Johnny Munkhammar
Munkhammar var en ideolog som ville påverka verkligheten
Publicerad: 2012-08-14 11:08, Uppdaterad: 2012-08-14 11:08
Opinionsbildare: Johnny Munkhammar var i grund och botten ingen partipolitiker utan en drivande idépolitiker. Hans motiv för engagera sig i Moderaterna var att påverka i verkligheten.
Om författaren
Opinionsbildare. Seniorrådgivare till Stiftelsen Fritt Näringsliv och Prime PR. Tidigare bland annat journalist och vice vd på Svenskt Näringsliv.
För tio dagar sedan publicerades en artikel av Johnny Munkhammar i Svensk Tidskrift där han utvecklade sina tankar om moderata samlingspartiet och partiets förhållande till idédebatten.
Trots att vi är många som följt Johnnys sjukdomshistoria sedan 2009 kom det som ett tungt slag att i dag nås av nyheten att han gått bort.
Johnny hade bråttom. Kanske anade han tidigt att hans liv skulle bli alltför kort, kanske var han bara en otålig person med starka idéer som han ville se förverkligade.
Som idépolitiker hörde ha till de verkligt nyskapande. Det han skrev och sa för en del år sedan framstod då som mycket mera kontroversiellt än det är idag. Han var en övertygelsemänniska som övertygade.
Det mest förvånande i hans politiska utveckling var knappast övergången från folkpartiet till moderaterna utan att han med sin sedvanliga, enorma energi kastade sig in i det rent partipolitiska arbetet. Han var ju i grund och botten ingen partipolitiker utan i hela sitt vuxna liv en drivande idépolitiker.
I den artikel som nu framstår som hans politiska testamente utvecklade han sina tankar om just denna avvägning mellan idépolitiken och partipolitiken. Han skrev bl a att:
”en tankesmedja försöker göra det politiskt omöjliga möjligt genom att utveckla nya idéer och verka för dem genom opinionsbildning. Ett politiskt parti tar över någonstans där och utvecklar vidare samt gör de nya idéerna till verklighet. Ett parti måste vara en maktmaskin – lika värdelöst utan makt som utan viljan att förändra samhället med hjälp av denna makt.”
Här finns hans motiv för det partipolitiska engagemanget. Han ville påverka i verkligheten och inte bara i idéernas värld.
Han riktade i artikeln varningsord till det egna partiet:
”För ett parti i regeringsställning med stora framgångar bakom sig finns en stor risk att inte orka med både regerande och utveckling – och att bli framgångens fånge.” Han återkom i det sammanhanget till den tankegång som varit central för hela hans politiska liv: gränsen för politik och stat: ”Staten har oundgängliga uppgifter, men public choice har lärt oss att byråkratin ständigt söker nya anledningar att växa. Vems roll är det att driva på den utvecklingen och vems roll är det att försvara idén om friheten? Att som enskild person få välja innebär alltid rätten att välja annorlunda, kanske även på ett sätt som någon beslutsfattare ogillar. Se där ett avgörande perspektiv där principer och inte bara effekt måste vara med.”
Han citerade Maurice Saatchis ord ”If you stand for nothing, you fall for anything” och häri fanns varningsord inte bara för det egna partiet utan för alla partipolitiskt verksamma.
Det politiska arvet efter Johnny Munkhammar kommer inte att vara lätt att förvalta. Han var en unik person med unika kvaliteter. Han var orädd som få, entusiastisk som knappast någon annan i sin generation. Han förkroppsligade den förändringskraft som finns hos engagerade, idéburna människor.
Han lämnar ett mycket stort tomrum efter sig.
Johnny Munkhammar
Riksdagsledamoten och författaren Johnny Munkhammar (M) har gått bort.
Så kan nästa generation få ännu bättre cancerbehandling än jag
Dagens populäraste artiklar
- Polishatet - ett hot mot rättssystemet
- Bussförare sätter ned foten!
- Detta kan inte fortgå i en demokrati
- Sverige klarar inte så stor invandring
- Islamiska förbundet: en värdegrund i förändring
- Förälder som ber om hjälp får nackdel i vårdnadstvist
- Centerpartiets ungdomsförbund resonerar som socialdemokrater
- Historiska judeförföljelser i MENA påverkar än idag Israel och judar
- De lovar utbildning - men alla möjligheter finns redan
- I Hildebrandts bok blir Afghanistankriget en helig handling
- Så rekryterar islamister i svenska förorter
- Humanisterna i Almedalen: Hatar Gud kvinnor?
- Varför förhärligas det näst sämsta?
- Den rasistiska terrorismen
- Islam är politik
- Niqab är ett odemokratiskt plagg och passar inte i det svenska samhället
- 30 år av skräck
- Israeliska försvaret vill inte attackera Iran
- Burkan är en skam för Sverige
- Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
Newsmill seminarier
- Så rekryterar islamister i svenska förorter
- Humanisterna i Almedalen: Hatar Gud kvinnor?
- Varför förhärligas det näst sämsta?
- Den rasistiska terrorismen
- Islam är politik
- Niqab är ett odemokratiskt plagg och passar inte i det svenska samhället
- 30 år av skräck
- Israeliska försvaret vill inte attackera Iran
- Burkan är en skam för Sverige
- Stoppa bojkottsförsöken mot Israel
10 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Munkhammars artikel i Wall Street Journal “The Swedish Model - It's the free-market reforms, stupid” är en av de bättre som har skrivits om ”den (nya) svenska modellen”. Artikeln sammanfattar på ett bra sätt Sveriges utveckling. Wall Street Journal tar ju inte heller in artiklar från vem som helst. Munkhammars verk lever vidare också med artiklar som den från Wall Street Journal.
http://online.wsj.com/article/SB1000142405274870469800457610402343224346...
Utdrag;
“According to the World Values Survey and other similar studies, Sweden combines one of the highest degrees of individualism in the world, solid trust in well-functioning institutions, and a high degree of social cohesion. Among the 160 countries studied in the Index of Economic Freedom, Sweden ranks 21st, and is one of the few countries that increased its economic freedoms during the financial crisis. Sweden gets higher scores for liberal markets than Germany and Belgium, or reformers such as Cyprus and Georgia.”
“These decisive economic liberalizations, and not socialism, are what laid the foundations for Sweden's success over the last 15 years.”
För de allra flesta är valfrihet en chimär,vi får visserligen välja elbolag, fritt välja bland en massa fonder till vår premiepension osv och moderater i riksdagen gör väl som Reinfelt säger?
"Han var ju i grund och botten ingen partipolitiker utan i hela sitt vuxna liv en drivande idépolitiker"
Dvs vilket i praktiken innebär att han tillhörde den politiska klassen i Sverige som maximalt har en medioker universitetsutbildning (samhällskunskap), aldrig har haft något jobb inom industrin eller något annat konkurrensutsatt område utan bara har haft rätt partibok.
Då är nog partiboksinnehavet i (M) lite bättre än inom (FP), vilket han själv också kom på.
Några fler broilerpolitiker är inte vad Sverige behöver.
#6 Men vad bra då att han inte behövs längre nu när han inte längre finns på denna jord.
Det här är en respektfullt skriven artikel om en person som för bara två dagar sen gick bort, att utmana hans åsikter är kanske inte riktigt på sin plats. De är numera en del av det förflutna och bör få hyllas oavsett hur fel en del må tycka att de är.
#7 Helena Eriksson,
Jag hade gärna sett dig skriva samma ord om en Sverigedemokrat dog.
#7
Vanliga svenska medborgare har en tung ryggsäck att bära på!
Lobbyister, utredare, minglare, opinionsbildare, konsulter, reklammakare, marknadsförare, ja listan kan göras lång!
En stor del av dessa människor betraktas i de flesta sammanhang som att de är "arbetande", passar in i "jobblinjen" och att de tillför något till samhället.
Det värsta i kråksången är att de kostar samhället stora pengar även de 51 veckor som det inte är Almedalsvecka!
De flesta inom gruppen har ju inga enga ekonomiska medel att bedriva sin propaganda på utan lever nämligen helt eller delvis på skattemedel.
Behöver vi dessa grupper?
En av Munkhammars "nyskapande ideer" var "Nystartszoner" i invandrartäta områden (sociala problemområden som han med sin egen politik också varit med om att skapa).
Dvs först bedriver han en mycket kostsam invandring (VI betalar, INTE Munkhammar) av analfabeter och ointegrerbara individer.
Sedan när det i praktiken visar sig att dessa invandrargrupper självklart förblir bidragsberoende hittar Munkhammar på en ny lösning; "Nystartszoner" som i parktiken innebär skattelättnader och särregler i vissa områden (som Munkhammar själv bidragit till att skapa).
Svenska staten har i stort sett inga egna pengar utan det är huvudsakligen andras skattemedel som Munkhammar leker bort.
Munkhammar har alltså genom sin egen politik förorsakat det svenska samhället mångmiljardkostnader, både på kort och på lång sikt.
#8
Jag hade sagt precis samma sak då, tro mig. Alla förtjänar respekt dagarna efter att deras jordeliv har tagit slut. Möjligtvis med några få undantag som Hitler och Saddam Hussein och etablerat onda massmördare.
Johnnys politik var en stor del av honom och att skriva kortfattat om vad han stod för känns som ett lämpligt sätt att hedra honom i detta forumet.
#10. Precis! Och anser man inte det tiger man.
Och Jaha... Även i denna tråd efter en kortare minnesartikel dröjer det inte många kommentarer innan det är dags att styra över till invandring "av analfabeter och ointegrerbara individer". För att uttrycka det lite syrligt kan man travestera elake Måns då han mötte mur-Murre i Visby:
- Vad du pratar konstig sade mur-Murre
- Här ska vi nog inte tala om vem som pratar konstigt svarade Måns.
Alltså: Här ska vi nog inte tala om vem som är ointegrebar, genmäler jag.
(Såja. Känner signaturen sig nu stött och kränk är det bara att klicka på Anmälknappen)
Sören: Vilken tur att andra pratar ändå. Jag har alltid undrat vilken idiot som var arkitekten bakom nystartszonerna. Nu behöver jag inte undra längre.
"Det politiska arvet efter Johnny Munkhammar kommer inte att vara lätt att förvalta"
Nej, vi har förstått det.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.