
Publicerad: 2012-08-15 14:08, Uppdaterad: 2012-08-15 14:08
Fredsvän som noga följt utvecklingen i världen efter 11 september - krigen i Afghanistan och Irak särskilt, men även det som hänt i Libyen och nu Syrien.
Johanne Hildebrandts längsta text om Afghanistan är en bok: "Krigare - ett personligt reportage om de svenska soldaterna i Afghanistan". Boken utkom på Forum förlag 2011. Sorgfälligt går Hildebrandt i dess början av igenom lite om varför det blivit som det blivit i Afghanistan. Men i sin iver att komma fram till det viktiga, de svenska soldaterna, ger hon en alltför förenklad och bild av historien i Afghanistan.
Hildebrandt inleder bokens korta Afghanistanbakgrund med följande nyckelmening: "Allt är Osama Bin Ladins fel."
Men är det något som massmedierapporteringen visat är det ju hur mycket mer komplicerad än så Afghanistanfrågan är. Den handlade och handlar alls inte bara om Osama Bin Ladin. Detta bekräftades ju inte minst under 2011 när denne vars fel "allt" var dödades - och kriget i Afghanistan ändå fortsatte. Hur förklarar Johanne Hildebrandt det?
Varför fanns Osama där? Vilka finansierade honom? Hur har talibanrörelsen uppstått? Hur påverkade den tidigare sovjetiska ockupationen Afghanistan? Inte ett ord från Johanne Hildebrandt om allt detta. Ingen antydan finns i hennes bok om att USA:s skäl för att anfalla Afghanistan i oktober 2001 kunde varit fler än bara att infånga Osama Bin Ladin.
Ingen problematisering finns av den i stort sett obefintliga folkrättsliga grunden för anfallet. Kriget blev ju i själva verket det straff George Bush utdelade mot inte bara talibanerna utan hela Afghanistan, för att talibanregeringen vägrat lämna ut bin Ladin efter 11 september.
2002 går Johanne Hildebrandt omkring i, som hon skriver, "område efter område" i staden Kabul. Kvarteren har bombats till grus. Endast i centrum finns det höga hus kvar med skotthål i. Förvisso förstördes många hus säkert i tidigare inbördesstrider. Men - hela bombade kvarter? Hildebrandt nämner inte - och kanske inte ens kan föreställa sig - att det kan ha varit USA:s bombflyg som jämnat dessa områden i Kabul med marken under det massiva anfallet oktober 2001 då tusentals människor dödades?
I skildringarna av de svenska soldaternas träning och sedermera stridshandlingar går Hildebrandt i sin bok alltmer in i soldaternas syn på världen och deras språkbruk. I skråspråket vid antropologisk forskning finns det ett uttryck för detta. Bland antropologer talar man om att "go native", alltså att ”bli som en av de infödda". Forskaren tar över världsbilden hos dem som ska studeras.
Och Johanne Hildebrandt tar verkligen okritiskt och till synes glatt över alla dessa militärers världsbild. Hon skriver till exempel att soldaterna "bekämpar fienden". Vad det ju handlar om är att de skjuter och dödar afghaner. Syftet med att skriva "bekämpar" istället för "skjuter ihjäl" är att kapsla in - dölja - det faktum att den afghan som träffas av de avlossade svenska skotten skadas eller dör. De svenska soldaterna dödar faktiskt afghaner i området där de finns. Och det är troligt att de därför också fått fiender.
Johanne Hildebrandt övertar i sin bok också många andra militära begrepp. Soldaterna är "ute på en mission", skriver hon. Istället för att skriva som det är: våra soldater deltar i ett Natostyrt ockuperande av ett annat land. Trots att vi inte är med i Nato. Självklart blir samtliga människor i det ockuperade landet, i detta fall afghanerna, osäkra kort för soldaterna. Så också för Johanne Hildebrandt. Afghanerna blir följaktligen också avhumaniserade i hennes bok.
Särskilt talibanerna är för Johanne Hildebrandt sällan - till skillnad från de svenska soldaterna - "bara människor". Nej, de är hela tiden delvis obegripliga, och självklart farliga; skuggfigurer som kan vara förklädda till poliser till och med. Vem är förrädare och vem är fiende? Vem är till slut vän i Afghanistan eller här hemma? Krigets verkliga fasor för afghanerna får vi i själva verket veta mycket lite om och det faller in i samma mönster av avhumanisering av afghaner som pågår i alla våra medier.
Svek, ja närmast förräderi, det är vad de svenska soldaterna i Afghanistan enligt Johanne tycks utsatta för från alla håll. Inte bara från afghanerna. Hemmafronten sviker också. De svenska soldaterna får konstiga frågor när de sitter på puben hemma i Sverige. Myndigheterna ger heller inte soldaterna tillräckligt skyddande utrustning i pansarbilarna.
Johanne Hildedebrandt försöker på ett mycket fult sätt spela ut Afghanistansoldaterna, både de som är på plats och de som finns här hemma med sina psykiska och fysiska skador, mot den majoritet av svenska folket som anser att kriget inte tjänar något positivt syfte utan snarast motverkar förbättringar i Afghanistan.
De som kräver att insatsen avbryts sviker självklart också. Johanne Hildebrandt kallar ofta dessa senare för "vänstern". Hon tycks helt ha missat att det hela tiden även funnits borgerliga politiker, som moderaten Tom Heyman till exempel, vilka omgående velat avbryta vår Afghanistaninsats. Även kyrkliga företrädare med olika befattningar och från olika församlingar har varit emot Sveriges deltagande i krigandet, till och med pingstvännen Stanley Sjöberg.
Socialdemokrater som Maj-Tritt Theorin, Anders Ferm, Helle Klein och den gröne Birger Schlaug, alla har de klart deklarerat att biståndet till landet bör utökas, men sitt motstånd till att vi har soldater i Afghanistan och krävt att de omgånde tas hem. Och numera har även Allan Widman som är folkpartist svängt helt i frågan och har samma uppfattning. Men samtliga blir i Johanne Hildebrandts värld ihopbuntade som "vänster" - eftersom de vill ta hem våra soldater från Afghanistan.
Allt pekar nu mot att en växande majoritet av svenska folket också ”sviker” Johanne Hildebrandt och Afghanistankrigarna. I en Skop-undersökning april i år tillfrågades 1 000 personer om vad de tycker om Sveriges militära närvaro i Afghanistan: bra eller dålig? Mer än hälften, 53 procent, var negativa. Vid årsskiftet hade inställningen omvänt varit 55 procent positiv.
Statsvetaren Cecilia Åse recenserade Johanne Hildebrandts bok i en understreckare i Svenska Dagbladet 22/2. Hon konstaterade där:
"För att våld ska uppfattas som legitimt, måste man på något sätt ge det en högre mening. Det behöver knytas till något större, som till exempel en nation. Visserligen kan militärens uppgift inte längre definieras som att skydda hemlandet, nationens gränser. Men nationen fortsätter att ges en upphöjd betydelse och tillskrivas den känslomässiga samhörighet som gör krigshandlingar uthärdliga.
Och kanske är det precis detta som Johanne Hildebrandt är så intensivt upptagen av i sin bok: att försöka se till att de svenska soldaternas uppoffringar, de risker de utsatts för och de skador de fått, inte upplevs som meningslösa. Lidandet, varken soldaternas eget eller det som de har utsatt sina motståndare för, får uppfattas som lönlöst. Att se det som meningslöst skulle vara ett svek mot soldaterna, som har satt sina liv på spel för att driva igenom den politik som riksdagen beslutat. Men på detta sätt gör vi om och om igen oss själva till nationens gisslan: vi låter lidande och död rättfärdigas av föreställningar om nationen, eftersom det vore alltför plågsamt att medge att lidandet inte har någon högre mening."
Just så angelägen verkar Johanne Hildebrandt vara att ge kriget mening. I sin iver att motivera det meningslösa krigandet hamnar hon i närmast motbjudande resonemang i sin bok. Hon kopplar till slut de svenska Afghanistansoldaterna till fornnordisk historia och religion. Kriget blir en helig handling och de döda krigarna offerlamm.
Johanne Hildebrandt skev tidigare kolumner i Aftonbladet, men har slutat där och är nu endast gästskribent i Svenska Dagbladet. Hon är numera anställd som researchchef på säkerhetsföretaget Seccredo.
Medan jag läste Johanne Hildebrandts bok skadades en svensk soldat allvarligt i Afghanistan. Han förlorade båda benen av en vägbomb. En överste framträder i media i flera dagar i följd och kommenterar händelsen: "V i lever ständigt med risken att fienden kan bygga saker som vi inte kan upptäcka", säger översten i SvD den 5 april.
Alltid samma till synes tekniska resonemang från dessa ansvariga befäl. Men hur blev afghanerna våra "fiender" som vill döda och skada svenska soldater? Hur gick det egentligen till? Den frågan tar översten aldrig upp. Och här hemma finns nu ytterligare en svensk soldat utan ben som bara har lytt hans och de andra befälens order.
Sedan Nato beslutat att stora delar av de utländska styrkorna ska dras tillbaka väcks frågetecken om Afghanistans framtid.


Regeringen berättade inte sanningen om kriget i Afghanistan

Vänder Folkpartiet kappan efter vinden i Afghanistan-frågan?

Vi bör reagera på mördandet - inte bara förnedrandet

Att inte visa respekt i krig är naturligt men oacceptabelt

Vårt engagemang i Afghanistan är fortsatt starkt

Vi hjälper demokratin bäst genom att lämna Afghanistan

Inget politiskt mod i Afghanistanfrågan

Faran med Afghanistanuppgörelsen är att slutdatum saknas

Uttåget ur Afghanistan farligt för både soldater och civila

Stanna i Afghanistan, men ta hem trupperna

Afghanistan blir ett förlorat land om USA drar sig ur

”Vår behandling av svenska Afghanistan-soldater är skamlig”

USA:s reträtt från Afghanistan kommer främst bli symbolisk

Medierna har störst ansvar för dramatiken kring Terry Jones

Koranbråket visar att det är dags att dra sig ur Afghanistan

Replik: Försvarsmaktens uppfattning ligger fast

Har informationsdirektören någon som helst ordning på fakta?

Försvarsmaktens ställningstagande om Gurgi Tepa ligger fast

Plutonchef Nybling är välkommen att berätta istället för att anklaga TV4


De dödade officerarnas pluton gisslantagen av TV4

Överste: Politiker och journalister måste ta större hänsyn till soldaterna

Sanningen om vem som sköt är meningslös och skadar mer än läker

Låt freds-EU ersätta NATO i Afghanistan

Gång på gång vilseleder regeringen väljarna i Afghanistanfrågan

Kriget utmanar den svenska identiteten

Sahlin har helt rätt om att vi måste stanna i Afghanistan

Afghanistans framtid äventyras av politisk kohandel

Nato och Karzai dikterar vår närvaro Afghanistan

Tragiskt att V är det enda parti som har insikt nog att säga nej

Överenskommelsen om Afghanistan är inte en kursändring

Äldre civila i stället för unga soldater

Visst finns det militära lösningar i Afghanistan

Sveriges trupp ska vara kvar länge i Afghanistan

Sveriges insats i Kosovo visar hur viktig vår närvaro är i krishärdar

Vi är utsatta för en krypande statskupp

Politiker har militariserat fredsarbetet

Varför finns inte krigets verklighet i medierna?

Många glömmer att FN:s säkerhetsråd förlängt insatsen i Afghanistan

Vår insats i Afghanistan säkrar framtida hjälp till Sverige

Aftonbladet censurerar sin ärrade krigsreporter och låter Guillou härja

Palme hade reagerat mot Afghanistankriget

Gärna fredsbejakande insatser, men inte stridande

Försvaret ska inte behandla våra anhöriga som pansarvagnar

Låt oss åter göra Sverige neutralt

Bara Palmecentret vågar säga sanningen: Sverige måste stanna i Afghanistan

Är kriget i Afghanistan ett kulturkrig?
Att skicka ner svenska helikoptrar till Afghanistan löser inga problem

Om några år kan Sarah Palin vara vår ÖB

Därför berättar Försvarsmakten inte allt om Afghanistan

Officersmor: Carl Philip i Afghanistan är en säkerhetsrisk för min son

Sveriges ansvar och sanningen om vad som hände i Qush Tappeh-Darzab

Dags för Baylan att stå för sin politik

Moderaternas lögner om försvaret är en klassisk negativ kampanj

Hökmark vilseleder om FN-insats

De rödgröna tvekar om ansvaret för demokratin

Dags för en rödgrön Afghanistanstrategi

Korruption inom biståndet i Afghanistan: När skall Sverige reagera?

Rädda Barnen: Svik inte barnen när du besöker Kabul, Carl Bildt!

Hot mot Afghanistansoldaternas anhöriga måste tas på allvar

Vad handlar egentligen kriget i Afghanistan om?

Norge alltmer tveksam till insatsen i Afghanistan

Vänsterpartiets beslut går emot FN-resolutioner och kan leda till att de rödgröna havererar

Talibanerna jublar åt Skånesossarnas beslut

Stöder Sverige massmord av ekonomiska skäl ?

Miljöpartiet: Tolgfors offrar sanningen för kriget

Vi anhöriga kräver sanningen om den mörklagda Afghanistan-rapporten, Bildt!

Hollands kris visar att Afghanistan kan bli Sahlins fall

Med amerikanska trupper kommer kriget till svenskarna i Afghanistan

DE CIVILA OFFREN FÖR OPERATION MOSHTARAK


Sveriges läge förändras när USA prioriterar om

Sidas insats i Afghanistan skäl till att lägga ner myndigheten

Därför sörjer jag inte svenska soldater som dödas i Afghanistan

"Den svenska styrkan borde ligga kring 5000 soldater"
Mänsklig altruism och hur det kan hjälpa Afghanistan att utvecklas

Är Sverige på korståg i Afghanistan?

Dopping: Vilseledande rapportering om insatsen i Afghanistan

Svenska bombmän räddar inga kvinnor

Vi bör inte offra oss för Afghanernas skull!


Nu måste Sverige skicka mer trupp till Afghanistan

Så känns det att ha en son i Afghanistan

Sveriges insats behövs i Afghanistan
Sverige bör förklara krig i Afghanistan


Vi stödjer våra truppers kamp för kvinnors mänskliga rättigheter


Varför ska jag dit och dö för?

Major: Ta chansen och gör en insats i Afghanistan, Carl Philip


Åtta år för sent att låta FN ta över

Låt FN få befäl över Nato i Afghanistan

vart är Piratpartiet på väg..??

Piratpartiet borde kräva att Sverige drar sig ur kriget i Afghanistan

Kriget i Afghanistan är omöjligt att vinna
Med ett leende på läpparna lever de på lemlästade och döda människor.

Bättre skydd ökar risken för våra soldater

Vi anhöriga måste stå upp för våra soldater och inte ge vika
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




28 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Den som enbart sitter hemma i soffan utan att ha varit ute i verkligheten och pratat med folk på plats har egentligen ingen rättighet att skriva sådana här saker. Om Henrik hade varit på plats loika länge som Johanne och samtidigt haft dessa åsikter har jag kunnat ta mig till dessa åsikter. Men tills dess att folk inte har en aning om vad de skriver som så bör dessa författare läsas med en stor nypa salt.
Henrik, att tro att man verkar för fred genom att dra tillbaka svenska soldater från Afghanistan följer samma strutstänkande som när Sverige höll sig utanför andra världskriget. Någon annan får betala. Vem tar över i Afghanistan när väst drar ut sina styrkor? Afghaner är ej Sveriges fiender om man ej menar att talibaner representerar folkmajoriteten. Jag har själv jobbat i Afghanistan och folk är redda för vad som sker när utomländsk militär drar sig ut. Ett lite mindretall mörkermän kommer att kunna styra majoriteten genom hot och vold, förhindra utbildning av kvinnor mm. Även om jag håller med om att det var dumt och tragisk att starta kriget 2001, befinner vi oss nu i ett läge där det finns möjligheter för utbildning och positiv bistånd i många delar av landet. Se t.ex: http://www.aljazeera.com/programmes/peopleandpower/2012/05/2012597434870...
En fredsvän kan drastiskt uttryckt vara den till tänderna beväpnade soldat som med sin blotta närvaro, eller kanske även med blodsspillan förhindrar än väre dödande och lidande.
"fredsvän" verkar för artikelförfattaren i detta fall betyda att låta tex afghaner döda afghaner. Så hade vi kunnat resonera i inbördeskrigets Jugolavien också. Där var det faktiskt "den store satan" som i det europeiska vankelmodet lyckades få stopp på anarkin. I Rwanda bakbands de franska insatsledarna av dekret om icke inblandning så att folkmordet kunde fortgå. Ska vi tala historia har Afghanistan flerhundraårig historia av klanvälde och klanvåld, tyvärr (och naturligtvis) ofta med försök att utnyttjas av externa krafter och länder.
Fredrik,
visst är det värdefullt med fälterfarenhet men med ditt resonemang skulle både riksdag och fri press avskaffas. Alla vi medborgare i Sverige som betalar krigsinsatsen med våra skattemedel - vi talar om flera hundra miljoner kronor per år - har rätt att föra fram åsikter om saken. Till exempel åsikten att våra pengar hellre borde användas till skolor och sjukvård men inte till ett blodigt kontraproduktivt krigande. Vi är alla, tack och lov, i vår fulla rätt att ifrågasätta besluten våra riksdagsvalda tar.
Yngve,
självklart ska vi inte stoppa huvudet i sanden och den fortsatta utvecklingen i Afghanistan har storarisker. Men flera bedömare har ju uppfattningen att det som troligast kommer att ske är någon form av uppgörelse mellan Karzairegeringen och moderata talibaner, samt några övriga grupper. Tage G Petersohn, känd motståndare till svensk militär närvaro i Afghanistan och Sveriges förre försvarsminister, har t ex framfört detta samtidigt som han understrukit att han inte alls är någon älskare av talibaner. Även med det scenariot blir framtiden i landet antagligen inte heller någon dans på rosor. Kvinnoorganisationer i Afghanistan har påpekat att även den Natouppbackade Karzairegimen i dagens läge antar kvinnofientliga lagar.
Vilka är ansvariga för talibanernas nuvarande styrkeposition? Anders Fänge, som vistats 30 år i Afghanistan för Svenska Afghanistankommitténs, SAK:s, räkning, ansåg på ett föredrag jag åhörde honom på att den amerikanska krigföringen har ökat stödet till talibanerna. Bombningar av bröllop får självklart följder.
Det svenska biståndet till Afghanistan bör utökas. Men SAK-företrädare har flera gånger understrukit att detta inte går att kombinera med en svensk militär närvaro. Den militära insatsen skapar en misstänksamhet om våra avsikter som hindrar biståndet, enligt SAK-representanter som tillfrågats.
Sören,
det sista du skriver är sant, Afghanistans historia har varit våldsam och det finns en mängd klaner och stammar. Men Afghanistan har också därtill varit ett självständigt land som tidigt utsatts för koloniseringsförsök av både England och Ryssland - försök som afghanerna slog tillbaka.
Nej, vi ska inte stå passiva när afghaner dödar afghaner, eller folkmord startas i något land i världen. De som emellertid idag planerar att låta sådant ske i Afghanistan är inte jag, utan USA och Nato - genom att utbilda och beväpna några afghaner mot andra.
Men är sådant och det du förespråkar, väpnat våld, alltid den bästa vägen? Kan man till exempel stoppa terrorism genom att bomba byar? Nej, sådant ökar istället terrorismen.
Vi måste ha ett vidare perspektiv och arbeta för att eliminera våldets själva orsaker: arbetslöshet, fattigdom, miljöförstöring. Dessutom borde vi sluta exportera vapen till diktaturer som Saudiarabien och andra samvetslösa aktörer som sedan för vidare dessa vapen till olika konfliktladdade områden i närheten.
Det är möjligt att en utländsk militär närvaro kan behövas länge i Afghanistan. Men den bör i så fall bestå av FN-trupper i blåa hjälmar, inte USA:s/ Natos armé och flyg.
Tack för en bra artikel. Att Sverige deltar i detta krig är en skandal. Vad hände med det neutrala Sverige? Folket vill INTE ha detta krig. Se gärna dokumentären Krig för fred. I denna skildras det bland annat när den svenska armén ägnar sig åt ett helt meningslöst dödande när man beordrar in en totalbombning av ett berg. Det enda de vet är att någon skjuter med ett gevär från berget. Det kan ju ha funnits precis vad som helst där. Kanske civila? Sådana handlingar kan aldrig leda till fred. Sverige skall istället åter bli en fredens nation. Skall vi skicka något skall det vara sjukhus eller andra humanitära insatser.
Martin,
TV-serien "Krig för fred" var oerhört bra just för att den innehöll händelser av det slag du nämner som man lyckats filma. Där bevisades ju hur totalt den svenska truppen samverkar med Nato. Det var ju från Natoflyget den svenske officeren beställde den bombning du nämner.
Afghanerna på berget fick plikta med sina liv för att de, med viss rätt faktiskt, försökte göra motstånd mot en överlägset beväpnad främmande militär trupp som ockuperar deras land. Det går att se det så också.
Sverige måste återuppta sin roll som fredsaktivt land internationellt. Humanitära insatser som sjukvård och skolor är det enda som leder till fred på sikt.
Henrik Persson förefaller ha missat vissa grundläggande fakta.
ISAFs insats baserar sig på två FN-resolutioner, 1386 och 1510. I oktober 2010 antogs ytterligare en resolution, 1943. Ej att förglömma är att ISAF är i Afghanistan på inbjudan av den afghanska regeringen. Detta är viktigt att ha med sig när man diskuterar läget.
Det svenska militära engagemanget i Afghanistan brukar, främst från vänsterhåll, framställas som att Sverige är i krig och att svensk trupp stödjer den amerikanska ockupationen av Afghanistan. Finns det stöd för den här tolkningen i folkrätten? Eller är det bara politiskt motiverade utsagor avsedda för ett propagandistiskt syfte?
Utan att behöva fördjupa sig allt för mycket i teoretiska resonemang kan man konstatera att det, i traditionell mening, inte råder krig i Afghanistan. Inte handlar det heller om en internationell väpnad konflikt, eftersom en sådan föreligger när två eller flera stater använder väpnat våld mot varandra. I så fall ligger det nära tillhands att definiera situationen som en icke-internationell väpnad konflikt, eller med ett annat ord, inbördeskrig. Men inte heller den här definitionen är helt adekvat, eftersom tillståndet inbördeskrig kräver flera premisser som inte är uppfyllda i Afghanistan. Ett är att de strider som ISAF/ANA (Afghan National Army) hamnar inte alltid har initierats av en erkänt krigförande och organiserad motståndsrörelse (talibanerna är såvitt jag vet inte en erkänt krigförande part) med de facto kontroll över delar av afghanskt territorium (jmf med forna Jugoslavien). I flera fall handlar det om att lokala grupper av kriminella eller lokala krigsherrar motsätter sig den nya ordningen av olika men uppenbara skäl. Kriminella grupper vill bedriva sin verksamhet utan störningar och krigsherrar strävar efter egen makt. Samtidigt används begreppet ”insurgenter” om dem som attackerar ISAF/ANA. (Men för att motståndsmän ska ha folkrättsligt skydd behöver de agera på ett visst sätt, bl a tydligt skilja sig från övrig civilbefolkning och detta gör man inte.)
Det råder delade meningar om hur läget i Afghanistan ska definieras. Detta hindrar inte t ex media i USA och i andra länder att kalla det för ”Kriget i Afghanistan” som en del i det globala kriget mot terrorism. Men saken är alltså mer komplex än så.
Men är då svensk trupp inblandad i en ockupation av Afghanistan. För det första utövar svensk trupp ingen administrativ kontroll över afghanskt territorium. För det andra, Sverige och övriga nationer som bidrar med trupp till ISAF befinner sig i Afghanistan på den afghanska regeringens inbjudan. För det tredje, ISAF är i den afghanska regeringens ögon ingen ”fientlig” makt. ISAF är i Afghanistan för att stötta den afghanska regeringen och ANA. Bara dessa fakta gör att man inte kan tala om någon utländsk ockupation av Afghanistan.
För att summera, när debattörer använder sig av tvärsäkra begrepp för att beskriva svensk trupps deltagande i ISAF eller om läget i Afghanistan så får det i alla fall mig att reagera. Mycket handlar om tolkning av en komplicerad insats och vem har tolkningsföreträdare?
#8: Och för det fjärde, kallas även kriget : Sveriges "Afganistan-insats." En semantisk lek med ord, som alltid kan vara frestande, för den som har apologetiska syften, och påfrestande att ibland lyssna/ läsa.
Samtidigt som Syrien-konflikten, pågår , där ställs alla folkrättsliga begrepp på huvudet, överhuvudtaget, även där av USA, man söker blanda bort korten. USA och ISAF har nu med bred marginal pass-erat den sovjetiska ockupationen av Afganistan, = +10 år idag, utan resultat. Irak är inte heller ockuperat, av USA, etc., "de vann och har dragit sig ur..." Libyen (2011) skulle få FN-skydd av sin civilbefolk-ning, som övergick i att FN , blev stridande part i inbördeskrig, och regimbytare. Om något är korrumperat , så... stormakterna styr, som förr.
Men på den tiden var det solklart när Zbig..Brezhinski, (fadern till Sveriges nuv. USA-ambassadör) på 1980talet drog upp USA:s stra-tegi för att hjälpa dåtida mujahedin, att stå emot, 1980). samt även krossa den relativt benigna, regim,(1992) som sovjeterna lämnade efter sig, 1988 ca. Brezhinski drevs väl av det polska, gamla Promet-heus-komplexet, att bryta upp Ryssland. Kanske med påföljd att Sovjetunionen upplöstes, men nu står USA i tur på listan för upplös-nings- imperier, och utan rysk logistisk hjälp, vore de om möjligt, än värre ute.
Ryssarna skrattar hela vägen till banken, när de slipper den dyra Kabul.notan, den kan de lägga på att rusta upp mot... Sverige ? bl.a anser en del, här på Newsmill. Därför, Telegrammet : "Kom hem ISAF/ Sweden. Undertecknat Pappa/ och Pellnäs,/Wiseman/Gyllen-haal, m.fl. m.fl. patrioter.
Polen var också en gång en bananrepublik, light, militärdiktatur 1926-1939, och Armija Krajowa, (AK/Hemmaarmén,) kom i samma legitimitets-position som talibaner/afgansk motståndsrörelse, när Sovjetunionen slog ner det polska motståndet, efter 1944-1950.
Tyskarn använde orden " Bandenkampf ", alltså krig mot banditer, när de försökte slå ner sovjetiska och säkert även polska partis-aner, i vk2.)
Man får räkna med att makt/militär överallt, i alla tider, på alla sätt försöker att legitimera sin verksamhet, krig eller inte krig, ockupation eller inte, motståndsrörelse, eller ej, name- it -I claim-it. Det börjar låta som den gamla sovjetvalsen, på sista versen " om att vara inbjuden", " skydda kvinnorna, (lära dem att brottas/boxas till OS 2016,)"ge utbildning, " starta kvällsöppna dagis ", samt ett eget afg-anskt TV4-"Robinson-program, Nationbuilding", (vilket Obama nyss tog direkt, avstånd från, om Sverige hängt med.)
Av tradition har väst ofta misslyckats i sin kamp mot "insurgenter", rebeller. I kolonierna tog man till urskiljningslösa bombningar, strat-egiska byar, (kz), och Afganistan utgör inget undantag. USA och ISAF har nog försökt, att lära sig, kanske av de ryska, ofta mer fram-gångsrika metoderna,(åtminstone efter 1945) amnesti, jordreform, straff för övergrepp, (jmf. US. Armys massaker i Song My i Vietnam, 1966, ca, (500 äldre, kvinnor, småbarn) som enbart gav husarrest för ansvarige löjtnant Calley, ansågs otänkbart i ryska armén, samt givetvis även tortyr, skendränkning m.m. Metoder som inte ger fram-gång. (Men hur det hanterats i ryska Tjetjenien är förstås mycket diskutabelt, men utgör åtminstone erkänt ryskt territorium.)
USA bryter även mot Genevekonventionen när man låter civila CIA-operatörer utföra angrepp och likvideringar med drönarflyg, som drabbar civila, s.k utomrättsliga avrättningar, förutom den motbjud-ande tekniken, i sig. Civila som tar till vapen mot stridande, blir då legitima mål för en motståndsrörelse, vilket CIA:s killar då kan bli. Civila har folkrättsligt skydd, så länge de ej tar till vapen, mot milit-ära förband.
Artur,
att frågan om kriget i Afghanistan är komplex kan vi vara ense om och jag håller med dig om att ingen kan sägas ha tolkningsföreträde.
Men det finns däremot vissa grundfakta som du borde fundera över:
- Den 7 oktober 2001 angrep USA:s bombflyg på order av dess dåvarande president George Bush den självständiga staten Afghanistan, ett av världens fattigaste länder. Flygöverstarna lär inledningsvis ha klagat på att de inte hittade mål i Kabul att bomba, så förstörd var staden efter decennier av krig.
- Angreppet pågick i månader. En analys från 2002 av tidningen Guardian har uppskattat att så många som 20.000 afghaner dog 2001 som ett indirekt resultat av det ursprungliga amerikanska flyganfallet och markinvasionen.
- Sedan oktober 2001 har det inte gått en enda dag i Afghanistan utan att Natos stridslyg över landets luftrum genomfört sina "operationer" som de så vackert kallas. I Natos flygattacker under 10 års tid har tusentals afghaner följaktligen fått sätta livet till – "för att bekämpa terrorn från talibanerna". Lägg därtill alla som skadats.
- Vad har egentligen USA:s, Storbrittaniens, Norges eller Sveriges militär i Afghanistan att göra? Åtskilliga bedömare, bland andra flera folkrättsexperter som svensken Ove Bring, anser att skälen för närvaro länge varit folkrättsligt tveksamma.
- Det påstås att FN godkänt USA:s attack mot Afghanistan 2001. Den svenske juristen Lars-Gunnar Liljestrand har dock påpekat att den FN-resolution som togs den 12 september, dagen efter terrordåden i USA, visserligen ger de folkrättsliga ramarna för hur staterna får bemöta terrorism – men Afghanistan nämns inte.
- I FN-resolution 1368 finns hänvisningar till självförsvarsrätten, men inte som ett klartecken för USA att angripa ett annat land. Istället sägs att ”alla stater” ska samarbeta för att ställa terroristerna inför rätta.
- Det finns inte något papper med inbjudan till Sverige från Karzai att skicka trupper till Afghanistan. UD erkände efter flera förfrågningar från journalisten Stefan Lindgren i december 2011 att något sådant dokument inte existerar.
- De som i verkligheten "inbjudit" svenska trupper att strida i Afghanistan är istället företrädare för brittiska regeringen och Nato:s Anders Fogh Rasmussen.
- Enligt Expressen 11 mars 2011 och TV4:s Kalla Fakta har svenska ISAF-soldater deltagit i "targeted killings" - mord på enskilda afghaner som sökts upp i sina hem. Detta strider mot folkrätten.
- FN saknar möjlighet att påverka vad ISAF-styrkan gör i Afghanistan. ISAF:s högsta befäl är, och har hela tiden varit, generaler från Nato-länder. Även Sveriges soldater i ISAF-truppen är alltså underställda Natos befäl. Hur detta ska gå till i praktiken finns beskrivet i detalj i ett avtal som Sverige slutit med Nato.
För mer fakta, läs t ex denna artikel:
http://www.tffr.org/articles/0902_krigetiafghan.htm
#1 Fredrik Källgren, 2012-08-15, 16:17
Mer logiskt hade väl ändå varit att de som inte är ute och krigar inte har något rättighet att förespråka detta smutsiga krig? Vilka har störst möjlighet att analysera kriget från alla perspektiv? Vi eller soldater som har fullt upp med att göra sin plikt?
#2 Yngve Frey, 2012-08-15, 17:43
Klart att någon annan ska betala? Vad har vi med Afghanistan att göra? Vi är bara snälla och ställer upp för jänkarna utan att få någonting tillbaka. Det är deras konflikt, inte vår. Dessutom har vi redan störtat talibanerna, dags att bygga upp det åt afghanerna själva istället, och gärna sätta lite mer hårt mot den korrupte diktatorn Karzai.
Det var ju inte Bin Ladin själv som drev terror, utan organisationen Al-Queda. Att denna organisation verkligen hade sina baser i Afghanistan bekräftas av många oberoende forskare, som t.ex. Ahmed Rashid.
"Socialdemokrater som Maj-Tritt Theorin, Anders Ferm, Helle Klein och den gröne Birger Schlaug, alla har de klart deklarerat att biståndet till landet bör utökas, men sitt motstånd till att vi har soldater i Afghanistan och krävt att de omgånde tas hem."
Nu går det inte att ge något bistånd utan militär närvaro. Att ge bistånd som förvandlas till vapen i talibanernas händer är inte så smart, oavsett hur stort behov av gloria svenska aktörer har.
Är det inte lite produktivare att propagera MOT en intervention i Syrien? Vi skall väl inte göra Syriens folk till våra fiender?
#11 Man behöver inte vara klädd i uniform för att göra ett studiebesök i Afghanistan. Det går reguljära flyg, finns hotell så det är bara att åka dit.
Sen är det väl så att ingen skulle väl tycka att min åsikt skulle vara mycket värd om jag skulle skriva en debattartikel om nationalekonomi när jag inte vet ett skvatt om det.
Kolla in dessa länkar så får du afghanistan ur ett annat perspektiv.
- http://www.nobelpeacecenter.org/?did=9088107 (Klart värt ett besök)
- http://globalvideoletters.org/
- http://andershammer.com/
Det är inte så att Afghanerna är våra fiender. Det är hur livet går i Afg. Det landets nationalhobby är krig. Man kan atackera grannbyn för att man är uttråkad.
Så ta det inte personligt och tro inte att du kan förändra det med mindre än att du är där i femtio år occh är aggresiv.
Henrik Persson,
Boken handlar ju inte om anledningen till varför en miltär intervention skedde i Afghanistan. Här kan du läsa mer om boken och dess syfte: http://www.bonnierforlagen.se/Katalog/forum/Host-2011/Krigare/
Det är svenskarna i FS19 Johanna beskriver. Jag förstår om du känner dig besviken om du vill läsa om anledningarna till kriget. Men då får du leta efter en annan bok.
Vem som är religös i detta får var och en bedömma.
Att boken är något torr och rätt dåligt skriven, tyvärr, är en annan sak. Boken och soldaternas öden var värt något bättre. Typ en Peter Englunds berättarspråk.
Fredrik,
låt oss också lyssna till andra reportrar än Johanne Hildebrandt som besökt Afghanistan:
Jesper Huor, författare till boken "I väntan på talibanerna", visade på ett föredrag för oss i publiken skakande bilder på afghaner som låg, lemlästade av kriget, på sjukhus. Han visade även en bild han tagit på en ung brudgum. Denne dödades senare i en bombning, tillsammans med hela bröllopsföljet, av Natoflyget, berättade Huor.
En annan svensk skribent som varit länge i Afghanistan är f d TV4-reportern Lasse Bengtsson. Han bekräftar hur dödandet av civila underminerat förtroendet för de västerländska truppernas närvaro: "Det torde knappast vara obekant, att det växande motståndet mot de utländska trupperna i Afghanistan har en nära koppling till antalet civila offer för kriget. Det är större än någonsin. Förra året (2010) dödades, enligt FN, 2777 civila afghaner. Enbart under 2010 dödades lika många civila afghaner, som det dödats utländska soldater ända sedan invasionen 2001."
(Läs vidare på: http://www.expressen.se/debatt/lasse-bengtsson-sveriges-insats-ar-inte-b...)
Pratap Chatterjee som också rest i Afghanistan, från CorpWatch i USA, beskrev vid samma föredragsmöte som Huor ett fall då USA-flyget träffat en madrasa – koranskola – och istället för talibanledare dödade ett antal barn. Sådant här är bara toppen på ett isberg, det finns mängder med liknande fasansfulla rapporter filmer och bilder tagna på plats.
USA-armén har i Afghanistan gång på gång brutit mot folkrätten, alltså begått olagliga handlingar. Pratap Chatterjee beskrev hur de i omfattande kampanjer runt om I Afghanistan - utan vare sig rättegång eller dom - rakt av mördat över 700 vad man kallat "talibankommendanter" i natträder. Samt precisionsbombat, som man kallar det.
Dessa aktiviteter är nu inte alltid så precisa (se koranskolebomb-ningen ovan). Ifall någon finns i samma rum som den mördade talibanen dödas de ofta också, särskilt om de rör på sig. Nato-kommandot har enligt Counterpunch 3/11 2011 själva meddelat att bara under 10 månader år 2010-2011 dödades 1 500 (!) civila vid dessa natträder. Mördandet är, förutom att det är olagligt, dessutom kontraproduktivt. De talibankommendanter som dödas ersätts bara av yngre, mer oförsonliga och enkelspåriga personer, det har Anders Fänge (SAK-chef som vistats 30 år i Afghanistan) konstaterat.
Det har funnits en avhumanisering av afghanerna i massmedia. Wikileaks bevisade att 20 000 afghaner, många civila, dödats av USA/Nato-militären. I våra media illustrerades de artiklarna tyvärr mest med bilder av USA-soldater som bjöd afghaner på cigaretter. Det kom också axelryckningar: ”det är väl inget nytt att det dör civila i krig”. Och om dessa 20 000 afghaner istället varit fransmän? Bakgrundsmaterialet finns. Bilderna finns. Men i de större massmedierna visas de ofta inte.
Robert;
det är en myt att svensk trupps närvaro krävs för att skydda biståndet. Detta avvisades i redan i DN 23/11 2009 av Torbjörn Pettersson, tidigare generalsekreterare i Svenska Afghanistankomittén. Han sa där:
"– Vi har inget skydd av militären och har aldrig haft. Om de håller sig borta från oss så kan vi bättre göra vårt jobb."
De flesta seriösa bedömare anser att al-Qaida idag knappt finns i Afghanistan. USA finansierade Osama Bin Ladin och al-Qaida så länge de stred mot den sovjetiska ockupationen av Afghanistan. Idag är det bara spillror av al-Qaida kvar i Afghanistan. USA fortsätter ändå idogt med sina drönarangrepp, både i Afghanistan och Pakistan. Hundratals civila dödas i samband med detta, däremot få al-Qaidamedlemmar.
När Sovjets trupper gick in i Afghanistan i början av 1980 höjdes beredskapen vid det regemente i Mellansverige som jag själv gjorde värnplikten vid. Under den fortsatta sovjetiska ockupationen av Afghanistan var protestkören i Sverige med rätta unison: Sovjet måste lämna Afghanistan omedelbart, afghanerna måste få lösa sina problem själva. Olof Palme sa i ett tal inför Stockholms Arbetarkommun 12 januari 1980 om Sovjetunionens invasion av Afghanistan:
”Det är en brutal aggression, ett flagrant brott mot varje nations rätt till självbestämmande, ett brott mot folkrätten. Det går aldrig att rättfärdiga ett militärt ingripande i en annan nations inre angelägenheter.”
Samma princip borde rimligen gälla både amerikansk eller svensk militär närvaro i landet.
Lagligheten i USA/Natos – eller vår egen – militära närvaro i Afghanistan ifrågasätts däremot i hennes bok inte en sekund av Johanne Hildebrandt.
Henrik Persson påstår att "Det är möjligt att en utländsk militär närvaro kan behövas länge i Afghanistan. Men den bör i så fall bestå av FN-trupper i blåa hjälmar, inte USA:s/ Natos armé och flyg."
Henrik verkar tro att FN har egna trupper och egna ledningsresurser och tyvärr verkar den uppfattningen delas av alltför många svenskar.
Sanningen är att det enda FN kan erbjuda är just blå hjälmar. Krävs det större resurser än hjälmar så måste medlemsländerna bidra och i dag är det bara NATO som har kapacitet att samordna en sådan komplicerad operation som den vi ser i dagens Afghanistan.
FN är tandlöst och det är den bistra sanningen även om den svider i ögonen på alla USA- och NATO-motståndare.
Nurmela,
jo, FN kan skicka ut egna trupper baserat på medlemsstaternas vilja att delta. Vanligtvis består en sådan insats av militär personal från de länder som vill delta och den sänds till ett område för att stödja och bevara ett fredstillstånd. Även polis och civil personal kan ingå.
Henrik Salander skriver i en UD-presentation av FN:s organisation: "Styrkan kan utgöras av observatörer eller fredsbevarande soldater eller innehålla båda typerna. Observatörer är obeväpnade, medan fredsbevarande soldater har vapen, som de i regel dock bara får använda i självförsvar. Personalen tillhandahålls på frivillig basis av medlemsländerna, som betalas för detta enligt en standardtaxa."
Se vidare :
http://www.manskligarattigheter.se/dm3/file_archive/020423/868ee1517d0fe...
Grundprincipen måste vara att varje land så långt det går får sköta sina egna inre angelägenheter. Samtidigt är det inget lands ensak hur man behandlar opposition eler minoriteter.
FN:s fredsbevarande insatser i t ex Kambodja, Moçambique, Guatemala och El Salvador har inte handlat om att "visa tänder". De FN-insatserna har haft ett helt annat upplägg än den blodiga och brutala Natokrigföringen (med olagliga inslag) i Afghanistan som våra svenska trupper utgjort en del av. De svenska trupperna har till och med Natos emblem på sina uniformer. Av vilken anledning? Vi är ju inte medlemmar i Nato. Däremot i FN.
Henrik, FN kan inte skicka "egna trupper" eftersom FN inte har några sådana.
När FN väl beslutat sig för ett stort uppdrag så leasar man ut det till den militära organisation som kan antas klara av det. I Afghanistans fall blev det NATO och därför bär svenska soldater NATO:s emblem även om det tydligen är stötande för dig.
Jag har förstått att du inte är någon anhängare av NATO men vilken annan försvarsorganisation med fungerande ledningsstruktur skulle kunnat ta på sig uppgiften?
Henrik,
Varför skulle Johanna Hildebrants bok handla om bakgrunden till den militära interventinonen där menar du, och inte om människorna i FS19 som nu är fallet? Det känns aningen krystat (för att inte säga förvridet som en daggmask) att kritiskara Johanna Hildebrant för något hon inte utger sig för att göra?
Eller hur menar du? JAG förstår inte?
Nu har jag det! Du ville ha en arena att slås på? Fredsvän som du är?
#23 Martin
Vi verkar ha samma nick men du har ett mellanslag efter namnet. Vi har dock inte samma åsikter direkt:-)
#22 Martin
Efter att ha läst Henrik Perssons inlägg några gånger så inser man att det handlar mer om hans motvilja mot NATO än om någon omsorg om människorna i Afghanistan.
Afghanistan blir i hans värld en bisak. Det viktiga är istället att kritisera NATO och de västliga demokratier som ingår i den förhatliga organisationen.
#23.
Åsikt om vadå? Om intellektuell ohederlighet? Att högtravande anklaga personer för saker de inte alls utger sig för att göra? Eller vadå?
Den militära satsning USA/Nato gjort i Afghanistan har hela tiden bytt officiella motiv. Först handlade det om Bin Ladin. När han inte påträffades i Afghanistan började man tala om kvinnornas situation och demokratisering. Sedermera övergavs även de målen och det viktiga sades vara att besegra talibanerna. Punkt. Det målet har man heller inte lyckats med, tvärtom har talibanernas utbredning ökat i landet ju mer man bombat.
USA och Natostyrkorna fortsätter ändå att vara kvar, med trupper, flyg och baser. Deras verkliga närvaroskäl framstår nu allt tydligare:
- Geostrategiska motiv i det stora spelet om Centralasien, gentemot Ryssland och Kina.
- Afghanistan är i själva verket ett Saudiarabien när det gäller flera viktiga mineraler, litium bland annat.
- Skydd för en planerad oljepipeline som fortätter i Pakistan.
Summa summarum lär USA/Nato i praktiken lägga sina framtida militära miljarder i Afghanistan på:
- Militär uppladdning/bevakning gentemot Ryssland men framför allt Kina.
- Skydd för jakt på/transporteringen av olja och mineraler.
Bland Natomilitärens "gåvor" till Afghanistan finns nu också tickande miljöbomber i form av mängder med nedgrävt giftigt avfall.
Svensk militär borde kunna göra en för afghanerna mycket positiv insats genom att ta hand om och föra bort det giftiga avfallet.
Mer fakta här:
http://gogeometry.com/mining/afghanistan_mining_discover_lithium_gold_ir...
http://www.strategic-culture.org/news/2012/08/08/afghanistan-destitute-l...
http://kabulpress.org/my/spip.php?article109368
http://www.oilempire.us/pipeline-stan.html
http://www.afghanistan.nu/
Det flesta inser nog hur fel det är att Sverige under rätt många år har lagt ned hundratals miljoner (miljarder?) skattepengar på att skicka svenska ungdomar till Afghanistan att riskera livet för en genomkorrumperad regim. Det är tragiskt att svenska ungdomar får offra liv och lem till ingen nytta. Stoppa vansinnet!
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.