Frågan som vinstmotståndarna måste svara på

Frågan som måste besvaras:
Varför anlitas en upphandlingskonsult ?

Det är den fråga som först måste besvaras...

Vi förstår att Du talar i egen sak, Fredrik.

Vinstmotståndarna drivs av ett känslomässigt motstånd. "Det är fel att tjäna pengar på andras olycka/sjukdom/lidande" etc. Ett motstånd som är svårt att övervinna. Ja, vi borde arbeta gratis i sjukvården. Då skulle den bli mycket bättre.........eller??

Fredrik Grubb.
Efter en hyfsat förenklad inledande sammanfattning så faller du i allra sista stycket pladask under lågvattenmärket och in i vanlig politisk sandlåderetorik.

Trist. För i och med din sammanfattning förtydligar du nämligen det eller rättare sagt de som utgör bryggan mellan näringstjänster och välfärdstjänster.

Antagligen förstår du inte vad jag menar men du kan ju försöka...

Lite vinklat kan jag tycka. Det är inte vinsten i sig motståndarna vänder sig mot utan det faktum att vinsten (dvs våra skattekronor) inte återinvesteras. De Du räknar upp är ju kostnader som dras av innan vinst uppstår.
Våra skattekronor skall användas till vård oh omsorg fullt ut. Så inte behövs någon annan förklaring som Du efterlyser.

H Civic #5
Ordet vinst används och tolkas tyvärr slarvigt vilket gör debatten förvirrad. När jag läser (V) så talas de främst om förbud om vinstuttag och vinstutdelning men vissa svammlar även i sina artiklar om förbud mot vinstsyfte och vinstintresse. Sedan uttnyttjas detta faktum (o?)medvetet vinklat i politisk propaganda.

Jag har ju svarat på denna frågan som Grubb ställer så många gånger. Se Eva Olofssons artikel #1. Svaret är Donahues med fleras forskning.

Inte heller Grubb hänvisar till några empiriska studier inom området vård och skola.

Han har ingen som helst koll.

Han sällar sig till en lång rad personer som skrivit artiklar på Newsmill som hemma vid köksbordet inbillar sig själva att de kan lösa problemet utan någon som helst koppling till empiriska studier. Empiriska studier? Har aldrig ens slagit dem in.

Om inte relevanta krav ställs på de som skall leverera så spelar det väl ingen roll om det är A, Q eller Z som levererar? Problemet ligger ju hos beställaren, där det saknas kompetens eller att man som visat sig helt struntar i upphandling. Du kanske borde föreslå att bättre rutiner införs och anammas hos politiker och ansvariga tjänstemän?

Kristian: och i vems sak talar du?

Frågan kvarstår: vari ligger skillnaden mellan en skattekrona investerad i sjukvårdsmaterielen som används på ett boende, och en skattekrona investerad i att driva omsorgen på samma boende?

Den något knorrade avslutningen på artikeln syftar på problemet med att de som inte tycker att välfärdstjänsterna ska utföras av privata utförare, en ståndpunkt som jag har all respekt för i.o.f.s, använder argument som inte hänger ihop. Den som t.ex argumenterar utifrån en ideologisk övertygelse att man inte vill ha privata utförare kan jag respektera. Den som påstår att vinst i vissa utvalda företag är ett viktigt argument i debatten om välfärdstjänsternas framtid blandar mest bort korten, medvetet eller omedvetet.

Donahues ståndpunkt 1992 var att välfärdstjänster, t.ex sjukvård, inte lämpade sig för upphandling. Idag talar Donahue om "Collaborative governance", d.v.s hur det offentliga ska kunna uppfylla sina uppdrag på bästa sätt genom samarbete med den privata sektorn....vinstdriven som non-profit. Detta hänger väl ihop med de akutella diskussionerna kring OPP, PPP och OPS. I Danmark samverkar t.ex Kolding kommun med näringslivet i bygget, och driften, av ett äldreboende.

När skriver Eleph@nt den empiriskt grundade artikeln som reder ut frågan i det första stycket i denna kommentar? Han kan ju börja med att läsa Donahue-Zeckhauser 2012.

Karl Pedal

Exakt! När/om vi kan lägga pseudodebatten om vinster på hyllan hoppas jag att det som du lyfter hamnar mer på dagordningen.

# 7 Elephanthen

Jaha det är det därför du alltid hänvisar till Donahues 1992 eftersom han mer aktuella verk inte stödjer din tes. Vad har du nu o komma med nu när din bluff blivit genomskådad?

Frågan om vinst i tex. skattefinansierad vård är rätt enkel om man svarar på frågan: Vart går vinsten när ett kommunalt/landstingsägt företag går med vinst?
Sen är det ju av visst intresse att spelreglerna inte är lika.
Tex. får Karolinska sjukhuset ett visst belopp för att göra operationer, om de gör 100 extra operationer så utgår ingen extra ersättning,
Privata St Göran får betalt för varje operation de gör.

Då blir det svårt att se i vilken regi sjukvård i form av operationer är "lönsam", det troliga är att sjukvård där vinsten inte försvinner ur landet är mer lönsam för de som betalar den även om verksamheten inte visar på "vinst" i bokföringen.

Fredrik Grubb: Utmärkt artikel. Det är banne mig inte ofta jag kan hålla med om vartenda ord i ett Newsmillinlägg.

Kanonbra. Stort tack.

Till er andra surkartar: Vinsten i ett företag kan användas på olika sätt men man måste också kunna dela ut vinsten till dem som tagit risken att investera. Om man inte tillåter det är det inget företag längre, då är det en välgörenhetsinrättning. Det är en jädrans tur att vi tillåtit vinstintressen i sjukvården tidigare annars hade vi varken haft Losec eller Pacemakrar. De som investerade i forskningen som gav dessa fantastiska produkter tjänade säkert en hacka, var det fel?

Steff de Bruys: Nej jag begriper inte hur du menar. Gör du själv det?

Doktor Elephant: Grubb försöker väl inte lösa problemt? Han beskriver ju bara det absurda i "vinsthatandet" i den aktuella debatten? Läser du artiklarna innan du kommenterar?

Nils Stibor: Att ha en upphandlingskonsult är nog bland det mest lönsamma ett landsting kan ta sig för. Jag har själv sett hårresande exempel på materialinköp till svenska sjukhus där man betalar flera ggr mer för vissa produkter än man borde. Du borde väl glädja dig åt att det finns folk som vill ägna sin tid och energi åt att spara skattepengar.

Låt mig säga så här.

Det är inte självklart att allt måste vara logiskt. Logiken är fullständigt ointressant om det är så att skattebetalarna i detta fallet tjänar på det ologiska. Som du ser spricker ditt resonemang redan här.

Om du nu framhärdar att det är logiken som skall styra kan du lika gärna föreslå att det startas statliga och kommunala företag som tillhandahåller de varor du beskriver.

Det behövdes inte många meningar för att slå hål på dina argument.

Ni privatiseringsivrare har inte en enda gång kunnat påvisa att det är ekonomiskt fördelaktigt för skattebetalarna med vinster i verksamheter som skola, vård och omsorg. Ni för istället hela tiden pseudodebatter liknande den du för i din artikel.

Re #13

”Till er andra surkartar: Vinsten i ett företag kan användas på olika sätt men man måste också kunna dela ut vinsten till dem som tagit risken att investera.”

Det är skattebetalarna som investerat och tagit risken. Därför begriper jag inte vad du yrar om.

Mycket bra artikel. Sanningen är att vinst är bra. Det är ett tecken på livskraftiga företag som är grunden till allas vårt välstånd. Läs Ayn Rand och ni blir övertygade.

Kurt Myrhagen #13
Jo jag vet vilka som är bryggan mellan närings- och välfärdstjänsterna.
Människorna. De är desamma både inom näringsliv, skola och vård men i olika stadier i sina liv. Med andra ord Du och Jag

Mvh

Fredrik Grubb

Efter ett antal år inom sjuvården, både på golvet och som chef, när jag bott i Sverige, så anser jag mig kunna området hyggligt. Som pensionär och blivande vårdtagare intresserar mig diskussionen ofantligt och det som framstår som mycket tydligt är, att vinstintressenterna aldrig arbetat i sjukvården eller äldreomsorgen.
Typisk är, att ett dylikt inlägg kommer från en skrivbordstekniker, tex en upphandlingskonsult och resten av förslagen kommer av för yrkesutövningen fullständigt outbildade räknenissar.

Räknenissar i all ära, men tidsstudiemän i sjukvården är en kontraindicerad företeelse, ett par händer mindre för samma pengar.

När jag kom till Sverige sköttes ett landsortsjukhus av en sjukhusdirektör, en husmor och två kontorister. Med 4 liggavdelningar, operation, BB, Psyk, samt långvård.. Utan datorer.
Med halva vårdtyngden och utan BB och Psyk har samma sjukhus idag 11 administratörer som inte gör ett handtag i vården fast de har datorer till sin hjälp.
Du känner kanske till Parkinsons Lag. Om inte, slå upp. Ju färre händer i vården och ju fler i administrationen, desto sämre utfall.

Man behöver faktiskt inte vara konsult för att begripa något så enkelt.
Det betyder i praktiken, ifall Du genast inte kan räkna ut det: Ju fler händer i vården och ju färre i administrationen desto större blir sannolikheten för en adekvat vård.
Har inget med effektivitet per abetsenhet att göra överhuvudtaget eftersom det inte har med legobitar att göra.

#10 Fredrik Grubb
??? Varför skrev du inte om det istället då? En debatt om vinster i offentlig verksamhet leder ju knappt någonstans och dessutom när problemet ligger hos de politiker och tjänstemän som gör upphandlingarna.

Jag har ingenting alls emot privata och vinstdrivande äldreboenden, om de agerar på en riktig marknad där mottagarna av vården är de som betalar vården ur egen ficka.

Men såna vårdföretag finns väl knappt i Sverige idag. Det artikelförfattaren menar när han säger "vinstdrivande" är att vinsten blir privat, men den betalas av de svenska skattebetalarna.

Bra artikel vinstmotståndarna(socialisterna) ser rött om någon blir millionär på att sköta gamla och sjuka på bästa sätt som går att utföra.
Mvh
Per

Oj vilken fånigt ytlig insändare.
Jag fortsätter ditt fåniga alfabet, men jag behöver inte gå till ö för att bevisa min poäng.
A Kakan från kommuner är fix. Dvs budgeten är redan fix med tex en specifik skolpeng. En eventuell vinst kan bara tas från ett redan fixt värde.
B Du har helt glömt bort vem som är slutkunden. Det är slutkunden, du och jag vid något tillfälle i vårt liv! En eventuell produktionsökning är således att bara ta ännu mer pengar genom att tillfredsställa mer kunder och på så vis kunna få mer pengar. Men man tar fortfarande pengar från ett fixt värde! Så ledes kan man inte jämföra med Losec eller andra företag som insinuerats. Dina A-Ö är inte relevant!
C Om vi som kund skall få så mycket valuta för mina inbetalda skattepengar vill jag att så lite skall gå i utdelningar mm då detta inte tjänar mig som kund.
D Det bästa sättet som företag är att ta russinen ur kakan och tillfredställa de lätta. Dvs glesbygd och utsatta områden kommer få ännu sämre förutsättningar jämfört med de väl mående stadsdelarna! Detta system gräver således klyftorna i samhället än djupare.
E Slutligt vill jag ta den senaste hemska händelsen med foster barnet som dog i sin egen säng som ett avskräckande exempel på denna outsourcade politik! Den moderatledda kommunens kommunalråd fick frågan vad kommunen kunde ha gjort för att förhindra att den 15-årig flickan kunnat dö av lunginflammation 2012. Det enda svar var att tillsynen av fosterföräldrarna var outsourcat till ett företag. Detta är mitt främsta mistanksamhet mot moderaterna och deras vilja att starta privata företag i välfärden. Man kan då alltid skylla på att det är företagets fel och därmed aldrig politekernas fel. Således tar aldrig en borgerlig politiker ett moraliskt ansvar för något de gör. Moralen har outsourcats och politikern står alltid utan skuld trots att han skapat systemet eller faktiskt kan ändra systemet.
Jämför med Blackwater som kan göra alla hemska insattser med billigt inhyrd personal från 3:e världen. Således undviker USA’s president skuld då företagets personal gör fel. Detta till trots han vetat vad företaget kan göra det då inga tydliga spelregler finns. Dessutom lyckas han som extra vinst undvika räkna ”amerikanska” soldater då det är företaget som har sina skador och döda.
Om man skall ha företag inom välfärden måste det finnas klara ansvar och uppföljningar och där vi som kunder med tydlighet vet våra rättigheter. I detta fall lär väl ingen slutligen få veta vem som gjort fel och om man således kan stämma någon. Om vi skall gå den här vägen måste kunderna få möjlighet till stora skadestånd om så behövs för att företaget skall kunna straffas för sitt moraliska felsteg.

Vi kan inte hålla på att ta in människor utifrån för att ni som driver dessa företag ska öka er vinst. De senaste två årtiondena har företag som sysslar med boende och annat tjänat helt absurda summor på att vi handlar med fattiga människor. Ni tjänar miljarder på invandringen genom att låta dem vara den mellanhand till statskassan som ex. Moderaterna så länge saknat. Det är bara att kolla på de summor som godkänns av stat och kommun för att tillhandahålla enkla tjänster.

Det är fanimej skandal och kan inte ursäktas genom att "vi vill ju bara tjäna pengar, är du kommunist elle?".

Att vänsterblocket är för dumma för att inse att deras gränsvänliga politik i själva verket är människohandel kan man förstå, men att övriga folket inte reagerar mer på detta? Har ni alla intressen i sådana här företag?

Det är några lyckliga få procent som har lyckats briljant med att få igenom en politik som gör att det svärmar med kunder för deras produkter. Bostäderna fylls till grad att man slåss för att kunna få en lägenhet, affärerna i städerna kryllar med människor och inte minst så har privata tjänster som boende och vård nått ett klimax som får ägarna att dåna av välbehag.

Samtidigt dras eftermiddagsbullen till fikat in för åldringarna som bor i anknytning till vårdcentralen - och de får inte längre någon påtår. Detta är helt sant!

Ingressen får mig att inse att jag inte behöver läsa artikeln. Den är DOA.

" Var finns logiken i att själva utförandet av tjänsterna bör vara undantagna?"

Teori:
För att det är busenkelt att när som helst byta leverantör av inkontinensskydd, men om du efter lång kötid får plats på ett caremaboende, kan du som dement inte räkna med att byta boende.

Det finns alltså ingen marknad utan endast en huggsexa.

Praktik:
Det har visat sig bli sämre och/eller dyrare. Trots en värld full av upphandlingskonsulter som också skall trycka ner sina fingrar i den stora syltburken. Tror fan att författaren skriver sådana här artiklar.

Precis som att offentliga jordbruk och industrier visat sig undermåliga vinstdrivna alternativ.

Vi hade några fina årtionden när landet styrdes mest av pragmatik och inte primärt ideologi som i dag. Det var inte så dumt.

Karl Pedal: trådens tema är vinst i välfärden inte hur offentlig upphandling sköts, en sådan debatt hade dock varit intressant

Kenneth Levin: om man ger Karolinska och St Göran olika förutsättningar är det en fråga om dåligt management från huvudmannens sida. Vinst som försvinner ut ur landet....frågan i min artikel är vad skillnaden är på den vinst som företag A-Ö gör, och som även den kan "försvinna ut ur landet", och den vinst en entreprenör som sköter välfärdsservicen eventuellt gör?

Mattias Berggren: se ovan. Vinsten i företag A-Ö blir också "privat", vad är skillnaden?

Daniel Rova: Döda fosterbarn och Blackwater????

Kristian Grönkvist: Ditt exempelsjukhus var kanske landstingsdrivet? Att administrationen växer har inte så mycket med vinstfrågan att göra.

Ben Dover: Jo, det var mycket bättre förr (70-talet kanske?). Teori: så du kan lätt byta ut ditt kommunala boende om du vill? Din teori handlar om hur äldreomsorgen sköts av huvudmännen, inte om vinstfrågan. Praktik: bevisa det....ta fram siffrorna som belägger ditt allmänt utkastade påstående, kanske kan Eleph@ant ge tips på källor

På en verklig marknad kan man inte bara välja mellan olika varor man kan även välja att inte köpa varan. När det gäller sjukvård existerar inte det senare alternativet vilket gör att alla marknadsteorier faller som ett korthus.

Fredrik Grubb: Polisen handlar väl snabbkaffe och hamburgare på A-Z vinstdrivna företag. Alltså kan ju polisen drivas av vinstdrivna företag.
Nej, din logik fungerar inte.
Boskillnad bör göras mellan dom som utför tjänster åt välfärden som myndighetsfunktion kommunen eller statlig myndighet och själva myndighetsfunktionen.
Problemet uppstår när samhället krymper sig självt och näringslivet tar över hela verksamheter. Då krymper avståndet mellan staten och kapitalet.
Då ökar helt klart risken för korruption.

År du verkligen upphandlingskonsult.'

Borde du dåinte veta att den som ska uppfylla kravär en som säljer en tjänst.Det är inte vi andra som ska bevisa a´tt ni inte uppfyller dom krav som ställs på er. Det är en självklarhet i Vietnam och Nigeria men inte inom Svensk sjukvård.

Och nu ratar vi inte om marknad utan om oligarki,

Visst ska jag svara Fredrik Grubb,

Du skrev i # 9: "När skriver Eleph@nt den empiriskt grundade artikeln som reder ut frågan i det första stycket i denna kommentar? Han kan ju börja med att läsa Donahue-Zeckhauser 2012."

Enligt John D. Donahues List of publications har han inte några verk listade på 2012, däremot har han ett ihop med Zeckhauser 2011.

Den bok du hänvisar till antar jag är "Collaborative Governance: Private Roles for Public Goals in Turbulent Times".

Donahue Zeckhauser (2011) säger inte det du påstår. Först ska det konstateras att i Sverige drivs de flesta friskolor som vinstdrivande aktiebolag. Källa: Konkurrensens konsekvenser (2011), s. 74 Där står också att Sverige förefaller vara ensamma i världen om att tillåta aktiebolag att driva friskolor. s. 76

I USA däremot påpekar Donahue Zeckhauser (2011) att de flesta friskolor (Charter Schools) är ICKE-VINSTDRIVANDE. De fortsätter:

"Charter operators are usually nonprofit, while contractors are often for-profit are there are both cultural shibboleths and entirely reasonable causes for cauation about mixing the profit motive with education." s. 92

Och om VINSTDRIVANDE friskolor vad författarna kallar "Contracting" säger de följande:

"There is ample room for skepticism about using a simpler contractual approach for many educational functions. Many of the tasks involved in running a school - transportation, food service, maintenance - are well suited to simple contracting. But for many aspects of public education, including many of its troublesome dimensions, contracting is an awkward and error-prone approach. It is difficult to specify in advance the details of the work to be done. It is also more difficult to evaluate performance with sufficent promptness and precision to enforce accountability through contracts. As we discuss elsewhere, the fundamental barrier to improving education through contractual outsourcing is the chronic difficulty of measuring the pedagogical value added by the intevention. And meaningful competition is hard to engineer. None of the key criteria for accountable contracting really apply." s. 92

Författarna understryker alltså samma poäng som Donahue 1992, det är svårt att i förväg specificera vad den vinstdrivan friskolan ska göra, det är svårt att styra med kontakt eftersom det är svårt att mäta det pedagogiska värdet som skolan utför samt att utvärdera resultaten med tillräcklig precision. osv. Det är därmed också svårt att utkräva ansvar för dåliga resultat.

Alltså: VINSTDRIVNA friskolor suger.

Avslutningsvis uppmanar jag Grubb att läsa de böcker som han refererar till.

Min synpunkt till Grubb med flera är: Man kan inte med referens till allmänna resonemang kring marknadens funktion under ideala förhållanden förbigå samhällsvetenskaplig empirisk forskning på området vård och skola. Det kan man inte göra.

Det är naivt att tro detta.

Vi har nyligen sett flera exempel på här i artiklar på Newsmill samt i kommentatorsfälten, där flera av dessa uppger att de är civilingenjörer. Envist upprepar de gång på gång marknadens förtjänster utan att alls känna till eller ta hänsyn till empiriska fakta på området vård och skola.

De återberättar innehållet i sin egen hjärntvätt.

Fredrik Grubb.

Jo, och nu blir jag faktiskt lite skämmandes å Dina vägnar. Det dyraste i sjukvården är personal, och det är där man måste skära för att få vinst.
Glömde Du matematiklektionerna i skolan...?
Det verkar inte ens som du kvalificerar som ekonomisk konsult... än mindre som sjuk/äldsrevårdsadministratör.

Herr konsultupphandlare Grubb beskriver ovan vad "vi medborgare kan behöva för våra dagliga drifters tillfredsställande". Han nämner el, vatten, sjukvårdsmaterial, medicin, färdtjänst, mat på våra äldreboenden samt våra offentliga byggnader och uppger, att alla dessa nödvändigheter drivs av vinstintressen.

Herr Grubb, tänk så mycket mindre skatter vi medborgare skulle behöva betala om ovan dagliga behov kunde tillfredsställas utan vinstintressets girighet! Ovan är ju faktiskt benämningar på nödvändigheter i ett modernt samhälle. Eller hur herr Grubb? Var det inte bättre förr? Vi kan ta upp många fler exempel på företeelser i vårt samhälle, som sålts ut till vinstintressen och som uppenbarligen fungerar betydligt sämre nu, än tidigare. Den tiden då samhället också drevs riktigt bra utan dagens, till synes oumbärliga, konsulter. Jag tänker på den tiden, då tågen gick och Sverige hade världens bästa skola och sjukvård. Då, när folk hade jobb och våra offentliga rum kunde beträdas, utan risk för våld. Visserligen hade vi inte så många svenska miljonärer och miljardärer men heller inte så många svenskar i utanförskap.

Men nu, min bäste herr Grubb, skall vi tala marknadsekonomi. Det är så här: Endera har man en marknadsekonomi, på och med marknadens villkor. Med vinst eller förlust. På eget ansvar, eget initiativ, med egna satsningar och helt och hållet konkurrensutsatt. Eller så har man, som i Sverige, en skattefinansierad så kallad marknadsekonomi, på skattebetalarnas villkor, på skattebetalrnas ansvar, med skattebetalarnas satsningar och i konkurrens med andra skatteunderstödda konkurrenter. Så att vi skattebetalare egentligen befinner oss i konkurrens med oss själva, i alla dessa skattefinansierade "privata" och för vår existens nödvändiga företag. Alltså är privatiseringsivrare ingen riktig marknadsekonomisk grupp men en grupp, som medialt slår sig på bröstet med "initiativförmåga", "kunnighet", "visionära egenskaper", "drive" osv, i all oändlighet. Utmärkande för dessa "privata" företagare är, att de är helt beroende av skattemedel för sina satsningar, sin existens och sin vinst. Du själv, herr Grubb, som upphandlare i kommunen, är försörjd av våra skattemedel. Du är därmed en företrädare för den skattefinansierade, svenska sk marknadsekonomin, som inte är någon marknadsekonomi. Du tycks heller inte ha en aning om vad riktig marknadsekonomi innebär. En ekonomi, där du själv, i din nuvarande position, skulle vara obsolet. Höjden på detta spektakel är väl ändå, att dessa skatteunderstödda "privatföretagare" begär vinst på sin skyddade verksamhet.

Det enda som är klart är, Fredrik Grubb, att politiker görs underkunniga om att vård på äldrfe dar och för dem som råkar bli sjuka kostar pengar. Mer än vad den samlade sjukvården just nu får.

Men har man statligt intresse för viktigare saker än det egna folkets hälsa och utbildning, så får man det slutresultat man förtjänar.
Upphandlingskonsulter skulle behövas i parti och minut på tex migrationsverket, eftersom pengar där rinner mellan fingrarna fortare än finkornig sand.

Deras nuvarande uppgift inom sjukvården är att skära i redan skurna kostnader, vilket i slutänden alltid resulterar i sämre vård, något som statliga instanser redan har insett. Nu försöker man istället vänja folket vid en allmänt sjunkande standard. ..vilket också är ett sätt att bekämpa nedgången, men med ännu sämre standard som slutresultat.

#25 Grubb

"Teori: så du kan lätt byta ut ditt kommunala boende om du vill?"
Nej, det är hela poängen. Det är inte en marknad. Är det svårt?

"Praktik: bevisa det....ta fram siffrorna som belägger ditt allmänt utkastade påstående, kanske kan Eleph@ant ge tips på källor"

Så klart han kan. Tack som vanligt, Elephant!!!

PS det kan du också om du vill, Grubb.

Det kan tyckas ologiskt Fredrik, men nu är det så, när det gäller t ex vård och omsorg, att människor, i varje fall här i Stockholm, känner ett annat förtroende för Non Profit Organizations (NPO) som Ersta-Sköndal, Blomsterfonden, Röda Korset, Stiftelsen Stockholms Sjukhem, Betaniastiftelsen, Stiftelsen Isaak Hirsch minne, Pauvre Honteux, kyrkorna osv osv än man gör för kommersiella företag som Attendo, Carema, Aleris, Capio m fl.

Jag tror inte folk är dumma i huvudet utan de gör dessa val utifrån sina erfarenheter. De upplever nog att ovannämnda NPO i första hand fokuserar på kärnverksamheten, på vården, medan de kommersiella företagen i första hand fokuserar på det ekonomiska resultatet och att kärnverksamheten, vården, riskerar att komma i andra hand.

Det här är nog ingen renodlad höger-vänsterfråga, utan det finns även många borgerliga politiker som börjar tröttna på Carema, Attendo osv och som därför överväger om vi inte även i Sverige ska begränsa oss till NPO inom skattefinansierad vård, omsorg och skola.

Alla de typer av företag som omnämnts som producerar insatsvaror till välfärdstjänsternas sista steg är utsatta för tämligen effektiv konkurrens i sin verksamhet

Om även det sista steget kan ges en effektiv konkurrens, den som är missnöjd bör kunna byta inom t.ex. en månad, så skulle det vara svårt att ta ut oskäliga vinster. En förutsättning är då att det finns ett visst överskottsutbud på marknaderna för välfärdstjänster.

Men dessa förutsättningar finns väl knappast och då är det bättre för konsumenten om tjänsterna tillhandahålls av det offentliga och organisationer inom den ideella sektorn som har ifrågavarande välfärdstjänster som huvudintresse.

Min slutsats är således att det inte har skapats den behövliga konkurrensen för att alla typer av välfärdstjänster skall läggas ut på vinstdrivande företag. Kundvalssystem kan vara en väg men även i det fallet så är nog inte konkurrensen effektiv.

Anser Fredrik Grubb att konkurrensen i det sista steget i tillhandahållandet av välfärdstjänsterna är effektiv? Det kan ju vara olika för olika typer av tjänster.

Det bidrar ju inte till förtroende att tala i uppenbart egenintresse. Den enda forskning som refererats till i ämnet verkar ju tämligen negativ, varför plakatretoriken snarast står att finna hos Grubb och gelikar som argumenterar ifrån en idealisk position. Grundproblemet i artikeln är att det inte går att generalisera på det vis som görs, bara för att en marknadsmodell fungerar under vissa förutsättningar så betyder inte det att den fungerar under alla förutsättningar. Man måste titta på empirin, och där blir det problem.

Sunt förnuft säger att när inte ens ett land som USA har ren marknadsmodell i området, ja då finns det nog en del problem. För hade det fungerat bra så hade dom givetvis haft det.

Grundproblemet är inte alls av den arten som Grubb antyder utan sammanhänger med tvânget att prestera en viss av kunden noga specificerad tjänst.

Ett företag som Esselte säljer skrivpapper, i konkurrens med en massa andra. Alla, privata, och andra, kan köpa dessa skrivpapper.
Om Esselte skulle avveckla denna sin produktlinje vore detta helt utan problem pâ marknaden därför att det finns en massa andra leverantörer av. ung. samma sorts skrivpapper. Detta är marknadsekonomi, kännetecknad just av en mângfald av bâde kunder och leverantörer.

Det är den situationen som helt enkelt inte finns runt en hovrätt eller en vârdcentral. Här finns, till att börja med, bara en kund, nämligen staten/samhället. Det är den kunden som bestämmer var skâpet skall stâ. Blir det t.ex. för lânga väntetider inom hovrätten mâste denna kanske byggas ut. Inte heller finns det konkurrerande hovrätter eller vârdcentraler utan de som finns ingâr en ett nätverk som täcker landet.

I det läget, av dessa tvâ skäl, finns heller ingen egentlig konkurrens. I det läget saknas de frihetsgrader i verksamheten som, rätt använda, kan utmynna i vinst.

Det vore all skillnad i världen om kunden/staten drog sig ur t.ex. vârdcentralerna. Dâ fick privata intressenter driva och avveckla och ersätta dessa efter eget skön. Dâ kunde alla dessa olika vârdlösningar konkurrererna om patienternas pengar, en del med ballonger till barnen, andra med korts väntetider, eller med lägre pris, närhet, bättre vârd eller ung. vad om helst. Och om det sedan skulle saknas vârdcentraler här och där i landet vore detta inte värre än att det här eller där fattas t.ex. MacDonald-restauranger. Här, i detta skisserade läge, skulle hela den ev. primärvârden förvandlas till privatsak. Här skulle det ocksâ säkert växa fram virtuella centraler, call-centers, dit man kunde koppla upp sig och bli hjälpt över nätet -pâ eget ansvar. Här kunde doktorerna finnas var som helst i världen, inkl. hemma hos sig eller ute pâ golfbanan. D-e-t-t-a vore en f-r-i marknad kännetecknad av alla-mot-alla och bäst vinner. Inget problem! (Detta kanske t.o.m. vore "mycket bättre", allt sammantaget? Ho vet?)

Fast glöm att den marknaden samtidigt skulle kunna vara skattefinansierad. Privatkramarnas tankefel finns kring detta sista.
De vill bâde ha kakan kvar och äta den. Det är detta som rent konceptuellt är och förblir den förbjudna kombinationen.

Jag fullständigt häpnar över den vehemens med vilken Fredrik Grubbs i det närmaste filosofiska betraktelse behandlas av kommentatorer. Jag fastställer

1. De flesta här har ingen aning om hur ett företag fungerar. Vad det innebär att investera, vem som betalar för vad och vad riskerna är.

2. Det finns en övertro på den offentliga sektorns förträfflighet. Det verkar som om man tror att offentligt anställda skulle genomgå en Dr Jekyll/Mr Hyde omvandling så fort det står ett annat namn längst upp på deras löneutdrag.

3. Det finns ingen som helst tillit till den offentliga sektorns förmåga att styra och kontrollera resultatet av upphandade tjänster fastän detta borde vara en central del av verksamheten.

4. Synen på effektivitetsökning är på en ytterst banal nivå. Självklart är det möjligt att spara och effektivisera utan att kvaliteten blir lidande. Bara för att man slösar bort stora summor blir inte vården bättre.

5. Synen på marknaden säger en del om debattörernas ideologiska bakgrund. De verkar vara uppfödda med lite för många DDR-producerade barnprogram. Detta är typiskt för den svenska indoktrineringen som t ex gör att folk faktiskt tror att Systembolaget fyller en funktion eller att systembolagets sortiment är stort.

Jag tror i och för sig inte att privat sjuk- eller åldringsvård löser alla problem. Jag har själv haft föräldrar som slussats omkring i såväl den offentliga åldringsvårdens Gulagarkipelag men även tagits hand om privat. Problemen är desamma: Det är förbannat svårt att ge alla exakt den vård de behöver eller vill ha. Det skulle kosta alldeles för mycket att uppnå hundraprocentig behovstillfredsställelse för att möjliggöra detta, oavsett vem som erbjuder tjänsten.

Däremot kan man ju se att motståndet mot den privata sektorns intåg på vårdmarknaden är kompakt och stort. Min tolkning av detta är snarast att den offentliga tjänsteutövaren känns tryggare eftersom det är lättare att identifiera med den som en familj. Sverige är ett land där statsindividualismen är väldigt stark. Vi förväntar oss att bli omhändertagna av staten, inte familjen.

Självklart kan det verka utmanande om ett företag skulle göra stora vinster på åldringsvård t ex och stiftelsemodellen som någon föreslog borde man nog analysera noga. Frågan är bara var pengarna ska komma ifrån? Vem är beredd att avstå från avkastning av kapital? I USA får väl ofta sådana stiftelser sina pengar från filantropiskt lagda miljardärer? I Tyskland och Schweiz finns det gott om privata sjuk- och ålderdomshem där de som har råd kan få det de vill ha. Där är servicen och omvårdnaden på en nivå som får svensk vård att blekna. Fastän den är privat...

Jag tror nog att privata vårdgivare är mycket bra inte minst som en väckarklocka för den offentliga sektorn. De behöver ett alternativ att mäta sig emot, som kan benchmarka de interna kostnaderna. Att de engagerar människor som stackars Fredrik att hålla nere kostnaderna i kontrakten är väl ändå bara ett hälsotecken!

Ytterligare ett problem i de privata vård- och skolföretagen, förutom det jag tog upp i #34, är de anonyma ägarna. Vilka är egentligen Attendos, Caremas, Academias, Vittras osv ägare, idag och nästa månad? Har de någon kompetens när det gäller vård eller skola, något engagemang, finns de överhuvudtaget i Sverige?

Jag tror de flesta svenskar egentligen inte har något emot privata företag inom skattefinansierad vård, skola, omsorg, om det är seriöst. Om det finns ett seriöst och långsiktigt intresse för verksamheten, inte bara att snabbt hämta hem skattemiljoner innan tillsynsmyndigheter och den allmänna opinionen slår till. Det har blivit för vildvuxet och kortsiktigt. Ett sätt skulle kunna vara att styra upp ägarfrågan. Ett sätt att styra upp det skulle ju kunna vara att kräva svenska ägare av kött och blod, som kan ställas till ansvar.

Jag påstår inte att jag läst allt och har alla fakta så jag håller lite lägre profil. Men av allt jag läst hittills så finner jag inget som helst motstånd bland debattörer mot varken vinst inom vården eller drift av densamma i privat regi. Jag finner ej heller bland dessa någon som helst övertro på den offentliga driften utan det finns en klar medvetenhet om dess brister.

Däremot finns det en stor oro för hur vinst uppstår inom den privata sektorn samt motstånd mot uttag. dvs stöld av Våra investeringar på oss själva. Låt näringslivet (dvs VI) förbättra produkter för vår egen åldringsvård och låt engagerad och kompetent personal driva åldringsvården. Låt vården sedan vara en fristad där vi kan må väl i när den slutliga färden påbörjas.

Som redan sagts i kommentarsfälten och dessutom varit en stående punkt när jag under tidigare år aktivit medverkat i debatten runt sjukförsäkringsfrågan. Frågan är INTE politisk utan handlar enbart om allas VÅR egen humana välfärd. Den har ingen färg och enbart ett värde. Vårt!

Mvh

Dåliga skolor får dåligt rykte och får därmed färre elever och får då svårt att skapa vinst.

Bra skolor får bra rykte och får därmed fler elever och kan skapa vinst.

Så enkelt är det. Vinst är en måttstock på att man tillhandahåller en bra produkt eller tjänst.

#42 Per L

Hur går det för skolor som delar ut glädjebetyg, samt en iPad och ger eleverna mycket ledigt (ingen lärarkostnad), då?

Förr var naiva människor oftast vänster. I alla fall trodde man det.

Eftersom vinst inte är grundsyftet med driften av skola eller vård så kan det heller inte vara den slutgiltiga måttstocken för en bra produkt eller tjänst. Vi borde nog alla försöka ha högre krav än själva vinstintresset.
Det är dock inget fel med vinst men dessa överskott ska komma ur intelligenta investeringar av tidigare vinster.
Konkurrens har inte heller inom skola och vård att göra men väl stimulans och informationsutbyte mellan bolag.

Mvh

Även i vinstioffentligsektorn-debatten verkar debattens fåror vara så uppkörda att det är i det närmaste ogörligt att styra ur dem utan att släpa ed sig epitet som höger, vänster etc etc. Dock: #39s punkter 3 och 4 är väl tämligen okonventionella konstateranden. Dessutom vill jag som genmäle till #40s fundering om privata "anonyma ägare" att är det någonstans ägaren är anonym är det inom den kommunala sektorn. Vem är ägaren? Det är kommunen, det är vi det är alla. Jaha?
Jag är alltså personligt ansvarig för min åldrige fars kommunala äldreboende?. Njae. Det är förstås kommunen. Vi har en beställar/ utförarmodell här i Mohyttehult. Jaha?
Ni politiker i kommunens social och äldrevårdsnämnd är alltså ansvariga?
Njae, ja ... Men nej. Vi är beställarna! Det är ÄLDREBOENDET Kulörta lyktan där din far bor som är ansvarig sörru. Jaha?
Men ni skötte ju upphandlingen, personalen är kommunalt anställd etc. Jaså.
Men min gode väns mor som bor på ett privat äldreboende .

Ja sådär kan man hålla på. Det bästa med privata inslag är ju att det faktiskt numera FINNS en medvetenhet och en kontroll. Behövdes det inte förr eftersom all vård, skola och omsorg då fördes i 100procent offentlig regi och per definition var untan vank? (Obs. Frågan är retorisk)
Njae

Även i vinstioffentligsektorn-debatten verkar debattens fåror vara så uppkörda att det är i det närmaste ogörligt att styra ur dem utan att släpa ed sig epitet som höger, vänster etc etc. Dock: #39s punkter 3 och 4 är väl tämligen okonventionella konstateranden. Dessutom vill jag som genmäle till #40s fundering om privata "anonyma ägare" att är det någonstans ägaren är anonym är det inom den kommunala sektorn. Vem är ägaren? Det är kommunen, det är vi det är alla. Jaha?
Jag är alltså personligt ansvarig för min åldrige fars kommunala äldreboende?. Njae. Det är förstås kommunen. Vi har en beställar/ utförarmodell här i Mohyttehult. Jaha?
Ni politiker i kommunens social och äldrevårdsnämnd är alltså ansvariga?
Njae, ja ... Men nej. Vi är beställarna! Det är ÄLDREBOENDET Kulörta lyktan där din far bor som är ansvarig sörru. Jaha?
Men ni skötte ju upphandlingen, personalen är kommunalt anställd etc. Jaså.
Men min gode väns mor som bor på ett privat äldreboende .

Ja sådär kan man hålla på. Det bästa med privata inslag är ju att det faktiskt numera FINNS en medvetenhet och en kontroll. Behövdes det inte förr eftersom all vård, skola och omsorg då fördes i 100procent offentlig regi och per definition var untan vank? (Obs. Frågan är retorisk)
Njae

Hoppsan. Här kom det dubbelt upp då det hette att "CAPTCHA" inte funkade, men det gjorde det ju. Tillägg: oavsett ideologisk syn har ännu ingenvederlagt mina inpass om konsekvensen av vårdpeng/skolpeng som gör att utbetald peng till privat alternativ kostar skattebetalarna just det eftersom huvudmannen står för ekonomisk risk vid förlust (dvs vid överskridande av given peng). Däremot är utbetald peng till kommunalt drivna enheter mer osäkra - ett överskridande av budget där måste ju kompenseras av skattemedel.

Nästan ingen förmâr beakta själva kärnfrâgan, som enl. min mening är denna:
Vi har en ordning med skattefinansierad verksamhet.
Dessa skatter är obligatoriska.
Ur detta ett mycket stort bâde politiskt och förvaltningsmässigt ansvar.
Att kräva in skatt för att sedan, typ finansiera fira dansgrupper i Norrland är kanske inte en sâdan uppgift som är legitim att alls skattefinansiera? Och om sâ sker mâste den rimligen hâllas i strama tyglar effektivitets- och driftmässigt.

Detsamma gäller all den skattefinansierade verksamheten.
Den mâste vara rackarns effektiv.

Om samhället här inte riktigt vet hur det skall bära sig ât, d.v.s. inte behärskar verksamheten är det skattefinansieringen som skall ifrâgsättas, inte formerna för driften.

Visst skulle det gâ alldeles utmärkt bra med t.ex. en helt privat sjukvârd -befriad frân skattefinansieringen. Människor anses fullt kapabla att själva välja gymmet de tränar pâ. Dâ kunde de kanske klara att ocksâ själva välja -och fullt ut betala- vârdcentralen?

Om den idén däremot underkänns och det anses nödvändigt att skattefinansiera t.ex. sjukvârden mâste huvudmannen, som i det läget är samhället, ocksâ ta det fulla ansvaret för effektiviteten.
Det är här det inte duger att konstatera att det som görs i egenregi är halvdant och att det därför mâste släppas in privata entreprenörer. Hela det greppet är illegitimt -givet just skattefinansieringen. Att sedan privat verksamhet mâste gâ med vinst är inte i sig ifrâgasatt. Debatten gäller inte detta.

I vârden är det dessutom sâ att mâlet är den fulla hälsan för alla.
Här skulle just samhället kunna göra betydligt mer av typen att tobaksbruket med snus och rökning kunde förbjudas, betydande övervikt diskrimineras, transfetter i maten förbjudas o.likn.
Här görs idag mycket litet.

En tobakshandlare har däremot ett egen- och vinstintresse av att tobaken finns kvar och att mânga röker och snusar.

Det är likadant inom den vinstdrivande vârden. Här är varje t.ex. rökare eller överviktig rena guldgruvan! Fler sâdana är bra för affärerna om inkomsterna (som idag) beror pâ antalet besök!

Det är likartat inom skolan. Här är samhällsintresset att landets alla innevânare sätts i stând att bidra produktivt till dess fortsatta utveckling. Utbildningen är enbart ett medel för att nâ detta mâl.
Sedan vet vi (i den mân vi är just samhällsintresserade!) att det finns "grupper" som är ganska totalt ointresserade av bâde det ena och det andra. Deras barn gâr inte i skolan, förblir analfabeter och förtidspensioneras frân sextonârsâldern. Totala produktiv-loosers hänvisade till tiggeri och kriminalitet. Att här orera om vikten av föräldrarnas fria skolval o.likn. är i grunden rena samhälls-hânet.