Det är för många kvinnor i skolans värld

Det är ju en intressant och vad jag förstår av forskningen, en helt relevant synpunkt som du framför. Det finns dock gott om exempel på briljanta lärare i naturvetenskapliga ämnen ( t.ex Tanja Bergqvist, Stockholms Universitet) som nog har förmågan att både hålla sig till fysikens och matematikens lagar samt att kunna resonera omkring dessa och semantiskt tydliggöra dem. Om pojkar utvecklar tekniska och analytiska sidor bäst tillsammans med män (och tvärtom för kvinnor) borde eleverna ges rätten att välja den för dem bäste läraren för sina kurser?

Nu är du på djupt vatten, Törestad. Om man uttrycker sånt här kvinnohat så haglar snart en svidande kritik om såväl uppsåt som person.

Jag är för strikt meritokrati, och där hör inte kvotering hemma. Även detta klassas som ett starkt kvinnohat, dessvärre, men med förkämpar som Billing och Ström så vågar jag påstå att sanningen i sinom tid ska segra, även inom detta inskränkta och unkna område!

Det är nog en mer framgångsrik metod att fästa fokus i lärarutbildningen på de här problemen och medvetandegöra de blivande kvinnliga lärarna om hur de ska kunna ge pojkarna den intellektuella stimulans de behöver. Att sedan göra uppföljningar i skolan om hur väl målen uppnås bör vara forskarnas sak. Att knyta den pedagogiska forskningen till skolans värld måste vara prioritet ett.

Som det är nu får den pedagogiska forskningen leva sitt eget liv utanför verkligheten. Ja inte den forskning du har genomfört genom åren, men den hör ju till undantagen. Men även den har det varit upp till den enskillde läraren att ta till sig. Det är inte alltid vi lärare är villiga att göra så och det måste respekteras. Finns det ingen möjlighet att förändra hur lärarna tillgodoser elevernas olika utbildningsbehov så kanske din väg med att främja de manliga lärarnas antal i den svenska skolan bör prövas. Det bör dock vara en sista utväg. Att disskutera problemen och föra upp dem i ljuset kan kanske åstadkomma underverk.

Jag tror ju inte att manliga och kvinnliga lärare egentligen vill missgynna någon grupp av elever, med några få undantag, utan det är nog omedvetna reaktioner som styr det hela. En bra början är om könet osynliggörs vid bedömning av skrivningar och att bedömmarna fördelas 50-50 mellan könen. För att detta ska bli möjligt bör man införa examination och en möjlighet att överklaga en bedömning. En liten avgift kan vara motiverad så att möjligheten inte missbrukas utan används just i de fallen då man tror att bedömningen är felaktigt gjord. På så sätt kan man komma undan problemet med de personliga relationernas påverkan på betygsättningen.

Verbaliteten däremot ska vi nog fortsätta uppmuntra och då extra mycket då det gäller pojkarna. Jag kan rekommendera filmen" The great debaters" med Denzel Washington i en huvudroll som förebild, och även kvinnor som Tanja Bergqvist, som på ett mycket verbalt sätt försöker påverka sakernas tillstånd i positiv riktning. Verbalitet är inte endast stort ordförråd utan också sättet på vilket man använder orden. Tankeförmågan helt enkelt. Det är skolans uppgift att utveckla den hos alla elever, även pojkarna.

Du har naturligtvis utmanat F-n själv i debatten, men det är iofs OK. Kivinnor borde vid det här laget vara kapabla att försvara sig själva.
Kvoteringar och annat otyg har faktisk inte gjort kvinnor bättre på något, det har bara skapat en illusion om det och det finns en hel del dumskallar som rider på det.

Självfallet håller jag med Dig till 100% och önskar Dig lycka till med reformarbetet. Det behöver Du...

Det är intressanta iakttagelser. Att feminismen är full av motsägelser var ju ingenting nytt. Stora delar av dagens feminism har utvecklats utan några större krav på logisk konsistens. Ett utmärkt exempel är ju motsägelsen att könet är irrelevant för personens förmåga så att vi därför måste kvotera in mer (överklass) kvinnor till top management. Alltså könet har betydelse.

Jag tror könet har betydelse och att det alltid kommer att ha det. Det är stora skillnader på hur män och kvinnor fungerar och detta upplever jag som välkänt inom den delen av industrin jag träffat på. Man har en uttalad vilja att få en jämnare könsbalans därför att man upplever att mixade grupper ger fler infallsvinklar och alltså ofta fördelar i utvecklingsprocessen. Tittar man på hur män och kvinnor i regel väljer att spendera sin tid finns stora skillnader. Den politiska bloggsfären domineras exempelvis av män medan den ytliga skvallersfären domineras av kvinnor. Jag tycker alltid det är lika intressant när jag träffar bekanta par tillsammans med min flickvän och hur samtalen ser ut. Jag hamnar ofta i diskussioner om världsekonomi, drogpolitik eller något annat i den stilen medan min flickvän diskuterar vem som är vän med vem och vem som har rätt att kalla sig vän med vem och liknande. Allt detta visar att det finns stora skillnader mellan könen.

Jag är av åsikten att skillnader berikar. Men exempelvis skolan är svår att hantera. Det är ofta en ensam lärare som ska ha en helklass och det kommer det finnas en generell grupp som premieras i varje klassrum. Men att könssegregera är inte heller en väg framåt för det betyder att det finns en grupp som inte följer normerna som alltid misskrediteras förutom en rad andra nackdelar som segregation alltid innebär. Jag vet inte hur man ska lösa det, men att förändra lärarutbildningen är absolut någonting som åtminstone kan förbättra situationen för misskrediterade och göra det mindre snett. Att få in fler män är också bra, men det ger störst genomslag först när man inför ämneslärare, vilket sker i högstadiet. Då får ju varje klass många lärare av olika kön och olika lektioner tar vara på olika elevers styrkor bättre eftersom det är olika lärare som planerar. Innan högstadiet ersätter man ju mest bara ett problem med ett annat om man ställer män istället för kvinnor i några klassrum. Istället för att anpassningen blir efter flickor blir den efter pojkar vilket missynnar en annan grupp. Statistiskt blir det ju mer jämlikt, men det är bara för att man hänger på en motvikt, inte för att man lyckas med att minska problemen. Men det är komplicerat att lösa, kanske är det ett paradigmskifte inom skolan som behövs som möjliggör ett annat sätt att fördela resurser. Men vad detta skiftet skulle innebära har jag ingen aning om.

Det är intressanta iakttagelser. Att feminismen är full av motsägelser var ju ingenting nytt. Stora delar av dagens feminism har utvecklats utan några större krav på logisk konsistens. Ett utmärkt exempel är ju motsägelsen att könet är irrelevant för personens förmåga så att vi därför måste kvotera in mer (överklass) kvinnor till top management. Alltså könet har betydelse.

Jag tror könet har betydelse och att det alltid kommer att ha det. Det är stora skillnader på hur män och kvinnor fungerar och detta upplever jag som välkänt inom den delen av industrin jag träffat på. Man har en uttalad vilja att få en jämnare könsbalans därför att man upplever att mixade grupper ger fler infallsvinklar och alltså ofta fördelar i utvecklingsprocessen. Tittar man på hur män och kvinnor i regel väljer att spendera sin tid finns stora skillnader. Den politiska bloggsfären domineras exempelvis av män medan den ytliga skvallersfären domineras av kvinnor. Jag tycker alltid det är lika intressant när jag träffar bekanta par tillsammans med min flickvän och hur samtalen ser ut. Jag hamnar ofta i diskussioner om världsekonomi, drogpolitik eller något annat i den stilen medan min flickvän diskuterar vem som är vän med vem och vem som har rätt att kalla sig vän med vem och liknande. Allt detta visar att det finns stora skillnader mellan könen.

Jag är av åsikten att skillnader berikar. Men exempelvis skolan är svår att hantera. Det är ofta en ensam lärare som ska ha en helklass och det kommer det finnas en generell grupp som premieras i varje klassrum. Men att könssegregera är inte heller en väg framåt för det betyder att det finns en grupp som inte följer normerna som alltid misskrediteras förutom en rad andra nackdelar som segregation alltid innebär. Jag vet inte hur man ska lösa det, men att förändra lärarutbildningen är absolut någonting som åtminstone kan förbättra situationen för misskrediterade och göra det mindre snett. Att få in fler män är också bra, men det ger störst genomslag först när man inför ämneslärare, vilket sker i högstadiet. Då får ju varje klass många lärare av olika kön och olika lektioner tar vara på olika elevers styrkor bättre eftersom det är olika lärare som planerar. Innan högstadiet ersätter man ju mest bara ett problem med ett annat om man ställer män istället för kvinnor i några klassrum. Istället för att anpassningen blir efter flickor blir den efter pojkar vilket missynnar en annan grupp. Statistiskt blir det ju mer jämlikt, men det är bara för att man hänger på en motvikt, inte för att man lyckas med att minska problemen. Men det är komplicerat att lösa, kanske är det ett paradigmskifte inom skolan som behövs som möjliggör ett annat sätt att fördela resurser. Men vad detta skiftet skulle innebära har jag ingen aning om.

Är kvinnor bättre på sociala relationer? Jag tycker inte det. De kvinnor jag haft att göra med har oftare konflikter med varandra än män. De samarbetar bara med sådana de "gillar" och är skvallriga och långsinta.

Så det så.

Jag blir så ledsen när jag läser din kommentar, Viktor. Däremot blev jag glad när jag läste Yoko Onos insiktsfulla slutord: http://www.svd.se/kultur/yoko-ono-79-tweets-nyttiga-for-hjarnan_7251151.svd En av de mest kvinnoprofilerade kvinnor världen skådat, nu 79år men som ger uttryck för vad som ömsesidigt behövs, mötet över könen.
Jag, då verksam som rekryteringsansvarig på högindustrialiserat tillverkningsföretag, gav starkt uttryck för frustrationen när dåvarande jämställdhetsministern, Carin Andersson, frågade min chef om vi var intresserad av ett jämställdhetsprojekt. Ca 1.000 kvinnor och 2.500 män på företaget och vi hade könsstrukturella problem, samtidigt som vi behövde den kvinnliga rekryteringsbasen. Carin Andersson svarade min chef: "Ja, jag är medveten om den problembild som beskrivs, därav mitt intresse av ett projekt hos Er." Projektet utbildade "till" Gymnasieingejörer med kvinnlig lärare. Dom stationspraktiserade på de mest tekniskt avancerade arbetsplatserna med resultat, fullt ansvar. Summering efter ca 1 års utbildning. Kvinnor, ca 20st, med vida överlägsen kvalifikationsbas, de flesta män på företaget. Det intressanta hände dock efter projektavslut. Det projektet ej nådde fram till, var en kvinnlig, till skillnad mot manlig, dimension som, för mej fortfarande är outgrundlig.
De kvinnliga egenskaperna, parat med de manliga egenskaperna, är oslagbara. 1 + 1 blir fyra. 1 skillt från 1 blir 0,5.
Men då måste man, tvärs över vetenskapsområdena, söka innehållet i respektive könsegenskaper. När så sker, det måste ske, måste man börja att fastställa grunden, regler för den vetenskapliga metoden, annars är de tunga, etablerade vetenskaperna, biologisk, medicinsk, psykiatrisk, sociologisk vetenskap slagna på förhand, då nyare vetenskapsområden nöjer sig med cirkelbevis och marknadsföring för att nå den kritiska massan av allmän acceptans. Vetenskapsområdena samlas i "St. Peterskyrkans" våning och släpps inte ut förrän man är överens om regler för vetenskaplig metodik. Då först får man låta den vita röken markera, att nu är vi överens om de vetenskapliga reglerna. Folket jublar och känner tillit till de efterlängtade rön som kommer att publiceras ;-)

Om vi skalar bort alla retoriska övertoner från en känslig fråga återstår det faktum att Jan Björklund gav HSV i uppdrag att se över frågan. Detta resulterade i den underskattade utredningen "Man ska bli lärare".
http://www.hsv.se/download/18.7b18d0f311f4a3995d57ffe3919/0907R.pdf

Just nu har Skolverket i uppdrag från jämställdhetsminister Sabuni att presentera förslag som ska minska könsobalansen i förskolan.

Det finns en grupp lärarutbildare som försöker bevaka frågan.

http://mantillforskolan.wordpress.com/

Jag är ganska skeptisk till hjärnforskningen och biologiska könsskillnader - men betonar gärna att pojkar och flickor kommer till skolan med olika erfarenheter. Detta ställer pedagogerna inför vissa utmaningar.

Mats, dina slutord är intressanta. "-men betonar gärna att pojkar och flickor kommer till skolan med olika erfarenheter. " Väcks inte din nyfikenhet? Varför olika efarenheter? Detta trots att man passerat genom Dagis med en uttalad genusstyrning. Skall man då lämna någonting oprövat och exkluderat i sin nyfikenhet? Länken till det biologiska finns i vårt DNA. Vi är så nära våra släktingar som tänkas kan. I vårt DNA finns mycket förprogrammerat. Varför då ej heller skillnad manligt-kvinnligt? xx, xy? Varför skall man lämna något vetenskapsområde exkluderat när det kan finnas relevanta uppslagsändar? Om din skepticism är riktig, vilket är en vetenskaplig hållning, ja då har den vetenskapligt prövats, enligt regeln om Falsifierbarhet. Därav också behovet av strikt vetenskaplig metodik, godkänd av de deltagande vetenskapsområdena.

#10
Jag är angelägen om att inte fastna i det nedkörda spåret arv/miljö och hyser en naiv förhoppning om att det skulle vara möjligt att undvika dikeskörningar genom att i stället fokusera på erfarenheter.

De flesta av oss är nog ganska medvetna om att livet handlar om en kombination av många faktorer och jag har inget nytt att tillföra i den diskussionen. Samtidigt tycker jag att det är synd att de som arbetar för att öka andelen män i skolan ska kunna viftas bort som "biologister" eller "essentialister".

Vi borde kunna ta ett steg vidare nu.

Vänta vad skrev du?
" Detta trots att man passerat genom Dagis med en uttalad genusstyrning. "

Menar du att förskolan på allvar ifrågasätter könsmönster? Det tror inte jag.

http://tystatankar.com/2012/08/13/nyanser-och-konsskillnader/

Medges att det är ett steg tillbaka. Kanske det svåraste som finns för en vetenskapskvinna/man när det som etablerats har vunnit massans accept, trots återvändsgränd. Att erkänna saknad av bärighet. Ett steg tillbaka till det vägskäl där fel väg valdes. Yoko Ono öppnade sig själv för detta, med ålderns rätt, insikt och med moget konstaterande. Din artikel, Mats. "Den som vill diskutera könsskillnader i skolans värld får vara beredd på att ta en del kritik." Varför skall det vara så? Varför krävs inrättning i ledet, trots att man känner intuitivt fel och kanske har vetenskaplig bärighet? Jag tror denna din refererade artikeln ger svaret: "Jag tänker att det är enklare och mindre laddat att tala om skillnader i erfarenheter. " Varför göra det enkelt för sig? Varför inte våga ta stryk?....när det kan finnas avgörande ledtrådar och kunskapsuppbyggnad i väsentliga vetenskaper som nu måste hålla tyst. För att Mainstream så kräver och ett personligt, alltför högt pris?

#7 Kurt Myrhagen, skriver: "Är kvinnor bättre på sociala relationer? Jag tycker inte det. De kvinnor jag haft att göra med har oftare konflikter med varandra än män. De samarbetar bara med sådana de "gillar" och är skvallriga och långsinta."
Ja, det är just det man menar med att kvinnor är bättre på sociala relationer. De är mer inriktade på intrigerande och att skapa ett komplex av konflikter med komplexa koder för hur man hugger någon i ryggen.
På samma sätt är det ju ingen som tror att det där med verbal innebär användning av språket till logiska och förnuftiga resonemang. Nej, det handlar om förmågan att pladdra och använda olika jargonger utan att egentligen förstå dem. Det handlar om att missbruka språket till sin egen fördel.
Den perfekta kombinationen av dessa 'förmågor' hittar vi inom feminism och särskilt genus'vetenskapen'. Där är det aldrig frågan om minsta uns av förnuft, och givetvis bedrivs hela verksamheten så gott som uteslutande av kvinnor, som gärna sysslar med en fullständigt vettlös postmodernistisk jargong.
Givetvis handlar det här om kvinnor med en viss läggning. Det finns gott om kvinnor som är både förnuftiga och som inte ägnar livet åt meningslöst relationstrams och intrigerande.

I så fall bryter de mot läroplanen:
“Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”

En lämpligare skrivning hade väl varit “respektera individen, genom att bejaka och uppmuntra alla roller och mångfald”?

Det bruka heta "ge ditt barn hundra möjligheter i stället för en". Det gör man tydligen bäst genom att plocka bort, och nedvärdera vissa valmöjligheter...

#11
Vänta vad skrev du?
"Detta trots att man passerat genom Dagis med en uttalad genusstyrning. "
Menar du att förskolan på allvar ifrågasätter könsmönster? Det tror inte jag.

I så fall bryter de mot läroplanen:
“Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller”

En lämpligare skrivning hade väl varit “respektera individen, genom att bejaka och uppmuntra alla roller och mångfald”?

Det bruka heta "ge ditt barn hundra möjligheter i stället för en". Det gör man tydligen bäst genom att plocka bort, och nedvärdera vissa valmöjligheter...

#12 Per
Jag tror nog inte att konflikträdsla är ett dominerande drag i min personlighet och berömmer mig om att ha tagit en del strider genom åren.
http://www.newsmill.se/user/matsolsson/artiklar
eller på bloggen:
http://tystatankar.com/category/genus/

Mer allvarligt är det att Newsmill har blivit en plats som genusvetare och feminister undviker att debattera på. Tonen är för hård och många återkommande namn driver sina teser på ett sätt som omöjliggör meningsutbyte.

Jag menar att det är en pyrrusseger och plågas ofta av de ensidiga antifeministiska kommentarerna. Det måste finnas några sprickor i muren.

#15 Noger
Just det menar jag. Genom att pedagogkåren representerar begränsade erfarenheter blir talet om att motarbeta traditionella könsroller självmotsägande. Förskolan och skolan är alltför homogen och barnen har inga alternativa mönster att ta ställning till. Därför blir också kritiken av maskuliniteten ofta moraliserande och oförstående.

Idag förstärker förskolan könsrollerna - genussatsningarna bedrivs utifrån kompensatoriska ansatser och är dömda att misslyckas.

Jag har försökt beskriva vad män skulle kunna tillföra i förskolan i den här artikeln
http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2012/05/01/vilken-ko...

Behövlig artikel! Jag menar att kursinnehållet i skolan saknar verklighetsanknytning. Pojkar är mer pragmatiska och kräver därför mer fysiska bevis på handlingars konsekvenser. Handling medför konsekvenser vilket pojkar sannolikt mer uppfattar med sina sinnen än flickor. Det är korrelationen mellan dessa observationer mellan språket som saknas, eller med andra ord, det saknas en förbindelselänk mellan språket och observationerna. Detta är ju den vetenskapliga grunden. Att observera, att bilda hypoteser, att pröva och söka bevis, hela denna process behöver ord, men om det på grundskolenivån saknas ord för att beskriva processen, då falnar lågan hos pojkarna. Skolan är full av meningslösheter som inte har någon förankring i observationerna, vilket bara leder till meningslös minneskunskap som lätt glöms bort. Verbalisering av observationerna och handlingars konsekvenser, ger ett sammanhang som lättare koms ihåg. Därför behöver barns undervisning i grunden och för att pojkars undersökande natur skall stimuleras, göras om. I en konkurrensutsatt värld har vi inte råd med skolans feministiska experiment.

Det var väldigt vilket liv det blev!

När sned könsfördelning diskuteras och män dominerar en verksamhet så brukar det heta att kvinnor kan tillföra speciella erfarenheter och perspektiv. Min rubrik kan vara provocerande men är icke desto mindre sann. Om vi är för mångfald och för ett förebildstänkande så måste antalet manliga lärare öka och följaktligen antalet kvinnliga lärare minska.

Vari ligger den farliga och hemska laddningen? Kanske en rädsla för att stöta sig med företrädarna för det politiskt korrekta?

Jag har inte nämnt några biologiska skillnader i min artikel. Ändå tas det för givet att jag tar sådana faktorer i beräkningen när jag talar om verbalitet och relationalitet. Dessa förmågor kan ju lika gärna vara frukten av erfarenheter!

Följande mening i mitt inlägg #18 har redigerats: Det är korrelationen mellan dessa observationer och språket som saknas, eller med andra ord, det saknas en förbindelselänk mellan språket och observationerna.

#16 Mats
Vi delar säkert erfarenheten att den goda konflikten är det som för framåt. Det som bibringar erfarenheten och insikten, Aha! Att bryta mitt eget dogmatiska tänk, där länkarna spretar, med hjälp av den energi som finns i den pragmatiskt fotade, den goda konflikten. Om man står stark på sin plattform, inga problem att ge sig in i matchen...och man står stark om man har en stark och transparent vetenskaplig metodologi/argumentation att falla tillbaka på.
Om detta saknas, saknas också grunden för det vetenskapliga. Man dogmatiskt tycker och får bärigheten i det som man lyckats baxa upp till nivå, kritisk massa av accept=god marknadsföring.

Norge tog konsekvenserna av metodologisk bristfällighet: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hur-gar-det-for-norge-utan-genusvet...

I övrigt, varje individ föds med sin unika excellens. Varje lärare får detta att förvalta och att katalysera fram. Varje lärare som lyckas med detta, lyckas med hjälp av sin unika virtuositet i sitt samhällsuppdrag. Hur locka fram lärarens virtuositet? Dom lärare vi minns från vår skolgång.

#19 Bertil
Förlåt - du nämner inte hjärnforskning. My mistake. Förmågor kan uppstå många sätt.

#20 Per
Du ställer bra frågor. Jag är inte säker på sambandet mellan virtuositet och metodologisk transparens.

#22 Mats. Tack! :-) i all min nyfikenhet.
Jag borde ha skrivit "Från det ena till det andra, varje individ.....osv." Mitt extraknäck som vuxenlärare är nog det roligaste jobb jag haft. Känslan när man hittat kunskapsöppningen i någon som ex.vis levt sitt liv med dyslektiskt trauma är svårt att beskriva men så belönande. En ömsesidig lyckokänsla. Hur man hittar kunsskapsöppningarna kan jag dock ej beskriva, därav min fråga om virtuositet.
Vidare, metodologisk transparens:
Man kan hävda sin kunskapsbas, att man har rätt.
Om man då tvingas redovisa vilken vetenskaplig metodik man hävdar sin ståndpunkt utifrån, kan utomstående kategorisera och bedöma vederhäftigheten av det påstådda. Man kan hänföra till något av följande 6 "vetenskaps"fack. Endast ett av nedanstående fack är nöjaktigt ur strikt vetenskaplig kravställan = vetenskap.
Vidskepelse, Pseudovetenskap, Marginalvetenskap, Proto-vetenskap och (Mainstream）vetenskap). Se Wikipedia
Alla har sitt berättigande i beredande av vetenskaplig fastställelse eftersom de är hypotesskapande men kan teoribildas först när hypotesen är prövad enligt strikt vetenskaplig och tydlig/
transparent metodik. Om man ger sig hän åt fullskaleexperiment, innan experiment/ utvärdering styrkt den bärande "teorin", riskeras ett Neurosedyn-upprepande, typ. Dvs. något som skapar något irreparabelt. Därav så strikt medicinsk metodologi. Man söker experimentellt riskerna med det framtagna utifrån teorin om förväntad uppnåelse och man väger detta mot vad som skall uppnås. Man är metodologiskt transparent. Man vet vad som händer när man släpper loss. Det är kanske denna diskussion man fört i Norge?

#23
Jo, jag känner igen de här argumenten och delar helt din övertygelse om nödvändigheten av metodologisk klarhet.

Samtidigt tänker jag att det tycks vara lite väl enkelt och att många naturvetare är en aning överentusiastiska inför sin evidensbaserade vetenskapsfilosofi. Ibland slår det över i en tröttsam positivism som försvårar dialogen med andra discipliner som försöker beskriva tillvarons mer svårfångade dimensioner. Resultatet blir att dialogen upphör. Genusvetenskapen förskansar sig inom akademin och antifeminismen regerar på Newsmill.

#23
Jag har den sociologiska metodologin i min ryggmärg och förstår din synpunkt om naturvetarens. Jag spetsade till det med medicinsk metodologi av 2 skäl. 1. Man bör sträva dithän. 2. Man måste ge vetenskapsområdena fair chans att ta en match med varandra och en viktig utgångspunkt är metodfrågor. Exempelvis Spelvetenskap conta neurovetenskap/hjärnforskning. Nu lite svepande, när Spelvetenskapen contras av larmrapporter, kan detta avfärdas med brister i forskningsmetodik. Det är bara att friska på då larmrapporter i och för sig finns men ofullständiga rent metodologiskt ur spelvetenskapens synvinkel. När neurovetenskap/hjärnforskning contras av larmrapporter, måste man slå stopp innan man går vidare och metodiken måste förfinas för att eliminera det som framkommit i riskscenaria. Om man då möts i argumentation om faran i dataspelandet, drar Neurovetenskapen det kortaste strået eftersom man är underkastad en mycket mer rigorös vetenskaplig prövning i sin argumentation då innehållet i larmrapporterna räcker intill dess vidare forskning gett annat vid handen. Argument som inte biter på Spelvetenskaparen av metodologiska skäl då utgångspunkten är den motsatta.
Förövrigt pedagogik, sociologi, genusvetenskap, ekonomi, statskunskap, eller vad du vill, blir tydliga mot varandra genom att vara tydliga i hur man bygger upp sin teoribildning. Är det åt vidskepelse/religionshållet eller är det åt det vetenskapliga hållet såsom exvis biologi, psykiatri och medicin?

Tack - jag uppskattar din sammanfattning. Det finns ingen anledning att polarisera de här världarna ytterligare.

Min eventuella poäng är att jag menar att en del av kritiken mot genusvetenskapen har varit onödigt dryg i tonen genom att ständigt återkomma till talet om ovetenskaplighet. Men i princip håller jag helt med dig.

Hej Mats

Jag uppskattar Din vilja att inte möta konflikt med konflikt. Man dilemmat är att de sk extremfemisterna, eller vad vi nu skall kalla dem, använder en ännu mindre evidensbaserad argumentationsmetod än lärare i övrigt.

Vi vet ju sedan tidigare att den svenska skolundervisningen har saknat evidensbaserad grund av pedagogiska metoder och seglat lite på känn. När sedan denna på känn-navigering förses med genusmässiga förtecken, som helt saknar relevans, så blir reaktionerna på Newsmill självfallet minst sagt beska.

Jag förstår till fullo att det som kan tyckas i en hjärna vara solklart, i en annan hjärna inte alls är tilltalande. Därför behövs evidensbaserad styrning av pedagogiken, så att alla blivande lärare inte behöver tolka saker själv, utan att vissa saker är rekommenderade riktmärken. Hur dessa riktmärken skall se ut, får lärarna själva komma överens om. Först i andra hand statliga politiska institutioner. Men någon form av rikskoncensus måste råda.
I min bok skall det inte behöva vara skillnad på att gå i skola i Fjollträsk eller Kiruna. Ju längre bort i obygden, desto mer betalt. En kyrkoherde i Sveg har 54 000 i mån. Det är knappast troligt att man kommer upp i den summan i Fjollträsk.

#27
Längtan efter evidensbaserade metoder är inget nytt inom pedagogiken. Ibland går det snett. När Björklund skulle göra krafttag mot mobbningen fick Skolverket i uppdrag att ta fram vilka metoder som var evidensbaseade. Därefter gick stöd ut till de sommanväbde någon av dessa metoder. Det fick ett snöpligt slut när utvärderingarna visade att några av dessa metoder faktiskt var kontraproduktiva och motverkade det lokala arbetet som byggde på beprövad erfarenhet.

På samma sätt är det många som drömmer om att forska fram "den bästa metoden" när det gäller till exempel läsning. Rutinerade lärare vet att variationen bland barn är stor.

För att trots allt hitta något att tro på dominerar idag metastudier om framgångsfaktorer
http://www.skl.se/press/pressmeddelanden/pressmeddelanden-2011/lararens-...

#28
Vem har föreslagit att vi ska "kvotera in inkompetenta män"?

Däremot bör vi analysera varför rekryteringsarbetet misslyckas. Vilka är det teoretiska antagandena som gör det komplicerat för män att finna sig till rätta i skolans och förskolans värld. Jag menar att det finns en tendens till dubbelbestraffning - de förväntas å ena sidan vara jättemanliga samtidigt som de inte får representera den traditionella maskuliniteten.

Jfr gärna med Norge som hari fyrdubblat andelen män i förskolan på 15 år. Sverige ligger kvar på samma usla fyra procent sedan 70-talet.

Ett sätt att locka män till lärarutbildningen skulle kunna vara att göra den mer vetenskaplig. Lärare ska dock göra elever till kritiskt tänkande människor. Utan ett sant vetenskapligt förhållningssätt är detta nästan omöjligt. Vi fårdå lärare som bara pratar om kritiskt tänkande men samtidigt tror på horoskp och tittar på sjuans spökprogram med nöje och intresse.

#28
Jag är inte säker på varför män skulle vara särskilt atteaherade av vetenskapligt tänkande. Jag minns inte att Broady belägger den tesen i Man ska bli lärare.

Vilka är det som sökt sig till de vårdande och undervisande yrkena? Jo, mest kvinnor. Vilka är det som sökt sig till de mest tekniska och vetenskapliga yrkena? Jo, mest män. Detta speglar verkligheten och den kanske anses felaktig men dock......

För att belägga visa teser räcker det med att titta på statistiken.

#33

Menar du att vårdande och undervisande yrken Inte kan (bör) KKha en vetenskaplig bas?

Vi borde väl ha en öppnare syn på vetenskap än så.

#28
" Pojkars betyg beror på att de har svårare att koncentrera sig och därmed drabbas värst av nedskärningar."

Det är den typen av nästan gulliga kommentarer som ytterligare förstärker behovet av manliga lärare intresserade av logik och kausalitet.
Kan man tänka ett bara steg längre:

"Vad är det evolutionära "syftet" / orsaken till att pojkar är något mer otåliga och har en aning svårare att koncentrera sig (inordna sig) ?

När man funnit svaret på detta så är det bara att "bygga om" skolan och självklart se till att det blir 50/50 % manliga /kvinnliga lärare samt att man med verkliga prov forskar om man skall medge både pojk-, flick- och blandskolor med olika inriktningar.

#34
En öppnare syn på vetenskap?
De vårdande yrkenas vetenskapliga bas är näst intill obefintlig. Jag har själv sett det med egna ögon.

Mats

Nu låter det nästan som om Du tycker att evidensbaserad undervisning och pedagogik inte finns...?

Kan orsaken vara, att så många tycker som Du och att intresset för evidensbaserad undervisning inte finns...?

Det är ungefär som med Psykologi.
Bara för att man inte behärskar ämnet, så hittar man på metoder eller förnekar bra metoders existens. Jag uppfattar Dig som lite velig i frågan...?
Säkert mitt fel.
Men ett tydliggörande skulle vara bra att höra.

#37 Kristian
Velig är nog en bra beskrivning. Vetenskapen lanseras ibland ut som lösningen på skolans problem och många tycks tro att det en dag ska stå en liten man i vit rock som talar om vilket som egentligen är den bästa metoden att undervisa - jag delar alltså inte den optimismen.

Samtidigt är det nödvändigt att sträva efter metodologisk klarhet (som Per så väl förklarar). Vidskepelse hör inte hemma i skolan. Men en del processer får vi nog finna oss i att beskriva på ett intuitivt plan.

#36 Bertil
Menar du att det inte är möjligt att bedriva forskning inom de här områdena? Eller är det personerna och traditionen som ligger bakom ditt nedlåtande omdöme?

#36 Anders
Jo - den typen av nedlåtande syn på pojkarna handlar ofta om en tro på att det skulle finnas ett könsneutralt innehåll som mogna barn bör intressera sig för. De som inte lyckas uppbåda tillräcklig koncentration skuldbeläggs och sjukförklaras.

Evolutionen tar sig märkliga vägar!

När man börjar tala om intuition utan att definiera vad det är så är man ute och seglar på djupa vatten.

Inom de vårdande yrkena kan man naturligtvis utöva vetenskap men man är inte intresserad av det. Ungefär som inom lärarutbildningen.

Sanning kan ibland betecknas som nedlåtande - om den inte passar de egna syftena.

@Tyst kunskap är kanske kontroversiellt - men de flesta menar nog att det är ett nödvändigt kunskapsfält. Även om det är svårt att definiera.

http://www.ne.se/lang/tyst-kunskap

Visst går det att definiera intuition (tyst kunskap) på ett någorlunda vetenskapligt sätt. Men för att förstå den definitionen bör man ha läst
ordentligt med kognitiv psykologi, speciellt då om automatisk resp. kontrollerad bearbetning av information.

Det finns ett mycket enkelt sätt att höja andelen män inom läraryrket : Höj lönen så kommer män att tävla sig in på lärarutbildningen, omvänt sänk den ytterligare och fler kvinnor hamnar där.
Att barns värld är könssegregerad ända upp i gymnasiet är givetvis ( tillsammans med flata regler)en av anledningarna till att stök inte stävjs.

För att få fler män inom utbildningen krävs högre löner. För man konkurrerar om de män som väljer teknikinriktad utbildning på tekniska högskolor. Och dessa högpresterande studenter väljer inte skolvärlden när de blir färdiga. Nej, de är på väg mot bra betalda jobb och större utmaningar.

Mats

Jag förstår att Du tycker som Du gör. Jag tror inte heller på en herre i vit rock. Men hjärnan är dock bara en lite komplicerad maskin. Det bör alltså finnas optimala metoder. Precis som i fiske eller andra yrken. Men någonstans har man inte riktigt accepterat att hjärnan är en lite mer sofistikerad tankemuskel. Man vill tydligen gärna att den skall vara lite hemlighetsfull. Det är den inte. den är bara en utvecklad amöba. Deterministisk till tusen.

Jag tror att de flesta lärare skulle ha nytta av att läsa Peter Gärdenfors "lusten att förstå".

Han är kognitionsforskare och betonar motivationens betydelse.

Mats

Du ser. Visst finns det handfasta råd. Motivation är säkert den viktigaste. "Learning by Doing" är kanske också något att fästa sig vid. Omedelbara belöningar är inte oävet. Praktisk koppling, kanske intressant. Tävlingsinslag. Läsförmåga. Problemlösning.
Endast himlen är min gräns. Naturligtvis en blandning med långa kontrollerade pprovserier...
Vad har vi idag?
Ingen tävling, inga betyg, inga incitament(alla går ut ändå) ingen praktisk laboration, belöningar onödiga, motivationen noll. Kanske är det i alla fall något som saknas...eller...?

Kristian

Du har rätt! Något saknas och detta något kan inte återfinnas utanför skolan utan mitt i den. Våra lärare måste bli duktigare på åtminstone fyra ting: engagemeng, ämneskunskaper, kunskap i metodologiskt tänkande och socialpsykologiska insikter.

Dessa ting och jämn könsfördelning ger en bättre skola för alla!

#30 Mats Olsson, 2012-08-14, 05:31

Norge är ett kvoteringsland utan dess like. Företag som inte har 40% kvinnor i styrelsen tvingas lägga ner verksamheten. Så Sverige har fortfarande ännu inte värst statsfeminism. Lägg bara ner era rekryteringsarbeten, eller "jämställdhetsarbeten". Män är inte lika kompetenta som kvinnor.

#35 Anders B Westin, 2012-08-14, 09:29

50/50-fördelning?! Är du likhetsfeminist eller?

#32 Mats Olsson, 2012-08-14, 07:43

Var har jag påstått att män skulle vara "särskilt attraherade av vetenskapligt tänkande"?

#24 Mats Olsson

Är det supersträngteori du syftar på med tillvarons mer svårfångade dimensioner, eller är det ett uttryck för att det inte är så noga med den vetenskapliga metodiken, utan det går lika bra med lite allmänt tyckande eller magkänsla då det gäller vetenskapliga förklaringar? Positivism, har det inte med samhällsvetenskap att göra? Bo Rothstein tar upp den här forskningen i en artikel i DN i dag. Läs den.

#49
Nej det är inte strängteori jag syftar på.

Vi kan reduceraundervisning till ett antal framgångsfaktorer, men det som händer i mötet mellan lärare och klass är ändå svårt att förstå med traditionella metoder. Komplexiteten kan upplevas som övermäktig.

Detta faktum hindrar oss inte från att försöka.

#48
Jag tror inte vi har en gemensam förståelse av "kompetens".

#48
Förlåt - min kommentar #32 var riktad till Bertil #31