Ideologin förblindar om välfärdsvinster

Min slutsats gällande vinster i välfärden kan sammanfattas så här: Det är lika dumt att privatisera vård och skola, som att förstatliga jordbruk och industri. Detta är inte en slutsats baserad på teoretiska resonemang om hur människor, ekonomi och samhället fungerar. Slutsatsen bygger i stället på observation av de olika metoder som prövats i verkligheten, med varierande framgång.

Lockelsen hos enkla och absoluta teorier som påstås förklara allt utan hänsyn till några speciella omständigheter är stor. Det gäller för marxister som utan detaljkunskaper säger sig kunna förutsäga hur ett land kommer att utvecklas eller vilken sida som har rätt i en konflikt. Det gäller likaledes för marknadstroende som inte behöver studera ett enskilt fall för att förklara att en ekonomisk kris beror på alltför stor statlig inblandning, eller att konkurrensutsättning kommer att förbättra effektiviteten.

I debatten om vinster i välfärden finns många ideologiskt baserade argument som inte håller.

Vänsterpartiets Eva Olofsson argumenterar för att vinster innebär att pengar tas bort från välfärdssektorn och menar att "[a]vgörande i lagstiftningen ska vara att alla skattemedel skulle komma eleverna, de äldre och patienterna till godo". Men om vinsterna motiverar till förbättringar som överstiger kostnaderna för vinsterna, så blir argumentet ogiltigt. Frågan som måste besvaras är om vinsterna ger upphov till fördelar som överstiger kostnaden för vinsten.

Ett annat dåligt argument mot vinster inom välfärden brukar formuleras såsom att välfärdstjänsterna är så grundläggande och viktiga för våra basbehov att de inte bör vara föremål för profit. Det är ett argument som bygger på en djup misstro mot konsekvenserna av vinstintresse. Men praktiska erfarenheter visar att argumentet inte håller. Det finns knappast något som är mer grundläggande för våra mänskliga behov än mat. Och de försök som gjorts, och fortsätter att göras, för att producera livsmedel utan inslag av vinstintresse har givit dåliga eller rentav katastrofala resultat. Vi måste alltså undersöka de konkreta effekterna av profithungern, det duger inte att bara anta att den alltid är destruktiv och otämjbar.

Ekonomen Björn Hasselgren ger exempel på flera likaledes verklighetsfrånvända argument för vinster i välfärden. Han skriver att "[h]öga vinster i en sektor signalerar å ena sidan att det finns behov av mer verksamhet i den sektorn, å andra sidan att effektiviseringar kanske kan göras". Så kan det vara, men det är inte de enda möjligheterna. Höga vinster kan också bero på att en sektor otillbörligt gynnas på politisk väg. Det är vad som på engelska betecknas "crony capitalism". Hasselgren begår här ett allvarligt fel genom att anta att de höga vinsterna i välfärdssektorn i sig är belägg för att de är effektiva. Det kan vara precis tvärtom!

Hasselgren skriver också att "[d]et är snarast bristen på effektivitet som avspeglas i bristen på vinst i offentliga verksamheter". Nej, det är helt uppåt väggarna. Bristen på vinst i offentlig verksamhet beror ju till största delen på att verksamheten vanligtvis inte har något uppdrag att gå med vinst. Uppdraget är inte att med givna resurser generera maximal vinst, utan att med givna resurser skapa största möjliga samhällsnytta enligt direktiv som varierar kraftigt från sektor till sektor.

Ett vanligt argumentationsfel hos de djupt ideologiskt övertygade illustreras av följande tes: "Ett ytterligare problem med resonemanget är att det är omöjligt att dra gränsen för vilka branscher som skall omfattas av offentliga monopol." Feltänket illustreras av den så kallade skäggparadoxen. Hur långt måste ett skägg vara för att räknas som ett skägg? Det är omöjligt att dra gränsen exakt. Alltså existerar inga skägg. Det här är tyvärr ett mycket vanligt sätt att resonera bland de som lägger alltför stor vikt vid konsekvens i teoribygget och alltför lite vid pragmatiska hänsynstaganden. Att det är svårt att dra en exakt gräns innebär inte att det saknas fall där gränsen tydligt går på ena eller andra sidan. Jag vet inte om Hasselgren vill ha privata fängelser som i USA, ersätta försvaret med vinstdrivande "säkerhetsföretag", ersätta domstolar och polisväsende med ett vinstdrivande maffiavälde eller byta ut regering och Riksdag mot en aktiebolagsstyrelse och en bolagsstämma. Klart är dock att de som inte anser att en gräns måste dras någonstans är ytterst fåtaliga. Jag menar att vård och skola tydligt hör hemma på den sida av gränsen där vinstintresse är skadligt. Huruvida detta stämmer måste basera sig på en undersökning av praktiska förhållanden - inte allmänna teoretiska resonemang.

Det största problemet med Hasselgrens argumentation är dock när han i extremt allmänna ordalag hävdar att "genom att flera leverantörer tillåts erbjuda sina tjänster och experimentera med olika sätt att producera och leverera tjänster sker en inlärning och en utveckling". Inlärning av vadå, utveckling på vilket sätt? De konkreta exemplen på hur detta skulle gå till - eller hur de gått till historiskt - lyser med sin frånvaro. Jag och andra debattörer har däremot tagit upp många exempel på hur jakten på "effektivitet", i betydelsen höjda vinster, har fått kraftigt negativa konsekvenser: mindre personaltäthet på skolor och äldreboenden, försämrad mat i äldreomsorgen, betygsinflation för att locka elever, onödiga läkarundersökningar för att höja ersättningen och en vilja att skrämma bort patienter och elever som inte är lönsamma.

En mer intressant teori som Hasselgren tar upp är dock tesen om att offentlig verksamhet tenderar att tillgodose intressena hos personalen, medan det inom vinstdrivande verksamhet i stället är kundernas önskemål som styr. Detta är förvisso också en av dessa skrivbordsteorier som många gånger uppenbarligen inte stämmer med verkligheten. Det är mycket lätt att hitta exempel på offentlig verksamhet där personalen gör enorma personliga uppoffringar till förmån för elever eller patienter. Men jag tror att det finns ett korn av sanning som är intressant.

Om det inom det offentliga inte nödvändigtvis är personalens intressen som tillgodoses, i den ekonomiskvetenskapliga förståelsen av ordet intresse, så ligger det en sanning i att det i högre utsträckning är personalen som medvetetet styr verksamheten baserat på professionella prioriteringar. Detta är grunden för ett planekonomiskt system. Hasselgren utgår från att Sverige ska anses vara en marknadsekonomi, men där har han ju fel. Sverige, liksom alla andra utvecklade samhällen i nutiden, är en blandekonomi - det vill säga en blandning mellan marknadsekonomi och planekonomi.

För bara något decennium sedan var det legio inom den ideologiska högern att kritisera den så kallade "flumskola" som kort uttryckt innebar att eleverna själva fick bestämma vad de skulle lära sig. Detta betecknades som vansinnigt, eftersom det är lärarna och inte eleverna som vet detta bäst. Eleverna går ju i skolan därför att de behöver lära sig. Lärarnas auktoritet och kunskap måste respekteras.

Idag är rollerna ombytta. Den ideologiska högern driver på för att eleverna ska bestämma huruvida de vill lära sig spanska eller filmvetenskap. Att lärarna skulle veta bättre förringas som "personalens intressen". Om en läkare vägrar ordinera de tabletter som patienten efterfrågar så kan "kunden" alltid vända sig till någon annan.

Jag menar att debatten om vinster i välfärden måste baseras i insikten om att samhället inte beskrivs av några vackra ideologiska teorier. Det är komplicerat! Det är bra att kunna välja läkare. Men det är också bra att läkare kan säga nej till en patient som inte vet sitt eget bästa. Vinster kan på många områden i samhället ge motivation till förbättringar. Men de kan också ge incitament som är direkt perversa. Jag menar att för vård och skola ger vinster inte några bra resultat. Jag menar att detta dels kan undersökas statistiskt genom att titta på resultat för olika typer av driftsformer. Men också genom kvalitativa undersökningar: vi kan se på konkreta konsekvenser i enskilda fall. Låt oss lämna teoriernas falska prydlighet och diskutera den oordnade, smutsiga och motsägelsefulla verkligheten.

Johan Rönnblom (39 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/46153

14 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Namnger heller inte en enda empirisk studie på området vård och skola. Duger inte.

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2012-08-08, 23:49

Jag tror du har helt rätt, men det hade sett bra ut med lite referenser.

Permalänk | Anmäl #2 Olof Andersson, 2012-08-09, 06:21

Johan, det är nog inte ideologiska fyrkantigheter utan pengarna som gör att Investor, riskkapitalbolag etc vill in i skattefinansierad skola, vård och omsorg. Man vädrar fin affär. Inga jättevinster men säkra. Kommuner, landsting och staten är säkra kunder, betalar alltid sina fakturor och går inte i konkurs. Dessutom är den här typen av affärer ganska konjunkturoberoende och säkra investeringar.

Problemet är att den här typen av ägare i skolföretag och vårdföretag bryr sig mest eller kanske t o m bara om det ekonomiska resultatet. Det kan hålla ett tag men så småningom sprider sig synsättet ner i organisationen så att man tappar fokus från kärnverksamheten. Det är väl det som ligger bakom t ex Caremas problem.

Det här är nog skälet till att många endast vill ha Non Profit Organizations (NPO) inom skattefinansierad skola, vård och omsorg. Stiftelser, ideella organisationer, kyrkor osv. Så har man redan i en del andra länder. Vi märker också i Sverige att när folk kan välja t ex äldreomsorg så väljer man hellre olika NPO än kommersiella företag, helt enkelt för att man värderar långsiktighet och ett trovärdigt engagemang i kärnverksamheten.

Permalänk | Anmäl #3 u_21282, 2012-08-09, 09:01

En i raden av tyckare om profit eller inte, som dock är mer nyanserad. Alltid ett gott tecken. Och samhällelig empiri om kolchoser, kollektivjordbruk etc har vi gott om. Likaså om godtycke i äldreomsorg. Då brukar den utebli. Skolor har vi faktiskt ingen bra empiri om-. Utom att i teokratier är de oftast ensidiga.
Men en av de bättre hittills. Håller med Dig om ett och annat Rönnblom.

Permalänk | Anmäl #4 Kristian Grönqvist, 2012-08-09, 10:42

Applåder till Johan och även Lisa här bland kommentarerna. Skönt med lite vett och sans mitt i all galenskap.

Permalänk | Anmäl #5 Mattias Hamberg, 2012-08-09, 11:44

Lât mig bara inflika att den som lanserar en teori eller ett synsätt gör detta i eget namn. Sâ tog sig Albert Einstein för att postulera att
E=mC². För sâdant behövde just AE inga referenser.

Sedan skriver Rönnblom ocksâ att "en rad undersökningar visar att" ditten eller datten. Och sâ är det ju. Hade han skrivit en akademisk avhandlig hade det här varit befogat att ange källor m.m. Inte i en debattartikel. Rönnbloms hela ansats är praktisk/pragmatisk. Här polemiserar han mot ideologerna.

Permalänk | Anmäl #6 Sirius, 2012-08-09, 18:21

Johan Rönnblom. Jisses....
Har inte hunnit läsa hela artikeln och begrunda texten ännu men med tanke på ingress och en snabb genomskumning så verkar äntligen någon lyfta upp debatten på bordet ur sitt rätta perspektiv.

Håller med föregående talare (Grönkvist) att Lisa Olsson (#3) är värd att lyssna på.

#1 samt #2.
Om ni vill ni ha studier och referenser så börja med att utgå ifrån Er själva.

Mvh

Permalänk | Anmäl #7 Steff de Bruys, 2012-08-09, 18:23

Sorry... såg fel bland inläggen. Det var Mattias Hamberg som gav Lisa Olsson applåder.

Permalänk | Anmäl #8 Steff de Bruys, 2012-08-09, 18:26

#1

Eftersom du fortsätter med ditt frenetiska hänvisande till Donahues studie och empiriska studier finns det ett argument du bör bemött.

Empiriska studier är betydelselösa inom ekonomin eftersom dessa endast visar på koherens och inte kausalitet. Detta bevisades redan 1949 i Human Action: A Treatise on Economics av Mises.

Nu måste du självklart läsa boken och all gängse forskning på området annars har du ingen rätt att argumentera mot mig.

Suck..

Permalänk | Anmäl #9 Oskar Latvaniemi, 2012-08-09, 19:47

Oskar, du har rätt i att jag brukar hänvisa till Donahue, något Steff också kan notera. Eftersom det är en relevant empirisk studie.

Jag ids inte kommentera dina sektekonomer och deras udda föreställningsvärldar.

Permalänk | Anmäl #10 Doktor Eleph@nt, 2012-08-09, 20:17

Bara en socialist är sjukligt intresserad om en investerare gör vinst.
En sund människa försöker inte lägga sig i hur andra människor löser sinna behov.

Permalänk | Anmäl #11 u_19023, 2012-08-09, 23:20

Doktor Eleph@nt
Jag är sedan tidigare mycket väl medveten om dina hänvisningar till denne persons studier och jag har inte för avsikt att förminska värdet av det. Men många gånger behöver man inte andras studier för att inse det självklara utan enbart egen erfarenhet utifrån egna observationer och eget sunt förnuft.

Någon gång ska jag försöka förtydliga mina korta kommentarer i en länge utredning. Men för tillfället har jag inte möjligheten...

Permalänk | Anmäl #12 Steff de Bruys, 2012-08-10, 11:34

Dr. Elephant;

Måste vara en skön inställning när folk måste läsa dina studier för att få diskutera men du inte behöver visa samma intellektuella hänsyn.

Jag tillhör själv inte den Österrikiska skolan men skulle aldrig falla mig in att raljera bort ett antal Nobelpris vinnare i en handvändning.

Permalänk | Anmäl #13 Oskar Latvaniemi, 2012-08-10, 12:38

#14 Bara en socialist är sjukligt intresserad vad pengarna hamnar och relativt ointresserad om han får max och bäst service per skattekrona.
Mvh
Per

Permalänk | Anmäl #15 u_19023, 2012-08-10, 21:55

Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.