Med Ryan ändras dynamiken i presidentvalet

Valet av Ryan var inte direkt oväntat, men det var inte det mest förväntade heller. I alla spekulationer om vem som skulle bli Romneys vicepresident dök Ryans namn ofta upp som en av toppkandidaterna. Men valet Ryan är ett av Mitt Romneys mest vågade beslut i sin politiska karriär. Många menade att den försiktige Romney förmodligen skulle låta ett minimerande av risk styra sitt beslut. Att välja en av det republikanska partiets unga stjärnor är ett djärvt drag som med största säkerhet kommer att förändra synen på Romneys natur på ett positivt sätt. Han är inte så försiktig som många trott.   

Entusiasmen för Romney bland konservativa republikaner har varit tämligen låg och många betraktar honom som om han inte vore en av dem. Valet av Ryan försvagar argumentet att Romney inte är en konservativ politiker. Om han inte är skattekonservativ, varför valde han då Paul Ryan, som är en av landets ledande skattekonservativa politiker i ett historiskt skede då ekonomiska frågor är högst på den nationella agendan, som sin vicepresident?

Ohio-senatorn Rob Portman var en annan favorit till vicepresidentposten och han hade kunnat hjälpa Romney att vinna den delstaten. På ett liknande sätt hade Marco Rubio kunnat hjälpa honom med viktiga Florida. Paul Ryan kan hjälpa Romney att vinna i Wisconsin, men samtidigt utgör han en risk för Romney i Florida. Ryans budgetplan, som innefattar stora nedskärningar i den offentliga sektorn, kan med lätthet användas av demokraterna för att skrämma upp delstatens alla pensionärer. Redan under primärvalet sändes en prodemokratisk reklamfilm där en Ryankopia knuffar en äldre rullstolsbunden kvinna utgör ett stup. Å andra sidan innebär valet av Ryan ett starkare stöd bland anhängarna av tea-party-rörelsen. Ryan är så pass ung att han inte räknas som att tillhöra det republikanska etablissemanget och hans planer att minska statsskulder och skära kostnader har mottagits väl av rörelsen.

Att mormonen Romney väljer katoliken Paul Ryan i ett land där ett stort väljarblock består av evangelikala, är något som också måste betraktas som djärvt. För ungefär 20 år sedan hade detta varit ett valstrategiskt självmord, men sedan dess har katoliker och evangelikala närmat sig varandra. De kan nu betraktas som allierade på en rad socialpolitiska områden. Att Romney valt en katolik minskar många evangelikalas misstänksamhet mot mormonen Romneys. Backar man ytterligare några steg så vittnar valsedeln om vilka stora förändringar landet har genomgått de sista decennierna. När John F. Kennedy kandiderade i presidentvalet 1960 var många misstänksamma mot honom för att han var en katolik. Många i USA är fortfarande misstänksamma mot mormoner, men det har inte hindrat Romney från att vinna det republikanska partiets nominering.   

Obama kommer att få problem att vinna den katolska rösten i höst. Hans sjukförsäkringsreform innebär att olika religiösa organisationer tvingas att agera tvärtemot sina doktriner, något jag skrivit om tidigare här på Newsmill. Valet av Ryan kommer förmodligen att få många katolska biskopar att justera sin position från att vara fientligt inställda till Obama, till att bli mer positivt inställda till Romney. Mycket talar nu för att Romney/Ryan kommer att vinna den katolska rösten.

Joe Biden kommer att få det hett om öronen eftersom han kommer att ställas mot Ryan i de kommande visepresidentdebatterna. Biden måste nu avsätta en avsevärd tid för att förbereda sig. Visst är Biden en erfaren politiker och debattör, men Ryan är en formidabel sådan. Ryan är kvick i debatterna och få kan tala så informerat om landets finansiella situation som han. Många konservativa amerikaner och tea-party-aktivister ser redan fram emot den kommande drabbningen.

Valet av vicepresident spelar i stort sett aldrig en avgörande roll för valutgången. Kennedys val av Texas senator Lyndon Johnson 1960 är förmodligen det enda undantaget. Men valet av vicepresident påverkar däremot ofta nästkommande val. Reagans beslut att göra George H.W. Bush till sin vicepresident 1980 lade på sett och vis grunden för Bushdynastin.     

Romney och republikanernas ursprungliga strategi var att få valet att bli en omröstning om Obama och hur han har hanterat ekonomin. Med denna strategi behöver de inte själva att presentera några detaljerade förslag och Romney har också fått kritik för just detta. Beslutet att välja Ryan är däremot ett avsteg från denna strategi och valet kommer nu att bli mer ideologiskt och handla om två konkurrerande ekonomiska visioner och planer för att minska statsskulden. Detta ligger närmare Obamas valstrategi än Romneys och därmed har demokraterna fått valet lite dit de ville. Därför är många demokrater nöjda med valet av Ryan. De konservativa republikanerna är också nöjda med denna ideologiska sväng, men många moderata republikaner är däremot djupt oroade av denna utveckling. De ser valet av Ryan som en farlig och onödig chansning och förlorar Romney i höst så kommer detta beslut att kritiseras kraftigt.  

Men Ryan som vicepresident står Romney nu mer eller mindre bakom en hel budgetplan. Detta innebär i att det genast finns riktiga frågor och förslag att debattera.  Alla politiker säger alltid att de vill ha ett val som handlar om riktiga sakfrågor och visioner. Det är nu mycket möjligt att det blir så. Detta gör valkampanjen mer spännande och lärorik att följa. För en kamp mellan två tydliga politiska alternativ är betydligt mer intressant, än en kampanj där utmanarna försöker att porträttera den sittande presidenten som en katastrof och den sittande presidenten sina utmanare som monster.

Björn M. Ottosson (47 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46217

3 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Välkommen till valet. Ayn Rand.

Permalänk | Anmäl #1 Anders Olsson, 2012-08-15, 10:02

Blir alltid roligare även om dynamiken visar en tydligt gränsdragning i politiken.

Permalänk | Anmäl #2 Michael Isaksson, 2012-08-16, 22:31

Många latinos är katoliker, vart hamnar dem? Och frågan om Mitt's taxes returns kvarstår, och detta skapar oavsett religion en viss minskning i förtroende kapital som kan leda till minskning i valdeltagande än att rösta på Obama. Intressant artikel!

Permalänk | Anmäl #3 Michael Isaksson, 2012-08-16, 22:35

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.