nio år gammal och där fanns ingen som kunde hjälpa honom, varken läkemedelsindustri eller de främsta cancerforskarna i världen. Det gick dock inte att missförstå viljan och seriositeten hos de här forskarna. De arbetade verkligen stenhårt för att hitta lösningar och led lika mycket som oss andra drabbade av att sjukdomen fanns. Att dagen efter få ett personligt svar på email som man i ren desperation sänt dem tycker jag visar på ett stort hjärta och insikt i den tragedi som en dödsdom över ett sjukt barn innebär. Det kan inte sägas om alla.

Permalänk | Anmäl #20 Kristian Fredriksson, 2012-08-19, 04:31

Bra!
”Industrins intresse inte sammanfaller med allmänintresset.”
Det beror just på att industrin drivs av ägare som vill maximera sin vinst och där det allmänna intresset är bara kunden. Däremot måste kunden allmänna intresset vara nöjt för att vara din kund. Men inget säger att världarna skall mötas.
Problemen är flera. Många substanser där det inte finns en möjlighet att patententera kommer ingen företagsledare i världen vilja satsa pengar på att utveckla. Pengar direkt i sjön, eller snarare till andra företag som direkt kan sno ditt arbete då du lanserat produkten då du inte har något skydd!
Därför krävs det arbete finansierat av andra institutioner för att dessa faktisk relativt kända substansers påverkan faktiskt kan bevisas.
Nu finns en chans att göra något åt det här och nu! Ta nu till vara på Astrazenecas personal och kunnande och skapa något för hela den här världen. Ta gärna i för att få finansiärer för att faktiskt våga ge mediciner faktisk allmänheten behöver! Inte bara dem som ger störst avkastning! Filantropi kan ge mer till världen än bidrag.