Stimulanspolitiken har nått vägs ände

Det fanns enligt ekonomen Paul Krugman aldrig några nationalekonomiskt goda skäl för att införa Euron. Det gjorde man i alla fall.

Både Krugman och finansmannen George Soros tror att hela Euron kan kollapsa inom några månader. Kan tydligen bli fruktansvärda scenarior med så kallade bank runs. Hur man då ska lösa detta men återgång till medlemmarnas gamla valutor är helt oklart.

Nationalstaterna i Europa befinner sig liksom hela världen i ekonomisk tillbakagång. Din konsumtion är min inkomst, min inkomst är din konsumtion. Det innebär att det är omöjligt att spara sig ur en ekonomisk depression. Ökat sparande kommer bara att förvärra krisen.

En stats skuldsättning på 90 % av BNP är som Viktor Sylvan påstår inte en kritisk gräns. När John M. Keynes poilcys först tillämpades var Storbritanniens skuldsättning 130 % av BNP.

http://www.caseyresearch.com/cdd/what-almost-everyone-fails-understand-a...

"It's all about the debt.

"The sovereigns owe a lot of money that they can't repay. As they try to roll over their existing debts and have to borrow more, the lenders – if any can be found – will want higher and eventually unaffordable interest rates. When the lenders dry up, the only solution will be for the central bankers to monetize, but the world will be watching closely, so this will likely trigger a death spiral in the fiat currencies.

"There are intractable problems on a fundamental, systemic basis that cannot be resolved in an orderly fashion. The day is coming when the lending locks up again, after which point everything starts to fall apart.

"So, no, I don't think it's a muddle by outcome, but a systemic crash... hopefully big enough to cause a rethink about the entire current setup with funny money and central economic planning.

But that would take a very big crash."

"That the central-planning model, here and around the world, has been advanced by a fiat global reserve currency is undeniable. However, as the two charts clearly show, the consequences of having central planners controlling monetary and fiscal policy have created a ticking time bomb set to explode.

A few additional comments are warranted.

The first has to do with who the central planners actually are. And the best way to understand that is by considering who they are not.

Who they are not is successful entrepreneurs. Stating what should also be obvious, were they successful entrepreneurs, they would be otherwise engaged in creating jobs and building wealth for themselves and their co-workers.

Instead, the central planners almost always hail from the halls of academia, their stock and trade consisting entirely of a college degree and a façade of really knowing what they talk about. As a friend likes to say, "The biggest problems in this world are not caused by a lack of knowledge, but by people who pretend to know when they don't."

Over the years I have met and even gotten to know people who have gravitated toward jobs involved with setting government policies. And to a person, they have never held a real job outside of academia, or if they did, they failed at it. Yet they are unhesitant in telling everyone who will listen in tones most professorial how the world should work, and why enlightened government policies – not the free market – are the only answer."

"banker har inte bara förmedlat besparingar, utan även själva skapat krediter åt stater ”ur tomma intet”. Detta är en riskabel form av legaliserat bedrägeri som brukar fungera så länge som de flesta låntagarna betalar tillbaka. Men när stor
a låntagare visar sig oförmögna att återbetala kommer det leda till bankernas undergång. Allt tal om att ”rädda Grekland” är nonsens. Räddningspengarna går till de banker som lånat ut pengar till Grekland. Men katastrofen kan inte avvärjas, slöseriet kan inte ogöras: oskyldiga sparare kommer drabbas."

Det är ingen idé att vilja det man inte kan.
Politik är det möjligas konst.
Blod är tjockare än vatten.

EU-projektet byggde hela tiden pâ att kringgâ det national-politiska för att i stället införa en rad förmodat vettiga och allmännyttiga reformer. Här avskaffades handelshinder och passtvâng och nya "friheter" infördes.

Vid sidan av detta talades det om EU:s "demokratiska underskott" -vilket var högst pâtagligt. I stället för att stanna upp och en gâng för alla ge EU en demokratisk/gräsrotsförankrad legitimitet valde man att fly framât, till hela tiden nya projekt.

Det är hela den politiken, den synen pâ hur Europa-konstruktionen
skall styras som nu -alltmer diskrediterad- befinner sig vid vägs ände. Varvid ingenting annat âterstâr än att hantera ocksâ detta trista nuläge enligt de gângse metoderna -via ministerrâdsmöten och dess, med nödvändighet, av samförstândsanda präglade halvmesyrer. Nâgot annat är inte heller möjligt -givet just det demokratiska underskottet. De som fattar besluten famlar i blindo.
Det finns ju inga klara mandat hemifrân. Därhemma har ju inte ens funnits konjunktur för en fullt fri och debatt. Hela EU-grejen har ju skötts ett par trappor upp.

Eftersom detta EU sâlunda är konstitutionellt oförmöget att nu fatta de tuffa och ytterst smärtsamma saneringsbeslut som läget alltmer har gjort nödvändligt kommer det att bli yttre krafter som fattar dessa beslut. Naturen hatar som bekant tomrum.

Idag är det kört för inte bara Euron utan för hela EU-projektet.
Grundorsaken är det demokratiska underskottet.
Det fanns aldrig nâgon effektiv broms pâ vagnen utan i det läget började den rulla allt fortare. Nu stundar dikeskörning -och stort gny. Shit happens!

Ibland tror man att det bästa som skulle ha hänt från 2007-2008 är vi tog en depression. Soppkök , havregrynsgröt, potatis i radhusrabatten, upplöjda golfbanor, och hela köret. För att sedan komma tillbaks på ett naturligt sätt som våra samhällen gjort många många gånger tidigare. Nu är det ett elände utan slut i stället för ett eländigt slut som man kan komma igen ifrån.

#8: Hmm...
EU är alldeles för stort och heterogent.
Länderna är allför olika.
Vi i det lutheranskt strävsamma och arbetsorienterade Sverige lever i den bubblan lika väl som de som som inte alls vill sträva och arbeta utan bara finnas -gärna dâ pâ nâgon annans bekostnad. För dessa är det vi som är dumma och som inte fattar och ju mer de kan klämma ut av oss desto fiffigare känner de sig. Vidare finns det hela länder som närmast styrs av den organiserade brottsligheten och andra som är paralyserade av interna motsättningar som suger kraften ur allt annat.

Det är hela det här sällskapet som inte förmâr dra jämnt.
Detta är inget olycksfall pâ vägen utan ett i hela EU-projektet inbyggt konstruktionsfel. Tanken var att detta skulle kunna kringgâs genom att helt vid sidan av varej real demokratsik förankring sjösätta den ena djärvare reformen efter den andra.
Dock har idag verkligheten hunnit ikapp.
Alltfler ser att a) kejsaren verkligen är naken och att b) vi till sist inte ha just nâgot gemensamt med mânga av de andra medlemsländerna -och samma hos dem -betr. oss.

Här kommer EU-korthuset att ramla ihop.
Därefter fâr vi ställa in oss pâ att träffa nya vägval och ingâ nya partnerskap, var och en pâ sin kant.

Att köra på med stimulanserade medel fungerar dåligt om man vill uppnå verklig lycka. Att stater kan stimulera ekonomin till välstånd fungerar lika dåligt. Välstånd uppstår när staten erbjuder fasta spelregler och håller fingrarna borta från folk som skapar välstånd.
Mvh
Per

Balanserade budgetar hjälper inte. Förhållandet efterfrågan utbud på flera råvaror, främst olja , håller på att kollapsa.

Marknaden har haft ett antal år, närmare tjugo att fixa detta, självklart kommer dom inte att klatra det nu heller.

De ekonomier som har sina budgetar i balans eller visar överskott kan mycket väl dra på gasen. Det är ju det Sverige ämnar göra inom den närmaste framtiden. Att just nu ha möjligheten att göra just detta får ses som en positiv följd av 20 års ansvarsfull och återhållsam ekonomisk politik. Sveriges situation ser tack vare detta mycket bra ut även om de svarta molnen på den ekonomiska himlen hotar att dränka oss. Vi står numera väl rustade.

#12: Den enes överskott är nâgon annans underskott.
Sveriges läge är gott enbart relaterat till andra länder där det är ännu mycket värre.

Mera fundamentalt âr Sveriges läge däremot mycket bekymmersamt.
Lâgräntepolitiken har t.ex. förhindrat nyttiga strukturomvandningar, har hämmat framväxten av nytt och bättre, har lett till en överkonsumtion och över-import i stället för det mer utfört arbete o.s.v.

Kort sagt har ocksâ Sverige under lâng till stimulerat nuläget i stället för framtiden. Betr. nuläget stâr vi inför stora avskrivningsbehov. Luftposterna i bokföringen mâste bort.
Landet mâste s.a.s. spotta i nävarna och börja ge sig till att jobba.
Ta igen alla âren av försummelser och köpfest. Men värre har vi varit med om.

Om man bara allmänt stimulerar så begår man självmord.
Sverige har en upplåning på 600 procent BNP och ska absolut inte dra på sig mer skulder.

Saker man kan stimulera.

Läkemedelsforskning
Förnyelsebar energi
Järnvägar, ett bra sätt att transportera när energipriserna eskalerar
Omställning av pappersbruk till etanol och bränslepellets.
Försvarsprojekt som gör att man slipper importera.
Forskning inom exportindustrin.

Saker man inte ska stimulera

Allting som hör ihop med belåning av hus. Man har genom att fiffla med siffror fått ner belåningsgraden på svenska hushåll från nära 300% årslön till 170% årslön. Alla kan se att detta inte stämmer. Faktum är att bankerna vill ha ner huspriserna medan regeringen vill tvinga upp dom, minns bara när Borg tvingade bankerna att sänka räntan. Bankerna vet att om dom inte får ner priserna så kommer en ny fattigare generation att köpa husen och det innebär till slut att bankerna själva får stå med förlusten. Så all stimulans av bostadsmarknaden är självmord.

Bilar, vi hade tidernas största inköpsvåg av bilar 2010 vi hade inte råd med det då och ar inte råd med det nu.

Belåning av underleverantörer till offentlig sektor. Vi ska inte skapa en to big to fail situation.

Stimulans för dom rikaste, dom pengarna hamnar i Thailand, inte i Sverige.

Vägar och flygplatser.

Vi ligger på tredjei världen plats efter Japan och England vad det gäller total upplåning(statlig , privat finansiell företag) så vi bör ta det lungt.

Jag håller med PerKQ. Se till att de som skapar välstånd kan få göra det ifred i ett förutsägbart och stabilt regelsystem, i övrigt kan staten hålla tassarna borta. Låt marknaden lösa problemen.

Jag tycker det är kul med folk som pekar på de här små så kallade "kriserna" och säger "kapitalismen har misslyckats". Glöm bort utvecklingen kapitalismen skapade och kolla bara på de senaste 20-30 åren, då den statliga interventionen varit som störst och kapitalismen som mest besudlad och oren. Man har fått för sig att marknadens mål är att skapa en evig högkonjunktur när marknaden i själva verket ska genomgå cykler. Det ska vara lågkonjunkturer. Men våra politiker är tyvärr befriade från den kunskapen och försöker stimulera marknaden till den där eviga högkonjunkturen och sabbar därmed sönder alla marknadsmekanismer.

Dessa kriser som vi ser har mycket lite med den fria marknaden att göra och väldigt mycket med statlig intervention att göra. Det är ju inte marknadens fel att politiker premierar slöfockar och fjärtar i hårt arbetandes generella riktning. Hur i hela friden kan då ännu mer statlig intervention vara lösningen? Man måste vara bra långt från verkligt värdeskapande verksamhet om man inte begriper att "den upplysta staten" inte är annat än humbug och ljug som drivs av idioterna som inte själva förmår skapa värden.

Jag upphör aldrig att förvånas. Dessa drömmare som säger att ren kapitalism är en lösning, man ska bara avskaffa politikerna. Efter alla dessa är så kanske det vore bra att inse att den rena kapitalimen inte kommer att finnas så länge det finns människor med känslor i världen. Och då är era inlägg totalt irrelevanta. Vem som helst kan drömma men att år efter år läxa upp alla andra för att dom inte delar en drömvärld som inte kommer att inträffa, det tyder på en ganska låg självinsikt.

Varför låter man privata banker stå för sedeltryckeriet? Varför "lånar" inte länderna av ECB direkt till investeringar som kan öka både sysselsättning och efterfrågan? Handlar det om nå´n slags ekonomisk ideologi?