Hur tråkigt den än må låta så har människan instrumentet pengar för att slippa såna här dumma diskussioner. Tyvärr har olika subventioner i kombination med ett oändligt babbel med moraliserande inslag (barn och barnbarn) reducerat nyttan av instrumentet och detta har sänkt välståndet.
Bästa resan mot kollapsen fås automatiskt. Det behöver inte ”satsas” på något. Landet anses ha några tusen TWh olja i alunskiffer och de bästa fyndigheterna är förmodligen ekonomiska att utvinna med dagens oljepris. Det är bara att ta bort förbuden och sätta igång i Kvarntorp. Verksamheten var inte så subventionerad när den slogs igen på sent 60-tal, inte så långt innan oljan fördyrades av politiska orsaker.
Människan är minst lika begränsad av material som energi och Larsson sprider som många andra myter. Järnet har gått upp mer än oljan. Även om bilarna drar långt mindre energi så kommer systemet att kollapsa när alla utvinning av allt ersättningsbart i hela systemet blir som ett ekorrhjul. Även om varje steg som ekorren tar sker med största vetenskapliga rationalitet och de bästa politiska rådgivare (om det nu hjälper) så kommer den att till tappa orken.
Man kan åtminstone glädjas över att Larssons ansträngningar inte har lett till någon slutgiltig lösning över hur framtidens transport- och bränslesystem skall se ut. Hur stora satsningar som behöver göras för att inte ”slösa bort miljardbelopp i euro” redovisas inte.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-08-03, 22:45
Alla energiinvesteringar vad gäller infrastruktur bör se till helheten för att undvika suboptimeringar som exeplet med etanolbilarnas katastrofala följder visar. Kostnader för infrastruktur, drivmedel, fordon och skrotning av det hela bör alltid finnas med. Vissa alternativ som off shore vindkraft kan ju uteslutas direkt med tanke på kostnaderna och först komma i fråga när priset blir konkurrenskraftigt. Hur mycket energi behöver vi och hur ska vi uppnå den produktionen med de metoder som står till buds?
Det är ju inga oöverstigliga kalkyler som måste till. De behöver bara göras. Sätt fem investeringsekonomer med civilingejörsutbildning på uppgiften och ni har en handlingsplan klar inom några månader. Det enda knepiga blir att förutse vilka nya tekniker som kommer att utvecklas i framtiden, men handlingsplanen kan ju revideras med hjämna mellanrum så det bästa alternativet hela tiden ligger i investeringsplanen. det här gäller givetvis regeringens och de statliga bolagens beslut och inte de privata. där tas besluten som tidigare, med ideologiska, ekonomiska eller komfortabla förtecken.
Permalänk | Anmäl
Kristian Fredriksson, 2012-08-04, 03:36
Kristian, du överskattar nog vad en civilingenjör kan. Jag har många i släkten. Det flippar över i skallen på dom som på alla andra. Titta bara patent. Ungefär var hundrade satsning där blir framgångsrik och ger pengar. Människan kan inte planera längre än näsan räcker och när det sker så blir det oftast misslyckanden, som nästan lika ofta döljs med ett nytt flum om nya satsningar. Månresan var dock en framgång, men så skedde den inte heller på riktigt. I och för sig kanske det vore bättre om landet styrdes som ett konstruktionskontor på Volvo, av 349 civilingenjörer.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-08-04, 08:49
Jaha? Läst men inte förstått vad som rekommenderas. Helhetssyn är ju jättefint, men det ska väl inte förhindra att man drar slutsatser.
Min slutsats är att konsulten söker välbetalda uppdrag på skattebetalarnas bekostnad.
Permalänk | Anmäl
Jonas Birgersson, 2012-08-04, 09:07
Att använda biogas för elproduktion i Sverige, när vi har vattenkraft och kärnkraft verkar inte klokt.
Permalänk | Anmäl
Per M Karlsson, 2012-08-04, 09:32
En introduktion och satsning på el-lastbilar och el-bussar med hydrid-drift behöver en samordnad, privat och offentlig satsning för att det ska komma igång och fungera; Vägar behöver elektrifieras. Fordonstillverkare ihop med experter på elektronik och elkraft behöver sedan samarbeta, för att få fram fungerande el-långtradare och el-trådbussar med hybriddrift, som körs på elvägar och på övriga vägar.
Ska det bli praktisk verklighet, måste någon / några kommuner börja satsa på elektrifiering av huvudvägar och busstråk i sin kommun, där ellastbilar och trådbussar med hydriddrift kan börja köras. Billig, fossilfri el som Norsk vattenkraft och kärnkraft behövs, om det inte ska bli elbrist. (Använd biogasen lokalt i dual fuel dieselfordon. Billigt. Enkelt. Därför görs det knappt... Allt ska ju göras så dumt som möjligt jämt...)
Alternativt börjar staten (Trafikverket) satsa, i form av en elektrifiering av någon motorvägssträcka. Såväl stat som
kommuner och åkerier kan välja att börja beställa och på
sikt köpa in sådana här el-hybridfordon, som klarar sig utan
dyra spår, och som inte behöver dyra, tunga batterier, som
görs av sällsynta metaller, utvunna i gruvor med underbetalda, barn, straffånger, m.m. i t.ex. Kina.
El-hydridfordon kommer fram överallt.
El-lastbilar och elvägar finns på kortare vägsträckor, provbanor, i Tyskland. Det tyska företaget Siemens har utvecklat systemen:
http://www.elektronikpraxis.vogel.de/elektromobil/articles/365348/
http://www.siemens.com/press/pool/de/feature/2012/infrastructure-cities/...
http://www.youtube.com/watch?v=6qChp3r6gb8
Eldrivna trådbussar finns i totalt över 150 städer i världen. En mer modern variant är koncept, där de har hydriddrift, och kan köra även på vägsträckor utan el på sin dieselmotor. Flexibilitet är ett måste för ett praktiskt fungerande, kostnadseffektivt system för kollektivtrafik i en modern stad.
Här är ett exempel på trådbuss:
http://www.youtube.com/watch?v=_KJVG5pP14k
Då elvägar finns, kanske även vanliga personbilar kan utvecklas, som körs på el via eltagande arm, dvs köra på el utan att behöva ha batterier, men då bör nog elen finnas i en ränna i vägen istället, om det ska fungera praktiskt. Även personbilar skulle kunna köras med hydriddrift, och ha t.ex. en dieselmotor för drift på el på elektrifierade vägar.
Utöver det: En utbyggd produktion av syntetiska, paraffiniska, mycket rena drivmedel till el-hybridfordonens dieselmotor skulle garantera, att transport-apparaten i Sverige alltid fungerade, även på ej elektrifierade vägar, vis strömavbrott, osv. Sådana syntet-paraffonoljor finns redan på marknaden, och säljs bl.a. av EcoPar AB och av Neste Oil. De görs ur olika sorts biomassor, fackelgas på oljefält och naturgas(med flera alternativa användningar)
Det börjar bli bråttom; Världen rör sig i stabil fart mot en råoljebrist, en råoljekris. Läs de välskrivna artiklarna på Newsmill om Peak Oil. Påståendena är väl underbyggda av statistikfakta och referenser, såvitt jag kan se. Redan idag skulle priserna på drivmedel vara tok-höga, om inte "syncrude" gjordes i trakterna kring Fort McMurray i norra delen av delstaten Alberta i Kanada. Syncruden (syntetisk råolja) pumpas ut i Nordamerikas 100-tals millånga pipelines för råolja, och raffineras vidare i deras oljeraffinaderier.
Permalänk | Anmäl
Andreas Eklund, 2012-08-04, 10:19
#3 Urban Persson
Du ska nog inte ta för stort intryck av släkten. Det finns inga som är bättre lämpade att göra de här utvärderingarna än de här ingengörerna, var så säker. Planera måste man alltid. Endast mindre vetande kan hävda motsatsen.
Permalänk | Anmäl
Kristian Fredriksson, 2012-08-04, 12:40
"bygga upp system som är kostnads-, kapital- och energieffektiva "
Mats R Larsson tillhör tydligen varken miljöpartiet eller vänstern , första åtgärd blir då att stoppa vindkraften och efterhand riva eländet .
Permalänk | Anmäl
Lars Persson, 2012-08-04, 12:55
Avskaffa hela regelverket, alla skatter och allt som staten/politiker har att göra med ! Detta så att det blir en fri marknad så att företag/folket/marknaden etc. kan börja utveckla framtidens verkliga energikraftverk, exempelvis LFTR. Helt vansinnigt att Sverige har kriminaliserat utvecklingen och påtvingat folket ett politiskt (och verklighetsfrånvarande) energioligopol!
Att lägga elkablar längs vägarna är enkelt jämfört med att utveckla och bygga en ny generation kärnkraftverk, varav det måste satsas nu innan vi blir så fattiga att det inte längre finns kapital för att bygga dem.
Permalänk | Anmäl
Andre Ralvert, 2012-08-04, 13:14
Sverige hade en egen syncrude under perioden 1941-1966 och var världsledande inom tekniken. Subventionerna var inte så stora, trots att det hela kom till under kriget med högsta fart. Under de 25 åren producerades ungefär 2 miljoner kubikmeter med totala statliga anslag och skattebefrielser i dagens penningvärde cirka 3 miljarder kr, vilket ger ungefär 1:50 kr/liter. Om verksamheten inte hade lagt ner hade kanske landet haft lönsamma affärer i Kanada, USA, Venezuela, Kina, Sydafrika med mera.
En teknik med underjordisk förgasning utvecklades och denna mer eller mindre kopierades och utvecklades vidare på 90-talet av Shell. I Israel ses landets oljeskiffer som en nationell skatt och där kan man hitta följande sammanfattning och korrekta historiebeskrivning.
http://www.iei-energy.com/technological_developments.php
När skifferoljeverksamheten 1958 stod på sin topp, enligt Tekniska Musset så sent som 2008, hade den totalt fått 120 miljoner kr anslag och sedan 1954 befriats från bensinskatt 6 miljoner kr per år. Dessa 144 miljoner kr fördelade på tiden 1940-1958 motsvarar i dagens penningvärde (KPI) cirka 15 gånger mer, eller 2,2 miljarder kr. Produktionen var cirka 1,5 miljarder liter, vilket ger 1:50 kr/liter. Detta var alltså innan den första oljekrisen och oljan var billig. Anläggningskostnaderna har nog gått upp mer än KPI, men det här är nog ekonomiskt ändå. Sånt har de svenska flummupparna helt missat.
https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:c92T4wXAQDUJ:umu.diva-portal....
De främsta skälet till alunskiffern subventioner var förstås landets försörjning. På 60-talet förväntades ”atomåldern” komma och alunskiffer var omodern. Det skulle byggas kärnkraftverk i nästan varje kommun. När verksamheten lades ner byggdes bergrum för lagring av flera miljoner kubikmeter och dessa lades ner på 90-talet, när Sovjet inte längre ansågs vara något hot. Pengar slösades hela tiden bort. Idag är det ett kompakt flum om koldioxid och en hållbar utveckling. Det är lätt att dra pluggen totalt på det här landet och bättre än med kärnvapen genom att stoppa oljetillförseln i ett år. Kanske flummet ger en så snabb kollaps att oljan inte hinner utvinnas.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-08-04, 13:16
Första punktsatsen "Vi bör inte bygga fler nya infrastrukturer än vi absolut måste." är avgörande.
Jag tycker att Larsson i stort har rätt men även finns det berättigad kritik i kommentarerna.
För uppvärmning har vi nu sopor, värmepumpar och biobränslen. Det sista med kol och olja måste kunna reduceras och det som måste vara kol och olja i tekniska processer kanske resurser och miljö ändå räcker till?
Tågtransporter går redan till stordelen på el, inga konstigheter.
Sen har vi frågan om fartyg och flygplan. Biobränslen, kanske utspädda fossilbränslen? Här får vi resenärer pröjsa upp om vi vill ha miljövänliga grejor, dom har ju ingen skatt på oljan heller, internationellt.
Sen har vi svenska fordonsparken. Jag håller helt med Larsson att de flesta kommer extremt långt med el mellan hemmet och arbetet. Om sådana transporter gick på befintligt elnät och långresor på andra bränslen vore en lång väg gådd.
Volvo har visat 8 olika möjligheter att ersätta diesel. Helt eller delvis.
Vi har etanolen (E85) för personbilar som jag tycker är bra och bäst utanför storstäderna. Sen finns biogasen som borde tillhandahållas lokalt för bussbolag, renhållning och taxi i Stockholm och andra storstäder. Eftersom landets tillgång på biogas är och troligen kommer vara begränsad känns ett gassystem i hela landet som befängd.
Trådbussar tas upp i kommentarerna och detta borde vara föremål för en stor svensk industrisatsning på trådbusslokaltrafik, eftersom vi i landet inte har någon tillverkning av spårvagnar.
Vi kanske inte kan bli helt fossilfria i Sverige och frågan är om det är rimligt att ha det målet? Kan vi få ner bensin och dieselförbrukningen till hälften har vi kommit långt.
Bryta alunskiffer var kanske ingen höjdare miljömässigt, understatement. Men med kostnaden som anges kan ju miljökostnader betalas och med tanke på all energi som lämnades kvar i Kvarntorpshögen inser man att processen kunde bli effektivare.
Jag är emot elektrifiering av vägnätet, det är bättre att blanda in biodrivmedel i diesel/bensin för att späda ut det.
El har vi "i varje buske" i Sverige och vi har koldioxidfri produktion nu och det hoppas jag vi får ha i framtiden också.
Så få nya infrastrukturer som möjligt var ordet, men trådbussar där det passar borde vara klockrent ur alla synpunkter.
Permalänk | Anmäl
Sven I Eriksson, 2012-08-04, 18:02
I samband med införande av annan teknik och nya infrastrukturer av nationell betydelse sker mycket omfattande analyser av investeringsbehov, lämpliga strukturlösningar mm utifrån ett helhetsperspektiv. Dessa brukar utföras av myndigheter som har ansvar för utvecklingen inom ett område och dessa myndigheter brukar också driva internationella samarbeten för att samordna nödvändiga aspekter av utvecklingen med andra länder.
Ett mycket bra och aktuellt exempel på hur en myndighet har tagit ansvar för strukturfrågorna kan vi söka inom telekom. Där har Post- och Telestyrelsen tagit ansvar för strukturfrågor, regleringar mm och internationella samarbeten. Delvis genom denna myndighets arbete har vi väl fungerande mobilnät och andra telefoninät och vi kan använda vår svenska telefon även när vi reser utomlands. Vi kan ta järnväg, båttrafik, flyg mm som andra exempel.
Skälet till att de flesta länder saknar myndigheter som arbetar med strukturfrågorna när det gäller framtidens transportsystem är inte att detta inte behövs. Skälet är att det tidigare inte har funnits något behov, eftersom bensin- och dieselfordon efter hand utvecklats enligt internationella de facto standarder som utvecklats av globala fordons- och drivmedelsbolag. Det har inte behövts någon myndighet som har tänkt igenom dessa saker och de har varit svåra eller omöjliga att påverka.
Det finns inte heller några nationella eller internationella företag som har förutsättningar att ta helhetsansvar för den tekniska utvecklingen inom nya bränslen på det sätt som Ericsson, Nokia och andra ledande teknikföretag har gjort inom telekom, i samarbete med teleoperatörer och nationella myndigheter som har lång erfarenhet av att bygga upp fungerande nationella system och tekniska lösningar.
Nu står vi inför en mycket komplex utveckling där vi har att välja mellan ett antal olika bränslen och fordonslösningar och ett antal olika standarder. Alla dessa utvecklas av olika företag som bygger konsortier av intressenter och som förespråkar sina lösningar. Detta är i sig bra och en del av en väl fungerande marknad.
Dock är storleksordningen på energiomställningen så stor och ett storskaligt införande av nya system så komplext att marknaden inte kan förväntas att på egen hand utveckla strukturer som kan leda till kostnads-, kapital- och energieffektiva lösningar på kort och lång sikt. Det behövs organisationer av typen Post- och Telestyrelsen som tar detta ansvar och som driver och organiserar utvecklingen.
Detta behov accentueras genom att vi måste genomföra omställningen på mycket kort tid. Vi har inte tid att slösa bort år av experimenterande på marknaden, utan måste under de närmaste åren få till stånd en snabb tillväxt inom nya fordon och bränslen.
Över lag har de flesta teknologier som vi idag använder utvecklats genom stora och långvariga offentliga satsningar. Framlidne professorn i nationalekonomi Vernon W. Ruttan analyserar i sin bok "Is War Necessary for Economic Growth?" utvecklingen av sex olika teknikkomplex, nämligen IT, flygteknik, rymdteknik, internet, kärnkraft och produktionssystemet med utbytbara komponenter. Samtliga dessa teknologier har utvecklats i projekt som till stor del finansierats av amerikanska regeringen och författaren drar slutsatsen att ingen av dessa skulle ha kunnat utvecklas så snabbt som de gjort utan storskalig och långvarig statlig finansiering. Även med denna finansiering tar det normalt decennier för ny teknik att gå från tidiga stadier i utvecklingen till storskalig användning. Ruttan drar, utifrån sin analys av dessa sex områden, slutsatsen att krig inte är nödvändigt för ekonomisk tillväxt, men att långsiktiga och storskaliga offentliga investeringar är det.
Vi som användare och konsumenter ser ju inte de tidiga stadierna av teknikutveckling då dessa teknologier i första hand används av myndigheter och då det framför allt är stat och myndigheter som finansierar utvecklingen. Av detta skäl och på grund av den mycket starka tilltro till marknadens förmåga som sprider sig i samhället ligger sannolikt till grund för att många tänker sig att det inte finns behov av planering och strategiutveckling. Offentliga aktörer har historiskt tagit på sig flera olika roller, vilket Ruttan redogör för. I de fall han tar upp har de varit finansiärer, tagit ansvar för huvuddragen i teknikutvecklingen och strukturerat upp marknader och produktionsstrukturer.
Det behövs å andra sidan fler kunniga personer som analyserar affärs- och strukturfrågor på ett nyanserat sätt. Inom de andra områden som nämns ovan har sedan länge funnits de strukturer av nationella organisationer, stora internationella företag och forskare som arbetar med dessa frågor. Inom förnyelsebara bränslen arbetas det framför allt med tekniska frågor och i sammanhanget relativt småskaliga lokala och regionala projekt.
Sedan är det för de flesta säkert uppenbart att myndigheter, stora företag, konsulter, forskare eller andra aktörer och experter sällan är gudomligt visa, allvetande, eller lägger fram enbart kloka förslag eller fattar endast kloka beslut. Misstag görs ständigt och vi behöver en mångfald av personer och organisationer med olika typer av kunskap för att utvecklingen skall drivas i rätt riktning och för att misstag skall identifieras på ett tidigt stadium. Vi behöver därför, som sagt, fler kunniga personer som ägnar sig åt övergripande strukturfrågor. Sannolikheten att marknaden för förnyelsebara bränslen och nya fordon skulle kunna utveckla effektiva strukturer utan en aktiv och kunnig debatt bedömer jag som ganska liten.
Permalänk | Anmäl
Mats R Larsson, 2012-08-04, 22:34
Hej Mats R. Larsson, kul att du läser kommentarerna till din artikel!
Den sista meningen du skrev: "Sannolikheten att marknaden för förnyelsebara bränslen och nya fordon skulle kunna utveckla effektiva strukturer utan en aktiv och kunnig debatt bedömer jag som ganska liten."
En aktiv debatt har vi i Sverige, där t.ex. Sthlms stads och Gtb stads tjänstemän har "stuckig ut hakan" ordentligt. En kunnig debatt, där de som kan mycket om fordon och drivmedel / energi ingår, har huvudsakligen lyst med sin frånvaro i Sverige...
Frågar man motortillverkare, så säger de alla: Gasfordon är dyrt, opraktiskt. Man måste tanka ofta, och det tar mer tid. Således borde man inrikta sig på flytande drivmedel. Dieselmotorn är energieffektivare än bensinmotorn. Dieselfordon i jordbruk, skog, gruvor, byggen, i kollektivtrafik, m.m. är också mycket mer väsentliga, om samhället ska fungera. EU lider dessutom av dieselbrist regelbundet. Alt. drivmedel för dieselfordon är således relevanta att ha.
Med en elektrifiering av vägar, något som kostar (enligt uppgift) en liten bråkdel mot vad byggen av fler järnvägar kostar, kan även el användas som "drivmedel" till t.ex. långtradare och dubbeldäcks långfärdsbuss på våra motorvägar. Det blir MYCKET BILLIGARE än att hålla på med järnväg och järnvägsvagnar. Jag trodde ekonomer brydde sig om ekonomi?
El till elfordon måste också bli BILLIG. Då ska man INTE göra el av dyr biogas... Biogas produceras lokalt och är dyr och energikrävande att flytta. Att rena den lite grann och sedan använda den i dieseldrivna fordon, som utrustats i efterhand för s.k. "dual fuel" drift, de körs samtidigt på ett flytande dieseldrivmedel och på biogas, fungerar praktiskt. Då det inte finns biogas, körs de på enbart dieseldrivmedlet. Flexibilitet.
Tro inte att staten har all kompetens... Men staten äger vägarna, och kommunerna äger gatorna i städer, så de MÅSTE vara med på ett hörn och samarbeta, om det ska bli en elektrifiering.
Flytande syntetdrivmedel behöver fungera bra i vanliga dieselfordon, och vara någorlunda kostnadseffektiva. Så det håller vi på med på EcoPar AB. Såväl syntetiska som bio-syntetiska drivmedel. Staten har mest motarbetat oss genom åren... Svenska staten är mycket barnslig; Det som staten inte utvecklar SJÄLV, utan samarbete med näringslivet, det ska bekämpas...
Syntetiska paraffinoljor, som är mycket rena och ger mycket rena avgaser, och fungerar praktiskt, är det som alla stora fordonstillverkare tror på (utom möjligen Volvo) och stöder. Många oljebolag stöder dem också. Snart har vi en EU-standard klar för dem.
Permalänk | Anmäl
Andreas Eklund, 2012-08-05, 08:53
Mats, du blandar ihop olika saker. Bränslen och drivsystem behöver ingen övergripande reglering eller standard, inte i ett visst land och inte ens i ett visst tillverkande företag eller en användande familj. Sådant innebär politiska beslut, byråkratier och subventioner och ställer bara till det och leder in på felspår. Om hybridbilar (batteri/förbränningsmotor) är mer ekonomiska än biogasbilar så kommer marknaden att ordna detta. Bilarna finns redan. Vad som finns och kan förväntas skiljer sig geografiskt. Det finns ingen anledning till en global samordning utan det vore bara skadligt.
Bränslena är till stor del begränsade av naturen och människan måste ta de lägst hängande frukterna först. Att klättra högt uppe i trädet utan någon anledning och dessutom göra detta med dålig klättervana är inte att rekommendera. Därför kan, bör och måste den lättaste oljan tas först. Sedan utnyttjas tung olja, skiffrar, tjärsand, kol, naturgas, torv och så vidare. Hela tiden måste pengarna styra och detta kortsiktigt. Människan kan per definition inte tänka långsiktigt inom bränslen och drivsystem. Och inte heller inom naturresurser allmänt (inkl. atmosfären). Så det är bara att gasa på.
Annars håller jag med dig om att det behövs övergripande planering och stardardisering. Inom globala fenomen som telefoner och flygplan finns naturligtvis en viss standard för att det ska fungera. Inom transporter och speciellt inom längre och tyngre lastbilar har Sverige ett viktigt ansvar att gå före. Men här styr populism och EU-fundamentalism. Någon planering värd namnet finns inte, har jag kunnat konstatera med egna ögon, vilket i sig var väldigt förvånande. De korrupta makthavarna inom EU gör allt för att hålla stora amerikanska containrar borta.
Särintresssen som Volvo lastvagnar styr utvecklingen inom lastbärare och fordon och gynnar sig själva. Beslutfattare inom departement och myndigheter sitter i släpvagnen. Trafikutskottets ledamöter ligger och skriker som påkörda harar i diket. Den rådande religionen är en hållbar utveckling och dessutom ska det bli ett överskott för att påverka klimatet. Allt detta är en första klassens dårskap. Maktapparaten måste spinna på myten om sin planering.
Permalänk | Anmäl
Urban Persson, 2012-08-05, 10:11
#12 Mats R Larsson
I alla dina exempel (kanske förutom The Manhatan project) har privata företag varit drivande (Westinghouse, IBM, Boeing/McDouglas, Lockheed Martin, Cisco m.fl.), men ofta gjort det till räkning åt staten. Internet hade kommit utan staten, fast det hade nog inte blivit serverlöst vilket var amerikanska arméns förtjänst.
Om något blir det en diskussion om patent, då exempelvis IT-marknaden hade problem med ett vansinnigt patent sedan 1943, vilket startade den längsta juridiska processen i USAs historia mellan patent-innehavaren och konkurrenter. 1973 upplöstes patentet och därefter "exploderade" IT-utvecklingen, utan några statliga interventioner.
Min poäng är att staten kan bistå med enorma resurser pengar, men det har alltid varit privata företag som drivit utvecklandet. Vad vi kan göra i Sverige, är att riva upp intill alla lagar och skatter, så kan i alla fall privata aktörer göra som de behagar. Om man då tror att privata aktörer aldrig hade startat och utvecklat kärnkraftverk på egen hand, varför utsätt då aktörer idag för våldsamt övergrepp från staten om de försöker?
Exempelvis har Google ansökt om att få bli energiproducent, och de har varit intresserade av LFTR. Även Microsoft (snarare Bill Gates) är med och utvecklar liknande LFTR i Kina.
http://www.youtube.com/watch?v=P9M__yYbsZ4
IBM, Intel m.fl. datorgiganter är intresserade och arbetar med att utveckla energimarknaden. IBM arbetar tex med "project 500" (batterier som ska vara billiga och väldigt energirika), smart grid (ett system som kan sänka produktionen utan att påverka konsumtionen) m.m. och etc.
Intresset är nog minst lika stort, om inte större, hos redan etablerade energiproducenter. Svensk basindustri har även ett antal gånger vädjat till vår regering att riva upp lagarna, de frågade inte efter några subventioner.
Det staten borde göra i Sverige är att riva upp lagarna och successivt minska skatterna (så att inte merparten av resurser som skulle gått till utveckling istället hamnar hos en oönskad byråkrati och politiskt valfloskel), så hindras åtminstone inte aktörerna från att utveckla och driva sin projekt som de själva behagar.
Permalänk | Anmäl
Andre Ralvert, 2012-08-05, 11:21
Det är väl tämligen självklart att kärnkraft inte är lönsamt om konsumenten ska betala för produktion, riskpremie så att staten slipper gå in och betala vid haverier och slutförvaring i miljoner år som kommande generationer måste betala. Regleringar och subventioner behövs som styrmedel för att driva åt rätt håll och för att dolda kostnader ska hamna på ställe. T ex säger Stern-rapporten att kostnaden för klimatförändringen beräknas bli ca 20% av världens BNP år 2030. Vem betalar det?
Permalänk | Anmäl
Peter Karlsson, 2012-08-06, 06:53
Tack för bra kommentarer och synpunkter på min artikel och kommentar. När jag skrev att vi behöver en aktiv och kunnig debatt menar jag givetvis en sådan debatt om strukturfrågorna och inte endast om teknik och val av fordonstyper och bränslen.
Jag tror inte det finns enkla svar och jag tror inte att regleringar nödvändigtvis är rätta vägen framåt. Standarder är givetvis nödvändiga, samarbeten likaså. Subventioner kommer att behövas och ju mer kostnadseffektiva de system vi strävar efter att bygga blir, desto mindre subventioneringar och desto snabbare kan system bli självbärande.
Det är självklart så att företag som verkligen tror på att en viss lösning är rätta vägen framåt måste ha rätt att satsa på en sådan. Företag som exempelvis vill satsa på att bygga upp ett biogassystem för fordonsgas måste kunna göra det. I debatten bör dock olika alternativ belysas och idén att producera el och värme av biogasen och köra el- eller hybridfordon på elen bör både lyftas fram, analyseras och debatteras. Likaså bör kostnaderna för att bygga storskalig infrastruktur lyftas fram, analyseras och debatteras. Är det bättre att bygga ny infrastruktur eller satsa på lösningar som gör att vi kan använda sådan vi redan har? Vi bör som nation inte lättvindigt välja spår utan att utvärdera alternativen.
Det räcker nog att peka på att olika vägval innebär skillnader i investeringsvolym som kommer att uppgå till mångmiljardbelopp i slutändan och valet av alternativ kommer att påverka takten för införandet och kostnaderna och energieffektiviteten i våra transportsystem under mycket lång tid framöver. Det är inte min avsikt att lägga fram mina åsikter om enskilda energislag. En Avsikt med min artikel, min bok och allt annat jag gjort på energiområdet de senaste 6-7 åren har varit att lyfta fram behovet av att belysa strukturfrågorna när det gäller energiomställningen. Ett annat huvudmål för mig har varit att lyfta fram behovet av att bygga kompetens kring systemlösningarna, affärsfrågorna och vägvalen som är relaterade till dessa i bland beslutsfattare på hög nivå i samhället. Det innebär både bland politiker, tjänstemän och företagsledare.
Vi hoppade för snabbt in på etanolspåret och nu diskuterar vi elfordon och biogas på ett i mitt tycke alltför snävt och begränsande sätt. En helhetssyn krävs på energiomställningens olika alternativ och de olika sätten vi kan kombinera bränslen för olika syften i framtidens system behöver lyftas fram, analyseras och debatteras.
Permalänk | Anmäl
Mats R Larsson, 2012-08-06, 13:40
Man kan summera min grundtanke på följande sätt:
- Vi behöver använda alla eller de flesta energikällor och energiråvaror vi förfogar över (vind, sol, sopor, skog mm).
- Vi behöver dock inte tillverka alla möjliga sorters bränslen och energibärare av dessa (biogas, el, etanol, metanol mm) eftersom vart och ett av dessa behöver produceras och distribueras i olika infrastrukturer. I extremfallet kan vi välja att satsa på enbart elfordon och hybrider och distribuera el i kombination med något eller några flytande eller gasformiga bränslen (bensin, diesel, etanol, biogas mm).
- Vi behöver inte heller använda alla bränslen och energibärare för alla möjliga syften (el för rena elfordon, el för hybrider, biogas som fordonsgas och biogas som råvara för elproduktion mm).
I extremfallet skulle en illa genomtänkt struktur kunna innebära att en fordonsägare måste äga och använda olika fordon beroende på vart han eller hon vill resa, exempelvis för att biogas används i staden A, elfordon finns i staden B, eller att vi inte kan använda Svenska fordon för att köra till vissa av våra grannländer. Vi kan också uppnå olika grad av effektivitet och ineffektivitet i produktions- och distributionsstrukturer. Vi kan till stor del redan nu analysera vilka strukturalternativ som kommer att leda till de mest effektiva systemen på kort och lång sikt.
Vårt gemensamma mål i Sverige borde vara att tillsammans hitta fram till den mest effektiva helhetslösningen. Vi kan då se effektivitet ur åtminstone fyra perspektiv: systemets attraktivitet och användbarhet, kostnads-, kapital- och energieffektivitet. Om så många som möjligt som har kunskaper inom dessa områden analyserar energiomställningen ur ett strukturellt perspektiv med ovanstående fyra mål kommer vi efter hand att få fram ett stabilt underlag för beslut och vi kommer också att bli ganska eniga om vilka alternativ som är de bästa för Sverige.
Permalänk | Anmäl
Mats R Larsson, 2012-08-06, 17:34
Hej Mats R. Larsson,
Dina slutklämmar är mycket bra; "Om så många som möjligt som har kunskaper inom dessa områden analyserar energiomställningen ur ett strukturellt perspektiv med ovanstående fyra mål kommer vi efter hand att få fram ett stabilt underlag för beslut".
Det finns flera lösningar, som skapar flexibilitet och därmed robusthet. Det finns billigare och dyrare lösningar, det finns mer resp. mindre praktiskt fungerande lösningar. Hittills har Svenska Staten satsat på några av de absolut sämsta lösningarna... Politikerna saknar utbildning och branschkunskap, men lyssnar inte på oss som har detta... Nej, de hittar på egna lösningar, eller lyssnar på vältaliga lobbyister, som de uppfattar som "trevliga", etc.
Det är t.ex. mycket bättre att använda lokalt producerad biogas i dual fuel dieselfordon som finns lokalt. De kan köra enbart på flytande dieselbränslen, när det inte finns biogas. Biogas-produktionen är alltid ojämn. Denna realitet får man förhålla sig till. Att transportera gas, lagra gas, tanka gas, är mycket besvärligare än för flytande drivmedel. ...Alltså ska Svenska Staten satsa på BARA biogas till BARA fordon som BARA kan köras på biogas.... Och då måste man t.ex. köra biogas från Linköping och Örebro till Stockholm, så inte SL:s stadsbussar blir stående.... Politikerna gör alltid tvärs emot sunt förnuft, och så dyrt och så opraktiskt som möjligt...
Flytande syntetiska drivmedel till diselfordon är ett koncept som gör drivmedel till fordon som finns och fungerar. Att transportera och lagra flytande drivmedel är etablerat, enkelt, energi-effektivt och billigt. Alltså ska våra politiker ABSOLUT INTE stödja sådana här drivmedel.... Nej, ska de stödja ett syntet-drivmedel, då ska det BARA vara den explosiva gasen DME (Di-metyl-eter), så att det blir dyrt, icke fungerande, icke kompatibelt, m.m.
När man ska satsa på el, är en statlig utbyggnad av elektrifierade vägar i kombination med att bilarna även har dieselmotor, fördelaktig: Man behöver inga dyra, tunga batterier. Där ingen el finns, körs bilarna på dieselmotorn + dieselbränslet. De kommer fram överallt. Så det ska säkert Sverige ALDRIG satsa på.... I Sverige ska politrukerna bestämma allting, och de bestämmer oftast riktigt dåligt...
Vilken energi finns och blir billigast? Så länge det regnar och Norge har berg, är en utökad prod. av vattenkraftsel där billigast, och miljövänligt också. Mha avtal, en villighet att betala, m.m. kan sådan el exporteras till Sverige. Med rätt infrastruktur och fordon blir el ett av de viktiga framtida "drivmedlen" i Sverige. Drivmedel från råolja, som det redan råder en viss brist på, måste vi med nödvändighet börja aveckla raskt.
Svenska politiker och deras tjänstemän försöker sällan ta fram bra, robusta, praktiskt fungerande och kostnadseffektiva lösningar. Istället bedömer de vem som har mest makt och pengar förnärvarande, och gör som dessa säger... T.ex. besöker de stora fordonstillverkare, stora oljebolag (ej små...) och tror att de har lösningen på allt...
Små, billiga datorer till vanliga kontor och vanligt folk gjordes inte av IBM... Det var Apple, Commodore, Sinclair i England m.fl. som började med det. Användarvänliga program gjordes av Apple och Microsoft, inte av datorjätten på den tiden, IBM. De första praktiskt fungerande lätta, billiga mobiltelefonerna gjordes av Hotline i Lund i slutet av 1980-talet. Ericsson köpte upp dem... Ericsson själv klarade inte av det, och de har aldrig lyckats göra lättanvända, praktiska mobiltelefoner...
Hoppas att du har läst mina artiklar på Newsmill om el-motorvägar och el-lastbil, miljözoner, m.m.
Permalänk | Anmäl
Andreas Eklund, 2012-08-07, 15:44
19 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Hur tråkigt den än må låta så har människan instrumentet pengar för att slippa såna här dumma diskussioner. Tyvärr har olika subventioner i kombination med ett oändligt babbel med moraliserande inslag (barn och barnbarn) reducerat nyttan av instrumentet och detta har sänkt välståndet.
Bästa resan mot kollapsen fås automatiskt. Det behöver inte ”satsas” på något. Landet anses ha några tusen TWh olja i alunskiffer och de bästa fyndigheterna är förmodligen ekonomiska att utvinna med dagens oljepris. Det är bara att ta bort förbuden och sätta igång i Kvarntorp. Verksamheten var inte så subventionerad när den slogs igen på sent 60-tal, inte så långt innan oljan fördyrades av politiska orsaker.
Människan är minst lika begränsad av material som energi och Larsson sprider som många andra myter. Järnet har gått upp mer än oljan. Även om bilarna drar långt mindre energi så kommer systemet att kollapsa när alla utvinning av allt ersättningsbart i hela systemet blir som ett ekorrhjul. Även om varje steg som ekorren tar sker med största vetenskapliga rationalitet och de bästa politiska rådgivare (om det nu hjälper) så kommer den att till tappa orken.
Man kan åtminstone glädjas över att Larssons ansträngningar inte har lett till någon slutgiltig lösning över hur framtidens transport- och bränslesystem skall se ut. Hur stora satsningar som behöver göras för att inte ”slösa bort miljardbelopp i euro” redovisas inte.
Alla energiinvesteringar vad gäller infrastruktur bör se till helheten för att undvika suboptimeringar som exeplet med etanolbilarnas katastrofala följder visar. Kostnader för infrastruktur, drivmedel, fordon och skrotning av det hela bör alltid finnas med. Vissa alternativ som off shore vindkraft kan ju uteslutas direkt med tanke på kostnaderna och först komma i fråga när priset blir konkurrenskraftigt. Hur mycket energi behöver vi och hur ska vi uppnå den produktionen med de metoder som står till buds?
Det är ju inga oöverstigliga kalkyler som måste till. De behöver bara göras. Sätt fem investeringsekonomer med civilingejörsutbildning på uppgiften och ni har en handlingsplan klar inom några månader. Det enda knepiga blir att förutse vilka nya tekniker som kommer att utvecklas i framtiden, men handlingsplanen kan ju revideras med hjämna mellanrum så det bästa alternativet hela tiden ligger i investeringsplanen. det här gäller givetvis regeringens och de statliga bolagens beslut och inte de privata. där tas besluten som tidigare, med ideologiska, ekonomiska eller komfortabla förtecken.
Kristian, du överskattar nog vad en civilingenjör kan. Jag har många i släkten. Det flippar över i skallen på dom som på alla andra. Titta bara patent. Ungefär var hundrade satsning där blir framgångsrik och ger pengar. Människan kan inte planera längre än näsan räcker och när det sker så blir det oftast misslyckanden, som nästan lika ofta döljs med ett nytt flum om nya satsningar. Månresan var dock en framgång, men så skedde den inte heller på riktigt. I och för sig kanske det vore bättre om landet styrdes som ett konstruktionskontor på Volvo, av 349 civilingenjörer.
Jaha? Läst men inte förstått vad som rekommenderas. Helhetssyn är ju jättefint, men det ska väl inte förhindra att man drar slutsatser.
Min slutsats är att konsulten söker välbetalda uppdrag på skattebetalarnas bekostnad.
Att använda biogas för elproduktion i Sverige, när vi har vattenkraft och kärnkraft verkar inte klokt.
En introduktion och satsning på el-lastbilar och el-bussar med hydrid-drift behöver en samordnad, privat och offentlig satsning för att det ska komma igång och fungera; Vägar behöver elektrifieras. Fordonstillverkare ihop med experter på elektronik och elkraft behöver sedan samarbeta, för att få fram fungerande el-långtradare och el-trådbussar med hybriddrift, som körs på elvägar och på övriga vägar.
Ska det bli praktisk verklighet, måste någon / några kommuner börja satsa på elektrifiering av huvudvägar och busstråk i sin kommun, där ellastbilar och trådbussar med hydriddrift kan börja köras. Billig, fossilfri el som Norsk vattenkraft och kärnkraft behövs, om det inte ska bli elbrist. (Använd biogasen lokalt i dual fuel dieselfordon. Billigt. Enkelt. Därför görs det knappt... Allt ska ju göras så dumt som möjligt jämt...)
Alternativt börjar staten (Trafikverket) satsa, i form av en elektrifiering av någon motorvägssträcka. Såväl stat som
kommuner och åkerier kan välja att börja beställa och på
sikt köpa in sådana här el-hybridfordon, som klarar sig utan
dyra spår, och som inte behöver dyra, tunga batterier, som
görs av sällsynta metaller, utvunna i gruvor med underbetalda, barn, straffånger, m.m. i t.ex. Kina.
El-hydridfordon kommer fram överallt.
El-lastbilar och elvägar finns på kortare vägsträckor, provbanor, i Tyskland. Det tyska företaget Siemens har utvecklat systemen:
http://www.elektronikpraxis.vogel.de/elektromobil/articles/365348/
http://www.siemens.com/press/pool/de/feature/2012/infrastructure-cities/...
http://www.youtube.com/watch?v=6qChp3r6gb8
Eldrivna trådbussar finns i totalt över 150 städer i världen. En mer modern variant är koncept, där de har hydriddrift, och kan köra även på vägsträckor utan el på sin dieselmotor. Flexibilitet är ett måste för ett praktiskt fungerande, kostnadseffektivt system för kollektivtrafik i en modern stad.
Här är ett exempel på trådbuss:
http://www.youtube.com/watch?v=_KJVG5pP14k
Då elvägar finns, kanske även vanliga personbilar kan utvecklas, som körs på el via eltagande arm, dvs köra på el utan att behöva ha batterier, men då bör nog elen finnas i en ränna i vägen istället, om det ska fungera praktiskt. Även personbilar skulle kunna köras med hydriddrift, och ha t.ex. en dieselmotor för drift på el på elektrifierade vägar.
Utöver det: En utbyggd produktion av syntetiska, paraffiniska, mycket rena drivmedel till el-hybridfordonens dieselmotor skulle garantera, att transport-apparaten i Sverige alltid fungerade, även på ej elektrifierade vägar, vis strömavbrott, osv. Sådana syntet-paraffonoljor finns redan på marknaden, och säljs bl.a. av EcoPar AB och av Neste Oil. De görs ur olika sorts biomassor, fackelgas på oljefält och naturgas(med flera alternativa användningar)
Det börjar bli bråttom; Världen rör sig i stabil fart mot en råoljebrist, en råoljekris. Läs de välskrivna artiklarna på Newsmill om Peak Oil. Påståendena är väl underbyggda av statistikfakta och referenser, såvitt jag kan se. Redan idag skulle priserna på drivmedel vara tok-höga, om inte "syncrude" gjordes i trakterna kring Fort McMurray i norra delen av delstaten Alberta i Kanada. Syncruden (syntetisk råolja) pumpas ut i Nordamerikas 100-tals millånga pipelines för råolja, och raffineras vidare i deras oljeraffinaderier.
#3 Urban Persson
Du ska nog inte ta för stort intryck av släkten. Det finns inga som är bättre lämpade att göra de här utvärderingarna än de här ingengörerna, var så säker. Planera måste man alltid. Endast mindre vetande kan hävda motsatsen.
"bygga upp system som är kostnads-, kapital- och energieffektiva "
Mats R Larsson tillhör tydligen varken miljöpartiet eller vänstern , första åtgärd blir då att stoppa vindkraften och efterhand riva eländet .
Avskaffa hela regelverket, alla skatter och allt som staten/politiker har att göra med ! Detta så att det blir en fri marknad så att företag/folket/marknaden etc. kan börja utveckla framtidens verkliga energikraftverk, exempelvis LFTR. Helt vansinnigt att Sverige har kriminaliserat utvecklingen och påtvingat folket ett politiskt (och verklighetsfrånvarande) energioligopol!
Att lägga elkablar längs vägarna är enkelt jämfört med att utveckla och bygga en ny generation kärnkraftverk, varav det måste satsas nu innan vi blir så fattiga att det inte längre finns kapital för att bygga dem.
Sverige hade en egen syncrude under perioden 1941-1966 och var världsledande inom tekniken. Subventionerna var inte så stora, trots att det hela kom till under kriget med högsta fart. Under de 25 åren producerades ungefär 2 miljoner kubikmeter med totala statliga anslag och skattebefrielser i dagens penningvärde cirka 3 miljarder kr, vilket ger ungefär 1:50 kr/liter. Om verksamheten inte hade lagt ner hade kanske landet haft lönsamma affärer i Kanada, USA, Venezuela, Kina, Sydafrika med mera.
En teknik med underjordisk förgasning utvecklades och denna mer eller mindre kopierades och utvecklades vidare på 90-talet av Shell. I Israel ses landets oljeskiffer som en nationell skatt och där kan man hitta följande sammanfattning och korrekta historiebeskrivning.
http://www.iei-energy.com/technological_developments.php
När skifferoljeverksamheten 1958 stod på sin topp, enligt Tekniska Musset så sent som 2008, hade den totalt fått 120 miljoner kr anslag och sedan 1954 befriats från bensinskatt 6 miljoner kr per år. Dessa 144 miljoner kr fördelade på tiden 1940-1958 motsvarar i dagens penningvärde (KPI) cirka 15 gånger mer, eller 2,2 miljarder kr. Produktionen var cirka 1,5 miljarder liter, vilket ger 1:50 kr/liter. Detta var alltså innan den första oljekrisen och oljan var billig. Anläggningskostnaderna har nog gått upp mer än KPI, men det här är nog ekonomiskt ändå. Sånt har de svenska flummupparna helt missat.
https://docs.google.com/viewer?a=v&q=cache:c92T4wXAQDUJ:umu.diva-portal....
De främsta skälet till alunskiffern subventioner var förstås landets försörjning. På 60-talet förväntades ”atomåldern” komma och alunskiffer var omodern. Det skulle byggas kärnkraftverk i nästan varje kommun. När verksamheten lades ner byggdes bergrum för lagring av flera miljoner kubikmeter och dessa lades ner på 90-talet, när Sovjet inte längre ansågs vara något hot. Pengar slösades hela tiden bort. Idag är det ett kompakt flum om koldioxid och en hållbar utveckling. Det är lätt att dra pluggen totalt på det här landet och bättre än med kärnvapen genom att stoppa oljetillförseln i ett år. Kanske flummet ger en så snabb kollaps att oljan inte hinner utvinnas.
Första punktsatsen "Vi bör inte bygga fler nya infrastrukturer än vi absolut måste." är avgörande.
Jag tycker att Larsson i stort har rätt men även finns det berättigad kritik i kommentarerna.
För uppvärmning har vi nu sopor, värmepumpar och biobränslen. Det sista med kol och olja måste kunna reduceras och det som måste vara kol och olja i tekniska processer kanske resurser och miljö ändå räcker till?
Tågtransporter går redan till stordelen på el, inga konstigheter.
Sen har vi frågan om fartyg och flygplan. Biobränslen, kanske utspädda fossilbränslen? Här får vi resenärer pröjsa upp om vi vill ha miljövänliga grejor, dom har ju ingen skatt på oljan heller, internationellt.
Sen har vi svenska fordonsparken. Jag håller helt med Larsson att de flesta kommer extremt långt med el mellan hemmet och arbetet. Om sådana transporter gick på befintligt elnät och långresor på andra bränslen vore en lång väg gådd.
Volvo har visat 8 olika möjligheter att ersätta diesel. Helt eller delvis.
Vi har etanolen (E85) för personbilar som jag tycker är bra och bäst utanför storstäderna. Sen finns biogasen som borde tillhandahållas lokalt för bussbolag, renhållning och taxi i Stockholm och andra storstäder. Eftersom landets tillgång på biogas är och troligen kommer vara begränsad känns ett gassystem i hela landet som befängd.
Trådbussar tas upp i kommentarerna och detta borde vara föremål för en stor svensk industrisatsning på trådbusslokaltrafik, eftersom vi i landet inte har någon tillverkning av spårvagnar.
Vi kanske inte kan bli helt fossilfria i Sverige och frågan är om det är rimligt att ha det målet? Kan vi få ner bensin och dieselförbrukningen till hälften har vi kommit långt.
Bryta alunskiffer var kanske ingen höjdare miljömässigt, understatement. Men med kostnaden som anges kan ju miljökostnader betalas och med tanke på all energi som lämnades kvar i Kvarntorpshögen inser man att processen kunde bli effektivare.
Jag är emot elektrifiering av vägnätet, det är bättre att blanda in biodrivmedel i diesel/bensin för att späda ut det.
El har vi "i varje buske" i Sverige och vi har koldioxidfri produktion nu och det hoppas jag vi får ha i framtiden också.
Så få nya infrastrukturer som möjligt var ordet, men trådbussar där det passar borde vara klockrent ur alla synpunkter.
I samband med införande av annan teknik och nya infrastrukturer av nationell betydelse sker mycket omfattande analyser av investeringsbehov, lämpliga strukturlösningar mm utifrån ett helhetsperspektiv. Dessa brukar utföras av myndigheter som har ansvar för utvecklingen inom ett område och dessa myndigheter brukar också driva internationella samarbeten för att samordna nödvändiga aspekter av utvecklingen med andra länder.
Ett mycket bra och aktuellt exempel på hur en myndighet har tagit ansvar för strukturfrågorna kan vi söka inom telekom. Där har Post- och Telestyrelsen tagit ansvar för strukturfrågor, regleringar mm och internationella samarbeten. Delvis genom denna myndighets arbete har vi väl fungerande mobilnät och andra telefoninät och vi kan använda vår svenska telefon även när vi reser utomlands. Vi kan ta järnväg, båttrafik, flyg mm som andra exempel.
Skälet till att de flesta länder saknar myndigheter som arbetar med strukturfrågorna när det gäller framtidens transportsystem är inte att detta inte behövs. Skälet är att det tidigare inte har funnits något behov, eftersom bensin- och dieselfordon efter hand utvecklats enligt internationella de facto standarder som utvecklats av globala fordons- och drivmedelsbolag. Det har inte behövts någon myndighet som har tänkt igenom dessa saker och de har varit svåra eller omöjliga att påverka.
Det finns inte heller några nationella eller internationella företag som har förutsättningar att ta helhetsansvar för den tekniska utvecklingen inom nya bränslen på det sätt som Ericsson, Nokia och andra ledande teknikföretag har gjort inom telekom, i samarbete med teleoperatörer och nationella myndigheter som har lång erfarenhet av att bygga upp fungerande nationella system och tekniska lösningar.
Nu står vi inför en mycket komplex utveckling där vi har att välja mellan ett antal olika bränslen och fordonslösningar och ett antal olika standarder. Alla dessa utvecklas av olika företag som bygger konsortier av intressenter och som förespråkar sina lösningar. Detta är i sig bra och en del av en väl fungerande marknad.
Dock är storleksordningen på energiomställningen så stor och ett storskaligt införande av nya system så komplext att marknaden inte kan förväntas att på egen hand utveckla strukturer som kan leda till kostnads-, kapital- och energieffektiva lösningar på kort och lång sikt. Det behövs organisationer av typen Post- och Telestyrelsen som tar detta ansvar och som driver och organiserar utvecklingen.
Detta behov accentueras genom att vi måste genomföra omställningen på mycket kort tid. Vi har inte tid att slösa bort år av experimenterande på marknaden, utan måste under de närmaste åren få till stånd en snabb tillväxt inom nya fordon och bränslen.
Över lag har de flesta teknologier som vi idag använder utvecklats genom stora och långvariga offentliga satsningar. Framlidne professorn i nationalekonomi Vernon W. Ruttan analyserar i sin bok "Is War Necessary for Economic Growth?" utvecklingen av sex olika teknikkomplex, nämligen IT, flygteknik, rymdteknik, internet, kärnkraft och produktionssystemet med utbytbara komponenter. Samtliga dessa teknologier har utvecklats i projekt som till stor del finansierats av amerikanska regeringen och författaren drar slutsatsen att ingen av dessa skulle ha kunnat utvecklas så snabbt som de gjort utan storskalig och långvarig statlig finansiering. Även med denna finansiering tar det normalt decennier för ny teknik att gå från tidiga stadier i utvecklingen till storskalig användning. Ruttan drar, utifrån sin analys av dessa sex områden, slutsatsen att krig inte är nödvändigt för ekonomisk tillväxt, men att långsiktiga och storskaliga offentliga investeringar är det.
Vi som användare och konsumenter ser ju inte de tidiga stadierna av teknikutveckling då dessa teknologier i första hand används av myndigheter och då det framför allt är stat och myndigheter som finansierar utvecklingen. Av detta skäl och på grund av den mycket starka tilltro till marknadens förmåga som sprider sig i samhället ligger sannolikt till grund för att många tänker sig att det inte finns behov av planering och strategiutveckling. Offentliga aktörer har historiskt tagit på sig flera olika roller, vilket Ruttan redogör för. I de fall han tar upp har de varit finansiärer, tagit ansvar för huvuddragen i teknikutvecklingen och strukturerat upp marknader och produktionsstrukturer.
Det behövs å andra sidan fler kunniga personer som analyserar affärs- och strukturfrågor på ett nyanserat sätt. Inom de andra områden som nämns ovan har sedan länge funnits de strukturer av nationella organisationer, stora internationella företag och forskare som arbetar med dessa frågor. Inom förnyelsebara bränslen arbetas det framför allt med tekniska frågor och i sammanhanget relativt småskaliga lokala och regionala projekt.
Sedan är det för de flesta säkert uppenbart att myndigheter, stora företag, konsulter, forskare eller andra aktörer och experter sällan är gudomligt visa, allvetande, eller lägger fram enbart kloka förslag eller fattar endast kloka beslut. Misstag görs ständigt och vi behöver en mångfald av personer och organisationer med olika typer av kunskap för att utvecklingen skall drivas i rätt riktning och för att misstag skall identifieras på ett tidigt stadium. Vi behöver därför, som sagt, fler kunniga personer som ägnar sig åt övergripande strukturfrågor. Sannolikheten att marknaden för förnyelsebara bränslen och nya fordon skulle kunna utveckla effektiva strukturer utan en aktiv och kunnig debatt bedömer jag som ganska liten.
Hej Mats R. Larsson, kul att du läser kommentarerna till din artikel!
Den sista meningen du skrev: "Sannolikheten att marknaden för förnyelsebara bränslen och nya fordon skulle kunna utveckla effektiva strukturer utan en aktiv och kunnig debatt bedömer jag som ganska liten."
En aktiv debatt har vi i Sverige, där t.ex. Sthlms stads och Gtb stads tjänstemän har "stuckig ut hakan" ordentligt. En kunnig debatt, där de som kan mycket om fordon och drivmedel / energi ingår, har huvudsakligen lyst med sin frånvaro i Sverige...
Frågar man motortillverkare, så säger de alla: Gasfordon är dyrt, opraktiskt. Man måste tanka ofta, och det tar mer tid. Således borde man inrikta sig på flytande drivmedel. Dieselmotorn är energieffektivare än bensinmotorn. Dieselfordon i jordbruk, skog, gruvor, byggen, i kollektivtrafik, m.m. är också mycket mer väsentliga, om samhället ska fungera. EU lider dessutom av dieselbrist regelbundet. Alt. drivmedel för dieselfordon är således relevanta att ha.
Med en elektrifiering av vägar, något som kostar (enligt uppgift) en liten bråkdel mot vad byggen av fler järnvägar kostar, kan även el användas som "drivmedel" till t.ex. långtradare och dubbeldäcks långfärdsbuss på våra motorvägar. Det blir MYCKET BILLIGARE än att hålla på med järnväg och järnvägsvagnar. Jag trodde ekonomer brydde sig om ekonomi?
El till elfordon måste också bli BILLIG. Då ska man INTE göra el av dyr biogas... Biogas produceras lokalt och är dyr och energikrävande att flytta. Att rena den lite grann och sedan använda den i dieseldrivna fordon, som utrustats i efterhand för s.k. "dual fuel" drift, de körs samtidigt på ett flytande dieseldrivmedel och på biogas, fungerar praktiskt. Då det inte finns biogas, körs de på enbart dieseldrivmedlet. Flexibilitet.
Tro inte att staten har all kompetens... Men staten äger vägarna, och kommunerna äger gatorna i städer, så de MÅSTE vara med på ett hörn och samarbeta, om det ska bli en elektrifiering.
Flytande syntetdrivmedel behöver fungera bra i vanliga dieselfordon, och vara någorlunda kostnadseffektiva. Så det håller vi på med på EcoPar AB. Såväl syntetiska som bio-syntetiska drivmedel. Staten har mest motarbetat oss genom åren... Svenska staten är mycket barnslig; Det som staten inte utvecklar SJÄLV, utan samarbete med näringslivet, det ska bekämpas...
Syntetiska paraffinoljor, som är mycket rena och ger mycket rena avgaser, och fungerar praktiskt, är det som alla stora fordonstillverkare tror på (utom möjligen Volvo) och stöder. Många oljebolag stöder dem också. Snart har vi en EU-standard klar för dem.
Mats, du blandar ihop olika saker. Bränslen och drivsystem behöver ingen övergripande reglering eller standard, inte i ett visst land och inte ens i ett visst tillverkande företag eller en användande familj. Sådant innebär politiska beslut, byråkratier och subventioner och ställer bara till det och leder in på felspår. Om hybridbilar (batteri/förbränningsmotor) är mer ekonomiska än biogasbilar så kommer marknaden att ordna detta. Bilarna finns redan. Vad som finns och kan förväntas skiljer sig geografiskt. Det finns ingen anledning till en global samordning utan det vore bara skadligt.
Bränslena är till stor del begränsade av naturen och människan måste ta de lägst hängande frukterna först. Att klättra högt uppe i trädet utan någon anledning och dessutom göra detta med dålig klättervana är inte att rekommendera. Därför kan, bör och måste den lättaste oljan tas först. Sedan utnyttjas tung olja, skiffrar, tjärsand, kol, naturgas, torv och så vidare. Hela tiden måste pengarna styra och detta kortsiktigt. Människan kan per definition inte tänka långsiktigt inom bränslen och drivsystem. Och inte heller inom naturresurser allmänt (inkl. atmosfären). Så det är bara att gasa på.
Annars håller jag med dig om att det behövs övergripande planering och stardardisering. Inom globala fenomen som telefoner och flygplan finns naturligtvis en viss standard för att det ska fungera. Inom transporter och speciellt inom längre och tyngre lastbilar har Sverige ett viktigt ansvar att gå före. Men här styr populism och EU-fundamentalism. Någon planering värd namnet finns inte, har jag kunnat konstatera med egna ögon, vilket i sig var väldigt förvånande. De korrupta makthavarna inom EU gör allt för att hålla stora amerikanska containrar borta.
Särintresssen som Volvo lastvagnar styr utvecklingen inom lastbärare och fordon och gynnar sig själva. Beslutfattare inom departement och myndigheter sitter i släpvagnen. Trafikutskottets ledamöter ligger och skriker som påkörda harar i diket. Den rådande religionen är en hållbar utveckling och dessutom ska det bli ett överskott för att påverka klimatet. Allt detta är en första klassens dårskap. Maktapparaten måste spinna på myten om sin planering.
#12 Mats R Larsson
I alla dina exempel (kanske förutom The Manhatan project) har privata företag varit drivande (Westinghouse, IBM, Boeing/McDouglas, Lockheed Martin, Cisco m.fl.), men ofta gjort det till räkning åt staten. Internet hade kommit utan staten, fast det hade nog inte blivit serverlöst vilket var amerikanska arméns förtjänst.
Om något blir det en diskussion om patent, då exempelvis IT-marknaden hade problem med ett vansinnigt patent sedan 1943, vilket startade den längsta juridiska processen i USAs historia mellan patent-innehavaren och konkurrenter. 1973 upplöstes patentet och därefter "exploderade" IT-utvecklingen, utan några statliga interventioner.
Min poäng är att staten kan bistå med enorma resurser pengar, men det har alltid varit privata företag som drivit utvecklandet. Vad vi kan göra i Sverige, är att riva upp intill alla lagar och skatter, så kan i alla fall privata aktörer göra som de behagar. Om man då tror att privata aktörer aldrig hade startat och utvecklat kärnkraftverk på egen hand, varför utsätt då aktörer idag för våldsamt övergrepp från staten om de försöker?
Exempelvis har Google ansökt om att få bli energiproducent, och de har varit intresserade av LFTR. Även Microsoft (snarare Bill Gates) är med och utvecklar liknande LFTR i Kina.
http://www.youtube.com/watch?v=P9M__yYbsZ4
IBM, Intel m.fl. datorgiganter är intresserade och arbetar med att utveckla energimarknaden. IBM arbetar tex med "project 500" (batterier som ska vara billiga och väldigt energirika), smart grid (ett system som kan sänka produktionen utan att påverka konsumtionen) m.m. och etc.
Intresset är nog minst lika stort, om inte större, hos redan etablerade energiproducenter. Svensk basindustri har även ett antal gånger vädjat till vår regering att riva upp lagarna, de frågade inte efter några subventioner.
Det staten borde göra i Sverige är att riva upp lagarna och successivt minska skatterna (så att inte merparten av resurser som skulle gått till utveckling istället hamnar hos en oönskad byråkrati och politiskt valfloskel), så hindras åtminstone inte aktörerna från att utveckla och driva sin projekt som de själva behagar.
Det är väl tämligen självklart att kärnkraft inte är lönsamt om konsumenten ska betala för produktion, riskpremie så att staten slipper gå in och betala vid haverier och slutförvaring i miljoner år som kommande generationer måste betala. Regleringar och subventioner behövs som styrmedel för att driva åt rätt håll och för att dolda kostnader ska hamna på ställe. T ex säger Stern-rapporten att kostnaden för klimatförändringen beräknas bli ca 20% av världens BNP år 2030. Vem betalar det?
Tack för bra kommentarer och synpunkter på min artikel och kommentar. När jag skrev att vi behöver en aktiv och kunnig debatt menar jag givetvis en sådan debatt om strukturfrågorna och inte endast om teknik och val av fordonstyper och bränslen.
Jag tror inte det finns enkla svar och jag tror inte att regleringar nödvändigtvis är rätta vägen framåt. Standarder är givetvis nödvändiga, samarbeten likaså. Subventioner kommer att behövas och ju mer kostnadseffektiva de system vi strävar efter att bygga blir, desto mindre subventioneringar och desto snabbare kan system bli självbärande.
Det är självklart så att företag som verkligen tror på att en viss lösning är rätta vägen framåt måste ha rätt att satsa på en sådan. Företag som exempelvis vill satsa på att bygga upp ett biogassystem för fordonsgas måste kunna göra det. I debatten bör dock olika alternativ belysas och idén att producera el och värme av biogasen och köra el- eller hybridfordon på elen bör både lyftas fram, analyseras och debatteras. Likaså bör kostnaderna för att bygga storskalig infrastruktur lyftas fram, analyseras och debatteras. Är det bättre att bygga ny infrastruktur eller satsa på lösningar som gör att vi kan använda sådan vi redan har? Vi bör som nation inte lättvindigt välja spår utan att utvärdera alternativen.
Det räcker nog att peka på att olika vägval innebär skillnader i investeringsvolym som kommer att uppgå till mångmiljardbelopp i slutändan och valet av alternativ kommer att påverka takten för införandet och kostnaderna och energieffektiviteten i våra transportsystem under mycket lång tid framöver. Det är inte min avsikt att lägga fram mina åsikter om enskilda energislag. En Avsikt med min artikel, min bok och allt annat jag gjort på energiområdet de senaste 6-7 åren har varit att lyfta fram behovet av att belysa strukturfrågorna när det gäller energiomställningen. Ett annat huvudmål för mig har varit att lyfta fram behovet av att bygga kompetens kring systemlösningarna, affärsfrågorna och vägvalen som är relaterade till dessa i bland beslutsfattare på hög nivå i samhället. Det innebär både bland politiker, tjänstemän och företagsledare.
Vi hoppade för snabbt in på etanolspåret och nu diskuterar vi elfordon och biogas på ett i mitt tycke alltför snävt och begränsande sätt. En helhetssyn krävs på energiomställningens olika alternativ och de olika sätten vi kan kombinera bränslen för olika syften i framtidens system behöver lyftas fram, analyseras och debatteras.
Man kan summera min grundtanke på följande sätt:
- Vi behöver använda alla eller de flesta energikällor och energiråvaror vi förfogar över (vind, sol, sopor, skog mm).
- Vi behöver dock inte tillverka alla möjliga sorters bränslen och energibärare av dessa (biogas, el, etanol, metanol mm) eftersom vart och ett av dessa behöver produceras och distribueras i olika infrastrukturer. I extremfallet kan vi välja att satsa på enbart elfordon och hybrider och distribuera el i kombination med något eller några flytande eller gasformiga bränslen (bensin, diesel, etanol, biogas mm).
- Vi behöver inte heller använda alla bränslen och energibärare för alla möjliga syften (el för rena elfordon, el för hybrider, biogas som fordonsgas och biogas som råvara för elproduktion mm).
I extremfallet skulle en illa genomtänkt struktur kunna innebära att en fordonsägare måste äga och använda olika fordon beroende på vart han eller hon vill resa, exempelvis för att biogas används i staden A, elfordon finns i staden B, eller att vi inte kan använda Svenska fordon för att köra till vissa av våra grannländer. Vi kan också uppnå olika grad av effektivitet och ineffektivitet i produktions- och distributionsstrukturer. Vi kan till stor del redan nu analysera vilka strukturalternativ som kommer att leda till de mest effektiva systemen på kort och lång sikt.
Vårt gemensamma mål i Sverige borde vara att tillsammans hitta fram till den mest effektiva helhetslösningen. Vi kan då se effektivitet ur åtminstone fyra perspektiv: systemets attraktivitet och användbarhet, kostnads-, kapital- och energieffektivitet. Om så många som möjligt som har kunskaper inom dessa områden analyserar energiomställningen ur ett strukturellt perspektiv med ovanstående fyra mål kommer vi efter hand att få fram ett stabilt underlag för beslut och vi kommer också att bli ganska eniga om vilka alternativ som är de bästa för Sverige.
Hej Mats R. Larsson,
Dina slutklämmar är mycket bra; "Om så många som möjligt som har kunskaper inom dessa områden analyserar energiomställningen ur ett strukturellt perspektiv med ovanstående fyra mål kommer vi efter hand att få fram ett stabilt underlag för beslut".
Det finns flera lösningar, som skapar flexibilitet och därmed robusthet. Det finns billigare och dyrare lösningar, det finns mer resp. mindre praktiskt fungerande lösningar. Hittills har Svenska Staten satsat på några av de absolut sämsta lösningarna... Politikerna saknar utbildning och branschkunskap, men lyssnar inte på oss som har detta... Nej, de hittar på egna lösningar, eller lyssnar på vältaliga lobbyister, som de uppfattar som "trevliga", etc.
Det är t.ex. mycket bättre att använda lokalt producerad biogas i dual fuel dieselfordon som finns lokalt. De kan köra enbart på flytande dieselbränslen, när det inte finns biogas. Biogas-produktionen är alltid ojämn. Denna realitet får man förhålla sig till. Att transportera gas, lagra gas, tanka gas, är mycket besvärligare än för flytande drivmedel. ...Alltså ska Svenska Staten satsa på BARA biogas till BARA fordon som BARA kan köras på biogas.... Och då måste man t.ex. köra biogas från Linköping och Örebro till Stockholm, så inte SL:s stadsbussar blir stående.... Politikerna gör alltid tvärs emot sunt förnuft, och så dyrt och så opraktiskt som möjligt...
Flytande syntetiska drivmedel till diselfordon är ett koncept som gör drivmedel till fordon som finns och fungerar. Att transportera och lagra flytande drivmedel är etablerat, enkelt, energi-effektivt och billigt. Alltså ska våra politiker ABSOLUT INTE stödja sådana här drivmedel.... Nej, ska de stödja ett syntet-drivmedel, då ska det BARA vara den explosiva gasen DME (Di-metyl-eter), så att det blir dyrt, icke fungerande, icke kompatibelt, m.m.
När man ska satsa på el, är en statlig utbyggnad av elektrifierade vägar i kombination med att bilarna även har dieselmotor, fördelaktig: Man behöver inga dyra, tunga batterier. Där ingen el finns, körs bilarna på dieselmotorn + dieselbränslet. De kommer fram överallt. Så det ska säkert Sverige ALDRIG satsa på.... I Sverige ska politrukerna bestämma allting, och de bestämmer oftast riktigt dåligt...
Vilken energi finns och blir billigast? Så länge det regnar och Norge har berg, är en utökad prod. av vattenkraftsel där billigast, och miljövänligt också. Mha avtal, en villighet att betala, m.m. kan sådan el exporteras till Sverige. Med rätt infrastruktur och fordon blir el ett av de viktiga framtida "drivmedlen" i Sverige. Drivmedel från råolja, som det redan råder en viss brist på, måste vi med nödvändighet börja aveckla raskt.
Svenska politiker och deras tjänstemän försöker sällan ta fram bra, robusta, praktiskt fungerande och kostnadseffektiva lösningar. Istället bedömer de vem som har mest makt och pengar förnärvarande, och gör som dessa säger... T.ex. besöker de stora fordonstillverkare, stora oljebolag (ej små...) och tror att de har lösningen på allt...
Små, billiga datorer till vanliga kontor och vanligt folk gjordes inte av IBM... Det var Apple, Commodore, Sinclair i England m.fl. som började med det. Användarvänliga program gjordes av Apple och Microsoft, inte av datorjätten på den tiden, IBM. De första praktiskt fungerande lätta, billiga mobiltelefonerna gjordes av Hotline i Lund i slutet av 1980-talet. Ericsson köpte upp dem... Ericsson själv klarade inte av det, och de har aldrig lyckats göra lättanvända, praktiska mobiltelefoner...
Hoppas att du har läst mina artiklar på Newsmill om el-motorvägar och el-lastbil, miljözoner, m.m.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.