Publicerad: 2012-08-14 13:08, Uppdaterad: 2012-08-23 06:08
Rättsanalytiker: Vittnespsykologen Sven Åke Christiansson från Quick-fallet är sprungen ur den grupp som importerat de psykologiska teorier som skapat en rättsosäkerhetspandemi i Sverige.
Rättsanalytiker.
När jag lade ifrån mig Hannes Råstams utmärkta bok, 'Fallet Thomas Quick', klickade jag fram 'meddelanden' på Facebook för att läsa de meddelanden jag utväxlade med Hannes innan han fick den cancerdiagnos som föregick hans allt för tidiga död. Meddelandeboxen var tom, kanske tömde Hannes den innan han lämnade oss, kanske tar Facebook bort meddelanden efter 1 år, inget finns kvar.
Jag minns dock mycket väl vad jag frågade honom. En källa berättade för mig om några brev Thomas Quick, aka Sture Bergwall, gett Hannes Råstam. Breven skickades av en känd fd kriminalpolis till Quick i syfte att uppmuntra honom att erkänna de brott han kom att erkänna, och i vissa fall dömas för.
Det säger sig själv varför jag är intresserad av dem. Varför skriver en fd polis brev till Quick för att uppmuntra honom att erkänna brott han inte begått? I detta fall en fd polis som ofta dyker upp i mål, i hela landet, och försöker baxa dem till åtal och dom, utan att ha någon som helst anknytning till fallen. Förutom då att hon är en del av ett nätverk av individer som de senaste 20-30 åren sett incest, pedofiler och ritualmördare i varenda buske i riket.
Det förhåller sig tyvärr så olyckligt att vi i Sverige har ett antal professorer, poliser, advokater, politiker, journalister, psykologer, läkare och allmänhet som lider av politiskreligiösa vanföreställningar. Det yttrar sig i den sektlikande polisverksamhet, Cirkus Quick, som Hannes Råstam beskriver i sin bok. En verksamhet som helt saknar objektivitet, och bara handlar om projiceringar och att grupperingar och nätverk försöker flytta Sveriges rättstillämpning till ett tillstånd som påminner mer om hur man i Sovjet tillämpade psykologi för att sätta meningsmotståndare på mentalsjukhus, än om den rättsstat gemene man vill se i Sverige.
Inte bara det. Sverige är ett litet land med en liten elit. Det återspeglar sig på sidan 36 i boken, där Hannes skriver: 'En uppburen skribent, Kerstin Vinterhed, på Dagens Nyheter, beskrev uppväxthemmet (Quicks) som "alldeles tyst och slutet mot omvärlden". Det framkommer att Kerstin Vinterhed besökt Quick för att intervjua honom på Säter. Hannes Råstam tar upp det som exempel på medias påverkan på fallet.
Det Hannes missade är vem Kerstin Vinterhed på DN är. Kerstin Vinterhed är syster till Claes Borgström, Thomas Quicks försvarsadvokat. Den ene, Kerstin, uppburen skribent på DN, den andre, Claes, försvarsadvokat med goda politiska kontakter. Som båda, i olika former, arbetar med Quickfallet, och är syskon.
Det är sådant som får så många rättsärenden att se så märkliga ut i Sverige. Och det är när den granskande makten i form av DN:s reporter är släkt med försvarsadvokaten och denne har en familjebakgrund som skapar hans politiska preferenser som leder till inblandning i den politiska makten som det blir så knepigt med objektiviteten. Projiceringar, familjeband, politiska och religiösa föreställningar och åsikter tar över rättssäkerhet, sans och vett, helt enkelt.
Thomas Quick är dömd av 6 domstolar med i runda slängar 6 juristdomare och gissningsvis 18 lekmannadomare för mord han inte begått. Kostnaden för samhället beräknas av Leif GW Persson till ca 200 miljoner kronor.
Under 10 år var TQ ständigt hög på narkotika. Under dessa år vallades han av Cirkus Quicks psykologer, poliser, åklagare och sakkunniga experter på mängder av brottsplaster. Han flögs vid minst ett tillfälle i ett privathyrt jetplan till Gällivare för vallning. Trots att han ljög och fabricerade alla uppgifter om våld och perversioner valde Cirkus Quick att tro på honom. Inte nog med det, trots att mängder av kunniga individer i Sverige, Leif GW Persson, Jan Guillou, poliser, journalister, mordoffrens föräldrar och många andra de senaste 15-20 åren protesterat, så har ingen inom rättsväsendet velat göra om och göra rätt. Inte förrän nu, fyra år efter Hannes Råstams reportage för Dokument Inifrån.
Vad är då 'root cause' i fallet Quick?
Jag vill hävda att detta inte är ett rättsövergrepp utöver det vanliga. Detta är möjligen ett helt normalt rättsövergrepp, av den typen som inträffar varje vecka i Sverige i lite olika former. Visserligen är det svenskt rekord i antal felaktiga domar mot en enda enskild individ. Men det förklaras enkelt med något jag ser i andra rättsfall, det är nämligen inte alls ovanligt att svenska domstolar väljer att döma på tidigare domar, utan att objektivt pröva varje enskilt mål. Det i sin tur kommer sig av att domstolspersonalen är konform och lojal med sina kollegor. Det vet mycket väl att en dom som avviker från andra domares slutsatser kan komma att kosta dem karriären den dag den andra domaren eventuellt hamnar ovanför dem i karriärsstegen. Samma lojalitet finns också mot det politiska systemet. Det är inte bara nämndemän som är politiskt tillsatta. Det är rådmännen och lagmännen också. De utses nämligen av regeringen.
Att Quickaffären inte är ett rättsövergrepp utöver det vanliga beror också på det Hannes Råstam tar upp i sin bok: att poliser, som Seppo Penttinen, låter bli att ta med bevis som talar till den åtalades fördel händer ofta, att bevis slängs och bränns upp av åklagare är inte ovanligt, att vittnespsykologer ljuger ihop falsk vetenskap och får människor oskyldigt dömda har förekommit i mängder av fall i 30 år och inträffar ett antal gånger varje år, att läkare skriver falska läkarutlåtanden händer också varje år, att vittnen är helt irrelevanta, ljuger och ändå tas på allvar händer också altt som oftast i svenska domstolar. Inget av det Hannes Råstam beskriver är nytt. Det sker ofta, framför allt i mål om sexuella övergrepp, våldtäkt, mord, dråp och i vårdnadstvister.
En av de personer som återkommer hela tiden i Hannes Råstams bok är Sven Åke Christiansson, vittnespsykologen som arbetade med Birgitta Ståhle (vars man f ö arbetade som polischef) för att få Thomas Quick att erkänna så många vidrigheter som möjligt. De som arbetar med rättssäkerhets-frågor vet vad SÅC ställt till med i många mål. Han är sprungen ur en grupp knutna till Margit Norell, den person som importerat de psykologiska teorier som skapat en rättsosäkerhetspandemi i Sverige.
Låt mig citera Rigmor Robert och Marianne Ahrne från deras webplats om Da Costafallet:
'1900-talet var gnostikerpsykologernas århundrade. Varken Freud, Jung, Reich, Ferenczi, Klein, Horney, Bettelheim, Laing, Janov eller Margit Norell hade täckning i verklighet för allt i sina respektive teorier. I fallbeskrivningar gav psykoterapeuter sig själva rätt att ändra, försköna, förfärliga. Terapeuten hade tolkningsföreträde. Ändamålet helgade medlen. Patientsäkerhet tänkte få på då.
Margit Norell är okänd för allmänheten. Men det borde hon inte vara. För inom den svenska bortträngda-minnen-rörelsen var denna ampra dam en guru. Hon var född 1914 och levde till 2005. Sex av hennes lärjungar skrev 1999 en antologi, Ett rum att leva i. Om djupgående psykoterapeutiska processer och objektrelationsteori (Carlsson Bokförlag). Margit Norell har inte publicerat mycket men i den boken skriver hon ett kort förord. Samtliga skribenter bugar för henne som sin gemensamma handledare. Handledarkulturen inom psykoterapin är för övrigt ett socialt fenomen bortom insyn. En het potatis som borde granskas och problematiseras.
Margit Norell, född Quensel, var psykoanalytiker men också en rebell. På 1960-talet bröt hon sig ur den psykoanalytiska föreningen. Hon tog initiativ till en ny förening för ”holistisk” psykoanalys. Sedemera bröt hon upp även från den. Margit Norells aversion mot freudianer verkar ha fortplantats till hennes lärjungar. De skriver: ”Medan Freud står för en konserverande och desillusionerad människosyn och samhällssyn kan objektrelationsteori vara ett alternativ för den som söker en annan djupgående förståelse.” Boken igenom upprepas detta tal om ”djup” och ”djupgående”. Idag ligger Margit Norells och Birgitta Ståhles outgivna bokmanus om ”seriemördaren” Thomas Quick på åklagarnas skrivbord. Thomas Quick finns inte mer. Sture Bergwall har blivit sig själv igen. Hans första resning är beviljad och ytterligare sju morddomar väntar på att rivas upp. Några skrattar andra vill gråta :´´( över hur det blev.
I nätverket runt den karismatiska Margit Norell ingick Birgitta Ståhle, Cajsa Lindholm, Gillan Liljeström, Kerstin Turstedt, Tulla Brattbakk-Göthberg, Britt Andersson, Hanna Olsson, Sven-Åke Christiansson samt läkarna & psykologerna på Säters rättspsykiatriska sjukhus. Margit var gift med prästen och folkbildaren Curt Norell. Trots sin kristna förankring - eller kanske just därför - var Margits huvud fyllt av funderingar om perversioner, seriemord, incest, multipla personligheter och annat ruggigt. Margit Norell kallade sin psykodynamiska terapivariant för ”objektrelationsteori”. Namnet var hämtat från den engelske barnläkaren Donald W. Winnicott som utgår från mor-barn-symbiosen i livets början. Winnicott tyckte om att soliga söndagar flyga ballong över Englands kullar. Han var vän till en av mina vänner. Jag tänker att denne sympatiske barnläkare, som dog 1971 skulle vända sig i graven om han bara visste! För hur kunde Norellgänget göra svart ockultism om våld och sex av Winnicotts jordnära psykologi om barns anknytning, mognadssteg och frigörelse från sina mammor? Förklaringen är tankeepidemin eller rättare sagt tankepandemin.1900-talet var gnostikerpsykologernas århundrade. Varken Freud, Jung, Reich, Ferenczi, Klein, Horney, Bettelheim, Laing, Janov eller Margit Norell hade täckning i verklighet för allt i sina respektive teorier. I fallbeskrivningar gav psykoterapeuter sig själva rätt att ändra, försköna, förfärliga. Terapeuten hade tolkningsföreträde. Ändamålet helgade medlen. Patientsäkerhet tänkte få på då´.
Det är här, i denna grupp och med deras teorier, de svenska rättsskandalerna tar sin början. Till slut så blir skandalerna så många att de blir norm. Gruppen har fått så stort genomslag att de nu, när vi skriver året 2012, har ett stort antal anhängare inom domstolar, polis, politik, media, kvinnojourer och sjukvård. Med anhängare menar jag då inte en dold struktur, det finns ingen konspiration här, utan ett stort antal individer som delar verklighetsuppfattning i gränslandet mellan politik, ideologi, religion och juridik.
De två viktigaste personerna i detta ideologiska sammanhang nämns i förbigående i Hannes Råstams bok: Christian Diesen och Madeleine Leijonhufvud. I Hannes bok nämns de dock i ett annat sammanhang - avsättandet av JK Göran Lambertz, som bytte arbete med fd skolkompisen från Uppsala Universitet, Anna Skarhed.
Det är ingen slump att dokumentären 'Könskriget' börjar som den gjorde, att visa TV-bilder från reportage om rituella mord på små barn. Könskriget visar hur de tänker och tror. Det var ingen slump att ROKS dåvarande ordförande talade om 'ritualer män har' där hon påstår att svenska män våldtar och mördar i organiserad form som en del av en patriarkalisk tradition. Det är inte heller en slump att den aldrig mer får visas på svensk television, utslagsrösten i Granskningsnämnden hörde nämligen till en person som idag är minister och tidigare har varit aktiv i kvinnojourerna.
Hannes Råstam snuddar i sin bok vid dessa namn och personsamband. Givet det arbete han föresatte sig är det rimligt. Han kunde naturligtvis inte gräva i allt, det han åstadkom var helt fantastiskt. Samtidigt var det inte överjordiskt på något sätt. Han hade ett driv som gav honom förmågan att samla in all fakta. Det han gjorde sedan skilde honom från de flesta andra grävande journalisterna. Han skapade timelines, kategoriserade och systematiserade alla uppgifter. Ur detta kom svaren och sambanden.
Och det märkliga är att det han gjorde, tidslinjen, inte är något som tas fram standardmässigt i svenska domstolar. I det svenska rättssystemet är det, i den delen, best-in-show som gäller, domstolen gör en avvägning av vilken part som är mest trovärdig i sakframställan. Inte fakta. Advokatens skärpa avgör ofta.
När jag lade ifrån mig Hannes Råstams bok så tänker jag också att det är så mycket man borde ta ställning till. Antalet spår att analysera vidare är många. Svenska Dagbladet redovisar partiernas inställning till en eventuell oberoende kommission. Jag kan säga hur det blir med det - det blir inget. Alltför många politiker har sina fingrar i rättssystemets syltburkar, allt för många i rättssystemets korridorer har för mycket att förlora på en oberoende granskning.
Om man trots det skulle krypa till korset kommer en sådan kommission inte att syna 'root cause', därtill är vissa grupper för starka. Det handlar inte om Quickfallet i sig, detta är ett mycket större problem med förgreningar in i politik, domstolar, universitet, media, kvinnojourer och NGOs. Det jag beskriver är inte en konspiration, det är en politisk religiös gruppering som skär genom olika delar av vårt samhällsliv, med en tyngdpunkt på Uppsala Universitet och NCK, NAtionellt Centrum för Kvinnofrid, och en samhällsutveckling som pågått i snart 30 år. En utveckling där de flesta förväxlar politiken aka feminismen, med psykologin, som i sin tur influerats av religionen - en i Uppsala ständigt närvarande kraft.
Jag tar fram en uppsats skriven av Alexandra Brundin Urisman publicerad på www.jurdiskpublikation.se. Hon sammanfattar, på ett sätt som inte rymdes i Hannes bok, hur juridiken hanterat de psykologiskt relaterade vittnesmålen i fallet Quick. Hon tar upp den fria bevisvärderingen, som har en stor betydelse här:
'Fri bevisprövning
Jag tänker skicka ett meddelande på Facebook till Hannes Råstam: 'Du vet att hon journalisten - Kerstin Vinterhed - som skrev om Quickfallet på DN, är syster till Quicks försvarsadvokat, Claes Borgström? Bra att veta, kanske.
Det sitter f ö en man på Skogome just nu, nyligen dömd till flera år i finkan, antagligen oskyldigt, på ett 'expert'-utlåtande av Sven Åke Christiansson. Har du möjlighet att titta på det?
I morgon kan vad man trodde var Sveriges störste seriemördare, Thomas Quick, bli frikänd från alla morden.

Förlaget borde agera mot felen i Råstams bok

Förlänger Lambertz rättsskandalen?

Rätt att Quick-domarna inte granskade förundersökningen

Olyckligt att resningarna i Quick-fallen inte prövas i domstol

Lambertz och andra jurister behöver lära sig om "cold reading"

Lambertz hade rätt om Quick-domarna

Därför vore en Quick-kommission fel väg att gå

Domarna mot Quick präglas av ett överhetsperspektiv

Medierna bär ett tungt ansvar för Quick-skandalen

SVT-medarbetare tystar Råstams kritiker med hot om åtal

Rättsväsendet har smulat sönder Lambertz bevisning

En Quick-kommission bör granska även resningarna

Aftonbladet avvisade min kritik mot Quick-fallet

Så tillåts slarv och lögn att bli skäl för resning

Thomas Quick förstörde för de verkliga offren

van der Kwast angriper hovrätten i desperation

Gubb-Jan Stigsons avgörande bevis håller inte

Thomas Olsson far med osanning – precis som Hannes Råstam

Christer van der Kwast: Rättsväsendet har kapitulerat inför kvällstidningarna i fallet Quick

Gubb-Jan Stigsons avgörande bevis - en replik

Åklagaren har bortsett från bevis i Therese-målet

Quick enligt Christiansson - seriemördare eller seriefigur?

Så kan Thomas Olsson ge Quick upprättelse


Mina synpunkter på van der Kwasts anmälan till JK

Hovrätten kände inte till det viktigaste beviset!

Så fick jag rätt om Thomas Quick

Min bror bara gråter efter resningsbeskedet

Kris inom rättspsykiatrin - fallet Thomas Quick

Olsson har ekonomiskt intresse av att tysta kritik

Quickkarusellen fortsätter att snurra

Gubb-Jan Stigson personangrepp på Thomas Quick är en skam för Dala-Demokraten


Karriärdomare i stället för rättssäkerhet

Jag vet av egen erfarenhet att Tourettes syndrom inte kan förklara Quicks destruktivitet

Jag var nära att mördas av Thomas Quick

Därför är Thomas Quick skyldig till mord

Quick är offer för juristers kändislängtan
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Newsmill är en del av TV4-gruppen.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




38 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Bra att du utförligt tar upp detta.
Vill bara uppmärksamma på att Magnus Utvik tog upp "fallet Tomas Qvick" av Hannes Råstam i bokrecenssionen i SvT i morse - kan ses:
http://www.svt.se/2.116970/gomorron_sverige
Att så många kända företrädare skitat ned sin yrkesstatus är en gåta... förutom fallet som sådant.
Det skulle kanske behövas en svensk variant av den norska TV-serien Hjernevask. Länk till programserien på youtube:
http://tinyurl.com/d56opxw
Insiktsfullt och välskrivet!
(Det är väl bara ”rygg-kliarnas förening” som skulle ha ett problem med din artikel).
Den där FD polisen som skriver brev och uppmanar qvick att erkänna fler mord och som brukar lägga sig i utredningar som hon egentligen inte har med att göra är hennes initsialer M DL?
Den dagen mänskligheten kan göra sig fri från allmänna psykoser kommer inte sektledare, stora som små, längre ha någon makt över oss. Vägen dit går bl a via att befria oss från medias okritiska expertmegafoner. Vi är på god väg. Idag läser endast 40 procent av dom unga en morgontidning jämfört med 80 procent av dom gamla.
När hela vidden av det som skedde med Sveriges rättssystem i början av 80 talet går upp för människor kommer alla att känna sig tacksamma för att dom inte råkat hamna i dess klor.
Jag har förresten ansökt om besökstillstånd gällande mannen på Skogome. Han har fällts två gånger för samma brott. Omöjligt! Utbrister nu några läsare för att sedan komma på sig, just ja, Qvick fälldes ju åtta gånger.
Ett bevis mot pappan var att han hade sytt prinsessklänningar till sina döttrar. Detta tyckte psykologexperterna tydligt visade på att mannen hade ett stört sexualliv. Man nämnde inte att mannen var aktiv inom amatörteater och en återkommande besökare på medeltidsveckan på Gotland och att detta var anledningen till att han sydde klänningar till döttrarna. Dom har inga medeltidsklänningar på Hennes & Mauritz.
Då pappan släpptes efter den första domen var han extremt försiktig. Han umgicks aldrig med döttrarna ensam och tillät inga övernattningar. Ändå lyckades man fälla honom och bura in honom igen.
Det skall bli intressant att höra hela historien i detalj.
Som sagt, hela vidden av det som gjorts av dessa människor mot män och barn i Sverige behöver komma fram, men vem skall ta fram det? Ingen på insidan kommer att snacka, det är man alldeles för rädda för, och Hannes är ju död. Och någon annan journalist med den intigriteten och det anseendet har vi inte.
Det är kanske vårt största problem.
Daddy: "..men vem skall ta fram det?" Ja det är kanske du... När en faller ifrån får nån annan stiga fram.
Förmodligen den enskilt viktigaste artikeln i Newsmill någonsin. Kommer den att ha någon betydelse? Icke. I ett land där regeringschefen uttryckt sig positivt om att många oskyldiga män sitter i fängelse som kompensation för att andra fall inte leder till fällande domar skall man nog inte förvänta sig någon tar tag detta . Att sedan de personer som nämns i artikeln också sitter på höga poster i samhället borgar för att inget kommer att ske.
Tack för era kommentarer. Var ute i solen igår och sedan grävde Stokab av en kabel i norra Stockholm, så omvärldkontakten var bruten under 9 timmar.
Jag tackar för era kommentarer och hoppas vi får se någon av de nämnda personerna gå i svaromål.
Jag är inte förvånad över att en person som Sture Bergwall - med uppenbarligen en alldeles speciell begåvning - kan manipulera ett helt samhälle, iofs med benäget bistånd från rättsapparaten.
Är vi helt säkra på att han inte är ute och åker med oss igen?
Tack för denna fantastiska och välgrundande artikel
Det allra bästa, värsta, exemplet på detta är politikernas makt i domstolarna. Svenska folket tycks inte veta om att det är allmänheten som ska figurera som nämndemän och att systemet med av kommunfullmäktige valda politiker egentligen är förfärligt och knappast bör förekomma i en demokrati.
Den inre cirkeln består av en samling "rättroende" som kan beskrivas som rödbrokig boskap. Det finns inget område som man inte är expert på, inget område som inte byråkrater och politiker ska smeta ner. Kort sagt: 30-åriga kriget mot förnuftet har firat sin definitiva seger när inte medborgarna ser mönstret.
Mer läsning
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/de-maste-gora-upp-nu_7422386.svd
http://www.jure.se/ns/default.asp?url=visatitel.asp?tuid=9153
http://www.jure.se/ns/default.asp?url=visatitel.asp?tuid=14070
Min respekt för Alhem är begränsad, men jag älskar detta lilla stycke i SvD:
'Vilka skulle kunna ingå i en oberoende utredning av fallet Quick?
– Det värsta är att jag inte kan komma på någon i Rätts-Sverige som kan delta, det är en så liten krets av människor där många känner varandra. Det kanske måste vara några från andra länder som England eller USA. Personer som har samma egenskaper som Hannes Råstam: envetenhet, noggrannhet, ihärdighet och stor integritet och inga förbindelser, säger Sven-Erik Alhem.'.
Jag önskar att jag kunde skriva ut namnen på alla personer jag känner till i detta och andra fall, men det får komma när rättsläget är ett annat.
Dilemmat är, att alla de personer, som genom pervers fantasi, svek mot klient, rättsröta och begrägligt förfarande går ostraffade av det svenska samhället.
Det i sin tur talar om för oss vanliga dödliga. att personer med makt, aldrig kommer att ifrågasätta andra personer med makt, eftersom sandlådan är så liten.
Eller så talar det om för oss att man aldrig skall lita på människor överhuvudtaget, eftersom de alltid drivs av egoistiska föreställningar.
Sorgligt, men de inblandade kommer aldrig att mötas av respekt av mig. Inte i fallet Wikileaks heller, där Sverige börjar tydligt anta en Judasroll.
En baggis, som kunde ha skötts på nolltid, utan intenationella förvecklingar, om inte vänskapskorruption samt "allmän manlig skuld"-tolkning hade förstört alltihop.
De "vänslasbenägna" flickorna (trettontaggarjägarna) har fått en internationell skuld på halsen och ett livslångt handikapp, vilket de säkert inte hade tänkt från början.
En liten korrigering: SÅC etablerade sig som forskare med inrikning på minnespsykologi inom en tradtion (kognitiv psykologi) där experiment utgör den huvudsakliga empiriska metoden. Inom den traditionen byggde ha även efter disputationen upp en meritering och ett kontaktnät som ledde fram till docentur och professur. Möjligen har kopplingen till den Norellska humbugläran funnits med hela tiden, men den har inte varit framträdande i meriteringskedjan. De uppnådda positionerna till följd av accepterade meriter och med hjälp av lämpliga kontakter har sedan SÅC skamlöst nyttjat till att marknadsföra sig själv som expert inom både det ena och det andra massmedialt intressanta området. Övriga delar av det relevanta vetenskapssamhället har valt att blunda och låta honom hålla på. Utan granskning och utan kritik. De inomvetenskapliga saneringsmekanismerna har i det fallet varit ur funktion.
Det är också en skandal, ty så har SÅC kunnat framställa sig som minnesexpert av rang. Däri vilar hans trovärdighet i historien. Om han enbart varit Norellfrälst, skulle han aldrig ha kommit ifråga som expert i TQ-fallet.
SÅC anlitas fortfarande som expert av domstolar, åklagarmyndighet, polis och media.
Det borde de inte göra.
De uppgifter jag har tyder på att SÅC inte agerar på egen hand. Det är ingen slump att han dyker upp i vissa mål. Därav följer att han skyddas av de nätverk jag beskriver. Det finns områden i detta jag inte är påläst på, och därför inte vill spekulera i för mycket.
Du har rätt i att han lierade sig med Norell m.fl. Men han hade alltså annan och mer seriös bakgrund. Det är t.ex rimligt lätt att kolla vem som handledde under doktorandstudier mm. Bakgrunden gav trovärdighet. Min tolkning.
Att de inomvetenskapliga saneringsprocesserna klickat är uppenbart. Interiörerna är jag dock tvungen att gå förbi.
Not ang. trovärdigheten: I din artikel ställer du SÅC mot Elisabeth Loftus i ett avsnitt. SÅC och nämnda Loftus har publicerat vetenskapliga artiklar tillsammans vid åtminstone tre tillfällen: 1987, 1990 och 1991.
Del av meriteringskedjan jag nämnde.
Den f d polisen är med säkerhet Monica Dahlström-Lannes
http://sv.wikipedia.org/wiki/Monica_Dahlstr%C3%B6m-Lannes
Tar vi inte en risk när vi nu återigen utgår från att det Sture Bergwall säger är sant?
#19 Det är inte det som görs. Utgångspunkten är istället vad som kan bevisas. Fakta. Och dessa talar entydigt för att hela TQ-historien är en skröna. - Hannes Råstam har gjort en fantastisk insats. Hoppas bara att den inte har varit förgäves.
Det här är en olustig och antiintellektuell artikel. Att generellt försöka diskreditera all forskning och teoribildning runt bortträngda och återkallade minnen med hänvsning till Quick-fallet är bara trams. Det finns en mängd bevisade fall av återkallade traumatiska minnen.
Detta ändras inte på något sätt av att Quick nu säger sig ha ljugit (obs han säger sin INTE ha haft falska minnen, han säger att han har ljugit. Det är ett annat intressant faktum men bör uppmärksamma!)
"säger *sig* INTE" ska det vara..
Har skrivit mer utförligt om ämnet på http://abuseandrepression.blogspot.se/2011/12/thomas-quick-och-borttrang...
Bevisade fall av återkallade traumatiska minnen på http://blogs.brown.edu/recoveredmemory/
Kiremai
Relevans är något man brukar hänvisa till, när man talar om vetenskap. Inte psykologens fantasi. Eller magkänsla. Om människor som söker relevans är anti-intellektuella, så vill jag omedelbart bli kallad anti-intellektuell. Och frånsäga mig all artgemenskap med psykologer...
Kristian Grönqvist
Jsg talade inte om fantasi utan om en rad väl dokumneterade fall där ritktigheten av återkallade minne har bevisats. Gå gärna till min andra länk till Browns universitet och studera deras lista på exempel.
Ursäkta min upprepade stavfel. Har bråttom och skriver slarvigt.
Kiremaj aka Erik Rodenborg driver ett eget korståg i denna fråga, där det mycket riktigt finns två skolor. Rodenborg är övertygad om att man kan återskapa minnen om att man som barn blivit utsatt för sexuella övergrepp. Här är han allierad med organisationer som t ex Roks
Kanske kan man det. Kanske kan man det inte.
Oomtvistligt borde dock vara att påstådda sådana minnen ska kunna bekräftas av annan, mer handfast information, för att t.ex. kunna leda till fällande domar i rättsliga sammanhang.
Jag tycker det är bra att artikeln tar upp rättsosäkerheten p.g.a. psykologiska teorier. Jag är till skillnad från artikelförfattaren inte speciellt kritisk mot kvinnojourer utan anser att de tyvärr behövs. Dock finns det även en rättsosäkerhet inom psykiatrin p.g.a. att kraftiga behandlingar, som slår ut patienten, startar innan det hållits någon rättslig prövning om huruvida tvångsvård överhuvudtaget skall förekomma i fallet. Det har hänt att psykologer tagit ställning för patienten och mot psykiatrin, d.v.s. psykologerna har med sina tester bevisat att patienten inte alls lider av den psykiska sjukdom psykiatrerna hävdar att patienten lider av. Psykiatrerna baserar oftast sina diagnoser på korta observationer och på rykten från psykiatripersonalen. Hela psykiatrin har ett behov av patienter för att försörja sig, därför ligger det i psykiatripersonalens intresse att förvränga symptom så att de kan tvångsvårda fler.
Presentationen av artikelförfattaren som rättsanalytiker var alltför knapphändig för att man skall kunna lita på avsändaren. Sökning på namnet tycks visa att artikelförfattaren är Microsoft-konsult. Jag är själv för öppen källkod och Linux och är således helt emot Microsoft-lösningar. Min tilltro till avsändaren är därför låg.
Kiremaj
Jag kan också ge referenser till kända kyrkofäder som påstår att Gud och Jesus finns, men någon relevans har de inte att tala om.
Vill de tro så, får de tro så, men sådana påståenden skall aldrig leda till legala konsekvenser, annars hör man till virrpannorna och bör titulera sig sinnessjuk..
Varför tog mitt svar bort?
Då skriver jag så här då. Det finns belägg för återkallade minnen i form av vittnesbekräftelser, teknsk och medcinsk bevisning, erkännanden, etc. etc.
Det finns det, mig veterligt, inte för Guds existens.
Ovanstående alltså svar till Kristian Grönqvist
En enkel teori om psykologion i mänskligt liv är att man vill bli sedd, jag tror inte att Quick har varit ett undantag från det!
Att man kunnat använda påståenden som nästan enda indikation på att han begått så allvarliga brott, samtidigt som det var känt att han var i kris/sjukdom och under behandling, är för mig obegripligt.
Det är som om själsproblematiken Quick hade att brottas med var en för het potatis för att vårt samhälle skulle kunna ge en rättvis och saklig prövning.
Vad han tycks ha sysslat med verkar ha varit att "göra bus", sätta fart på ett samhälle vars sätt att vara han kanske inte behärskade.
Mycket bra genomgång.
Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå hatad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser inför tomrummet
och vill kontakt till vad pris som helst.
ur Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Det finns inga vetenskapliga saneringmekanismer inom psykologi och sociologi. Endast olika skolor som likriktar tänkandet på samma sätt som inom olika religiösa grupper. Aristoteles var länge den rådande auktoriteten inom "vetenskapen" (religionen, filosofin). Numera finns det många auktoriterter inom de "mjuka vetenskaperna" (ovetenskapliga) som gör anspråk på att känna till sanningen om de här fenomenen. Det enda de har att komma med i bevisform är deras magkänsla eller auktoritetstro. Något mer ovetenskapligt beteende går givetvis inte att hitta. De här vetenskaperna borde förbjudas inom juridiska sammanhang och begränsas när det gäller de politiska. Det de påstår är helt enkelt falska påståenden ur ett vetenskapligt perspektiv. De som lik väl tror att de går att använda de här lärorna i juridiska samanhang bidrar till den fortsatta rättsrötan och politiska misshushållningen med våra gemensamma ekonomiska och moraliska resurser.
Om Quick är psykopat så är det ett problem i de här sammanhangen då diagnosen inte låter sig inordnas bland de psykiska sjukdomarna. Man har länge försökt att göra så men inte lyckats. Det huvudsakliga argumentet för detta är att de inte själva upplever sig som sjuka eller för den delen tycks fara illa av sitt beteende. Framträdande egenskaper för dessa individer är att de är manipulativa och ljuger helt obehindrat på ett charmigt och trevligt sätt så att ingen misstänker dem för något ont uppsåt. Inte ens professionella forskare inom området undgår att bli lurade. Man kan aldrig ta deras svar som ärligt menad sanning då detta inte är normalt beteende för de här människorna. Man måste alltså ha den förutfattade meningen att de alltid ljuger i alla sammanhang tills motsatsen är bevisad. Terapi för den här gruppen av människor fungerar inte och de anses ha en personlighetsstörning som troligtvis är genetiskt betingad.
Breivikfallet visar med all önskvärd tydlighet på hur svårt psykologerna har när det gäller de här människorna. De vill absolut försöka tvinga in deras beteende bland de psykologiska sjukdomarna och när det inte går så gör de det lik väl för att deras världsbild inte ska falla samman.
Jag vet inte om Quick har den här störningen eller om han verkligen är psykiskt sjuk. Vad som skulle kunna ha hänt är att en vanlig psykopat blev utsatt för terapi och droger och på grund av detta, senare uppvisade symptom som gick att diagnostisera som psykisk sjukdom. I Breivikfallet lyckades inte detta då andra psykologer och även domstolen ifrågasatte den ursprungliga diagnosen.
Många människor inklusive psykologer verkar inte kunna acceptera att icke psykiskt sjuka människor kan begå fruktansvärda handlingar. De här psykopaterna gör stor skada i samhället och vi måste hitta metoder att upptäcka dem och förhindra att de förstör för övriga samhället. Metoden är inte terapeutisk behandling då ingen sådan fungerar på de här individerna. Mer vetenskaplig forskning på området krävs och då bör det handla om biologisk, medicinsk forskning i första hand och ren psykologi i andra hand. Detta beroende på den mer eller mindre omöjliga uppgiften att få reda på de mentala processer som föregår i en psykopats hjärna då de aldrig är trovärdiga. Ett stort och möjligen olösligt problem alltså.
@Kristian Fredriksson. Tack för en kvalificerad kommentar. När det gäller Breivik har jag skrivit en text om det, där jag kommer fram till en konkret åtgärd som borde ha genomförts.
Jag ansluter mig i övrigt till professor Steven Pinkers teorier, som utgår från vetenskap, framför allt biologin. Och om man ska sammanfatta det kort så är det att världen aldrig varit så fredlig och trygg som idag. Allt blir bättre och bättre, man ska bara inte dras med i all den panik media, religiösa grupper och vissa politiker består allmänheten med. Den största fienden är vi själva.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.