Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Mobbning

Under vårvintern har mobbning diskuterats alltmer. Växer problemet och vad ska man göra åt det? Läs (20) Skriv

Incidentberedskapen

Sverige saknade incidentberedskap när ryska flygplan övade mot svenska mål under påskhelgen. Läs (8) Skriv

Politik och PR

Aftonbladet har i en serie reportage granskat relationen mellan pr och politik. Är kritiken befogad? Läs (1) Skriv

Sverige och Stasi-arkiven

Bengt Olof Dike om Sverige och Stasi-arkiven

Svenska kyrkan vill inte granska sitt DDR-förflutna

Kyrkoråds- och kyrkofullmäktigeledamot, samt fd politisk redaktör vid Norrköpings Tidningar: Det är avslöjande att Svenska kyrkan inte vill granska i den egna historien och kartlägga det samröre, som faktiskt rådde, med exempelvis DDR.  


Om författaren

Jag var kyrkomötesledamot 1989 - 2005 och är nu förtrroendevald i församling. Författare till den aktuella motionen om ett forskningsprojekt för att kartlägga kyrkans inställning till kommunismen och samröre med kommunistiska diktaturer. Tidigare politisk redaktör vid Norrköpings Tidningar.

"Vi ska inte uppdra åt kyrkostyrelsen att ställa till med räfst och rättarting och vi ska inte skapa en ny kollektiv skuld. Saningen frigörs aldrig genom utpekande av andra eller klappjakt på enskilda personer."

Med de motiveringarna lade Svenska kyrkans "riksdag", kyrkomötet, för tolv år sedan locket på för kravet att granska sitt - och ledande kyrkoföreträdares - samröre med kommunistiska regimer i allmänhet. Inte minst då DDR och dess fruktade säkerhets- och övervakningsorganisation, Stasi, som sammanlagt hade mellan 200.000 och 300.000 fast anställda och informella medarbetare. Efter avslöjandet av kyrkoherden Aleksander Radler i Luleå stift som mångårig Stasiagent är nu frågan, om Svenska kyrkan är villig att ompröva sitt beslut från år 2000.

Kyrkostyrelseledamoten och den moderate riksdagsmannen, Hans Wallmark, vill ta upp forskningstråden igen, och den för sin vägran att erkänna kvinnors rätt till prästämbetet riksbekante Dag Sandahl - suppleant i styrelsen - kräver en kommission för att lägga aktuella namn och sanningar på bordet. Därmed har Sandahl, nu komminister på Öland, gjort en total omsvängning i frågan, eftersom han för tolv år sedan ivrigt i debatten motsatte sig en granskning av den för kyrkan mycket känsliga frågan.

Egentligen är det osannolikt, men samtidigt avslöjande, att Svenska kyrkan av alla inte vill granska och gräva i den egna historien och kartlägga det samröre, som faktiskt rådde och kan dokumenteras på flera sätt, med exempelvis DDR. En biskop var ordförande i det som kallade vänskapsförbundet Sverige-DDR, en annan gjorde återkommande resor till den tyska kommuniststaten och hade utbyte med ett universitet där. En tredje åkte på 1970-talet till Kina och skrev en totalt okritisk och smått lyrisk bok om besöket och det han förevisades av de kinesiska värdarna.

Men DDR-regimen var på många sätt uppskattad, eller åtminstone respekterad, av vårt lands profana makthavare på 1970- och 1980-talen, särskilt som ledande politiker på vänsterkanten såg denna "arbetar- och bondestat" som en nödvändig motvikt till det - som det brukade heta i debatten - kapitalistiska och repressiva Västtyskland. Att DDR var en diktatur med en infernalisk övervakning av de enskilda medborgarna - en övervakning som inte sällan sträckte sig ända in i sovrummen - talade man tyst om eller erkände inte alls. Skolsystemet i diktatorn Erich Honeckers stat prisades öppet av s-märkta skolpolitiker, den kollektiva barnomsorgen likaså. Och DDR var å sin sida intresserat av Sverige, som ansågs befinna sig i ett slags skärningspunkt mellan öst och väst i det kalla krig mellan de kommunistiska diktaturerna i öst och den västliga, demokratiska och fria sfären.

Svenska kyrkan påverkades av den ofta sammetslena officiella inställningen till DDR och vinnlade sig därför också om en s k politiskt korrekt hållning visavi diktaturen. Ledande kyrkoföreträdare såg inte alltid att de utnyttjades av regimen, som också genom utplanterades av spioner och rapportörer i inte bara vårt land men också i många andra demokratier fick värdefull information. Frågan om att kyrkan skulle göra upp med kommunismen på samma sätt, som den förtjänstfullt gjort upp med nazismen var inte aktuell under det kalla kriget och i spåren efter 1960-talets vänstervåg, ur vilken många kyrkliga företrädare kom.

Efter Berlinmurens fall 1989, som öppnade ögon för många i vårt land som trott på det goda i DDR, blev samröret och utbytet med DDR för kyrkan och kyrkliga företrädare en het potatis som man skulle hålla sig på behörigt avstånd ifrån. Det tär mot den bakgrunden man skall se de häpnadsväckande argumenten mot att kartlägga förhållandet till kommunismen - en kartläggning som motionen (KMot 2000: 62) krävde.

Utskottsbehandlingen inför kyrkomötets ställningstagande var avslöjande genom följande text: "I ...rannsakan över vad som skett i det förflutna, vill dock utskottet med emfas betona, att sanningen aldrig frigörs genom utpekande av andra eller klappjakt på enskilda personer." (KL 2000:12) Den socialdemokratiske utskottsordföranden, Irene Pierazzi, presenterade med följande slutsats betänkandet: "Vi ska inte uppdra åt Kyrkostyrelsen att ställa till med räfst och rättarting och vi ska inte skapa en ny kollektiv skuld."

Med andra ord alltså locket på, hårt fastsatt med skruv och mutter. Inga personer skall avslöjas, inga namn nämnas - ingen skall ställas till svars för det som utan tvekan kan kallas kyrkligt medlöperi! Tisslet och tasslet innan kyrkomötet mycket sent på kvällen den 21 september detta år (2000) - tidpunkten var taktiskt medvetet vald - märktes och argumenten i den långa och livliga debatten var genomgående mjuka och insmickrande men mynnade i flertalet fall ut i avslag på motionskravet. Granskning av nazistanstuckna kyrkoföreträdares görande och låtande gick bra. Men de som flirtat med kommunismen skulle skyddas. Så blev också beslutet.

Synnerligen anmärkningsvärt var att ovannämnde Dag Sandahl i debatten också sällade sig till nejsägarna men nu - sedan Radler avslöjats - ropar högt på en granskningskommission. Nu kräver Sandahl på sin blogg och i tidningsintervjuer namnen på bordet. Radler var ju inte ensam, vethan berätta. Men så här löd hans budskap den sena septemberkvällen: "Ja, jag vet något. En kyrkoherde, nu verksam i Svenska kyrkan förstås, behörig att vara kyrkoherde, var infoirmatör åt STASI. Jag vet vem det vara, jag tänker inte säga hans namn, jag vet också i vilket kassaskåp, vems kassaskåp, dom handlingar ligger som dokumenterar och bevisar vad den prästen har sysslat med. Är det någon idé att jaga honom?"

Nu är det helt annat ljud i den Sandahlska skällan: "Jag vill veta vad Radler sysslade med vid teologiska fakulteten i Lund. Vem hjälpte in honom där? Vem såg till att han fick stipendierna och doktorandmöjligheter? Namn!" Hans blogg, ( "Bloggardag" 2/8). Detta avslöjar ju en prästerlig helomvändning av sällan skådat slag - ett åsiktsbyte som den överväldigande majoriteten i kyrkan också skulle vilja se hos honom i kvinnoprästfrågan men som aldrig kommer att bli en realitet.

Här måste också den berättigade frågan ställas, varför Ölandskomministern och reservofficieren under alla år har hållit inne med sina påstådda kunskaper. Borde inte ansvaret för huvudmannen, Svenska kyrkan, och landet lett fram till att Sandahl för länge sedan hade lyft på slöjan? Nu kräver han ju alla namn på bordet vad gäller Stasispionens kontakter. 

Nej, kyrkomötesdebatten för tolv år sedan om min motion, ty jag hade skrivit den, att en från kyrkan oberoende forskargrupp, bestående av teologer, statsvetare och historiker skulle granska kyrkans och kyrkoföreträdares inställning till en av 1900-talets fasanfulla våldsideologi och samröret med enskilda regimer, inte minst just DDR, var inte upplyftande i något avseende. beträffande Svenska kyrkans vilja att lägga de mörka korten på bordet. Detta är desto mer beklagligt som kyrkan skall stå för sanning, liv och rätt, frihet, fred och demokrati och mänsklig värdighet. Inte blev det bättre av att året för beslutet var det nya seklets första med de deklarationer och framtidsmål som då presenterades.

Nu återstår att se om avslöjandet av Radler - som förvisso väckt stor uppmärksamhet i Svenska kyrkan och landet som helhet - har öppnat ögonen så mycket hos dem inom kyrkan, som blundade år 2000, att den angelägna forskningen äntligen blir verklighet!

 

Fotnot: Citaten ovan är hämtade direkt från kyrkomötets utförliga officiella protokoll år 2000.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46220

22 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Vi kan väl ta det i kronologisk ordning? Har svenska kyrkan gjort upp med sina hyllningar av Hitlers våldsregim? Varför ska just de kommunistiska regimernas anhängare förföljas?

Varför kartlägger vi inte de svenskar som stödde USA:s krig i Vietnamn och dess störtande av demokratiskt valda presidenter runtom i välrden.

Permalänk | Anmäl #1 Bertil Törestad, 2012-08-15, 11:41

BOD, Uppriktigt ja, bra idé att forska på kyrkans kommunistiska kopplingar. Men varför inte lägga till högerextrema också jag tänker på eventuell nazism under andra världskriget.

Bara detta utförs av forskarutbildade historiker och inte Hans Wallmark eller BOD.

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2012-08-15, 12:16

Till den lutheranska kyrkan i Sverige, även kallad "svenska" kyrkan.

Sent skola Syndaren vakna.

Ibland är det lättare att se grandet i ögat på andra än bjälken i sitt eget.

Permalänk | Anmäl #3 Cuben, 2012-08-15, 13:02

Kyrkomöten i all ära liksom det som varit - bortsett från fläcken av det principiellt omoraliska. Sett ur nutida svensk synpunkt ter sig det som hände nästan oskyldigt i skenet av pågående mord av hundratals och åter hundratals kristna p g a sin religion.

Vanligen är svenska politiker skyndsamma med att klandra andra nationers politik. Idag har vi ett politiskt parti som t o m säger sig stå på kristen grund. Men om det ständiga dödandet av kristna hörs inte ett knyst från KD! Inte konstigt att partiet saknar profil – något som man dock enkelt skulle kunna rätta till genom självklara politiska uttalanden i den här saken. Man kunde t ex luta sig mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som ju faktiskt har tillkommit av människor (politiker med kristna grundvärderingar) i modern tid och är bra mycket mera djupgående än myten om tio guds bud.

Men icke! Nåja, vi har ju även en regering som uppebart vill förringa och t o m förtiga vad som t ex Saudiarabien står för. De religiösa i församlingen fortsätter därför sitt lissmande, som de alltid gjort i väntan på att ofarligt kunna föra fram sina positioner och fördöma andra. De är ”de hälleörade”, som vi en gång kallade dem i Skåne. Till synes finns det många av den sorten på kyrkomötena (och i politiken) även idag.

Permalänk | Anmäl #4 Stig Bergman, 2012-08-15, 14:19

Börja gräva i närtiden, där finns det största möjligheter att hjälpa offer och isolera agenter så de inte ställer till med mer skada.

Dessutom är det pedagogiskt med tanke på att länder som Iran, Saudi-Arabien, Ryssland med flera troligtvis håller på med samma typ av verksamhet i dag inom olika religiösa samfund för att få kontroll över oppositionella och de som vill påverka dem i frihetlig riktning.

Jag tycker på det stora hela illa om religion då fenomenet religion har använts till så mycket ont men det är även ett faktum att religionen är ett stöd för många och har jag vänner som mår illa och hellre kan tänka sig att prata med en präst än en psykolog rekommenderar jag detta. Även om jag inte gillar religion önskar jag att organisationerna skall hålla sig så "rena" som möjligt och gärna följa det positiva i de religiösa traditionerna. Jag hoppas det grävs och att grävandet görs i alla religiösa samfund.

Permalänk | Anmäl #5 Magnus Redin, 2012-08-15, 14:38

Varför granskas inte, till exempel, svenska politikers, journalisters och kulturpersonligheters kopplingar till DDR & Stasi? Vad enskilda landsförrädare inom Kyrkan har gjort verkar i sammanhanget som relativt ointressant.

Permalänk | Anmäl #6 Christopher Lejeune, 2012-08-15, 15:01

Sanningen är aldrig skadlig i sådana här sammanhang. Vi kan lära oss mycket av den.

Permalänk | Anmäl #7 Kristian Fredriksson, 2012-08-15, 15:01

Viktigt att hela sanningen kommer fram och att svenska folket får veta vem förrädarna är och vad de har gjort samt straffa de som straffas skall.

Permalänk | Anmäl #8 Johnny Andersson, 2012-08-15, 16:21

Jag känner avsmak inför BOD:s skrivningar, alltifrân "Stasi-agent" till pâhoppet pâ en namngiven person till slirandet om folk pâ "vânsterkanten".

I mânga andra sammanhang hyllas och anbefalls nämligen det rakt motsatta, att upprätthâlla kontakterna, att inte överge de som lever under svâra förhâllanden. Just detta är idag högsta mode betr. t.ex. Vitryssland.

DDR hörde til den lutheranska norra halvan av Tyskland. Här mâste det rimligen ha tett sig naturligt för den svenska kyrkan att ta sig an trosfränderna i DDR. Hur kan, för att nu ställa frâgan pâ sin spets, BOD vara sâ säker pâ att denne Radlers pâstâdda agentskap inte var en täckmantel för annat. Har Radler mânne medverkat till arresteringar/avrättningar av motstândare till DDR-regimen? Kan det inte rentav vara sâ att statusen som agent (om det nu verkligen var sâ!) inte gav R. ökat svängrum för annat arbete i DDR som även BOD skulle kunna finna PK enligt 2012-ârs PK-mâttstockar. Hela Radler-grejen verkar vara ganska mycket anka -analogt med KGB-pâhoppet pâ journalisten Jan Guillou.

Dessutom, helt annan grej, vet vi att det faktiskt finns personer som av egna skäl väljer att agera pâ tvärs med majoritetens uppfattning om det rätta och riktiga. Stig Wennerström var en sâdan -som ansâg att det bästa för Vârldsfreden o.s.v. var att sätta Sovjetunionen bättre i stând att, om sâ skulle krävas, kunna bättre stâ emot supermakten USA. Inte ens sâdanat är, i sig, nâgon "vänsterposition" utan ett rent geopolitiskt och matbalanspolitiskt stâllningstagande. Pâ samma sätt har det säkert funnits och finns sannolikt fortafande sâdana vars motsvarande övertygelse leder dem att gâ andra utrikiska makter tillhanda.

Visst fanns det DDR-medlöpare i Sverige.
Säpo spârade upp och lagförde en del.
Andra kanske inte ens hade gjort sig skyldiga till brott mot svensk gällande lag. Andra âter klarade sig oupptäckta och här antar jag att deras handlingar hur som helst är preskriberade.

Till sist anser att Svensk Kyrkan inte är mer (eller mindre!) ansvarig för Radlers ev. handlingar är Försvarsmaktens för överste Wennerströms -eller överste Hästeskos.

Permalänk | Anmäl #9 Sirius, 2012-08-15, 18:45

En av Radlers östtyska kollegor blev ansvarig för Stasi-arkivens utnyttjande. Här, för att sammanfatta, gavs personer tillgâng till det som fanns skrivet om dig själva. Däremot ansâg han tiden inte lämplig för vare sig uppsnokandet och utpekandet sv namngivna syndabocker eller för mera svepande omdömen om olika organisationers delaktigheter. Arkiven finns ju kvar och forskning mera i stort kan av det skälet ske ocksâ vid en betydligt senare tidpunkt dâ passionerna förhoppningsvis har hunnit lägga sig. Pastor Gaucks umgänge med uppgiften vann hur som helst utbrett förtroende och han är idag vald till Tysklands president.

Med detta framfört stâr det givetvis BOD fritt att yrka pâ helt andra tag men inte minst det tyska exemplet visar kanske att de som här har opponerat sig Mot BOD:s uppfattning inte nödvändigtvis är de som till sist visar det sämsta omdömet.

Permalänk | Anmäl #10 Sirius, 2012-08-15, 20:17

Att en f.d. DDR-kyrkoman söker sig till Kristdemokraterna, är det
uppseendeväckande ? Borde han uteslutas eller bli förlåten i sann kristen anda ? Han borde ha sökt sig till ; vadå? Vänsterpartiet. Skulle han då ha uteslutits ? Är det för att han är f.d.DDR-medborg-are, eller är det att han varit informatör i Stasi/MfS ? Har han begått
brott mot svenska medborgare, som Stasi-IM ?

En . f.d DDR -medborgare kan inte straffas för något, och om han tog såna IM-uppdrag, som många väjer för, men de finns, det var inte heller olagligt. Att han moraliskt har en konflikt, om han orsakat en bekants fängelsestraff, kan så vara, men han har handlat enligt DDR:s lagar. Som våra Säpos IM, går ärenden, nog mer än vad vi inser, men de finns där, de gör därmed inget olagligt, men föraktligt för drabbade. DDR var FN-medlem, och erkänt av alla de väsentliga
staterna.

Permalänk | Anmäl #13 Patrik Matsson, 2012-08-16, 01:23

#7 Kristian Fredriksson
"Sanningen är aldrig skadlig i sådana här sammanhang. Vi kan lära oss mycket av den."

Helt riktigt, men det gäller för hederliga medborgare utan en dold agenda.
Titta på vilka som är emot att arkiven offentliggörs för svenska folket.
Där har du svaret på vilka som känner sig obekväma med sanningen.

Permalänk | Anmäl #14 leif w-n, 2012-08-16, 07:05

#13 Nils Jansson
Aleksander Radler är INTE f d DDR-medborgare. Han var österrikisk medborgare. Således var han en medborgare i Väst som valde att jobba för ett annat land, därtill en diktatur.

Det du kallar "en konflikt", som orsakat "en bekants fängelsestraff" bör kommenteras med fakta. De namn som hittills offentliggjorts är:

- Martin Brama. Teologistudent Humboldtuniversitetet. Brott: Delade ut flygblad om demokrati. Straff: fängslad över 2 år, varav i isoleringscell 9 månader. Källa: AB 13 nov 2011.
- Sex studenter i Jena, bland annat Gessine Overkamp och Henning Frunder. Brott: De planerade att fly DDR. Straff: mellan 2 och 4 års fängelse. Totalt dömdes de sex studenterna till 18 års fängelse. Två tog livet av sig efter fängelsevistelsen. Källa: Expressen, DN, VK mfl.

Därtill har det även framgått att Radler spionerat på människor i Sverige, bla Anders Törnvall som var djupt engagerad i att hjälpa oppositionella studenter i DDR.

Det finns medlemmar i FN som ständigt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Ändå får de vara kvar som medlemmar. Så det där med att DDR var medlem i FN är tyvärr inte att beteckna som en kvalitetsgaranti.

Permalänk | Anmäl #15 Lena Breitner , 2012-08-16, 07:12

#15:
Nazi-regimen var i grunden hednisk med sina myter om Blut & Boden.
Här tvângs-nazifierades kyrkorna i Tyskland och de präster som inte kunde acceptera den nya och förvanskade läran blev av med sina jobb. Jag finner det naturligt att den Svenska Kyrkan här försökte att pâ olika sätt hjälpa dessa. Det skulle förvâna om man hade kontakt med nazi-kyrkan.
P.s.s. finner jag det naturligt att Sv.Kyrkan sökte bistâ de präster som verkade inne i DDR. Jag tror inte att det finns särskilot mycket smutsig byk att tvätta här, i vart fall inte ppa s.a.s. Kyrko-nivâ.

Det du skriver ,inte sârkilt tydligt, skulle kunna läsas som att Radler hade gjort sig skyldig till brottet olovlig underrättelseverksamhet i Sverige och han aldrig blev lagförd. De gärningarna vore i sâ fall preskriberade. Att anklaga S.Kyrkan för delansvar vore i mina öpon lika tossigt som att anklaga den SV. Försvarsmakten för öv. Wennerströms landsförrräderi.

I den mân det sedan skulle vara intressant att forska om sv. Kyrkans kontakter och ställningstaganden o.likn. till organiationer i utlandet anser jag att det här vore intressant att i sâ fall undersöka denna helhet.

Permalänk | Anmäl #16 Sirius, 2012-08-16, 09:22

Gamla fakta dyker upp, det gör att bilden av Svenska Kyrkan och dessa även förklarar en del av ett sociopolitiskt arv som fortfarande kan skönjas om man analyserar makten och dess budskap.

Vikten av en granskning så som forskning på ämnet är inriktad på att klargöra rollerna dessa institutioner spelar i den maktsfären dessa delar med andra instanser och som formar olika budskap med hjälp av sin roll i samhället.

Granskning gäller samtliga maktsfärer i samhället, något annat vore inkonsekvent.

Permalänk | Anmäl #17 G.Maxwell, 2012-08-16, 09:50

Flera kommentarer ovan är märkliga: varför avvisas granskning av och forskning om en diktatur (någon påstår på fullt allvar att DDR ej var en dylik - glöm då inte den fasansfulla muren i Berlin!), när kyrkan faktiskt har gjort sådan gällande förhållandet till nazismen? Jag förvånas också över att Radlers handlande försvaras i kommentatorsfältet. Med andra ord skall vi inte bry oss om att hans uppgifter till Stasi har lett till fängelsestraff och svåra ummbäranden för hans dåvarande studentkamrater? Eller att han rapporterat till denna fruktade övervakningstjänst om vad som sig i vår kyrka tilldragit haver? Vad - och hur mycket - har han fått av regimen för denna motbjudande sysselsättning?
Det mminst man kan begära av seriösa kommentatorer är väl ändock att de inte motsätter sig en granskning för att lägga sanningarna på bordet!

Permalänk | Anmäl #18 Bengt Olof Dike, 2012-08-16, 11:43

Den så kallade ”svenska” kyrkan hade och har beskattningsrätt över medborgare. Med detta följer en skyldighet att göra bikten, sanningen och självrannsakan offentlig, i min bok. Att sanningen om det så kallade DDR ser offentlighetens ljus borde bygga en nation som är starkare i framtiden och förstår hur andra länder försöker vinna ”inflytande” över vårt fria och självständiga land.

Dessutom när enskilda människor, i detta fallet frihetssökande individer, har blivit lidande vilket Lena Breitner visar, gör sanningen än mer angelägen. Det borde vara det också för svenska kyrkan. Att sticka huvudet i sanden likt en struts är inte ett särskilt moget uppträdande i andras ögon.

Permalänk | Anmäl #19 Cuben, 2012-08-16, 12:12

#15: Lena: Och Jan Guillou och Peter Bratt, m.fl. de dömdes 1973, för att de avslöjat en hemlig organisation, ett svenskt "Stasi", IB, som på samma sätt befann sig i gråzonen av legalitet, brottsligt , och registrerade svenska medborgare. Varje land har väl sina områden, som man bedömer, som vitala i " nationens intresse". Guillou och Bratt, de blev t.om. avsiktligt lurade av det falska svenska åklag-eriet, (Robért), att lämna uppgifter som utnyttjades mot dem i rätte-gången, och dom, ett års fängelse. Så skoningslöst var det svenska rättsväsendet då. "- Jaså har ni fått uppgifter om en hemlig svensk
spionorganisation ? Berätta mer ! "

DDR hade trots allt en betydligt mer komplicerad, politisk/ekono-misk/militär situation i Europa, än Sverige, omgiven av Västtyskland och Nato, ej att jämföra på samma dag. Men eftersom vissa brukar påstå att Sverige var(är) 1. Nordens Venedig. och 2. Nordens Sosse-DDR, så förstår jag att det blev hårda tag, när medborgarna ifrågasatte, vår " Stasi-regim", Birger Elmér, ÖB Synnergren m.fl. och inte minst var Olof Palme inblandad, samt försvarsminister Sven Andersson, alla cold warriors, som ej gick av för hackor. Lena Breitner: begär resning för Guillou/Bratt(1973) samt Enbommålet 1952 (livstider).

Permalänk | Anmäl #20 Patrik Matsson, 2012-08-16, 18:38

#18: Ocksâ du i din frenesi borde, âtminstone rent intellektuellt, kunna acceptera förekomsten av avvikande uppfattningar.

Det är ju fullt möjligt att denne Radler verkligen var en ful fisk - precis som öv. Wennerström. Den senare avslöjades och lagfördes medans tid var, den förre sâvitt jag förstâr inte. Idag kan den tänkas att Radler inte längre finns ibland oss och att -oaktat detta- hans ev. brott mot svensk lag vid det här laget är preskriberade. Âterstâr, i sâ fall, att moraliskt och extra-judiciärt lustmörda en enskild. (Det finns alltid en viss konjunktur ocksâ för sâdant, vilket ju bl.a. ditt inlägg antyder)

Oaktat alla enskildheter av sâdant slag kan jag inte se (ursäkta!) att det à priori skulle finnas större/mindre skäl att undersöka Sv. Kyrkans DDR-kontakter än den dâvarade svenska Försvarsmaktens SU-kontakter.

Vidare: För den händelse det det här skulle framkomma bättre skäl till den sortens "forskning" (men till vilken nyttta?) vore det väl en mera akademiskt klassisk ansats att inledningsvis kartlägga a-l-l-a utlandskontakterna hos dessa tvâ organisationer?

Din plädering betr. "anbart DDR" beledsagas dessutom av en rad pejorativa epitet om det landet som inte precis antyder en för normal forskning sâ nyttigt oväldigt och öppet sinnelag.

Snarare ger du intryck av att vilja släppa lös en häxjakt inne i Sv. Kyrkan som de alldeles uppenbarligen misstänker hysa en hel del DDR-lik i sina garderober. Betr. detta har du enbart dig själv att skylla pâ.

För egen del är jag a) inte kristen, har b) absolut ingenting med Sv. Kyrkan att skaffa och anser den c) mera i stort vara inne pâ betänkliga avvägar. Pâ den grunden, i min egenskap av medborgare reagerar jag pâ din envetna propaganda för en i mina ögon âtskilligt sjuk sak.

Som jag antydde tidigare anser jag att DDR:s förflutna primärt angâr de som bodde där. Här valdes, efter dess sammanbrott och pâ personliga meriter, pastor Gauck att handlägga umgänget med Stasi-arkiven vilket inte alls skedde enligt de av dig föreslagna riktlinjerna. Den insatsen placerade honom sedan i det tyska presidentpalatset vilket jag anser sluta den moraliskt-politiska cirkeln för ögonblicket. Arkiven finns ju kvar och här kommer det, i mân av intresse, att kunna forskas under sekler framât.

Skomakare, bliv vid din läst!

Permalänk | Anmäl #21 Sirius, 2012-08-16, 19:18

Att befinna sig i ett land som slirar och velar,(bara från för- till em. ) vad gäller den religiösa diktaturen Saudarabien,(bygger vapenfab-riker åt) som dessutom, finns bakom en destruktiv destabilisering av världen, som vi ännu ej sett slutet på, är " sannerligen säger jag eder ", inte särskilt upplyftande.

I vilken nisch DDR skall hamna i slutgiltigt, är väl inte helt utrett, misslyckat experiment, eller en despotisk diktatur. Men dess med-borgare stod inte upp för att försvara sin stat.

Kanske DDR, får lida för svenska antityska stämningar, som aldrig är långt borta. Kanske "tyskheten" (som svenskar känner den) i DDR fällde utslaget om dess existens. "Stasi-agentsaken", tappade någ-ot momentum, efter att JK, inledde förundersökning mot Stasi-boken, för brott mot publiceringsavtal.

En av de "avslöjade" var i själva verket, svensk agent i DDR, vid be-hov, rentvådd av Must/ Säpo - närmast unikt. Att en präst avslöjas, rätt eller fel som agent, är knappast oväntat, präster har ju alltid haft insyn och kontakt, med "allmogen",inte minst i kyrkobokföringens eldorado, Schweden.

Även Polen har haft en liknande debatt, om " lustration", som något dämpats, bl.a. Solidaritets, Adam Michnik, menade att vad polisiära agenter, noterat i polisiära spaningsregister, inte skall få påverka " från andra sidan graven ", långt efter att de inblandade "lämnat in."

Och så länge det ej är allmän känt att SS/RSHA polischef, Reinhard Heydrichs adjutant, SS-Obersturmbannführer Hans- Hendrik Neu-mann, var tysk i praktiken, polisattaché i Sverige, och gick som barn i huset i Stockholms polishus(Lundquist/ Lönn Säk.6.roteln) mellan 1941-45, dess i mellan var han ca nr 3 i tyska ockupationsmakten (1940-45), Reichskommissariatstab Norwegen,med Josef Terboven, Quislings Nasjonal samling, så blir det lite svårt att, bli entusiastisk (men som vanligt, svenskt) ,över att ställa ett lämpligare objekt i till svars. DDR grundades ändå för att skapa ett nytt antifascistiskt Tys-kland, som förmodligen var en omöjlig uppgift, men det fanns ej i
pajpen, maj, 1945.

Bara det att ha halva huvudstaden /Berlin, i främmande makts kon-troll, som var västs allt annat, överskuggande möjlighet att skaffa underrättelser, om Östeuropa, som stängdes ner 1961. Muren bygg-des och föll, utan att USA: s CIA kunde förutsäga någon av tilldrag-elserna.

Egentligen trodde nog ingen av segrarmakterna på två tyska stater, särskilt inte sovjeterna,som ville ha ett neutraliserat Tyskland,e´klart, (Polens nya västgränser, hängde på gärsgår´n fram till Brandt/ 1972, de var inte ledsna för WP-pakten) men USA ville ju att väst-tyska Bundeswehr i Nato, möjligtvis med kärnvapen (Adenauers krav) skulle vara kanonmat, ifall att. Men det svenska näringslivet är inte sentimentala, som vi vet, Johnsonkoncernen/SIAB /Axess, byggnadsprojekt i DDR,var utomordentligt omfattande, hamnar, fabriker, m.m., fram till 1989. So what ?

Permalänk | Anmäl #22 Patrik Matsson, 2012-08-16, 23:24

#22:
Jag ser just inget positivt kring DDR.
Dock är det ocksâ sâ att tyskland delades upp i intressezoner i Jalta, hlet över huvudet pâ t.ex. tyskarna. När sedan de tre västmaktszonerna hux flux utropades till en ny Förbundsrepublik fanns det inte mycket annaa att göra än att som svar pâ denna - i viss mân- provokation utropa den tyska folkrepubliken i sovjet-zonen. Alternativet kunde ju annars ha bestâtt i att leva med ockupationszonerna t.v. och pâ sikt försöka omvandla dessa till nâgot federativt. Men, alltsâ, de som smällde i dörren var västsidan som ville snabb och resolut ville âterupprusta och dra militär nytta av det som allstâ blev Förbundsrepubliken.

Det finns andra länder i omrâdet som p.s.s. har blivit "självständiga" (nâja) mot sin vilja. Vitryssland är ett sâdant.

Men visst var just DDR ett folkfängelse utan egentlig attraktivitet!
Utan murbygget hade det sannolikt helt tömts pâ sin befolkning.
Ett land som Polen var rena paradiset jämfört med DDR!
Usch!

Permalänk | Anmäl #23 Sirius, 2012-08-17, 03:06

Bertil Törestad: I detta fallet handlar det inte om politiska åsikter, utan om att någon eventuellt har spionerat på sin arbetsgivare och arbetskamrater. Vilket företag eller organisation som helst skulle gjort en grundläggande utredning. Bestickning och spioneri bör självklart undersökas oavsett organisation eller land. Vad som inte bör undersökas är åsikter, dessa är grundlagsskyddade.

Lars Andersson: Att kalla DDR för demokrati är inget annat än intellektuell hyckleri. Volkskammer (DDRs parlament) hade de facto inget politiskt inflytande sedan grundandet 1949 och i författningen från 1968 skulle landet ledas av SED och alla beslut skulle tas av Staatsraat resp. ZK... Efter wiedervereinigung avslöjades omfattande valfusk även till volkskammer. Du borde fråga dig själv varför en demokratisk republik bedrev omfattande förföljelser på sina medborgare om de nu var en demokrati? Vilken sida tog DDR i Ungern (1958) och Pragvåren? Det var knappast den demokratiska.

Permalänk | Anmäl #24 Paulbastian Witte, 2012-08-21, 22:27

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.