Spekulationer om Wallenberg utnyttjas av högerextremister

Om man inte har disputerat så är man inte "forskare", tänk på det Newsmill.

Sessler har inte doktorerat i historia. Det uppges i alla fall inte ovan.

I en av sina förra artiklar hävdade han att Raoul Wallberg inte alls var så stor hjälte utan det var bara en kollektiv laginsats där han utgjorde en mindre del.

Han hävdade också att RW alls inte räddat 100 000 judar från koncentrationslägren utan kanske bara 10 000.

Jag konstaterar att Ingrid Carlberg uppger siffran 100 000, så man kan konstatera att de där skiljer sig åt. Carlberg har hyllats för sin noggranna research, så denna uppgift kring räddade väcker frågor.

Sessler ändrar historiebeskrivningen kring RW på centrala punkter men han anger inte källor till vad han påstår. Det är av stor vikt eftersom han framställer sig som "forskare". Det ger allmänheten intryck av att detta är noga dokumenterat och sant.

Sessler skriver också: "Och vad är en guldtacka mot ett helt tåg fullastade med hundratals lådor ungerska judars beslagtagna förmögenheter innehållande smycken, juveler och ädelstenar, som sedan årsskiftet 1944/45 var på väg mot Tyskland?"

Vad menar Sessler med detta? Vad har detta med RW att göra?

Hmm...
Det finns fakta och det finns bedömningar av dessa.

De yttre konturerna av Wallenbergs verksamhet i Ungern är välkända.
Kring detta finns det en stor mängd vittnesmâl. Det finns -gievetvis- ingenting alls som pâ minsta sätt antyder att Wallenberg skulle ha agerat fôr egen fördel eller vinning. Tvärtom framträder genom de mânga vittnesmâlen en alldeles osedvanligt entydig bild av oförtröttat, riskabelt och oegennyttigt arbete. Inte heller kan detta med guldet, i sig, ses som pâ minsta sätt komprommetterande -för alla oss idag, givet vâr idag goda bild av bâde Wallenbergs insats och den miljö i vilken denna gjordes.

Samtidigt kan det ju mycket väl tänkas att situationen här bedömdes helt annorlunda av de ryska und-officerare som helt oförhappandes kom att konfronteras med Wallenbergs närvaro i den helt nyligen erövrade staden. Här hade de alltsâ en svensk med diplomatpass men inte knuten till beskickningen utan med helt andra arbetsuppgifter -dessutom initierade inte av Sverige utan av närmast privata kretsar i USA och dessutom, tydligen, med bilen full av guld. Samtidigt vet vi att Wallenbergs öde ingalunda avgjordes pâ plats i Budapest -utan kanske till sist i Stockholm.
Sovjet-sidan meddelade ju den svenska sidan att de hade Wallenberg i sitt förvar -vilket ju sâ lângt var goda nyheter. Det var därefter det s.d.h. smög sig. Mitt intryck är att det närmast var svenska UD som fel-reagerade och som därmed beseglade hans öde. Jag har inte läst vad Jangfeldt har skrivit. Det dagens ungerska revisionister väljer att instrumentalisera kan knappast ha sin uteslutande grund i Jangfeldts ev. ordbruk. Det fanns ju, tydligen, verkligen guld i bilen!

Hanna Arendt skrev om ondskans banalitet.
Det skulle sannolikt gâ att skriva ocksâ om godhetens banalitet!
För det var väl ung. sâ det var! Ocksâ!

Sirius, du skriver i en skenbart analytisk stil, du ska nog inte försöka framställa dig som analytiker i den här saken.

Du har ju själv skrivit om att du röstade på ett av nazistpartierna vid den här tiden.

Så jag betackar mig för dina, som du själv tror, "intellektuella" analyser.

#1: Forskare är den som planmässigt och metodiskt söker ny kunskap inom ett avgränsat ämnesomrâde.

Här är det skillnad pâ forskaren och t.ex. en "upptäckare" som kanske rent händelsevis râkar ramla över nâgot nytt.

Dagens svenska doktorandstudier syftar till att bibringa en akademisk forskarutbildning.

Även utan ett sâdant diplom kan man dock mycket väl bâde bedriva och även beskrivas som forskare. Avgörande här är snarare de använda arbetsmetoderna, att dessa beskrivs öppet, sâ att de vis behova kan replikeras av andra, att detta dâ leder till likartade resultat o.likn. Pâ basis vad som framkommit ser jag inte minsta skäl att ifrâgasätta att inte Sessler skulle vara Wallenberg-forskare. Vem skulle annars ha bättre rätt till epitetet? Ämnet är ju, minst sagt, ganska smalt även om det idag är bâde hârt och även omsorgsfullt exploaterat.

#4 Man kan inte kalla sig något som man inte är.

#3: Vad är nu detta för dumheter?
Till att börja med var jag inte ens född vid den där tiden.
När det ännu lângt senare blev aktuellt att kunna börja utöva min rösträtt fanns det, som väl var, inga som helst nazistpartier att rösta pâ.
#5: Riktigt!
Samtidigt är "forskare" alls inte nâgon skyddad titel av typen "advokat" eller "läkare". Den generande enkla sanningen är att ung. vem som helst kan kalla sig bâde "forskare", "expert" och mycket annat av ung. samma slag. Den som gör det anser sig förmodligen ocksâ vara det.
I sak är det naturligtvis fullkomligt ogörligt att fastställa det exakta antalet räddade enligt nâgot visst kriterium. Möjligen, hypotetiskt, skulle det kanske vara möjligt att fastställa t.ex. antalet utfärdade skyddspass under en viss period -vilket dock inte är samma sak.
Redan det förhâllandet att Wallenberg m.fl. fanns pâ plats bör rimligen ha ingjutit visst mod även i en vidare krets. För inte länge sedan kom jag att läsa om Georg Kleins lilla bok "...i stället för hemland". Här nämner han i förbigâende existensen av Wallenbergs svenskhus men det framgâr att han själv klarade sig fram under den kritiska tiden genom eget fotarbete.

Om vi ska prova att se det hela big-picture...

Troligtvis var Wallenbergs namn korrumperat i ryska ögon. Han arbetade för det blivande CIA umgicks med nazister och försökte smuggla ut 15 kg guld när han greps. Dessutom ingick han i Sveriges största kapitalistfamilj.

Sveriges största utrikespolitiska ansträngning vid den tidpunkten var att få Finland att vara fristående från Sovjet och Warsawapakten. Jag kan tänka mig att Wallenberg inte passade in i den ekvationen.

Så om UD offrade Wallenberg mot att få ett fritt Finland, anser ni att det var en felaktig prioritering.

Och dessutom, om han jobbade för amerikanerna så borde dessa ha sett till att rädda honom.

Det skulle vara intressant att få höra er åsikt om detta.

Att Raul Wallenberg grips med en enorm förmögenhet i guld, smycken och kontanter som inte går att riktigt redovisa för var det kom ifrån eller vem som skulle ha dem är väl inget att försöka dölja. Antingen stal han det för egen räkning eller så tänkte han kanske skänka bort lite till välgörande ändamål.

Dessutom arbetade han ju inte direkt för svenska staten om än med svenskt diplomatpass, vad avser verksamheten mestadels.

Till "Doktor Eleph@nt"
Jag skriver och signerar mina svar och artiklar med eget namn. Vem är du? Hur kan vi veta att just du är doktor, som du anspelar på? (Forskning har f. ö. definitionsmässigt ingenting att göra med kravet på disputation.)
Självklart kan du återge de fakta som passar dig. Men vad jag faktiskt skrev i min tidigare artikel som du anspelar på var:
Det gör inte Wallenbergs och svenska legationens eller Svenska Röda Korsets insats mindre viktig om de räddade 10 000, 20 000 eller 50 000 judar – eller att några andra eventuellt räddade fler.
En kollektiv laginsats förminskar inte på något sätt Raul Wallenbergs hjältestatus i mina ögon.

Det är möjligt att du har rätt, att mitt försök att jämföra den påstådda stölden av en guldtacka med ungerska statens organiserade stöld är för långsökt och missade sitt mål. Syftet var dock att få en nivå på vad som kan kallas för stöld. Min poäng är just att jag tycker att sifferjämförelsen haltar och bara är intressant för braskande tidningsrubriker. Dessutom har vi inga bevis på att det medhavda guldet inte var något som Wallenberg fritt disponerade över.

Slutligen undrar jag vad du menar med att jag ”ändrar historiebeskrivningen kring RW på centrala punkter” och vilka källor du saknar denna gång?
Vänligen

Sirius, du skrev urskuldande om Sveriges Nationella Förbund och SNU vid en annan artikel här på Newsmill. Men du har inte uttalat att du röstat på dem, det var fel och jag ber om så mycket om ursäkt för det.

När jag följde RW- debatten, genom inlägg på Susanne Bergers, sista Newsmill-artikel, märkte jag att vid en snabbkoll av de fakta som Berger angav för svenska förhållanden- de stämmer inte riktigt. Klart att det är lättare att forska inom sitt språkområde, bedöma in-hemska personer, m.m., och jag tror att Berger märkte att hon inte var så insatt, Wallenberg / Sverige-sfären.

Hon övergick därför snabbt till att publicera fakta,på sin speciella RW-sajt, (juni) om sovjetryska förhållanden, som de flesta har svårt att bedöma, för den som inte är infödd, specialiserad forskare. Detta gäller ju för alla, man märker att om vanlig dagspress, beskriver kän-da lokala förhållanden, har läsaren ofta synpunkter, som skiljer sig.

Men som idag när folkpartiledaren Jan Björklund, anklagar Östen Undén,(S) utrikesmin., för att ha fullbordat RW:s öde, genom an-ingslöshet, så kan bara en partiledare, för folkpartiet, moralisera,
en fp-ledare, var Sveriges kommunikationsminister, 1940-45,
" Rasjön" , som administrerade 2 miljoner , 100.000 tyska permittent-resor, "tysktågen" under kriget, 1940-1943. Som sagt, USA anser att Norden fortfarande har " tysktågen" som modell för sina utrikes rela-tioner, "anpassning & brohuvud" - i en salig mix.

Jag skrev även att den som närmast bl.a skickade ut , Wallenberg,
Fritz Hollander, var tysk jude ochj kommunist/företagare och kunde genom sina resor fungera som kurir, ge ekonomiskt till/ för tyska KPD-flyktingar i Sverige, som han kände sedan Moskva-besök, redan 1935. Allt detta visste Gestapo, 1941, när de krossat de tyska KPD-flyktingarnas " Aufschnittleitung Nord " i Danmark, genom uppgifter från gripne ledaren, Wiatrek.

Ingrid Carl-berg skriver idag, om att RW hade kontakter med flera judiska företagare, men inte ett ord om Hollander. När denne avled, (2004) nämnde inte Judisk krönika - ordf. judiska församlingen, Ingrid Posner-Körösi, ett ord om den sidan hans bakgrund, bara om hans cigarr, som han puffade på.

Ingen Wallenberg-"forskare" what so ever," (jo först Lajos) har heller nämnt SKP:s riksdagsman Hilding Hagbergs fråga till utrik.min. C. Günther, den 13 maj 1943, kan ses i utgivna, Riksdagens hemliga sammanträden/ protokoll: att HH frågade varför inte svenska frakt-fartyg kunde ta med judiska flyktingar från, Grekland, (som då svalt), på återresa från leveranser av nödlivsmedel, " eftersom en judeut-rotning pågår". Hagberg bevärdigades inte med ett svar, trots upp-repad fråga. Annars är minsta lilla struntsak av vikt.( Wallenberg, intervenerade redan 1942, för en fängslad ungersk kommunist, som likviderades, enl. litt.)

Bara dessa två noteringar som inte stämmer i det stort upplagda, närmast religiösa narrativet om RW, räcker för att tvivla på att alla kända fakta, kommit på bordet. Syftet är att rentvå (S)veriges (S)kuld
till Förintelsen, men så uppträdde vilket liten feg SS-man som helst, för att undkomma galgen 1945, dessa räddade 100.000tals judar, de sista krigsåren, från Schellenberg, till Becher, och Best.

Att sedan ryssfobin sticker fram sitt fula tryne, och är drivande i Wall-enbergärendet, är ingen nyhet, utan fullbordar enbart Wallenberg-projektet, som skall tjäna som täckmantel för de oerhört motbjud-ande affärer, som Sverige och Wallenberg/Johnson AB m.fl. syssl-ade med, under kriget. Så länge frågan bereds så tendentiöst, tillrättalagt, så tror jag Raoul Wallenberg själv, skulle ha varit kritisk, till upplägget, om han nu besatt en sådan sanningslidelse. Ryss-arna gömde Wallenberg och Sverige gömmer sig, än bakom Wall-enberg. Det slutar med att var och en får knoppa av sin egen Wall-enberg-myt, det är så det brukar gå i alla kyrkor, m.m. frikyrkan.

Guldtåget som Sessler nämner, försvann hos USA-officerare, med dyrbara inredningsföremål, något som USA stämdes för på 2000-talet av överlevande, ca 200 miljoner i skadestånd. Och hur många
tyska Wehrmachts-soldater fraktades inte till USA, som krigsfångar, det heter så - åt det hållet, åt öst kallas det "deportation."

Vem såg till att den polske exilledaren Sikorski, störtade 1943, britt-iska MI6 ? Vem ordnade att den franske Vichy-tysk/kollab. gener-alen Darlan, sköts 1942, (eftertr. av Giraud) som obekväm, av en ung fransman (han hette faktiskt Bonnier / de Chapelle) var USA-bildad paramilitär, som mycket snabbt avrättades, inom 36 timmar, för att dölja bevis(?), allt som pekade mot USA:s und.rätt.organisa-tion, Office of Strategic Service/O.S.S, som uppdragsgivare, de som även fanns i bakgrunden med WRB i Wallenbergs Budapest, 1944.

Vilken bakgrund har Susanne Berger ? Hon förde upp nu framlidne Sverker Åström på svarta listan. Hon är tyskfödd, (därför jag nån gång läste namnet " Berger, Obersturmbannführer ". ) Vore intres-sant att veta i sammanhanget, utan att vara mer insinuant, än så. Hon har ju haft intervjuer med SS-Kurt Becher, m. fl. 1995, ca. Vem öppnade de dörrarna, till en person, som då varit en av Västtysk-lands mest välbärgade, efter kriget, and- you- know- how, so-oder-so.

#10: Jag vet inte med mig att ha skrivit urskuldrande om SNU.
Däremot verkade ocksâ detta SNU i en tid och ett land präglat av en del idag mycket suspekta idéer. Där fanns t.ex. ett rasbiologiskt institut och det skrevs böcker om sâdant som behovet av ras-hygien.
Jag tror inte, à priori, att vi idag behöver känna oss tvingade att gâ i taket enbart för detta. Sâ sent som häromdagen kunde vi läsa i tidningarna att ett foster med trisomi snart kommer att kunna spâras via ett enkelt blodprov -vilket, för den som ev. gör sig mödan at tänka efter, är ett uttryck för ung. samma ambition nämligen att hâlla nere frekvensen av vissa sjukdomar och tillstând. Var sak bör bedömas ocksâ i ljuset av den tid i vilken de framträdde. SNU kapades hur som helst av rasister och me eller mindre medvetna antisemiter vilket ledde till att moderpartiet (h) bröt med dem. Detta var för (h) hedrande och för SNU en knäpp pâ näsan, till den verkan detta sedan kan ha haft. Hur som helst fanns det antydda tankegodset i omlopp i samhället. Makarna Myrdal (s) skrev tveksamheter och även inom Bondeförbundet fanns det betänkliga idéer i omlopp. Beryktat som manifestation är den s.k. eden i bollhuset dâ Uppsalastudenter avgav en protest mot idén att lâta 400 tyska läkare av judisk börd fâ arbetstillstând i landet. Den jobb-konkurrensen ville de församlande inte veta av.
Sâ där höll det alltsâ pâ. Inte desto mindre var stödet för nazismen utomordentligt svagt i landet. De motsv. partierna lyckades t.ex. aldrig fâ ett enda riksdagsmandat. Det finns en rik flora memoarer frân tiden som mera i detalj vittnar om klimatet. Är det f.ö. sâ där fantastiskt mycket bättre den dag som är, allt sammantaget?

Betr. detta med "guldet" tror jag (personligen!) att det finns skäl att bâde nyansera och, framförallt, beakta situationen, nämligen denna:

För en person pâ flykt är ett guldinnehav mycket praktiskt därför att det latenta värdet per vikt- och volymsenhet är sâ högt. Dock krävs det tid och förberedelser för att kunna byta tillbaka detta guld mot annat, t.ex. pengar. Där den tiden och de omständigheterna inte finns är guldet utan varje egenvärde för innehavaren. Det gâr inte ens att stilla den egna hungern med utan bara tynger i fickorna.

Jag skulle kunna tänka mig att de som stod i begrepp att deporteras helt enkelt gav bort sitt guld till lämpliga mottagare.
I förlängningen finner jag det rimligt att en del av guldet helt enkelt gavs bort till just Wallenberg, i dennes egenskap av bra person.
Hellre han, pâ rätta sidan och med diplomatstatus och allting än att SS-folket eller pilkorsarna skulle komma över det.

Alltsâ: Guldet var med normalt sprâkbruk verkligen hans. Dock hade han ingalunda stulit eller utpressat det utan helt simpelt fâtt det i form av gâvor coh som ett uttryck för de tidigare innehavarnas yttersta viljor.

Att sedan detta i mina ögon ytterst enkla kan misstänkliggöras är uppenbart.

Utrikesministern Undén var en tjockskallig och dogmatisk principryttare och högförnäm folkrättsexpert. Dessutom i sina personliga preferenser en varm anhängare av den socialistiska uppbyggnaden i Sovjetunionen. Ej fullt praktisk!

Det ligger i farans riktning att den sortens människa med avsmak skulle betrakta hela upplägget kring Wallenberg, frân att stâ i utlandets sold till det svenska diplomatpasset till de härur uppkommande friktionerna med SU. Plus att Undén gjorde vad han kunde för att i stort som i smâtt fula ut sin sâ ick-byrâkratiske företrädare Günther. Här blev ocksâ den strama UD-hanteringen av Wallenberg-fallet ett tillhygge ocksâ i den uppgörelsen. Under Undén hade han aldrig ens kommit iväg. Hela grejen nämligen fullkomligt principvidrig, frân A till Ö (!) Läs gärna SOU "Det grâ brödraskapet" om IB, stay behind-rörelsen, kommunist-kartläggningen m.m. Här hölls den gode Undén helt utanför och ovetande av statsministern Erlander och försvarsministern Andersson. Undén hade nog inte kunnat acceptera den sortens ireguljära verksamheter heller. >> Ej fullt praktisk! Detta blev ocksâ Wallenbergs öde.

Herre gud så djävla less jag är på denna propaganda om RW
Var det bara denne man som gjorde något som var hedervärt MR hänseende.
Vi har Folke Bernadotte, Harald Egelstam, jag en massa andra som utmärkt sig. Över alla dessa står denne man som genom en massiv penga insats från USA och Israel döljer vad de håller på med när det gäller Palestina Som är den enda rättmätiga staten i området.
Lägg nu av med denna propaganda. Jag och fler med mig är urbota less.

#15: Jaja, fast en bra story är just detta (!)
H-u-r bra en story sedan är brukar visa sig vartefter.
Egen undergâng i direkt anslutning till hjältedâdet är en stark kvalitet.
(Nästan varenda opera bygger t.ex. pâ detta djupt tragiska tema.)

Medialt och story-mässigt störst bland t.ex. polarfararna är enligt min mening kapten Scott -som gick under medan typen Byrd och Amundsen idag framstâr som mera ytliga lyckoprinsar som bara râkade göra allting rätt -vilket till sist är ganska banalt.

Idag har en motsvarande urvalsprocess lett fram till att just Raoul Wallenberg är störst. Det har helt enkelt visat sig att just hans insats och öde âr det som bäst förmedlar det motsv. budskapet om oegennyttig kamp mot det onda och för det goda.

Uppmärksamheten och rättegângen mot Adolf Eichmann under det tidiga 1960-talet bidrog sannolikt till att, indirekt, ge ocksâ RW-ryktet en extra draghjälp. De tvâ kände varandra och arbetade ridderligt och ödesbundet i sina resp. motstridiga syften. Ocksâ detta fullt opera-mässigt. Människan som hjälplös och oförstâende lekbolll i händerna pâ ödet! Bâde AE och RW här helt arketypiskt föredömliga i sina allvarsamma pliktuppfyllelser.

Det centrala är hela tiden storyn, dramatiken, iscensättningen.
Ingenting hade i sak satt bättre stopp för utrotningen än ett amerikanskt flygangrepp mot gaskammare och krematorier i Auschwitz 2. Detta gick som bekant inte att ordna. I det motsatta fallet hade dock saken knappast ens gett stoff till en fotnot i den stora storyn om Förintelsen. Vad skall man nämligen med bombflyg till om inte till att bomba, och träffa och oskadliggöra. Om sâdant gâr det inte att skriva synopsis till en bra story. Till att börja med fattas här bâde hjälten, bragden och faran. Helt platt!

Att sedan, allt sammantaget, idag ingen är större än RW kan ju knappast ligga denne, eller hans eftermäle, till last.

Sessler, jag noterar alltså att Carlberg uppger cirka 100 000 räddade, vilket du inte bemöter. Dessutom står samma uppgift i SOU 2003:18, s. 174.

Beträffande den kollektiva laginsatsen, självklart var det en grupp som arbetade men jag tycker att du underbetonar att RW:s insatser var ledande och synnerligen exceptionella.

Ungefär vad som framgår av följande citat från redan nämnda SOU och sida:

"Attaché Lars G:son Berg, som bevittnade delar av räddningsaktionen, har skrivit följande om Wallenbergs verksamhet:
De jagade judarnas enda hopp var Wallenberg. Som en räddande ängel dök han ofta upp i sista stund. Just när något deportationståg skulle sätta sig i gång brukade han komma till platsen med ett skrivet – falskt eller äkta – tillstånd att ta ut alla judar med svenska skyddspass. Hade hans skyddslingar redan försvunnit från staden, skyndade Raoul efter dem med lastbilar och förde så många han kunde tillbaka till Budapest.
[…Största betydelsen hade dock Wallenbergs oförtrutna arbete på
att förekomma deportationerna. Hans rapportörer i ministerierna gav honom i god tid informationer om alla nya aktioner mot judarna.
Genom sina förbindelser lyckades han då ofta få vederbörande att ta tillbaka sina beslut eller åtminstone ge dem en lindrigare form (Berg,1949, 1983: 49)."

Newsmill kallar dig för forskare, vilket du nu bekräftar anser är korrekt. Man kan kalla hink för spade eller något annat men det strider mot vederbörlig termiologi. Dessutom innebär det att du framställer dig som disputerad, vilket du inte är.

#10: Den som proteserade mot mötet i Bollhuset i Uppsala, 1939,var den senare kände kommunisten/SKP, socialläkaren John Takman, (i motstånd mot förre kungens (GVIA) livmedikus, Gunnar Biörck, känd högerman i riksdagen). Den ende i svenska riksdagen som röstade emot steriliseringslagen av 1938 ca, av s.k. resanden, romer, utvecklingsstörda, vanartiga flickor, m.fl., var SKP/ komm-unisten: Set Persson, senare borgarråd i Stockholms stadsfull-mäktige, efter kriget.

Takman som även engagerade sig för Vietnam, på 50-talet, boken ; "Vår vid sydkinesiska sjön", engagerade sig för de svenska rom-erna, och inte minst Bertrand Russeltribunalen i Stockholm, 1967, med Jean-Paul Sartré, mot USA:s folkrättsbrott och kriminella order i Vietnam = bl.a. "Operation Phoenix" , dödspatruller (60.000 offer av radikala vietnamesiska patrioter),bl.a. ledd av StayBehinds ombud i Sverige, William Colby/U.S. , senare CIA-chef - vem annars ? Det var inget "kallt krig" , tvärtom.

Det är såna typer som orkestrerar Wallenbergkulten, i USA, i ett av historiens mest obarmhärtiga, skoningslösa folkrättsbrott. Inte undra på att svenska folket,tröttnat, på genomskådar Wallenbergmiss-ionen. Är det Ansgar och kristningen av Sverige, som det väcker? Statskyrkan, är väck för länge sen. Naturen avskyr tomrum. Erbjud-as kan endast : Makt/pengar /sex/ Thailand och Wallenberg.Tror Raoul skulle rotera i sin ... om han hörde o.såg.

(Wallenberg ritade och ville bygga ett stort offentligt bad på Ridd-arholmen, mot Riddarfjärden,(1937) ett magplask i den svenska nationella, historiens kultplatser, så var tidsandan, zeitgeisten. Gamla stan borde rivas, m.m. och det var inte Undén och social-demokraterna, som var i hegemoni, då utan högern.)

Att Östen Undén skulle ha varit särskilt speciell för sin tid, är knap-past riktigt. På 1950talet var alla i Europa rädda för Västtyskland/ Bonn, som återupprustat, och släppts in i Nato 55´,, kansler Aden-auer ville ha egna tyska kärnvapen. Avspänningspolitiken var viktig för alla, och måste genomföras, och Europa måste lägga kriget bak-om sig. Sverige uttalade sig inte så ofta, ungefär som nu 2012, när vi gömmer oss i EU. Men givetvis i Korea , Ungern, Suez-konflikterna. Tummen i ögat på " kommunisterna ". Nothing special.

Om nu Undén var så knastertorr jurist och folkrättsexpert, som höll frågor privat, (Som Bildts taktik-under-hand) då måste ju Olof Palme ha framstått som rena drömmen, som Palme gick "right on " på USA, och fullkomligt ledde Vietnamrörelsen, från år 1 (1965) -till 1975, i sin förtvivlan över USA-imperiets råhet. Palme han använde verk-ligen folkopinionen för att skapa press på USA.

Men hur populär var Olof Palme i stora (borgerliga) grupper, och hur blev hans eftermäle ? Någon ? Sverige framstår som en minder-värdig s.k. "nation", utan historiskt perspektiv, en fråga i taget, helst en person i taget, alltid selektiva halvsanningar. Uppdraget är " dis-torsion of the reality ", men kanske utan medveten avsikt .

#17: Nu räcker det med detta envetna hackandet !
Till att börja med är din forskar-definition alldeles för snäv.
Att i ordnade former bibringas en grundläggande utbildning i forskningens metodologi innebär ju inte alls att det skulle vara just formen som ensam validerar den ev. kompetensen utan det kritiska här är givetvis metodologin som sâdan, umgänget med materialet, samlandet och redovisandet av gjorda rön och detta pâ ett sätt som gör det möjligt ocksâ för andra att genom en upprepning av processen nâ fram till i princip samma resultat. Den som definierar sig som forskare uttalar sig därmed inte alls om de ev. egna akademiska meriterna.

Betr. "antalen" har tydligen Sessler, givet sina metoder, landat i en bedömning där andra, möjligen stödjande sig pâ annat material och kanske ocksâ andra metoder har hamnat pâ avvikande tal. Här kan ingen utomstâende gärna ge sig till att med fog döma i sakfrâgan. Knappast du heller!

Betr. lagspelet torde det heller inte râda minsta tvekan om att det kring RW:s insats verkligen handlade om en sâdan. Det var m.a.o. kring den ung. som med Loreens seger i Baku. Inte heller här är det sedan oomtvistligt vem som svarade för vad och vilka som betydde mest. Runt RW kan kanske t.o.m. hävdas att det var War Refugee Board som verkligen fick full utdelning pâ sitt projekt och att övriga till sist var mast med-verkande till detta för WRB sâ gynnsamma slutresultat. >>Snyggt jobbat WRB -och alla ni andra !
Ocksâ kring sâdant kan vitt skilda bedömningar göras och vi noterar att t.ex. du här betonar personen RW:s betydelse för detta resultat. P.s.s. kan hävdas att den som gjorde den helt avgörande insatsen i Baku var personen Loreen. Andra kan här välja att snarare lyfta fram lâtskrivarens eller koreografens insatser.

Till sist är Sesslers egentliga budskap att Jangfeldts snärtiga utsagor dessvärre har kommit att utnyttjas av revisionistiska kretsar i Ungern. Ocksâ sâdant hör till det en skribent har att beakta innan fingrarna börjar löpa över tangentbordet. Även hâr, utan att ha läst Jangfeldt är det för utomstâende svârt att bilda sig en egen uppfatnning i sak. Personligen, se #14 här ovan finner jag det sannolikt att RW helt enkelt hade fâtt guldet i gâva.

Apropâ det sista kände jag en person som i den tidiga efterkrigstiden kom att anlitas som god man av judiska personer som just hade âterfâtt konfiskerade företag och som behövde akut hjälp med skötseln av dessa. Här hände det sedan att ägarna emigrerade vidare varvid de helt simpelt iblad överlät sina företag till den gode mannen -som i sin tur försökte göra detsamma sâ fort han i sin tur hade hittat nâgon som han bedömde vara i stând att med nâgon utsikt till framgâng kunna driva dem vidare. Pengar att köpa för fanns liksom inte och inte heller fanns det pengar att lâna i bank. Andra tider! En privat guldtacka i sammanbrottets Budapest mâste rimligen ha haft ett ganska blygsamt marknadsvärde. De gick inte att handla med och inte hellar att t.ex. äta! Andra tider!

#19 dina utläggningar om forskning med start från stycket ett, är ganska invecklade. he, he. Det är inte jag som definierat ordet forskare. Men en känslig fråga, för ALLA vill tydligen kalla sig för forskare.

Doktor Eleph@nt
Jag har aldrig påstått att jag ha doktorerat, däremot forskat de senaste fem åren omkring Wallenberg. Min avsikt är att publicera mig i bokform om Wallenberg, en man vars insats jag beundrar och högaktar, där kommer du kunna få svar på en del av dina frågor.
Men varför besvarar du inte någon av mina?

Sessler, du har ju skrivit och påstått det här som jag redan nämnt i #1, i en artikel på Newsmill, så det är ju lite konstigt att det är jag som i första hand som ska avkrävas källor.

Jag får ett löfte om framtida källredovisning.

Jag har i varje fall en SOU på min sida. Och ansvarig för den är: professor Kristian Gerner, professor Christer Jönsson, fil. dr. Birgit Karlsson, och fil. dr. Gudrun Persson, professor Hans
Fredrik Dahl samt professor Klaus Törnudd. Med flera.

Och.....?

#23 ja paloantropolog Grönqvist kolla min #17

Du slänger ur dig dina egna tolkningar och citat som det passar. Du ifrågasätter mig SOU 2003:18 står ordagrannt
"Genom skyddsbreven och genom sitt breda nät av kontakter hos alla inblandade parter kunde emellertid Wallenberg, tillsammans med sina medarbetare från den svenska legationen, representanter från ett antal andra neutrala länders beskickningar (i synnerhet Karl Lutz vid den schweiziska beskickningen) och Röda korset (bl.a. Valdemar Langlet) rädda minst 15 000 judar. Kanske uppgår siffran till 100 000.
Här kommer siffrorna och lagarbetet.

Sirius
Raoul Wallenberg var i praktiken svensk diplomat med amerikanskt uppdrag Han hade i juni 1944 valts ut av den amerikanska myndigheten War Refugee Board för att genomföra ett räddningsprogram som tillkommit på amerikanskt initiativ och som finansierades från USA
Wallenberg var knuten till beskickningen, var underställd legationschefen Danielsson. Hans uppdrag var att hjälpa den judiska delen av befolkningen som var utsatt för terrorhandlingar.
Wallenberg sökte själv kontakt med sovjetiska militären och arresterades efter order från Moskva.

Sessler, kärnan i vår diskusson är nog ett väl känt problem, vilken vikt ska man tillmäta en person med exceptionella ledaregenskaper och övriga egenskaper som i samarbete med andra nått ett eftertraktat mål?

Vem ska hyllas för segern i ett sådant fall - den enskilda individen eller kollektivet? Enligt min värdering underbetonar du Raoul Wallenbergs personliga ledaregenskaper och värdet av hans individuella insatser.

Du tar ju upp just den siffra alltså 100 000 från nämnda SOU som jag redan nämnt #17. Det är ju bra att du erkänner den källa alltså SOU 2003:18, som jag refererar till.

SOU:n ifråga nämner att Wallenberg hade medarbetare samt samarbetade med andra länders legationer. Detta tar du till intäkt för att de 100 000, uppnåtts som lagarbete inte bara av medarbetare till Wallenberg utan där även andra legationers personal ingick i prestationen 100 000. SOU:n är emellertid lite tvetydig på denna punkt, som vi ska se.

I din förra artikel på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2012/04/19/usa-prisar-raoul-wallenberg-p-...

Där nämner du följande passage från en skrift från Amerikanska kongressen:

"Av de 120 000 ungerska judar som överlevde, anses Raoul Wallenberg, genom sitt agerande under War Refugee Board, att ha räddat 100 000 under en sexmånadersperiod."

Din kommentar är sedan: "Ingen kan med säkerhet ange, hur många som räddades, men siffran för enbart Wallenbergs del är starkt överdriven. "

Lite längre ned säger du att det kan vara så lågt som 10 000. "Starkt överdriven", "10 000", då frågar jag - vad har du för källor på det? Inget svar.

I din artikel betonar du kollektivets arbete för att judar där RW var en del. Vid länkade artikeln, kommentar #29 skriver du: "Det är inte en landskamp om antal räddade själar utan låt oss i stället se det som kollektivets seger…"

Det står redan här ovan vid min # 17 att det givetvis handlade om ett lagarbete. Men jag skriver att du underbetonar RW:s exceptionella personliga insatser och ledarskap. Nämnda SOU däremot betonar Wallenbergs "heroiska gärning" och väljer ett citat från Attaché Lars G:son Berg, som bevittnade delar av räddningsaktionen.

Där du beskriver RW mera som en i mängden ges ett helt annat intryck av G:son Berg, som vi ska repetera här:

"De jagade judarnas enda hopp var Wallenberg. Som en räddande ängel dök han ofta upp i sista stund. Just när något deportationståg skulle sätta sig i gång brukade han komma till platsen med ett skrivet – falskt eller äkta – tillstånd att ta ut alla judar med svenska skyddspass. Hade hans skyddslingar redan försvunnit från staden, skyndade Raoul efter dem med lastbilar och förde så många han kunde tillbaka till Budapest.
…Största betydelsen hade dock Wallenbergs oförtrutna arbete på
att förekomma deportationerna. Hans rapportörer i ministerierna gav honom i god tid informationer om alla nya aktioner mot judarna.
Genom sina förbindelser lyckades han då ofta få vederbörande att ta tillbaka sina beslut eller åtminstone ge dem en lindrigare form (Berg,1949, 1983: 49).

Samma intryck förmedlas av Iver C. Olsen (SOU 2003:18, s. 298):

"Sufficient facts now appear at hand to support the conclusion that
Hungarian rescue and relief actions initiated by the War Refugee
Board from Sweden were the keystones of the most productive steps taken in that area, and paved the way for saving the lives of perhaps 100 000 Jews. The work of Raoul Wallenberg, actively supported by Minister Daniellson [sic] and his staff of the Swedish Legation in Budapest, was nothing short of brilliant – to say nothing of being highly courageous. This group pioneered the program of constant and relentlessly increasing pressure on the Hungarian Government in behalf of the Jews, at the cost of seriously jeopardizing their own personal safety."

Vad G:son Berg och Olsen beskriver är Raoul Wallenbergs exceptionella ledarskap, det är givetvis ingen som tror att han utförde allt arbete själv. Den bild som ges i en mängd olika böcker om RW:s insatser är just denna om hans exceptionella ledaregenskaper och personliga initiativförmåga.

Men du ger en annan bild än G:son Berg och Olsen, för dig var bara RW bara en mer eller mindre grå person i ett kollektiv lag, en i mängden, bland många andra. Slutsatsen är att du i jämförelse med G:son Berg och Olsen nedtonar RW:s insatser på ett rätt så systematiskt sätt i dina båda artiklar.

Lägg också märke till att även Iver C. Olsen nämner siffran 100 000 räddade under Wallenbergs ledning, samma siffra som den amerikanska kongressen uppger.

SOU 2003:18 citerar Olsen som tilldelar de 100 000 till Wallenbergs och hans personal. Men samma SOU tycks inkludera även andra legationers insatser i siffran, alltså det som jag nämner ovan i stycke fyra. Tvetydigt.

Vad du inte nämner Sessler är att direkt efter det stycke du citerar är det just Wallenbergs "heroiska gärning" som SOU:n lyfter fram. Författarnas mening tycks vara särskilt lyfta fram RW som förklaring till de 100 000 räddade. Och inte den tolkning som du gör.

Sedan tar du upp Jangfeldts bok som du är kritisk mot men sedan säger du: " Och vad är en guldtacka mot ett helt tåg fullastade med hundratals lådor ungerska judars beslagtagna förmögenheter innehållande smycken, juveler och ädelstenar, som sedan årsskiftet 1944/45 var på väg mot Tyskland?"

Du får det ju att låta som att RW är en simpel tjuv, som stulit en guldtacka. Även om du samtidigt nedtonar vikten av den påstådda stölden.

Återigen får jag intrycket av att du vill nedtona RW:s insatser. Du anser att du inte behöver lägga fram några källor för dina tolkningar. Jag har uppfattat det.

Elephant, har du inte förstått att hela min Newsmill inlägg handlar om att Wallenberg utnämns i Jandfeldts bok för just simpel tjuv? Det är det jag protesterar mot.

#28 du har inte förstått att din av mig citerade formulering utpekar RW som tjuv.

Eller så har du förstått det men förnekar det, vilket är värre.

#27: Jo, men även om det nu skulle vara sâ att Sessler verkligen skulle ha kommit att se RW som en bland mânga andra kuggar i maskineriet skulle väl ocksâ detta vara honom obetaget?
(Analogt med t.ex. Loreen i Baku!)

Han han sedan, enl. egen utsago, ägnat fem âr ât saken, a-n-t-y-d-e-r väl redan den tidsrymden ett forskningsbetonat/forskningspräglat
arbete? Hur det sedan till sist ev. kan ligga till med just detta skulle ju, i och för sig, i goda akademiska former kunna närmare utredas, vad nu detta sedan ev. skulle kunna tjäna för vettigt syfte.

Det enklaste kan ju annars tyckas vara att betr. detta stilla och fint hâlla tillbaka ev. värderingarna här till dess att han fullt ut har redovisat resultaten av sina mödor.

Den som sedan har formulerat guldstöldshypotesen förefaller, enl. Sessler, vara Jangfeldt. I min egenskap av fullkomlig rookie men i besittning av ett visst mâtt av fantasi/empati finner jag, här och nu, just denna stöldtes osannolik. För min enkla del, om de 15 kilona verkligen fanns i RW:s bil o.s.v. skulle jag tro att han helt enkelt hade fâtt godset i form av gâvor. Ocksâ den hypotesen är givetvis lika svâr att idag belägga som mânga andra. Att Sessler här väljer att argumentera pâ annat sätt, nämligen genom att i sak kringgâ Jangfeldts tes för att i stället relativisera saken kan dâ ses som, à priori, mindre elegant m.a.p. pâ RW:s eftermäle men har ocksâ pedagogiska fördeler jämfört med t.ex. min tes som kan utmâlas som fullkomligt gripen ur tomma luften. Skillnaden mellan Sessler och t.ex. mig är att det är han som skriver debattartiklar. Exponeringen blir dâ en annan. Samtidigt visar inte minst dina pâhopp pâ honom risken med att inte mera emfatiskt/kategoriskt bestrida stöldanklagelsen som sâdan. Sesslers argumentationslinje ger ju nämligen ocksâ de nypilkorsare han skriver om vatten pâ deras kvarn -precis som Jangfeldt.

Mera i stort, givet den idag globala instrumentaliseringen av det som hände inkl. alla RW-statyerna, minnesdagarna och det hela, finner jag hur som helst Sesslers RW-nyanseringar vara a) klädsamma och b) nyttiga.
Det är sällan bra dâ hela släppet stâr och ger stândskall under ett och samma träd även om det är i detta som det prasslar mest.

Wallenberg dyrkas som den värsta popidol, en ny Bruce Springfield,
" The Boss", för de samvetslösa folkpartisterna, det parti som admini-strerade " tysk-tågen" I Sverige, 1940-43. Professor Bertil Ohlin var till Tyskland, 1938, för att forska kring tysk socialpolitik, långt innan Reinfeldt infört " Arbeitslinien", macht frei , som idag är ett bannlyst ord i Tyskland. (Påminner om Vichy-Frankrikes, 1940, motto: Trav-ail- Famillie-Patrie, som ersatte franska revolutionens upplysning : Liberte...)

En generation som vill ha en egen idolkult, de som ej hann med
Beatles/Stones /ABBA i den ordningen, utan blev Placido Domingo-fans. (Som USA:s ÖB. Dick Powell: Jag älskar gamla Volvo-buskar,
ABBA, och Anna Lindh, (svenskar) (I den ordningen ? frågades ...)
Wallenberg-väckelsen, skulle lätt fylla några Ullevi, med media i symbios, som vanligt.

Hur många Wallenberg räddade : 7.000 maximalt, mot Röda arm-éns 70.000 judar i Budapest. Tyska SS-divisioner, inte ofarliga, lyckades t.o.m. att genomföra en motoffensiv på våren 1945, som fick ryssarna att retirera, på ungerska pustan, lämplig för pansarslag.

Waldemar Langlet, som var lektor, och Röda korset-repr, (fast han petades neråt) ansåg att RW, skapade problem genom sitt arbets-sätt, för många skyddspass var i omlopp, rätt eller fel. Langlet stan-nade kvar i Buda, när striderna pågick på Pestsidan, och kom hem med övriga svenskar, i april, 1945 från Moskva. Wallenberg, som begav sig iväg till ryska frontlinjen, i bil, tycks tydligen ha varit ett snäpp för mycket , " street-smart ", typ.

Vissa historiker, (som i boken) : Die Wahrheit über Raoul Wallen-berg : Geheimdokumente und KGB-Veteranen beschreiben die Mission und die Ermordung des schwedischen Diplomaten, der im Zweiten Weltkrieg Ungarns Juden zu retten versuchte / Lew Besym-enski, Ulrich Völklein (Tyskland) (2000)" kan även beskriva det som en typisk, agentdebriefing.

Alla Moskvas agenter under kriget, fick återsamlingsorder 1945, bl.a. den polske judiske Leiba Domb / Leopold Trepper, i "Röda kapellet", och blev inlåst i Ljubjanka, utan pardon, förräderiankla-gad, men släpptes senare, och blev israel.

Ingrid Carlberg, (Det finns ett rum som väntar dig)-biografin, skriver i
Dagens Nyheter, att Wallenberg hade stort judiskt affärs/umgänge, under sin aktiva tid, särskilt i Haifa, på 1930talet, där många judiska flyktingar bodde, kanske Domba, enligt Besymenski. Wallenberg var lite för duktig kanske, och "rummet " var på Hotel Lubjkanka.

Den svenske ambassadören, i Budapest, Wallenbergs chef, ansågs av britterna för att vara pro-tysk, blivit utvisad för detta redan av rep-ublikanska Spanien, i inbördeskriget, 1937, ca, nytt uppdrag i Kairo, (brittisk) utvisades där för liknande, med tyska agenter, gifte sig med en ung kvinnlig tysk agent, där verksam i Storbritannien, (i Sverige 1945/Berger / McKay)

Ambassadören hade inte givit Wallenberg uppdrag att representera Sverige, gentemot Röda armén,, utan en anställd, (enl.skrivelse/ Berger ), som sen anklagades av Sverige för spionage. Så UD mås-te ha varit ett riktigt råttbo, innan Östen Undén(s) rensade upp, 1945.

Dr Elefant et al

OCH syftade på:" Och vilken betydelse har det överhuvudtaget för Wallenberg..."

Nästa VinterOlympiad, OS- 2014, / Sotji, Putin/FSB har en gren som heter "WallenbergSwim." Wallenberg ritade ju ett förslag till offentligt badbassäng, på Riddarholmen, där de svenska kungarnas gravkor finns i Riddarholmskyrkan, lite originellt ? Visst. Men jag ligger i hårdträning fr. o.m nu, för att bli först i kaklet, i Sotji, ryskt tradionellt " isvaksbad".

Ingrid Carlbergs artikel i DN/Kultur : " RW sökte ingen hjälteroll "
3/8, visar hur nära Wallenberg, stod otaliga judiska affärsmän, var befryndad med, på 1930talet, som han även bistod på olika sätt. Det kan även ge ett intryck av en närmast desperat behov av att göra affärer, med allt från rent smäck, till korkar, och mässingsstänger.

Det är påtagligt att läsa om de judiska affärsmännen I Sverige,(Klein) hur de drevs att göra affärer i marginalen, och där fanns nog även unge hr Wallenberg, som ju underligt nog var den närmast rättmätige arvtagaren till Wallenbergimperiet. Raoul gick den hårda judiska affärsskolan tydligen. Jag refererade till tyske kommunisten Fritz Hollander, Baltiska skinnkompaniet, bl.a. Carlberg har flera namn, "KPD-kameraden, oder nicht."

Men den svenska kultur- och affärsmiljön, 1930talet kan ha sett ut som nedan, den svenska filmindustrin. Jag tror inte att Wallenbergs
affärskontakter stod så högt i kurs, allmänt sett, vid denna tid, men vem som till slut, skulle "hamna under historiens hjul", insåg kanske Raoul Wallenberg, i just detta fallet, annars enbart tillfälligheter.

Under IFK:s (Internationella Filmkammaren, som tyskarna domin-erade, som polisorganisationen Interpol/RSHA/Heydrich) uppbygg-nadsperiod i april - november 1935 hade filmen Pettersson & Ben-del premiär i Berlin. (Semmy Friedman),(Producerad av svenska Wivefilm).

Efteråt utbröt regelrätta judeförföljelser,  uppmuntrade av filmen. Avsikten med filmen var inte detta, men den oreflekterade schablon-artade judebilden, av Bendel, passade som hand i handske för den tyska ideologin. Hitler lät den passera, och Goebbels Reichsminist-erium Volksaufklärung und Propaganda (RMVP), rekommenderade filmen och nazipressen gav den ovanligt starkt stöd, den tyska Rei-chsfilmkammer(RFK) betecknade den som "statspolitiskt värdefull." Den svenska filmbranschen spelade en högst tvivelaktig roll under denna period. (Sverige uppmuntrade nästan till "Kristallnatten", 1938, namnet kom av alla krossade skyltfönster på gatan, från jud-iska butiker.)

(Under värsta "Neordnungstiden" , för " Neuropa" , gav Sveriges UD,utrikesdepartementet ut handboken : Schweden 1941, (en variant av den tyska "Waffenbruder Finnland", i Finland samma år.) Här fanns allt som en vetgirig tysk ville veta, (om kriget kommit ?)

Avd Skönlitteratur : Waldemar . Hammenhög : Pettersson & Bendel (1935). Denne, Lidingöbo, Södra Kungsvägen, (ön som Erik Eriks-son skrev debatt/nazi i DN, häromdagen) var medlem i Per Eng-dahls fascistparti: Svensk opposition. 1941, samt i Riksföreningen Sverige-Tyskland, 1942/43 då bosatt i Bildts kvarter, på Östermalm , Sthlm, Artillerigatan.

(En titel : "Autofahrer " i Sverige  som Astrid Lindgren uppges vara upphovsman till. Men författaren Astrid Lindgren var e.egen.u. även verksam inom den svenska tvångsmedelscensuren under kri-get, med postöppning, och var tydligen betrodd.)

(UD:s Öppet hus- inbjudan till Sverige till Tyskland 1941, verkar lika snurrig som Bildts ambassadör, bjöd in hela vitryska oppositionen, på cocktailparty & mingel, 70 år senare, nu är det lika snurrigt på UD, fastän åt andra hållet, typiskt svenskt. Ingen skulle ha saknat denne ambassadör utan skyddsombud, i Minsk, som Wallenberg i Budapest. (Barnet,baljan,badvattnet, fönstret-syndromet.)

- - - Dessa reaktioner kunde knappast förbises, men svenska film-bran-schen ville eller kunde inte genomskåda strategin. Inciden-terna kring filmen "Petterson & Bendel" , begreppet "Entartende Kunst", bokbålen, 1933, skulle även ha ingivit betänkligheter , inför en tvivelaktig roll, som IFK fungerande som instrument för tysk filmpolitik, med ideologiska och politiska implikationer, som delvis stod i strid med yttrandefriheten i Sverige och bojkottaktioner med följder för neutralitetspolitiken.

Svensk film hade gjort produktioner med schablonbilder av judar, som : " Trötte Teodor" , "Panik", (judisk konsp. mot Ivar Kreuger), på samma nivå som Der Stürmer. Pettersson & Bendel var långt oskyld-igare, aningslösare, ändå hade en fortsättning på filmen, " Petter-sson & Bendels nya affärer " premiär i maj 1945.

Den föga hedervärda utmärkelsen reaktionen av 1935, borde ha förhindrat att samma mönster på nytt togs upp, borde ha avskräckt från ytterligare spridning av judiska schabloner. " - - -

Beträffande antalet av RW räddade delar jag Sesslers syn att detta till sist är ganska ointressant. Väldigt i stort fâr hela den allierade krigsinsatsen sägas ha räddat alla de judar, romer m.fl. som vid krigsslutet fortfarande fanns i livet i det tidigare nazi-behärskade omrâdet.

Betr. de ungerska judarna specifikt fanns det mâng sâdana. Vi kan anta att det var just därför som Eichmann inrättade sig i Budapest.
Dit drevs sedan dessa judar f.v.b. Auschwitz 2.
Ingenting alls antyder att de kunde resa vidare nâgon annanstans. Ur detta följer att antalet av RW & Co räddade omöjligen kan vara större än den judiska kontingenten där vid krigsslutet plus de som hade räddats men senare avlidit pâ plats, t.ex. av svält.
Den populationens storlek borde vara âtminstone översiktligt känd.
Inom denna fanns det sedan olika underkategorier. Typen Georg Klein hade hankat sig fram via privata initiativ. Ingen "organisation" förefaller att ha hjälpt honom. För de räddade i s.a.s. organiserade former fâr dessa sedan helt petimetermässigt delas upp bland aktörerna. Om det dâ är frâga om RW:s alldeles personliga (!) insats mâste denna pâ nâgot sätt definieras. Det mâste ha funnits nâgon (!) kontakt mellan RW och de han kan sägas ha räddats. Kanske kan mâtt som antalet av RW personligen utdelade skyddspass per dag användas. Detta gânger antalet av hans verksamhetsdagar kan dâ, i princip, ge en övre gräns pâ antalet.
Här finns det säkerligen alternativa beräkningsmetoder. Pâ bollsinne, givet hans trots allt ganska ambulatoriska arbetsdagar med bilfârder mellan olika adresser och diverse administrativa och relationsunderhâllande kontakter inom förvaltningarna skulle jag tro att ett antal hundra räddningar per dag utgjorde ett gott dagsverke. Snarare detta än tusental per dag.
Föreställningen att RW alldeles personligen skulle ha hunnit med att "rädda" 100.000, pâ bara nâgra mânader förbluffar. Och om sâ var fallet, hur mânga räddades dâ av alla de andra? Alla var väl inte klödar. Även om RW skulle ha varit i en klass för sig borde väl rimligen de andra ha hunnit med i nâgon slags proportion till sitt antal, i vilket fall det skulle ha funnits mânga hundratusen judar bara i Budapest vid tiden förbefrielsen. Kan det verkligen ha varit sâ?
Alltsâ: Redan uppskattningen av de 10.000 väcker respekt. Utsagor om det tiodubbla väcker, âtminstone hos mig, misstänksamhet.

F.ö. som redan framhâllits kan jag inte se att det ena eller det andra skulle förringa eller förminska bedömningen av vare sig RW:s eller de andras insatser. Hela storyn är till sist stark!
Härtill kommer att R:s personliga öde är fullt ut operamässigt, för att inte säga nytestamentligt, i sin personliga tragik.
RW=Jesus Kristus
Undén=Judas Iskariot
Stalin=Pontius Pilatus
Anger=Aposteln Petrus
Sâ ungefär!
En riktigt global kioskvältare.

Jag håller med dig till 100% om RW

#37: Och jag med!
Även Jesus var duktig! Världens idag marknadsledande religion, 2000 âr senare. Fler sâdana!

Nâgon som helst extremhöger känner jag mig f.ö. inte alls befryndad med.

#36/ Idag skriver Henrik Arnstad om den svenska administrationens förtjänstfulla roll i sammanhanget. Skulle du säga att ocksâ han därmed skulle ha preferenser för extremhögern eller att ocksâ han skulle vara t.ex. cynisk?

Jag frâgar delvis därför att jag känner betydande sympati för hans enligt mig mera holistiska och integrerande synsätt.

Om därför ocksâ han, enligt dig, skulle kunna betecknas som en extremperson kanske jag pâ den grunden till sist skulle ha anledning att ompröva det jag nyligen skrev om hur jag t.v. ser pâ mig själv.

Ibland är det nämligen dessvärre sâ att vi ser grandet i den andres öga men inte bjälken i vârt eget.

Detta kan nog f.ö. tänkas förekomma litet hos envar!

Wallenbergkulten suger energin från vem som helst. Från Bruce Springfieldkulten " The Boss", till Bagwan från Indien, New Age, samma sektbeteende, att ingen av alla nyktra svenskar reagerar ? Så här idealiserad blev inte ens Josef Stalin, vilken paradox, även han skulle säkert ha dragits med i detta uppbåd. Strindbergssåpan körs året runt..

T.o.m en kollektiv snyftning pressas fram, på årsdagen, brev skrivs till " ledaren", samtidigt som svenska media, hånflinar åt nordkore-anska kollektiva utbrott av sorg, när Kim-il sung dog. "- Ha ha, Har du sett hur de krystar fram tårar Ha ha ! " Så låter det då i ankdamm-en. Stalinismen var torftig, jämfört med Wallenbergkultens sekt-maskineri. Och allt detta för bara 300.000 ton järnmalm i veckan till Nazityskland, som skeppades från Sverige, till Ruhrs masugnar, 1940-45, allt som underbyggde de stora tyska offensiverna , 1942-44.

Lögnaren Albert Speer sa : ( även han dyrkad av svenska medel-klassen): - " Skicka inte mer högvärdig kanonmalm, det finns inte plats, att lagra i hamnarna ! För få krigsfångar och slavarbetare som kunde ta reda på´t. Först då stoppade svenskarna leverans-erna, i november 1944, efter att de allierade hotat med bombning av SKF, bl.a.

Hela södra Östersjön var en tysk ubåtsskola, där besättningarna tränades innan utfart till vargflockarna/Wolfpacks i Atlanten mot västs konvojer, dessa skol-ubåtar sågs ofta av svenska handels-fartyg destinerade till Tyskland. På tal om den underliga påstådda ubåtsbas, som skulle ha påträffats i Bottenhavet, av några dykare. När dessa tyska marin/örlogsskolor flydde mot väst i början av 1945, blev de torpederade av sovjetiska ubåtar, som stationerats i Finska vikens mynning, från september 1944, efter då Finlands vapenstille-stånd.

Nu blev det dags att skicka iväg Bernadotte & Wallenberg, för att fiska upp de spillrorna från tyska kz-Nacht und Nebel- lägren, som överlevt. Och båda de svenska helgonen, hade strikt utformade selektiva urvalsprinciper, Wallenberg, bara rika judar med feta bankkonton, Sverige-kontakter, så att han kunde få en grundplåt till sin Sverige-business. Bernadotte, offrade franska och andra kz-fångar, från motståndsrörelsen som skickades iväg på transport, som de omkom av, för att rädda vissa andra, till Vita bussarna, 1945.

De allierade " don´t even think of", gå i krig för europeiska judar, det
hade varit helt fel strategi, mot Hitler, vars Goebbels genast utnyttjat
det till att de allierade stred för judendomen.

#27 :Typiskt som när dr Elefant, tyvärr ordinerar hästmedicin : Iver Olsen. WRB/OSS finansattaché i Sverige, skrev visst hem, att Wall-enbergs insats varit lyckad enligt WRB:S uppfattning, men han näm-nde inte med ett ord att Wallenberg fängslats i Moskva, i sin rapport. Han glömdes, och USA intervenerade ej, Olsen nekade OSS-inbla-ndning så sent som 1955. Först 1990 bekräftade CIA att så varit fall-et: " Office of Strategic Service was here(there) (and everywhere) !

I dagens DN skriver Arnstad och Carlberg om det svenska engagemanget för dessa mordhotade judar. Här, enligt min mening, spänns hästen framför plogen och insatsens yttre konturer tecknas som en inledning till beskrivningen av just RW:s insats. Carlberg tillför intressanta bakgrundsfakta kring dennes sannolika drivkrafter. Som jag skrev tidigare känner jag sympati för dessa ansatser. Arnstad fâr sägas utvidga sin tidigare de fakto äreräddning av Günther till en vidare krets. Ocksâ detta imponerar -och berikar även vâr förstâelse av skeendet och de däri pâ olika sätt involverade.

Halleluja ! Ingen stolt svensk som känner för göra en rondellhund av Raoul Wallenberg, var är Vilks ? På semester ? Bara för att testa tolerans och yttrandefrihet, liksom. Nej, tänkte väl det, inte lika tjus-igt. Alla betygar sin lojalitet, en samling svenska och utländska sko-jare, som söker rädda sina arma själar.

Bernadotte och Wallenberg = förebilderna till Wiwefilms film :
" Pettersson & Bendels nya affärer" (2) premiär av1945, (se # 34).
Lite Göta kanal, tragikomisk värre.

En kvinnlig judisk läkare,begärde genomresa till England för anställ-ning, stadsfiskal Eugen Glas sa nej, hon kanske stannar i Sverige, nej nej nej, i november1941...(Glas var fascist, medlem i Engdahls : Svensk opposition (1941-) bodde på Kiviksvägen, i Ängby, Sthlm.) En judisk föräldrlös flicka, begärde inreseillstånd i nov. 1939,avslag. UD sa nej, deporterad till kz...(Ur: Sandlerkommissionen av 1945).

Fr. o.m sommaren 1940, viseringstvång för alla utlänningar utom finländare, för danskar, 12/4-1940. En tysk, judisk man, Szybilski, kom till Sverige 1937., utvisades till Sassnitz, , reste till Danmark/ Oslo, sökte nytt uppehållstillstånd, vilket vägrades.Då Szybilski reste till Finland, blev han falskt angiven, av flyktingspionen polisen, Robert Paulsson (dömd 1946), och fängslad i Finland. Blev fri där i maj 1940, fängslades på nytt ca juni 1941.

Szybilski blev sedan med 8 andra judar förd med ett tyskt fartyg, den 6.11. 1942, till Tallin, Estland.Där blev han förstås snabbt avrättad skjuten, av den estniska säkerhetspolisen, som var helt integrerad i tyska RSHA /Sicherheitsdienst/SD, bland 2.500 andra offer. Estland, Hitlers mest lojala bundsförvant, efter Finland, 1941-45. Dessa est-niska SD-poliser kom sedan till Sverige,avdelningsvis, hösten1944, med svensk och amerikansk hjälp, (C-byrån/ WRB/Iver Olsen, för att bluffhämta de estniska judar, som förstås avrättats redan 1941, enligt Mats Deland.(2010)

Klart att det finns ett behov av att vaska den svenska byken, om det nu är möjligt ? Nej, amsagor och förträngning, kult, får ersätta korr-ekt historiografi, på jultomtetemat.

Riskerna för Sverige under kriget var betydligt överdrivna, av lindan-sarlinjens förespråkare, men överheten , Günther, (opolitisk, kan man vara det, sossarna ville skylla på någon, som de sedan kunde focka efter kriget), justitieminister Westman (centerpartist), passade på att införa munkorgslagar, 1940-43, transportförbud av dagspress, effektivt för att hämma yttrandefriheten, allt perfekt frånkopplat som folkpartiets "Rasjöns ", "tysktåg" , efter Stalingrad, på sommaren 1943. Folkpartiet har många hjältar, på lager, inte bara mj. Janne Björklund, om du vill veta hur en Karlbergs-etta funktionerar.

Att som Arnstad, ärerädda Engzell på UD, (varför inte en Björklund-metamorfos ?) påminner om de SS-män som började att tänka på refrängen, redan 1942, och förhandlade. Dessa möjliggjorde att Wallenberg kunde vistas i Budapest, 1944, för att visa att tyskarna hade kontakt med utländsk underrättelsetjänst, som kunde splittra de allierades krigsansträngningar, om möjligt. Wallenberg var m.e.m under isen, där han satt i sin 1:a med kokvrå, på Östermalm, 1944 med alla sina småskumma affärer på tyskockuperade områden, i Europa, övergiven av Wallenbergklanen.

#44: Det är beklämmande att läsa dina förvrängda utgjutelser om diverse, varom du uppenbarligen inte har en susning.

Sâ hade familjen/släkten Wallenberg ingenting med "banken" att skaffa. Banken ärvdes inte.

Bankens olika W-chefer var ofta barnrika. Jag har för mig att K.A. hade 16 barn! Av dessa tog ett enda (Markus d.ä.) över chefskapet och en (1) av hans söner (Jakob) efter honom.

RW kan ha varit nâgot sâdant som ett syssling-barn till Jakob.
Den stora massan av familjemedlemmarna fick m.a.o. syssla med annat. Sâ ocksâ RW.

Idag finns det en vitt spridd syn att de som gjorde affärer med av nazisterna hotade och utplundrade judiska affärsmännen skulle ha varit att jämställa med profitörer. Sâ behöver det inte alls ha varit. Dessa judiska affärsmän hade berövats sina hemmamarknader och var hänvisade till att sâ gott det gick försöka hanka sig fram. Det är möjligt att RW sâg skäl att hjälpa till här och han hade för allt vi vet ingen som helst beröringsângest.

Den av dig antydda ansprâkslösheten i hans svenska antâllning liksom i hans boende bör sedan ha gjort det lättare för honom att -som skedde- friggöra sig för uppdraget i Budapest. Kanske kan uttrycket "fattig men hederlig" passa in.

Väl pâ plats utvecklande han sedan en intensiv och resultatrik verksamhet. Hans rekrytering utvecklade sig alltsâ till ett lyckokast.

Sedan skriver du vârdslöst om svenska nazister och allehanda nazi-medlöpare. Enligt min mening var det, i det stora hela, inte riktigt sâ heller. Snarare var det sâ att Tyskland under det tidiga 1900-talet âtnjöt en svensk prestige fullt i klass med det sena 1900-talets amerikanska. Ur detta behöver inte extrapoleras att de som idag är uttalade USA-vänner och rentav -beundrare och som kanske rentav är medlemmer i ett eller annat Sverige-USA förbund ocksâ skulle stödja USA:s politik i MÖ, dess behandling av "terrorister", the Patriot Act och annat av samma kaliber.

"Förräderi", sade Talleyrand, "är en frâga om datum!"
Nâgot liknande gäller omprövningen av egna politiska/etiska/moraliska värdehierarkier.

Om 1939 ârs Sverige var Tysklandsbeundrande och -förstâende hade detta lângtgâende förflyktigats bara nâgra krigsâr senare -under intryck av i första hand de nazityska vidrigheterna pâ skilda omrâden.

Till detta kom ocksâ de första krigaârens upplevda militära hot frän detta Tyskland. Här bjöd redan självbevarelsedriften att inte provocera. Kanske ocksâ skammen över att sâ totalt ha misskött den egna krigsmakten.

Sâ att, visst, den unge RW hade en ganska blygsam tjänst inom ett d:o handelsföretag. Det fanns mânga som han. Samtidigt hade han ett stort personligt engagemang för de sâ hârt drabbade kontinentala judarna.

Ett krig tidigare hade Elsa Brandström, dotter till svenske sändebudet vid det ryska hovet, p.s.s. gjort fantastiska insatser i de ryska krigsfângelägren. Sedan for hon hem och bosatte sig som gift i Tyskland. Det fanns fler ocksâ som hon.

För att âtergâ till de svenska insatserna i Budapest är det bl.a. Arnstad som har beskrivit den yttre ramen, nu senast i en DN-artikel. Det var detta svensk-svenska initiativ som gjorde fortsättningen möjlig.

Kring det svensk-svenska gäller det ocksâ att begripa att det var Sveriges ställing som neutralt land som alls möjliggjorde det som skedde. Inget av de krigsförande ellr av Tysklnad erövrade länderna hade nâgra beskickningar i Budapest. Att Sverieg hörde till den förra kretsen fâr anta ha samband med dess f.g. Tysklands- och neutralitetspolitik. Utan järnmalmsleveranserna nedsläckt och kallt i de svenska hemmen - ingen import västerifrân och ingen beskickning och inga svenska skyddspass i Budapest !

Alltihopa är löjligt , det var inte RW som räddade judarna, det var den Röda Armen.

Jag undrar om Sessler håller med mej om detta?

# 43 Sirius: 1. Skriv rätt kommentarsnummer, om du skall komma med dina svepande, fullkomligt tomma analytiska kokvrå- inlägg. Du prånglar ut hemkörd ofta " brun" knäck, som är osäljbar, för Tyskland , och dess " hinterland", Schweden, rastänk, " nationalism" försvar, lite lagom avslipat. En vad som efter Stalingrad, kallades för "roddare", som börjat " ro" åt "rätt håll".

Sirius taktik, är att snabbt glida ovanpå, sockra med lite tjusiga citat, aldrig kommentera fakta , tar färg efter omgivningen, manipulativ, "opolitisk" ,och inte påläst. Finland hade beskickning i Budapest, statsmin. Linkomies, såg amiral Horthy, som ett " europeiskt före-döme." Påfrestande, fast på fel sätt, på detta aktuella forum.

Idag pågår striden över Wallenbergs grav, när Arnstad och Jang-feldt, drabbar samman. Jangfeldt har en poäng, när han pekar på att Wallenberg, " wor´king for the yankee-dollaaa´ "... och självklart var det därför de allierade, och Röda armén som räddade Budapests 70.000 judar. Ryssarna betalade med ca 30.000 man i förluster, fram till februari, 1945. (- " Ha- ha, det var deras eget fel, och Stalins ! Så de´ så...)

Röda armén räddade även den amerikanska armén. Under tre år 1941-44, slogs RA ensamma i Europa, t.o.m. Montgomerys bassar, kallade amerikanarna för " våra italienare ". Att Stalin även fick sopa ut japanska Kwantungarmén, med en blixtattack, i augusti 1945, ansåg USA var nödvändigt, ända fram till Potsdam. Massmorden med kärnvapen, (i dagarna, 6-8.8) spelade ingen avgörande roll för den japanska kapitulationen, 1945, mest för att skrämma Stalin, och han blev inte så imponerad, som Truman avsett, inte ens kejsaren.

Att Jangfeldt nitat Wallenberg för guldsmuggling, som avgörande orsak, kan så vara, men Jangfeldt själv blev anklagad för en tid sedan för att ha olagligt förfogat över ett konstverk av en rysk kons-tnär, rätt eller fel. Att Wallenberg hade mycket kosing på sig, är klarlagt. 870.000 pengö,angivet värde, 1945, 100.000 pengö =
10.000:- SEK = 87.000:- x 15 = ca 1,2 miljoner av idag, som hade tillhört Wallenberg (sen överl.till attaché Berg). Förmodligen hade RW stora värden i guld/ädelstenar ca 1.5 miljoner i dagens svenska penning-värde, fast Sessler skriver missvisande " 100.000 i svensk valuta" i dåtidens penningvärde. Varför ?

Frågan är om Wallenberg skall utses till förebild ? Han ordnade inget skyddspass åt sig själv, vem skulle tro på honom att han före-trädde Sverige, först som skyddsmakt för Sovjetunionen, ett upp-drag som Sverige misskött å det grövsta hela kriget vad gäller ryska krigsfångar, f.ö. (När fick svenska staten ett uppvaknande " their fin-est hours" , om ryska POWs, som Arnstad lallar om i DN ?). RW:s pro-tyske UD-chef, utvisad av allierade två gånger, denne Daniels-son, hade ej givit RW något sådant uppdrag, utan formellt skriftligt i november, 1944, till en anställd, rysktalande greve Tolstoj.

När så Wallenberg beger sig till de sovjetiska linjerna i januari, 1945, kan man fråga sig varför ? Han måste ha varit som man säger något " utbränd", jagad som en råtta av ungerska fascister, i en be-lägrad stad. Han måste, hög som en lärka, trott att han kunde bli kamrat med sovjetiska generaler, som Malinowski, Tolbuchin, och föreslå dessa att låta honom ansvara för en ungersk återuppbygg-nad, restvärdesräddning av judisk egendom etc. Visst sa ryssarna,
" res med oss till Moskva, och förhandla."

(När ryssarna tog brittiska SOE-agenter i Polen, 1944, som krävde att få tala med någon " av minst majors grad," brukade de låta någ-on basse, ta på sig en majorsuniform, och så var den frågan löst.)

Och där finns nog den största anledningen till hans ändalykt. Hur kunde han planera detta, i den kaotiska situation som rådde i Buda-pest ? Avråddes han inte från det av sina äldre kollegor på beskick-ningen ? Förmodligen gjorde Wallenberg vad som förväntades av honom, oavsett om det gällde att bli skickad till USA, Haifa, Frank-rike, eller Budapest.

Att ryssarna knappast skulle ha accepterat att Wallenberg fick en statsmans rang, i efterkrigs-Ungern, är nog " skälet" , till frånvaron, där RW kanske skulle hindrat de nödvändiga åtgärder, som de alli-erade var helt överens om, som jordreform m.m., åtgärder som USA med varm hand överlät åt Sovjet. (Carl Bildt vill gärna spela en lik-nande grandios roll i Europa, snart förklarar han krig mot Vitryss-land, och släpper lös JAS-en - med flygblad ? Söta teddynallar ? Som England mot Tyskland, 1939 i första ronden ? )

Inflytanden som i den amerikanska sfären lett till USA -inspirerade CIA-mord på : från Lumumba/Kongo över Dag Hammarskjöld till Olof Palme. Hur hycklande och aningslös kan Sverige bli ? Wallen-berg skulle ha inneburit en "risk" i Ungern, liknande en annan sve-nsk, med fullt utvecklad prestige, greve Folke Bernadotte i Pale-stina, 1948. Som även han kommit på kant med "kretsarna", just där, de judiska terrorligorna, och måste avlägsnas, ansåg de tydligen.

Och den sovjetiska misstron mot att enbart hajpa, den judiska kata-strofen, Holocaust, framstår som korrekt, eftersom alla andra offer, ca 60 miljoner, i vk2, raskt förvandlades till " collateral damage".
Men "förintelsen" är ju mest ett amerikanskt Hoollywood-påfund, (Sverige- bäst -i klassen-syndromet) som bl.a ingår i deras arsenal av subversiv verksamhet, frågan är om inte det behövs en korriger-ing, för alla de som förvandlats till " övriga " påminnande om en
avsiktlig, i vissa länder olaglig, "förintelse-Förnekelse " ?

Visst är det så att Röda Armén satte slutgiltig punkt för pilkorsterrorn i Ungern och slutgiltigt räddade de som fram till befrielsen fortfarande var kvar i livet. Men det var Wallenberg & Co som fördröjde, förhindrade en total utplåning.
Jag uppskattar era ibland mycket intressanta och kunniga inlägg.
Nu försvinner jag några dagar...

Gott Georg ! Då vattnar vi tråden , på semestern , så länge med en komparativ studie om en annan känd svensk, med enorm interna-tionell prestige, som fick ett liknande slut, nämligen : Dag Hammar-skjöld, FN:s generalsekreterare från början, även han på UD/ Utrik-esdep. som n:o 2, som statssekreterare under kriget.

Men först skall Sveriges skam, Reinfeldt(!), idag inviga en minnes-monument, en portfölj, över en av Sveriges stoltheter, Raoul Wallen-berg. Reinfeldt som bygger nya getton i Sverige , utan att blinka, (Treblinka) sliter folk ur skyddsförsäkringar, ju brutalare, desto bät-tre, trycker ner och kastar dem till vargarna. NU vill han tillsammans med etablissemanget hålla fram ett exempel, som RW:s - som de aldrig själva skulle följa. Men vanliga människor skulle säkert
agera som Wallenberg, på plats, men karriärpolitiker har mer nog okänsliga psykopatdrag, därför RW imponerar så stort på dem.

Men framförallt - RW går att använda för att tvätta svenska vk2-byken, om inte "vitare än vitt", så småsolkig, och även användas mot
Moskva. Hammarskjölds öde orsakades, och kan skyllas på (White-Wash)ington, därför är det : closed case, i regeringen. Säger något
om Sverige och svenskarna även, opålitliga USA-lakejer, med tra-dition av mjuk ryggbast, västerut.

Reinfeldt en motbild till Raoul Wallenberg. Och varför har inte Dag Hammarskjöld,mördad av USA/CIA/Belgien/Rhodesia 1961 fått någon officiell plats i Sverige, Stockholm. Han var anställd vid UD.
innan FN. Och var lika målmedveten som Wallenberg. Jag tror att
det skulle omfattas av en större opinion.

Reinfeldts, dvs. = " Familjen Bra", verkat helt ha kraschat, sönerna i upprepade misshandelsmål, skilsmässoprocess inledd, (vi ska stifta en lag som förbjuder skilsmässor, Lex Hållaihoptillvarjepris-lagen),
har någon varit otrogen,Filippa ? och så förutsägbart , "Torsk - i -Täby" , farsan, Bruno Reinfeldt, återfallsförbrytare i rattfylleri, ett av de mest avskyvärda trafikbrotten. Förr skickade ut bråkstakar på sjön, idag borde Bruno och sonsonen skickas ut på en s.k."värsting-seglats," som var ett socialt projekt, som högerväljare senast gick i taket för, senast, och ropade på straff, en hetskampanj som byggde under regimskiftet.