Vinst driver innovationer och utveckling också i skolan

Björn Hasselgren samtalar med sig själv för att övertyga sig och andra om att konkurrensutsättning fungerar bäst för vård och skola.

Liksom personer i kommentatorsfältet uttalar han vad ekonomen Joseph Stiglitz religionen att marknaden alltid vet bäst.

Han hänvisar inte till någon empirisk forskning på området, så som till exempel jag gör vid # 1 vid Eva Olofssons artikel.

Hasselgren räknar upp en lång CV och hävdar att han forskar på detta område, därför är det mera förvånande att hans artikel är så illa underbyggd.

En forskningsartikel måste börja med en redogörelse om vad andra redan uträttat. Börja du med till exempel med Harvardprofessorn John D Donahue, Björn.

Vad är det för inovationer som ska ge svenska elever världens bästa skola? Krubbkort på Mc donalds? Att friskolor skiter i att fixa bibliotek?Skolhälsovård? Skattemiljarder flyter iväg till Cayman öarna. Vad är det för innovationer inom skolan/ privat vård?
Vad är det för innovationer som riskkapitalsterna för in i offentlig sektor?

Det du skriver är nog rätt och riktigt, men produkten man säljer är inte alltid den som säljaren påstår att den är. När kunden inser det här så finns det inga gällande garantier man kan använda sig av. Ofta fullföljer eleverna utbildningen hela vägen och inser inte att det hela var en undermålig produkt förrän de börjar på ett universitet eller högskola där deras kamrater är mycket bättre förberedda än de själva. När poletten väl trillar ner är det för sent att klaga.

Vi måste återinföra ett oberoende examinationsförfarande i den svenska skolan så att betygen blir rättvisande. IB har stora brister men deras betygsättningsmodell är bra. En fristående lärare rättar och bedömmer ett stort antal skrivningar där han inte har någon som helst relation till eleverna. Med statliga examinatorer kommer vi att komma ifrån problemet med betygsinflation och orättvis betygsättning. Om skolans namn inte heller medvetandegörs för examinatorn så kan inte heller detta grumla deras omdöme.

Om vi gör på det sättet kan den nuvarande modellen bli framgångsrik, men så länge skolorna själva sätter betyg på sina elever och därmed sig själva, så är modellen rent samhällsskadlig. Nu är det ett enda stort jättebedrägeri och de blivande eleverna blir lurade när det gäller reklamen för produkterna. Det gäller även de komunala skolorna. Vi kan inte ha statliga examinatorer i alla kurser men i de centrala och mest betydelsefulla så som matematik, science, språk, IT, och de programtunga baskurserna. På så sätt kan man se om en skola är produktiv eller bara påstår att den är det. Konsumentskyddet skulle stärkas och utan det kommer den svenska skolan att fortsätta att sakna trovärdighet.

I mina ögon undviker Hasselgren att dra konsekvenserna av det hn framför. Han skriver att verksamheterna egen-regi ofta är ineffektiva.
Vi tror honom gärna. Slutsatsen är i sâ fall att de kostar för mycket - i vilket fall den kostnadsnivân knappast kan ligga till grund för betalningen av de privata aktörerna. Här mâste dâ, rimligen, priserna sänkas. Dock mâste dâ samtidigt större frihet medges att verkligen hitta de nya vägar framât som medger de reducerade kostnaderna. Här kommer dâ, med nödvändighet, skillnaderna mellan de olika konkurrerande utbuden att öka. I det läget kommer det sedan att bli ogörligt att jämföra prestationerna inbördes -framförallt för kunden, som är och förblir samhället. Den skisserade utvecklingen kommer att leda till att kunden/samhället betalar för prestationer som knappast kommer att kunna överblickas eftersom de inte längre har att svara mot en i upphandlingen specificicerad kravprofil. I det läget kommer grundvalen för skattefinansieringen att rämna -den som idag bygger pâ just det samhällerliga huvudmannaskapet. Skolan är ju idag inte till för föräldrarnas skull utan för barnens. Det är med dagens skola som med dagens barnavârdnämnder och diverse barnomsorgsbetingade t.ex. anmälningsplikter: Vad just föräldrarna ev. anser är principiellt egalt.

Hasselgren har lângtgâende rätt dâ han beskriver den offentliga egen-regin som en personalstyrd värmestuga. Dock är det ur samhällssynpunkt egalt om det är sâ eller om en privat entreprenör sätter bättrepli och fart pâ den motsv. verksamheten för att därefter stoppa mallanskillnaden i sin gen ficka. Slöseri som slöseri. värmestuga som värmestuga! Fortsatt privatisering mâste knäcka den här sortens samband. Alla mâste upp och steppa -till priset av förlorad likformighet i övrigt. Här ankommer det pâ privatiseringsfalangen att övertyga oss om de samlade fördelarna. Kring detta dock forrtsatt radiotystnad! Enklast sâ kanske?

#3: Jo, fast det är ju ännu värre än du beskriver!
En del färdigheter kan relativt enkelt mätas, av typen förmâgan att snabbt och säkert översätta en text eller lösa matematiska uppgifter.

Annat som allmän problemlösningsförmâga, konsten att arbeta i grupp o.likn. är ofta svârare att utvärdera.

Här stâr vi inför den gamla frâgan om vi skall lära för skolan eller för livet. Personligen förodrar jag här den svenska mera holistiska skol-synen framför den mera smalspâriga pluggskolans.

Pâ vârdomrâdet gâr den stora skiljelinjen mellan hälso- och sjukvârd. Idag satsas nästan 100 % av medlen pâ användarstyrd sjukvârd. Den stora potentialen finns dock inom hälsovârden -som dock idag är i stort sett ofinansierad och ofta ses som ett intrâng i den personliga integriteten. Samtidigt skulle alltsâ de riktiga stora och fina pengarna finnas att tjäna just här, genom att förmâ folk att inte börja röka, att motionera, att äta och leva sunt o.likn. Det sägs att i det gamla Kina brukade husläkaren honoreras för att man hade fâtt vara frisk under âret. Det är noga taget sâ slipstenen borde dra's! Allt sâdant är idag nära nog tabu.

Alltsâ: Privatisering kommer att kräva nya svar ocksâ pâ den här sortens frâgor. Och eftersom det bevisligen är hälsoförödande att röka -varför inte helt sonika lagstifta bort den? Kostnadssänkningar kommer sällan i form av stekta sparvar behändigt inflygandes i den egna munnen -utan de kostar i form av uppbrott ur gamla invanda bekvämlighetszoner. Här finns det -precis som Hasselgren- skriver mânga bollar att slâ pâ (fast han PK-tassar!) Kill our darlings! Med det bakom oss kan vi sedan âterta privatiseringsdebatten! Knappast dessförinnan dock!

Hasselgren brister i mina ögon i seriositet.
Han skriver t.ex. om "kunderna" vilket är hel-fel.
Det finns bara en kund nâmligen den som betalar.
Övriga är intressenter av tyepn anställda eller användarna.
Redan här spelar Hasselgren falskt, inte minst i förhâllande till sitt eget sâ marknadsekonomiska credo.

En anna svag punkt utgâr frân hans eget konstaterande att om det skall göras âtskillnad mellan sektorer i strikt egen-regi och sâdana där det mâ förekomma privata underentreprenörer blir den gränsdragningen ett resultat av godtyckliga politiska beslut. Detta är i sak riktigt. Dock innebär kritik av just detta en principiell acceptans av att all offentlig verksamhet bör kunna läggas ut pâ privata entreprenörer: Polis och militär, rätts- och tullväsen, migrationsverk och kommerskollegier och kort sagt: rubbet!
Om det nu alltsâ inte skall finnas nâgra politiskt beslutade (godtyckliga!) undantag.

En annan svaghet i Hasselgrens resonemang gäller avvägningen mellan plikterna och möjligheterna. Vi veet att det t.ex. finns föräldrar som inte ser skäl att alls skicka sina brn till skolan. Här, idag, mâ dessa i skolpliktens namn i princip forslas dit med polisiär medverkan. en synerligen olönsam och sannolikt ocksâ ganska tröstlös verksamhet men ändâ: skolplikten utsäger i princip detta. Av likartade skäl finns det institutioner för elever med särskilda behov. Kanske inte heller nâgot där de fina pengarna kan tjänas utan ofta udda verksamheter bedrivna av en krets eldsjälar och allmänt behjärtade. Här finns ocksâ inrättningar med ett tungt och jobbigt klientel dit personal idag kommenderas pâ begrânsad tid varefter de ersätts. Jag syftar pâ t.ex. skolor i vissa förortslägen.

Vad jag vill antyda är att Hasselgrens idé om privata alternativ är ytlig. Det kan inte gärna vara sâ att egen-regin skall bli det negativa resultatet av de privata entreprenörernas övertagande av de mera vinstgivande guldkornen inom det totala utbudet. I förlängningen av detta mâste dâ privata entreprenörer kunna âläggas att överta även den här sortens verksamhet vilket dock strider mot bl.a. nâringsfriheten. Alternativt bör Hasselgren i anständighetens namn dra tillbaka sin utsaga om godtycket och i stället inkomma med en genomtänkt organisationsplan för acceptansen (och samtidigt begränsningen!) av privatdriften.

I avsaknad av en sâdan framstâr Hasselgren som närmast populistisk i sitt friande till ett slags medelklassklientel där engagerade föräldrar (av H. uppfattade som "kunderna") gör överlagda skolval ungefär som desamma gör liknande val kring sina smartphones och semesterresor.

Björn, det är väl inget större fel på dina resonemang, men du undviker hela problematiken med marknadsekonomins värdegrund och kortsiktighet. Att det kommer krav från olika håll att man - i likhet med i en del andra länder - endast ska tillåta Non Profit Organizations (NPO) i skattefinansierad skola, vård, omsorg beror nog på att man känner tveksamhet till att få in en kortsiktig kommersiell värdegrund i så känslig verksamhet.

När det t ex gäller att välja äldreomsorg visar det sig rätt tydligt att gamla och anhöriga föredrar NPO-driven sådan som t ex Ersta-Sköndal, Blomsterfonden, Stiftelsen Stockholms sjukhem, Borgerskapets enkehus, Röda Korset, Stadsmissionen osv osv. Antagligen för att de har en långsiktig och trovärdig värdegrund som fokuserar på kärnverksamheten, på vården. När det gäller kommersiella företag som Attendo, Carema, Aleris m fl vet man att ägarna sätter det ekonomiska resultatet i första hand och att det kan gå ut över kärnverksamheten. Människors funderingar är nog desamma i skolvärlden med företag med stora anonyma kanske utländska ägare som Academia, Vittra m fl.

Ett kommersiellt företag kan i längden inte missköta kärnverksamheten, om man vill göra någon vinst, men det kan - som i fallet Carema - gå rätt långt innan korrigering sker och man kan under tiden hinna lyfta många hundratals miljoner i skattefinansierad vinst. Sedan kanske man omvandlas på något sätt i den ofta rätt kortsiktiga marknadsekonomin. NPO är mer långsiktiga, ibland har man t o m en historisk tradition.

Så när det gäller känslig skattefinansierad verksamhet som skola, vård, omsorg kan man inte bortse från problemen med marknadsekonomins värdegrund och kortsiktighet.

#1: men Donahue är från början av 90 talet och det har hänt en del sedan dess... Samt att hans slutsats är inte alls att privatisering inte fungerar utan den gör det under vissa villor. Bland annat att det ska finnas flera privata aktörer så att man inte byter ett offentligt monopol mot ett privat. Sedan ska beställarna vara kompetenta att utföra beställningarna och det är här som problemet ligger. Men om man ser på vad som händer så blir beställarna duktigare och duktigare. Detta gör att din slutsats om hans bok inte är riktigt aktuell längre.

#8 Pelle P, du har ju skrivit exakt samma sak under den andra artikeln. Om du läser vad jag skriver så har jag aldrig, som du hävdar, påstått att privatisering aldrig kan fungera.

Vad jag sagt i med hänvisning till Donahue är att det är svårt eller omöjligt att privatisera vård och skola. Jag ids inte upprepa varför, du får läsa min #1 vid Olofsson.

Jag hänvisar också till Marta Szebehely , professor i Socialt arbete vid Stockholms universitet. Hon betonar den stora naivitet i Sverige, man tror att när man öppnar upp för konkurrens så kommer det automatiskt att bli bättre. Det finns inga svenska eller internationella studier som stödjer det, säger hon.

Jag kan inte låta bli att åter uttrycka min förvåning över att man som Hasselgren gör hänvisa till Kungliga Tekniska Högskolan sin erfarenhet från Riksrevisionsverket, som konsult på det multinationella bolaget KPMG osv.

Och ändå inte ens nämna en enda empirisk studie, som stödjer hans åsikter om konkurrensutsättningens stora välsignelse.

Inget annat än förbluffande, är det så man forskar på KTH? Ha, ha, ha - man kan ju inte låta bli att skratta.

Vädigt enkelt:
1. Sverige är inte en marknadsekonomi
2. Vinst i privatskolor är inget problem, det är finansieringen med offentliga medel som är problemet

Sverige är unikt om att tillåta vinst inom utbildning och Sverige har också unikt värdelösa skolor. 1 + 1 = 2.
Grattis Kina som nu inte bara kan tillverka saker 10ggr billigare än Sverige utan även har mer avancerad forksning och utveckling än Sverige.

Doktor Eleph@nt,

Jag förstår din kritik mot artikelförfattaren och jag håller med dig. Men samtidigt så är det inte konstigt då han är produkten av de otroligt dåliga utbildningar och den svaga forskningen som numera kännetecknar Sverige.

Ett av Sveriges absolut största problem är att forskning (eller vad man ska kalla det) är politiserad, precis som denna artikel.

A-l-l-a försöker normalt göra att bra jobb. Sâ även domarna och personalen inom t.ex. Svea Hovrätt, Socialförvaltningen i Bräcke Kommun och till sist ungefär just alla. Detta är den helt normala värdegrunden.

Vidare: Ju hârdare rationaliserings- och konkurrens-tryck desto starkare incitament att rensa i rabatterna för att via elimination av tidigare lull-lull, extra-âtaganden, trevliga men mâhända mindre effektiva arbetsformer o.likn. fokusera pâ det mest nödvändiga och akuta. Här rycker Polisen pâ ett mordlarm men inte ett lägenhetsinbrott. Till slut kanske man här t.o.m. tvingas inskränka pâ kafferasterna! Detta är ingen svartmâlning utan en beskrivning av mekanismen.

Alltsâ sker här, vid ökande tryck ( d.v.s. relativt sett minskande resurser) en substitution av personalens egna uppfattningar om det m.a.p. resultaten bästa till förmân för en av yttre kriterier formad kravprofil för vad som de fakto efterfrâgas mest och hetast.

Det är här det börjar bli knepigt med det privata! Egen-regin har nämligen sin historiska grund i myndighetsutövningen. Här var det samhället som drev in de motsvarande skatterna och med dessa betalade kostnaderna för de olika verksamheterna -som var direktstyrda inom ramen för egen-regin. Det var här vi hade sâdant som en Skolöverstyrelse som fastställde de läroplaner och de bemanningstabeller och löneplaner som t.ex. skolstyrelserna och skolledarna sedan hade att rätta sig efter.

Hasselgren underkänner i sak hela den här modellen dâ han hux flux upphöjer mottagarna av dessa verksamheters resultat till kunder. Däremot förutsätter implicit en fortsatt skattefinansiering. (Likasâ förutsätter han det fortsatta behovet av en yttre tjänsteproducent. Han skriver inte en rad om att t.ex. de föräldrar som själva ville âtaga sig sina barns skolutbildning skulle kunna göra avdrag pâ skatten.)

Med Hasselgrens synsätt blir t.ex. de intagna pâ en kriminalvârdsanstalt primärt denna anstalts kunder. Sekundärt tillerkänner han sedan dessa kunder en rätt att välja emellen de olika producenterna. Här skulle sâledes de intagna kunna välja mellan anstalt A där det byts bäddlinne tvâ gânger i veckan och där det finns ett spa och anstalt B där det bjuds pâ en pilsner och en trubadur i baren varje torsdag. Den sortens!

Plus att Hasselgren inte alls vidrör finansieringen eller sâdant som, i de intagnas fall, rehabiliteringen. Kring allt detta stâr han till synes pâ Adam Smiths grund i sin förtröstan pâ den osynliga handens konstanta korrektiv.

Alltsâ, och detta i polemik med en del inlägg här ovan, är problemet inte sâ mycket knutet till nâgon "värdegrund" utan fastmer till meningen med det hela och här, indirekt, ocksâ till skattefinansieringens legitimitet.

Vad skall vi till sist med en skola till?
Skall sâdana finnas enbart där privatintressen ser skäl att driva dem?
Och om inte, skall där det uppväxande släktet fâ klara sig utan, eller föräldrarna flytta till en befintlig skolas närhet?
Och om vissa skolor mest producerar trevligheter men i slutändan ocksâ elever som inte är i stând att gâ vidare, vad skall ev. hända dâ, bekostat av vem?

Jag stâr fast vid att Hasselgren framstâr som t.v. o-seriös i sin flâshurtiga propaganda för privatdriften.

De dyker upp som Gubbar i lådan. Dessa privatskolsfantaster. Med allehanda argument. Alla lika dåliga. De vill ha ut vinst ur skolan. I deras huvud går varken realfakta eller argument in, utan de har lårt sig en sak
Vinst är bra. De som förlorar på att andra gör vinst, är det inte synd om, det är bara rättvist.

Naturligtvis kan man se det så.

Men när det dessutom i det långa loppet ser ut att vara en sämre, ohederligare och resultatlösare metod, så blir man frörundrad över lobbyisternas incitament. Vad är det för slags människor? Skulle jag vilja att min dotter gifter sig med en sådan kallhamrad människa?
Nej....Där går gränsen.
Dom får existera där någonstans. Dom finns därute, det vet jag, men jag vill helst inte se dem...

#13 Kristian Grönqvist
Så varför förespråkar du ett system som tvingar "oss" med hot om övergrepp att ingå i samma som dig, om du vill slippa "oss"? Nej, logiken är nog inte helt på plats.

#10 Fredric Nomael
Precis! De som väljer att inte sätta sina ungar på offentliga skolor borde kunna dra av skatten för offentlig utbildning, och då själva finansiera sitt barns skolgång på valfritt lärosäte.

På universitet-/högskolenivå är det inte ens en diskussion om offentligt, utan där ska hela verksamheten vara privat.

Det är inte konkurrens, valfrihet och friskolor som är problemet. De flesta tycker nog att det är i stort sett bra. Problemet är när vi får in aktörer i form av stora kommersiella företag med ganska anonyma, kanske utländska ägare, som bara har intresse av ekonomiskt resultat.

Även om lärare och övrig personal fortfarande har ett äkta engagemang i kärnverksamheten så riskerar ägarnas kortsiktiga ekonomiska intresse att på sikt urholka detta, som cancer i organisationen. Det här känner "kunderna" i form av föräldrar och elever naturligtvis av så småningom, men då kan ägarna redan ha hunnit tillgodogöra sig stora skattefinansierade vinster och drar med marknadsekonomins otrohet raskt vidare till någon annan blomma.

Kravet på seriösa, långsiktiga ägare med i första hand ett äkta engagemang i verksamheten är mycket större i känsliga verksamheter som skola, vård och omsorg. Ägare för vilka det ekonomiska resultatet inte är oviktigt, men inte det enda viktiga och inte det allra viktigaste.

Denna oändliga serie artiklar om oligopolens förträfflighet.

Man blir tvungen att citera Einstein igen

Bara en dåre tror sig kunna få nya resultat genom att upprepa ett gammalt experiment.

Här har vi en R Kuttner som redovisar sin syn på fungerande offentlig verksamhet som är vinstutsatt.

http://www.youtube.com/watch?v=zEAAdkrh0OM

Det är pinsamt att höra folk berätta om sin förträfflighet som Hasselgren gör samtidigt som skolan bokstavligt talat faller samman.

#16: Duu... Det är inte bara skolan som faller sönder utan det gamla svenska samhället. Detta klarade inte att bygga broarna frân det gamla över till det nya. I det läget har vi tvingats importera en uppsättning gammal-främmande koncept utifrân där ny-liberalismen är det kanske mest synliga.
Längs de här vägarna har Sverige alltmer USA-anpassat sig.
Under sosse-ârens glansdagar brukade en del opponenter beskriva landet som ett amerikaniserat Östtyskland. Idag kan det sista ordet strykas. Folkhemstanken har blivit ett fornminne. I râdande atomisering och idé-torka framstâr "marknadskrafterna" som närmast en patent-lösning. I övrigt är det till synes i huvudsak tomt i den nationella bollen!

Att inte elementär självcensur stoppar typen Hasselgren är ett symptom pâ hur illa det är ställt. Det han skriver duger uppenbarligen ât "marknaden". Det är i grunden detta som är det i sammanhanget allvarliga, att sâ mânga till synes bryr sig sâ litet!
Det blir därefter! Som vi bäddar fâr vi ligga. Rent kausalt skulle jag säga att det var bl.a. massinvandringen fick det gamla att kapsejsa. Broarna över till det nya blev aldrig byggda. Det fattas fortfarande. I det läget tvingas vi nu improvisera -vilket i sig är helt gammel-främmande.

#16 Anders Olsson
Använd Einsteins citat en gång till och ha följande länder i åtanke. Norge/Finland/Sverige vs Lettland/Litauen/Estland/, Västtyskland vs DDR/Tjecken/Polen, Schweiz/Österrike vs Tjecken/Slovakien/Serbien, Norditalien/Österrike vs Kroatien/Serbien/Slovenien, Hong Kong/Macau vs Schenzhen, Sydkorea vs Nordkorea, Shanghai/Beijing/Schenzhen (m.fl) >1990 vs Shanghai/Beijing/Schenzhen (m.fl.)<1990, Indien >1990 vs Indien <1990 etc.

Samma kulturer/etnicitet, samma geografiska placering men radikalt olika nivåer på levnadsstandarder, där de med hög grad av statlig intervention alltid presterar väsentligt sämre! Sverige lever på gamla meriter (industriföretag och kompetens man byggde upp innan 70-talet), men inte länge till om vi inte anpassa oss. Skolan är ett område där man måste kunna välja lärosäten, så att eleverna får en vettig skolgång med relevant kunskap och förmåga. Jag själv gick 17 år i statlig/offentlig svensk skola, och den offentliga utbildningen är riktigt dålig och är i stort sett resursslöseri. Efter 12 år kan ingen nämna varför vi har inflation, nästan ingen kan gångertabellen, något om historien, ingen kan något om politik, nästan ingen klarar av att skriva en vanlig rapport på svenska och på detta inte lärt sig något meriterande för yrkeslivet. Gör det till en fri marknad så kan vi utforma egna och relevanta utbildningar.

Angående videon du länkade till. Hans påstående var att det är den "fria marknaden" (trots stor statlig intervention i skolorna och sjukvården i USA där de offentliga anses sämst) var problemet, och hans tydligaste exempel var den stora deprissionen (där staternas centralbanker några år tidigare infört valutamonopol och manipulerade direkt efter guldreserverna). Vad som hände är att folket blev tvungna till att betala sociala avgifter (the new deal) i centralbankens egna valuta, direkt till IRS som styrs av centralbanken, som sin tur skapade krisen! Ett alldeles förnämligt lån till centralbanken, där du inte kan ta ut lånet förrän du fyllt 65 (och betalt hela livet) varav de har skrivit ner sin skuld till dig genom trycka ner värdet på sin egen valuta (som du var tvingad att låna i). Fri marknad? Antingen är han fullständigt opåläst, eller så har han en icke uttalad agenda (jobbar för staten/centralbankerna?).

Vill du ha människor som gör de mest korrekta påståendena så är det människor som Ron Paul och Peter Schiff du bör lyssna på. Allt de påstår i stort, blir sant, och det är för att de jämför med historien, kan politik och har ekonomisk insikt. Den gemensamma nämnaren, vilket stämmer överens med historien, är mer frihet = högre levnadsstandard. Av just den anledningen att man kan välja bort misskötta organisationer.

#8: en professor i socialt arbete är knappast automatiskt kompetent i frågor om vilket system som fungerar bäst...

Hasselgren säger: "Höga vinster i en sektor signalerar å ena sidan att det finns behov av mer verksamhet i den sektorn, å andra sidan att effektiviseringar kanske kan göras." Mer explicit är det också en mycket dålig upphandlingskultur i den offentliga sektorn. Om man lärde sig att bättre upphandla tjänster så skulle det inte behöva föras någon övervinstdebatt eftersom övervinster inte skulle finnas.

Roten till detta är att under den perioden då allt skulle ske i offentlig regi, grundlades kulturen att resurserna är oändliga och det var bara att höja skatterna så löste sig finansieringen. Därför finns det heller ingen eller liten referens till vad saker egentligen skall kosta.

När nu privata aktörer kommer in i bilden, sänker kostnaderna och skapar stora vinster i verksamheterna, så är det inte dessa bolag man skall klandra utan de politiker och tjänstemän som ännu inte verkar ha lärt sig ens grunderna i ekonomi och upphandling.

#18: Lât oss vänta och se!
Ofta är det svârt att i tid skilja emellan konjunkturella och strukturella fenomen. Ett lands prestationer bygger inte sâ mycket pâ dess dagspolitik som pâ dess samlande kapital av erfarenheter och begränsningar.

Visst gâr det just idag till synes bra för t.ex. landet Polen. Dock kan ju detta tänkas bero pâ att dagspolitiken har frigjort krafter som landets realsocilistiska förflutna har bidragit till att skapa. Den sortens ev. kausaliteter är rackarns svâra att bedöma redan i samtiden.

I samhällsskickets motsatta punkt hittar vi det traditionellt mycket frihetliga landet USA där det idag verkar gâ allt trögare. Här kan det, faktiskt, inte à priori, alldeles uteslutas att t.ex. den alltmer extrema koncentrationen av förmögenheterna kan ha bidragit.
Visst är Ron Paul och Peter Schiff elegant skoningslösa i sin kritik av government och sitt reservationslösa förordande av mer frihet, d.v.s. mer av just en förmodat historiska framgângsfaktorn. Dock kan även den tänkas ha varit av mera konjunkturell än strukturell art. Just USA var länge världens största och, delvis p.g.a. den omfattande immigrationen av högpresterande, ocksâ den mest dynamiska. Idag ser Kina ut att ta över marknadsledarskapet och betr. immigrationen finns det idag ocksâ en âven runt den tilltagande konkurrens.
Jag driver inga egna teser kring nâgot av detta men jag tror inte att saken är sâ enkel eller mono-dimensionell som du vill göra gällande. Mera i stort uppfattar jag sedan att evolution normalt är att föredraga framför revolutionen. Varje situation är till sist i nâgon mân unik. Ett standardiserat koncept passar redan av det skälet knappast överallt. Till detta skall läggas att en viss framgângsfaktor ofta uppvisar avtagande gränsnytta. Full frihet utmynnar t.ex. i anarki. Den mâste balanseras av motkrafter t.ex. ordning och reda.
Det är med detta ung. som med vitamin-intaget. Ocksâ här är det bristerna som i första hand mâste âtgärdas.

Ja, här har vi nu ännu en artikel från en genuin företrädare för den svenska (skattefinansierade) sk marknadsekonomin.

CV uppger

1) "erfarenhet av olika tjänster i offentlig sektor", dessa med skattefinansierad lön naturligtvis, eller?

2) "privat konsultverksamhet inom området". Jag förmodar, men vet naturligtvis inte, att upphandlingen, av sagda konsultverksamhet, skedde med skattefinansiering.

3) "chef för direktionsavdelningen i riksbanken". Även här skattefinansierad verksamhet?

4) "utredare i RRV och statskontoret och chef för rådgivningstjänster för staten i KPMG". Verkar väldigt statligt avlönat detta? Skatter behövs nog här, som vanligt.

5) "numera doktorand på KTH". Jag antar att både KTH och eventuella studielån har våra skatter i bakgrunden.

Jag antar att herr Hasselgren också är en produkt av vår skattefinansierade grundskola samt stattefinansierat dagis och gymnasium!

Vem finansierar, på tal om detta, våra liberala allianspolitiker och moderata?

Och det är du Kristian Grönqvist ovan, som inte tror på tomtar!

#23: Saken handlar inte alls om moral.
För att börja med #20 är det riktigt att den offentliga huvudmannen har varite en välmenande men till sist usel upphandlare. Jag skrev pâ annan plats att jag tror att detta beror pâ att de folkvalda identiofierar sig med sina väljare som rent numerärt är de i verksamheterna ansällda mycket mera än deras chefer. Detta är i sâ fall en strukturell svaghet. I den mân denna kan övervinnas kommer dock den nyvunna kompetensen hela den samlade verksamheten till godo. I det läget skulle skillnaderna i produktivitet bortfalla -och därmed, vis lika specifikationer, ocksâ dagens vinstutrymme.

Vidare mâste enl. min mening fri verksamhet fâ vara just detta.
Dock har jag svârt att se att sâdan verksamhet samtidigt skulle kunna vara skattefinansierad.

Allt detta är -faktiskt- grundläggande frâgor att besvara av privatiseringsanhängarna. Det finns fler och jag har tidigare angett ett par andra exempel. Detta är inte att gâ i spinn!

Vi skall här inte glömma att den gamla egen-regin, säga vad man vill om den i övrigt, var fullt transparent och öppet redovisad. Ambitionerna var de bästa. Handlaget mânga gânger taffligt men en del var och är ocksâ riktigt bra. I den mân allt eller delar av detta nu skall privatiseras mâste inte bara systemskiftet utan ocksâ den resulterande systemeffektiviteten säkras. Det gâr liksom inte att bara släppa privata rävar inne i det gamla hönshuset och förvänta sig att denna nya mângfald och pluralism skulle fungera bättre.
Att sedan en räv är ett listigare och mera dynamiskt djur än en höna är inte ifrâgasatt utan kanske mera att hönorna riskerar att ta s.d.h. slut. Ocksâ detta tâl att begrunda medans tid ev. fortfarande är.

Björn gör som de flesta andra som vägrar inse att det inte går att jämföra "ordinära företag" med skattefinansierad verksamhet. Skattepengar skall inte gå till vinster till ett fåtal personer. De skall komma alla till del. Marknadsekonomiska teorier bygger inte på skattefinansierad vård och omsorg. Så försök TA IN skattefinansierade aspekter på det hela. Då fallerar alla resonemang som marknadsivrarna för. Självfallet skall vi kunna välja vilka exvis skolor vi vill gå i men skattekronorna skall återinvesteras.

#18 Andre Ralvert

Vi diskuterar just nu effektiviteten på offentlig vård. Inte historiska ideer om vilka samhällssystem som fungerade bäst fram till 90 talet.

Det jag redovisade var en forskare som hade kommit fram till att i det här fallet skolorna inte fungerade som marknad.

Detta för att påpeka att delen av artikeln som hänvisar till forskning är ganska vag. Högerns forskningsinsatser borde vara lite mer nogranna med sitt varumärke.

Det som också irriterar mej är att företrädare för privata skolor alltid talar om vinst och aldrig om hur man ska förbättra skolorna. Saken är den att hade dom vetat det så hade dom framhållit detta. Och det gör dom aldrig. Det är en bra tumregel att dom som är verkligt innovativa gärna pratar om detta, ofta utförligt och med entusiasm medans dom som bara använder ordet som en ursäkt är ganska kortfattade på området.

Du vet säkert vilken grupp friskolorna tillhör.

#21 Sirius
Precis som med Kina så gav kommunismen de nästan ingenting av värde för marknadsländerna, varav de var väldigt fattiga i början. Nu har de börjat lyckas bygga upp fungerande företag, och polacker arbetar hårt runt om i Europa och drar hem kapital. Östtyskland var en så pass ekonomisk tyngd för Västtyskland att Sydkoreas ledare uttalade sig för att inte vilja bilda ett enat Korea om den dagen skulle komma. Dessa länder var väsentligt rikare innan de hamnade under kommunismen (Tjecken hade exempelvis ett av världens finaste bilindustrier innan andra världskriget).

USA växte på sin frihet, och var verkligt klasslöst till skillnad från Europa. Folket skapade sina egna organisationer (företag, lärosäten, sjukvård, valutor, banker etc.), och var i stort baserat på kompetens (och inte någon "klass"), varav amerikasvenskarna pratade om kontrasten mellan Sverige och USA. I Sverige hade de fortfarande varit fattiga lantbrukare, medan i USA var de vem de ville och många valde att utveckla sin kompetens och därmed blev USA mer specialiserat inom alla områden. I USA var tex jordbruken industrialiserade (maskiner bearbetade jorden) medan i Sverige gick folk omkring på åkrarna och arbetade för hand, producerade endast en bråkdel per capita jämfört med USA. Och alla i Sverige pratade om "klasser" vilket man inte gjorde i USA, varav de flesta amerikasvenskarna valde att aldrig återvända till Sverige. Sverige genomförde liberala reformer (marknadsekonomi) eftersom liberala partiet kom till makten och detta gjorde att den industriella revolutionen äntligen tog sin start i Sverige (och vid denna tid skapades mestadels av dagens svenska företag, vi lever på gamla meriter).

Vi höll på att förlora allt under 70 och 80-talet när vi tog ett stort språng mot att göra Sverige till en sann socialistisk stat, och efter detta misslyckande som skadade landet svårt så tvingades vi att gå tillbaka till liberala reformer, men det går för sakta och vi tappar vart år.

Min poäng är att USAs immegration var ofta fattiga bönder, men tack vare att de var fria att forma sina egna liv i USA så lyckades de bygga upp mer värdefull kompetens och detta lyfte såväl USA som dem själva.

Kina är intressant. De har nämligen olika politiska system beroende på region. Socialism delar nämligen definition med slavhandel, och detta utnyttjar Kina när de konkurrerar mot väst. Shanghai har exempelvis 23 miljoner invånare, men endast 15 miljoner medborgare. De andra 8 miljoner är "gästarbetare". De får nämligen inte bli medborgare i Shanghai. Detta för att Kina har tretton regioner som är till stor del marknadsekonomier, och där kan företag skapas och etableras. Men viss arbetskraft får endast köpas av statliga bolag, och de statliga bolagens arbetskraft kommer från regioner som är i stort sett fortfarande kommunistiska. Dvs att arbetarna från dessa regioner kan inte starta egna företag, och får endast välja en arbetsgivare (staten) som ger dem en artificiellt låg lön (i en marknadsekonomi så hade de aldrig accepterat så dåligt betalt). Därmed kan Kina sälja slavhandel till företagen i de marknadsekonomiska regionerna.

#27 Anders Olsson
Valmöjlighet. Avskaffa alla tvångsfinansieringar. Vill du sätta dina barn i privat skola, så ska du ha möjligheten och du ska kunna dra av det från skatten och betala skolan privat.

Jag har alltid studerat i kommunal och statlig skola. När jag gick i grundskolan så fanns i stort sett inte privata skolor, och begreppet "betygsinflation" existerade inte. De 12 åren gav intill ingenting (fanns ingen konkurrens, inga mål och ingen grundläggande idé med hela verksamheten). På universitetet började först allvaret, och där fick eleverna lära sig det svenska språket på nytt för att kunna skriva rapporter. Men universitetet hade i sig allvarliga brister och saknade riktiga kurser i presentationsförmåga/personlig utveckling (tex i tal och skrift) och massor av helt oväsentliga kurser. När studenterna sedan tar examen så får de flesta lära sig att intill allt de har läst har varit meningslöst! Betyder 17 år i skolan ingenting så kan man lika gärna stänga ner den?

Detta är slöseri på tid, det är slöseri på resurser och hämmar viktig fokus! Tex byråkratin tvingar studenterna läsa en kurs i optimering. Det är en matematisk kurs som behandlar hur matematik kan användas för att optimera variabler. Kursen kostar i CSN-lån ca 1600kr och för staten 5000kr per student. Den tar 2,5 månader att ta sig igenom. En oerhört viktig metod för att optimera produktion (resursförbrukning), men en Microsoft Office-licens kostar ca 1000kr. Det är en bråkdel av kurskostnaden, samt att det inte tar 2,5 månader att lära sig använda optimeringsfunktionerna i Excell. Industrin värdesätter därmed inte kursen överhuvudtaget. Pengarna och tiden för kursen hade istället kunnat användas för att specialisera eleven inom områden som däremot värderas (men som idag inte passar in i byråkratins lagar). Idioti!

Samt att jag satt med i styret för min utbildning, och ständigt fick gå igenom det ständiga pratet om "rättvist och orättvist" mellan utbildningar. Hur kunde utbildningar utan något som helst värde för samhället få resurser att bygga skrytprojekt till studiebyggnader medan ingenjörerna studerade i industrilokaler? Hur kunde en från genusinstitutionen få forskningspengar och toppmodern lokal för att räkna hur många gånger det nämndes "man" och "kvinna" i en handbok för handboll, medan våran laborationssal för hållfastighetslära bestod av redan böjda stavar/balkar?

Lösningen för universitetsvärlden är fullständig privatisering! Till och med att avskaffa CSN, för dess förnämliga lån gör att ingen kan konkurrera (vilket gör att lärosäten är tvungna följa CSNs lagar för hur en utbildning ska se ut), samt att de tar inte hänsyn till utbildningens värde och därmed subventionerar värdelösa utbildningar. Problemet är att pengarna är tvångskonfiskerade av den arbetande befolkningen för att betala för något de aldrig kommer att få tillbaka för. Detta gör att svenskarnas skulder ökar, viktiga investeringar uteblev och fokus hämmades vilket ger konkurrerande länder övertag. Studenterna måste komma ut från 17 år av skolgång och veta att det de har läst har gjort dem till värdefulla specialister. Låt industrin sätta standarden för vad de behöver tillsammans med universiteten!

I USA är problemet detsamma. Innan när utbildningen var privat så var det banker, universitet, företag och andra institutioner som gav lån för utbildningen. Detta gjorde att de var intresserade av studenter med verklig kompetens för att garantera avkastning, och satte krav på lärosätena (industrin satte standarden för universiteten). Dvs man tog hänsyn till arbetsmarknaden (efterfrågan). Ville man studera en värdelös (men ofta rolig) utbildning så fick man göra det med egna pengar, men då har man iaf jobbat ihop de på egen hand (skapat värde för samhället). Men när "student loans" (som vårt CSN) skapades så höjdes kostnaden för utbildningarna (eftersom lånen var garanterade) och helt plötsligt dök det upp massor av värdelösa utbildningar. Nu står amerikanarna där med massor av "liberal arts" studenter som ingen värderar, och de har kostat samhället massor av resurser och försatt sig själva i skulder. I USA är 40% av befolkningen högskoleutbildad till skillnad från Sveriges 30%, vilket gör att deras situation är just nu allvarligare.

I kort. Låt industrin/marknaden/folket avgöra utbildningarna. Inte några byråkrater och inkompetenta politiker från kommunen/Riksdagen/Regeringen, som inte har en aning om vad de håller på med (om de ens bryr sig?).

Se även
http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/12/skolor-bor-drivas-i-offentlig-...
och
http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/12/privatiseringarnas-dilemma

Nâgon egentlig debatt tycks inte vara möjlig att fâ till stând.
Privatiseringskramarna upprepar om och om igen sina mantran. Frâgor och invändningar ignoreras.
Ändâ finns en rad mycket grundläggande frâgor att reda ut.
Lât mig exemplifiera med en kriminalvârdsanstalt.
Detta är ett relativt enkelt och okomplicerat stycke vârd och omsorg. Till yttermera visso pâ ett i princip inlâst och ständigt närvarande klientel. Det som behövs är en anstalt, personal och medel för den löpande driften, mat, värme o.likn.

Tror verkligen nâgon kramare att enbart det förhâllandet att den ena anstalten drivs i offentlig egen-regi och en annan av en privat underentreprenör skulle kunna i sig minska dessa kostnader?

Är det inte snarare sâ att dessa kostnader borde vara lika vid samma prestation i övrigt? Varje bra idé pâ ett ställe borde väl rimligen kunna införas även hos de andra? Och om sâ, var skulle dâ vinstutrymmet skapas. I detta innefattas inte normala avskrivningar, normal avkastning pâ arbetande eget kapital o.likn. utan vinsten i egentlig mening -den som utgör sjâlva motivet för privat verksamhet. Redan kring detta duger det inte att helt sonika tiga.

Vidare är det sâ fri företagsamhet är just detta.
Här stâr det företagaren fritt att t.ex. avveckla viss verksamhet.
Ingen kan heller tvinga honom att starta ny, pâ viss plats eller enligt vissa villkor. Även här ställer det sig svârt att se var "konkurrensen" skulle komma ifrân.

Och skulle de intagna utgöra kunderna?
Fick de intagna välja kan vi kanske anta att mânga helst inte skulle vilja ha nâgon vârd alls. Här är dâ mindre bättre och ingenting alls det sannolikt bästa. Är ocksâ den sortens val acceptabla eller rent av eftersträvansvärda i frihetens namn?

Att ställa den här sortens frâgor är inte uttryck för nâgon som helst kommunism eller annan mera svârartad trögtänkthet.

Detta var en artikel så full av fel och ogenomtänkta slutsatser att jag nästan tappar andan. Man undrar ju om denna människa någonsin varit ute i det privata näringslivet eller om han pluggat hela livet. Tro mig. Det finns endast en måttstock i näringslivet och det är att ägaren skall tjäna pengar.
.
Det är ganska lätt att hitta kryphålen och börja tjäna pengar i stor skala. Ett vårdbolag ligger ofta på en vinst runt 25% vilket ingen annan bransch kan matcha. Klart att de dras i stora skaror till svensk vård. Här finns det ju massor av säkra skattepengar att hämta. Vårdbolagens vinster förra året hade räckt till 20 000 nya heltidsjobb! Snacka om att det hade behövts bland Sveriges ungdomar. Istället skickas våra pengar till skatteparadis.
.
Här i Skåne lägger sig de privata vårdgivarna uteslutande i välbärgade områden. Där finns det få människor med tex missbruksproblem samtidigt som man går betydligt oftare till doktorn med mindre blessyrer eller lindriga sjukdomar. I ett utsatt område går man mer sällan till vårdcentralen och när man gör det så är läget betydligt allvarligare. I utsatta områden finns det med andra ord inga pengar att tjäna, och följaktligen inga privata vårdcentraler. Men tittar man bara på siffrorna och inte tar hänsyn till andra faktorer så är ju de privata centralerna så klart "jätteeffektiva". Dessutom har vårdvalet gjort att utsatta områden blivit av med vårdcentraler samtidigt som välbärgade områden fått fler.

Du har rätt Birgitta Ellis. Jag tror inte på tomtar, inte ens isländska sådana, vilket islänningarna gör i ganska hög omfattning.

Men däremot vet jag att de små kapitalistgrisarna evisterar och kan växa till svin. Själv vill jag inte ha med dem att göra, eftersom allt i deras liv styrs av lönsamhet.
Jag vet också att de i rätt kontext kan göra mycket nytta, men inte just i äldreomsorgen, psykvården eller skolan.

Men jag behöver inte ha rätt för det. Jag är bara en fattig syndig människa, enligt en del, som jag inte heller gillar.

Sammanfattning:
PK svärmande föräldrar vill inte att telningarna skall gå i skolor med hög invandrartäthet.
Skolpengen ger möjlighet att välja utan att det drabbar den egna plånboken.
Entrepenörer ser tillfället att sno åt sig lätta skattekronor.
Ivrigt påhejade av marknadsliberalerna.
Ingen bryr sig egentligen om vad ungarna lär sig.
Friskolor eller som de borde kallas,privatskolor,övertrumfar varandra med erbjudande om gratis datorer.
Allt för att minska lärarledda lektioner och få billigare lektionstimmar.
Låt oss backa tillbaks,till den skolan som faktiskt fungerade.Det blir kanske lite dyrare men den var ändå bättre än skolan idag.
Altermativ för föräldrar som absolut inte vill sätta ungarna i en "vanlig" skola finns.
Det skall dock inte betalas med "skolpeng" utan tas ur den egna plånboken.
Tack och lov skrotade min fröken "Hej matematik" så jag slapp mängdläran,ytterligare ett misslyckat försök av tokar att reformera undervisningen.

”Resonemanget om att det inte skulle finnas effektiviseringar att hämta hem i skolan är därför svagt.”

Förklara då hur! Hur skall du genomföra besparingar utan att det drabbar eleverna. För det du benämner efektiviseringar är ju i detta fallet besparingar. För det handlar ju enligt dig själv om att öka vinsten.

En sak skall du ha klart för dig. Mina skattepengar skall inte hamna på någon skolägares privata konto i ett skatteparadis!

Ja det ār uppenbart att privatiserarivrare och socialister aldrig kommer bli eniga om vad som ār bāst.

Lösningen bör bli att man bör frivilligt få vālja sinn egen lösning.
Problemet ār att socialisterna inte vill godkānna detta.

Socialisternas lösningar ār baserade på tvång.
De hatar tanken på att någon kan vara fri och vālja sinn egen lösning.
De begār att staten ska ta folks pengar, med våld om nödvāndigt, för att bekosta sinna egna drömvisioner.
Mvh
Per

#18 Andre Ralvert sammanfattar allt vāldigt pedagogiskt.
Men fakta biter inte på socialister som inte verkar ta semester.
De sitter och funderar ut nya tvångslösningar i sommarregnet.

Rubriken ār sjālvklar och den bāsta rubriken på newsmill någonsin.

"VINST driver innovationer och utveckling också i skolan"

Re #36

Privat och privat. Så länge skattemedel finansierar verksamheten är det inte privat verksamhet.

När vinsterna sedan hamnar i skatteparadis så förlorar skattebetalarna ännu mer.

För övrigt tror jag att en mer korrekt skrivning är privatiseringsivrare.

#36: Du missuppfattar totalt.
"Socialism" syfter vanligen till det gemensamma ägandet av produktionsmedlen. Kring detta finns det (eller snarare fanns!) hela socialistiska teorier med faser av statskapitalism m.fl.

Den här debatten hindrar inte i nâgot enda avseende om sâdant.

Den har däremot en svag koppling till marknadsekonomins teorier där vinstintresset stimulerar framväxten av fri företagsamhet och en ur denna genererad konkurens. Här kan de olika aktörerna bygga olika konkurrerande värdekedjor för att pâ bästa sätt tillgodose kundbehoven. Hela floran av mobiltelefoner, hârfrisörer och pizzerior illustrerar dessa utbud där sedan kunderna fritt kan välja och göra sina val.

Dock är det inte sâ den offentliga sektorns prestationer är utformade. De intagna pâ t.ex. en kriminalvârdsanstalt betalar inte en spänn för "servicen" och är inte anstaltens kunder. Kunden är i stället samhället/rättsväsendet. I det läget är det denna enda kund som ocksâ bestämmer hur prestationen skall vara utformad i termer av personaltäthet, kosthâllning, rastmöjligheter, komforten i cellerna o.s.v. Kring detta ingen konkurrens och i princip inte heller nâgra "rationaliseringsmöjligheter" Mindre matportioner eller lägre personaltäthet ger fort en annan prestation/värd/produkt.
Det förhâller sig -i princip- p.s.s. ocksâ inom t.ex. skolan.

Sedan finns det en uppfattning att det inom den offenliga egen-regin kanske ibland är litet slött och likgiltigt och att privata arbetsgivare här skulle vara duktigare pâ att effektivt styra och ställa. Frâgan är dâ om den sortens fördel (om den alls finns) är knuten just till vinstintresset och om inte samma sak skulle kunna uppnâs med andra drivkrafter. Här duger det inte att bara helt ogenerat hävda att sâ ej är fallet utan här behöver privatiseringsföresprâkarna övertyga genom intelligent argumentation. Alltsâ: Om vi tänker oss tvâ kriminalvârdsanstalter A ( i egen-regi) och B ( i privat-regi) och bägge 100 % offentigfinansierade, pâ vilket sätt, längs vilka vägar, genom vilket slags förändringar skulle B kunna s.a.s. konkurrera ut A ?

Det är om just detta debatten b-o-r-d-e handla och inte om att "vinst är bra" eller om att "privat är alltid bättre" vilket är fullkomliga cirkelbevis.

Sedan har saken ocksâ en annan sida nämligen den inköpsmässiga. Om nâgon aktör nämligen lyckas hitta en mera effektiv värdekedja och därmed mer funktion till lägre kostnad o-c-h högre vinst vill kunden givetvis fâ del av fördelen.

Om t.ex. Samsung lyckas ta fram smartphones som användarna upplever som "lika bra" som prisledaren iPhone vill de betala "mindre". Annars kan de ju lika gärna välja Apple-produkten.

Pâ samma sätt skulle rättsväsendets inköpsfunktion givetvis vilja betala mindre för den kriminalvârd som pâ samma prestationsnivâ vore billigare. Sâ är det redan idag. Vârdplatserna kostar säkert redan daig marginellt olika beroende pâ anstalsstorlek, klientelets sammnsättning o.likn. Här är det inte alls sâ att den "billigare" anstalten fâr behâlla mellanskillnaden.

Det är m.a.o. alltid k-u-n-d-e-n som styr.
Ocksâ detta att tänka pâ.

Den sol skriver dessa rader har mer än 40 ârs egen erfarenhet frân det privata näringslivet. Jag är sedan länge privatföretagare i en typisk servicebranch. Jag är en mycket övertygad anhängare av marknadsekonomins och den fria företagsamhetens mânga fördelar.
Pâ den grunden, mot den bakgrunden (som mâ tes sig obevisbar eftersoma jag väljer att skriva under signatur men som jag inte desto mindra här högidligen försäkrar vara korrekt sammanfattad) anser jag mig besitta en viss allmän sakkunskap pâ omrâdet.

Här är det dâ sâ att jag inte för liv och pina kan inse hur t.ex. privatdrivna skolor skulle utgöra ett bättre alternativ till skolor i kundens egen-regi. Inte heller ser jag hur en offentligfinansierad verksamhet skulle kunna tillâtas bygga pâ öppet varierande kvalitets- och prestationsnivâer av typen att det vore OK att Svea Hovrätt verkligen skulle kunna tillâtas vara mcyekt "bättre" än t.ex. Göta Hovrätt. Här vore det, i mina ögon, själva skattefinasieringens legitimitet som skulle börja vackla.

Sedan finns det, och dit hör jag inte heller, sâdana som i sin misstro mot det samhälle som är förordar att "allt" skall vara "fritt" och ingenting "gemensamt". Detta är i mina ögon en pose och en provokation mera än ens en utopi. I ett sâ beskaffat samhälle skulle jag hur som helst inte vilja leva - och ännu mindre verka.

Privat företagsamhet är ( i motsats till vad en del här hävdar) till sin karaktär kortsiktig. Företagaren ser en affärsmöjlighet yppa sig -och hugger pâ den. Därmed inte sagt att allt sedan gâr som han tänkt sig eller ens att det är bara den idén han vill ägna resten av sitt liv.

Detta i motsats till den offentliga sektorn mycket mera permantenta âtaganden. Kring den behövs ofta intern utbildning. Ett hovrättsrâd eller en generallöjtnant kan knappast rekryteras via Manpower utan här fâr man ofta gâ den länga vägen och börja med jur.kandar och officersaspiranter.

Jag tror att just den offentiga sektorn âr en bra plantskola och utvecklingsmiljö för den antydda sortens specialistutbildningar.

Även kring detta gâr dagens privata konkurrenter ofta genvägar i sin rekrytering av de som ofta har lärt sina resp. yrken inom det offentliga. Man tenderar att gâ till dukade bord.

#40 till #42 Innehåller mest polemik om kriminalvården som tillhör statens kärnuppgifter och den behöver inte vara kostnadseffektiv bara god. Bara "freaks" vill privatisera eller upplösa kriminalvården.

#42 "Privat företagsamhet är till sin karaktär korstiktig"
Dålig privat företagsamhet är möjligen kortsiktig. De flesta riktigt framgångrika har aldrig bytt branch eller proffesion. De investerar all sinn kapacitet på det som de är goda på.

Kan du berätta om Ingvar Kamprads kortsiktighet eller Raussings?

hmm kan du plocka fram en stor industrialist i Sveriges historia som var kortsiktig?

Mvh
Per

#44: Jag kan inte se att kriminalvârden skulle vara mera kärnuppgift än t.ex. grundskolan. Snarare tvärtom! Jag tog just kriminalvârden som exempel just därför att denna enl. min mening är mycket mera lättöverskâdlig och lättbedömd än skolan.

I detta ocksâ en polemik mot Hasselgren som skriver att alla gränser mellen verksamheterna egen-regi och privat regi är "godtyckliga".

I exemplet kriminalvârden ocksâ polemik mot Hasselgrens i mina ögon helt vettlösa tilltag att se skolbarnens föräldrar eller de som besöker en vârdcentral som "kunder". De kriminalvârdsintagna kan inte heller ses som kunder -vilket framstâr som desto uppenbarare mot bakgrund av att de kanske som grupp helst skulle slippa ifrân all denna vârd.

Hur som helst mâste Hasselgren rimligen läsas som att han anser att den privata regins inneboende fördelar borde kunde komma all den offentliga verksamheten till godo. Det är ju enbart sâ det enl. honom sâ betänkliga "godtycket" ("politiskt dessutom!) kan elimineras.

I politiken hänger allt ihop. Inom den mâste allt vägas mot alltong annat. Redan detta är vâsenssklt frân privat verksamhet dâr det bara är att dra igâng dâ förutsâttningarna ser ut att finnas och dâ utan sidoblickar ât vara sig höger eller vänster. (En pizzabagare har inget som helst ansvar för folkhälsan, hushâllens ekonomi, sammansättningen av ortens samlade serviceutbud eller liknande.)

Skolan syftar till bibringa ârsklasserna av barn kunskaper och färdigheter för i princip hela livet. Bra eller dâligt här, pâ samhällsnivâ ( vilket är och förblir kundperspektivet ) kan knappast bedömas av eller delegeras till enskilda föräldrar lika litet som parterna i en rättslig konflikt kan bedöma samhällsnyttan av de enskilda domsluten. Man kan inte samtidigt vara part och domare.

Kring Hasselgrens skol-innovationer är det därför sâ dessa till sist är ganska oförenliga med en bibehâllen skattefinansiering.

Detta helt i analogi med förhâllandena pâ vârdomrâdet där det ju ocksâ finns en hel uppsjö av alternativ av typen chamanism, healing, handpâläggningar, magiska riter och vad du vill.
Bra! eller i vart fall i bästa fall bra för mângfalden och i sämsta fall rentav hälsofarligt. All detta dock helt utan skattefinansiering och offentlig tillsyn.

Med skolan ligger det annorlunda till. Runt grundskolan finns det nämligen en pliktlag. Den plikten kan inte acceptera tokigheter.

Sâ att, visst har Hasselgren rätt i att etableringsfrihet (t.ex. som vinstsökande magiker) befrämjar innovationer och utveckling. Det är bara det att denna knappast ryms inom skattefinansieringen och i vart fall knappast inom skolplikten.

Däremot -helt annan grej- finns det delverksamheter inom det offentligas ram som kan privatiseras. Veolia kan mycket väl anförtros driften av Stockholms tunnelbanetâg och Sodexho drifter av personalmatsalen i Stadshuset eller snöröjningen avstadens gator. Detta dâ med upphandling pâ begränsad tid, d.v.s. enl. anbudsförfarande.

Hasselgran framstâr som politiskt ohederlig.
Du mera som rakt igenom ogenomtänkt.
Ursäkta!

#44: Sedan är man inte en "stor industrialist" bara för att man driver t.ex. ett antal förskolor.

Även pâ industrisidan har det funnits gott om kortlivade aktörer.
Reefat El Sayed köpte pâ sig företag i raks takt men det hela varade inte sâ länge.

Hugo Stenbeck gjorde exakt detsamma och lyckades bâde bättre och under väsentligt bättre tid.

Idag är företagscykeln allt kortare.
Nokia klarade sig ett sekel med diverse verksamhet inkl. snödäck och gummistövlar. Vi fâr se hur det kan bli framöver.
Microsoft han börjat gâ med förlust.
Facebook verkar ha det knepigt.
Den som klarar sig över nästa konjunkturcykel fâr ofta vara glad.
Tetra-Paks dagsform vet vi inte mycket om.

En godisbutik är ett bra exempel på en fungerande marknadsekonomi, både i teorin och i praktiken. Det finns en oändlig uppfinningsrikedom hos leverantörerna och möjlighet att lansera nya produkter när folk har ledsnat på Jenka och Tulo.

Uppstår ett överutbud av godisbutiker kommer marknaden automatiskt att slå ut dom som inte kan locka kunder.

Björn Hasselgren har bara visat hur marknadsekonomin fungerar i idealfallet.
Men inte hur marknadsstyrda välfärdslösningar och pengsystem fungerar i praktiken. Och inte hur lite dessa lösningar har med den renodlade marknadsekonomin att skaffa.
Kanske kunde Björn Hasselgren förklara hur marknadsekonomins utslagningsmekanism fungerar-eller inte fungerar inom vård och skola. Och vad som händer om skolor och vårdcentraler går i konkurs, läggs ner eller byter ägare över en natt. Vad händer om företaget måste göra stora besparingar.

"Du mera som rakt igenom ogenomtänkt."

Den kan jag använda på dig med Sirius.

Dina företagsexempel är mest hårfrisöser, godisbutiker mm.

Microsoft, Facebook och Tetra-Pak har en unik position som är extremt svåra att kopiera.

Det är en styrka för Sverige att skolorna är olika. Ingen vet vilken skola som bäst utbildar nästa generations medborgare.
Det räcker att 2% har valt rätt utbildning för att lyfta ett land.

"I politiken hänger allt ihop. Inom den mâste allt vägas mot alltong annat. "

Detta är ren socialistisk plannering som empiriskt har bevisat sinn oförmåga att dynamiskt förnya sig och skapa välstånd till medborgarna.

Mvh
Per

#47: Det som är flagrant är den totala frânvaron av nâgra som helst svar pâ raden av ställda frâgor. I stället upprepas de egna trossatserna. En kriminalvârdsanstalt akn i princip ligga ute i skogen.
Sâdan finns det gott om. Här skulle privata aktörer kunna bygga egna konkurrerande anstalter. Ingen vore dock sâ dum utan rejäla lângtidskontrakt med rättsväsendet betr. deras beläggning -vilket dock i sig vore just konkurrenshindrande.

Skolorna mâste däremot ligga mycket mera mitt i byn, i lägen som dessutom gärna skall ah god anslutning till gângvägar, bussstrâk o.likn. Kort sagt i rena guldlägen. Här gâr det typiskt inte alls att inom rimlig tid stampa fram nya sâdana lägen utan här krävs lângsiktiga markanvändningsplaner där nätet av skolor successivt kan anpassas till bâde tillkomsten av nya bostadsomrâden och âlderssammansättningens förändring i de som redan finns.

Sâ att även här handlar saken till stor del om att fördela ut dessa befintliga skolor pâ de ev. olika aktörerna. Alternativt blir det sâ, som nâgon skrev, att friskolorna inrättar sig i lokaler som inte är fullt ut skolutrustade (typ saknar gymnastiksalar o.likn.)

Alltsâ handlar det endast sällan om egentlig konkurrens och knappast helelr om en pâ lika villkor.

I stället utgör friskolorna mest en trevlighet och en säkerhetsventil. Här kan de utbildningsorienterade föräldrarna erbjudas alternativ till de kommunala skolor som ofta uppfattas som, i olika avseenden, mindre bra. Jag har själv haft barn som dagelever i en ren privatskola, utanför friskolesystemet men med ett statsbidrag för en, dâ, riksinternatdel. Här var det min fru och jag som betalade hela kalaset (och det var inte billigt!) . Helt annan grej! ( Ingen alls skattefinansiering. ) Analogt finns det i Stockholm t.ex. Röda Korsets Sjukhus. Bra! Det är dock inte den sortens institutioner som Hasselgrens artikel avser.