Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Mobbning

Under vårvintern har mobbning diskuterats alltmer. Växer problemet och vad ska man göra åt det? Läs (20) Skriv

Incidentberedskapen

Sverige saknade incidentberedskap när ryska flygplan övade mot svenska mål under påskhelgen. Läs (8) Skriv

Politik och PR

Aftonbladet har i en serie reportage granskat relationen mellan pr och politik. Är kritiken befogad? Läs (1) Skriv

USA-valet 2012

Charlie Levin om USA-valet 2012

Identitetspolitik hotar Obamas vinstchans i valet

Liberal skribent: Obamas stöd för enkönade äktenskap har upprört flera konservativa minoritetsgrupper som stödde presidenten 2008. På sikt hotar identitetspolitiken att leda till ytterligare splittring.


Om författaren

Charlie Levin är en liberal skribent.  

”Jag var en ledare i den rörelsen (medborgarrättskampen) och jag gick inte en meter för att män och kvinnor skulle kunna gifta sig med varandra”. Citatet kommer från Rev. Williams Owens och det tillhör de absolut mer rumsrena av de många attackerna på Barack Obama och de amerikanska aktivisterna för enkönade äktenskap. Attackerna från den afroamerikanska väckelsekristna rörelsen har eskalerat sedan presidenten nyligen tillkännagav sitt stöd får lika äktenskapsrättigheter mellan enkönade och olikkönade par. Även organisationer för sydamerikanska minoriteter har kritiserat presidenten för sin nyvunna tolerans.

Den för Obama obekväma situationen riskerar att bromsa reformer för enkönade par trots att en knapp majoritet av den amerikanska befolkningen nu är för enkönade äktenskap.

 En hetsig konflikt mellan landets minoritetsgrupper har varit tydlig under en längre tid, även om den tilltagit efter presidentens kovändning i äktenskapsfrågan. Afroamerikanska ledare har visserligen alltid anklagat aktivister som förespråkar lika medborgarrättigheter för enkönade par för att kidnappa medborgarrättskampen. De motsätter sig att det dras paralleller mellan grupperna eller att man överhuvudtaget kallar rättigheter för enkönade par för medborgarrättigheter. Ledarna har såklart rätt när de hävdar att de som lever i enkönade relationer aldrig varit slavar eller kategoriskt förvägrats rösträtt. Å andra sidan har de varit såväl kriminaliserade, stigmatiserade som omyndigförklarade historiskt och många har riskerat döden om de visat sin kärlek öppet. 

En jämförelse mellan gruppernas historiska plågor är dock inte önskvärd av någon.

 Ett av de mer kända exemplen på när olika gruppers kamp för rättigheter stått i motsättning till varandra var under presidentvalet 2008 då Obamas maximering av religiöst betingat konservativa minoritetsröster i Kalifornien delvis orsakade att möjligheten för samkönade par att gifta sig i delstaten drogs tillbaka. Dessa grupper av exempelvis hispanics har ofta lågt valdeltagande och anses demokratiskt underpresenterade. När de väl gick till urnan fråntog de tragiskt nog samtidigt andra grupper rättigheter genom att rösta för proposition 8 som fastslog att äktenskap är mellan man och kvinna.

Poängen med att lyfta den olyckliga konflikten mellan minoritetsgrupper är att den utgör en stor utmaning i ett politiskt tidevarv som till stor del präglas av identitetspolitik. Identitetspolitik är inget nytt i USA som från början har en sammansatt demografi i befolkningen men med en gemensam konstitution. Men kraven på lika rättigheter för enkönade par har väckt frågan om vem som egentligen har störst rätt till den amerikanska konstitutionen. I ett demokratiskt styrelseskick blir det majoriteten och först när den erkänt en grupp som lika blir de garanterade lika rättigheter.

Det har länge funnits en medvetenhet om identitetspolitikens kraft bland amerikanska politiker och det finns inte en valstrateg värd namnet som idag inte anpassar politiken efter hur olika grupper röstar. Det leder givetvis också till egna politiska eftergifter, men också ibland till en politik på mindre prioriterade gruppers bekostnad. Att många röstade på Obama för att de på olika sätt kände tillhörighet med honom snarare än för politiken han förespråkade är en annan sida av samma mynt, liksom att delar av den afroamerikanska befolkningen nu känner sig svikna över att han ställt sig bakom enkönade pars rättigheter. Identitetspolitiken föder tillskrivningar av kollektiva egenskaper både inifrån gruppen som bland de som betraktar den. 

Hemma i Sverige har identitetspolitiken under lång tid i också förhärskat i debatten om minoriteters rättigheter. Risken för att på ena eller andra hållet bli stämplad eller få sin egen sak att hamna ur fokus leder till att grupper ställs mot varandra eller kompenseras med s.k. positiva särrättigheter och positiv särbehandling. Det har lett in politiken på en farlig väg som riskerar att uppmuntra ett grupptänkande istället för att skapa neutrala institutioner. Emellertid borde frågan egentligen vara enkel. Antingen är man för lika rättigheter för alla, eller så är man emot dem. Identitetspolitiken riskerar att trigga igång ett väljarbeteende som börjar från den egna gruppens rättigheter utan att upphöra vid andras.

 




Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46207

8 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ytterligare en snusförnuftig artikel av en (ursäkta!) yngre person.
I USA stundar nu ytterligare ett ganska likgiltigt presidentval.
Likgiltigt därför att det är kongressen precis lika mycket som presidenten som styr. Det presidentan kan göra är att i kraft av personliga egenskaper och -trovärdighet skapa en bredaare uppslutning kring den politik han stâr bakom. Detta lyckas endast ganska sällan och allt mindre ju mer media och det politiska livet i stort alltmer domineras av det som här i Sverige skulle betecknas som rena särintressen (BIG money!).

Här kan vi nu notera att Obama väljer att lyfta fram ett antal nya och à priori omstridda politiska idéer. Vi kan anta att han anser detta gynna honom bäst. Skulle han här gâ och förlora är det inte mer med detta. Detta vore i sâ fall bara ytterligare en bekräftelse pâ den lilla och plutokratiska falangens totala dominans över samhället och, även, ytterligare en illustration till den s.k. amerikanska demokratins ihâlighet -den där stora grupper finner det helt meningslöst att ens rösta eller ännu mindre engagera sig politiskt. Det är mycket typiskt att Frankrike helt nyligen valde sig en socialistisk president och d:o parlament pâ temat att lâta de rika betala mera. (Ingen höjdare i sak, enl. min enkla mening, men onekligen ett teckan pâ demokratisk a) frihet och b) vitalitet)

I USA handlar det tvärtom om att dra ned pâ utgifterna för landets mânga loosers medan den lilla kretsen super-rika blir allt super-rikare. Om detta kan man sedan tycka bu eller bä men nâgonstans finns det kring den ensidigheten i utbudet ett rent demokratiskt USA-problem.

Permalänk | Anmäl #1 Sirius, 2012-08-13, 09:33

Samma fel har också gjorts i Sverige där man har likställt rasism med homfobi.

Permalänk | Anmäl #2 Sven Erik Hansson, 2012-08-13, 09:35

Jag kommer ihåg att jag såg en undersökning på vilka frågor amerikanarna prioriterar, och homo-giftermål var mycket lågt/ointressant.

Däremot är jobb, frihet, krig och budgeten viktiga frågor. Det ryktas om att Obama inte är långt ifrån att anfalla Iran vilket hade markant påverkat hans popularitet. Även så har han varit en total katastrof för ekonomin, och risken är väldigt stor för en finansiell krasch innan valet i november.

Permalänk | Anmäl #3 Andre Ralvert, 2012-08-13, 10:15

#3: Nja, du fâr skilja pâ nationen och de super-duper-rika.
Ekonomin och finanserna är liksom de fattigas bekymmer.
De rika har hämtat en betydande del av sina pengar frân just de finansiella bubblorna. Här har vinsterna varit privata och de uppkommande rea-förlusterna samhällerliga. Jag skulle inte säga att de mycket rika har haft nâgon olägenhet av Obama. Att sedan hela landet alltmer stâr pâ öronen tror jag inte mycket bekymrar de super-duper-rika. Tvärtom fyller Obama en viktig uppgift som a) de fattigas hopp och b) de andras spottkopp.

Hade de rika i stället släppt fram typen Ron Paul/Peter Schiff enlit vilka allt svagt och dâligt borde ha skickats i konkurs kanske det hade utbrutit typ revolution. Obama är m.a.o. mera de rikas nyttiga idiot. De rika är typiskt smartare och mera analytiskt lagda än genomsnittet. "Intresset ljuger inte" skrev redan Karl Marx.

Permalänk | Anmäl #4 Sirius, 2012-08-13, 11:19

Det är väl underbart att det amerikanska valet verkar bli ideologiskt, med två kandidater som faktiskt vill något mer än att erövra makten. Fram för fler politiker som vill göra saker, och inte bara röstmaximerar!
Och jag tror faktiskt att Obama får respekt för sina ambitioner

Permalänk | Anmäl #5 Jakob Jonsson, 2012-08-13, 12:44

#4 Sirius
Det är fel att använda benämningen "de rika" som du gör, då ordet inkluderar och exkluderar personer hej vilt utan någon koppling. Peter Schiff är exempelvis "rik", men han är ett hot mot nuvarande makt i Washington. Många av de liberty-rörelsen kartlägger är inte ett dugg rika, men de är en del av det korrupta etablissemanget.

Ett mer korrekt ord är "etablissemanget", de som styr Washington och media. Inte heller stämmer den bild som svensk media förmedlar (som är tyvärr helt felaktig), och samtidigt är även amerikansk stormedia politiskt vinklat.

Jag måste fatta mig kort, och problemet är att USA förvandlas till en socialistisk/fascistisk polisstat där snart allt är förbjudet förutom att vara en skatteslav åt vissa intresseorganisationer. Folket blir mer fängslade och fattigare, vilket till slut kan leda till att de måste börja slås tillbaka. Till skillnad från svenskarna så har amerikanarna en historia av att våga stå på sig och kämpa sig ur svåra situationer. Även deras egna konstitution/grundlag nämner klart och tydligt att när staten har förvandlats till en tyranni utan att folket kan påverka, så är det dags för en ny väpnad revolution (varav "the second amandment").

De rörelser som jag följer har börjat beväpna sig, och det har börjat byggas privatarméer runt om i landet (vapenhandeln har ökat över hundra procent förra året om jag kom ihåg siffrorna rätt). Även så har Obama-administrationen infört/väckt nya lagar som förbereder för inbördeskrig. Flera personer från Homeland Security säger att de nu börjar få order på att förbereda sig för inbördeskrig.

Här finns en artikel jag precis läste.
http://www.washingtontimes.com/news/2012/aug/7/the-civil-war-of-2016/

Etablissemanget har anledning till att oroa sig, då det är inte första gången amerikanare hade stått upp mot korrupta politiker. Här är ett filmklipp om striderna i Athens i USA, där folket tog till vapen och besegrade korrupta politiker och deras korrupta poliser.
http://www.youtube.com/watch?v=U5ut6yPrObw&list=FLTpQklimoJCj4prcL1sjju

Permalänk | Anmäl #6 Andre Ralvert, 2012-08-13, 19:46

#6: Det jag syftar pâ är att USA ifrân att ha varit ett den välmâende och utbredda medelklassens förlovade land under det senaste halvseklet har utvecklats till ett land där en ytterst liten krets äger mer än alla de andra tillsammans. Om jag minns rätt handlar det om 0,1 % mot de resterande 99,9. Dessa extremt rika ingâr inte alls i nâgon konspiration och inte heller är de organiserade i nâgot samlat block med politiskt syfte.

Däremot finns det ibland dem personer med sâdana syften som dâ, alldeles pâ egen hand, kan köpa t.ex. sâ mânga medier eller sâ mycket reklamtid att de pâverkar hela den allmänna opinionen och därmed själva politikens inriktning. Allt detta fullt öppet och -givetvis- fullt lagligt. Deras valvinnande politiker har utformat de gällande lagarna just sâ.

I sak är dessa enskildas enorma de fakto-inflytande över politiken likartat i det av mäktiga oligarker och ganster-syndikat behärskade Ryssland inte helt olikartat dessa privat-rikas motsv. de fakto inflytande över USA. Skillnaden är att deras framfart i t.ex. Ryssland i princip är illegal (även om statsmakten inte förmâr stävja trafiken) medan den i USA är i varje avseende legal.
En annan skillnad är att den ryska valmanskâren är mycket vâl medveten om vad som pâgâr och vilka det är som till sist har den yttersta makten att bestämma.

Enligt min enkla mening kräver en fungerande demokrati ett visst mâtt av ocksâ ekonomiskt jämställdhet. Där den saknas gâr ocksâ demokratin pâ skruvar.

Permalänk | Anmäl #7 Sirius, 2012-08-14, 00:43

Charlie

"Dessa grupper av exempelvis hispanics har ofta lågt valdeltagande och anses demokratiskt underpresenterade. När de väl gick till urnan fråntog de tragiskt nog samtidigt andra grupper rättigheter genom att rösta för proposition 8 som fastslog att äktenskap är mellan man och kvinna."

Ska du skriva en debattartikel bör du först kolla upp fakta och inte bara gissa. Sant är att ca 70 % bland svarta röstade för proposition 8 men bland latinos och folk med asiatiskt ursprung var andelen nästan exakt densamma som bland vita (att även latinos är vita är en annan sak men i USA har räknas de inte som det vilket i sig är absurt), ungefär 50 %.

Det är en fördom både bland vissa i USA och i andra länder att latinos skulle vara mer negativa till homorättigheter som en könsneutral äktenskapslag i USA. Deras stöd för reformen är lika högt som bland vita (icke-latinos". I USA är stödet för homoäktenskap något högre bland katoliker än bland protestanter. Högst är stödet dock bland ateister och judar.

Bengt

Permalänk | Anmäl #8 Bengt Held, 2012-08-14, 07:52

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.



annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

annons:
annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill till TV4 News

 Nyhetsbolaget, som bla producerar Nyheterna i TV4 och TV4 News tar över Newsmill. För våra ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.