Publicerad: 2012-08-10 10:08, Uppdaterad: 2012-08-10 10:08
Tidigare styrelseledamot RFSL: Dagens debatt om blodgivning framstår som både historielös och naiv angående riskerna med hiv. Särregler som har en saklig grund kan aldrig vara diskriminerande.
Om författaren
Ulf Schyldt är tidigare styrelseledamot i RFSL (2003-200/) och har deltagit i arbetet med Socialstyrelsen och Socialdepartementet att ta fram dagens regler för bloddonation och hbt-personer
Efter centerpartiledaren Annie Lööfs utspel om blodgivning under Stockholm Pride, har en förvirrad debatt utbrutit. Socialstyrelsen och RFSL anklagas för att hysa någon slags diskriminerande agenda mot hbt-personer genom dagens karensregler. Det är så fel det kan bli. För mig som inom RFSL förbundsstyrelse under åren 2003 – 2007 arbetade mycket med bland annat frågan om bloddonation, framstår dagens debatt som både historielös och naiv angående riskerna med hiv.
Låt oss därför backa en sju, åtta år tillbaka i tiden. I början av 2000-talet hände flera saker på samma gång. Först och främst kom ett EU-direktiv (2002/98/EG) som syftade till att samordna det grundläggande regelverket kring hantering av blod och blodprodukter inom sjukvården vilket under alla omständigheter hade krävt en översyn av de dåvarande svenska blodgivningsreglerna.
Vid samma tid hade RFSL, Socialstyrelsen och Socialdepartementet var för sig kunnat konstatera att det fanns en växande opposition mot de gällande reglerna. Då fanns nämligen ett förbud för män som har sex med män (MSM) att ge blod, även om den sexuella kontakten skett bara vid ett enda tillfälle i livet. Det var ett förbud som varit i kraft sedan slutet av 1980-talet. Det vill säga sedan hiv-epidemin kom till Sverige.
Det är viktigt att komma ihåg att när detta förbud tillkom hade det brett stöd, också av RFSL, och var helt i överensstämmelse med vad det lilla vi då visste om riskerna med hiv.
På den tiden fanns inga tillförlitliga tester som gav snabbt och tillförlitligt besked om en person var hiv-positiv eller inte. Inte heller några fungerande bromsmediciner fanns. Vad som däremot stod klart, var att människor som tagit emot otestat blod – i Sverige och utomlands – hade drabbats av hiv-infektion.
Ett totalt förbud för män som har sex med män framstod vid den tiden därför som det enda medicinskt försvarliga. I efterhand kan vi också konstatera att tack vare denna åtgärd har Sverige i internationell jämförelse ett lägre antal personer som fått hiv via blodtransfusioner.
I början av 2000-talet ändrades situationen på två sätt. Dels ökade tillgången på snabba testmetoder med hög tillförlitlighet och dels hade förståelsen för totalförbudet urholkats. Bland annat i samband med Stockholm Pride 2005 uppmärksammade Stockholms kvällstidningar förbudet på ett mycket negativt sätt och kända hbt-personer uppmanade öppet till att kringgå reglerna. Det var uppenbart att förbudet inte längre hade någon allmän acceptans. Det måste därför ändras.
Ett formellt förbud som leder till att människor istället ljuger om sina sexuella erfarenheter i de frågeformulär som används i samband med bloddonationer är inte bara verkningslöst – det är kontraproduktivt och bidrar tvärtom till ökade risker.
Dessvärre fanns, i det EU-direktiv som samtidigt behandlades inom Socialdepartementet, egentligen ingen öppning för att ändra de svenska reglerna. I protokollet över ”diskvalificerande kriterier” för blodgivare fanns klart och tydligt uttryckt att män som har sex med män skulle sorteras bort som blodgivare.
Socialdepartementet och Socialstyrelsen hade dock en klok lösning på problemet. Med stöd i en allmänt hållen formulering om att ingenting i direktivet fick ”tolkas på ett sätt som håller tillbaka den medicinska utvecklingen eller säkerheten för patienterna” kunde diskvalificeringskriteriet omtolkas lite grand till att istället handla om ”sexuellt riskbeteende”.
Detta var en ändring som RFSL välkomnade. Det var dock inte invändningsfritt. När de första reglerna gick ut på remiss, uttalade sig en majoritet av landets blodcentraler negativt. Läkemedelsverket har också satt sig på tvären, stödd på en egen mer ortodox läsning av EU-direktivet. Det har därför tagit flera år att i praktiken genomföra ändringen och med Läkemedelsverkets fortsatta motstånd tvingas blodcentralerna nu införa dubbla linjer för att kunna ta emot blod från MSM-gruppen. Men kunskapen om detta tycks vara noll och intet, bland de debattörer som uttalar sig om Socialstyrelsens ”hbt-fientlighet”.
Skälet till att en sådan omtolkning alls kunde göras i Sverige, är bland annat att vi har en så pass välordnad och noggrant kontrollerad bloddonationsverksamhet som vi har. Hos oss sker blodgivning utan individuellt vinstintresse, vi har utförliga register över vilka individer som är blodgivare och ett system med personnummer och legitimationskontroll som innebär att det är minimal risk för förväxlingar. Därmed kan man argumentera för att det svenska systemet för blodgivning, till skillnad från många andra länder, har tillräckligt hög noggrannhet för att kunna göra skillnad på risknivån mellan olika sexuella beteenden.
Debattörer som av okunskap eller ointresse för ”detaljer” kallar särregler för män som har sex med män för ”diskriminering” har endera missuppfattat vad diskriminering är eller är okunniga om hur hiv-epidemin ser ut bland oss män som har sex med män. Nära 60 procent av hiv-överföringen inom Sverige skedde 2011 inom vår grupp, som totalt sett motsvarar ungefär fem procent av befolkningen!
Särregler som har en saklig grund, och dessutom finns inom ett område där det knappast existerar någon allmän ”rättighet” (att ge blod), kan aldrig vara diskriminerande. Reglerna finns till för att värna om patientsäkerheten och den bistra sanningen är att något annat sätt att lösa det dilemma som blodgivningen innebär finns inte. Det finns nämligen inga tester med 100-procentig säkerhet!
För en enskild individ betyder den saken ganska lite. Osäkerhetsmarginalen vid varje enskilt test är idag mycket liten. Och för säkerhets skull kan man alltid testa sig två gånger. Men med en halv miljon bloddonationer varje år, kommer även en liten osäkerhetsfaktor att förstoras till att ett visst antal tester varje år kommer att vara missvisande. Det är ”de stora talens lag”.
Donerat blod går bara att testa en gång. Så fort det tas ur kroppen är det ”fruset” i ögonblicket. Nya tester kommer inte att visa något annat resultat. Finns det inte antikroppar som ger utslag dag 1, så uppstår det inte heller sådana i provröret även om blodat sparas i tio eller 30 dagar.
Det är där karenstiden kommer in. Den bygger helt och hållet på sannolikheter. Sannolikheten att OM testet som gjordes på det donerade blodet visar ett felaktigt resultat, hur stor är då risken att det blodet bär på hiv-virus?
Det är här det finns en uppenbar motvilja mot att ta till sig epidemins beklagliga verklighet och samtidigt inse att det inte handlar om något personligt.
Om hiv-förekomsten inom en grupp – vi MSM – är så hög som nästan fem procent så innebär det en alltför hög risk för vidarespridning att ta blod från den gruppen och ge till andra. Men en individ som inte haft någon sexuell kontakt under en betryggande tid, kan på sätt och viss betraktas som att stå utanför. Enbart total avsaknad av sexuella kontakter kan dock räknas som ett tillförlitligt skydd.
”Men jag och min man är trogna varandra” säger då en del. Ja, det är ni kanske. Men statistiskt sett är tillräckligt många par inte tillräckligt trogna – en del hiv-överföring drabbar därför faktiskt också personer i stabila, långvariga samkönade relationer. Och det här är statistik, inte ett yttrande över just ert förhållande.
Det är därför det krävs en total frånvaro av sexuella kontakter under en så pass lång tid att även ett enstaka test har en hög tillförlitlighet. Om det sen är ett år, sex månader eller tre månader är inte så viktigt – det handlar i vilket fall om ”celibat”.
Detta är vad kompromissen 2005 med ”sexuellt riskbeteende” öppnade för. Situationen har dock krånglats till genom att Läkemedelsverket, som har ansvar för den del av bloddonationsverksamheten som går till tillverkning av mediciner, gör en helt annan tolkning. (Att en obstinat myndighet kan hålla fast vid en egen tolkning, vid sidan av den som regering och riksdag stadfäst, är fascinerande i sig…) De accepterar inte Socialdepartementets tolkning och vägrar därför att ändra sina regler.
I praktiken är det därför inte karenstiden, utan kravet på att blodcentraler kan sköta två separata bloddonationsverksamheter med två olika uppsättningar regler, som är det praktiska hindret för MSM att ge blod. Det framstår då som en smula absurt att den myndighet, Socialstyrelsen, som gjort allt för att ändra de tidigare reglerna nu anklagades för att vara bakåtsträvande och RFSL, som stödjer Socialstyrelsens tolkning, kritiseras för det.
Dagens populäraste artiklar
- Sverige klarar inte så stor invandring
- Generalens långa krig
- Vem får vara med i Coca Colas gemenskap?
- Detta kan inte fortgå i en demokrati
- TV-avgiften har överlevt sig själv
- Kristendomens kärleksbudskap upphävs av Jesus martyrskap
- Vilket Sverige vill du leva i, broder Aziz?
- Polishatet - ett hot mot rättssystemet
- Inte sant att pappor inte diskrimineras
- De lovar utbildning - men alla möjligheter finns redan
- Bosättarvåld skakar Israel
- Så rekryterar islamister i svenska förorter
- Därför måste demokratin försvara sig mot islamismen
- Terror är inte ett etniskt eller religiöst problem
- Humanisterna i Almedalen: Hatar Gud kvinnor?
- ”Folk slutar inte ha korkade åsikter för att vi förbjuder”
- Det amerikanska helikopterteamet skötte bara sitt jobb
- Sverige bör visa att man står på Israels sida
- Bra att
- Artikeln som Skånska Dagbladet inte ville publicera
Newsmill seminarier
- Bosättarvåld skakar Israel
- Så rekryterar islamister i svenska förorter
- Därför måste demokratin försvara sig mot islamismen
- Terror är inte ett etniskt eller religiöst problem
- Humanisterna i Almedalen: Hatar Gud kvinnor?
- ”Folk slutar inte ha korkade åsikter för att vi förbjuder”
- Det amerikanska helikopterteamet skötte bara sitt jobb
- Sverige bör visa att man står på Israels sida
- Bra att
- Artikeln som Skånska Dagbladet inte ville publicera
22 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Du har alldeles rätt. Annie Lööf är både korkad och populistisk, dessutom förbluffande fattig på allmänbildning. Och saknar det allra viktigaste. Förmågan att vilja ta reda på saker hon inte kan.
Bra artikel då det är klokt att låta verkligheten var viktigare än den politiska viljan.
Om riksdagspolitikerna skulle vilja göra verklig nytta av den symboliska ambitionen skulle de alltså besluta att staten ger landstingen ett anslag för att samla in och hantera en andra kategori av donerat blod som enbart används för forskning och vid extrema nödlägen då risken för smittat blod är mindre illa än att bli utan blod?
Det är uppenbart att politiker tävlar om att samla poäng i olika grupper utan att ta ansvar för verkligheten, men intressant här är att RFSL inte håller med.
http://gluefox.blogspot.se/2012/08/centerpartiet-uppnar-nya-nivaer-av.html
Bra och saklig artikel tycker jag. Jag kan inte lämna blod, inte för att jag skulle kunna riskera att skada andra med mitt blod, utan för att jag skulle skada mig själv om jag tappades på blod. Pga en åkomma jag har kan jag alltså inte vara blodgivare. Inte känner jag mig diskriminerad för det.
Om det nu vore en rättighet att lämna blod, något positivt för individen, så kunde jag förstå talet om diskriminering.
Men blodgivning är om inte en skyldighet, så något man gör av medmänsklighet och solidaritet. Det är frivilligt. Den som inte lämnar blod får inte sämre villkor eller rättigheter än den som gör det. Därför kan det inte vara diskriminerande att inte få lämna blod.
Man borde fråga Annie Lööf: skulle du vilja få blod från en man som nyligen haft sex med en eller flera andra män?
Väl formulerat Ulf Schyldt.
Spontant så känns det som att att denna grupp i dagens Sverige "letar" efter anledningar att få ta på sig offerkoftan igen och peka ut sig själva som diskriminerade. Är det för att folk tappat intresset för deras agenda eftersom att dom i dag är lika accepterade som alla andra grupper i samhället? Varför gör man detta mot medicinskt vetande?
Vad kan man hitta på om man ser viljan att donera riskblod som en resurs?
Behövs blodet för någon forskning? Skulle de kunna lägga några timmar i månaden på att propagera för bloddonerande? Skulle man kunna ställa upp för att öva nålisättning även om det aldrig tas ut några blodmängder som används? Kan någon annan möjlighet att hjälpa medmänniskor erbjudas?
Menar du Mikael med uttrycket "denna grupp" Centerpartiet med Annie Lööf i spetsen? Det är liksom Centerpartiet som kräver detta, inte RFSL (som väl får räknas som representant för en del bögar och flator) och då menar du alltså att det är Centern som har tagit på sig offerkoftan? Eller hur tänkte du nu igen?
Riskbeteende kanske är en lagom kompromiss. Vore bra om vi använde samma princip på svenskar, invandrare från MENA länderna, och exempelvis etiopier och varför inte östasiater. Siffrorna vi då skulle få fram skulle nog förvåna en och annan, speciellt positivt överraskade skulle vi bli av etiopier - eftersom då skulle det bli tydligt att hudfärg är betydelselöst jämfört med saker som kultur. Ganska begripligt för de flesta men givetvis obegripligt för er kulturkommunister som så länge dominerat media och debatt.
En dag för några år sedan fick jag besked att det finns nya regler som innebar att pollenallergiker får inte längre ge blod. Alltså blir frågan är även pollenallergiker också diskriminerade?
"Särregler som har saklig grund kan aldrig vara diskriminerande". Förvisso är det sunt och logiskt, men å andra sidan så är det ju en generalisering, och just den typ av generalisering som överallt annars i samhället kallas just diskriminering. Det är fullt troligt t.ex att en viss hårfärg korrelerar till en högre frekvens våldsbrott. Men om en arbetsgivare skulle hänvisa till det så skulle man naturligtvis diskriminera de individer som råkar ha fel hårfärg men inte är kriminella. Att statistiken stämmer är på intet sätt nån magisk befrielse från diskriminering.
Generellt sett disrkimineras inte homosexuella, men om homosexuella, bisexuella, och transsexuella, är öppen med sin sexualitet så diskrimineras dom, eftersom myndigheterna sen 1968 tragiskt nog fortfarande har laglig rätt att särskilja dessa personer från övriga presumtivt "normala". Öppet homosexuella får inte lämna blod lika enkelt som vilken presumtivt heterosexuell recept-påtänd laglig knarkare som helst, därav den egentliga diskrimineringen, helt oavsett hur alla sen "tolkar" lagen. Homosexuella är och kommer att förbli diskriminerade så länge dom inte inkluderas hos den asexuella klump av individer som sägs utgöra samhällets befolkning. Att påstå något annat är att vara inkluderad i skaran som sedvanligt brukar definieras som idioter.
#14
Det exempel du beskriver är vad som kallas ett skensamband i detta sammanhang och saknar kausalitet i en patientsäkerhetsfråga. Så är det inte i fallet artikelförfattaren tar upp.
En eloge till författaren för att ha skrivit den mest pedagogiska och sakliga artikel om ett ämne som kan vara svårt att ta till sig (vilket #14 & #15 så tydligt illustrerar) som jag läst på mången dag.
För att vara med och motverka diskriminering bör organisationen själv inte vara delaktig i en sådan. Men jag pratar då om homosexuella muslimers utsatthet på grund av hur RFSL särbehandlar muslimer och islam i Sverige. Det är endast av en mycket tragisk orsak som detta inte tas upp i media och det är naturligtvis för att de stödjer denna nedlåtande agenda.
Det du säger Ulf (artikelförfattaren) låter mycket klokt, dock saknar den organisation du arbetade för trovärdighet. Jag hoppas innerligt att debatten till viss del, även om mycket liten, påverkas av att RFSL saknar tyngd och trovärdighet i det de säger.
Om jag kan tolka denna artikel rätt så hade vi sannolikt haft fler HIV-döda i Sverige om vi följt c-ledarens förslag redan för 10-1 år sedan. Och så är det ju, om man låter ideologi förblinda sig från fakta så blir människor lidande. Jag kan räkna upp 50 andra exempel på ideologiska lagar och förslag som försämrar för människor. Våra politiker har aldrig varit blindare för fakta.
"Nära 60 procent av hiv-överföringen inom Sverige skedde 2011 inom vår grupp, som totalt sett motsvarar ungefär fem procent av befolkningen!"
Fick läsa om meningen ett par gånger, men nu förstod jag! Fem procent av befolknigen står alltså för 60 procent av HIV-överföringen inom Sverige, och detta 2011. Jag blir nyfiken på egentliga siffror, men med dessa siffror verkar denna reglering väldigt sund.
"Om hiv-förekomsten inom en grupp – vi MSM – är så hög som nästan fem procent..."
Är detta en olycklig formulering eller menar artikelförfattaren att nästan 5% av MSM i Sverige är HIV-smittade? Det skulle isåfall vara intressant med en källhänvisning för detta påstående. Om MSM utgör ungefär 5% av Sveriges befolkning och 5% av dessa bär på HIV skulle det innebära att det bara inom gruppen MSM fanns ca (9.400.000 x 0,05 X 0,05) = 23.500!
Enligt smittskyddsinstitutet fanns det dock vid slutet av 2011 endast ca 5.800 personer; totalt sett, som bar på HIV-smitta i Sverige. (källa):
http://www.smittskyddsinstitutet.se/statistik/hivinfektion/
Jag tycker detta är ett angeläget ämne och det är naturligtvis bra att RFSL uttalar sig i saken. Dock är det viktigt att hålla sig med så korrekt statistik som möjligt för att inte ytterligare spä på fördomar om en utsatt grupp.
Det är inte en mänsklig rättighet att få lämna blod, däremot är det banne mig en rättighet att få blod utan att riskera att smittas av sjukdomar. Det kan ju inte vara viktigare att en minoritetsgrupp får lämna blod än att förhindra smittspridning. Jag kan inte ens tänka mig att de homosexuella männen själva lider att att "bli diskriminerade" i denna frågan...
Självmål för Lööf är enda slutsatsen jag kan dra.
Tack Ulf för en informativ artikel.
Som jag ser det så kliver det med jämna mellanrum fram personer och berättar för en grupp att de är diskriminerade utan att nämnda grupp nödvändigtvis tycker så själva.
De, i det här fallet Annie Lööf, är så uppblåsta i sin egenuppfattning att de tror att de kan hoppa in i vad som helst och sedan berätta för den de obett gjort sig till ombud för att "Det är för ditt eget bästa".
Jag har i alla tider undanbett mig "kloka råd" från personer som lever i en bubbla så långt från verkligheten som man kan komma.
Om det vore så att en viss etnisk grupp skulle ha en markant högre HIV-förekomst eller smittspridning, liknande de homosexuella, skulle de då också få samma regler för blodgivning ?
(Tar inte ställning i den här frågan, undrar bara om resonemanget är opartiskt...)
Nu får Newsmill skärpa sig !!!
Yttrandefrihet när man argumenterar seriöst & städat utan personangrepp borde kunna stå kvar i kommetatorsfälten - vem raderar #1, # 20 & #28 ???:
Läsare av kommentarer som supportar homosexuell livsstil straffar sig själva när man påvisar att man inte tål nedanst. kommentar som jag infört som #1 & #20:
Som jag skrev #1 & blev borttagen av homolobbyn.
Jag upprepar:
Perspektivet ska självfallet vara för den mottagande.
Dvs. jag som mottagare har krav på att jag vill inte ta emot blod från människor med homosexuellt leverne.
Denna rättighet negligeras.
Tål man inte denna åsikt, så påvisar det endast en sjuklig pk-korrekthet.
Permalänk | Anmäl #28 Nils Stibor, 2
#29
Du riskerar ändå att få ta emot blod från människor med "homosexuellt leverne" . Kvinnor som har sex med kvinnor är inte förbjudna att ge blod. ;)
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.